Heliga vanor för vanliga människor

Transkript

1 Predikan av: Tomas Sjödin Smyrnakyrkan, 2 september 2012

2 Heliga vanor för vanliga människor Igår gick en institution i Göteborg i graven. Mauritz kaffe på Fredsgatan (Man vet nu aldrig riktigt om det är för gott. Bli inte förvånad om det anrika kaféet uppstår igen.) Men just nu är det så. Mauritz är känt för mycket bland annat alla sina stammisar. Vår son John har jobbat där helger och lov i mer än 10 år och det var han som berättade om den gången ägaren Tord Wetter hade bestämt sig för att byta ut den enda brödsort som de haft i sitt sortiment - det klassiska rågbrödet mot ett annat. Den morgon det nya brödet låg i disken kom tre av de verkliga stammisar bland de första, morgontidiga besökarna. De beställde i vanlig ordning kaffe och rågbröd med ost. Och när de fick sina smörgåsar, tittade den ene på det nya brödet, räckte tillbaka det till servitören med orden: Tack för de här 25 åren, lämnade sitt kaffe och gick Behöver jag säga att receptet på brödet återgick till det gamla vanliga? Har man kört det vanliga i två och ett halvt decennium så byter man inte till något helt annat i brådrasket. När jag häromdagen frågade John om jag kunde använda den här berättelsen i vår predikoserie och vad det skulle handla så berättade han att han läst någonstans att det tar 21 dagar att bryta en gammal och skapa en ny. Om man gör samma sak 21 dagar, sa han, så går sitter det, sa han. Och jag var precis på vippen att föreslå ett par områden som jag tyckte att han kunde prova detta på när jag svalde, bet ihop och vände hans utmaning mot mig själv istället Och han är inte ute och cyklar, för när jag tittade på det där lite så fann jag att enligt Shawn Achor - forskare i positiv psykologi vid Harward - så förstärks nervbanorna varje gång man lyckas uppehålla en vana och efter bara 21 dagar alltså tre veckor ökar chanserna radikalt att man skall kunna behålla vanan. Är det inte skönt med så precisa upplysningar! Han menar också att det är stärkande i sig att uppleva att man aktivt kan skapa en ny vana.

3 Och det här är hoppfullt. Redan innan det mött evangeliet är det hoppfullt det GÅR att förändras, det går att bryta dåliga mönster, det är möjligt att etablera nya och bättre vanor och det behöver inte ta en evighet. Och i mötet med evangeliet och evangeliets kraft att förvandla är det dubbelt hoppfullt. Om vi kommer från vårt håll, med viljan att bryta dåliga mönster genom att ge plats för goda vanor, och Gud kommer från sitt håll med kraften att förvandla oss så måste allt vara möjligt. Jag har tänkt på den här hösten och den här gudstjänstserien med en sådan glädje Heliga vanor för vanliga människor. Vi har lånat rubriken till de här nio veckornas predikningar från underrubriken till John Ortbergs bok Livet jag längtar efter. Med tanke på underrubriken kan det vara på sin plats att säga, så att det är sagt för hela denna serie: Det finns naturligtvis inga vanliga människor. Det finns bara människor och inte ens enäggstvillingar är lika. Punkt. Eller, inte riktigt punkt, för när det är sagt är det slående hur lika varandra vi är i mycket. Inte minst när det kommer till detta att vi är sådana vanemänniskor. Du vet när man åker från jobbet och någon ringer och säger Kör förbi Wieselgrensplatsen och köp mjölk och bröd på vägen hem Visst och så börjar bilen rulla, den inkörda väg som den i så många år rullat, och i nio fall av tio så kommer man på, när man rullar in på gården, att det var något man skulle handla också. Vanans makt är stor sa Cicero - ord som igenkänns av alla oss som lätt hamnar i bakhasorna på mer eller mindre önskade vanor. De vi kallar ovanor. Men det finns också en annan sida av myntet och här får Cicero stöd av mycken modern forskning: att medvetet och aktiv anlägga en vana kan bli ett kraftfullt redskap i arbetet med att bli den människa jag vill bli. Och jag önskar att du hörde det sista: Den människa jag vill bli. Och jag vill säga att modern forskning bekräftar det som Bibeln sagt i tusentals år: Det finns två korta uttryck som återkommer ganska frekvent i bibeln. Idag och Varje dag

4 Mötet med Jesus var något som ofta kom plötsligt, ibland helt oväntat. Det bröt in i människors liv, men konsekvenserna av det hade med de andra dagarna att göra. Alla de andra dagarna. Men varje dag. Som vi hörde förra söndagen: Jesus gick förbi Levis hus och innan solen gick ner den dagen var över hade hans liv tagit en helt ny vändning Samma med Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem. (Luk 19:5) Idag har frälsningen nått detta hus. (Luk 19:9) I Hebreerbrevet säger anden: Om du idag hör hans röst så förhärda dig inte (Hebr 3:7) Men ganska snart glider detta idag över till att handla om nästa uttryck Varje dag och i en del sammanhang ihop med ordet ofta Till de som följt honom talar han om att Varje dag ta sitt kors och följa (Luk 9:23) Se till, bröder, att ingen av er är ond och trolös i sitt hjärta och avfaller från den levande Guden. Uppmuntra varandra varje dag, så länge man kan säga i dag, så att ingen av er låter sig förledas av synden och förhärdar sig. Ty vi har del i Kristus om vi ända till slutet orubbligt håller oss till samma grundval som i början. (Hebr 3:12-14) Om Jesus själv står det: Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, och sedan händer det som ingen räknat med (Luk 4:16) Och senare: Sedan undervisade Jesus varje dag i templet (Luk 19:47) Om de första kristna läser vi att det nya livet snart fick en rutin, en ordning De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. (Apg 2:46) Genom apostlarna skedde många tecken och under bland folket. Alla de troende höll samman och brukade mötas i Salomos pelarhall. (Apg 5:12)

5 Kanske är det så här de låter, den den andliga förnyelsens nyckelord. de brukade mötas och varje dag... Föga upphetsande men tänk om det är så här du kommer åt Livet som du längtar efter? Intressant att ordet aptit - latinets appetitus, kommer ur ad petere som betyder att gå mot Alltså: gå i riktning mot det du längtar efter, och när det tar emot, byt inte håll eller riktning utan fortsätt. Låt det bli din vana. Och ge på det sättet det du vill hitta i ditt eget liv, det du vill se växa; daglig uppmärksamhet, tillsyn, utrymme. Något av detta ligger i Paulus ord till sin unge medarbetare Timotheoas. Öva dig i gudsfruktan. Och Paulus understryker till honom och i många andra texter att andligt liv, andlig växt är ett Guds verk, men det finns uppenbarligen något vi själva kan göra eller påverka öva dig upprepa, nöt in, lär av dina misstag, gläd dig åt det som fungerar. Öva dig Det kan handla om en stilla stund inför Bibeln var je morgon eller varje kväll, en bönepromenad, om att byta ut ett tv-program som inte ger dig något mot att läsa eller lyssna på något som du växer av, det kan handla om att låta en dag i veckan bli en verklig sabbatsdag, om att hitta rutiner för ditt liv Öva dig och gör det inte som ett sätt att spänna musklerna, bli bättre utan som ett sätt att öppna dig för Gud i tanken på att det egentligen är Han som gör det! Idag och varje dag Kanske är det mest gränssprängande och underbara exemplet på detta när Johannes på ön Patmos får se den oerhörda syn som blir uppenbarelseboken. I att är han ensam, avskuren från omvärlden. Och så skriver han: Jag kom i hänryckning på Herrens dag Alltså han hade ordning på dagarna. Han nöjde sig inte med att säga att alla dagar är Herrens dagar han vimsade inte omkring på Patmos - utan bevarade tydligen denna goda ordning att när Herrens dag kom så avskildes den på något sätt

6 Och den vanan har något att göra med uppenbarelsen tillgängligheten för den. Och i den bilden kommer man åt något viktigt, de heliga vanorna syftar till att vi skall vara tillgängliga, öppna, varma för den Helige, leva så att Gud får rum i våra liv. Och här tror jag att vi ger upp för lätt. Det blir aldrig något av mitt böneliv, eller Jag får ingen ordning på mitt givande, Jag är för trött för att göra något annat på kvällarna än att sjunka ner i soffan och titta på tv-program som jag egentligen inte vill se. Ni vet, Uppgivenheten, det är liksom ingen mening och åren går Ibland tar vi skydd bakom genetiken: Jag har alltid varit sådan här, Min mamma var precis likadan Men skall man ge sig så lätt och låta livet flyta bort i ett sätt att leva som inte är det liv man vill? När det bor så mycket drömmar och längtan i oss? Nej! Till dig som vuxit fast i din tv-soffa upprepar jag med så mycket ömhet jag kan: När din din goda vilja och Guds makt att förvandla får möta varandra så kan vad som helst hända. Och till dig som säger Jag har försökt säger jag Det räcker inte med viljekraft. I barnboken Bror Groda och bror Padda finns en underbar liten episod. De båda har bakat en plåt kakor och de kan inte sluta äta. Vi borde sluta säger de och äter vidare Vi måste sluta menar de sedan och fortsätter äta Vi behöver viljekraft säger bror Groda till slut Vad är viljekraft? undrar bror Padda? Viljekraft är när man anstränger sig väldigt hårt för att låta bli att göra något som man väldigt gärna vill säger Groda. Sedan diskuterar de hur man kan hjälpa viljekraften på traven, gömma kakorna, knyta ett snöre kring locket. Det slutar med att de kastar kakorna till fåglarna. Och står och ser på när de äter rent intill sista smula. Nu har vi inga kakor säger bror Padda sorgset. Nej men vi har en hel massa viljekraft svarar Groda

7 Den kan du behålla för dig själv säger bror Padda, nu tänker jag gå hem och baka en kaka Jag tror att vi är många som försökt på borde- och måstevägen och misslyckats. Jag tror att det är fel väg. Just för att den bara handlar om våra resurser, styrkan i vår vilja - och viljan är ibland opålitlig. Istället för att försöka sluta med något det kanske är dags att prova eller börja med något annat? Något bättre? Och så hålla ut, 21 dagar, 21 veckor antalet är inte det viktiga - utan att Vana bryter vana! Igen: När din goda vilja och Guds makt att förvandla får möta varandra så kan vad som helst hända. Till sist: vad syftar allt detta till? Just här är den frågan oerhört viktig viktig, därför att fokus så lätt hamnar på vad vi skall göra, och inte göra och utan att vi märker det är vi på väg mot det tröstlösa strövandet att bli en bättre kristen. Men detta handlar inte om förbättring utan om förvandling. De heliga vanorna syftar bara till en sak: att ge mer utrymme för Jesus i våra liv, för hans kraft, för hans ledning, för hans blödande kärlek och för hans sinnelag. Jag begravde en kvinna häromdagen och när jag samtalade med familjen och döttrarna berättade de om sin mor och sa - som ett slags sammanfattning: Hon var en Kristuslik människa. Och det var det inte främst för att det fanns något slags andligt skimmer, eller att hon var prickfri utan över henne, att hennes fördolda liv med Jesus gick att avläsa i sådant som man inte behöver vara teolog för att fatta: Omsorg, omtanke, hennes sätt av vara med barnbarnen, förmågan att se saker ur den andres perspektiv, hennes icke dömande livshållning, henne vägran att säga något nedlåtande om någon. Heliga vanor handlar inte om helighet för helighets skull, inte om prickfrihet. När jag försöker ringa in det så hamnar jag någonstans i närheten av dotterns ord om sin mamma. Göra plats för Jesus bli lik Jesus ge växtplatsandens frukter. Jag älskar versen i 1 Joh. brev:

8 ty sådan som Kristus är, sådana är vi i denna världen. (1 Joh. 4:17b.) Detta är en målsättning, något av öva mot, som idrottsmannen övar mot sitt OS-guld. Åt det här hållet. Och om det så tar resten av våra liv så gör det inget. Nästa söndag kommer Urban att fortsätta och då handlar det om bönen: Hur kan man lära sig att orientera i bönens värld? Att finna de stigar som trampats upp av bönemänniskor både i Bibeln och genom hela kyrkans 2000 åriga historia. Men också att vandra sin egen personliga väg med Gud, finna sitt eget hjärtas språk och lära sig urskilja Guds personliga tilltal.