TRAPPOR, TRÖSKLAR OCH TANKLÖSHET. Barn och unga med funktionshinder om rätten till lek och fritid

Transkript

1 TRAPPOR, TRÖSKLAR OCH TANKLÖSHET Barn och unga med funktionshinder om rätten till lek och fritid

2 Barn är otvivelaktigt de samhällsmedborgare som blir mest fotograferade och minst lyssnade till. Roger Hart, professor i miljöpsykologi, USA. 1

3 2

4 Förord För att kunna förändra samhället så att ALLA barns rättigheter tillgodoses måste vi fråga dem det berör, dvs barnen själva. Därför bad Rädda Barnen och RBU ett antal barn och unga med funktionshinder att själva ta reda på var hindren finns och föreslå förändringar för att öka tillgängligheten på fritidsgården, fiket eller i nöjesparken. Vår ambition var att utveckla en metod för att ta tillvara barns egna åsikter och förslag. Under det senaste året har barn och unga med funktionshinder kartlagt fysiska hinder och bemötande i sin närmiljö, framför allt med inriktning på fritiden, i ett samarbetsprojekt mellan Rädda Barnen och RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar. Grupper från Umeå, Norrköping, Linköping, Halmstad, Lerum, Östhammar, Gimo, Örebro och Gotland samt ett tiotal unga RBU:are från andra orter i Sverige deltog. Sommaren 2002 fortsatte kartläggningen med att Rädda Barnens testpatruller, barn och ungdomar med rörelsehinder, undersökte tillgängligheten i 13 djur- och nöjesparker. Den här rapporten redovisar resultaten av båda kartläggningarna. Den ingår i kampanjen Räkna med mig, där Rädda Barnen under drygt ett år undersökt diskriminering av barn i Sverige. Rapporten ger en bild av de hinder som barn och unga med funktionshinder möter i sin vardag det handlar om trappor, trösklar och tanklöshet. Barnens rapporter tydliggör en bristande respekt för barnets rättigheter, som de uttrycks i FN:s konvention om barnets rättigheter. Barnkonventionen betonar allas lika värde, något som är grundläggande i ett modernt demokratiskt samhälle. För barn med funktionshinder och deras familjer är tillvaron en ständig kamp, till och med för att få den i Sverige så självklara rätten till utbildning. Barn med funktionshinder kan inte välja skola eftersom hälften av landets skolor fortfarande är otillgängliga för funktionshindrade. De får vänta länge på hjälpmedel som är nödvändiga för utvecklingen och kan inte delta i fritidsaktiviteter på samma villkor som sina jämnåriga. Barnen utestängs ofta från gemenskapen. Många av svårigheterna beskrivs också i rapporten Det ser så fint ut på papperet. Jag vill rikta ett tack till alla de barn och unga som med entusiasm har deltagit och bidragit med sina synpunkter. Till ägare av nöjesparker, caféer, butiker och andra ställen där barn och ungdomar vistas på sin fritid, riktar jag en uppmaning att ta tillvara den resurs som dessa unga är i arbetet med att undanröja hindren. De kräver inte några underverk. Deras synpunkter och förslag handlar om sådant som kan åtgärdas med ganska enkla medel. Rädda Barnens förhoppning är att rapporten ska inspirera till fortsatt samarbete mellan barn och beslutsfattare i alla sammanhang som rör barn och unga. Då kan besöket i nöjesparken bli ett roligt sommarminne också för barn med funktionshinder! Annika Åhnberg ordförande 3

5 4

6 Innehåll: SAMMANFATTNING BAKGRUND RESULTAT, NÖJESPARKER Hur ska resultaten tolkas? Rädda Barnens kommentarer Testresultaten park för park RESULTAT, FRITIDSUNDERSÖKNINGEN Testresultat Om bemötande: Vissa hjälper glatt till, andra stönar Några råd till politikerna VARFÖR SKA BARN MED FUNKTIONSHINDER VARA DELAKTIGA? Delaktighet för samma rättigheter och lika värde Delaktighet för utveckling Delaktighet för att få kunskap Delaktighet för demokrati BILAGA 1: Testformulär, nöjesparker BILAGA 2: Testformulär, fritid I (Använt i Linköping, Lerum, Gimo, Örebro, Östhammar) BILAGA 3: Testformulär, fritid II (Använt i Gotland, Halmstad, Norrköping, Umeå och övriga orter)

7

8 Sammanfattning Det övergripande målet för Rädda Barnens arbete är att alla barn ska få sina rättigheter respekterade i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter. Men i dagens Sverige är rättigheterna inte alltid självklara om barnet har ett funktionshinder. De undersökningar, som Rädda Barnen och RBU genomfört i kommuner och nöjesparker, speglar funktionshindrade barns och ungdomars verklighet. Ur rent vetenskaplig synpunkt kan vi inte dra några slutsatser av undersökningarna, men vi får en bra bild av de hinder barnen och ungdomarna möter och vilken resurs dessa unga människor är om man vill planera och bygga rätt från början. Vår ambition med de båda undersökningarna var att ta fram en metod för hur barn ska bli delaktiga och därmed bidra till ökad tillgänglighet på de platser där barn och unga träffas. Under arbetets gång och vid sammanställningen av resultaten har det visat sig svårt att presentera en universalmetod, som kan användas av flera. Inget funktionshinder är det andra likt det som fungerar bra för en, kan vara otillgängligt för en annan. Anläggningarna är också olika. För att nå verklig framgång i ambitionen att förbättra tillgängligheten blir vårt råd till beslutsfattare, caféägare, nöjesparker och andra att göra som vi: Fråga dem det berör. Nöjesparkstestet innehåller både ris och ros till parkerna. Svaren och kommentarerna är barnens/ungdomarnas egna. Trots att vi vill vara försiktiga med att jämföra, kan vi konstatera att Liseberg får mycket beröm för vänlig och hjälpsam personal, medan Kolmården utmärker sig som den enda park där personliga assistenter måste betala inträde. Skansen kräver anställningsbevis för att assistenten ska få gå in gratis. Det är svårt att jämföra en anläggnings resultat med en annans, men de synade parkerna kan använda årets bedömning för att påbörja ett långsiktigt arbete. I år har Skansen uttryckt en ambition att göra detta. Barnens besök har lett till att Skansenledningen tänker involvera barn med funktionshinder i planeringen för att bygga om Lill-Skansen. I fritidsundersökningen svarar hälften av ungdomarna att de inte kan komma in på någon fritidsgård. Mindre än hälften anser att det fungerar bra att gå på bio och två tredjedelar tycker att tillgängligheten på restauranger och caféer är dålig. Även simhallar som är viktiga för barnens fysiska träning har bristande tillgänglighet, medan biblioteken får beröm i undersökningen. Det barnen, och framförallt ungdomarna, berättar visar på ett utanförskap som inte kan accepteras i ett samhälle där vi förespråkar allas lika värde och rätt att inte diskrimineras. Ur utvecklingspsykologisk synvinkel markerar ungdomsperioden år en övergång mellan barndom och vuxenliv. Under dessa år ska ungdomarna börja lita till sin egen förmåga, både den mentala och den praktiska. Då är kompisar och jämnåriga viktiga de som ser, frågar efter och bekräftar en. I Rädda Barnens kampanj Räkna med mig säger barn med funktionshinder att det gäller att ha en stark vilja. De får kämpa mot fördomar under hela sin uppväxt. Detta bekräftas i den här rapporten. Den visar att barn och unga med funktionshinder diskrimineras i dagens Sverige, oftast på grund av okunskap men ibland för att andra intressen får gå före. 7

9 Bakgrund Efter Rädda Barnens regionkonferens Myter och fakta kring barn med funktionshinder i Malmö i december 1999, initierades ett projekt i samverkan mellan Rädda Barnen och RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar. Syftet var att belysa barn med funktionshinder och deras livsvillkor ur ett rättighetsperspektiv. Vi ville undersöka hur FN:s konvention om barnets rättigheter har påverkat dessa barn och deras möjligheter till delaktighet i samhället. Huvudprinciperna i Barnkonventionen är att barnets bästa alltid ska sättas främst, att barn har rätt att skyddas mot diskriminering, att de har rätt till liv och utveckling samt att uttrycka åsikter om det som berör dem och att få dessa åsikter respekterade. Trots att Barnkonventionen säger att inga barn får diskrimineras, utsätts många pojkar och flickor med funktionshinder för diskriminering idag. Deras åsikter tas sällan i beaktande vid beslut som rör dem. Barnkonventionen säger också att ett barn med fysiskt eller psykiskt handikapp bör åtnjuta ett fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar förtroende och möjliggör barnets aktiva deltagande i samhället. För att få kunskap om vad som är barnets bästa borde det vara självklart att beslut som rör barn ska föregås av samtal med dem som berörs. Under de snart fjorton år som Barnkonventionen funnits har detta ännu inte fått genomslag i det svenska samhället. I stort sett all verksamhet som rör barn och unga är uppbyggd utifrån vad vuxna tror är bra för dem. Det kan vara mer eller mindre välgrundat men är sällan baserat på en dialog. Den första delen i arbetet innehöll en sammanställning av data från forsknings- och utvecklingsarbete som genomförts av myndigheter, forskningsinstitutioner och handikapporganisationer. Den presenterades i rapporten Det ser så fint ut på papperet, (Karin Paulsson, RBU/Rädda Barnen, 2001). Rapporten visar att Sverige på många sätt har en lagstiftning som respekterar barnets rättigheter. Samtidigt kan vi konstatera att tillämpningen av lagstiftningen inte alltid överensstämmer med intentionerna och att uppföljningen av hur verkligheten ser ut för barn i vårt land är dålig. Många barn med funktionshinder blir utestängda från aktiviteter, både i skolan och på fritiden. De rättigheter som anses självklara för barn i allmänhet är inte alltid självklara om barnet har ett funktionshinder. I rapporten Det ser så fint ut på papperet framkom att samhället inte lyssnar på barnen. Därför ville vi veta vad de själva anser om sina möjligheter till delaktighet i samhället, med särskild inriktning på platser där barn och ungdomar träffas på fritiden. Det blev den andra delen av projektet. För att barn och ungdomar med funktionshinder ska få en bra fritid måste samhället vara tillgängligt. Det borde vara självklart att alla ska kunna komma in på biografer, pizzerior, idrottshallar, bibliotek, nöjesparker, affärer osv. Men hur självklart är det i dag? Vi behöver få kunskap om pojkars och flickors perspektiv för att kunna göra rätt. En av grundstommarna i projektet var att försöka utveckla en metod för att ta tillvara barns egna åsikter och förslag. Dels för att kunna veta vad som verkligen är barnets bästa, dels för att uppmärksamma politiker och andra beslutsfat- 8

10 tare på hur barn och ungdomar med funktionshinder kan delta i den demokratiska processen. När sedan Skara Sommarland ville ha hjälp med att ta reda på vad som behövde förbättras för att nöjesparken ska fungera även för barn med rörelsehinder, påbörjades en tredje del i projektet. Rädda Barnen och RBU bad en grupp barn och ungdomar att testa Skara Sommarland och svara på frågor om vad som var bra och dåligt på anläggningen. Testet, som genomfördes sommaren 2001, ledde till en del konkreta resultat på Skara Sommarland. Inför säsongen 2002 presenterades lekanläggningen Sveriges Största Lekland. Delar av detta lekland är särskilt anpassade för barn med funktionshinder. Inför säsongsstarten gick personalen också igenom bemötande av barn med funktionshinder i sin introduktionsutbildning. Vi ser detta som ett första litet steg i ett långsiktigt arbete med syfte att skapa betydligt högre tillgänglighet i Skara Sommarland än vad som hittills varit fallet, sa vd Björn Ericsson. Rädda Barnen och RBU såg testet av Skara Sommarland som en möjlighet att utveckla en metod som skulle kunna användas i andra nöjes- och djurparker. Under sommaren är dessa parker populära besöksmål. Men tyvärr är de inte tillgängliga för alla barn och unga. För många kan ett besök på en nöjespark bli riktigt besvärligt. Det visade undersökningen av Skara Sommarland. Därför efterlyste Rädda Barnen nya testpatruller, som skulle testa fler parker på olika platser i Sverige, under sommaren

11 10

12 Resultat, nöjesparkerna Rädda Barnens testpatruller besökte 13 olika nöjes- och djurparker under sommaren 2002, för att undersöka tillgänglighet och bemötande. Testpatrullerna bestod av barn och unga med rörelsehinder. De flesta använde manuell rullstol och hade med sig en förälder eller personlig assistent som hjälpte till att skjuta rullstolen. De fick också ofta hjälpa till med att handla i kiosker och att lyfta i och ur attraktionerna. Några av barnen åkte elrullstol (permobil) och några kunde gå själva med stöd. Testpatrullerna har använt sig av ett testformulär utformat av Rädda Barnen. Deras uppgift har varit att testa upp till tio attraktioner per person. Urvalet har barnen själva gjort, de uppmanades att helt enkelt välja sådana attraktioner som de tyckte verkade roliga. Om det fanns spärrar, trappor eller höga kanter som hindrade dem från att komma fram till attraktionen, eller om det varit mycket eller ganska svårt att komma till och från sittplatserna, har de bedömt dem som otillgängliga. Därutöver har de bedömt ingångskassor, gångvägar, serveringar, kiosker, butiker och toaletter. Slutligen har de lämnat ett samlat omdöme om hur de bemötts av personalen på anläggningen på en fyragradig skala, från mycket bra till mycket dåligt. Testformuläret finns med i denna rapport som bilaga 1. Hur ska resultaten tolkas? Testet gör inga anspråk på att vara vetenskapligt, därtill finns allt för många svårigheter i att göra rättvisa jämförelser. Den första är att barnen i testpatrullerna är i olika åldrar, från fem till 18 år, och har olika typer av rörelsehinder. Det som är tillgängligt för en person, kan vara helt otillgängligt för en annan. En annan sak som gör det svårt att jämföra resultaten är att testen bygger på subjektiva bedömningar. Kioskerna på många anläggningar har luckor och diskar så högt placerade att ett barn i rullstol inte kan se vad som finns att köpa eller vem man talar med. Sådana kiosker har av en del testpersoner ändå välvilligt bedömts som tillgängliga: det har ju i alla fall varit möjligt att komma fram till luckan, inga trappor eller trösklar har hindrat dem. Andra har varit hårdare i sin bedömning och tyckt att en sådan kiosk inte är tillgänglig. På liknande sätt har många testare tyckt att en åkattraktion varit tillgänglig fastän det krävdes att någon lyfte honom eller henne både till och från sittplatsen. Barn med rörelsehinder och deras föräldrar är inte bortskämda. En tredje reservation gäller antalet testare: sex av parkerna testades av bara ett barn. Det gör resultaten från dessa parker mindre tillförlitliga än resultaten från de parker som testats av flera barn. En fjärde reservation gäller antalet testade attraktioner (med attraktioner menas här både åkattraktioner på nöjesparker, djurinhägnader på djurparker och badbassänger eller äventyrsstigar på upplevelseparker.) På en del anläggningar har ganska få attraktioner testats, och det ger en mindre säker bedömning än på de parker där många attraktioner testats. 11

13 Med dessa reservationer i minnet kan man ändå våga sig på att dra några slutsatser av testet: Attraktionernas tillgänglighet varierar stort mellan olika anläggningar, från 28 till 89 procent. De stora parkerna, som Liseberg, Kolmården och Parken Zoo har klarat sig bättre än små lokala anläggningar. Fri entré för personlig assistent eller annan medföljande person är en regel som tillämpas utan inskränkningar på alla parker utom två. Skansen kräver anställningsbevis, och Kolmården ger inte fri entré alls. Serveringar och toaletter är det minst problematiska på anläggningarna. På alla anläggningar har det funnits åtminstone något ställe där man kunnat få sig något till livs. Många har lämnat förslag till förbättringar av toaletterna men i stort sett tycks det finnas toaletter som är tillgängliga för rörelsehindrade på alla anläggningar. Rädda Barnens kommentarer Än är det långt kvar tills rörelsehindrade obehindrat kan roa sig på landets nöjesparker. På allt för många anläggningar finns trappor, trösklar och trånga passager som gör det omöjligt för rörelsehindrade att vara med. I många fall verkar hindren bero på ren okunskap eller tanklöshet. Att förbättra tillgängligheten behöver inte vara dyrt. Våra testpatruller har lämnat många förslag till enkla förbättringar. Den branta nedgången till glashyttan på Skansen behöver inte alls kompletteras med en dyr hiss. Gör en gångväg som slingrar sig i lagom lutning istället, föreslog ett av barnen som testade Skansen. Detta gällde även den långa trappan upp från Skansens huvudentré. Ringklockor så att man kan kontakta personalen skulle göra det lättare att komma i åkattraktionerna, föreslog ett av barnen som testade Liseberg. Rädda Barnen hoppas att sommarens test ska fungera som en startsignal för landets djur- och nöjesparker. Att förbättra tillgängligheten är en process som tar tid och kräver eftertanke och dialog. Ingen vinner på snabba men ogenomtänkta brandkårsutryckningar. Anläggningar som vill börja arbeta med att förbättra tillgängligheten gör klokt i att ta hjälp av dem det berör, nämligen barnen själva. 12

14 Resultat Rädda Barnens test av tillgänglighet i nöjesparker 2002 ANLÄGGNING Storlek Ingångs- Fri entré Antal Andel (%) Serveringar Kiosker Butiker Gångvägar, Trappor, Toaletter Bemötande på kassa för testade tillgängliga tillgängliga tillgängliga tillgängliga beläggning backar tillgängliga patrull tillgänglig assistent attraktioner attraktioner anpassade anpassade Astrid Lindgrens värld 1 Nej Ja 8 62 Ja Ja Ja En del De flesta Ja Mkt bra Borås Djurpark 1 Ja Ja x x Ja Nej Ja En del Nej Ja Mkt bra Gröna Lund 1 Ja Ja Ja Ja Ja De flesta De flesta Ja Ganska bra High Chaparral 1 Ja Ja 7 57 Ja Ja Ja En del En del Ja Ganska bra Kolmårdens djurpark 4 Ja Nej Ja x Ja De flesta De flesta Ja Ganska bra Liseberg 6 Ja Ja Ja Ja Ja De flesta x Ja Mkt bra Folkets Park, Malmö 1 Ja Ja 7 28 Ja x Nej De flesta De flesta Ja Ganska bra Nordens Ark 1 Ja Ja x x Ja Ja Ja Nej Nej Ja Ganska bra Parken Zoo 5 Ja Ja Ja Ja Ja De flesta En del Ja Mkt bra Skansen 8 Nej Ja Ja Ja Ja En del En del Ja Ganska bra Tomteland 5 x Ja Ja Ja Nej De flesta De flesta Ja x Åhusparken 2 Ja Ja 6 33 Ja x x De flesta x Ja x Äventyret sommarland 5 Ja Ja 5 60 Ja Ja Ja De flesta De flesta Ja Ganska bra

15 Testresultaten park för park: Astrid Lindgrens värld, Vimmerby Attraktionerna går mycket ut på att leka och upptäcka i husen. Miniatyrer och vanliga hus uppbyggda kring Astrid Lindgrens böckers teman. Fast det i vissa fall är omöjligt för rörelsehindrade att göra detta, finns det ändock mycket kul att uppleva. Små teaterstycken och några längre teaterföreställningar visas kontinuerligt i parken. Detta var mycket uppskattat av min son, skriver mamman till den rullstolsburne testaren. Flera hus hade två våningar, utan hiss och med höga trösklar. Miniatyrhusen gick inte att komma in i med rullstol. Ingen ingångkassa var tillgänglig: Man får säga till så öppnar de en större grind. Butiker, kiosker och serveringar var tillgängliga, men på en del ställen var diskarna för höga. Gångvägarna är grusbelagda men ändå relativt lättframkomliga. Området är ganska plant, men en backe var väl brant. Toaletterna var mycket bra, och alla i personalen var hjälpsamma. Borås Djurpark, Borås Från Borås Djurpark har vi inte fått testresultat från enskilda attraktioner utan istället ett samlat omdöme: Både ja och nej. Vissa djur var lätta att se från rullstolen medan vissa, t ex lejonen, var svåra att se p.g.a. höga murar. Ingångskassan var bred och bra. Fri entré för assistent fick man fråga efter, personalen upplyste inte självmant om detta. Inga kiosker var tillgängliga, diskarna var för höga och godis/glassaffären var för liten och trång för att få in en rullstol om det fanns andra kunder i kö. Trappor och backar gick inte att forcera utan hjälp. Bemötandet var mycket bra! Gröna Lund, Stockholm Bara fyra av tio attraktioner var tillgängliga, enligt vår testare. Varken radiobilar eller go-cart kan man köra själv eftersom de bara har gaspedal och inget handreglage. Flera av attraktionerna har bra ramper fram till sittplatserna, men eftersom de sitter högt upp eller långt ifrån rampen, så kommer man inte i utan hjälp av någon som lyfter en. Serveringar, kiosker och butiker bedömdes vara tillgängliga, men ofta satt diskarna lite väl högt upp. Flera handikappanpassade toaletter fanns, och testaren blev ganska bra bemött av personalen: Tjejerna är oftast bättre än killarna på att erbjuda hjälp, skriver han. High Chaparral, Hillerstorp Fyra av sju attraktioner var tillgängliga, men utan hjälp av assistent hade långt färre gått att använda. Vår testare blev mest besviken på cowboyshowen. Den hade hon ingen glädje av, eftersom hon inte kom högre än första avsatsen på läk- 14

16 taren, och där ställde sig en massa människor i vägen längst fram, så att hon ingenting såg. Tågrundan var också besvärlig eftersom det bara fanns två platser för rullstol i hela tåget. Guldvaskningen kunde hon inte vara med på eftersom bron över bäcken inte gick att passera med rullstol. Vissa butiker hade för hög disk. Eftersom High Chaparral är en västernstad var vägarna grusade och trottoarerna av trä, men det gick ändå hyfsat att ta sig fram. Kolmårdens djurpark, Norrköping Kolmården är den enda anläggningen i vårt test som inte ger fri entré åt personliga assistenter. Kassaluckorna sitter dessutom för högt för rullstolsburna. Testpatrullen, bestående av fem barn, testade sammanlagt tio attraktioner, och sju av dem bedömdes som tillgängliga. Bamses värld var till exempel otillgänglig, eftersom man bara kom in i ett av husen. Tigrarna fick man inte en skymt av eftersom muren runt dem var så hög. Delfinariet, Kolmårdens stolthet, bedömdes som tillgängligt, men sitter man i rullstol ser man bara halva bassängen, säger en av testarna. Flera påpekar också att rullstolar är hänvisade till platser i gångarna. Två av de fyra som testat kiosker bedömde dem som otillgängliga, problemet är att luckorna sitter så högt upp att man inte ser vad som finns att köpa eller den man talar med. Många gångvägar är branta och svåra att ta sig upp för, ensam i en manuell rullstol. Testpatrullen föreslår att man bygger rastplatser halvvägs upp. Toaletterna bedömdes av de flesta som tillgängliga, men de var små och trånga, med en elrullstol kommer man inte in. Liseberg, Göteborg Norden största nöjespark Liseberg testades av sex barn i rullstol och permobil. De hann med sammanlagt 19 attraktioner, och av dem bedömdes bara två som otillgängliga, vilket ger Liseberg den högsta andelen tillgängliga attraktioner av alla testade parker. Men även på Liseberg finns trots det, en hel del att göra för att förbättra tillgängligheten. Det krävdes lyfthjälp för att komma i och ur många av vagnarna, och ibland var det svårt att få kontakt med personal som kunde hjälpa till. Ingång genom den separata entrén till teatern var krångligt, tyckte en av testarna. Personliga assistenter har fri entré och får även åkbiljetter gratis. Det var trångt vid många serveringar och butiker. Gångvägarna var oproblematiska, men Liseberg är backigt. Hälften av testpatrullen ansåg att det gick bra att ta sig fram i de flesta trappor och backar, två ansåg att bara en del var tillgängliga och en av testarna kunde inte alls klara trapporna och backarna. Toaletterna får beröm, liksom bemötandet från personalen. All personal var mycket trevlig och hjälpsam, skriver två av testarna, och en skriver: Bara positivt. Vid attraktionen Fisketuren extra hjälpsam. Vi har varit här flera gånger tidigare. Bemötandet har blivit mycket bättre på senare år. 15

17 Rädda Barnens testpatrull samlad utanför Skansen. Från vänster Wilhelm Rapp, Victor Jamandiev, Jonas Österman (stående), Therese Sundqvist, Elin Ollesdotter-Svensson, Anna Kedland (stående) och Felix Björk. Folkets Park, Malmö Malmö Folkets Park har bl. a. tivoli, djurgårdar och ponnyridning. Det är gratis inträde för alla. Men bara två av de sju testade attraktionerna bedömdes som tillgängliga. Vår testare skriver: Karusellerna i Folkets Park är inte handikappvänliga. Man får lyftas och man får ingen hjälp av personalen. De är dock inte otrevliga. Övriga attraktioner, t ex lotteristånden, där har hälften två trappsteg upp, vilket inte gör dem tillgängliga. Jag anser att Malmö Folkets Park har en hel del att göra för att handikappade barn ska kunna få nöje av denna park. Det är inte särskilt kul att bara sitta och titta på! Nordens Ark, Hunnebostrand Nordens Ark, de utrotningshotade djurens park, har stora hägn där man kan få se t ex varg, järv, snöleopard, snöget och hawaiigås. Parken har testats av ett barn i rullstol. Vi har fått ett summariskt omdöme om attraktionerna: 16

18 Oftast var det lätt att se in i hägnen från rullstolen. Men det är mycket svårt att ta sig fram, eftersom underlaget är enbart grusgångar och träbroar och terrängen är mycket kuperad. Parken Zoo, Eskilstuna Parken Zoo har både djurpark, nöjespark och badanläggning. Vår testpatrull på fem barn i rullstol hann med alla tre delarna, och var nöjd med tillgängligheten. Bara två attraktioner bedömdes som helt otillgängliga, vilket ger Parken Zoo näst högst betyg i Rädda Barnens test. Men visst finns det saker att förbättra även här. Många av djuren var svåra att se för den som inte klarar att ställa sig upp. På en del ställen behövdes också lyfthjälp för att komma i och ur åkattraktionerna. Gångvägarna var i stort sett framkomliga, men anläggningen är backig, och det gör det jobbigt att ta sig fram med rullstol. Toaletterna bedömdes som otillgängliga av en av testarna, som skriver: De hade ingen skötbrits att lägga mig på, vi fick använda gräsmattan. Skansen, Stockholm Friluftsmuseet Skansen vill levandegöra svensk natur och kultur. Vår testpatrull på åtta barn tittade på både djur och historiska byggnader, och tog dessutom en sväng i det lilla tivolit. Hela 30 attraktioner testades, hälften av dem bedömdes som tillgängliga. Djuren är i stort sett möjliga att se, utom hästarna, som har ett högt trästaket. Björnarna bedömdes som otillgängliga av halva testpatrullen, medan andra halvan tyckte att det gick att se björnarna med lite ansträngning. Stadskvarteren var däremot otillgängliga på grund av kullersten, trappor och trösklar. De flesta åkattraktionerna på tivolit var också otillgängliga. Skansen är stort, bergigt och backigt: På flera ställen skulle man kunna göra ramper, eller längre backar med mindre lutning istället för trappor, skriver en av testarna. Det är mycket sandstigar med stenar som är jättesvåra att köra på, skriver en annan. Det finns många svårtillgängliga kullerstensgator. Man kanske skulle kunna fylla en smal del av dessa med något material som inte stör atmosfären, t. ex oljegrus, föreslår en tredje. Handikapptoaletterna är inte utmärkta på kartan, och personalen vet ej var de finns. Man får leta länge och det är oftast jättebråttom skriver en av testarna. På en så stor anläggning som Skansen skulle det behövas fler handikapptoaletter, tycker en annan, och en tredje påpekar att skötbord saknas. Betyget för bemötande varierar från Mycket bra till Ganska dåligt : 17

19 Alla var snälla och vänliga, tycker en, medan en annan av testarna råkat ut för en otrevlig person som försökte hindra dem från att parkera på handikapprutan, utan att bry sig om att se efter om de verkligen hade rätt att stå där. Personliga assistenter har fri entré endast om de kan uppvisa anställningsbevis, och luckorna vid entrén sitter för högt för rullstolsburna. Tomteland, Mora Tomtens hem och temapark ligger på Gesundaberget i Mora. Sammanlagt 12 attraktioner testades av de fem barnen i testpatrullen. Hälften av attraktionerna bedömdes som tillgängliga. Tomtens hus gick att komma in i, men upp till tomteskolan på övre våningen var det omöjligt att ta sig. Gå i trollskogen är inte att tänka på med rullstol. Komma nära djuren går inte heller. Nallestigen gick inte att gå med rullstol. Guldvaskning gick ej, skriver en av besökarna. Butiken ligger på andra våningen i tomtens verkstad, och dit kan man inte ta sig med rullstol. Två av besökarna hittade ingen toalett som de kunde använda. Åhusparken, Åhus Åhusparken har gratis inträde. Två barn testade sex attraktioner, och bedömde bara två som tillgängliga. Det största hindret är att det är höga trappor upp till bl a berg- och dalbanan, virvelvinden och andra attraktioner. Kiosken var svår att komma till, restaurangen var stängd och butik fanns ingen. Gångvägar och toaletter var bra. Bemötandet var ganska bra, skriver en av testarna, medan den andra skriver: Mycket hjälpsam och trevlig personal. Äventyret sommarland, Leksand Fem barn testade fem attraktioner, varav tre bedömdes som tillgängliga. Omdömena om badanläggningen varierar, en av testarna saknar en lyftanordning eller ramp för att lättare komma i. Till en del attraktioner var det branta gångvägar. Vid glasskiosken var det svårt att nå upp. 18

20 Resultat, fritidsundersökningen Barn och ungdomar, tillsammans med lokala företrädare för sina handikapporganisationer RBU, SFR och FUB, samt ungdomsorganisationer och Rädda Barnen, har undersökt förhållandena i hemkommunen ur ett barn- och ungdomsperspektiv. Ett sextiotal barn och ungdomar med olika funktionshinder beskriver tillgängligheten i den fysiska miljön och vilket bemötande de får när de besöker platser där barn och unga gärna vistas på fritiden. Umeå, Gotland, Norrköping, Linköping, Halmstad, Lerum, Östhammar, Gimo, Örebro ingår i undersökningen. Vidare har ytterligare ett tiotal unga RBU:are deltagit från olika orter i Sverige. De flesta är i åldrarna 6 18 år, men vi har även fått in svar från några unga vuxna mellan år. Några ungdomar med svåra synskador har också besvarat enkätfrågorna (bilaga 2 och 3). Av barnens och ungdomarnas beskrivningar framgår att det återstår mycket att göra när det gäller framkomligheten. Till och med miljöer som enligt svensk lagstiftning ska vara anpassade, är på många håll helt eller delvis otillgängliga för dem som har ett funktionshinder. Det kan inte vara acceptabelt att så många som hälften av dem som svarat, inte kan komma in på någon fritidsgård. Inte heller att endast en tredjedel tycker att grillbarer och hamburgerställen är tillgängliga. Vidare anser mindre än hälften av ungdomarna att det fungerar bra att gå på bio och två tredjedelar anser att tillgängligheten på restauranger och caféer är dålig. Än mer anmärkningsvärt är det att simhallar inte är tillgängliga i så stor utsträckning som skulle behövas, med tanke på att simning är bra fysisk träning för rörelsehindrade. Endast en tredjedel anser att sporthallar och idrottsplatser fungerar bra eller ganska bra. Om man inte blir placerad vid sidan om målet och utsätts för att få bollar på sig, lägger en av ungdomarna till. Barnens och ungdomarnas bedömning av biblioteken är däremot positiv, likaså köpcentra och skolor. Skolorna i undersökningen är i de flesta fall skolor med specialklasser för elever med rörelsehinder, vilket kan förklara en högre tillgänglighet. Köpcenter har sina problem, med trasiga hissar och dörröppnare som saknas, men är ändå betydligt bättre än affärer och små butiker. Förvånansvärt många barn och ungdomar tycker ändå att ett vänligt bemötande uppväger de praktiska svårigheterna. 19

21 Testresultat Skolbyggnaderna Ungefär hälften av barnen och ungdomarna är helt eller ganska nöjda med tillgängligheten i de skolor där de går eller tidigare har gått. I flera fall handlar det om skolor med specialklasser för elever med rörelsehinder. Så här säger några av dem som svarat: På min skola har de fixat det mesta bra. Både ljus och markeringar. (Synskadad högstadieelev) Rullstolsvänligt och anpassat med ramper och hiss. Lång bred korridor där det får plats många rullstolar och permosar på bredden. Många hissar där i alla fall någon fungerar. Jag kan själv ta mig dit jag vill. Även om en del skolor fungerar bra, är det många som inte gör det. Trånga utrymmen, hissar som är trasiga, otillräcklig belysning, långa omvägar för att komma in i vissa lokaler, tunga svåröppnade dörrar och smala dörrhål är några av de problem som beskrivs. Några skolor är inte alls tillgängliga, så elever med rörelsehinder tvingas gå i skolor långt ifrån bostaden och kamraterna. Andra skolor är delvis tillgängliga, men endast om eleven får hjälp av assistenten eller någon annan i skolan. Måste åka runt skolan för att komma in i slöjden och gymnastiksalen. Det är svårt att nå maten när man sitter i rulle och man får bara sitta på sidorna i aulan. Assistenterna måste hjälpa till med dörrarna när man ska in, men inte när man ska ut, om man har kraft i armarna. Kan idag ej ta mig från klassrum till matsalen inomhus utan måste gå utevägen. Det är kallt, tungt och bökigt under hela vintern. Man är beroende av snöskottning. Trånga klassrum. Trappor utan tillgång till hiss. Men dörröppnare finns till några dörrar. Dåliga ingångar. Många hissar, varav få fungerar som de ska. Jag blev rullstolsbunden när jag var 13 år. Jag gick i Vallåsskolan i Halmstad och där var det inte handikappvänligt. Man kunde inte vara någon självständig individ som de gående klasskompisarna kan och får vara. 20

22 Skolgårdarna Hälften av de undersökta skolorna (ofta skolor med specialklasser för rörelsehindrade) har stora skolgårdar med bra markunderlag, och ibland även lekplatser på skolgården anpassade för elever med rörelsehinder eller synskador. Asfalterat överallt. Kan stå under tak och snacka. Plant. Man har gjort särskilda aktiviteter för rullstolsburna och andra funktionshindrade. Hög sandlåda, målat på asfalten m m. Jag kan ta mig runt på hela skolgården. Tyvärr är bra skolgårdar ingen självklarhet. Barnen och ungdomarna beskriver ett flertal problem som gör det svårt att ta sig fram. Möjligheterna att leka eller vara aktiv på annat sätt är högst begränsade. Så här säger några: Dålig framkomlighet med rullstol, exempelvis trädrötter, höga kanter och livsfarliga sluttningar. Plogning och sandning obefintlig eller utförs en till två dagar efter behovet uppstått. Finns ingenting att göra ute för handikappade. Inte så mycket till skolgård. Det är i stort sett endast en parkering. Det finns ingen tillgänglig skolgård. De bollar t ex på vändplan vid lastkajen för skolmåltiderna. Endast sandlådan är anpassad, i övrigt inget. Fritidsgårdarna Hälften av dem som svarat tycker att fritidsgården där de bor fungerar bra eller ganska bra, medan nästan lika många svarar att det antingen inte finns någon fritidsgård eller att tillgängligheten varierar på olika ställen. Ungdomarna vill gärna besöka en fritidsgård men det faller på praktiska problem, som färdtjänsten eller att man måste ta reda på om det finns toaletter som går att använda. Trappor i entrén och smal entrédörr. Inne i byggnaden: branta trappor och hissen ofta ur funktion. Det finns ingen fritidsgård för oss på gymnasiet. Brukar inte vara ute (även om jag skulle vilja om det fungerade med färdtjänsten). Varför måste vi funktionshindrade alltid vara med andra funktionshindrade? Vi vill inte bara vara med dom som är sämre än oss. Vi vill också kunna gå på vanliga ungdomsgårdar där andra ungdomar går. 21

23 Köpcenter och andra affärer Köpcenter är platser som både barn och ungdomar vill besöka. De flesta tycker att tillgängligheten är mycket eller ganska bra, men större eller mindre hinder är inte ovanliga. Hissar och dörröppnare som saknas, hissar som är trasiga, som ligger långt bort från huvudentrén eller är svåra att upptäcka för att skyltningen är otydlig, vållar problem. Några röster bland många: Det kan vara trångt att ta sig fram i vissa affärer, t ex musikaffären som jag älskar. Jag kommer innanför dörren men inte längre och då står jag i vägen för folk som ska in eller ut. Men i en galleria är det jättesynd att man måste åka en speciell väg om man är rullstolsburen, en väg som inte ens är i närheten av den stora entrén. Dålig information om var hissen är. Har svår hiss p g a trög knapp. Även om köpcentren har sina brister, så är svårigheterna oftast betydligt större när det gäller affärer på andra håll. Största problemen finns i gamla stadskärnor med kullerstensbeläggning och äldre byggnader som kanske är kulturskyddade och inte får byggas om. Så här säger en av ungdomarna i Halmstad: Det är värre inne i stan. Där måste jag ha assistent med mig för att kunna ta mig fram på gatorna, med alla kullerstenar, vattenrännor, nivåskillnader i gatan och alla trottoarkanter. Sedan ska man ta sig in i någon affär där det ofta är väldigt svårt att komma in p g a att det oftast är en trappa in eller en hög stenkant där jag inte får upp mina länkhjul. En tröskel finns vid dörren, som öppnas manuellt och saknar dörröppnare. Synd att assistenten inte är någon bläckfisk eller tusenkonstnär, det hade varit behövligt ibland. Korvkiosker, grillbarer och hamburgerställen Endast en tredjedel av de svarande tycker att tillgängligheten är mycket eller ganska bra. De övriga är mer eller mindre kritiska eller svarar att det varierar på olika ställen. De stora kedjorna McDonalds och Max får oftast bra betyg, medan andra ställen har skiftande tillgänglighet. Utöver de vanliga problemen med att ta sig in i lokalen på grund av trappsteg etc, är de största bekymren att diskarna är höga och utrymmena trånga för den som kör rullstol: Det funkar bra för mig men det är höga diskar och för trångt med bord på alla ställen. Jobbigt att flytta saker för att komma fram. De flesta korvkiosker har bara höga diskar där man ska köpa korven och betala. Det fungerar inte att sitta i rullstol och handla så. En del korvkiosker har bord och stolar men oftast är där för trångt. Dessutom är disken jättehög på Max, så personalen ser en inte. 22

24 Restauranger och caféer Pizzerior, restauranger och caféer är ställen som både barnfamiljer och ungdomar vill kunna gå till. Tyvärr ligger de inte alltid i markplanet utan relativt ofta i källarnivå eller en halvtrappa upp från gatan. Detta märks tydligt av alla kommentarer från barnen och ungdomarna där trappor, trappor och åter trappor nämns! Trånga lokaler och avsaknad av handikapptoalett är andra vanliga problem. Några påpekar också att det nu blivit modernt att inreda med höga bord och stolar, vilket inte fungerar för en person som sitter i rullstol. Så här säger en av ungdomarna: Tyvärr verkar det vara en innegrej med skyhöga diskar och bord med höga barstolar. Detta gör att det blir få ställen som är framkomliga. Caféer som tidigare har varit tillgängliga är ej detta nu på grund av denna modegrej med höga bord och stolar. En annan person beskriver hur det är att inte kunna gå ut med sin pojkvän på tu man hand: På många restauranger är det väldigt trångt. Man kommer inte in själv utan man är tvungen att ha någon med sig som kan hjälpa en in. Ofta är ens kompis också rörelsehindrad. Det är inte alltid så kul att behöva ha assistent med sig. Tänk dig att gå på sin första date och behöva ha någon med sig till hjälp, bara för att man inte kommer in. Snacka om femte hjulet. Efter dessa beskrivningar är det inte förvånande att drygt två tredjedelar av barnen och ungdomarna anser att tillgängligheten är dålig. Biograferna På biograferna finns speciella problem utöver de vanliga med trappor eller svårtillgängliga hissar med avsides placering, osv. Den som är rullstolsburen får sällan välja var i salongen han eller hon vill sitta. Ofta är det längst fram eller längst bak som gäller. Ibland är det brandföreskrifter om fria utrymningsvägar vid eldsvåda som avgör var en person med rullstol tillåts sitta. Det kan också vara starkt lutande golv med höga trappsteg inne i biosalongen som är hindret. Oavsett vilka skälen är, så blir resultatet ofta opraktiskt. Mindre än hälften av barnen och ungdomarna som svarat tycker att det fungerar bra att gå på bio. Så här säger ett par av ungdomarna: Det går bra att komma in, men man är hänvisad till platsen längst ner närmast filmduken. Det är svårt att följa filmen när man måste röra huvudet och man ju inte är bra på det. Om jag vill sitta med min familj är jag beroende av att mamma eller pappa lyfter mig till rätt stol och när filmen är slut bär tillbaka mig samt kör ut entrévägen. Kan ej använda utgången då rullstolen ej klarar trappgång. 23

25 För barn och ungdomar med synskador är problemen med biobesök av annat slag. Så här beskriver en av dem: Det skulle vara bra att testa syntolkad bio. Idag är det väldigt svårt att gå på bio. Någon vuxen måste berätta vad som händer. Är inte populärt bland övriga besökare. Simhallarna De flesta barn och ungdomar tycker om att bada. För den som har ett rörelsehinder är simning dessutom ett bra och populärt sätt att få fysisk träning och det används ofta som en del i sjukgymnastiken. Alla större kommuner har idag simhallar, men tillgängligheten för barn och ungdomar med rörelsehinder eller andra funktionshinder är högst varierande. Ofta saknas liftar ner till vattnet. Inte ens nybyggda hallar är alltid så välgenomtänkta. Här är några önskemål om vad som skulle kunna bli bättre: Det finns inga duschstolar att sitta på i duschen. Önskar en egen hörna med draperi eller duschvägg så att man inte exponerar sitt annorlunda yttre. De flesta handikappade behöver blöjor m m eller andra konstigheter som känns genant. Vår simhall har för små omklädningsrum för rullstolsåkare. Klädskåpen sitter för tätt och för högt. Annars rymligt. Jag får alltid hjälp av mamma och pappa eller assistent när jag badar. Det finns sällan liftar utan jag blir oftast buren. Jag badar oftast på sjukhuset med RBU. Där finns en sittlyft ner i bassängen men jag kan inte sitta själv i den. Svårt med omklädningsrum när man är kille och måste ha hjälp av mamma. Borde finnas ett litet rum som man kan använda. Halkigt överallt. Saknar räcken i duscharna och dörrarna är tröga till bastun. För barn och ungdomar med synnedsättningar är det viktigt med tydliga färgkontraster eller andra markeringar som gör det lätt att hitta vägen. Men kunskapen eller viljan finns inte överallt. Det är samma kakel och mönster i bassängen som det är på den lilla kanten som avskiljer bassäng och övrigt. Alla trappor är inte markerade så det är svårt att veta när de kommer och var de är. Det är ännu svårare att se när mysbelysningen är på. Sporthallar och idrottsplatser Endast en tredjedel anser att sporthallar och idrottsplatser fungerar bra eller ganska bra, så att barn och ungdomar med rörelsehinder kan ägna sig åt sport och motion på samma villkor som andra: 24

26 Motionscentret som jag använder med skolan på fritiden fungerar bra. Ett asfalterat spår finns, bra toaletter och grillplats ute. Lätt att ta sig fram med rulle. Har bara varit på badhusets gym och där var det bra. På flertalet ställen är det dock dåligt ställt med tillgängligheten. Ett par citat ger en bra bild av situationen: Trappor in till omklädningsrum och till idrottshallen. Trånga korridorer, omklädningsrummen ej handikappanpassade. Hur är det då om man bara vill gå till sportanläggningen eller idrottsplatsen för att titta på, när andra tävlar eller spelar matcher? Inte ens detta är alltid så enkelt. Att det finns särskilda handikapplatser är ingen garanti för att allt fungerar bra. Vad sägs om följande exempel? Det finns inte plats på läktaren för rullstolar. Jag blir placerad vid sidan om målet och utsatt för att få hårda bollar på mig. Det är svårt att finna en bra plats att kunna se ifrån när man är liten och sitter i rullstol. Mamma och pappa får bära mig. Reklamen sitter för högt så jag ser inget, trots handikapplatserna. Biblioteken Bibliotek är offentliga lokaler och ska alltså, i enlighet med bygglagstiftningen, handikappanpassas när de byggs eller byggs om. Barnens och ungdomarnas bedömning av biblioteken är också mycket positiv. De flesta bibliotek som beskrivs har hissar, ramper, dörröppnare, handikapptoaletter, rymligt mellan bokhyllorna och bra belysning. De få problem som nämns handlar om att sökterminalen ibland är för högt placerad eller att den som sitter i rullstol ibland kan behöva hjälp att ta ner böcker från höga hyllor. Bra belysning och hjälpsam personal. De flesta anser att biblioteken fungerar ganska eller mycket bra, endast ett par personer är uttalat negativa. Biblioteket i stan (Halmstad) är ett stadsbibliotek endast för gående. Sitter man i rullstol kommer man innanför dörren men inte mycket längre. 25

27 Trappan strax innanför huvudentrén på Skansen är både lång och brant, men Felix Björk tog sig upp på egna ben. Wilhelm Rapp (i bakgrunden) fick hjälp av assistenten Erik Östholm. När man inte kommer fram Vi frågade barnen och ungdomarna vad de gör när så många miljöer fungerar dåligt eller är helt otillgängliga för den som är rullstolsburen. Hälften svarar att de undviker att besöka sådana platser: Vad gör man? Inte mycket att välja på, man tar den hjälp man kan få. Men det är ju lättast att skita i de ställen man inte kommer in på. Men ibland kan de fysiska hindren uppvägas av ett vänligt bemötande som gör det värt att stå ut med de praktiska svårigheterna. Så här säger en av ungdomarna: Jag undviker att gå på sådana ställen om det inte är nödvändigt. Sedan beror det nog lite på vad det är för ställe och vem man har med sig som hjälpare. T ex i en affär här i stan går jag in utan att tveka därför att personalen är trevlig och behandlar en som en vanlig betalande kund, fast det är så trångt att man inte kan mötas därinne och komma förbi varandra. I en annan affär säger ägaren stå nu stilla, så du inte river ner något, här är lite trångt. 26

28 Förvånande många barn och ungdomar vägrar att låta fysiska hinder bli sociala hinder. Möjligheterna till delaktighet blir viktigare än möjligheten till fysisk självständighet. Tack vare hjälp av föräldrar, kompisar, assistenter, ledsagare och färdtjänstpersonal går många problem att lösa. Relativt många påpekar också att de ber personalen på de ställen de vill besöka om hjälp. Så här säger några: Assistenten och jag löser det på något sätt. Oftast finns det någon som frågar om man behöver hjälp. Föräldrarna lyfter rullstolen om det är trappor. Finns det några ställen som ni vill gå till men som inte går att komma in på? Att gå på restaurang eller att shoppa är ingen självklarhet för barn och ungdomar som använder rullstol. De kommer helt enkelt inte in utan hjälp, på grund av trappsteg vid ingången. Ungefär två tredjedelar av barnen och ungdomarna svarar att det finns ställen som de gärna skulle vilja gå på men där det inte alls går att komma in. Många affärer och små butiker står på önskelistan. I varje kommun namnges ett flertal ställen som är helt otillgängliga. Det gäller oftast enskilda affärer, restauranger, caféer, krogar och dansställen. Många nämner också otillgängliga kommunikationer som ett problem. Banker visar sig också innebära en del problem: I vissa banker är det dåliga diskar, det går inte att skriva när man sitter i rullstol. Jag måste lägga en bok i knät för att kunna skriva och det går ju. Värre är det med bankomaterna som ofta är så höga att jag inte når upp. Några barn har berättat om lekplatser de vill gå till, och som de kommit in på, men där de inte kunnat leka. Det beror på att nivåskillnader varit för stora, att markunderlaget inte gått att köra på med rullstol, att det har funnits staket eller att det har varit fel modell på gungorna. En pojke beskriver hur kommunens bostadsbolag trots löften struntat i att anpassa en biograf i samband med ombyggnad: Fullersta bio (teaterplats): En stor trappa. Dit upp och till konstateljén kommer jag inte. De har för några år sen gjort en stor renovering/ombyggnad. Jag skrev då till Tomtberga Huge (Huddinge) att de måste handikappanpassa för att jag behövde tillgänglighet. Då sa de att de glömt att sätta in handikapphiss. Och vi fick svaret att vid etapp II skulle det göras. Det har nu gått flera år och inget har gjorts. De har enligt insideinformation valt bort det för det har blivit för dyrt att anpassa. 27

29 Om bemötande: Vissa hjälper glatt till, andra stönar Under de senaste åren har bemötandet av människor med funktionshinder kommit alltmer i fokus. Bemötandeutredningen (SOU 1999:21) och ett flertal undersökningar har visat att det finns många brister när det gäller både allmänhetens och enskilda tjänstemäns sätt att bemöta barn och vuxna med funktionshinder. Vad säger då barnen och ungdomarna i vår studie? Svart eller vitt svaren visar att hjälpsamheten varierar från den ena ytterligheten till den andra och allt däremellan. Endast några få av dem som besvarat enkäten anser att de alltid eller oftast blir vänligt bemötta när de kommer till ställen som inte är helt tillgängliga. Vissa kommer springande och ska hjälpa till medan andra inte rör en fena. Ibland behöver man inte ens säga till att de ska flytta undan stolen och ibland är det så besvärligt så, men det värsta jag vet är när de inte lyssnar när man pratar med dem. Eftersom jag är liten så är de så hjälpsamma. Men hur de agerar när jag är vuxen vet jag inte. Om man har assistent eller annan vuxen med sig blir man alltid väl bemött. Annars varierar bemötandet. Ibland kan bemötandet avgöra om en plats är tillgänglig eller inte. Så här berättar en person: Rock Garden ligger i källaren på Blå Kök och Bar (Umeå). Detsamma gäller Restaurang Thai i samma källare. Det finns hiss i hotellet bredvid som egentligen går att använda men den får bara användas av hotellgäster! En ung pojke med synskada har andra problem med bemötandet: En del blir väldigt arga för att jag tittar nära och känner och undersöker. En del svarar ironiskt när jag frågar vad de gör, t ex när någon packar upp varor. Det är jobbigt att alltid behöva säga att jag har en synskada. Några råd till politikerna Barnen och ungdomarna i vår enkätstudie har massor av synpunkter på vad politikerna i hemkommunen bör göra för att förbättra tillgängligheten. De säger att politiker och andra beslutsfattare ska: Lyssna och ta reda på Tänka efter och planera Först därefter genomföra 28