Katedralskolan Kulturhistorisk beskrivning samt riktlinjer för bevarande

Transkript

1 Kulturhistorisk byggnadsinventering Katedralskolan Kulturhistorisk beskrivning samt riktlinjer för bevarande Luthagen 74:1, Kv Skolan Uppsala stad och kommun Johan Dellbeck Juni 2000

2 Innehållsförteckning Inledning 1 Historik 1 Byggnadsbeskrivning Huvudbyggnaden 5 Institutionsbyggnaden 10 Kulturhistorisk bedömning 11 Antikvariska riktlinjer 12 Källor och litteratur 12 Bilagor 1-12 Ombyggnadsritningar 1969, Wikforss arkitektkontor Sektion 1928, G Leche Uppmätning av snickerier i huvudbyggnaden.

3 Inledning Upplandsmuseet har på uppdrag av Uppsala kommuns tekniska kontor utarbetat rapporten. Syftet är att dokumentera katedralskolans gamla huvudbyggnad och 1930 års tillbyggnad, beskriva dess historik samt beskriva de kulturhistoriska värdena och ange riktlinjer för bevarande av byggnadernas kulturhistoriska kvaliteter. Läroverket sett från Skolgatan Upplandsmuseet Historik Katedralskolan i Uppsala, med anor från medeltiden, invigdes 1869 som Uppsala högre elementarläroverk. Byggnaden placerades vid Ladugatan som när skolan var färdig bytte namn till Skolgatan. Tidigare hade skolan inrymts i det Julinsköldska huset, nuvarande Dekanhuset, söder om domkyrkan. Anledningen till att en ny skolbyggnad behövdes står att finna i 1849 års läroverksreform som innebar att den ända in på 1960-talet kvarlevande uppdelningen mellan latinlinje och reallinje skapades. Reformen ställde krav på fler klassrum och större skolbyggnader. Den gamla skolbyggnaden blev också för trång när elevantalet i Uppsala ökade på 1850-talet. Den nya läroverksbyggnaden ritades 1864 av Fredrik Wilhelm Scholander, professor vid Konstakademien och Överintendent och räknad som den största auktoriteten i landet på arkitekturens område. Byggnaden innehöll flera viktiga nyheter i fråga om planlösning och tekniska arrangemang och kom under en lång tid att verka mönsterbildande för svenskt skolbyggande. Mönsterbildande var även skolhusets placering på ett öppet område utanför den egentliga staden. Platsen ansågs av många alltför avlägsen, men dess sunda och friska läge poängterades där plats även gavs för gymnastikundervisning och lärjungarnas rörelse i friska luften. Beskrivning av 1869 års skolhus Skolhuset byggdes med huvudfasaden mot Skolgatan. På en sockel av granit uppfördes byggnaden med stomme i tegel. Fasaderna putsades och avfärgades i ockragult. Taken gjordes som flacka valmade sadeltak täckta med falsad skivplåt. Fasaderna karakteriseras av sina stora fönsteröppningar. Mittrisaliten är tre våningar hög och tre fönsteraxlar bred. Den flankeras av tvåvånings sidolängor med två fönsteraxlars bredd och avslutas med sidorisaliter av en fönsteraxels bredd. Samtliga muröppningar är stickbågiga. Mellan varje fönsteraxel finns höga smala lisener, murpelare. Horisontellt indelas fasaderna av våningsskiljande listverk och avslutas uppåt av en kornischkrönt fris. Huvudentrén i mittrisalitens mittaxel inramas av ett stickbågigt listverk och flankeras av två vägghängda gjutjärnskandelabrar. Den rikast dekorerade fasaden är den norra gaveln mot gymnastiksalen. Där utbildas lisenerna till kornischkrönta tureller ovan taklisten och mittskeppet i aulan är försett med dekorativa sexpassfönster. Byggnaden ger med sina stora fönsteröppningar, sin släta puts och det flacka plåtklädda taket ett lätt och luftigt intryck. Det är en 1

4 Situationsplan, planer, sektioner och fasader Ur Tidskrift för byggnadskonst och ingeniörsvetenskap

5 rationell, ändamålsenlig institutionsarkitektur uppbyggd av symmetriska, upprepade former. Stilen betecknades av arkitekten själv som nyrenässans, men de historiska formlånen är få eller obestämda. Byggnadens yttre företer en ståtlig facad i enkel och allvarlig stil, och det inre synes vara lika beqvämt, som ändamålsenligt anordnadt, hette det i Tidskrift för byggnadskonst och ingeniörsvetenskap när byggnadsprojektet presenterades Byggnadens plan har formen av ett T. Stapeln innehåller ett stort trapphus som leder upp till aulan på övervåningen. På bottenvåningen i stapeln förlades bibliotek, läsrum, ritsal och vaktmästarbostad. Aulan, eller bönsalen som den från början kallades, gavs en basilikal uppbyggnad. Pelarraderna med dekorativa konsoler samt det tunnvälvda mittskeppet och de kassetterade taken är karakteristiska drag i dess interiör. På läktaren placerades en orgel med ekådrat orgelhus, fortfarande intakt bevarat. Huvudlängan längs Skolgatan innehöll lärosalar i två våningar. I mittrisalitens översta tredje våning inrymdes lärosalar i naturvetenskapliga ämnen. Detta var första gången en T-formad plan användes till en svensk skolbyggnad. Plantypen skulle återkomma i åtskilliga senare skolbyggnader. Tekniskt sett var byggnaden mycket modern. Bjälklagen i T-stapeln bärs upp av gjutjärnspelare förutom källaren som är välvd. Skolan var från början försedd med gasljus, vattenledning och centralvärme. Värmesystemet var ett vattenburet kalorifersystem och eldades från 2 stora ångpannor i källaren. Vattnet steg till ett expansionskärl på vinden och fördes sedan till kaloriferer (kaminer) i salarna varefter det avkyldes, sjönk och återfördes till värmepannorna i källaren för återuppvärmning. Ventilationen var ett självdragssystem som forcerades vid uppvärmning. Systemet kom att användas i 70 år tills ett nytt centralvärmesystem med konventionella radiatorer installerades. En gymnastiksal placerades vinkelrätt mot huvudbyggnadens T- stapel. Den hade rikt utformade fasader i samma stil som huvudbyggnaden med vilken den förbands genom en täckt gång. Norr om skolan anlades en skolpark med för undervisningen lämpliga träd, buskar och växter. Österut anlades en skolgård med plats för vapenöfningar och lekar som planterades med rader av hästkastanjer. Öster om skolgården byggdes rektorsbostaden efter ritningar av AC Peterson, som fungerade som byggnadschef under skolbyggets gång. På skoltomten uppfördes även en eldarebostad och ett latrinhus samt en pumpöverbyggnad till skolans brunn, även dessa ritade av A.C. Pettersson. Något kommunalt vattenledningsnät fanns ännu ej i Uppsala. Med hjälp av en ångpump pumpades vatten upp till en cistern på skolvinden revs pumphuset och vattenledningen kopplades ihop med den kommunala. Hela skoltomten omgavs av dubbla allérader. På 1880-talet byggdes en rad stora stenhus i nyrenässans på andra sidan Skolgatan som ersatte de låga gamla trähusen. Det nya läroverket medförde en statushöjning av stadsdelen i fråga. Senare tillbyggnader 1903 gjordes en tillbyggnad av huvudlängans sidorisaliter som förlängdes med en fönsteraxel var. Tillbyggnadernas fasader fick exakt samma form som de ursprungliga fasaderna. Samma putsmallar användes till profiler och ornament byggdes också en ny vaktmästarbostad i hörnet av Skolgatan och Kyrkogårdsgatan, vilken revs

6 kolossalformat. Fasaderna kröns av en fris med meanderslingor och en enkel takgesims. Gavelmotivet mot öster är betonat med stora fönster i mittaxeln. Det är en monumental byggnad i nyklassisk stil som material- och formmässigt ansluter till den äldre byggnaden men som tydligt markerar sig som ett modernt tillägg. I sockelvåningen inrymdes träslöjds- och musiksal, i bottenvåningen teckningssalar och på övriga våningar geografi samt biologi och fysik med laboratorier. Den nybyggda institutionsbyggnaden i början av 1930-talet. Foto Paul Sandberg, Upplandsmuseet. År 1912 åtog sig Uppsala stad byggnadsskyldighet för skolans framtida utbyggande. Ett växande antal elever ställde krav på ökat utrymme ritade stadsarkitekt Gunnar Leche ett förslag till en fristående byggnad öster om den gamla, med lokaler för de naturvetenskapliga ämnena. Byggnaden stod färdig först 1930, byggd efter nya ritningar av Gunnar Leche från Byggmästare var Anders Diös. Byggnaden förbands med huvudbyggnadens östra sidorisalit och sträckte sig mot öster över en del av den gamla skolgården. På en hög sockelvåning uppfördes huset i tre våningar med murad stomme i tegel och putsade fasader. Över sockelvåningen finns en våningsskiljande list med putsat vågmönster. Därpå reser sig byggnaden i 3 våningar med pilastrar i Nästa stora förändring inträffade på 1960-talet. Då uppfördes en ny stor 4-våningsbyggnad för högstadiet som också inryms i skolan. Ritningarna var upprättade av Gösta Wikforss Huset har enkla släta fasader i ljusgrått i tidstypisk modernistisk stil genomfördes en genomgripande invändig ombyggnad av den gamla huvudbyggnaden och av 1930 års institutionsbyggnad. Samtidigt revs den gamla gymnastikbyggnaden och eldarebostaden. En ny gymnastiksal uppfördes längs Rektorsgatan efter ritningar av Wikforss som även svarade för ombyggnaden av huvudbyggnaden. Huvudbyggnaden försågs med ett nytt ventilationssystem med mekanisk till- och frånluft. Fläktrum byggdes på vinden till mittrisaliten. Horisontella ventilationskanaler drogs under de höga taken i korridorerna som försågs med nya undertak. Nya rum byggdes i vinkeln mellan huvudlängan och T-stapeln. Dessa försågs med fasader av glas och lättmetall. På bottenvåningen i huvudlängans östra del omvandlades klassrum till kapprum varför stora håltagningar i murverk gjordes. På andra sidan korridoren gjordes några klassrum på bottenvåningen om till bibliotek och elevläsrum. Vidare inreddes vinden i östra halvan av huvudlängan. Bottenvåningen i T-stapeln försågs med nya lättväggar 4

7 Institutionsbyggnaden genomgick en närmast total invändig förnyelse. Förbindelsebyggnaden till huvudbyggnaden hade ursprungligen en öppen rasthall i bottenvåningen. Den byggdes in med dörrar och fönster mot norr. Samtidigt höjdes golvnivån i gamla rasthallen så att det kom i nivå med bottenvåningen på institutionsbyggnaden som gjordes om till kapprum med elevskåp. Detta krävde en genomgripande ombyggnad av trapphuset. Tidigare hade en sockelvåning och bottenvåning nåtts från rasthallen via halvtrappor. Huvudbyggnadens fasad mot nordost. Foto Johan Dellbeck. Förbindelsebyggnaden byggdes på med en tredje våning som fick genomgång till den nyinredda vinden i huvudbyggnaden. BYGGNADSBESKRIVNING 2000 Huvudbyggnaden Stomme Byggnaden är uppförd med fullmurar i tegel. Källaren har välvda tak. Konstruktionen i T-stapeln är kompletterad med bjälklagsbärande gjutjärnspelare på bottenvåningen. Ursprunglig takkonstruktion med takstolar av trä är bevarad. Huvudbyggnadens fasad mot Skolgatan. Foto Johan Dellbeck. och byggdes om till lärarrum och rektorskansli. I källarvåningen gjordes skolsköterskemottagning mm. Exteriör I huvudsak har den gamla huvudbyggnaden från 1869 bevarat sin ursprungliga exteriör med tillbyggnaden från Sockeln i granit har bevarat ursprungliga kattgluggar med gjutjärnsluckor. På granitsockeln ligger runt byggnaden ett tunt skift med kalksten. Däröver är fasaderna putsade och avfärgade i mörkt ockragult. 5

8 Taket är täckt med falsad bandplåt, målad svart, troligen från Den gamla huvudportalen har en omfattning av kalksten som tidigare varit målad med linoljefärg, varav rester kan ses. Omfattningen har en förgylld inskription mot rödmålad botten: Högre allmänt läroverk. Dörren är en dubbeldörr med ramverk och 5 fyllningar per dörrblad. Den är ursprunglig från 1869 och endast fernissad i brun ton. Porten flankeras av två väggmonterade gjutjärnsarmaturer med lyktor av koppar. städpersonal samt hjälpmedelsproduktion. Rum 104 samt 137 används för fläktinstallation samt elcentral. När gymnastiksalen revs omkring 1970 gjordes en ny ytterdörr i gaveln mot norr. Vid samma ombyggnad gjordes två tillbyggnader i två våningar i vinkeln mellan T-stapeln och de norrvända klassrummen i huvudlängan. Tillbyggnaderna försågs med fasader av glas och bruneloxerad aluminium. I huvudlängans takfotsparti mot norr har ventilationsgaller monterats in i samband med installation av mekanisk ventilation. Samtliga fönster är utbytta vid renoveringen kring De nya fönstren har kopplade bågar men i övrigt samma form och spröjsindelning som de gamla. Fönstren ger ett stumt och livlöst intryck eftersom de är försedda med planglas och påklistrade spröjsar. Vissa av spröjsarna har dessutom lossnat. Interiör Interiören präglas till stor del av ombyggnaden kring Källare, plan 1: Källarvåning finns endast under T-stapelflygeln. Källaren har en 3-skeppig plan med mittkorridor, nu använd som är arkiv, och sidoskepp åtskilda av murade hjärtväggar. Sidoskeppen välvda. Sidoskeppen har kring 1970 försetts med korridorsystem med lättväggar. Här ryms bl.a. skolläkarmottagning och rum för Välvt rum i källaren. Foto Johan Dellbeck. Samtliga ytskikt är nya. Golven är betonggolv respektive belagda med vinylplattor och korkoplast. Valven och väggarna är putsade och målade vitt. Lättväggar är målade i orange. Bottenvåningen, plan 2 Bottenvåningen rymmer förstuga innanför huvudentrén. Huvudlängan har en mittkorridorslösning omgiven av klassrum. I västra halvan har ett av klassrummen delats in i mindre enheter med hjälp av lättväggar. Skolbiblioteket disponerar 4 f.d. klassrum i östra halvans södra del. Norr om korridoren i östra halvan finns sedan 1970 års ombyggnad ett centralkapprum som skapats genom sammanslagning av 3 f.d. klassrum och en tillbyggnad i vinkeln mellan de båda flyglarna. 6

9 Förstugan i huvudentrén. Foto Johan Dellbeck. Innanför trapphuset ryms lärarrum och rektorsexpedition. Delen närmast trapphuset väster om korridoren har entresolerats. Förstuga: Innanför entrén finns en ursprunglig förstuga kvar. Den har golv av grå kalksten i smala skift, mitt i rummet finns en låg trappa i hela rummets bredd, också den i grå kalksten. Framför trappan har rummet en ursprunglig grå kalkstenssockel med profilerad överkant. Golv och trappa är omlagda omkring Nedtill på väggarna finns en ursprunglig bröstpanel i ljusgrått, däröver är väggarna putsade och avfärgade i vitt. I övergången mellan vägg och tak finns en putsad tandsnittsfris och en profilerad list. Taket är putsat och vitmålat. Mitt i taket finns en takrosett från vilken hänger en lykta med bronsklädd stomme. Vestibulen på bottenvåningen. Foto Johan Dellbeck. Trapphus och vestibul: Vestibulen har golv av slipad kalksten i smala skift, troligen från Sockelpanel, kraftfullt profilerad i nyrenässans. Putsade ljusgula väggar med försänkta väggfält som ramas in av arkadbågar och pilastrar i ljust gråbrunt. Mot trappan formar sig pilastrarna som fristående murpelare förbundna med stickbågar. Trappan har plan- och sättsteg i grå, slipad kalksten från ca 1970 och ett kraftigt trappräcke med högt sockelparti och svarvade balustrar samt en profilerad överliggare med frismotiv. Handledaren vid väggen är i svartmålat plattjärn. Trappräcket är marmorerat i gröna toner. 7

10 I vestibulen hänger porträtt i olja på landshövding von Kraemer m.fl. samt skulpturbyster föreställande Oscar I och Karl XIV Johan på marmorpelare. Korridor: Korridoren har stengolv lika vestibulen. Väggarna är putsade ovanpå en låg träsockel med profilerad överkant. De har en svampmålad bröstning i rosa krönt av ett rött streck och däröver slät vit färg. Taket är nedsänkt för att dölja ventilationsrör och gjort av ett slags lättmetallraster. I korridoränden mot Kyrkogårdsgatan finns ursprunglig takhöjd kvar. Det gamla taket är försett med en putsad taklist samt vitmålat. Ursprungliga klassrumsdörrar är bevarade till största delen. Det är höga helfranska pardörrar med breda foder i empirestil. Biblioteket har dock försetts med nya förenklade dörrar som är en slags imitation av de gamla. Klassrum: Klassrummen har genomgående linoleummatta på golv, en sockel med profilerad överkant samt putsade väggar. Vägarna har en mittelbandslist som är ursprunglig. Taken är putsade och försedda med akustikplattor. Fönstren har försetts med fönsterbänkar i vit marmor. Lärarrum och rektorsexpedition. Korridoren i flygelns mitt har samma utformning som huvudlängans korridorer med kalkstensgolv, putsade väggar och nedsänkt innertak. Mot väster återfinns lärarrum. Klassrum på bottenvåningen. Foto J. Dellbeck. Lärarrummet har med en lättvägg av gips delats in i 2 rum. Övriga väggar är putsade. Mitt i rummen finns de ursprungliga gjutjärnspelarna kvar. De har en dekorativ utformning med sirliga konsoler under en längsgående putsad balk. Lärarrummen har linoleumgolv och väggar målade i orange samt putsade tak med akustikplattor. En serie porträtt av skolans rektorer pryder väggarna liksom konst av bl.a. Gusten Widerbäck. Öster om korridoren finns rektorsexpeditionen som delats i mindre rum genom lättväggar av gips. Här fanns ursprungligen en stor bred sal. Här har ett par av de gamla gjutjärnskolonnerna tagits bort. Trappan från mittkorridoren ner mot gaveln i norr är nygjuten i betong från ombyggnaden kring

11 Aulan: Rummet upptar husets hela bredd och har höga fönster mot norr, öster och väster. Aulan har en 3-skeppig indelning med två pelarrader. Mittskeppet har ett putsat kassetterat tunnvalv. Sidoskeppen har platta kassetterade tak. Mot norr finns en scen med parkettgolv. Aulan. Foto J. Dellbeck. Våning en trappa, plan 3 Övre vestibul och trapphus: Golvet är täckt med grå kalksten lika bottenvåningen. Bröstpanel i trä, 87 cm hög. Väggarna är indelade med arkadbågemotiv lika bottenvåningen med samma färgsättning. Profilerad putsad taklist med konsolfris. I trappan finns en freskmålning av L. Nyblom från 1914: Vandrande djäknar hälsa Uppsala. Övriga väggfält i trapploppet pryds av målade gröna buskar mot en blå himmel, tillkommen troligen på eller 80- talet. Mot aulan finns två pardörrar med spröjsade glaspartier och överljusfönster, likaså mot korridoren i huvudlängan. Golvet i aulan täcks av en ljus heltäckningsmatta. Rummet är fyllt med bänkar i 3 kvarter. Bänkarna är av modern konferenstyp med nedfällbara skrivskivor och fällbara stolsitsar klädda med olikfärgade tyger. Socklarna är av en låg slät typ. Väggarna är putsade och målade i grönt. Kassettmönstren i taket är målat i gult, brunt och grått. Kolonnerna är putsade och målade i beige. Kärnan består troligen av gjutjärn. De är rikt utsmyckade med profileringar och fält samt kapitäl och konsoler. I rummets södra del finns en läktare med balusterräcke i trä. Läktarpelarna är i stil lika övriga kolonner i rummet. På läktaren står en orgel vars orgelhus bevarat ursprunglig ekådring. På sidorna om scenen finns ett par mindre rum med ursprungliga stickbågiga fyllningsdörrar och empirfoder. I hörnet mot väster finns en spiraltrappa för nödutrymning. I aulan finn en mängd modern teknisk utrustning med spotlights mm. Belysningsarmaturen för allmänljus är från 1970 års ombyggnad. Korridor: Huvudlängans korridor är lika den på bottenvåningen. I Östra halvan hänger ett konstverk i trä med abstrakt motiv, troligen från ca Klassrum: Lika dem på bottenvåningen. Även här har ett par klassrum delats in i mindre enheter. 9

12 Institutionsbyggnaden, fasad mot nordväst. Foto J: Dellbeck. Institutionsbyggnaden Del av korridor med ursprunglig takhöjd, nedpendlat tak i bakgrunden. Foto Johan Dellbeck. Våning 2 trappor, plan 4 Endast mittrisaliten har 3 hela våningar. Här ryms idag laboratorium och lärosalar med helt modern inredning. Omkring 1970 inreddes vinden över östra delen av huvudlängan. Den försågs då med ett antal takfönster. Västra delen av huvudlängan har kvar den oinredda vinden med tegeltäckt brandbjälklag och takstolar i trä med plåttak på brädunderlag. Exteriör Byggnaden har i hög grad bevarat ursprunglig exteriör. Den reser sig i tre våningar på en hög sockelvåning. På en låg sockel av granit är byggnaden uppförd med stomme i tegel. Sockelvåningen är putsad och avfärgad i rödbrunt. Sockelvåningen avskiljs från övriga tre våningar med en våningsskiljande list som har en putsad vågmönstrad fris. De tre våningarna däröver har släta kolossalpilastrar upp till takfotslisten som är försedd med en hög meanderslingefris. Byggnaden har stora närmast kvadratiska fönsteröppningar. Gaveln mot öster har ett uppglasat vertikalt mittparti. Fönster och dörrar är utbytta vid renoveringen kring Taket är ett flackt sadeltak täckt med kopparplåt. 10

13 Interiör Hela byggnaden är kraftigt ombyggd vid renoveringen kring I stort sett all inredning blev då utbytt. Undantaget är sockelvåningen där några rum, däribland den stora musiksalen, har kvar gamla dörrpartier i nyklassisk stil. I trapphuset har ursprungliga räcken i konstsmide bevarats. Högst upp i trapphuset finns en kupol med målad stjärnhimmel kvar samt en kompassros inlagd i stengolvet. I uppehållsrummet på bottenvåningen står två klassiska kolonner kvar. De är dock stympade i sin nederdel sedan golvnivån i rummet höjts. Kulturhistorisk bedömning Huvudbyggnaden Katedralskolans huvudbyggnad är ritad av Fredrik Wilhelm Scholander, på 1860-talet Sveriges kanske mest inflytelserika arkitekt. Byggnaden blev med sin nya planform en viktig inspirationskälla för det sena 1800-talets skolbyggande. Detta ger byggnaden ett stort arkitekturhistoriskt och kulturhistoriskt värde. I Uppsalas första kulturmiljövårdsprogram, Stadsbildens framtid, från 1964 omnämns byggnaden som ett huvudverk i det svenska 1800-talets arkitekturhistoria. Vidare sägs det att byggnaden måste räknas till den främsta gruppen bland stadens äldre byggnader. Detta uttalande gäller än idag trots den stora ombyggnaden kring 1970 som delvis förvanskade byggnadens ursprungliga kvaliteter. Trots ombyggnader framstår huvudbyggnadens exteriör fortfarande i tämligen oförvanskat ursprungligt skick års tillbyggnad fogar sig naturligt till 1869 års byggnad och är omärklig för den som inte känner till den. Interiören har bevarat ursprunglig planlösning med undantag för de rum som delats av med lättväggar. Största förändringen har skett i bottenvåningen där f.d. klassrum gjorts om till centralkapprum. Förstuga, vestibul, trapphus och aula är de mest välbevarade rummen. Även ursprungliga inredningsdetaljer i övriga rum och korridorer, dörrar, foder, gjutjärnspelare och inte minst orgeln i aulan, har ett kulturhistoriskt egenvärde. Institutionsbyggnaden Även institutionsbyggnaden har i huvudsak bevarat ursprunglig exteriör. Byggnaden som är ritad av Uppsalas stadsarkitekt Gunnar Leche är ett representativt exempel på det sena 1920-talets nyklassicism. Byggnaden har därför ett stort kulturhistoriskt värde. Interiören saknar i stort sett kulturhistoriskt värde. Följande delar är dock bevarandevärda: 1. Trapphuset med sina ursprungliga smidesräcken. 2. Kolonnerna i uppehållsrummet på bottenvåningen. 3. Ursprungliga snickerier till musikrummen i sockelvåningen 4. Den välvda stjärnhimlen och den i golvet inlagda kompassrosen högst upp i trapphuset. 11

14 Antikvariska riktlinjer Exteriör Huvudbyggnadens exteriör har så stora arkitekturhistoriska och estetiska värden att ytterligare förändringar av exteriören skall undvikas. Detsamma bör gälla även institutionsbyggnaden. Skyddsvärda interiörer Huvudbyggnaden: Förstuga, vestibuler på bottenvåning och en trappa samt trapphus och aula skall skyddas från ombyggnad. Underhåll Vid utvändigt underhåll skall traditionella material, metoder och detaljutformningar användas. Huvudbyggnaden skulle vinna utseendemässigt på nya fönster i ursprunglig stil med valsat glas och äkta spröjsar samt i övrigt smäckra träprofiler. I huvudbyggnaden bör ursprunglig takhöjd återställas i korridorer. Ur estetisk och kulturhistorisk synpunkt skulle mycket vara vunnet på detta. Det kräver dock en ny dragning av ventilation. På sikt vore det intressant att återställa ursprunglig färgsättning i trapphus, vestibul, förstuga och aula. Detta bör ske med traditionella färgtyper. Att avlägsna heltäckningsmattan i aulan och ta fram underliggande brädgolv är en annan åtgärd som känns angelägen. Källor och litteratur Uppsala kommun Byggnadsnämndens arkiv: Ritningar Upplandsmuseet Ritningar Fotografier Andersson, Henrik O och Bedoire, Fredrik, Svensk arkitektur. Ritningar , Stockholm 1986 Grandien, Bo, Drömmen om renässansen, Fredrik Wilhelm Scholander som arkitekt och mångfrestare, Stockholm Redogörelse för Upsala högre elementarläroverk läsåret , u.å. Samuelsson, Sixten, Högre allmänna läroverket i Uppsala. En gammal skolas öden från 1200-talet till våra dagar, Uppsala Stadsbildens framtid, om konstnärligt och historiskt värdefull bebyggelse i Uppsala, Uppsala Det nya läroverkshuset i Upsala, i Tidskrift för byggnadskonst och ingeniörsvetenskap, 1868, Stockholm Åman, Anders, Inledning till skolarkitekturen, om Uppsala läroverk och svenskt skolhusbyggande i de stora undervisningsreformernas spår, i Upplands nations årsskrift 25, Uppsala