Odling, lagring, hantering och utfodring av fodersockerbetor

Transkript

1 Odling, lagring, hantering och utfodring av fodersockerbetor Betupptagning på Stensö, novenber Foto Mikael Fast Mikael Fast och Anna Bönner Länsstyrelsen Östergötland Detta arbete är finansierat av staten och EU genom miljöstödsprogrammet 1

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid 3 Ekologisk odling av fodersockerbetor, Maskiner, Jorden Sid 4 Växtföljd, Sådd och plantetablering Sid 5 Ogräsbekämpning Sid 6 Växtnäring, Skörd Sid 7 Utveckling av odlingstekniken, Lagring av fodersockerbetor Sid 8 Ensilering av fodersockerbetor på gårdsnivå, Fodersockerbetor i foderstaten Sid 9 Fodersockerbetor på Sänkdalen Sid 10 Lagring och hantering, Fodersockerbetor 2003 Sid 12 Resultat/diskussion Sid 13 Lästips, Källförteckning 2

3 EKOLOGISKA FODERSOCKERBETOR -odling, lagring och utfodring Kravet på 100 % ekologiskt foder till idisslare införs Det är viktigt att förbereda sig på detta. Ett sätt att minska beroendet av konventionella fodermedel kan vara att odla energirika foderrotfrukter. Dessa kan med fördel odlas på gården och ökar därmed också självförsörjningsgraden. Foderrotfrukter kan ge hög avkastning per hektar. De kräver lång odlingssäsong vilket gör att restkvävemängderna blir små och utlakningsrisken därmed liten. Ett annat sätt att uttrycka detta, är att betorna har bra förmåga att tillgodogöra sig kväve som mineraliseras under hela växtsäsongen. Andra fördelar med betodlingen är att man får in ytterligare en gröda i växtföljden. Vidare har fodersockerbetorna med sitt kraftiga rotsystem positiv inverkan på jordstrukturen. Blasten kan användas till foder. Sockerbetor är en hackgröda, d.v.s. ogräskontroll sker mekaniskt vilket är värdefullt för gårdens totala ogräskontroll. Rotfrukter svarar dessutom mycket bra på ekologiska gödselmedel som stallgödsel och gröngödsling. Fodersockerbetor var tidigare en viktig gröda på svenska mjölkgårdar. Rotfrukterna ansågs ha positiv inverkan på foderkonsumtion, mjölkproduktion och hälsostatus hos korna. Odlingen var som störst under 1920-talet. Då odlades foderrotfrukter på ca ha. Efter andra världskriget, när arbetskraften började bli dyr, minskade den resurskrävande odlingen dramatiskt. Idag är produktionen av rotfrukter till djurfoder obetydlig. En ekologisk mjölkproducent i Östergötland har under 2001 startat odling av fodersockerbetor till gårdens 100 mjölkkor. Hans erfarenheter av odling, lagring och utfodring av fodersockerbetor redovisas i detta arbete. Ekologisk odling av fodersockerbetor Att odla betor kan ställa nya krav på den som idag odlar mest vall och spannmål. Förr var det vanligt att odla rotfrukter som sedan utfodrades till djuren under vintern. En stor del av den kunskapen har försvunnit från våra trakter, då betor i stort sett bara odlas i Skåne. Ekologisk odling av betor skiljer sig mycket från spannmålsodling. Det är en radodlad gröda som kräver speciella maskiner och extra mycket arbete vid framförallt ogräsbekämpning, skörd och lagring. Maskiner De specialmaskiner som behövs är precisionssåmaskin, radrensare och blastare/upptagare. Det finns gott om begagnade maskiner till bra priser som passar för mindre odlingar av betor. Maskinkostnaderna bör därför inte vara något hinder för att börja odla fodersockerbetor. Maskinsamverkan kan vara ytterligare ett sätt att minska investeringskostnaden. Det är viktigt att tänka på att maskinerna ska fungera tillsammans med varandra d.v.s. att radavståndet överensstämmer mellan dessa. Jorden För att få god plantetablering och skörd krävs att jorden är i allmänt gott skick. Det gäller ph, dränering, näringsstatus, struktur och ogräsförekomst. Lerjordar med % ler brukar vara lämpliga odlingsjordar för betor. På tyngre jordar kan man få problem både med plantetablering och med skörd. Mulljordar lämpar sig inte för maskinell upptagning. På lättare jordar kan ogrästrycket bli högt. Det går att få bra skördar även på lättare jordar som bevattnas och där man lyckas hålla ogräsförekomsten på låg nivå. Det bör inte finnas för mycket sten, dessa försvårar eller omöjliggör radrensningen. Arronderingen är också viktig så att man kan få ut långa raka rader vilket underlättar odlingen. 3

4 Jordbearbetningen är grunden för att kunna utföra övriga moment i betodlingen på ett bra sätt. Framförallt är det viktigt med en jämn plöjning. Om marken och gödslingsstrategin tillåter det är vårplöjning att föredra. För att kunna blindharva efter sådd måste fältet vara plant varför vältning oftast är nödvändig. Växtföljd Växtföljden är som i all ekologisk odling mycket viktig. Med vall som förfrukt till betorna vinner man flera fördelar. Vallen fungerar som strukturuppbyggare, kväveleverantör samt motverkar ogräs. Dessa tre faktorer är av största vikt för att lyckas med betodlingen. En etteller tvåårig klövergräsvall är den bästa förfrukten till fodersockerbetor. Den bör inte vara äldre för då ökar risken för angrepp av harkrankslarver och knäpparlarver. För att inte uppföröka växtföljdssjukdomar och skadegörare bör betorna inte odlas oftare än vart fjärde år på samma skifte. Om oljeväxter ingår i växtföljden bör man dröja ännu längre mellan betgrödorna. Här visas två exempel på lämpliga växtföljder: ur Ekologisk odling av sockerbetor. Djur, 1/6 sockerbetor, 1/3 vall Djur, 1/4 sockerbetor, 2/4 vall +1/8 grönfoder 1. Höst eller vårsäd med insådd 1. Vårsäd med insådd 2. Vall 1 2. Vall 1 3. Vall 2 3. Vall 2 4. Sockerbetor 4. Sockerbetor 5. Vårsäd 5. Havre/ärt (grönfoder) med insådd 6. Ärt eller åkerbönor 6. Vall 1 7. Vall 2 8. Sockerbetor Sådd och plantetablering Vid sådd används en precisionssåmaskin som sår betfröna i rader med önskat antal plantor per löpmeter. Utsädesmängden kan variera beroende på hur strategin för ogräsbekämpning ser ut. Normalt fröantal är 9-10 frön/m som sedan tunnas ut manuellt vid handhackningen. Det är bra om det blir kvar 4-5 plantor/m. Det går också att så frön/m för att sedan tunna ut beståndet genom att tvärhacka, d.v.s. radhacka odlingen 90 o mot radriktingen. I ekologisk odling är det bättre att så med ett högt fröantal för att säkerställa ett bra bestånd. Skadegörare och ogräs kan hämma uppkomst och tillväxt hos betplantorna. Radavståndet är normalt 50 cm. För att få snabb uppkomst är det viktigt att så först när jorden blivit ordentligt varm. Det kan innebära en något senare sådd jämfört med konventionell betodling. Vid tidig sådd när betfröet och grodden tar lång tid på sig att komma upp p.g.a. låg marktemperatur, ökar risken för angrepp av skadegörare. Detta bör vägas mot skördeminskningen vid en något senarelagd sådd. Rätt såtid har man när prognosen visar på 3-5 dagar med temperatur över 15 o C och inget regn är i sikte. Odlar man betor på lättare jordar kan man använda sig av s.k. falsk såbädd för att minska ogrästrycket. Falsk såbädd innebär att man harvar så tidigt som möjligt, utan att orsaka packningsskador. Sedan får jorden ligga orörd en tid varefter den harvas igen med såbäddsharven. Efter harvningen sås betorna så snart som möjligt. Falsk såbädd rekommenderas inte till mellanleror och tyngre jordar. Där är risken stor att ytskiktet torkar upp och etableringen av plantorna kan äventyras. 4

5 Fröna bör täckas med 2-3 cm jord, inte mer då ökar risken för insektsskador. Betfröet är känsligt för regn direkt efter sådd. Ogräsbekämpning Det är mycket viktigt att odla betorna på de åkrar som har absolut minst ogräsförekomst. Mycket ogräs hämmar betornas tillväxt och försvårar arbetet vid radrensning och skörd. Fältet bör vara så fritt som möjligt från kvickrot och tistel. Förekomsten av örtogräs får heller inte vara för stor. Framförallt kan arter som åkerbinda, raps, åkersenap och målla vålla problem. En effektiv ogräskontroll är ett måste! Ogräsen har stor möjlighet att utvecklas på ytor som inte är täckta av betblad. De högväxande ogräsen gör mer skada än de lågväxande. För att hålla ogräsförekomsten på låg nivå bör både mekanisk och manuell bekämpning utföras under säsongen. Grundförutsättningar som jordmån, jordbearbetning och förfrukt har lika stor betydelse som de åtgärder man sätter in senare under säsongen. Utnyttja växtföljden vid den förebyggande ogräsbekämpningen. Vall eller gröngödsling är den förfrukt som klarar ogräsproblemet bäst. För att ge bästa ogräseffekt bör man upprepa kultiveringen av vallen/gröngödslingen före plöjning. Detta gör man för att få bort så mycket kvickrot som möjligt. Plöjningen bör också utföras noggrant. Den mest skonsamma ogräsharvningen är den s.k. blindharvningen. Den görs före betornas uppkomst. Betgrodden får vara högst 1 cm lång vilket betyder att blindharvningen görs ca 5-9 dagar efter sådd. Blindharvning kräver ett jämnt fält vilket fås genom vältning före eller efter sådd. Vid ogräsharvning av fodersockerbetor kan man använda samma sorts långfingerharv som till stråsäd. Harvdjupet måste anpassas efter sådjupet för att inte störa fröet. För att minska arbetsinsatsen vid handhackningen kan en försiktig ogräsharvning utföras efter betornas uppkomst. Harvningen genomförs när grödan passerat hjärtbladsstadiet och när de första örtbladen håller på att växa fram. Det bör finnas minst 6-7 plantor per radmeter vid 50 cm radavstånd. Denna harvning leder till ett visst plantbortfall men om ogrästrycket är stort, är det en viktig åtgärd för att minska handrensningen. Är ogrästrycket lågt bör denna åtgärd undvikas. Eftersom plantorna är mycket känsliga i det här stadiet är det viktigt att harva försiktigt och med låg hastighet. Högst % av betplantorna får täckas med jord. För att harvningen ska få effekt måste ogräset vara mindre än betplantorna. Därför kan det vara bra om man hunnit blindharva fältet tidigare, så att en omgång ogräs redan dött. Ogräsharvning kan också utföras något senare. Då är risken för plantbortfall och skador på betplantorna liten. Från och med sjätte örtbladet blir plantbortfallet endast marginellt vid långfingerharvning. Den första maskinella radhackningen görs så snart det går att följa betraden. Radhackan måste styras med stor precision för att rensningen ska komma så nära betraden som möjligt. Rensningen ska kunna göras 2-3 cm från betraden, d v s med 4-6 cm ohackat band per rad! En förutsättning är att sådden utförts noggrant så att betraden är rak och att radavståndet är exakt. För att komma riktigt nära raden med radhackan bör den vara utrustad med rullskär, ställbara släta tallrikar. De hindrar att plantorna täcks med jord men har också en bearbetande effekt. Med rullskär bildas en skarp gräns mellan hackad och ohackad jord vilket underlättar handhackningen. Radhackan bör vara utrustad med gåsfotsskär. Dessa klarar kvickrot samt skörderester och rötter från förfrukten bäst. För att ytterligare förbättra ogräseffekten vid radhackning rekommenderas efterharv. Ytterligare ett sätt att förbättra effekten mot ogräset är att utrusta radhackan med skrappinnar. De består av en fjäderpinne med spetsen vinklad in mot betraden. Det ska sitta en pinne på varje sida om raden. Från och med 6-örtbladsstadiet kan pinnarna ställas så att de går helt ihop innan redskapet startas. Pinnen fjädrar då i sidled för betorna och drar upp eller täcker över små ogräs som växer i betraden. Med skrappinnar ställda helt ihop krävs en radhacka med hög precision. Det finns några olika typer av harvpinnar och man får prova sig fram hur inställningen av pinnarna ska vara. 5

6 För att få fältet tillräckligt ogräsfritt måste betraderna hackas manuellt. I en ekologisk växtföljd har en radhackad gröda en viktig betydelse för den totala ogrässaneringen. Handhackningen bör sättas in när betplantorna har 2 örtblad och vara avlsutad när de har 4 blad. Vid handhackningen tunnas även betbeståndet ut så att avståndet mellan plantorna i raden blir ca cm. Rad- och handhackning bör sedan sättas in vid behov så att fältet hålls så fritt från ogräs som möjligt. Ogräsbekämpningen avslutas när betorna täcker raderna. Växtnäring Fodersockerbetor svarar bra på ekologiska gödselmedel, gröngödsling och stallgödsel. Genom att kombinera gröngödslingsgrödor, stallgödsel och ev andra tillåtna gödselmedel kan näringsbehovet tillgodoses. Låt gårdens förutsättningar bestämma växtnäringsstrategi. Som jämförelse kan nämnas att sockerbetor i medeltal behöver ca 120 kg N/ha, SJV, Fosfor- och kaliumbehov för sockerbetor Betskörd, ton/ha Sockerbetor P-AL analys Klass III (kg/ha) K-AL analys Klass III- (kg/ha) Betor har ett djupt rotsystem och är därför bra på att ta upp och omfördela växtnäring från djupare jordlager till grundare. De fortsätter att växa långt in på hösten och tömmer marken på kväve vilket är bra för miljön. Sockerbetor är därför en lämplig gröda att odla efter kväverika förfrukter som gröngödsling och vall. För att möjliggöra en bra plöjning behöver gröngödslingsgrödan putsas eller skördas under säsongen. Anpassa putsningarna så att spridning av ogräsfrön hindras och att tistel bekämpas effektivt. Tisteln ska slås när den börjar sätta blomknoppar. Det är också viktigt att gröngödslingsgrödan inte hinner fröa av sig. Betor behöver kväve tidigt på säsongen då rotsystemet inte är så välutvecklat. Mycket kväve på hösten leder däremot till att sockerhalten sjunker. Genom att bruka ner gröngödslinggrödan på hösten ger den en tidigare kväveleverans jämfört med vårplöjning. Alltför tidig höstbearbetning bör undvikas för att hushålla med kvävet. Lokalt klimat och jordart får bestämma rätt bearbetningstidpunkt. Att bruka ner gröngödslingsgrödan på våren före sådden minskar kväveförlusterna. En gröngödslingsgröda eller vall kan ge en något sen kväveleverans jämfört med betornas tidiga behov. Genom att tillföra en extra växtnäringsgiva i samband med sådden ger man dem en bra start. Vanlig stallgödsel är för de flesta ekologiska producenter det bästa alternativet. Den huvudsakliga kväveeffekten efter både gröngödsling och stallgödsel kommer ganska sent på säsongen. Det är därför viktigt att inte lägga på för mycket stallgödsel i samband med vårbruket vilket kan leda till sänkt sockerhalt i betorna. Skörd Skörden bör ske så sent som möjligt eftersom sockerinlagringen är som störst i slutet av säsongen. Så länge blasten är kvar är frost inget problem. Det är en stor fördel att skörda under goda väder- och markförhållanden. Det gör att betorna blir lättare att ta upp och de hålls rena från jord och sten. Skörden utförs med en speciell upptagare. Det finns upptagare som slår av blasten samtidigt som man skördar. Det har även utvecklats en betupptagare för helskörd av betor som lyfter upp betan i blasten, skär av blast plus nacke från roten som går via en torrensare till ett hackaggregat där den återförenas med blast/nackdelen. Den hackade produkten kan sedan ensileras. Man kan också putsa eller slå av blasten före upptagning. 6

7 Blasten kan användas som foder. Den är proteinrik och går bra att utfodra färsk eller som ensilage. Utmaningen är att hålla den tillräckligt ren från jord. Vid nedplöjning fungerar den som gröngödsling. För att minimera kväveförlusterna till luften bör man plöja senast dagar efter skörd. Utveckling av odlingstekniken Tack vare den ökade efterfrågan på ekologiskt producerade livsmedel pågår forskning och utveckling av metoder som kan underlätta odlingen av ekologiska betor. Ett stort problem vid denna odling är handhackningen som kan vara mycket kostsam. Danska försök med ekologiska sockerbetor har visat att utbytet kan bli bra utan handhackning. Genom att rad- och tvärhacka, radhackning vinkelrätt mot betraden, går det att få rent från ogräs runt betplantorna. Detta utan att handhacka och utan alltför stort plantbortfall eller stora skördeförluster. Man har i försöken använt sig av en speciell såteknik s.k. synkronsåning, som möjliggör radhackning i två riktningar. Denna metod är dock ännu under utveckling. Även i Sverige pågår forskning för att utveckla rationella och kostnadseffektiva metoder för ogräsbekämpning i ekologisk sockerbetsodling. Lagring av fodersockerbetor Traditionellt har foderrotfrukter lagrats i halmtäckta stukor. Denna metod är arbetsam och begränsar användningen till vintermånaderna p.g.a. dålig hållbarhet. Vid stukalagring i i 4-5 månader finns det risk för förluster på mellan % ts. Ännu mer långvarig lagring kan ge förluster på upp till 40 % ts. Det bästa sättet att lagra fodersockerbetor är att förvara dem i en kyld lagerlokal (ex. potatislager), vilket för de flesta är alldeles för dyrt. För att underlätta hanteringen, lagring och utfodring, samt för att förlänga användningsperioden, har man gjort försök med ensilering av fodersockerbetor. Tack vare den höga sockerhalten är betorna lätta att ensilera. Om jordinblandningen är stor ökar risken för höga halter av Clostridier i ensilaget. Torrsubstanshalten i fodersockerbetor är endast % vilket gör att det bildas stora mängder pressvatten vid ensileringen. Detta leder till stora tsförluster även vid ensilering. Mellan % av näringen kan försvinna med pressaften. För att minska pressaftförlusterna har man gjort försök där halm eller kornkross blandats med betorna för att absorbera pressvattnet. Den hygieniska kvaliteten blev god men trots tillsats av absorptionsmaterial blev förlusterna stora. Halm fungerade bättre än kornkross. Mängden halm som kan blandas in i ensilaget begränsas av att koncentrationsgraden i grovfodret minskar med halminblandning. För att minska förlusterna bör även pressaften utfodras om detta är möjligt. För att förlänga användningsperioden kan ensilering trots allt vara ett sätt att minska förlusterna jämfört med långvarig lagring i stuka. Danska försök har visat att genom att blanda in pressaftabsorberande fodermedel i betensilaget, går det att minska pressaft- och näringsförlusterna till hälften. En kombination av stuklagring och ensilering är också en möjlighet. Under vintern sker normalt inga förluster vid lagring i stuka. När våren närmar sig och det finns risk att temperaturen stiger i stukan, kan det vara dags att ensilera det som återstår. Då finns det kanske också en tömd plansilo att tillgå. Detta innebär att man minskar näringsförlusterna i högre grad men arbetsinsatsen vid utfodring är fortfarande ganska stor. En lantbrukare i Skåne har under flera år ensilerat fodersockerbetor med gott resultat, se nedan. Ensilering av fodersockerbetor på gårdsnivå En lantbrukare i Skåne har odlat fodersockerbetor till 120 mjölkkor i tio år. Han odlar ca 8 ha och skördar omkring 12 ton ts/ha. Efter skörd tvättas och strimlas betorna. De lagras sedan i en gammal gödselbrunn där ensilering sker. Inga tillsatsmedel används och betorna täcks inte. 7

8 Man har inte haft några problem med den hygieniska kvaliteten eller med näringsförluster. Tack vare att pressaften blir kvar bibehålls näringen i ensilaget. Betensilaget är pumpbart och vid utfodringen pumpas ensilaget upp med gödselpumpen och töms i blandfodervagnen. Korna får ungefär 10 kg betensilage per dag. I blandfodret ingår klövergräs-, bet-, och majsensilage. Lantbrukaren tycker det fungerar mycket bra med fodersockerbetor. Det är ett smakligt foder och mjölkavkastningen blir enligt honom högre med fodersockerbetor jämfört utan betor. Fodersockerbetor i foderstaten Tidigare var det vanligt med betor i foderstaterna på svenska mjölkgårdar. Man ansåg att de hade positiv inverkan på foderkonsumtion, mjölkavkastning och hälsa. Idag är fodersockerbetsodlingen marginell. Med kommande krav på 100 % ekologiskt foder till mjölkkor, kan odling och utfodring av betor bli intressant igen. Betorna skulle kunna bli ett nytt energifodermedel. Baljväxtrikt vallfoder är basen i ekologisk mjölkproduktion. Detta ger ett foder med hög råproteinhalt och hög andel våmnedbrytbart protein. Risken med mycket och lättsmält protein som är att proteinöverskottet försvinner ut med urinen. För att tillvarata det lättsmälta proteinet behöver foderstaten kompletteras med kolhydrater som ger energi. Balansen mellan protein och energi är mycket viktig för att optimera bildandet av mikrobprotein. När tillgängligheten på kolhydrater och protein är i balans i vommen, förbättras produktionen av mikrobprotein och därmed ökar mjölkavkastningen. Spannmål är den vanligaste kolhydratkällan till våra mjölkkor idag. Det går att komplettera foderstaten med restprodukter från sockerindustrin som t ex hp-massa. Dessa fodermedel är dyra och tillgången till KRAV-godkända sockerprodukter är begränsad. Att odla egna ekologiska fodersockerbetor kan vara ett bra sätt att tillföra energi till foderstaten. Man vinner samtidigt en högre självförsörjningsgrad på gården. Näringsinnehåll i korn, fodersockerbeta och hp-massa Ts, % MJ/kg ts AAT g/kg ts PBV g/kg ts rp g/kg ts Korn* 87 13, Fodersockerbeta* 16 12, Hp-massa** 27 12, (*Fodertabeller för idisslare 1999), (**Danisco Sugar, 2003) Tack vare att fodersockerbetorna har ett högt energiinnehåll, samtidigt som PBV- och råproteinhalten är låg, passar de bra i en foderstat med klöverrikt ensilage. I betorna finns kolhydraterna i form av socker. Lätttillgängligt socker i våmmen, passar bra tillsammans med det lättsmälta proteinet från vallfodret. Våmmikroberna kan då utnyttja både energi och protein till den egna proteinbildningen. Försök har visat att fodersockerbetor haft en tendens till högre mikrobproteinproduktion än spannmål. Detta bör leda till en högre mjölkavkastning. Fodersockerbetor innehåller också fiber och det råder en god balans mellan socker och fiber. Det mesta av betfibern är nedbrytbar i våmmen. Den bryts ner långsamt och ger därför energi till våmmikroberna under lång tid. Detta förbättrar näringsutnyttjandet av övrigt foder. Ytterligare en fördel med betor är att de inte innehåller någon stärkelse. För mycket stärkelse i foderstaten gör att ph i våmmen sjunker vilket gör att våmfunktionen kommer i obalans. Detta leder i sin tur till ett försämrat foderutnyttjande och risk för fetthaltsdepression. Genom att byta ut en del av spannmålen mot betor utnyttjas proteinet i vallfodret utan att ph i våmmen sänks. En studie i Norge visade att gårdar som utfodrade med betor hade färre acetonemifall. 8

9 Fodersockerbetor är mycket smakliga och korna äter dem med god aptit. Enligt tidigare erfarenheter kan rotfrukter i foderstaten ge ökad grovfoderkonsumtion men också ökad totalkonsumtion. Detta gör att mer mjölk kan produceras med hemmaodlat foder. I nya försök i Sverige visade det sig dock att då fodersockerbetor och potatis ersatte korn minskade intaget av ensilage, med sänkt avkastning som följd. Kornas behov av energi och AAT var täckta även med bet- och potatisfoderstaten. Korna borde teoretiskt sett ha upprätthållit sin avkastning. I brittiska försök har däremot totalkonsumtionen ökat när man lagt till fodersockerbetor i foderstaten, med ökad avkastning som följd. Risken för jordinblanding och därmed ökad halt av sporer och klostridier i mjölken är liten om betorna odlas och skördas under rätt betingelser. Så länge man utfodrar från stuka är risken liten. Det kan vara en fördel om man kan borsta eller tvätta betorna före utfodringen. Ska man ensilera snittade betor är det betydligt viktigare att de är rena från jord. Fodersockerbetor på Sänkdalen, Vikbolandet. På gården Sänkdalen som ligger intill Bråviken i Östergötland, bedrivs ekologisk mjölkproduktion med idag 120 mjölkkor. Gården är ansluten till KRAV. Genom att odla fodersockerbetor vill man öka självförsörjningsgraden då det snart kommer att ställas krav på 100 % ekologiskt foder. Fodersockerbetorna ska komplettera den proteinrika foderstaten med mer energi och därmed ersätta hp-massa som man använt tidigare med gott resultat. Dessutom tycker lantbrukaren att det är intressant och en utmaning att prova någonting nytt. Fodersockerbetorna ingår i blandfodret som ges till alla kor var det första året som korna kunde få en rejäl giva med fodersockerbetor, ca 3 kg ts per dag. Odling 2001 var första året man odlade fodersockerbetor, ca 3 ha. Odlingen har legat på både styv lera och lättare mullrik lera med varierande resultat som följd. På styv jord växte betorna bra men de var svåra att få upp. Tomas tror att det bästa vore att odla på mellanlera-lättlera. Huvudsaken är att det inte är för mycket ogräs. Dessutom är fältformen viktig så att man kan få ut långa raka körrader menar han. För att få ett bra ph har man lagt på kalkstensmjöl. Man har sett stor skillnad på skördeutfallet mellan olika förfrukter. Den bästa förfrukten har varit vall. Efter skörd föregående höst, samt före vallbrott har nötflytgödsel spridits. Tomas tror att även en gödselspridning på tjälen vore bra. Man har gödslat med totalt ca 50 ton/ha nötflytgödsel per år. För sådd har en begagnad 9-radig precisionssåmaskin införskaffats. Den kostade ca 1000 kr. Radavståndet är 48 cm vilket är normalt. Sådden bör ske ganska tidigt och det är en fördel om jorden är varm för att få en bra uppkomst. Därför sår man oftast betorna efter det vanliga vårbruket. Det brukar bli i början av maj beroende på årsmånen. Betorna är känsliga för skorpbildning och man har därför blivit tvungen att så om vid något tillfälle. Etableringsfasen är ett känsligt moment i odlingen. Tomas tror att man hittills varit lite för försiktig med sådjupet. Dessutom är det bra att undvika regn precis efter sådd, det tål inte fröna. Sorten man använt heter Magnum. Denna beta står ganska mycket ovan jord och är lite ojämn i höjd vilket gett bekymmer vid skörden. För att bekämpa ogräs harvas åkern ca 1,5 vecka före sådd. Det gör man för att väcka ogräset. Sedan harvar man en gång till precis innan sådd. Så fort raderna börjar synas kör man ut med radhackan. Det är ett precisionsarbete där en person kör traktorn och en styr hackan. Radhackningen genomförs ytterligare två gånger. Dessutom behöver fältet handhackas en gång under säsongen. Det är mycket viktigt att göra detta i rätt tid, innan ogräset blivit för stort. Det är ett arbetsamt moment som kräver mycket folk under ett par dagar. Bengt Ekström, djurskötare på Sänkdalen, tycker att handhackningen kommer olägligt, då den infaller ungefär samtidigt med ensilageskörden. Efter handhackningen täcker blasten jorden så 9

10 pass bra att det inte blir mycket mer problem med ogräset. Ogräsbekämpningen är det moment i odlingen som upplevs som mest arbetsamt. Det ses emellertid inte som något oöverstigligt hinder för fortsatt odling. Fodersockerbetor kräver en lång växtsäsong och skördas inte förrän i oktober-november. Sockerhalten stiger mot slutet av säsongen varför man eftersträvar sen skörd. Frosten är inget problem så länge blasten finns kvar. Blasten kapas i samband med upptagning. Förra året putsades blasten men det fungerade dåligt eftersom det störde upptagningen. Det hade varit bättre att få bort blasten från raden. Upptagaren är treradig och kostade ca kr. En kniv på upptagaren kapar nacken på betorna innan själva upptagningen. Betorna läggs sedan direkt på vagnen som dras parallellt med upptagaren. Tomas tycker att upptagningen fungerat bra. Lagring och hantering På Sänkdalen har betorna lagrats i stuka som täckts med halm. Skörden 2002 var totalt ton. Volymkravet vid en fullskaleodling är ca 300 ton. Det har hittills inte uppstått några problem vid lagringen. Det är viktigt att lägga lagom mycket halm på stukan så att man skapar rätt temperatur och fuktighet i den. Tomas tror inte att det är något problem att lagra i stuka frampå vårkanten. Om betorna frusit kanske det är bäst att de inte får tina för då blir de mosiga säger han. Vid ett tillfälle har det frusit i uttagsytan. Då har man varit tvungen att hacka loss för hand för att kunna ta ut betorna. Tomas tror inte att det har varit några större lagringsförluster. Under 2002 började betorna användas direkt efter skörd och räckte fram till jul. För att kunna ta ut betorna ur stukan har man skaffat en speciell uttagsskopa. Den är av märket TANCO och är den största investeringen, ca kr. Med skopan tar man ut betorna ur stukan och skakar bort jord och skräp. Det finns också möjlighet att koppla till vatten så att man kan tvätta betorna direkt i skopan. Än så länge har man inte använt denna möjlighet. Skopan snittar till slut betorna i tändsticksaskstora bitar inför utfodring. En svaghet är att den är känslig för sten. De fastnar i snittaren och måste tas bort för hand. För att slippa byta skopa på traktorn så ofta, förbereddes betor för utfodring var tredje dag vintern Arbetsmomentet från stuka till foderbord är det mest begränsande i bethanteringen. Uttag och snittning måste rationaliseras för att rättfärdiga betodlingen på gården menar Tomas. Fodersockerbetor Inför 2003 års odling valde man ett fält med jordarten mellanlera. 30 ton nötflytgödsel spreds med släpslang och tunna på hösten före vallbrott ton nötflytgödsel spreds före sådd med spridarramp och matarledning för att undvika packningsskador. 3. Som förebyggande ogräsbekämpning användes falsk såbädd. Fältet harvades i slutet av april i samband med det övriga vårbruket. Sedan fick det ligga orört under nästan en månad på grund av den ovanligt kylig väderleken. 4. Sådd sista lördagen i maj. Sort Magnum. Som förfrukt hade man vall på en del av skiftet och spannmål på den andra. Det framgick tydligt att vall var en bättre förfrukt. 5. Uppkomsten var luckig och det saknades en del plantor. Detta upplevs som en svår del av odlingen att få upp fullt plantantal! 6. Första traktorhackningen gjordes så fort man såg raderna. Då användes skyddsrullar på hackan. Andra och sista traktorhackningen gjordes 2-3 veckor senare. 7. Manuell hackning några veckor efter sista traktorhackningen. Här kom man ut alldeles för sent i år. Vissa områden hade så stora ogräs att de var svåra (omöjliga) att få bort. 8. Upptagningen skedde någon vecka in i november. Rent tekniskt gick det bra. Ett problem är att betorna står så ojämt högt i jorden. Blastaren tar därför bort för mycket av betskallarna. Här ligger kanske en av förklaringen till den låga skörden. 10

11 9. Inläggning i stuka under ett cm halmskikt. I år blev det lite för varmt i stukan och halmningen var onödig på grund av det varma vädret. 10. Uttagning och sönderdelning av betorna gjordes med Tanco-snittaren. Tomas och Bengt bedömer att snittstorleken blir lite för stor med denna maskin. Det är nästan så att korna står och letar fram betbitarna i fullfodret. 11. Man tog ut betor var 3:e dag och lägger dem snittade på platta utomhus. Arbetet tar ca 4 tim per vecka. En hel del jord följde med betorna från fält till stuka. Det har däremot inte haft någon betydelse för celltalet enligt provmjölkningarna. 12. Betorna räckte i 1,5 månader till 120 kor. Skördarna har hittills varit låga 2002, 22 ton/ha och 2003, 17 ton/ha. Förutom den sena våren var 2003 också ett regnfattigt år. Från och med augusti och en månad framåt, när betorna vanligtvis har en kraftig tillväxt, led odlingen av vattenbrist. Sedan följde en mycket kall och solfattig oktober och betblasten frös. Vid upptagningen i början av november hade ny betblast börjat växa fram. Sockerhalten var antagligen lägre än normalt på grund av detta. På områden med lättare jord blev skörden högre. Det berodde på att man fått en bättre plantetablering här. En annan orsak till den låga skördenivån kan vara näringsbrist. Tittar man på tabellvärden för nötflytgödsel visar det sig att man tillfört ca 65 kg N/ha. Det finns ingen analys gjord på gödseln under denna tid. Variationen kan vara stor mellan gårdar och kväveinnehållet kan vara betydligt mindre. Förfrukten bidrar också med kväve, hur mycket är svårt att säga. Något som styrker teorin om kvävebrist, är att man sett tydliga tecken på att tillväxten ökat efter hackningarna. Markkarteringen visar att lättlösligt fosfor ligger i klass II och lättlösligt kalium i klass IV-V, se nedan. Markkarteringsvärden betodlingen 2003 ph P-Al K-Al Mg-Al K/Mg-kvot 5,1 6,2 3,3 4, ,3-30 2,1 4,6 Förutom vatten- och kvävebrist kan ph-värdet vara skördebegränsande. Enligt en studie som gjorts av Tomas Rydberg på SLU, ökade sockerskörden med 1100 kg/ha, vid en höjning av ph-värdet med en enhet. Det gäller om värdet exempelvis höjs från 6,4 till 7,4. Ovan kan vi se att ph:t är ganska lågt på Sänkdalen. Tomas har emellertid kalkat sedan markkarteringen gjordes. Man har tillfört 4 ton kalkstensmjöl per hektar, vilket bör höja ph-värdet med 0,3-0,4 enheter på en något mullhaltig mellanlera. Den kalkningen räcker emellertid inte för att nå optimalt ph för betodling! Odlingen ligger nära Bråviken och det är fullt möjligt att bevattna med det lätt bräckta vattnet härifrån. Bevattningsanläggning går att ordna. Blir det betodling 2004 kommer man att överväga denna möjlighet. Enligt mätdata från Länsstyrelsen har salthalten vid Löne som ligger intill odlingen inte överstigit 0,8 % sedan mätningarna startade Sockerbetor tål en salthalt på 0,6-0,8 %. Fördelen med en sådan bevattning är att man samtidigt tillför andra viktiga näringsämnen; natrium, klor, magnesium och bor. Bevattningen bör inte sättas in för tidigt då en tidig bevattning gynnar blastskörd på bekostnad av betskörd. Blasten ska täcka minst hälften av markytan innan första bevattningen görs. Man bör heller inte bevattna för mycket då natriumtillförseln kan ha en skadlig inverkan på jorden genom slamning och skorpbildning! 11

12 Resultat/diskussion De snittade betorna fick ersätta ensilage vid beräkning av foderstaten Tanken är att de ska kunna ersätta en del av kraftfodret om man gör en större satsning på denna gröda. Nu ville man inte pröva detta i år utan drog istället ned på ensilaget i fullfodret. Mjölkavkastningen ökade inte men höll sig stabil. Den enda mätbara skillnaden var att ureatalet sjönk från 6 till 4. Detta är ingen direkt vinst i själva mjölkproduktionen, men det är bra för miljön med ett bättre proteinutnyttjande hos korna. Smakligheten är mycket bra och Tomas menar att smakligheten på hela fullfoderblandningen skulle bli ännu bättre om man kunde snitta betorna i mindre bitar. Vidare tycker Bengt, att brunster och seminering fungerat mycket bra under den period betorna funnits i foderstaten. En teoretiskt tilltalande modell är att utfodra betor och komplettera det med klöverrikt ensilage i en fullfoderblandning. Man blir på så sätt mindre beroende av att hålla tillbaks rödklövern i vallarna, vilket görs med hjälp av gödsling idag. Stallgödsel är en bristvara på den 400 ha stora gården. Man skulle istället kunna koncentrera gödselspridningen till de ettåriga grödorna och öka deras avkastning. Proteinet i klövern blir bättre utnyttjat om de sockerrika betorna finns med i foderblandningen. Man hoppas också kunna öka smakligheten med hjälp av betorna, så att korna kan äta lite mer och på så sätt höja mjölkavkastningen ett snäpp. Avkastningen har varierat mellan och kg ecm de senaste åren. Införandet av robotmjölkning hösten 2002 är en av förklaringarna till den stora variationen. Om en betodling ska vara intressant i framtiden krävs högre skördar. Tomas är övertygad om att det går att höja skördenivån med ganska många ton per hektar. Ett första mål kan vara att öka avkastningen till ton/ha. En bättre plantetablering, anpassad gödsling, bevattning och kalkning är åtgärder som kan förbättra resultatet. Kan man hitta en annan betsort som står på ett jämnare djup i jorden? Då skulle förlusterna bli mindre när betorna blastas. Den stora utmaningen är dock att lösa lagringen på ett effektivt sätt. Stuka är en utesluten metod när det rör sig om 300 ton betor. Idag köper man kraftfoder för stora summor varje år. En del av dessa pengar skulle man kunna lägga på en investering i tvättning och ensilering av betorna. Detta förutsatt att betorna kan ersätta en del av det inköpta kraftfodret. Avsaknaden av praktiska erfarenheter från hantering av foderbetor i Sverige, gör att det svårt att ta ett så stort investeringsbeslut. Införandet av 100 % ekologiskt foder 2005, kan innebära att priset på inköpt koncentrat ökar, vilket i sin tur gör en sådan investeringen mer intressant. En sista reflektion Vid provmjölkningarna som följt efter det att korna slutat äta fodersockerbetor upptäckte man att kor sjönk i produktion. Det var tydliga sänkningar. Tomas kan inte förklara det på annat sätt än att det har att göra med den nya foderstaten utan betor. Denna upptäckt kommer troligen att leda till att man odlar fodersockerbetor även Ett krafttag kommer att tas för att få upp avkastningen på betodlingen. Med högre avkastning per hektar och med en tydlig effekt på mjölkproduktionen, kommer betodlingen antagligen att finnas kvar på Sänkdalen även i framtiden. 12

13 Lästips Betboken, Ekologisk odling av sockerbetor, och Källförteckning Ekologisk odling av sockerbetor SJV Eriksson, T. och Burstedt, E Baljväxtrikt vallfoder, rotfrukter och potatis i mjölkproduktionen. Forskningsnytt om økologiskt landbruk i Norden 1/2001 Fodersockerbetor. Statens lantbruksinformation 5/1978 Växtodling 2 Växterna, LTs förlag 1990 Nytt om forskning, Stiftelsen lantbruksforskning, juli 2002 nr 3. Fodertabeller för idisslare Inst. för utfodring och vård. SLU Uppsala Frank, B. Ensileringsförsök med fodersockerbetor Inst. för jordbrukets biosystem och teknologi (JBT), SLU Alnarp Riktlinjer för gödsling och kalkning Rapport 2002:11 SJV Strigling i roer (faktaside) Synkronsåning af roer (faktaside) Tuvesson, M Sortförsök med fodersockerbetor. Rapport till Stiftelsen Lantbruksforskning Wind, J. Ensilering af roer. Bovilogisk Tidsskrift Kvæget 7/