En vecka i regimens fängelsehålor

Transkript

1 18 Joakim Medin greps av Syriens säkerhesjäns under en reporageresa. 19 En vecka i regimens fängelsehålor Joakim Medin om vrålen från oryr och spele bakom frisläppande Under en reporageresa ill Qamishlo, nordösra Syrien, grips och fängslas Joakim Medin av den syriska regimens säkerhesjäns. En vecka av påryckningspoliik mellan Damaskus och kurderna följer, som ger en inblick både i Assadregimens fängelsesysem och i de nya makförhållandena i lande. En inensiv reporageresa är på väg a a slu. Tillsammans med min översäare Sabri Omar har jag under femon dagar inervjua assyriska präser, skollärare i kurdiska, amerikanska krigsvolonärer och självase premiärminisern över kanonen Jazira. Maeriale ska genom flera exer äcka av siuaionen här i Rojava, nordösra Syrien, där krige mo IS är nära och kurder med allierade uropa e ege självsyre. De är mi fjärde besök ill dessa raker, som jag kommi a bli bekan med. Idag är min sisa arbesdag och för en imme sedan var vi och foade huvudoren Qamishlos helkvinnliga poliskår, Asayish Jîn en produk av kanonens progressiva uveckling mo ökad jämsälldhe. I Qamishlo har den kurdiska revoluionen ännu ine agi över hel och hålle. Vi går ner för en av huvudgaorna och passerar de offenliga poskonore. Här hänger propagandaskylar med expresiden Hafez al-assad och hans son, presiden Bashar al-assad, forfarande kvar på fasaden. 200 meer längre fram sår Hafez al-assad ännu say i en rondell. Han är ganska ny, efersom den förra sayn försördes i kurdernas sora resning mo regimen Exdikaorn har en oproporionelig lång högerarm, usräck i lufen som en hälsning. Men vår promenad sluar redan uanför poskonore. Jus idag har regimens miliärer uppräa en illfällig checkpoin där. Vi blir förvånade, fas ine avskräcka. De Sayer av expresiden Hafez al-assad ( ) olereras ännu på vissa håll i Qamishlo, för a undvika konfronaion med regimen. har ine vari några problem a gå här idigare dagar. Men nu kliver några uniformer fram och ber oss a omedelbar följa med bor ill deras bilar. En unn man i brun, dubbelknäpp Gesaporock ler bre emo oss. No problem, no problem. De säer oss snabb i en bil, och dröjer några sekunder med a själva kliva in. I framsäe sier de en solda, med blicken jus nu borvänd. Jag ar genas u minneskore ur min kamera och gömmer de i ena vecke på mina uppkavlade byxben. Sedan soppar jag i e anna kor med färre bilder på. E försök a gardera mig och Sabri ju färre saker de hiar på mig, ju färre problem bör vi få, resonerar jag. Uan a då vea om de har jag därmed missa den enda chans jag får, a skicka e snabb sms ill min konakperson i Sverige. Isälle änker jag på bådas vår säkerhe, där och då. Soldaerna kliver in och drar upp Sabris luva över hans huvud. Vi åker iväg mo regim konrollerade kvarer. Denna lie märkliga makdelning med regimen är möjlig genom de alernaiva spår kurderna och deras allierade slagi in på. I sin auonomi från Damaskus följer de vad de kallar en redje väg, som

2 20 21 BILDER: Joakim Medin Joakim Medin och Sabri Omar illsammans med befälhavare från kurderna, vars påryckningar möjliggjorde frisläppande. Anale avbildningar med presiden Assad kan lä bli absur. varken väljer presiden Assads eller de väpnade upprores sida i krige. Man väljer sin egen, dels för a undvika andra rakers ödeläggelse och dels för a kunna säa försvare av egna områden i försa hand. Därför har kurdernas försvarssyrkor YPG ibland samverka med Syriens regeringsarmé i srider mo den Islamiska saen (IS), och andra gånger själva sridi mo regeringsarmén. Qamishlo är en av få plaser där regimen ine försvann efer de kurdiska maköveragande sommaren 2012, och olereras forfarande så på vak i vissa kvarer där de ännu har söd. Men vad de gjor nu har ine hän föru. Aldrig förr har de gripi och borför en uländsk journalis här, och Sabri är lika förvånad som jag. Efer a vi passera flera vägbommar sannar bilen vid e underjordisk fängelse inne på regimområde. Ta av er kläderna! Under jord går en vak igenom all vi buri på oss, i ryggsäckar och fickor. All blir regisrera och knys in i små plaspåsar. Men de hiar aldrig mi gömda kamerakor. Senare blir jag ensam inkallad ill kommendanens konor. Mannen som leder fängelses verksamhe är i medelåldern och kallas Abu Ali. Han kommer från Laakia och är precis som landes presiden från den alawiiska minorieen. Bashar al-assad är väldig älskad av de syriska folke. Och han är ögonläkare. Han har aldrig vela se någo blod, aldrig ha någo krig, uan bara fred. Abu Ali spärrar upp ögonen oäck när han alar om presidenen. Han har flera frågor ill mig. Har jag besök andra länder i Mellanösern? Jaså, Palesina är en av dem, med andra ord även Israel? Ni kommer a behöva sanna här några immar bara, ills a vi få ag på din ambassad. Fem, max io immar, eller ill imorgon. Välkommen ill Syrien. Jag blir inlås i en cell som mäer Hel plöslig gör han en karaespark framför sig som räffar i mage n på 2 gånger 2,5 meer, isolerad från alla andra fångar. Sabri blir insängd i en cell där de redan sier 26 andra män. Mi lilla rum saknar belysning, men ögonen ser snar dealjer. Hashim Abu Nour har karva in si namn i väggen. Någon annan årale De är blodsänk överall. Två unga vaker kommer in i korridoren med celler. En av dem, Hossein, öppnar leende upp min dörr för a småpraa. Varifrån kommer du? Vad heer du? Hel plöslig gör han en karaespark framför sig. Den räffar i magen på en fånge den andre vaken för fram. Hossein slår vå slag i ansike, och avsluar med en spark i bröskorgen, innan han vänder sig illbaka ill mig med e leende. Är all okej? Behöver du någo, lie vaen? Näsa morgon vaknar jag av a en vak organiserar dagens försa oalebesök. Fem och fem måse fångarna springa fram med böjda ryggar i bara kalsonger, de får oal 90 sekunder på sig a uräa sina behov. I en och samma sol. Näsa oalebesök vå per dag illås är om 12 immar. Jag behandlas bäre och får gå ill oaleen själv, dessuom ofare om de behövs. Särbehandlingen forsäer med maen. Alla går hungriga ill lunch, då fångarna får bröd och e fa med ris a dela på. Jag får isälle en falafelrulle av Abu Ali, och jag frågar om ambassaden igen. Ah, de försöker. Bara några immar ill, kanske en, max io. På efermiddagen slår risessen, en växande oro och känslan av insängdhe ill på allvar. Jag ansränger mig hår för a fokusera på anna, och änker på familjen, väskusen, vänner, musik, sraegier och ips jag läs av andra som sui Abu Ali spärrar upp ögonen oäck när han alar om presidenen. en fånge. fängslade. Jag slår ihjäl en kackerlacka och ser den dödskämpa mo en svärm myror. Vid en idpunk på kvällen försvinner elekricieen och de blir mörk i hela komplexe. Min dörr lämnades olås efer senase oalebesöke. Jag smyger u i korridoren och run de närmase hörne. Där sier e jugoal andra fångar på golve. Händer sräcks De ännu propagandasmyckade poshuse i Qamishlo, som Joakim Medin och Sabri Omar greps uanför. fram för a ljudlös hälsa. En ung man som heer Mahmoud viskar a de alla är araber från Qamishlo, Hasakah och andra raker. Han bär sporoverall, har flera aueringar och ränade aekwondo i Damaskus. I smuslagre på golve riar han 10 för a visa hur många dagar han vari här. Vissa av fångarna missänks ha sympaier för rebellerna i Fria Syriska Armén. Beydlig fler missänks vara anhängare av IS, eller säger rak u ill mig a de sridi illsammans med dem. Regimen håller dem här och vingar ur dem svar under så lång id som behövs. Mins en av fångarna är en emir, eller lokal ledare, för IS. På morgonen dag re säs jag i en mindre cell, 1 gånger 2 meer. På väggarna finns sora hjäran, böner, en kärleksförklaring ill Amina, och e blodig handavryck. De smusiga kranvane har gjor mig sjuk och jag kräks och har diarré under hela dagen, liggandes på de hårda beonggolve. Min cell sinker frukansvär. Tankarna maler i huvude. Har de konaka Sverige eller ine, ve någon a jag hålls inlås här? Är de någon alls där hemma som uppäck a jag försvunni, eller hur många dagar måse förs passera? Under e oalebesök ser jag ännu en gång den samling hemmagjorda baonger och redskap som vakerna har i e hörn. Redan igår ropades fångar in ill våldsamma förhör. Men ikväll och under halva naen är oryren värre och mer udragen. Genom fyra väggar hör jag hur slagen mo nakna fosulor leder ill gråande, sedan ylande, och ill sis vansinniga skrik av smära, illsammans med Abu Alis vrålande frågor. Var!? Vem!? Vad heer han!?

3 22 23 Rawan och Serhaldan är vå av många unga i de kurdiska syrkorna som kämpar mo IS. Bilden är från Joakim Medins idigare rapporering från sriderna run Kobane.

4 24 25 En av många unga kurdiska soldaer på vak uanför Qamishlo. Kurdiska proeser mo Assad-regimen i Qamishlo. Vaker vid en vägspärr norr om Qamishlo. Jag möer de andra fångarnas oroliga blickar. Och jag känner sympai för dem behandlingen är avskyvärd, oavse om man är med i IS eller ej. Många av dem är smusiga, hålögda och krafig avmagrade. Vissa har vari insängda här under åskilliga veckor. Jag ser en man som är bara skinn och ben, har skägg och lång hår i nacken, och sora infekerade sår på ryggen. Han har pissa ner sig och bryr sig ine ens om de. Dag fyra, lunchid får jag ill sis räffa Sabri igen. Han blir läad och har vari sark oroad, både för sig själv och mig. Ni kommer båda a flygas ill Damaskus. Där kommer din ambassad a möa upp dig. Men ni måse resa under nya namn, säger Abu Ali. Min falska idenie blir som den 25-årige spanjoren John Bohass. Sabri blir ill Mohammed Shafik. Sen efermiddag får vi handbojor och ögonbindlar på oss, och smugglas i en ambulans bor ill den ännu regimkonrollerade flygplasen i Qamishlo. De är försa gången Sabri flyger. Ögonbindlarna sier ännu på när vi kvällsid anländer ill e ny komplex, framme i den syriska huvudsaden. En och en kallas vi in ill e förhörskonor, jag får bara vå frågor. Varför har du kommi ill Syrien uan visum? Har du vari i Israel? De mörka cellerna vi sängs in i är 3,5 gånger 1,5 meer. Lie sörre ya, och de har egna, sinkande oalehål i golve. Men de öppna venilaionshålen gör dem råkalla. Näsa dag blir en enda upprepning av sändiga och udragna Näsa dag blir en enda upprepning av sändiga och udragna förhör. förhör, där jag leds ill och från min cell med ögonbindel på, ill olika konor för a svara på frågor. Jag kan ine se ansikena på de jag alar med, men ger dem namn ändå. Han som leder alling är Bossen. Den äldre mannen som översäer mellan engelska och arabiska är James Earl Jones, på grund av sin mörka rös. De vill vea all: mina föräldrars namn, religion och yrken, alla länder jag res ill de senase io åren, vad jag sudera och arbea med, vad jag skrivi om idigare och i vilka idningar, varför jag även vari i Kobane och varför dea inresse för Syrien. Och huruvida jag har en omskuren penis. Jag änker noga på a svara så sraegisk och smar jag kan. A säa fokus på all anna än de som kan få mig i kläm, och ge dem alla uppgifer de behöver för a visa a jag bara är journalis. Ibland försöker jag skäma, ibland ljuger jag om presiden Assads förräfflighe. Jag uppräder så avspän som möjlig men visar sor respek. Varje gång jag förs illbaka ill cellen måse jag lägga band på mina oroliga ankar. Svarade jag på rä sä? Fick jag överage? Siuaionen känns mycke värre än i oryrkammaren i Qamishlo. Där var de varm, och de gick a se andra människor. Här skakar jag av köld inlås i mörker, ensamhe och fullsändig ysnad. Alla frågor om den svenska ambassaden mös av ysa leenden. Och maen är sämre: ill frukos kommer vaen och bröd, ill middag vaen, bröd och en poais. Ändå upplever jag en särbehandling även här. Jag kan höra hur de skriker och gormar å Sabri när de är han som blir förhörd. Vi har hia bevis för all du ala om. Men vi behöver mer informaion om Palesina, säger James Earl Jones på orsdagskvällen. Jag måse ge dem mina inloggningsuppgifer ill Facebook, vå mailadresser och Skype. En man jag döper ill Sadisen sicker in huvude genom dörren, flinar och drar med fingre över sin hals, som för a visa a jag är hisoria. Förhören ar en ny vändning dag sex. Kan jag beräa igen om mina besök ill Turkie och Israel. Vad har jag för relaion ill länderna, framför all Israel? Fick jag någon hjälp därifrån för a a mig in i Syrien? Kanske från någon säkerhesjäns? Jag känner säker ill a de finns e sor judisk inflyande i irakiska Kurdisan! Har Mossad vid någo illfälle be dig arbea för dem? Nej, nej, nej. Frågorna upprepas hela dagen, och jag ve ine om jag bör visa mig arg över de absurda påsåendena. För mina svar är ine illfredssällande. De syns i Bossens ansike, när jag får a av min ögonbindel och se honom. Han lämnar rumme. James Earl Jones sier kvar med sina cigareer, och luar sig fram. Jag beräar de här som en vän. De ror a du är en spion för Israel. Förs senare får jag vea a vi fängslas av den ökända Sae Securiy, eller General Inelligence Direcorae (GID), landes sörsa civila underräelsejäns som är undersälld inrikesdeparemene och sår mycke nära presidenen. GID har arresera en sor mängd medborgare, demokraiakiviser, demonsraner och andra som res sig mo regimen, och flera GIDledare sår under EU-sankion på grund av övergrepp. Sabri och jag har förs ill deras särskilda Avdelning 300, även kallad Spionageavdelningen. Och de ror forfarande a jag är agen för Mossad. På kvällen hämar Aleppo, en av vakerna, mig i cellen. Namne kommer av hans hemsad. Han ber mig skriva ner mina föräldrars posadress i e Worddokumen på en lapop. Av missag råkar jag se e anna dokumen som redan är öppe, där Aleppo har översa fraser från arabiska ill engelska. You are lying. Tell he ruh or we will hur you. Jag får sveningar. De finns redan go om ecken på a förhören i Avdelning 300 har våldsamma inslag. Jag har se en hemmagjord piska av elsladdar, räkäppar, och en annan vak Fline har demonsraiv visa upp en ejpad gummislang. Den naen ligger jag på helspänn. De är dag sju och jag och Sabri har änligen få räffas igen. Vi sier illsammans på golve uanför

5 27 Joakim Medin och Sabri Omar, minuerna efer a de släpps fria från fångenskap hos regimen. cellerna och håller som bäs på a rensa löss ur kläderna när Aleppo kommer jäkande. Du heer Bohass, du heer Mohammed Shafik. Vi frukade nyss de värsa, och ve ine vad vi kan hoppas på för scenario illbaka i nordos. Men några immar senare sier vi på ny i e flygplan. Mi huvud värker av den aja ögonbindeln, och jag ber om någo a dricka. Tyvärr går de ine, min chef är med på plane, säger Aleppo. De är då jag försår a någo vikig måse ha hän. Varför skulle avdelningschefen åka med hela vägen ill Qamishlo, ifall de bara rörde sig om en enkel fångranspor? Tillbaka i saden åervänder vi genas ill Abu Alis fängelse igen. Där har vi vari saknade, skojar vakerna. Någon kommer med bröd ill mig, onfisk ill Sabri, och vi äer i ysnad på varsin pall. Frågorna är för många och för vikiga, för a någon av oss ska orka sälla dem. En imme dröjer innan Abu Ali ber oss a snabb följa med honom. I e konor på markplan får vi illbaka våra illhörigheer, och all ska garanera vara på plas. Vi skyndar vidare ill en bil som kör igenom alla vägbommar fram ill e ny konor. Kaffe, cigareer, snabba handskakningar. En ny bil ill e ny konor, och under den färden siger alla uom chauffören, Sabri och jag u. De är förs när vi kommer fram och jag ser en skyl för YPG, kurdernas syrkor, som jag försår a vi blivi fria. Inne i kanonens försvarsminiserium vänar YPG:s alesperson Rêdûr Xelîl med en elefon i handen. Ring din familj! Näsa morgon har jag bilden klar för mig. Av en slump hade en vän ill Sabris bror bevina vår borförande, och slagi larm. Den kurdiska adminisraionen sae hår poliisk ryck från försa sund för a få oss fria, och soppade regimen från a rafikera vägen mellan Qamishlo och Hasakah. När de ine räcke efer fem dagar, arreserade YPG vå höga officerare från den syriska Jag känner mig uppriven inför de värre öde som nu drabba min medarbeare. armén och föreslog e bye. Till sis förbereddes också e miliär inagande av flygplasen, för a srypa regimens enda livlina ill regionen. Hisorien är exraordinär. Ine bara för a vi fängslades, uan också för a regimen fakisk släppe oss så snabb. De som flygs ill Sae Securiy och spärras in i regimens hjära brukar ine komma därifrån så lä igen. Ine uan a ha grillas rejäl, och en journalis skulle i vanliga fall förmodligen ha blivi del av en orkesrerad propagandashow förs. A vi alls flögs di kan uöver spionanklagelsen även olkas som e försök av Damaskus a krafmäa sig med kurdernas självsyre, i skuggan av miliära sammandrabbningar mellan de vå i Hasakah, månaden innan. Resulae blev en inernaionell uppmärksammad, förödmjukande presigeförlus. Uan a själv ha haf någo inflyande över händelserna blev jag del av e exempel, som gav omvärlden en uppdaering både om hur försvagad Assadregimen blivi, och a Rojava är en av de sarkase akörerna på marken. Jag blev också e exempel på hur farlig siuaionen blivi för de journaliser som ännu arbear i Syrien. Sörs risker av alla löper försås de lokala mediearbeare, som själva kommer från regionen och svårligen kan ge sig av. Sabri är en av dem, som måse sanna medan jag reser illbaka ill de rygga Sverige. Han skriver ill mig fyra dagar senare. Säkerhesjänsen försöke kidnappa mig igen men jag flydde. Jag har lämna saden. Kan du hjälpa mig ill Sverige? Jag ve a regimen ine kommer a vara lika barmhäriga mo Sabri ifall han fångas igen, ine efer propagandaförlusen vi orsakade dem sis. Likaså ve jag hur svår de är a hjälpa någon a komma hi, hela vägen från Syrien. Jag känner mig uppriven inför de värre öde som nu drabba min medarbeare. Han, som nu brän de flesa broar i si liv, för a vi i Sverige ska kunna läsa nya reporage och lära oss om siuaionen i Syrien. Joakim Medin