DOM Meddelad i Helsingborg

Transkript

1 Meddelad i Helsingborg Mål nr Sid 1 (16) PARTER KÄRANDE Forum för lika rättigheter-care Sveavägen 116, 5 tr Stockholm Ombud: Esteban A. Calderón c/o Byrån för lika rättigheter Sveavägen Stockholm SVARANDE IKEA Svenska Försäljnings Aktiebolag, Box Ödåkra Ombud: Advokat Christer Hagberg Advokatfirman Lindahl KB Box Helsingborg SLUT 1. Käromålet ogillas. 2. Forum för lika rättigheter-care ska ersätta IKEA Svenska Försäljnings Aktiebolag för rättegångskostnader med kr avseende ombudsarvode. Dok.Id Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 712 Konsul Perssons måndag fredag Helsingborg plats 1 E-post: helsingborgs.tingsratt@dom.se 08:00-16:00

2 Sid 2 BAKGRUND F föddes i februari 2004 med en kromosomavvikelse som yttrar sig i form av en moderat utvecklingsstörning. Den 13 maj 2009 besökte F tillsammans med sin mamma AN och då nioåriga bror M IKEA:s varuhus i Bulltofta. När F skulle gå in i varuhusets lekrum för att leka i bollhavet fick hon inte det. En diskussion uppstod mellan AN och IKEA:s personal om huruvida F kunde vistas ensam i bollhavet. Det hela slutade med att familjen lämnade varuhuset utan att F kom in i lekrummet. YRKANDEN OCH GRUNDER Forum för lika rättigheter-care (Forum) har yrkat att IKEA Svenska Försäljnings Aktiebolag (IKEA) ska förpliktas att till F:s vårdnadshavare betala diskrimineringsersättning för kränkning med kr, jämte ränta enligt 6 räntelagen från dagen för delgivning av stämningsansökan, den 18 augusti 2011, till dess betalning sker. Som grund för käromålet har Forum anfört följande. IKEA tillhandahåller yrkesmässigt möbler, hushållsartiklar och andra varor och tjänster till allmänheten och omfattas därmed av diskrimineringsförbudet i 2 kap 12 1 p diskrimineringslagen (2008:567). IKEA har i strid med nämnda förbud diskriminerat minderåriga F genom att behandla henne sämre än företaget behandlar andra barn i jämförbar situation såsom anges i 1 kap 4 1 p diskrimineringslagen, alternativt, i enlighet med 1 kap 4 2 p diskrimineringslagen, genom att neka F tillträde till lekrummet med uttrycklig hänvisning till en företagsintern bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutral men som särskilt kom att missgynna funktionshindrade F. IKEA är enligt 5 kap 1 diskrimineringslagen skyldiga att ersätta F för den kränkning som diskrimineringen inneburit.

3 Sid 3 IKEA har bestritt käromålet men vitsordat yrkat belopp jämte sättet att beräkna ränta som skäligt i och för sig. Som grund för bestridandet har IKEA anfört följande. F har inte diskriminerats på det sätt som anges i 1 kap 4 diskrimineringslagen. Skulle tingsrätten finna att rekvisiten i 1 kap 4 2 p diskrimineringslagen är uppfyllda, gör IKEA gällande att IKEA:s interna bestämmelse, kriterium och förfaringssätt hade ett berättigat syfte och att de medel som användes var lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet. IKEA har yrkat ersättning för rättegångskostnader, se nedan. PARTERNAS UTVECKLING AV SINA STÅNDPUNKTER Forum har till utveckling av sin talan anfört följande. AN:s dotter F föddes med en kromosomavvikelse, monosomi 9-p, som innebär att hon är funktionshindrad. Hennes funktionshinder har huvudsakligen yttrat sig i form av en måttlig utvecklingsstörning och skolios, men hon pratar, tecknar, går, springer och leker med beaktande av hennes förutsättningar precis som andra barn i hennes ålder. Hon går följaktligen att kommunicera med utan några större svårigheter. Den 13 maj 2009 besökte den då femåriga F, i sällskap av sin mamma AN och den då nioåriga brodern M IKEA:s varuhus i Bulltofta. Barnen blev lockade av IKEA:s utbjudna tjänst för barnfamiljer bollhavet men nekades tillträde till lekrummet när de ville in. Anledningen som vid tillfället angavs var att IKEA:s personal bedömde att de inte kunde kommunicera med F. Modern AN invände omedelbart mot detta eftersom hon ansåg att F visst gick att kommunicera med. F, som hörde hela samtalet mellan modern och IKEA:s personal, reagerade trots sin låga ålder när personalen påstod att hon var för handikappad för att komma in i bollhavet med att själv kommentera påståendet och uttala att hon inte var handikappad. Detta visar på hennes kommunikativa förmåga och sinnesnärvaro vid tillfället.

4 Sid 4 AN gjorde klart för personalen att hon avsåg att personligen hålla uppsikt över sina barn i deras omedelbara närhet, från andra sidan glasrutan, medan de var i bollhavet. IKEA vägrade trots det F tillstånd till att vistas i bollhavet. Möjligheten för M att få vara med i bollhavet avfärdade IKEA med hänvisning till att han med sina nio år var för gammal. AN föreslog sedan att hon i egenskap av mamma skulle agera ledsagare åt F. Även detta förslag förkastades av IKEA:s personal, trots att en sådan lösning är välkommen enligt IKEA:s kundservicechef TB. Det förhållandet att F borde ha välkomnats med modern som ledsagare har också vitsordats av IKEA:s kundrelationsansvariga MSM i ett brev till Byrån för lika rättigheter i september IKEA har själva uttryckt sitt ställningstagande med att vi valde att inte låta F leka i lekrummet. IKEA har således haft möjligheten att i vart fall välja något av de icke-diskriminerande alternativ som den uppkomna situationen erbjöd. Istället ombads AN och hennes barn, efter att AN vägrat att ge med sig, att lämna IKEA. Endast i exceptionella undantagsfall och då starka och objektivt sett godtagbara och rättfärdigade skäl talar för tillåtelse av en diskriminerande handling bör en sådan handling tillåtas. Dessa konkreta omständigheter förelåg inte på IKEA den 13 maj Funktionshindrade F har trots sin ringa ålder kränkts djupt och även uppfattat innebörden av kränkningen till den grad att hon vid det aktuella tillfället ansåg sig tvungen att personligen ingripa i diskussionen mellan modern och IKEA:s personal för att på plats göra sin röst hörd och hävda sin rätt och sitt mänskliga värde. IKEA har till utveckling av sin talan anfört följande. IKEA:s koncept Småland är ett lekrum som finns i IKEA:s alla nybyggda varuhus sedan cirka 10 år tillbaka och är idag en obligatorisk del av IKEA:s koncept. Syftet med lekrummet är att underlätta kundernas shopping på varuhuset och bidra till att IKEA ska vara ett trevligt

5 Sid 5 utflyktsmål för både föräldrar och barn. Hur lekrummen ser ut varierar mellan varuhusen, men alla lekrum har ett bollhav. Lekrummen är dimensionerade för ungefär 60 barn, vilket innebär cirka 15 barn per IKEA-medarbetare i lekrummet. Lekrummet i IKEA:s nya varuhus i Svågertorp är byggt enligt detta koncept. Den i målet aktuella händelsen utspelade sig på IKEA:s tidigare varuhus i Bulltofta. Lekrummet på varuhuset i Bulltofta tillkom innan konceptet Småland inrättades. Generellt för lekrummen som byggdes innan konceptet Småland inrättades, var att de innehöll ett bollhav, att ytan normalt var mindre än i de nya Smålanden och att inredningen och lekutrustningen var mera anpassad för yngre barns intressen. Denna äldre version av lekrum finns fortfarande kvar i ett mindre antal varuhus. En av de ledande principerna avseende såväl de nya Smålanden som de äldre lekrummen är att det ska vara tryggt för föräldrarna att lämna sina barn där och att barnens säkerhet kan säkerställas. Det är därför viktigt att barnen kan klara sig själva i lekrummet och leka med andra barn. Det är vidare viktigt att IKEA-personalen i lekrummet kan kommunicera med barnen för att barnen ska kunna adressera sina behov till personalen. Kommunikationskravet är även mycket viktigt i samband med en eventuell utrymning av varuhuset. I lekrummen finns en åldersgräns. På varuhuset i Bulltofta välkomnades i lekrummet barn i åldrarna tre till sju år. Anledning till den övre åldersgränsen var att det inte bedömdes vara säkert för barnen med en för stor åldersspridning i lekrummet. Det är sålunda av säkerhetsskäl viktigt för barnen att de kan klara sig själva i lekrummet och att personalen kan kommunicera med dem. Av den anledningen tillämpar IKEA den säkerhetsregeln att barn som personalen, i dialog med barnet och dess förälder, inte bedömer att de kan kommunicera med eller annars ta ansvar för endast välkomnas i lekrummet tillsammans med en vuxen ledsagare, exempelvis barnets förälder. Detta är enda undantaget från den åldersgräns som gäller i lekrummen. Denna säkerhetsregel tillämpades också på varuhuset i Bulltofta.

6 Sid 6 Vid det aktuella tillfället den 13 maj 2009 tjänstgjorde bland andra VG i lekrummet. F kom till lekrummet tillsammans med sin mamma AN och brodern M. VG uppmärksammade att F hade en funktionsnedsättning och frågade därför modern om F kunde klara sig själv i lekrummet. AN svarade nej på den frågan. VG frågade därefter om broderns ålder och det kom då fram att hans ålder översteg maximiåldern sju år. Eftersom en ledsagare ska vara vuxen fick brodern inte heller följa med F in i lekrummet som ledsagare. VG erbjöd AN att följa med F in i lekrummet eller att hon kunde få vänta utanför lekrummet medan F var där och på detta sätt övervaka F från utsidan av lekrummet. AN avböjde dock detta med hänvisning till att hon ville gå in i varuhuset. Samtalet mellan AN och VG ledde fram till att SM tillkallades. SM hade den aktuella dagen så kallad varuhusjour, vilket innebär att SM den dagen hade utrymningsansvar och kundärendeansvar. När SM kom till lekrummet informerades hon av VG om situationen. AN begärde igen att Fs bror skulle få följa med F in i lekrummet. Detta tilläts han dock inte med hänsyn till att han överskred maximiåldern. De frågade AN igen om F kunde vara själv i lekrummet. Modern svarade nej och att det var därför som brodern skulle vara med. AN ville att IKEA skulle göra ett undantag i detta fall. IKEA-personalen förklarade för AN vikten av att varuhusets säkerhetsrutiner följs. Modern föreslog då att alla tre, modern, F och brodern skulle gå in i lekrummet tillsammans. Detta medgavs inte då brodern var för gammal för att få tillträde till lekrummet. Det återstående alternativ som stod till buds var att modern ensam skulle följa med F in i lekrummet. SM bedömde det dock som olämpligt att brodern lämnades ensam kvar utanför lekrummet. Inte någon gång under samtalet med AN uttalade IKEA:s personal att F inte fick komma in i lekrummet därför att hon är handikappad. Däremot uttalade modern till F att personalen inte ville att F skulle vara där eftersom hon är handikappad. F svarade modern att hon inte är handikappad.

7 Sid 7 Diskussionen avslutades med att AN erbjöds lunchkuponger till varuhusets restaurang för att alla tre skulle kunna göra något tillsammans i varuhuset. AN accepterade erbjudandet. Personalen uppfattade därför att de hade nått en lösning i samförstånd med modern. UTREDNINGEN I MÅLET På Forums begäran har hållits vittnesförhör med AN och professorn i klinisk genetik GA. På IKEA:s begäran har vittnesförhör hållits med kundrelationschefen på IKEA Bulltofta TB, MSM, kundrelationsansvarig för IKEA Sverige, VG, som arbetade i IKEA:s lekrum vid ifrågavarande tillfälle och SM, som hade varuhusjour den aktuella dagen. Forum för lika rättigheter har åberopat skriftlig bevisning i form av brev som IKEA skickat till föreningen i anledning av händelsen samt minnesanteckningar och handlingar från ärendets handläggning hos Diskrimineringsombudsmannen. IKEA har åberopat skriftlig bevisning i form av en arbetsbeskrivning för varuhusets lekrum. De hörda personerna har uppgett i huvudsak följande. AN: F har en begåvningsnedsättning vilken innebär att det tar lite längre tid för henne att lära sig saker. I övrigt är hon som andra barn. Fs kommunikativa förmåga vid tiden för händelsen var i nivå med andra barns i hennes ålder. Det fanns alltså inte några problem med hennes kommunikation och hon klarade av att leka på ett åldersadekvat sätt. När de besökte IKEA ville F in till bollhavet och att brodern skulle följa med. Det var endast två andra barn i lekrummet som satt och ritade, men i bollhavet var det tomt. Hon hade inte för avsikt att lämna sina barn ensamma i lekrummet; hon ville bara att F skulle få leka en stund i bollhavet.

8 Sid 8 Den första personen ur IKEA:s personal som de mötte, VG, nekade F inträde till lekrummet. VG uttalade att det var för att F var handikappad. Hon bad då att få tala med VGs chef. När SM anlände fick hon höra att F inte fick lov att komma in i lekrummet av säkerhetsskäl. Vidare underrättades hon om att M var för gammal, vilket hon accepterade. Hon gav personalen olika förslag på lösningar för att F skulle kunna få leka en stund i bollhavet. Hon föreslog att hon kunde stå utanför bollhavet och övervaka F under tiden hon lekte men det gick inte med hänvisning till säkerhetsrisken. När hon erbjöd sig att följa med F in i bollhavet nekades hon det, återigen med hänvisning till säkerhetsrisken. Hon frågade personalen om de menade att alla barn var välkomna i lekrummet utom F. Personalen förklarade att de var ledsna men att det tyvärr var på det sättet. Det var F som uttalade jag är inte handikappad när personalen påstod att dottern var det. Hon fick aldrig frågan om huruvida F kunde klara sig själv i bollhavet. Inte heller föreslogs det från IKEA:s sida att hon kunde följa med F in som ledsagare eller på annat sätt stå utanför och övervaka F medan dottern lekte. De erbjöds däremot som kompensation att gratis få äta lunch i IKEA:s restaurang. Hon bad om att få namn och nummer till varuhusets säkerhetschef. Det fick hon inte. Hon erbjöds bara att få tala med honom där och då, vilket hon inte orkade vid tillfället. På grund av det inträffade har både hon, M och övriga familjen mått dåligt. GA: Diagnosen monosomi 9-p innebär att det saknas en bit av den nionde kromosomens korta arm. Syndromet kan leda till missbildningar och utvecklingsstörning hos individen. Graden av utvecklingsstörningar varierar. Han har träffat F vid ett tillfälle, år 2010, och han bedömer Fs utvecklingsstörning som moderat. Vid detta tillfälle fungerade F väl och kunde tala för sig. Han känner till att hon kunde gå vid två års ålder. Om IKEA släpper in barn från tre års ålder så borde de också släppt in F. TB: Han var vid tiden för händelsen kundrelationschef på varuhuset i Bulltofta. För vistelse i lekrummet fanns ett antal rutiner. Ett krav var att det gick att prata och

9 Sid 9 kommunicera med barnet. Den bedömningen gjordes alltid tillsammans med föräldrarna. Han brukade i efterhand kontakta kunder som var missnöjda med IKEA:s bemötande via brev eller telefon. Han skickade i detta fall ett brev till Byrån för lika rättigheter. I brevet riktade han sig dock huvudsakligen till Fs familj. Han var mån om att höra kundens synpunkter på det inträffade. Utifrån vad han fått höra av sina medarbetare uppfattade han det inte som att någon diskriminering skett. Han hade fått uppfattning att IKEA:s personal hade samrått med modern och beslutat efter det samtalet. MSL: Hon fick som ansvarig i Sverige för IKEA:s kundrelationer rapporter om kundrelationsärenden från bl.a. TB. I detta fall hade TB skrivit ett brev till F med familj. Hon skrev själv ett brev riktat till familjen eftersom personalen följt reglerna men inte lyckats förmedla till AN de regler och rutiner som finns för barnens säkerhet och trygghet. Hon själv var ju inte med vid händelsen men har i efterhand fått information från andra. Som hon förstått det inträffade uppgav AN för personalen att F inte var kommunicerbar och att det var därför diskussionen om ledsagare kom upp. Vidare har hon uppfattat att olika slags lösningar diskuterades och att det bedömdes som mindre lämpligt att AN följde med som ledsagare för F eftersom M då skulle lämnats kvar ensam utanför lekrummet utan tillsyn. VG: När ett barn lämnas in i IKEA:s lekrum fyller personalen i en lapp med uppgifter om barnets namn och ålder samt förälderns namn och telefonnummer. Föräldrarna får alltid legitimera sig. Det ställs krav på att barnen ska vara möjliga att kommunicera med. Det ställs höga krav på säkerheten i lekrummet och det är personalens ansvar att kunna se till alla barns säkerhet. Det är viktigt att alla barn vid en eventuell utrymning på egen hand, men i sällskap med någon ur personalen, ska kunna ta sig ut från varuhuset. Om ett barn kräver särskild tillsyn krävs det därför en vuxen som ledsagare. Hon kunde se på F att flickan hade något syndrom. Hon frågade därför AN om F kunde klara sig själv i lekrummet. AN svarade att dottern inte klarade sig själv. VG sade då till AN att hon var välkommen in tillsammans med F men det ville inte AN som i stället ville gå och handla. VG erbjöd då AN att stå utanför och övervaka dottern

10 Sid 10 men AN upprepade att hon ville handla i butiken. I stället föreslog AN att M skulle följa med sin syster in men med hänsyn till pojkens ålder kunde han inte vara ledsagare åt sin syster. Som barn var han dessutom för gammal för lekrummet. I detta läge ville AN tala med hennes chef varpå hon ringde varuhusjouren, som var SM. När SM, som kände till rutinerna kring lekrummet, kom till platsen redogjorde hon för vad som hänt. Hon hörde AN säga till sin dotter att personalen på IKEA sagt att dottern var handikappad vilket F invände mot. Varken hon eller SM har uttalat sig på det sättet. Det var alltså ANs bedömning att F inte kunde klara sig själv i lekrummet. Efter det beskedet gjorde VG inte någon egen bedömning av F. AN föreslog även att hon skulle följa med in i lekrummet tillsammans med båda barnen. Eftersom M var för gammal gick inte det. Det var heller inte lämpligt att lämna pojken ensam utanför. Lekrummet ligger nära huvudingången till varuhuset och utanför finns en stor parkeringsplats. SM: Hon hade den aktuella dagen jouren på IKEA, med ansvar för att ta hand om kundärenden samt för säkerhet och utrymning. Hon fick ett samtal från VG angående en kund som ville tala med någon ansvarig. När hon kom till lekrummet informerades hon om vad som inträffat. Hon var angelägen om att få höra både VGs och ANs version för att kunna göra en egen bedömning av situationen. Enligt VG ville AN lämna in båda barnen i lekrummet för att själv kunna gå in i varuhuset. En grundförutsättning för att ett barn ska kunna vistas i lekrummet är att personalen där kan kommunicera med barnet. Det är alltid föräldrarnas uppfattning som ligger till grund för bedömningen om ett barn är kommunicerbart eller inte. Hon frågade efter ANs uppfattning, varvid AN uppgav att hon inte tyckte att F kunde klara sig själv och att det var därför som Fs storebror skulle följa med henne in i lekrummet. Hon förklarade för AN att M inte fick komma in i lekrummet eftersom han var äldre än vad IKEA:s åldersgräns föreskrev. AN bad då att de skulle göra ett undantag i detta fall. Hon förklarade för AN att det inte skulle kännas tryggt att göra något undantag. Även om F var trygg hemma med sin storebror skulle det inte vara samma sak i lekrummet eftersom detta är en miljö som barnen inte är vana vid. Hon uppgav att vid ett eventuellt larm så måste personalen kunna ta ansvar för alla barns säkerhet. AN blev

11 Sid 11 upprörd över detta besked. Hon berättade då för AN att de i vissa andra fall låtit en förälder sitta utanför lekrummet och att det kanske kunde varit ett alternativ. AN ville inte det och menade att i så fall skulle M och hon i stället följa med in. Eftersom M var för gammal var detta ingen möjlig lösning. Men ANs ståndpunkt var alltså att om barnen inte fick gå in ensamma skulle hon gå med dem in i lekrummet. SM bedömde det inte heller som lämpligt att AN följde med som ledsagare eftersom brodern då skulle lämnats kvar utan uppsikt i direkt anslutning till ingången till varuhuset. Det var viktigt att kunna garantera båda barnens säkerhet. Det var ett riktigt beslut att inte låta alla tre gå in i lekrummet. Hon har absolut inte sagt att F inte fick komma in i lekrummet för att flickan är handikappad. Hon har inte heller hört VG säga något sådant. Däremot uttalade AN till sin dotter att personalen på IKEA sagt att F inte fick komma in i lekrummet eftersom hon var handikappad. Som en kompensation för att man inte lyckades hitta någon lösning erbjöds familjen lunchkuponger. AN uttryckte att hon förstod reglerna om säkerhet och att det inträffade inte var personalens fel. SKÄL Lagstiftningen Av 2 kap. 12 diskrimineringslagen (2008:567) följer att diskriminering är förbjuden för den som utanför privat- och familjelivet tillhandahåller varor, tjänster eller bostäder till allmänheten. Med direkt diskriminering avses enligt 1 kap 4 1 p diskrimineringslagen att någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. Med indirekt diskriminering avses enligt lagens 1 kap 4 2 p att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna någon av de grupper, som i enlighet med ovan skyddas av diskrimineringslagstiftningen, såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och de medel som

12 Sid 12 används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet. Den som bryter mot förbudet mot diskriminering ska betala diskrimineringsersättning för den kränkning som diskrimineringen innebär. När ersättningen bestäms ska särskilt syftet att motverka sådana överträdelser av lagen beaktas. Ersättningen ska betalas till den som kränkts av överträdelsen. För att direkt diskriminering ska anses ha förelegat krävs alltså att det genom en handling skett ett missgynnande av den enskilde. Vidare ska en jämförelse ske med hur någon eller några andra personer behandlas, har blivit behandlade eller skulle bli behandlade i en jämförbar situation. Endast om jämförelsen visar en avvikelse från hur någon annan person som befinner sig i en jämförbar situation behandlas, kan behandlingen bedömas som diskriminering. Slutligen ska det finnas ett orsakssamband mellan missgynnandet och diskrimineringsgrunden, i detta fall Fs funktionshinder. För att tingsrätten ska finna att förekommit direkt diskriminering måste samtliga nu angivna omständigheter föreligga (se prop. 2007/08:95 s. 486 ff.) Liksom vid direkt diskriminering krävs för att indirekt diskriminering ska anses ha förekommit att det genom en handling skett ett missgynnande. Vidare ska motsvarande jämförelse göras mellan den grupp som en person tillhör och någon annan grupp och en avvikelse konstateras. Slutligen ska vid indirekt diskriminering göras en intresseavvägning mellan den bestämmelse, det kriterium eller förfaringssätt som uppställts och det utrymme som ändå kan finnas att tillämpa bestämmelsen eller kriteriet trots dess negativa effekt. Bevisbördans placering i diskrimineringsmål regleras av 6 kap 3 diskrimineringslagen. Bevisbördan är delad mellan parterna och regeln är uppdelad i två led. I praxis (se NJA 2006 s.170) har klargjorts att bestämmelsen är en presumtionsregel. Den som anser sig blivit diskriminerad ska visa omständigheter som ger anledning att anta att det förhåller sig på det sättet. Om käranden lyckas styrka sådana omständigheter föreligger en presumtion för att diskriminering har skett. Det ankommer då på svaranden att visa att diskriminering inte har förekommit.

13 Sid 13 Tingsrätten har således att först ta ställning till huruvida Forum har visat att sådana omständigheter förelegat att det kan antas att IKEA på grund av Fs funktionshinder behandlat henne på ett mindre förmånligt sätt än vad IKEA behandlar andra barn (direkt diskriminering). Om Forum inte förmått visa detta ska tingsrätten pröva om Forum styrkt omständigheter till stöd för att F utsatts för indirekt diskriminering i enlighet med vad som ovan redovisats. Beroende på utfallet av tingsrättens prövning ovan kan tingsrätten komma att behöva ta ställning till om IKEA styrkt att någon diskriminering inte varit för handen. Har direkt diskriminering förekommit? I målet är utrett att F nekats tillträde till lekrummet på IKEA:s varuhus i Bulltofta. Personalen där har uppfattat att F har ett funktionshinder. Med anledning härav har Fs mamma AN och personalen diskuterat förutsättningarna för F att kunna leka i bollhavet. Diskussionerna har emellertid inte lett till att flickan fått tillträde till lekrummet och bollhavet, trots att en sådan lösning i och för sig varit möjlig om F hade ledsagats av en vuxen person, t.ex. sin mamma. Mot den bakgrunden anser tingsrätten att Forum har visat sådana omständigheter som ger anledning att anta att F blivit utsatt för diskriminering på grund av sitt funktionshinder. Det ankommer därför på IKEA att visa att någon diskriminering inte förekommit utan att F nekats tillträde till lekrummet av annan anledning än att hon har ett funktionshinder. Utredningen i målet ger inte stöd för någon annan slutsats än att F, genom att nekas tillträde till lekrummet, missgynnats på ett sätt som varit till nackdel för henne och föranlett obehag. I jämförelse med andra barn som besöker IKEA:s lekrum har hon behandlats på ett avvikande sätt. Frågan blir då om det förelegat ett orsakssamband mellan missgynnandet och Fs handikapp. Parterna har framfört olika versioner av den aktuella händelsen. Tingsrätten konstaterar att det främst är AN, VG och SM som kunnat lämna för bedömningen relevanta

14 Sid 14 uppgifter. Deras uppgifter om vad som förevarit den aktuella dagen är emellertid oförenliga med varandra. Såväl VG som SM har samstämmigt uppgett att de inte uttalat sig om F på det sätt som AN påstått. De har vidare berättat att beslutet att inte låta F ensam komma in i lekrummet fattades på grundval av ANs egna uppgifter om att F inte klarade sig själv i lekrummet. Enligt VG och SM beslutade de, mot bakgrund av mammans besked, att neka F tillträde till lekrummet utifrån IKEA:s interna riktlinjer enligt vilka det av säkerhetsskäl krävdes att personalen måste kunna kommunicera med barnet. Såväl VG som SM framstår som trovärdiga personer. Möjligheten att de skulle kunna ha misstagit sig på vad som sagts är så liten att den kan lämnas utan avseende. Det saknas alltså skäl att ifrågasätta vad VG och SM berättat. Deras uppgifter stöds också av vad övriga av IKEA åberopade vittnen har uppgett. Genom vad de sålunda har berättat har IKEA visat att det missgynnande som drabbat F helt och hållet haft andra orsaker än Fs handikapp. Beslutet att neka F tillträde till lekrummet är därför inte att bedöma som direkt diskriminering. Har indirekt diskriminering förekommit? Nästa fråga blir då om IKEA, genom att tillämpa sin interna bestämmelse om att barn som leker i lekrummet måste gå att kommunicera med, indirekt diskriminerat F. I målet har framkommit att IKEA:s krav och riktlinjer för barns vistelse i lekrummet typiskt sätt är svårare för personer med Fs funktionshinder att uppfylla än för andra barn. Vilken förmåga att kommunicera som F rent faktiskt hade vid det aktuella tillfället saknar härvid betydelse. Därmed kan konstaterats att IKEA:s interna riktlinjer utgjort sådana bestämmelser eller kriterier som haft en negativ effekt för personer som tillhör en diskrimineringsskyddad grupp.

15 Sid 15 IKEA har emellertid gjort gällande att bolagets interna riktlinjer haft ett berättigat syfte och att de medel som använts är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet. Mot detta har Forum anfört att det varit möjligt för IKEA att välja en rad mindre ingripande och icke-diskriminerande handlingsalternativ som om de tillämpats kunnat medge F tillträde till lekrummet. IKEA har beskrivit den verksamhet som man bedriver i sina lekrum. IKEA har uppgett att det finns dels ett ålderskrav för barn som lämnas i lekrummen, dels ett krav på att IKEA:s personal ska kunna kommunicera med barnen. Det har framkommit att det ställs höga krav ur säkerhetssynpunkt. IKEA har gjort gällande att det är nödvändigt att personalen kan kommunicera med barnen för att förstå deras behov och, för det fall ett barn inte mår bra, kunna kontakta föräldern. Det har vidare framkommit att kommunikationskravet är särskilt viktigt i händelse av en utrymning, då personalen måste kunna garantera att alla barn förmår att ta sig ut med hjälp av personalen. Som ovan angetts har det framförts olika uppfattningar om vad som sades mellan AN och IKEA:s personal vid det aktuella tillfället. Tingsrätten konstaterar, i enlighet med vad som tidigare redovisats, att det saknas skäl att ifrågasätta vad VG och SM har berättat om dessa samtal. IKEA har därmed visat att det, så som situationen kom att utveckla sig, inte fanns några handlingsalternativ som kunnat väljas för att ge F möjlighet att leka i bollhavet. Mot bakgrund av det ovan anförda är det tingsrättens slutsats att det bakomliggande syftet att kunna garantera barnens säkerhet som IKEA angett till stöd för sin interna bestämmelse om att det ska gå att kommunicera med barnet, är ett sådant berättigat syfte som diskrimineringslagen avser. Den verksamhet som IKEA i nu aktuellt avseende bedriver innebär att barn, som personalen inte känner, under kortare stunder lämnas att leka i ett lekrum. Personalen ansvarar då för barnens säkerhet. Med beaktande härav anser tingsrätten att de åtgärder som vidtagits varit lämpliga och nödvändiga för att upprätthålla säkerheten för barnen. Den omständigheten att det just vid ifrågavarande tillfälle var få barn i lekrummet föranleder inte någon annan

16 Sid 16 bedömning. Det nu sagda innebär att inte heller någon indirekt diskriminering förekommit. Sammanfattningsvis anser tingsrätten att det varken förekommit någon direkt eller indirekt diskriminering av F vid hennes besök på IKEA den 13 maj Käromålet ska därför ogillas. Ersättning för rättegångskostnader Vid ovan angivna utgång ska Forum enligt huvudregeln ersätta IKEA dess rättegångskostnader. IKEA har med åberopande av 18 kap 3 och 8 a tredje stycket rättegångsbalken begärt ersättning för rättegångskostnader med kr. IKEA har därvid anfört att Forum, trots att IKEA tidigare erbjudit sig att betala det yrkade beloppet, valt att väcka talan och att Forum därmed uppsåtligen eller av oaktsamhet inlett en onödig rättegång. I målet har tingsrätten ogillat Forums talan. Detta medför att bestämmelsen i 18 kap 3 rättegångsbalken inte är tillämplig, då denna endast möjliggör en annan fördelning av rättegångskostnaderna än den som följer av huvudregeln om den onödiga rättegången inletts av den vinnande parten. Därför kan inte heller bestämmelsen i 18 kap 8 a tredje stycket rättegångsbalken tillämpas på det sätt som IKEA gör gällande. IKEA:s rättegångskostnader ska därför endast, i enlighet med 18 kap 8 a rättegångsbalken, ersättas med det belopp som följer av domslutet. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se domsbilaga 1 (DV 401) Överklagandet ställs till Hovrätten över Skåne och Blekinge men ges in till tingsrätten senast den 28 mars Johan Kvart