Innehåll: God Jul & Gott Nytt År. Det har talats och skrivits. Vi har fått en efterlängtad förstärkning sen sist.

Transkript

1 Nr 4 December 2005 Vi har fått en efterlängtad förstärkning sen sist. Specialistläkaren vid infektionskliniken i Kristianstad Mattias Waldeck delar sedan 1 november sin tjänstgöring mellan Smittskydd Skåne och CSK. Han har redan nått fältepidemiologisk framgång som redovisas i detta nummer. Ett gott exempel på kreativ smittspårning. För den icke fullt så förfarne finns Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om smittspårning (SOSFS 2005:23) nu publicerade på se. Alla enheter som hanterar smittsamma sjukdomar bör hämta hem dokumentet. Successivt ökar kompetensen bland våra smittspårare. Nyligen har 40 engagerade kuratorer, barnmorskor, sjuksköterskor och läkare gått kurs. Efter examination i december har vi drygt hundra smittspårare med särskild kompetens i Skåne. Det bådar gott, men det behövs fler. Målsättningen är att det ska finnas minst en vid varje vårdcentral eller mottagning. Intresseanmälan för kommande kurs kan göras per mail. Foto: Kristina Persson Det har talats och skrivits mycket om fjäderfäinfluensa i höst. Allt har inte varit nyanserat. Uppmärksamheten har haft det goda med sig att intresset för influensavaccination ökat markant. Förhoppningsvis har målgrupperna inte blivit förbisprungna i kön av dem i bättre kondition. Våra värderade krönikörer Kenneth Persson och Lennart Sjöland hjälper oss att reda ut en del av de svårtolkade begreppen aviär influensa och pandemi. Alla vi på Smittskyddet i Skåne tackar Er alla för det snart gångna årets goda och trevliga samarbete med önskan om God Jul & Gott Nytt År Hans Bertil Hansson Smittskyddsläkare Innehåll: Återkommande sommarsalmonella på väg få sin lösning... 2 Utbrott av shigella i skolmiljö... 3 MikrobiologiNytt: Fågelinfluensa ett hot som ökar?... 4 Fågelinfluensans flyttvägar... 5 Länsveterinären i Skåne har ordet: Vilda fåglar kan dö utan att ha drabbats av fågelinfluensa... 6 Skåningar legionellasjuka efter friskvårdsresor till Polen... 7 Vårens smittskyddsdag den 7 mars... 8 Smittskydd Skåne ring eller maila... 8 Tidigare nummer av Smittskydd Skåne kan du hämta på 1

2 Återkommande sommarsalmonella på väg få sin lösning Bild 1: Personer i Skåne med S typhimurium fagtyp Antal fall Antal fall Figur 1: Insjuknandedatum för personer med S typhimurium fagtyp 1, ackumulerat Figur 2: Åldersfördelning för personer med S typhimurium fagtyp år 6-10 år år år år år år > 60 år Bland över 2000 kända salmonellatyper har en specifik typ varje sommar sedan 1999 återkommit som inhemsk smitta i sydvästra Skåne (Bild 1). Från mitten av juli till och med början av oktober har årligen mellan sydvästskåningar insjuknat i Salmonella typhimurium fagtyp 1 (Figur 1). Under övriga delen av året har denna fagtyp lyst med sin frånvaro. Frånvarande har den också varit i resten av Skåne liksom övriga Sverige enligt uppgift från Smittskyddsinstitutet. Under årens lopp har sammanlagt 116 personer drabbats och hälften av dessa har varit bosatta i Malmö. Framför allt är det barn i förskoleåldern som insjuknat (Figur 2). Inga epidemiologiska samband vad gäller mat, restaurangbesök etc har framkommit vid utfrågning. Med tanke på den tydliga årstidsvariationen väcktes tidigt misstankar på smitta från naturen. Det noterades också att de drabbade i Malmö företrädesvis var bosatta i villaområden. Smittskyddet har tidigare försökt lösa gåtan men misslyckats. I år togs nya tag och man gav sig i början av september åter ut på smittspårning och provtog vatten från 12 dammar/fontäner i Malmö med omnejd. Från en ankdamm isolerades S typhimurium fagtyp 41. Det togs också 12 prov från igelkottsspillning. I ett av dessa, från igelkott i centrala Malmö, hittades vår eftersökta S typhimurium fagtyp 1. Ett par veckor senare insjuknade en 3-årig flicka från en annan del av Malmö i S typhimurium. På hennes förskola hade man senaste veckorna vid flera tillfällen sett en hel igelkottsfamilj. Smittskyddet ryckte ut och fann rikligt med igelkottsspillning i förskolans rabatter. Prover säkrades. Odling visade växt av S typhimurium. Både flickan och igelkotten hade fagtyp 1. I Norge har tidigare två lokala utbrott av S typhimurium kunnat kopplas till salmonellainfekterade igelkottspopulationer. Cirka 40% av totalt 181 testade igelkottar visade där samma serotyp och samma PFGE-mönster som de lokala humanisolaten. I två kontrollområden testades totalt 139 djur utan fynd av salmonella. Även i Norge skedde utbrotten under sensommar/höst och drabbade huvudsakligen småbarn. Att salmonella är en zoonos är känt sedan länge. Att igelkottar kan vara smittbärare har visats i Norge och nu även i sydvästskåne. Att det främst är småbarn som drabbas kan förklaras med ökad benägenhet att stoppa, från marken upphittade saker, i munnen. Nu har igelkottarna gått till vintervila, liksom vår årligen återkommande Salmonella typhimurium fagtyp 1 epidemi. Mattias Waldeck Bitr smittskyddsläkare Ulla Stamer Smittskyddssköterska Niclas Winqvist Smittskyddssköterska Ref: Handeland K, Refsum T, Johansen BS, Holstad G, Knutsen G, Solberg I, Schulze J, Kapperud G. Epidemiol. Infect 2002; 128:

3 Utbrott av shigella i skolmiljö En tisdag i början av september (13/9) ringer mikrobiologiska laboratoriet i Malmö och rapporterar att de hittat Shigella sonnei i prov från tre olika barn. På ena remissen stod: 10 elever sjuka i samma klass! Minuten efter ringer skolsköterskan från den skola där alla visade sig vara elever. Hon hade gjort en kartläggning över sjukfrånvaron p g a att vinterkräksjuka på en annan skola i stan figurerat i massmedia och då hade även deras skola nämnts. Under fredagen (9/9) och måndagen (12/9) var 13 resp 10 barn hemma från skolan pga magsjuka, främst diarréer. De flesta av dessa barn gick i samma klass men det fanns ströfall även i andra klasser. En lärare var också sjuk. Skolan är en låg- och mellanstadieskola med ca 430 personer varav 380 elever. Många viktiga medaktörer Miljöförvaltningen besökte köket och gick igenom deras rutiner. Skolan visade sig få mat från ett centralt tillagningskök som även levererade mat till flera andra skolor. På dessa skolor var eleverna friska. I matsalen serverades förutom en varmrätt ett salladsbord med flera sorters grönsaker. Alla tog i stort sett sin egen mat. Det bestämdes att endast varm mat fick serveras några dagar framöver och att köket skulle städas grundligt. Kökspersonalen på den aktuella skolan mådde bra, men provtogs. På skolan informerades rektor. Hon såg till att all personal, bl.a via deras intranät, fick information och hade extra koll på om något av barnen skulle insjukna. Skolsköterskan gjorde ett fantastiskt jobb. Hon tog på sig att ringa hem till alla som varit, var eller blev magsjuka, berätta vad som hänt och ombesörja att de blev provtagna. Detta gjorde hon dagligen i flera veckor. Skolan består av många olika enplansbyggnader. Det finns rikligt med toaletter och alla klasser har åtminstone två egna toaletter. Alla är utrustade med flytande tvål och pappershanddukar. Alla toaletter på skolan städades dagligen men nu skulle detta ske två gånger per dag tills faran var över. Vårdcentraler i närheten informerades om vad som hänt. Alla på skolan som haft magsymtom eller som fick magsymtom skulle provtas via dessa. Vårdcentralerna behandlade också nyupptäckta fall och gjorde smittspårning runt dessa dvs provtog nära anhöriga. Ytterligare fall På fredagen den 19/9 fick smittskydd besked om att ytterligare tre personer på skolan, två elever och en lärare, hade Fakta om Shigella Allmänfarlig sjukdom. Ska anmälas enligt smittskyddslagen. Läkarbesök, behandling och provtagning gratis. Inkubationstid vanligen 1-3 dygn (1-6 dygn). Fekal-oral smittväg. Förekommer inte bland djur utan bara bland människor. Oftast utlandssmitta via livsmedel eller vatten. Hög smittsamhet. Sekundärfall i drygt 20% av fallen. Smittskydd Skåne rekommenderar därför antibiotikabehandling. För diagnostik ta avföringsprov. Personer som misstänks ha shigella ska lämna minst två prov. Proven bör komma till laboratoriet så snabbt som möjligt. För att smittfrias bör tre negativa kontrollprov ha lämnats tidigast en vecka efter avslutad behandling. shigella. Nu hade alltså sex personer drabbats av denna för Sverige ovanliga inhemska smitta. Smittade samma dag? Utfrågningen av de drabbade gav initialt inte någon ledtråd om smittkällan, men läraren visade sig vara en viktig pusselbit. Denna hade nämligen under inkubationstiden bara varit på skolan en enda dag nämligen tisdagen den 6/9. Alla sex fallen hade också insjuknat ungefär samtidigt dvs mellan torsdagen 8/9 och fredagen 9/9. Alla sjuka hade ätit i matsalen den aktuella tisdagen. Läraren kunde ge en god anamnes om vad denne ätit medan barnen inte kunde minnas alls vad de satt i sig! Fler fall Tolv dagar efter övriga insjuknade ytterligare en elev på samma skola i shigellaorsakad magsjuka. Denna elev var släkt och umgicks privat med en annan elev, som varit sjuk samtidigt som de tidigare sex shigellafallen. Han hade blivit provtagen men varit negativ. Han provtogs nu om igen och visade sig ha shigella. Denna pojke smittade även sin mor och lillebror. Sammanfattningsvis konstaterades tio fall av shigella i detta utbrott. Vi anser att utbrottet härrör från matsalen den aktuella tisdagen (6/9). Matsalen är den enda gemensamma kopplingen bland fallen på skolan. Något på salladsbordet är starkast misstänkt som smittkälla men om det funnits shigella initialt i någon produkt eller om det är någon person som kontaminerat maten lär vi aldrig få veta. Många på skolan hade under sommaren varit utomlands. Kökspersonalen var negativa i sina prover. Ulla Stamer Smittskyddssjuksköterska 3

4 MikrobiologiNytt Fågelinfluensa ett hot som ökar? Efter att ha varit lokaliserad till Sydostasien under flera år har nu högpatogen fågelinfluensa konstaterats i ett flertal länder i eller kring Europa som Ryssland, Kazakstan, Rumänien, Turkiet och Kroatien. Även i London i en fågelkarantän uppträdde smittan. Det virus som påvisas tillhör subgruppen H5N1. Denna typ kan uppträda som en relativt mild infektion bland fåglar men även en högpatogen form förekommer. Denna högpatogena form har sedan 1959 observerats vid 21 tillfällen i Europa och Nordamerika och då givit lokala utbrott som kunnat begränsas eller som själv ebbat ut. Det aktuella utbrottet i Sydostasien är dock helt unikt till sin utbredning och långvarighet med återkommande utbrott under flera säsonger sedan 2003/ Virus är främst patogent för kycklingar, höns och kalkoner medan vilda och domesticerade ankor kan vara asymptomatiska utsöndrare av högpatogent virus. Fylogenetisk analys av olika H5-stammar som påträffats hos fåglar i Sydostasien visar släktskap med en stam som först isolerades 1996 från en gås i Guangdong i Kina. En klar utvecklingslinje tycks föreligga mellan denna stam och de stammar som senare påvisades hos fall av allvarlig fågelinfluensa hos människor i Hongkong 1997 där 18 fall konstaterades med sex dödsfall. År 2003 dök nya fall upp i Hongkong där två fall konstaterades i en familj varav ett med dödlig utgång. Vid årsskiftet 2003/2004 började H5-influensa uppträda i Vietnam och senare i Thailand. Under 2005 har fall bland människor även uppträtt i Kambodja och i Indonesien. Det visar sig att det virus som påvisats på Indokinahalvön hos människor och även hos fåglar tillhör en specifik genogrupp, Z, och inom denna grupp en distinkt undergrupp benämnd klad 1. H5-4 virus av genogrupp Z klad 2 har påträffats i omgivande länder men har ännu inte förknippats med fall bland människor. Även tigrar som insjuknat på Zoo i Thailand visade sig ha influensa H5 genogrupp Z klad 1 d v s den mänskliga typen. Djuren hade utfodrats med kycklingkadaver som säkert överfört smittan. Experimentell infektion har också framkallats på katter. Bland de för fåglar högpatogena H5-stammarna tycks det således finnas restriktioner som gör att enbart vissa typer har förmåga att ge sjukdom hos människa. Hos människa har man funnit virus i blodet hos insjuknade liksom regelmässigt utsöndring i faeces. Något fall av encefalit har också beskrivits men fokus för infektionen tycks dock vara lungorna. Här angrips och destrueras epitelet ut i de finaste andningsvägarna. Alveolerna utfylles av inflammatoriska celler, röda blodkroppar och fibrinrikt exsudat. Utöver den direkta påverkan på lungvävnaden induceras också ett kraftigt svar av proinflammatoriska cytokiner. Likaså tycks virus påverkas mindre av interferon än vanligt. Ännu har smitta person-till-person inte observerats mer än möjligen i något undantagsfall. Men hur skall man bedöma risken för att en anpassning sker hos virus så att smitta kan etableras hos människa. Viss inblick i denna fråga kan man få genom jämförelser med det virus som orsakade spanska sjukan 1918/1919. Detta virus har nyligen kunnat återskapas med s.k. omvänd genetik från bevarat patientmaterial. De sista bitarna i detta pussel redovisades under oktober Spanska sjukan orsakades av ett H1N1- virus som i sin helhet tycks ha hoppat från fågel till människa möjligen med en kort anpassningsperiod i en tillsvidare okänd mellanvärd. I detalj kan 1918-års virus jämföras med andra humana influensavirus liksom de H5-virus som nu är aktuella. En viktig del av artspecificiteten ligger i receptorn hos värdcellen. HA-delen, d v s hemagglutininet, hos virus binder till sialinsyra på celler hos både människa och fåglar. Sialinsyran är dock bunden till ett sockerskelett på olika sätt. Hos människa sker denna bindning över 2,6α till galaktos men hos fåglar genom en 2,3α-bindning. Det virus som återskapats från spanska sjukan har två ändrade aminosyror inom receptordelen medan NA-delen dvs. neuraminidaset inte har några ändringar av active site. De tre polymerasproteinerna uppvisar ett tiotal förändringar där några anses speciellt viktiga för patogenicitet hos däggdjur som t ex E627K i PB2 där lysin regelmässigt hos människa ersätter fåglarnas glutaminsyra. Denna förändring observerades hos det fall med dödlig utgång som inträffade under utbrottet i Nederländerna av H7N7 år De övriga interna generna hos 1918-års virus skiljer sig också från konsensussekvensen hos fåglar men dessa förändringar utgörs i de flesta fall av synonyma ändringar, d v s aminosyrasekvensen förblir orörd. De nu aktuella H5-virusen har inte uppvisat någon ändring i receptordelen av HA. Endast någon enstaka förändring hos polymerasgenerna i humaniserande riktning har observerats men någon konsekvent förändring mot humana virus har inte noterats. Det är givetvis inte möjligt att förutspå om de nu aktuella H5-virusen kommer att förändras till autonoma humanpatogena virus med förmåga att spridas från människa-till-människa. Allt talar dock för att språnget mellan fågel och människa togs av det virus som orsakade spanska sjukan. En upprepning är därför inte utesluten. Kenneth Persson Överläkare Klinisk Mikrobiologi UMAS, Malmö

5 Fågelinfluensans flyttvägar Med kvällspressens hjälp har begreppen runt fågelinfluensan blandats ihop till en oaptitlig soppa. Informationsflödet har gått så snabbt att saklig analys inte låtit sig göra. Nu har de flesta fåglar dock hunnit fram till sina vintervisten och möjligen infinner sig nu lite ro att bena ut vilka risker som är verkliga och vilka som är ogrundade. Flyttande svanar, gäss och änder har fått klä skott för anklagelser om smittspridning även där spridningen skett utanför de normala flyttvägarna. Även om detta sannolikt är sant för spridningen till Turkiet, Rumänien och Kroatien är det i Asien i stället handel med fjäderfä och den utbredda tuppfäktningen som är orsak till spridningen. Fågelinfluensa är inget nytt fenomen utan har sannolikt funnits sedan urminnes tider. Framför allt andfåglarna kan härbärgera ett stort antal olika influensa A virus i sin mag-tarmkanal. Lågvirulenta stammar ger inga symtom hos dessa fåglar även om de ibland kan ge sjukdom när de muterar och anpassar sig till andra fågelfamiljer. Influensa A-virus av typerna H5 och H7 har givit upphov till utbrott bland fjäderfä. 1 Hos gräsänder som fångats i fällor vid Ottenby fågelstation på Öland och Lekkerkerk och Krimpen aan de Lek i Holland har lågpatogena förstadier till de virus som sedan orsakade stora utbrott i Italien (H5N2; 1997) och Holland (H7N7; 2003) hittats. 33 av 172 (19,2%) testade gräsänder under 2000-talet i Sverige och Holland bar på influensa A-virus av typ H5 eller H7, dock ingen av typen H5N1. En intressant iakttagelse från denna studie är att betydligt fler gräsänder är positiva på Öland än i Holland (31 resp. 2 stycken). Under vårflyttningen tillbaka till häckningsplatserna i Sibirien har hittills inga fåglar testats positiva. Vid pågående studier i Nordamerika visar preliminära resultat att ca 20% av änderna bär på influensa under höstflyttningen medan mindre än en pro- cent är positiva på våren. Ito och medarbetare fann influensa A-virus i Alaskas isar under vintern. 2 Okazaki och medhjälpare fortsatte på detta spår när de letade föregångare till det patogena H5N1-virus som nu sprider sig över världen. 3 De fann viruset hos häckande änder norr om 62:a breddgraden men inte söder om 55:e. Man kan alltså tänka sig att virus finns året runt i norra Sibirien och tillfälligt följer med unga flyttfåglar söderut under hösten. Snart har alla mottagliga individer smittats och infektionen dör ut. Vi skulle i så fall inte behöva frukta änderna under deras returresa i vår. De nordligaste populationerna flyttar efter avslutad häckning söderut till vissa sjöar i Sydvästra Sibirien, Kazakstan, Mongoliet och Norra Kina där de under ett par veckor mister flygförmågan i samband med ruggning av fjädrarna. I ett fåtal sjöar koncentreras stora mängder sjöfågel. I somras skedde smittöverföring av H5N1 mellan fjäderfä och ruggande änder i Suzdalka i Novosibirskregionen i sydvästra Sibirien. De änder som senare upptäcktes döda vid Svarta havet i Rumänien härrörde säkerligen härifrån. En stor andel av de änder som ruggar i sydvästra Sibirien vänder efter avslutad ruggning åter mot nordväst för att slippa flyga över Uralbergen (markerade med grönt på kartan). Här blandas deras flyttvägar med gäss och änder med östligare ursprung som också har sina vinterkvarter i Nordsjön och vid Engelska kanalen. Dessa fåglar följer Ishavet västerut och sneddar sedan över södra Skandinavien. Även om viss överlappning förekommer är andpopulationerna tämligen välavgränsade vad gäller flyttvägar. De som häckar öster om Taimyr övervintrar huvudsakligen i södra och sydöstra Asien medan västligare populationer övervintrar i Västeuropa. Altaibergen och Himalaya utgör här viktiga delare. Sammantaget är alltså risken för att flyttfåglarna kommer med fågelinfluensa liten i Sverige. I de länder som ligger efter infekterade ruggningssjöar under höstflytten finns det dock anledning till viss oro, åtminstone för lösgående fjäderfä. Referenser: 1. Munster VJ, et al. Mallards and Highly Pathogenic Avian Influenza Ancestral Viruses, Northern Europé. Emerg Infect Dis. Ahead of Print Vol. 11, Oct Ito T, et al. Perpetuation of influensa A viruses in Alaskan waterfowl reservoirs. Arch Virol. (1995) 140: Okazaki K, et al. Precursor genes of future pandemic influenza viruses are perpetuated in ducks nesting in Siberia. Arch Virol (2000) 145: Niclas Winqvist Smittskyddsjuksköterska och ornitolog Huvudsakliga flyttvägar för sibiriska gäss och änder (pilar), övervintringsområden (blått) och områden med utbrott av influensa A H5N1 (rött). 5

6 Länsveterinären i Skåne har ordet: Vilda fåglar kan dö utan att ha drabbats av fågelinfluensa Uppmärksamheten kring fågelinfluensan är på topp och döda änder i Eskilstuna gav för en tid sedan löpsedelsrubriker med största möjliga typsnitt. Men Eskilstuna-änderna dog inte av det milda fågelinfluensavirus de bar på utan av en massiv parasitinfektion. Det kan förväntas ett antal andra influensalarm en tid framöver vilket är bra då det visar på god beredskap. Vilda fåglar och tama fjäderfä blir sjuka och dör av en stor mängd andra orsaker som inte har med influensavirus att göra men tyvärr ser en sjuk höna eller en sjuk anka nästan likadana ut vad de än lider av. För variationens skull presenteras här några differentialdiagnoser till fågelinfluensa. Fågeldöden i Blekinge Våren 2000 upptäcktes de första sjuka fåglarna i Blekinge skärgård. Sedan dess har sjuka fåglar observerats längs hela Östersjökusten och även på västkusten och i insjöar. Grovt uppskattat har cirka fåglar dött årligen. Alla fågelarter kan drabbas. Som exempel var det sjöfåglar av 24 olika arter som 2003 hittades sjuka eller döda i Blekinge skärgård. Gråtruten är den vanligast förekommande arten och därför är det mest sjuka gråtrutar som figurerat på TV och i tidningar. Sjukdomsförloppet är oftast tämligen utdraget med förlamningar och kramper som mest framträdande symtom. Fåglarna kan ligga på magen med utslagna vingar och hasa sig fram med hjälp av näbben i marken. Det har visat sig svårt att fastställa orsaken eller orsakerna till sjukdomen. Närmast till hands, med tanke på symtombilden, ligger att misstänka botulism eller något algtoxin. Botulinumtoxin har isolerats i några fall men i många fall har alla undersökningar varit negativa. Misstankar har också riktats mot något nytt virus dock utan att något sådant kunnat påvisas. Den senaste hypotesen är att sjukdomen skulle kunna orsakas av en miljöinducerad brist på B-vitaminet tiamin. I 6 Foto. Niclas Winqvist så fall skulle sjukdomen kunna jämföras med laxsjukdomen M74 som ställde till med mycket huvudbry på 1990-talet. Svårigheterna att förklara fågelsjukdomen har lett till en hel del kritik mot ansvariga myndigheter och hösten 2004 tillsatte miljöministern en ny utredning där Naturvårdsverket och Statens veterinärmedicinska Anstalt (SVA) ska sammanfatta vad man hittills vet och ge förslag till vidare undersökningar. Botulism Ett tiotal utbrott av botulism bland vilda fåglar har dokumenterats under de senaste åren i Sverige. I samtliga fall har förgiftningarna orsakats av typ C toxin. I det typiska fallet rör det sig om en vattendamm i en stadspark sommartid med otillräcklig cirkulation av vattnet. I det stillastående vattnet med förmultnande växtdelar ges grogrunden till att botulinumtoxin bildas och att fåglarna i dammen sedan blir sjuka och dör. Under de två senaste åren har utbrott av botulism också konstaterats i svenska fjäderfäbesättningar, totalt sju stycken varav en värphönsbesättning. Ett av dessa fall, sjukdom i en slaktkycklingbesättning i Blekinge 2004, var genom vissa diagnostiska problem på laboratoriet under några dagar misstänkt för att ha drabbats av fågelinfluensa vilket ställde till en del oreda i grannlänet. Etiologin till utbrotten har i många fall varit svår att förklara och utan att man hittat någon toxinkälla. Det man vet allmänt är att toxinkällan oftast utgörs av förgiftade kadaver samt insekter som livnärt sig på dessa kadaver. Mycket höga halter av botulinumtoxin har uppmätts i dessa små insekter. Symtomen i de drabbade besättningarna är att fåglarna drabbas av tilltagande förlamningssymtom. Vingarna hänger ner och halsen ligger slappt utsträckt och fågeln stöder huvudet i golvet med sin näbb. Inte helt olikt gråtrutarna på skären i Blekinge alltså. Intressant nog har i samband med utbrotten påträffats vilda fåglar med förlamningssymtom i närheten av stallarna. Hos två förlamade kajor kunde diagnosen botulism bekräftas. Detta har gett upphov till frågeställningar om vilken roll spridning av gödsel från fjäderfäbesättningar kan ha för uppkomsten av botulism hos vilda fåglar inklusive ovan nämnda fågeldöd. Fågelkolera Hög och akut dödlighet i vilda fågelpopulationer och även hos tamfåglar uppkommer ibland till följd av infektion med Pasteurella multocida. Hos tamfåglar är sjukdomen numera ovanlig eftersom den i hög grad kan förknippas med dåliga sanitära förhållanden och andra brister i djurhållningen Hos vilda fåglar uppträder sjukdomen ofta i kolonier av sjöfågel där det är nära kontakt mellan fåglarna. Typiskt, men inte specifikt för fågelkolera, är en stor mängd blödningar i kam och slör samt i alla inre organ. Och allt det andra Salmonella typhimurium fagtyp 40 eller 41 hos småfåglar vid fågelborden vintertid, mekaniska skador efter påflygningar, parasiter, miljögifter, den oglamourösa darwinska vintersvälten. Listan kan göras lång på varför vilda fåglar dör. Men var stod vi om de inte någon gång dog? Lennart Sjöland Länsveterinär

7 Skåningar legionellasjuka efter friskvårdsresor till Polen Hösten 1997 skrev jag i vår dåvarande informationstidning Smittskyddsinformation om en 74-årig skåning och 72-årig skånska som med två månaders mellanrum varit på 14-dagars friskvårdsresa i Polen och som insjuknat i legionärsjuka. Båda hade rest med samma företag, vars huvudkontor finns i Västsverige. De hade bott på samma anläggning i en polsk stad. I juni 2005 insjuknade åter en äldre skånsk man i legionärsjuka. Även han hade åkt med samma företag och varit på samma anläggning i Polen och är sannolikt smittad där. Det är inte bara personer från Skåne som deltagit i dessa resor och som insjuknat, utan även personer från andra län i Sverige senast en man från Västra Götaland. Totalt har sedan 1997 sju personer drabbats av legionärsjuka efter vistelse på samma hälsohem/spahotell i Polen varav två har avlidit. Alla misstänkt utlandsmittade fall i Sverige anmäls från de regionala Smittskyddsenheterna till Smittskyddsinstitutet (SMI) i Stockholm. SMI ansvarar för de internationella kontakterna och rapporterar till nätverket EWGLINET (se nedan). I SMI:s informationsblad EPIaktuellt 45/2005 har Birgitta de Jong, epidemiolog på SMI, gett mer information om fallen från hälsohemmet/spa anläggningen i Polen. Hennes artikel återges här nedan. Kristina Persson Bitr smittskyddsläkare Upprepade fall av legionärssjuka efter vistelse på hälsohem/spa-hotell i Polen I veckan rapporterades återigen ett fall av legionärssjuka efter vistelse på hälsohem/spa-hotell i Polen. Hotellet har figurerat som smittkälla för ytterligare sex personer sedan 1997, se tabell. Alla ovanstående fall har rapporterats till EU-nätverket för legionellainfektioner, EWGLINET, ( org). Då ett hotell ger upphov till två eller fler fall under en tvåårsperiod genererar det en clusterrapport som sänds ut till samtliga deltagande länder i nätverket. Dessutom skall deltagande personer i nätverket i det land där smittkällan misstänks, an- svara för att behörig lokal myndighet (miljö- och hälsoskyddskontor) undersöker legionellaförekomsten på hotellet och att adekvata åtgärder vidtages om legionellabakterier påvisas. Legionärssjuka är en lunginflammation orsakad av legionellabakterier. Dessa är vanligt förekommande i jordoch vattensamlingar. Bakterien ska generellt ses som ganska ofarlig. Smitta sker genom inandning av förorenat vatten i aerosolform (små vattendroppar). Att få i sig bakterien via dryck tycks vara ofarligt för friska människor. Inkubationstiden är i regel 5 6 dygn men kan vara både kortare och längre (2-10 dygn). Legionärssjuka yttrar sig som en lunginflammation med oftast hög feber, huvudvärk och muskelvärk. Diarré förekommer ofta. Sjukdomsbilden är ibland mycket allvarlig, särskilt som sjukdomen nästan alltid drabbar personer som av någon anledning har nedsatt immunförsvar, och dödsfall inträffar trots modern intensivvård. Sjukdomen kan behandlas med antibiotika. Birgitta de Jong Epidemiolog, SMI Kön Ålder Insjukningsmånad Övrigt och år Man 74 september 1997 Kvinna 72 november 1997 Man 73 maj 1999 avled Kvinna 81 maj 2004 avled Man 79 juni 2004 Man 82 juni 2005 Man 73 november

8 Välkommen till VÅRENS SMITTSKYDDSDAG! Tisdagen den 7 mars Boka dagen! Informationsdagen hålls som vanligt i Jubileumsaulan, MFC-byggnaden, ingång 59, Universitetssjukhuset MAS, Malmö. Inbjudan kommer att skickas ut till smittskyddsansvariga i primärvården och personer på miljö- och hälsoskydd. Även andra intresserade i vården är välkomna då ytterligare platser finns. Programmet kommer att vara klart minst en månad före och läggs då ut på Smittskydd Skånes hemsida Boka dagen redan nu! Smittskydd Skåne Ring eller maila E-post: smittskydd.skane@skane.se Smittskydd Skåne, Malmö Fax: Telefon: E-post: Hans Bertil Hansson Smittskyddsläkare HansBertil.Hansson@skane.se Kristina Persson Bitr. smittskyddsläkare Kristina.M-S.Persson@skane.se Håkan Ringberg Bitr. smittskyddsläkare Hakan.Ringberg@skane.se Rosmarie Fält Smittskyddssjuksköterska Rosmarie.Falt@skane.se Niclas Winqvist Smittskyddssjuksköterska Ulla Stamer Smittskyddssjuksköterska Ulla.Stamer@skane.se Taisto Vierimaa Smittskyddskonsulent Taisto.Vierimaa@skane.se Helene Rosenqvist Assistent Helene.Rosenqvist@skane.se Smittskydd Skåne, Kristianstad Fax: Mattias Waldeck Bitr. smittskyddsläkare Mattias.Waldeck@skane.se Åsa Ståhl Smittskyddssjuksköterska Asa.Stahl@skane.se Marie Steen Assistent Marie.Steen@skane.se Ansvarig utgivare: Hans Bertil Hansson Redaktör: Kristina Persson, tel Layout: Ann-Christine Jönsson Tryckeri: Prinfo Team Offset & Media, Malmö Upplaga: ex 8 Papper: Tom&otto silk, miljömärkt med Svanen