ett nyhetsbrev från mannheimer swartling november 2013 Miljöaffärer TEMA: Corporate Environmental Law

Transkript

1 ett nyhetsbrev från mannheimer swartling november 2013 Miljöaffärer TEMA: Corporate Environmental Law

2 ansvarig utgivare partner bo hansson , redaktion partner bo hansson senior associate felicia terenius assistent eva lernmyr kontaktpersoner stockholm partner per molander , senior associate felicia terenius , göteborg partner clas nyberg , senior associate andréa dahrén , öresund partner bo hansson , senior associate therese strömshed , foto Joachim Lundgren Peter Bladskog nyhetsbrevet utges i informationssyfte och är inte att betrakta som juridisk rådgivning. nyhetsbrevet får citeras med angivande av källa. 2

3 Ledare Corporate Environmental Law att skapa affärs möjligheter Temat på detta nummer av MiljöAffärer är Corporate Environmental Law med fokus på hur vi hjälper våra klienter att skapa affärsmöjligheter. Artiklarna består av ett axplock av frågeställningar som vi hanterar inom detta område i vår vardag. Vi bistår våra klienter på alla affärsjuridiska rättsområden och på dessa rättsområdens samtliga delar. Byråns organisation och true partnership-modell främjar både utveckling av specialistkunskap och djupgående erfarenheter inom olika rättsområden samt ett starkt samarbete över dessa rättsområden för att hjälpa våra klienter att uppnå sina affärsmål. Vi hoppas att artiklarna i detta nummer förmedlar en bild av hur vi arbetar med Corporate Environmental Law. Utgångspunkten för Mannheimer Swartlings rådgivning oavsett frågeställning är alltid våra klienters behov. Som rådgivare åt stora och medelstora bolag är vårt arbete ofta inriktat på att skapa förutsättningar för nya affärsmöjligheter baserade på klientföretagens verksamhet. Som trusted advisor inrymmer vår rådgivning även strategi, problemlösning, kreativitet och argumentation. De miljörättsliga frågor vi arbetar med för större koncerner och företag utgår följaktligen ifrån deras eller verksamhetsutövarnas behov. Vår rådgivning inom området Corporate Environmental Law bygger på byråns styrka som Sveriges ledande fullservicebyrå. mycket nöje! Bo Hansson, Clas Nyberg och Per Molander 3

4 Mannheimer Swartlings miljörättsgrupp får förstärkning Clas Nyberg är delägare i Mannheimer Swartling sedan 1995 och ingår sedan i somras i byråns Miljörättsgrupp. Clas leder teamet i Göteborg. Vi är mycket glada att Clas har anslutit sig till byråns miljörättsgrupp. Han har många års erfarenhet av företagstransaktioner, bolagsrättsliga frågor och styrelsearbete och har under denna verksamhet naturligtvis ofta kommit i kontakt med miljörättsliga frågor, såväl i samband med företagsöverlåtelser som i sitt arbete med styrelser och ledningar för olika industriföretag, säger Per Molander, ordförande i miljörättsgruppen. Jag har under åren förstått vikten av miljörättsliga frågor ur ett strategiskt perspektiv och är imponerad över hur rådgivningen inom detta område har utvecklats. Numera går det att med stor säkerhet identifiera miljörisker, kvantifiera dem och uppskatta kostnaderna för att åtgärda dem. Jag ser fram emot att få fokusera ytterligare på hur vi kan hjälpa våra klienter inom det miljörättsliga området och är stolt över att ingå i landets ledande miljörättsgrupp, säger Clas Nyberg. Clas har i mer än tio år lett Mannheimer Swartlings M&A-grupp i Göteborg. Han har varit involverad i många av de större transaktionerna som har genomförts i regionen eller av företag med verksamhet där, exempelvis Fords försäljning av Volvo Personvagnar, AstraZenecas försäljning av Astra Tech och, nu senast, SKF:s förvärv av Kaydon. Clas är rankad som ledande inom Mergers & Acquisitions av IFLR 1000 och rekommenderad inom Corporate & M&A av PLC: Which Lawyer. Clas ingår sedan flera år i byråns styrelse. Proton industries aktie ägares efterbehandlingsansvar Mark- och miljööverdomstolen (MMÖD) har genom ett avgörande 1 från i somras infört ett långtgående ansvar för föroreningar som orsakats av dotterbolag. Om en verksamhet har bidragit till en föroreningsskada är det i första hand verksamhetsutövaren som är skyldig att avhjälpa skadan. Verksamhetsutövare anses vara den som bedriver, eller har bedrivit, en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som har bidragit till skadan. MMÖD har nu utvidgat den krets av aktörer som kan anses vara verksamhetsutövare på ett sätt som har stora likheter med ansvarsgenombrott. Med ansvarsgenombrott avses att aktieägarna får ett personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser. Detta kräver i allmänhet att aktiebolaget har ett begränsat antal ägare, bedriver en verksamhet som är osjälvständig i förhållande till sina ägare och är underkapitaliserat. Det har tidigare föreslagits att särskilda regler om moderbolagsansvar bör införas på miljörättens område, men detta har vid upprepade tillfällen avvisats av lagstiftaren. MMÖD har nu genom Proton-avgörandet i praktiken ändå fastställt ett miljörättsligt undantag från den bolagsrättsliga principen om aktieägarnas begränsade personliga betalningsansvar. Det är inte längre nödvändigt att dotterbolaget är underkapitaliserat för att ansvar ska uppkomma tvärt om kan en kapitalisering av dotterbolaget i sig medföra att moderbolaget blir ansvarigt! Genom Proton-avgörandet ålades ett moderbolag att avhjälpa och bära kostnaderna för miljöskador som orsakats av ett sedermera avvecklat dotterbolag. MMÖD konstaterade att det aktuella moderbolaget, under den tid som föroreningen uppkommit, hade möjliggjort den förorenande verksamheten genom att lämna koncernbidrag. Vidare bedömde MMÖD att moderbolaget, genom sin starka ställning som ensam aktieägare och koncernbidragsgivare, hade haft ett Clas Nyberg ingår sedan i somras i byråns Miljörättsgrupp. 1 Mark- och miljööverdomstolens dom meddelad den 26 juni 2013 i mål nr

5 så pass stort inflytande att det kunnat påverka hur verksamheten som bidragit till den aktuella skadan bedrivits. MMÖD ansåg därför att moderbolaget hade haft rättslig och faktisk möjlighet att påverka och ingripa i verksamheten ifråga och därför skulle betraktas som verksamhetsutövare vid sidan om dotterbolaget. Även om finansieringen i det aktuella fallet hade skett genom koncernbidrag, så saknar det sannolikt betydelse på vilket sätt ett moderbolag finansierar ett förlusttyngt bolags fortsatta verksamhet. Nyemissioner, aktieägartillskott och lån leder sannolikt till samma resultat. Sett i ett vidare perspektiv kan ett bolag möjliggöra en verksamhet även utan direkta penningöverföringar, exempelvis genom stöd i form av lokaler, organisation, administration, teknik eller andra resurser. Man kan också tänka sig att andra än ensamma aktieägare anses ha tillräckligt inflytande för att ansvar ska komma ifråga, exempelvis majoritetsaktieägare, aktieägare med betydande vetorätter, kreditgivare, sponsorer eller andra finansiärer. Gränserna Det är inte längre nödvändigt att dotterbolaget är underkapitaliserat för att ansvar ska uppkomma tvärt om kan en kapitalisering av dotterbolaget i sig medföra att moderbolaget blir ansvarigt! för hur långt ansvaret för en annan aktörs miljöfarliga verksamhet sträcker sig kan inte utläsas genom domen, men det kan konstateras att MMÖD:s avgörande kommer att få stor betydelse för synen på den bolagsrättsliga principen om aktieägarnas begränsade personliga betalningsansvar. Under det senaste årtiondet har efterbehandlingsansvaret genom praxis successivt utökats och är nu betydligt mer omfattande än vad många kunde föreställa sig vid införandet av miljöbalken. Det är viktigt att redan nu försöka hantera miljörättsliga frågeställningar som kan aktualiseras framöver. Proton avgörandet förutsätter ett mer förutseende tankesätt och en mer omfattande avtalsreglering än vad som hittills har varit fallet. Det finns även anledning att utvärdera sina relationer inom koncernen och med andra bolag, både i nutid och historiskt. Slutligen innebär Proton-avgörandet att en rad nya frågeställningar bör beaktas vid exempelvis förvärv och överlåtelser av bolag och att man bör se över hur man hanterar utredningar (due diligence), garantikataloger samt skadeslöshetsåtaganden med det nya rättsläget i åtanke. clas nyberg cny@msa.se Miljöansvarsfrågor i transaktioner Frågan om miljöansvar kan aktualiseras på olika sätt i en affärstransaktion. I vid bemärkelse kan begreppet anses omfatta alla typer av ansvar som kan åläggas en verksamhet enligt miljöbalken och närliggande författningar. Om transaktionen till exempel skulle avse en miljöfarlig verksamhet så föreligger det typiskt sett alltid ett ansvar att tillse att verksamheten bedrivs i enlighet med tillstånd eller med förelägganden som har utfärdats av tillsynsmyndigheten. Hur verksamheten klarar av att leva upp till dessa krav kan vara avgörande för transaktionen. Den vanligaste typen av miljöansvar som aktualiseras i en affärstransaktion är dock ansvaret för förekomster av hälso- eller miljöfarliga ämnen och föroreningar i mark och byggnader m.m. Sådana frågor kan aktualiseras på olika sätt beroende på vilken typ av transaktion det är fråga om. I första hand tänker man kanske på en fastighetsöverlåtelse, till exempel när ett företag köper en industrifastighet av ett annat företag. Det företag som förvärvar en sådan fastighet kan under vissa förutsättningar komma att ansvara för befintliga miljöskador på fastigheten, exempelvis om man övertar och fortsätter en miljöfarlig verksamhet på fastigheten. Om det inte finns någon verksamhetsutövare som kan ställas till ansvar för miljöskadan så kan en 5

6 fastighetsägare dessutom bli ansvarig enbart på grund av att man som köpare borde ha känt till miljöskadan. På detta sätt beror fastighetens marknadsvärde i högsta grad på omfattningen av föroreningar och andra miljöskador. Miljöansvarsfrågor kan även aktualiseras vid en företagsöverlåtelse. Det bolag som avses förvärvas kan till exempel vara ansvarigt för miljöskador som bolagets verksamhet har orsakat på sin egen mark eller i omgivningen. Värdet på det förvärvade bolaget kan på så sätt påverkas av att bolaget riskerar att behöva bekosta sanerings åtgärder. Detta är det huvudsakliga skälet till att den företagsbesiktning due diligence som vanligtvis genomförs före förvärvet också regelmässigt omfattar miljöansvarsfrågor. I kommersiella transaktioner finns det stort utrymme att avtala om hur olika typer av miljörelaterade risker ska fördelas mellan parterna. Många gånger kommer dock diskussionerna inte så mycket längre än till frågan om vilken part säljaren eller köparen som ska bära miljöriskerna. Det finns dock ett flertal andra aspekter som parterna kan ha anledning att närmare belysa i ett överlåtelseavtal. Nedan följer ett antal exempel. Man kan göra åtskillnad mellan kända förekomster av miljöskador, till exempel sådana som har dokumenterats vid en miljöinventering vilka typiskt sett har identifierats inom ramen för en due diligence, och övriga miljöskador som det saknas kännedom om vid överlåtelsetillfället. När det gäller dokumenterade miljöskador är det ofta möjligt att uppskatta kostnaderna för ett avhjälpande vilket kan göra det enklare att fördela riskerna vid överlåtelsen. Förutom det så kallade avhjälpandeansvaret enligt kapitel 10 i miljöbalken som innebär att en miljömyndighet kan förelägga en verksamhetsutövare eller en fastighetsägare att avhjälpa skadan finns det också andra typer av miljörelaterat ansvar som kan behöva regleras i ett avtal. Som exempel kan nämnas skyldigheten enligt den så kallade PCB-förordningen att från vissa byggnader och anläggningar avlägsna vissa PCB-produkter senast 2014 alternativt 2016, eller skyldigheterna enligt arbetsmiljölagstiftningen att säkerställa en god arbetsmiljö. Värdet på det förvärvade bolaget kan på så sätt påverkas av att bolaget riskerar att behöva bekosta saneringsåtgärder. Detta är det huvudsakliga skälet till att den företagsbesiktning due diligence som vanligtvis genomförs före förvärvet också regelmässigt omfattar miljöansvarsfrågor. Frågan om vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att det avtalade miljöansvaret ska aktualiseras är också viktig att ta ställning till. Är det endast när behörig myndighet beslutar om ett avhjälpande som motparten kan bli skyldig att ersätta uppkomna kostnader? Eller ska ansvaret gälla alla föroreningar som man får kännedom om? I det senare fallet blir det närmast en fråga om i vilket miljömässigt skick köparen kan förvänta sig att fastigheten är i. Ingen transaktion är den andra lik och det finns därför anledning att fundera över hur man kan skräddarsy en lösning som fungerar bäst utifrån de aktuella förutsättningarna. martin johansson moj@msa.se 6

7 Försäkring avseende miljörisker viktigt att läsa det finstilta Många verksamheter är i större eller mindre omfattning exponerade för miljörisker. Med miljörisker menar vi risken att orsaka en förorening eller annan skada på miljön. Precis som med andra risker inom ramen för en verksamhet finns det ofta skäl och intresse av att aktivt hantera verksamhetens miljörisker genom att teckna en försäkring. Ofta omfattar en verksamhetsutövares företagsförsäkring en ansvarsförsäkring som i sin tur, i varierande omfattning, kan ge ersättning om den egna verksamheten ger upphov till en föroreningsskada. Härutöver finns det fristående försäkringar som uteslutande avser miljörisker. Eftersom miljöbalkens regelsystem är komplext och en verksamhets samlade försäkringslösning sällan är helt okomplicerad finns det skäl att läsa det finstilta och fundera ett extra varv kring omfattningen av verksamhetens försäkringsskydd avseende miljörisker. Detta är viktigt framförallt för att veta vilka typer av skador och situationer som den rådande försäkringslösningen täcker, i synnerhet för att undvika obehagliga överraskningar om en skada väl har uppstått. Det är naturligtvis också bra för att kunna avgöra om den försäkring man betalar för är adekvat med beaktande av hur de verksamhetsspecifika riskerna ser ut. Detta är viktigt framförallt för att veta vilka typer av skador och situationer som den rådande försäkringslösningen täcker, i synnerhet för att undvika obehagliga överraskningar om en skada väl har uppstått. Några frågor som man kan ställa sig när man ser över sin försäkringslösning är om försäkringsskyddet i huvudsak täcker skadeståndsanspråk från tredje man (enligt 32 kap. miljöbalken) eller även andra situationer då en verksamhetsutövare måste vidta avhjälpandeåtgärder enligt 10 kap. miljöbalken, exempelvis efter föreläggande från myndighet eller kanske frivilligt. Det kan också vara intressant att veta om försäkringen endast täcker plötsligt och oförutsägbart uppkomna skador eller om den även täcker skador som uppkommit gradvis. Vidare kan noteras att miljöbalkens 10:e kapitel gör skillnad mellan föroreningsskador och s.k. allvarliga miljöskador. Det kan vara bra att veta om försäkringen täcker skador av båda slagen och i så fall om detta är nödvändigt med beaktande av den verksamhet som man bedriver. kim fors kifo@msa.se Konkursbons ansvar i miljörättsliga ärenden Genom konkurs tar en gäldenärs samtliga borgenärer i ett sammanhang tvångsvis i anspråk gäldenärens samlade tillgångar för betalning av sina fordringar. Under konkurs omhändertas tillgångarna för borgenärernas räkning av konkursboet. Detta är den inledande bestämmelsen i konkurslagen. Sedan ett beslut om konkurs har meddelats, får gäldenären inte råda över sin tidigare egendom. Konkursgäldenärens tillgångar övergår till konkursboet, som är ett eget rättssubjekt och i praktiken består av den förmögenhetsmassa som ska fördelas mellan borgenärerna. Förmögenhetsmassan förvaltas av en konkursförvaltare, som har till uppgift att ta till vara borgenärernas gemensamma rätt och bästa samt vidta alla de åtgärder som främjar en förmånlig och snabb avveckling av boet. Ur ett miljörättsligt perspektiv kan en konkurs innebära stora konsekvenser. Exempelvis får innehavaren av ett tillstånd till miljöfarlig verksamhet inte längre driva verksamheten eller råda över sin anläggning. I samband med konkursen måste konkursförvaltaren fatta beslut om verksamheten omedelbart ska stoppas, eller om den ska drivas vidare under en begränsad tid. Konkursförvaltare kan stå inför stora utmaningar när det gäller att se till miljöaspekterna av en konkurs; tillståndsvillkor måste följas om verksamheten är i drift och eventuella miljörisker kan behöva åtgärdas. Enligt konkurslagen har konkursförvaltaren en skyldighet att anmäla till tillsynsmyndigheten om förvaltaren har anledning att anta att konkursgäldenären har lämnat kvar kemiska produkter, biotekniska organismer eller farligt avfall som behöver omhändertas. Detsamma gäller vid misstanke om mark- eller vattenföroreningar. 7

8 En grundprincip inom konkursrätten är att ett konkursbo inte ansvarar för konkursgäldenärens förpliktelser. Inom miljörätten finns dock en rad exempel på domstolsavgöranden där konkursbon har ålagts visst ansvar genom att konkursboet ansetts ta över och självständigt bedriva den miljöfarliga verksamhet som konkursgäldenären bedrev före konkursen. Denna praxis etablerades redan på miljöskyddslagens tid och har varit stabil sedan dess. Om konkursboet förvarar miljöskadliga ämnen så kan boet åläggas att vidta försiktighetsåtgärder som t.ex. bortforslande av det som förvaras. Sådana försiktighetsåtgärder utgör preventiva åtgärder i syfte att undvika miljöskada. En förutsättning för att konkursboet ska hållas ansvarigt är att det har rådighet över det som förvaras, vilket ofta är fallet genom att konkursboet övertar förvaltningen av konkursgäldenärens tillgångar. I ett avgörande har ett konkursbo ålagts ett reparativt ansvar, att sanera en dieselförorening som läckt ut från en lastbil som konkursboet hade rådighet över. Miljödomstolen ansåg att de förelagda efterbehandlingsåtgärderna var relativt begränsade till omfång och kostnad och inte oförenliga med konkursen som ett likvidationsförfarande. En grundprincip inom konkursrätten är att ett konkursbo inte ansvarar för konkursgäldenärens förpliktelser. Inom miljörätten finns dock en rad exempel på domstolsavgöranden där konkursbon har ålagts visst ansvar genom att konkursboet ansetts ta över och självständigt bedriva den miljöfarliga verksamhet som konkursgäldenären bedrev före konkursen. Utgångspunkten att förorenaren betalar kan förefalla enkel och okomplicerad, men kan i praktiken leda till komplicerade bedömningar av om konkursboet har bedrivit verksamhet, om denna verksamhet har orsakat föroreningar och om det i så fall är skäligt att konkursboet ska svara för de avhjälpandeåtgärder som behövs. Efterbehandlingsåtgärder kan många gånger innebära stora kostnader och pågå under flera års tid. Enligt konkurslagstiftningen ska konkursboets tillgångar däremot fördelas mellan konkursborgenärerna enligt givna riktlinjer och boet ska avvecklas. Mark- och miljööverdomstolen prövar just nu ett fall där flera konkursbon har förelagts att gemensamt svara för upprätthållande av reningsåtgärder. Enligt tillsynsmyndigheten utgör reningen en reparativ åtgärd till följd av att konkursbona påstås ha bedrivit verksamheten i standby-läge under konkursen. Drift i standby-läge är en nyhet i efterbehandlingssammanhang och det blir intressant att följa om domstolen genom detta begrepp kommer att utvidga möjligheten att hålla konkursbon ansvariga. En sådan utveckling kommer sannolikt att ha en avsevärd betydelse för framtida kreditgivares och borgenärers värdering av miljöfarliga verksamheter. kerstin brinnen knb@msa.se Ekonomisk säkerhet för efterhandling Syftet med ekonomiska säkerheter för miljöfarlig verksamhet är att skydda samhället från att behöva bekosta efterbehandling av en verksamhet i situationer där den ansvariga verksamhetsutövaren inte kan göra detta. Man kan t.ex. tänka sig en situation där verksamhetsutövaren har försatts i konkurs eller av någon annan anledning inte kan genomföra efterbehandlingen. I sådana situationer ska den ställda säkerheten kunna användas för efterbehandlingen. Miljöbalkens bestämmelser om ekonomisk säkerhet är egentligen ett uttryck för principen om att förorenaren ska betala, det vill säga att det är den som har orsakat en miljöskada som också är den som ska se till eller stå för att den åtgärdas. Frågan om en ekonomisk säkerhet ska ställas bedöms i processen när man söker tillstånd enligt miljöbalken och om en säkerhet krävs så kommer tillståndet att innehålla ett villkor om detta. Enligt miljöbalken är ekonomisk säkerhet obligatoriskt för tillstånd som gäller täktverksamhet, deponering av avfall och geologisk lagring av koldioxid. Ekonomisk säkerhet är också vanligt i andra fall där verksamheten har en begränsad livslängd, t.ex. för vindkraftverk som ska monteras ned när de inte ska användas längre. 8

9 En ekonomisk säkerhet som verksamhetsutövaren föreslår ska godtas om den visas vara betryggande för sitt ändamål. Detta innebär dels att säkerheten ska vara betryggande för sitt ändamål, dels att det är den som söker tillstånd som har bevisbördan för att så är fallet. Det är alltså sökanden som ska presentera en utredning som visar att säkerheten är betryggande, vilket innebär både att den ska ha en lämplig storlek och att den ska ha en lämplig form. Om säkerheten är betryggande bedöms sedan från fall till fall mot bakgrund av ändamålet med säkerheten. Det är alltså sökanden som ska presentera en utredning som visar att säkerheten är betryggande, vilket innebär både att den ska ha en lämplig storlek och att den ska ha en lämplig form. Enligt miljöbalkens förarbeten ska en säkerhet inte vara större än vad som behövs men den ska vara tillräckligt stor för att skydda samhället från risken att behöva svara för efterbehandlingskostnader. Utgångspunkten ska vara de faktiska kostnader som kan förväntas för efterbehandlingen. I dessa kan också behöva inkluderas kostnader för uppföljning och övervakning efter det att efterbehandlingen är avslutad. Om efterbehandlingsbehovet och kostnaderna uppkommer successivt kan även säkerheten ställas successivt. Säkerheten kan då ställas efter hand enligt en plan som vid varje tid tillgodoser det aktuella behovet av säkerhet. Detta är ett uttryck för att säkerheten ska motsvara kostnaderna för det faktiska efterbehandlingsbehovet. Då är det inte motiverat att verksamhetsutövaren ska behöva ställa säkerhet för hela det efterbehandlingsbehov som kommer att uppkomma innan det faktiskt har uppkommit. För att en säkerhet ska kunna ställas successivt måste verksamhetsutövaren ta fram en plan som visar hur efterbehandlingsbehovet och kostnaden för efter behandlingen kommer att utvecklas över tiden. Säkerhetens form kan vara en viktig ekonomisk fråga för verksamhetsutövaren. En bankgaranti som säkerhet medför administrativa kostnader eftersom banken tar ut en avgift för att ställa ut en sådan garanti. Bankgarantier är ofta tidsbegränsade och kan påverka verksamhetsutövarens totala låneutrymme eftersom en del av detta används till att utverka bankgarantin. Ställande av säkerhet kan också innebära att verksamhetens egna kapital blir uppbundet, t.ex. om man avsätter medel på spärrat konto, och det avsatta kapitalet kan då inte användas för att utveckla verksamheten. Utöver den ekonomiska säkerheten måste verksamhetsutövaren även reservera medel för efterbehandlingen i räkenskaperna så att de finns tillgängliga den dag verksamheten ska avslutas. En verksamhetsutövare vill oftast försöka att utforma verksamheten på ett sådant sätt att efterbehandlingsbehovet minimeras, vilket är bra både från miljösynpunkt och från ekonomisk synpunkt. Den ekonomiska säkerheten ger ytterligare en aspekt på detta eftersom det krävs en större säkerhet ju kostsammare efterbehandling som förväntas. felicia terenius fte@msa.se 9

10 Kommersiella frågor vid delning av en verksamhet Industriella verksamheter består ofta av mer eller mindre fristående verksamhetsdelar, såsom separata tillverkningslinjer, olika tillverkningssteg i en tillverkningslinje, reningsanläggningar som servar flera verksamhetsdelar eller separat lagring av produkter. En verksamhet kan delas upp så att verksamhetsdelarna kommer att bedrivas av separata bolag som ägs av olika ägare. Rättsliga frågor kan uppkomma oavsett skälet till verksamhetsdelningen men blir särskilt viktiga i samband med att en verksamhetsdel säljs till en fristående ägare. En industriell verksamhet är förknippad med skyldigheter, begränsningar, krav och eventuellt ansvar enligt lag. Vissa tillstånd och dispenser m.m. är inte knutna till en viss person eller bolag, utan följer med verksamheten medan andra tillstånd m.m. måste sökas på nytt, när en ny verksamhetsutövare tar över. En verksamhetsutövare kan också vara skyldig att t.ex. upprätta och ge in årliga miljörapporter. Om en verksamhet ger upphov till föroreningar, kan tillsynsmyndigheten ålägga verksamhetsutövaren avhjälpandeansvar enligt principen om att förorenaren betalar. Även om dessa skyldigheter följer av lagstiftning, är det självklart möjligt för parterna att avtala om hur de ska bedriva sina respektive verksamhetsdelar inom ramen för ett delat miljötillstånd, hur de ska bistå varandra vid upprättandet av miljörapporter eller vad som ska gälla dem emellan om föroreningar upptäcks. Dessa frågor kan behöva avtalsregleras, antingen för en övergångstid till dess att verksamhetsdelarna separerats och blivit självständiga, eller tills vidare om parterna ska fortsätta dela på vissa funktioner. Andra frågor kring verksamheten är mer av rent kommersiell natur men kan ändå vara viktiga att lösa för att verksamhetsdelarna ska kunna bedrivas på ett rationellt sätt. Om verksamhetsdelarna tidigare bedrivits som en integrerad verksamhet, kan parterna behöva dela på markytor, lokaler, anläggningar eller infrastruktur, såsom uppläggningsytor, reningsutrustning, avfallsservice, vägar eller järnvägsspår. Dessa frågor kan behöva avtalsregleras, antingen för en övergångstid till dess att verksamhetsdelarna separerats och blivit självständiga, eller tills vidare om parterna ska fortsätta dela på vissa funktioner. Det kan också i vissa fall finnas behov att ingå konkurrensbegränsningsavtal, för att förhindra att någon av parterna efter delningen påbörjar konkurrerande verksamhet som inte avsetts med delningen. staffan löwhagen snl@msa.se Gemensam tillsyn vid delat ägande Det finns inget legalt hinder mot att flera verksamhetsutövare delar på ett och samma miljötillstånd. En sådan situation kan uppstå om del av tillståndspliktig verksamhet avyttras till en extern part. Tillståndet innehas då gemensamt och verksamhetsutövarna anses gentemot tillsynsmyndigheten gemensamt ansvariga för att följa detta. När flera verksamhetsutövare delar på ett tillstånd är det inte minst med beaktande av att villkorsöverträdelser kan föranleda straffansvar viktigt att klargöra respektive verksamhetsutövares 10

11 ansvar under det gemensamma tillståndet. Verksamhetsutövarna bör därför genom avtal föreskriva ömsesidiga skyldigheter att följa tillståndet jämte de övriga lag- och myndighetskrav som från tid till annan ställs på verksamheten. Sådant åtagande för respektive verksamhetsutövare hänför sig huvudsakligen till den verksamhetsdel som denne bedriver, men bör även innefatta den tillståndspliktiga verksamheten i stort såsom gemensamma funktioner. Avtalet bör även reglera bland annat informations- och samarbetsskyldigheter i övrigt verksamhetsutövarna sinsemellan. Viktigt att notera är att sådant avtal endast reglerar de civilrättsliga skyldigheterna som verksamhetsutövarna har gentemot varandra. Tillsynsmyndigheten kan normalt inte nyttja vad avtalet anger avseende ansvar för att utfärda föreläggande eller på annat sätt ställa krav avseende den tillståndsgivna verksamheten. Avtalet bör även reglera bland annat informationsoch samarbetsskyldigheter i övrigt verksamhetsutövarna sinsemellan. Ansvarsfördelningen för regeluppfyllnaden, parterna emellan, kan kompliceras i bland annat det fall miljötillståndet innefattar villkor avseende buller eller liknande emissioner som inte kan tillämpas/ uppdelas på olika delar av den tillståndsgivna verksamheten. Avtalet bör i dessa delar ange klara och tydliga riktlinjer för hur bland annat åtgärder till uppfyllandet av sådana gemensamma krav m.m., jämte kostnader med anledning härav ska hanteras och fördelas mellan parterna. En effektiv och tydligt definierad beslutsmekanism behöver således inrättas. Vidare bör ansvarsfördelningen, parterna emellan, hanteras på ett optimalt sätt. andréa dahrén ada@msa.se Miljöansvaret vid likvidation Tänk dig följande scenario. Ditt företag bedriver en verksamhet på en fastighet där ett annat bolag tidigare har bedrivit verksamhet. Era båda verksamheter har gett upphov till föroreningar. Tillsynsmyndigheten anser att både ditt bolag och det andra bolaget har ett solidariskt ansvar för att utföra efterbehandling av området. Du har nu hört rykten om att det andra bolaget är på väg att gå i likvidation. Vad innebär det för dig och vad ska du göra? För att kunna ta ställning till vad du bör göra i en liknande situation är det viktigt att veta vad en likvidation av ett bolag innebär och hur en likvidation går till. Likvidation är ett av flera möjliga sätt att avveckla ett aktiebolag. Likvidation kan ske frivilligt på beslut av bolagsstämman eller tvångsvis efter beslut av Bolagsverket eller tingsrätten. Likvidation innebär i korthet att bolaget löses upp efter det att skulderna betalats och det eventuella överskottet fördelats mellan aktieägarna. När beslut om likvidation tagits är det en likvidators uppgift att genomföra likvidationen av bolaget, det vill säga att se till att bolagets skulder betalas och förbereda avveckling av bolaget genom att sälja så mycket av tillgångarna som behövs. Likvidatorn får inte avsluta likvidationen innan alla bolagets skulder är reglerade. Om det finns tvistiga skulder eller skulder som ännu inte är förfallna till betalning, får aktieägare bara ta del av bolagets överskott om pengar först har satts av till betalning av skulderna. Den som är likvidator har ett skadeståndsansvar om denne inte har satt undan tillräckliga medel. Om vi återkommer till scenariot ovan medför en likvidation att du som verksamhetsutövare bör bevaka dina eventuella krav gentemot 11

12 För att kunna ta ställning till vad du bör göra i en liknande situation är det viktigt att veta vad en likvidation av ett bolag innebär och hur en likvidation går till. den andra verksamhetsutövaren. Det är inte alltid så att likvidatorn vid genomförandet av en likvidation utreder om ett bolag har något eventuellt miljöansvar och tar hänsyn till det i samband med att det belopp som kan utskiftas till aktieägarna bestäms. Det är därför viktigt att vara aktiv och själv bevaka sina intressen i denna typ av situationer. caroline perlström cap@msa.se Miljöansvaret vid fusioner Den grundläggande principen när det gäller miljöansvaret och ansvar för föroreningar är att det är förorenaren som betalar. Primärt ansvarig är alltid verksamhetsutövaren. Även om det i många fall kan vara uppenbart vem som är eller tidigare varit verksamhetsutövare kan exempelvis förändringar i företagsstrukturen medföra att en ursprunglig verksamhetsutövare upphör att existera, exempelvis genom fusion. I korthet innebär en fusion att två eller flera bolag går samman genom att samtliga tillgångar och skulder övergår till antingen det ena bolaget, eller till ett helt nytt bolag, varvid det överlåtande bolaget/bolagen upphör att existera. Fusionens rättsverkningar går inte att begränsa till att gälla bara vissa av det överlåtande bolagets tillgångar och skulder utan allt följer med till det övertagande bolaget, inklusive miljö ansvaret för såväl pågående som avslutade verksamheter. Att eventuella miljöskulder från det upplösta bolaget lever vidare i det övertagande bolaget innebär exempelvis att myndigheters krav på avhjälpandeåtgärder vid föroreningar m.m. ska riktas mot det övertagande bolaget och kan, utan begränsning, avse det överlåtande bolagets samtliga förpliktelser. Inför genomförandet av en fusion är det därför av yttersta vikt att skaffa sig kunskap om den strukturella historiken i de bolag som ska fusioneras. Inför genomförandet av en fusion är det därför av yttersta vikt att skaffa sig kunskap om den strukturella historiken i de bolag som ska fusioneras. Det innebär bland annat att eventuella tidigare fusioner måste identifieras. Därefter måste risker för övertagna miljöskulder bedömas. Vid en sådan bedömning spelar det förstås roll om den verksamhet som bedrivits i ett tidigare fusionerat bolag typiskt sett kunnat ge upphov till föroreningar. Men bolaget kan också i sin tur ha tagit över andra verksamheters miljöansvar genom tidigare transaktioner av något slag. Sammanfattningsvis innebär fusionens struktur och rättsverkningar en risk för övertagande av historiska miljöskulder som inte alltid är lätta att identifiera men som kan innebära en betydande ekonomisk risk i form av avhjälpandeansvar m.m. siri strömberg ssg@msa.se carl brännberg cabr@msa.se 12

13 Miljörättsliga frågor kring en flygplats Vi har intervjuat Tomas Fjordevik, bolagsjurist på Swedavia AB som tidigare arbetade som advokat i Mannheimer Swartlings miljörättsgrupp. Swedavia AB är ett statligt bolag som äger och driver de tio statliga flygplatserna i Sverige, från Kiruna Airport i norr till Malmö Airport i söder. vad är speciellt för en flygplats jämfört med andra miljöfarliga verksamheter? En flygplats är som en liten stad, med en mängd olika verksamheter som är beroende av varandra. Swedavia är flygplatshållare och tillhandahåller infrastrukturen. Inom flygplatsen bedriver många företag verksamhet, t.ex. flygbolagen som sköter flygningarna och marktjänstbolag som bedriver all möjlig verksamhet från avisning av flygplan till bagagehantering och catering. Dessutom ska markfordon och flygplan tvättas, tankas och underhållas. Detta sköts av Swedavia eller av självständiga verksamheter. Inom Swedavias största flygplats Stockholm Arlanda Airport finns cirka 250 företag. Flygtrafikledningen sköter LFV. vilka tillstånd krävs för att få driva en flygplats? För inrättande och drift av flygplatsen krävs tillstånd enligt luftfartslagen. Även inflygningsvägar och utflygningsvägar prövas enligt luftfartslagen med målet att inrätta flygvägar som är optimala för bl.a. flygsäkerheten. Dessutom krävs en miljöprövning för att flygplatsen ska få tillstånd enligt miljöbalken. I miljöprövningen prövas verksamhetens påverkan på omgivningen och där är bl.a. buller en viktig fråga. In- och utflygningsvägar bedöms även i miljöprövningen men då främst med avseende på buller och utsläpp till luft. De senaste åren har samtliga stora flygplatser varit föremål för tillståndsprövning som är pågående eller nyligen har avslutats. vilka frågor brukar vara viktiga i tillståndsprocessen? Buller är förstås en stor fråga eftersom många flygplatser har inoch utflygningsvägar i närheten av bostäder. Trafikverket har pekat ut alla Swedavias flygplatser som riksintressen för kommunikation. I den efterföljande riksintressepreciseringen pekas sedan bl.a. flygplatsens influensområde för buller ut. I miljötillståndet får flygplatsen tillstånd till ett visst antal flygrörelser per år. Med hänsyn till buller kan det ibland föreskrivas begränsningar i när flygrörelserna får ske, t.ex. nattetid. Dagvattenhantering från flygplatsområdets ytor är också en viktig fråga. I tillståndsprövningen uppkommer ofta frågor om hur prövningen ska avgränsas mot verksamheter som använder flygplatsens infrastruktur och som i vissa fall har egna tillstånd. Flygplatser har en viss likhet med hamnar på så sätt att det är tillhandahållandet av infrastrukturen som är kärnverksamheten. Swedavia är också innehavare av två täkter, dels en bergtäkt vid Stockholm Arlanda Airport, dels en grustäkt vid Kiruna Airport. Tomas Fjordevik, bolagsjurist på Swedavia AB som tidigare arbetade som advokat i Mannheimer Swartlings miljörättsgrupp. Foto: Peter Knutson vilka kommersiella frågor aktualiseras med koppling till miljörätten? Lagen om marktjänster säkerställer inom vissa ramar tillträde för alla företag som uppfyller kriterierna för att få verka på flygplatsen. Flygplatsen har avtal med alla marktjänstbolag där det regleras hur lagar och föreskrifter som gäller för verksamheten samt tillståndens villkor ska följas. Swedavia är på de flesta flygplatser även fastighetsägare och upplåter mark och byggnader till andra företag genom hyresavtal och arrendeavtal. I vissa fall är Swedavia arrendator. När en flygplats utvecklas ingås många entreprenadavtal för att möjliggöra t.ex. byggande av en ny ramp, ett nytt kontor eller ett nytt hotell. hur arbetar flygplatserna för att minska sin miljöpåverkan? Alla flygplatser är miljöcertifierade enligt ISO och genomgår återkommande interna och externa miljörevisioner. Swedavia har en miljöpolicy och bedriver ett klimatarbete med målet att år 2020 ska ingen fossil koldioxid släppas ut från den egna verksamheten. Alla Swedavias flygplatser är också certifierade enligt den högsta nivån inom Airport Carbon Accreditation (ACA), det internationella program som graderar flygplatsers klimatarbete. Swedavia arbetar också kontinuerligt för att optimera flygvägarna med avseende på utsläpp till luft och buller. Kortare flygvägar ger mindre utsläpp till luft men kan ibland ge upphov till mer buller om den kortare sträckan påverkar fler bostäder. Här gäller det alltså att hitta en bra lösning ur båda dessa aspekter. felicia terenius fte@msa.se 13

14 Miljönyheter i kortform nya vägledningar för buller Den 1 juni upphävdes Naturvårdsverkets allmänna råd, Riktlinjer för externt industribuller (1978:5). Riktlinjerna, som bland annat använts som utgångspunkt vid fastställande av tillståndsvillkor för industrin, är tills vidare ersatta med en övergångsvägledning. Jämfört med de tidigare riktlinjerna så gör övergångsvägledningen ingen skillnad mellan riktvärden för befintlig industri och nyetablerad industri. Naturvårdsverket håller nu på ta fram en ny vägledning för buller från miljöfarlig verksamhet. Detta ska samordnas med Boverkets arbete att utarbeta en vägledning för planering och byggande av bostäder inom bullerutsatta områden. Idag föreligger flera skillnader mellan dessa instituts riktlinjer för buller och även om en vägledning inte är bindande är en samordning av bullerfrågorna av stor betydelse. energieffektiviseringsdirektivets genomförande I december förra året trädde EU:s energieffektiviseringsdirektiv ikraft. Direktivets övergripande mål är att minska EU:s primärenergianvändning med 20 % till 2020, jämfört med nuvarande prognos. I promemorian Förslag till genomförande av energieffektiviseringsdirektivet föreslår regeringen att fyra nya svenska lagar införs; lag om energikartläggning i stora företag, lag om frivillig certifiering för vissa energitjänster, lag om energimätning i byggnader och lag om vissa kostnadsnyttoanalyser på energiområdet. I huvudsak föreslås bestämmelserna träda ikraft den 1 juni Konjunkturinstitutet har lämnat ett remissyttrande över förslaget och anser att det är mer ambitiöst än vad EU-direktivet kräver. Enligt institutet visar analyser att mål för energieffektivisering inte behövs och att det därför vore bättre för både miljö och samhällsekonomi om Sverige agerar utifrån direktivets lägsta ambitionsnivå. karin bäckström kabc@msa.se elsa haggård elha@msa.se karin bäckström kabc@msa.se 14

15 Nytt från Bryssel eu:s nya skogsstrategi Den 20 september 2013 presenterade EU-kommissionen sin nya skogsstrategi. Strategin tar sikte på de nya utmaningar som skogarna och skogsbruket står inför idag, såsom bland annat klimatförändringar och ökad efterfrågan på råvaror. I fokus står ett hållbart skogsbruk och strategin innehåller principer som anges vara nödvändiga för att förbättra konkurrenskraften och skapa arbetstillfällen samtidigt som ekosystemen bevaras. Strategin inriktar sig inte enbart på skogsbruket som sådant utan även på andra delar av värdekedjan som påverkar förvaltningen av skogen, exempelvis hur skogens resurser används för att generera varor och tjänster. Medlemsstaterna uppmanas att beakta strategins mål och principer när de upprättar handlingsplaner och nationella skogsprogram. EU:s mål är bland annat att till år 2020 kunna säkerställa och visa att alla skogar inom EU hanteras på ett hållbart sätt. För att uppnå detta ska kommissionen bland annat ta fram objektiva och ambitiösa kriterier för hur strategin ska genomföras. Dessa kriterier ska presenteras senast Strategin innebär en uppdatering av ett policydokument från 1998 som numer anses vara obsolet och strategin kan antas få stor betydelse för bland annat skogsindustrin kommissionens reaktion på ny klimatrapport Vad skulle du göra om din läkare var 95 procent säker på att du hade en allvarlig sjukdom? Den frågan ställer kommissionen efter det att IPCC presenterade sin senaste rapport rörande klimatvetenskapen. Enligt rapporten är det extremt troligt, det vill säga att det är till 95 procent säkert, att mänsklig aktivitet är den främsta orsaken till jordens klimatförändringar de senaste 60 åren. Kommissionens reaktion på rapporten är att Europa kommer att fortsätta att leda kampen emot klimatförändringar. Nästa steg för kommissionen är att presentera klimat- och energimålen för 2030, vilket kommer att ske innan året är slut. linnea ljung-haanäs llj@msa.se Du har väl läst vårt senaste nyhetsbrev av Fasta affärer? Fasta affärer innehåller bland annat artiklar om En effektivare planoch bygglovsprocess?, För värv av vindkraftpark som investering och Är exploatering möjlig trots skyddade arter?. ett nyhetsbrev från mannheimer swartling med inriktning på fastigheter & entreprenad september 2013 Fasta affärer Nytt case för transaktionsvana icke-jurister sidan 5 En effektivare plan- och bygglovsprocess? sidan 8 Är exploatering möjlig trots skyddade arter? sidan 1 2 Med ett team på 50 jurister som dagligen arbetar med fastighetsbranschens transaktioner och andra fastighetsrättsliga frågor har Mannheimer Swartling norra Europas största grupp av fastighets jurister. Inom fastighetsgruppen har byrån samlat experter från alla relevanta rättsområden. Gruppen har därmed ett helhets perspektiv på fastighetsbranschen och kan hantera allt från de största ärendena till daglig rådgivning i löpande fastighetsärenden. Är du intresserad av att prenumerera på Fasta affärer, vänligen kontakta Charlotte Holmgren, chho@msa.se. 15

16 stockholm norrlandsgatan 21 box stockholm göteborg östra hamngatan 16 box göteborg malmö södergatan 22 box malmö helsingborg södra storgatan 7 box helsingborg frankfurt bockenheimer landstrasse frankfurt am main, tyskland berlin mauerstrasse berlin, tyskland moskva romanov dvor business centre romanov per moskva, ryssland shanghai 25/f, platinum no. 233 taicang road, luwan district shanghai , kina hong kong 33/f, jardine house 1 connaught place central, hong kong, kina bryssel it tower avenue louise bryssel, belgien new york 101 park avenue new york ny 10178, usa Mannheimer Swartling är Sveriges ledande affärsjuridiska advokatbyrå. Genom att kombinera juridisk spjutspetskompentens med branschkunskap erbjuder vi våra klienter kvalificerad affärsjuridisk rådgivning med stort mervärde. Vi är en fullservicebyrå med omfattande internationell verksamhet och uppdrag över hela världen. Byrån omsätter 1,2 miljarder kronor och har ca 650 anställda. För beställning av Miljöaffärer vänligen kontakta elr@msa.se.