MELINDA KINNAMAN HASSAN BRIJANY CAROLINE RAUF MELIZ KARLGE

Transkript

1 MELINDA KINNAMAN HASSAN BRIJANY CAROLINE RAUF MELIZ KARLGE TRIANGELFILM, MIGMA FILM & FILM I VÄST PRESENTERAR EN FILM AV SUSAN TASLIMI FOTOGRAF ROBERT NORDSTRÖM SCENOGRAF LINDA JANSSON KOSTYM CAMILLA THULIN KLIPPARE LASSE SUMMANEN MUSIK ALE MÖLLER LJUD JEAN FRÉDÉRIC AXELSSON WILLE PETERSON-BERGER NIKLAS MERITS I ROLLERNA MELINDA KINNAMAN HASSAN BRIJANY CAROLINE RAUF MELIZ KARLGE OMID MOTTAGHI BIBBI AZIZI PRODUKTIONSLEDARE ANITA TESLER FAD DANIEL DI GRADO PRODUCENT ANITA OXBURGH REGI OCH MANUS SUSAN TASLIMI PRODUKTION MIGMA FILM, FILM I VÄST MED STÖD FRÅN SVENSKA FILMINSTITUTET, FILMKONSULENT NIKLAS RÅDSTRÖM

2 HUS I HELVETE är en film om en familj i kaos. Om Minoo, som vill leva sitt eget liv, om pappa Serbandi, som inte inser att kärlek är att släppa taget, om mamma Nana och yngsta systern Gita, som är helt uppfylld av kärleken till sin fästman, en allseende farmor, och om en liten pojkes förvirring inför sin framtid som man. Herr Serbandi är en medelålders man med utländsk härkomst. Han gör allt för att hålla samman sin familj, men kvinnorna omkring honom är totalt respektlösa, för att inte säga elaka. De ser honom inte och hans åsikter tycks inte längre räknas. Han gör allt för att leva upp till sina patriarkala plikter, men allt det leder till är absurda situationer. Den dag äldsta dottern Minoo kommer hem från USA ställs allt på sin spets. Med HUS I HELVETE har Susan Taslimi gjort en tätbefolkad och händelserik film fylld av humor och med ett stråk av svärta. En absurd komedi med ett rikt persongalleri där kaoset inte bara bjuder på höjda röster utan även på stor värme och situationer som lockar till skratt.

3 SUSAN TASLIMI Susan Taslimi är född, uppvuxen och utbildad i Iran. Hon studerade skådespeleri och regi vid universitetet i Teheran och tog sin examen Det är ingen tillfällighet att Susan Taslimi valde ett yrkesliv inom teatern; hon mer eller mindre föddes där, hennes morfar var dramaturg och båda hennes föräldrar skådespelare. Efter examen började hon arbeta vid Civic Teatern i Teheran och 1980 påbörjade hon sin karriär inom filmen. Utöver arbetet som skådespelare började hon även skriva manus, gjorde storyboard och deltog vid klippningen. Hon hade ett nära samarbete med en av Irans störste regissörer, Bahram Bezai. Efter en tid förbjöds dock de två att arbeta ihop. Vissa av filmerna Taslimi medverkade i blev förbjudna medan andra gjorde succé vid internationella festivaler. Taslimis kvinnoporträtt och öppna kritik mot det kulturella klimatet efter den islamiska revolutionen gjorde att livet i Iran blev allt mer hotfullt för henne. Till slut blev situationen ohållbar; hon kunde inte längre leva och arbeta i Iran. Genom sina åsikter och hennes vägran att delta i propagandafilmer blev hon till en frihetssymbol för en stor del av befolkningen i Iran tvingades hon dock fly från sitt hemland. Bakom sig lämnade hon en lysande karriär. Susan Taslimi bosatte sig i Sverige och efter ett antal år här var hon tillbaka på teaterscenen satte hon upp Medea på Civic Teatern i Göteborg. En uppsättning i vilken hon spelade alla roller själv. Hon har sedan dess medverkat i ett flertal uppsättningar, främst med Riksteatern. Hon har även skrivit ett antal manus, undervisat i skådespeleri samt hållit i seminarier kring frågan om skådespeleri och dubbel identitet. Med HUS I HELVETE gör Susan Taslimi sin långfilmsdebut som regissör.

4 MELINDA KINNAMAN Melinda Kinnaman engagerades 1994, efter att ha avslutat sina studier på Teaterhögskolan i Stockholm, av Dramaten. Där har hon bland annat spelat Victoria och Hon i Ett drömspel i regi av Robert Lepage. Melinda har även gjort titelrollen i Euripides Ifigenia. Utöver sina engagemang på Dramaten har hon också medverkat i Lars Noréns Personkrets 3:1. Melinda Kinnaman har även spelat med i uppmärksammade TV-uppsättningar som Lars Noréns Ett sorts Hades samt Bo Widerbergs Fadren och Vildanden. FILMOGRAFI 1985 Mitt liv som hund Lasse Hallström 1986 Ormens väg på hälleberget Bo Widerberg 1987 Vargens tid Hans Alfredson 1992 Söndagsbarn Daniel Bergman HASSAN BRIJANY Hassan Brijany kommer ursprungligen från Iran. Sedan han kom till Sverige har han arbetat på Invandrarverket parallellt med att han medverkat som skådespelare på TV och teater. Han har även ett eget teatersällskap där han arbetar med ungdomar. HUS I HELVETE är hans långfilmsdebut. MELIZE KARLGE (till höger på bilden nedan) Melize Karlge föddes 1974 i Jönköping. Hon turnerade runt världen som konståkerska i isshowerna Holiday On Ice och Disney On Ice mellan Hon återvände sedan till Sverige och Stockholm där hon gick Kulturamas teaterutbildning samt på Scenstudion. Hon fortsatte sedan sin skådespelarutbildning på The Neighborhood Playhouse School of the Theatre i New York. Efter ett år där var hon åter tillbaka i Stockholm och har sedan dess bland annat medverkat i Thorsten Flincks uppsättning av Fadren. BIBBI AZIZI (till vänster på bilden nedan) Bibbi Azizi har aldrig tidigare agerat. Susan Taslimi fann henne genom att via en lokal TV-station söka en kvinna som kunde spela farmorn i HUS I HELVETE. Mötet med Bibbi gjorde valet enkelt och trots att Bibbi inte talar någon svenska, vilket gör det svårare att ge regi, har arbetet enbart varit präglat av en enorm lust. Bibbi Azizi själv ringde hem till sin 94-åriga mor i Iran och berättade att hon nu hade börjat en ny karriär; nu skulle hon bli filmstjärna.

5 PRODUKTIONSFAKTA Sverige 2001 Regi... Susan Taslimi Manus... Susan Taslimi Producent...Anita Oxburgh Fotograf...Robert Nordström Klippning... Lasse Summanen Ljud... Jean Frédéric Axelsson... Willie Peterson-Berger Kompositör... Ale Möller Scenograf... Linda jansson Kostym... Camilla Thulin Produktion... Migma Film, Film i Väst... med stöd från SFI... filmkonsulent Niklas Rådström I rollerna Minoo... Melinda Kinnaman Serbandi...Hassan Brijany Nana... Caroline Rauf Gita... Melize Karlge Sami... Omid Mottaghi Farmor... Bibbi Azizi Distribution... Triangelfilm/Kedjan Box 285, Malmö, T

6 SUSAN TASLIMI OM FILMEN Under hela min uppväxt i centrala Teheran 1 bodde jag i kvarter befolkade av människor från olika håll, huller om buller. Det var en blandning av högutbildade människor, affärsmän, läkare, lärare, advokater, författare, en känd tv-programledare, skådespelare, regissörer, polismän, militärofficerare, studenter, detektiver, tvätterskor, en mycket rik tiggare, missbrukare, prostituerade, hallikar, tjuvar och kriminella, religiösa och kommunister, häxor, kloka gubbar och gummor, kvinnomisshandlare, bedragare och andra galningar. Varje dag hände någonting. En dag utan händelser var ingen dag. Nuet var påtagligt. Känslorna var starka. Passioner, svek, lögner, hemliga kärlekaffärer och häftiga utbrott ingick i vardagen. Och förlåtelse också. Man kunde förlåta varandra. Gråta i varandras famn och blir sams igen och skåla botten upp kort efter ett häftigt slagsmål. I Sverige mötte jag samma värld och samma människor igen. Jag bodde länge i förorter, har vänner som fortfarande bor där. Det är dessa motsägelsefulla och underbara människor som är min inspirationskälla. 2 Länge var jag irriterad över de bilder som presenterades av svensk-orientaliska kvinnor. De var onyanserade, mesiga och endimensionella; helt enkelt tråkiga och schablonartade. Gråtande misshandlade kvinnor som enbart var offer. Själv är jag intresserad av de mer komplexa gestalterna. Kvinnor som är ohanterbara, uppkäftiga, galna, hänsynslösa, sensuella, otrogna, fräcka, djävulska, oberäkneliga. Kvinnor med en stark drivkraft. Mina kvinnliga karaktärer kommer naturligtvis från mina egna upplevelse eller iakttagelser. Jag är inspirerad av mina kvinnliga bekanta, vänner och släktingar, av min mamma, min dotter, faster, moster, syster. Jag gjorde en rak överföring av min farmor i min film. Starka, roliga kvinnor som möter livets mörka sidor med humor. Dem gillar jag. Till en manlig producent som oroade sig över att jag skulle ge en orättvis bild av mannen i min film, sade jag: hur skulle jag kunna göra det, jag älskar män. Han blev tyst. Han sa att han aldrig hört en kvinna säga så. Män är härliga, känslosamma, romantiska, temperamentsfulla, kloka eller inte kloka, välvilliga, svartsjuka, oroliga, tokiga, misstänksamma, uppfinningsrika och varma med hjärtan av guld. Hur kan det vara möjligt att inte älska dem? Mötet mellan sådana kvinnor och män låg som bakgrund för manuset HUS i HELVETE. 3 Våra skådespelare har olika bakrunder. Professionella, amatörer och icke skådespelare. För att göra dessa till en familj repeterade vi en vecka innan filminspelningen började. Det blev mycket improvisationer. Jag ville att de skulle agera fritt utifrån sina rollgestalter. De skulle leva sig in i det som händer i ögonblicket. Precis som om de var en riktig familj och levde sina vanliga liv. Under tiden filmade min assistent. Ibland befann de sig på olika ställen. I vardagsrummet var världens kaos medan någon satt i köket och drack sitt te. Det var spännande att ha kameran stående på den personens stillsamma närbild medan vi hörde kalabaliken ifrån andra rummet. Familjen hittade varandra mycket snabbt. Farmor hade mest kul. Hon tyckte att det var tråkigt att åka hem efter repetitionen, hon ville fortsätta. Senare repeterade vi utifrån själva manuset. Jag hade starka, klara bilder av mina karaktärer, deras tempo och temperament, deras relationer till varandra. Jag kände i min själ och kropp när det var fel. Jag kunde vara sträng och kompromisslös. Rolltolkningarna måste stämma överens med min historias helhet. Alla måste gå i samma riktning. Det blir huller om buller annars, och resultatet ett haveri. Det krävdes mycket av mig när det gällde Bibbi som spelade farmor. Hon är ingen skådespelare, kan varken läsa eller skriva. Hon kan inte svenska. Men hon hade en lust och en drivkraft och ville bli filmstjärna. Det enda sättet att jobba med henne var att vara uppfinningsrik och hitta olika tricks och knep. Förberedelsearbetet var en av de mest kreativa perioder vi hade. Min fotograf Robert Nordström förstod mitt manus väldigt bra. Vi pratade länge med varandra, om filmens stil, om ljus och färger, om bilder och vinklar. Vi kände inte varandra innan. Jag hade sett några filmer som han hade fotograferat, men han hade ingen aning vem jag var eller hur jag tänkte film.