Forbattrade trafonster

Transkript

1 TRITA-TRA A ISSN ISRN KTHrrAAlR SE Forbattrade trafonster Arsringsorientering, sprickor och karnved - tre viktiga faktorer for fonstervirkets bestandighet. Dick Sandberg Stockholm 1996 Teknisk rapport Inst. for Produktionssystem avd. Trateknologi Kungl Tekniska Hogskolan Stockholm TRA

2 Forord Vid institutionen for Produktionssystem, avdeining Trateknologi (KTH-Tra) har vi ansvar for studieinriktningen Trateknologi inom fakulteten MMT. Darutover bedrivs har FoU-verksamhet som ar starkt sammanlankad med utbildningen. Hela verksamhetens inriktning ar att oka kunskapen om och forstaelsen hur tramaterialet med dess mangfacetterade egenskaper kan utnyttjas pa ett bra satt till traprodukter som anvandare satter yarde pa. I verksamheten ingar att pavisa och utveckla industriella processer dar man med forbattrad langsiktig lonsamhet kan hoja vardet pa de produkter som tillverkas av traravaran. Under senare ar har vi skapat och utvecklat profilen for en sammanhallen verksamhet som ligger inom denna grundsyn och som samtidigt lampar sig for en god integration mellan utbildning och forskning. Ledordet for var inriktning ar Viirdeaktivering. Vi vill aktivera varden som finns hos tra, men som i dagens industriella system inte tas till vara. Inom programmet Viirdeaktivering testar vi saiedes forutsattningarna for och mojligheterna att utveckla och tillverka traprodukter med battre formstabilitet, hogre hardhet och attraktivare utseende an dagens traprodukter. Manga av projekten ar vetenskapliga fordjupningar, som skall ge underlag for tillampningar. Inom FoU-program Viirdeaktivering har vi intresserat oss for att utveckla hallbara traionster. Manga riktigt gamla och valbevarade traionster har tillverkats med virke som har staende arsringar. Vi fick da mojligheten att starta upp ett projekt som skulle finansieras pa Nordisk basis av Nordisk Industrifond, Iggesund Timber AB, PrimWood AB och Vr0gum Vinduer A/S. Projektet inleddes med bi a foreliggande studie. Vi vill tacka finansiarerna och samarbetspartnerna. Stockholm i oktober 1996 Martin Wiklund KTH-Tra I

3 Improved wooden windows Annual ring orientation, cracks and heart wood - three important factors influencing the durability of timber used in windows. by Dick Sandberg Abstract The aim of this litterature survey is to aquire knowledge about quarter sawn timber used for windows. The durability of heart wood in Scots pine is also discussed. The pinosylvin fenols content in heart wood of Scots pine gives higher durability compared to sap wood. The pinosylvin content vary in a tree as well as between trees. When used without contact with ground, the durability of heart wood is sufficient to give protection against fungi attacks. This presume a construction where moisture content normally is low. When quarter sawn timber is used in windows, as an example, it is of great importance to separate the pith and the surrounding juvenile wood when the log is sawn. The reasons are: 1. In the centre of the stem of living trees it may occure cracks, so called heart shakes. These cracks will be futher developed during drying of the sawn timber. 2. The unfavourable properties as well as the small radius of the annual rings close to pith in the juvenile wood cause cracks and warp, which makes the wood undesierable for windows. 3. The content of pinosylvin in the heart wood is lower close to the pith compared to the outer parts of the heart wood. Several investigations indicate that wood for outdoor usage should be quarter sawn. The reasons are a lesser moisture movment as well as lower tendency for cracking. The exposed surface should be radially sawn to avoid cracking. Keywords Window Annual ring orientation Quarter sawn timber Durability Heartwood Pine Pinus silvestris L Crack II

4 Sammanfattning Denna litteraturundersokning har syftat till att belysa befintlig kunskap om anvandningen av virke, da framst furu, med staende arsringar i fonster. Darutover belyses furukarnvedens bestandighet ovan mark. Furukarnvedens bestandighet ar battre an splintvedens pa grund av att karnveden innehaller pinosylvinfenoler. Halten av pinosylvin varierar saval inom det enskilda tradet som mellan olika trad. Vid anvandning av tra ovan mark tyder manga undersokningar pa att karnvedens bestandighet ger tillrackligt skydd mot svampangrepp, under forutsattning att konstruktionen i ovrigt ar gjord sa att fuktkvoten nor malt ligger pa en lag niva. Da virke med staende arsringar anvands ar det viktigt att margen och den juvenila veden tas bort redan vid sonderdelningen. Orsakerna till detta ar flera: 1. Det kan forekomma sa kallade karnsprickor i det levande tradet som utgor initieringspunkter for fortsatt spricktillvaxt vid torkning av det sagade virket. 2. Den juvenila vedens samre egenskaper jamfort med normalved, samt krok ningen pa arsringarna nara margen gor denna ved olamplig att anvanda i fonster, pa grund av okad risk for sprickor och formforandringar. 3. Pinosylvinhalten i furukarnveden ar lagre i margomradet jamfort med i den perifera karnveden. Flera undersokningar pekar pa att da tra anvands i vaderexponerade konstruk tioner skall staende arsringar anvandas, dels pa grund av att fuktrorelsen mi nimeras, dels pa grund av mindre sprickrisk. De mest vaderexponerade ytorna bor vara radiella. Nyckelord Fonster Arsringsorientering Staende arsringar Furu Pinus silvestris L Bestandighet Karnved Sprickor III

5 InnehAUsforteckning Forbattrade trafonster... 1 Fuktrorelsens beroende av arsringsorienteringen... 1 Sprickbildning... 3 Karnsprickor... 3 Sprkkor som upptrader vid mekanisk bearbetning av traytan... 4 Inverkan av utomhusexponering pa sprickbildningen... 4 Furukarnvedens bestandighet ovan mark... 5 Furukarnvedens rotbestandighet... 6 Slutsatser... 7 Referenser...,.,... 9 N

6 Forbattrade trafonster Den nu genomforda litteraturundersokningen har syftat till att belysa befintlig kunskap om anvandningen av virke, da ramst furu, med staende arsringar i fonster. Arsringsorienteringens betydelse for fuktrorelse och sprickbildning i virket har behandlats. Darutover behandlades ocksa furukarnvedens bestandighet ovan mark. Traionster ruttnar vanligen till foljd av flera samverkande faktorer sasom: olamplig fasadutformning, olamplig fonster- och vaggkonstruktion, olamplig inbyggnad av fonstret, olamplig ytbehandling, med mera. Ett flertal undersokningar har kartlagt orsakerna till varfor vissa fonster fatt rotskador inom en relativt kort anvandningstid. Nagra undersokningar har pavisat metoder for att forbattra fonsters bestandighet mot rota, framst genom att utnyttja furukarnved eller impregneringsmedel. Har skall vi gora en sammanstallning over hur arsringsorientering, sprickforekomst i virket samt furukarnvedens bestandighet mot rota inverkar pa trafonsters bestandighet. Dessa faktorer anses traditionellt ha stor betydelse for fonsters bestandighet, speciellt om impregneringskemikalier inte nyttjas. Fuktrorelsens beroende av arsringsorienteringen Orsaken till traets krympning och svallning ar i grunden att tra ar ett hygroskopiskt material, det vill saga att traet tar upp och avger vatten beroende av omgivningens fukttillstand. Darvid forandras traets dimension. Ett problem med dessa fuktrorelser ar att storleken av krympningen respektive svallningen ar olika i olika riktningar i tramaterialet, det vill saga materialet ar anisotropt. Anisotropin ar bland annat orsaken till att virke kupar sig (1). Som en foljd av skillnaden mellan den radiella och tangentiella fuktrorelsen kommer arsringslaget i virket att inverka pa hur stor fuktrorelsen blir i olika riktningar. Enligt Vorreiter (2) ges fuktrorelsens beroende av arsringsriktningen av sambandet (1). I figur 1 illustreras storheterna i denna ekvation. (1) 8 -at vinkeln mellan en tangent till arsringen och virkets flatsida X8 - at rorelsetalet i riktning parallellt med virkets flats ida Xt,Xr -at rorelsetalen i tangentiell respektive radiell riktning 1

7 Fran ekvation (1) kan vi se att om 8 = 90 0 sa har vi en rent radiell fuktrorelse i virkets bredd och vi har ocksa staende arsringar. Denna arsringsriktning ar onskvard da man vill ha tdi med sma och kontrollerade fuktrorelser (3). Vid avvikelser fran exakt staende arsringar kommer fuktrorelsen i virkets bredd att oka. Sandberg (4) har genom att satta en ovre grans for denna okning av fuktrorei sen (max 10 %) definierat staende arsringar for furu och gran. Virke har enligt denna definition staende arsringar om vinkeln mellan tangenten till arsringen vid halva virkestjockleken och virkets flatsida ar mellan 60 och 90 grader. Denna definition overensstammer med europeisk standard over virkesbegrepp (5). Hopfogningen av bag- och karmhorn ar den springande punkten i en fonsterkonstruktion. Genom att traet svaller och krymper olika i olika riktningar nar fuktkvoten andras, uppstar rorelser mellan delarna. Hornen blir otata och inkorsporten till olika skador. Den nu genomforda litteraturundersokningen har inte kunnat finna nagra grundliga undersokningar dar arsringsorienteringens betydelse for fonstrets funktion har belysts. I hantverksbocker, till exempel i Hantverkets bok snickeri (6), betonar man dock fordeiarna med staende arsringar i fonster, dock utan att hanvisa till nagra undersokningar. Vid en mindre undersokning utford vid KTH-Tra har man jamfort fuktrorelsen i karmhorn tillverkade av virke med staende arsringar och traditionellt fonstervirke (7). Undersokningen visade att karmhornen tillverkade av virke med staende arsringar har mindre rorelser i fogen mellan bottenstycket och sidostycket an de med traditionellt virke. r 2 r 2 Tangent till Amingen vid halva virlrestjoclde.l:en. Figur 1 Fortydligande av beteckningarna i elevation 1. 2

8 Sprickbildning I ett inbyggt fonster varierar tdimaterialets fuktkvot med arstid och vaderlek. Svallning och krympning ger da rorelser i sprickor som kan spracka fargfilmen. Darmed kommer vatten in och tranger pa grund av sprickan snabbare in i tramaterialet. Det ar darfor viktigt att begransa mangden sprickor. Sprickor i tra kan delas in i tre grupper, beroende pa hur och nar de uppstar i virket: - Sprickor som uppstar i det levande tradet. Dessa sprickor utgors framst av sa kallade karnsprickor. - Sprickor som uppstar vid foradlingen av stocken till brador och plank, dels vid fallning och apptering, dels som en foljd av att vatten avlagsnas fran trama terialet, t ex vid torkning. - Sprickor som uppstar da virket aldras, dels som en foljd av fotokemisk ned brytning, dels som konsekvens av den mekanosorptiva belastning som tra all tid utsatts for, speciellt vid utomhusexponering. Har skall vi endast berora uppkomsten av sprickor utifran sjalva tramaterialets egenskaper och inte beakta sprickuppkomst i virket pa grund av lagring, hante ring, etc. Karnsprickor I Handbok i skogsteknologi fran 1922 (8) kan man lasa f61jande om karn sprickor: Hos aldre och grovre trad upptrada ofta sprickor i stammens inre, sk kiirnsprickor. Dessa utgar stralformigt fran margen och avsmalna mot stammens periferi. Deras uppkomst anses std i samband med en sa smaningom skeende uttorkning av de inre vedlagren, varvid under stark kyla slutligen bristning sker. Durst (9) menar att karnsprickor i det levande tradet ar en foljd av vaxtspan ningar som vid belastning av tradet utloser sprickor. Konig (10) beskriver en typ av margsprickor som framst uppkommer i furu och som medfor att pa margsidan i det sagade virket lossnar flak av tramaterial. Grovt timmer med hog karnvedsandel har visat sig innehalla hog andel karn sprickor. Dessa sprickor upptacktes pa virket direkt efter forsagningen (11). Virke utsagat nara margen ur grovt timmer har 3-4 ganger hogre andel sprickor efter torkning an virke utsagat langt (>30 mm) fran margen (12). Orsaken till detta sags till viss del vara karnsprickor. I Trateks temabok Tra i fonster (29) kan man lasa foljande: Ju hogre densiten ar desto storre blir sprickbildningen. Rotstockar har hogre densitet an toppstockar och undersokningar visar aft virke fran rotstockar spricker mer an dubbelt sa mycket som virke fran toppstockar. Detta galler under forutsattning aft karnvedsandelen i virket fran rot- respektive toppstockar ar lika. Da rotstockar ger betydligt mer virke av hog kvalitet an toppstockarna ar den gangse uppfattningen att virke av hogre kvalitet spricker mer an virke av liigre kvalitet. Den storre tendensen till sprickbildning i virke fran rotstockar ar kanske inte enbart en konsekvens av hogre densitet hos detta virke. Sprickorna kan ha varit initierade redan innan stocken sonderdelades. 3

9 Sprickor som upptriider vid mekanisk bearbetning av triiytan Mekanisk bearbetning av tra, till exempel sagning, hyvling eller slipning, medfor att fibrerna i traets yta krossas, vilket medfor att intrangning och forankring av ytbehandlingar och lim forsamras (30,44). Vid undersokning av ar gamla fonster och paneler har det visat sig att sprickor ar vanligt forekommande pa virkets margsida i overgangen mellan var- och sommarved i omraden dar sommarveden ligger over varveden (31). Dessa sprickor tros uppkomma redan vid bearbetningen. Vidare har man funnit ett tydligt samband mellan arsringsorienteringen i ytan och sprickforkomst, figur 2. Antalet sprickor minskar med okande vinkel mellan arsringen och ytan. Nagot samband mellan densitet och sprickforekomst har man inte funnit. Inverkan av utomhusexponering pa sprickbildningen Aldring av tra beror pa ett antal omgivande faktorer sasom solstralning, fukt, temperatur och till gang pa syre. Det ar allmant accepterat att ett smalt band av det elektromagnetiska spektrumet, UV -ljuset, fororsakar de fotokemiska processerna vid den oxidativa nedbrytningen av tra. Tra ar en god ljusabsorbent (13). Samtliga av traets bestandsdelar, dvs cellulosa, hemicellulosa, lignin och extraktivamnen, ar mottagliga for nedbrytning pa grund av solljus. Konsekvenserna av denna ljusreaktion leder norma It till drastiska forandringar hos tray tan, den forlorar sin glans och ljushet, ytan spricker samt blir uppruggad (14). UV -ljuset bryter ned trastrukturen pa mikroniva vilket resulterar i hchigheter och sprickor i cellvaggarna och mellan cellerna (IS, 16, 17). Ett av de forsta och kanske de tydligaste tecknet pa Aldring och nedbrytning av tra som utsatts for vaderpaverkan ar ytans fargforandring. Ljusa traslag gulnar eller morknar (18), medan morka traslag ofta blir ljusare (19,20). Efter en langre tids utomhusexponering i solljus och regn far alia traslag ett graaktigt utseende pa grund av att vattenlosliga nedbrytningsprodukter skoljs bort och den gra cellulosan blottas (19, 21, 22). ~ l! 640 :g30 ~ :a 20 ~ 10 o~--~--,~~~~ ~ ~ ~_...~~~ o Arsringsorientering (grader) Figur 2 Andelen sprickor som junktion av arsnngsorienteringen i ytan (31). 4

10 Synliga sprickor uppkommer forr eller sen are da traet utsatts for vader och vind, som en foljd av bland annat mikrosprickor som uppkommer vid tork. ningen av virket, fotokemiska reaktioner eller fuktinducerade spanningsfalt (17). I den tangentiella ytan hos furu initieras sprickor i framst sommarveden. Sprickor i den radiella ytan aterfinns oftast i gransen mellan sommar- och varved, samt ide vertikala hartskanalerna (17). Generellt sags det att ved med lag densitet ar mindre benagen att sprick a an ved med hog densitet (23). Utomhusexponerade ytor, med eller utan ytskikt, skall vara radiella (24, 43). Detta minimerar risken for sprickor som en foljd av de anisotropa fuktrorelserna. Dessutom blir sprickorna i en radiell yta mindre an i motsvarande tangentiella yta (23, 24, 25). Den radiella ytan har mindre tendens till att fa fiberresning (24, 26, 27, 28). Erosionshastigheten pa grund av fotokemisk nedbrytning ar langsam, endast mellan loch 6 millimeter per hundra ar (29). Bade den fysikaliska och kemiska fasen av utomhusexponeringen har liten effekt pa elasticitetsmodulen och hallfastheten hos ett normalstort virkesstycke. Detta beror pa att aldringen ar begransad till virkets yta (24). Furukamvedens beshindighet ovan mark I Sverige forknippas "bestandighet" hos tra i forsta hand med traets formaga att motsta angrepp av olika rotsvampar. Insektsangrepp pa virke i konstruktioner ar av underordnad betydelse. Det ar samspelet mellan traets formaga att hall a fuktkvoten pa en lag niva och traets inneboende motstandskraft, mangden naringssubtrat for mikroorganismerna, cellvaggens kemiska beskaffenhet och temperaturen som ar det riktiga kriteriet for traets bestandighet mot nedbrytning (40). For tra i markkontakt finns det klassificeringsregler betraffande grad av bestandighet. En liknande klassificering saknas for tra som inte utsatts for markkontakt men dar viss rotrisk finns. Bestandigheten ar en viktig egenskap hos det fardiga fonstret och kan utan tvekan forbattras genom en noggrann konstruktiv utformning av saval fasad som fonster. Ett problem ar emellertid att bestandigheten inte kan matas pa ett praktiskt anvandbart satt. Man har da tillgripit stallforetradande kriterier som till exempel arsringsbredd, men tyvarr ar sambandet mellan sadana kriterier och bestandighet nastan obefintligt. For foljande faktorer har man forsokt finna samband med bestandigheten hos fonster men ej kunnat finna nagot tydligt sadant samband: - Skillnader mellan sommar- och vinteravverkat timmer (32). - Arsringsbredd (32,33, 37) - Densitet (33,38) - Artificiell torkning kontra bradgardstorkning (34) Bestandigheten hos fonster ar ett resultat av flera faktorer, framst rotbenagenhet, fuktupptagning och fuktrorelser. Det enda kriterium, som har ett drastiskt samband med bestandighet ar forekomsten av karnved. 5

11 Fu rukiirnvedens rotbestiindighet Furukarnved har viss bestandighet mot svampangrepp darfor att den innehailer pinosylvinfenoler som ar svamphammande (35). Det skydd som furukarnveden erhaller genom pinosylvin ar dock inte sarskilt effektivt. I utsatta lagen, t ex vid markkontakt, ar namligen skillnaden i angreppsgrad mellan splintved och karnved inte stor (36). Flera undersokningar visar dock att karnved ar mer bestandig an splintved (35,41,42). Vid anvandning dar risken for rota ar mindre ar ofta skillnaden mer framtradande. Hos rotskadat fonstervirke har man framst observerat rotskador i splintveden (33). Koncentrationen av pinosylvin okar i furukarnved fran margen och utat mot periferin av karnveden (38). Perifer kamved kan alltsa vara nagot bestandigare an karnved som ar mera centralt belagen i stammen. Paajanen (39) har undersokt effekten av impregnering pa fonsterhorn som exponerats under 8 ar. Hon konstaterar att fonsterprover av oimpregenerad karnved inte blev svampangripna med undantag av de yttersta hornen. Ytorna hade borjat brytas ned pa grund av vaderexponeringen och det fanns blanad pa ytorna. Hon konstaterade vi dare att karnveden har betydligt battre bestandighet an splintved impregnerad med TBTO. bqvist (40) har genomfort faltforsok med utomhusexponering av trapaneler av furu och gran under tva ar. Resultaten visar att furukarnved har lag vattenabsorption och att karnved som ytmalats men ej andforseglats har en obetydlig vattenabsorption. 6

12 Slutsatser Litteraturen uppvisar mycket fa undersokningar angaende arsringsorienteringens betydelse for fonsters eller liknande konstruktioners funktion. Daremot har man i ett flertal undersokningar kunnat visa att virkets densitet arsringstathet eller kvalitet inte i nagon hog grad paverkar fonsters bestandighet mot svampangrepp. Detta tyder pa att konstruktionen av fonstret ar av betydelse. Med kunskap om traets rorelse vid fuktvariation ter det sig naturligt att om virke med staende arsringar anvands i bade bottenstycke och sidostycken samt i bagkonstruktionen blir fuktrorelserna i hornforbindningarna minimala. For att ta fram bakgrundsfakta anvandbart for till exempel marknadsforing av fonster med staende arsringar, bor detta verifieras genom kontrollerade forsok. Furukarnvedens bestandighet ar battre an splintvedens pa grund av att karnveden innehaller pinosylvinfenoler. Graden av bestandighet ar dock oviss, men vid anvandning av tra ovan mark tyder manga undersokningar pa att karnvedens bestandighet ger tillrackligt skydd mot svampangrepp, under forutsattning att konstruktionen i ovrigt ar gjord sa att fuktkvoten normalt ligger pa en lag niva. Margen och den juvenila veden har en rad negativa egenskaper och bor undvikas i virke till fonster. I detta samanhang ar det framst tre faktorer som gor denna ved olamplig: 1. Det forekommer sa kallade karnsprickor i det levande tradet som utgor initieringspunkter for fortsatt spricktillvaxt vid torkningen. 2. Den juvenila vedens samre egenskaper samt krokningen pa arsringarna nara margen gor denna ved olamplig att anvanda i fonster, pa grund av okad risk for sprickor och formforandringar. 3. Pinosylvinhalten i furukarnveden ar lagre i margomradet jamfort med i den perifera karnveden. Att margen helt skall tas bort ar alldeles tydligt men hur mycket av den juvenila veden som skall franskiljas den ovriga veden for att undvika dess negativa egenskaper ar inte klarlagt. Detta bor undersokas narmare. Vid utomhusexponering bryts den obehandlade traytan ned av UV-ljus och vatten. Undersokningar tyder pa att den radiella tray tan ar mer motstandskraftig an den tangentiella ytan, men nagra direkta jamforelser mellan radiella och tangentiella ytor har ej gjorts. Vid KTH-Tra har radiella och tangentiella ytor av furu och gran exponerats ute under cirka tre ar. Dessa ytor ar under utvardering och preliminara resultat tyder pa att radiella ytor ar mer motstandskraftiga an de tangentiella. 7

13 8

14 Referenser 1. Schwab, von E. 1978: Das Stehvermogen von Holz. Holz Zentralblatt, Stuttgart Nr Vorreiter, L. 1949: Holztechnologisches Handbuch, Band 1. Verlag Georg Fromme & Co in Wien 3. Sandberg, D. 1996: Radially sawn timber. Star-sawing - a new method for producing timber with vertical annual rings. Holz als Roh- und Werkstoff 54(3) 4. Sandberg, D. 1995: Staende arsringar hos furu (Pinus silvestris L) och gran (Picea abies Karst). Kungl Tekniska Hogskolan, avd. Trateknologi, rapport TRITA-TRA R CEN 1995: European Standard pren Hantverkets bok - snickeri, Forlaget Natur och Kultur Hjort, T.; Nylander, A. 1992: Fonster gjorda av tra med staende arsringar. Kungl Tekniska Hogskolan, avd. Trateknologi, intemrapport Nr 4/92 8. Handbok i skogsteknologi. Stockholm Durst, J. 1955: Taschenbuch der Fehler und Schaden des Holzes. Fachbuchverlag Leipzig 10. Konig, E. 1957: Fehler des Holzes. Holz-Zentralblatt Verlags-GMBH. Stuttgart 11. Gronlund, A.; Hagglund, A. 1987: Karnved till Onster. Hog karnvedsandel genom andamalsanpassad sagning. Tratek rapport P Sandberg, D. 1995: Arsringsorienteringens betydelse for sprickbildning och deformation hos vattenbegjutet virke av furu (Pinus silvestris L) och gran (picea abies Karst). Kungl Tekniska Hogskolan, avd. Trateknologi, rapport TRIT A-TRA R Hon, D. N. -5.; Ifju, G.; Feist W. C. 1980: Characterization of free radicals in wood. Wood and Fiber Hon, D. N : Weathering reactions and protection of wood surfaces. J. AppL Polym. Sci, AppL Polym. Sym Borgin, K. 1970: The use of electron microscope for the study of wethered wood. J. Microscopy Miniutti, V. P. 1967: Microscopic observations of ultraviolet irradiated and wethered softwood surfaces and clear coatings. U.s. For. Serv. Paper FPL Coupe, c.; Watson, R. W. 1967: Fundamental aspects of weathering. Proc. Ann. Conv. Br. Wood Preservation Ass. 18. Sanderman, W.; Schlumbom, F. 1962: On the effect of filtered ultraviolet light on wood. Part II. Kind and magnitude of colour difference on wood surfaces. Holz als Roh- und Werkstoff 20(8) 19. Wood finishing: Weathering of wood. U.S. For. Res. Note FPL-0135,

15 20. Fengel, D.; Wegener, G. 1984: Wood - chemistry, ultrastructure, reactions. Walter de Gruyter 21. Laughnan, D. F. 1959: Durability of finishes. For. Prod. J Browne, F. L. 1959: Understanding of the mechanisms of deterioration of house paint. For. Prod. J Browne, F. L. 1960: Wood siding left to weather naturally. Southern Lumberman, December Stamm, A. J. 1965: Wood and cellulose - water relationships and their effect upon finishes. Official diggest, June 25. Stamm, A. J. 1965: Modification of wood for improved finishing. Official diggest, June 26. Browne, F. L. 1948: Behaviour of house paints on different woods. Forest Products Laboratory, Report No. RI Miniutti, V. P. 1963: Properties of softwoods that effect the performance of exterior paints. Official Diggest, May 28. Browne, F. L. 1957: Swelling of springwood and summerwood in softwood. For. Prod. J. November 29. TrateknikCentrum 1985: Tra i fonster. Temabok och verksamhetsberattelse TrateknikCentrum ISBN Johansson, I. 1994: HAllfastheten hos limfogar med andtraytor. Del 2. Mikrostrukturen hos maskinbearbetade andtraytor av gran. Kungl Tekniska Hogskolan, avd. Trateknologi, rapport TRITA-TRA. R Marelius, M.; Schacht, B.; Johansson, I. 1995: Crack generation in planed wooden sidings. Proceedings from the Nordic Conference WOOD - PAINT - MOISTURE, SkellefteA april 1995, University of LuleA 32. Boutelje, J.; Nilsson, T. 1985: Inverkan av avverkningstid och -plats, vatlagring, traslag och densitet pa virkets bestandighet. Dell. Bestandighet mot rota. TrateknikReferat Gronlund, A.; Rydell, R. 1983: Analys av rotskadade fonster. TrateknikRapport nr TrateknikCentrum 1987: Fonster - Fonster och utveckling inom TrateknikCentrum, rapport P Erdtman, H.; Rennerfelt, E. 1944: Der gehalt des Kifernkernholzes an Pinosylvin-Phenolen. Svensk Papperstidning 47(3) 36. Smith, D. N. 1959: The natural durability of timber. Dep. of Scientific and Ind. Research, Record No Rydell, R. 1981: Samband mellan Arsringsbredd och egenskaper for fonstervirke. LitteraturgenomgAng och sl utsatser. STFI-meddelande serie A nr Steffen, A.; Friihwald, A.; Tamminen, Z.; PuIs, J. 1990; Biological, chemical, and physical properties of Scots pine from Sweden under special consideration of crown defoliation. The Swedish University of Agricultural Science, Dept. For. Prod. Report no

16 39. Paajanen, L. 1989: Faltprov med vakuumimpregnerade fonster. Vakuumimpregnering. Erfarenheter av impregnerade fonster i praktiken och i faltforsok. Information nr 19/89, Nordiska Traskyddsradet, ISSN X 40. Oqvist, H. 1988: Utomhusvirkets bestandighet. Faltforsok: Ovanjordexponering av trapaneler. The Swedish University of Agricultural Science, Dept. For. Prod. Report no Rennerfelt, E. 1944: Undersokningar over toxiciteten emot rotsvampar hos tallkarnvedens fenoliska bestandsdelar. Meddelande fran SkogsfOrsoksanstalten, Hafte Hart, J. H.; Shrimpton, D. M. 1979: Role of stilbenes in resitance of wood decay. Phytopathology Vol 69, No Borgh, A. 1995: Arsringsorienteringens inverkan pa malarfargers varaktighet. Kungl Tekniska Hogskolan, avd. Trateknologi, rapport TRITA-TRA. R Seltman,J. 1995: Freilegen der Holzstruktur durch UV-Bestrahlung. Holz als Roh- und Werkstoff 53(4) 11

17 Naraogat Det kan ha hant. Det maste ha hant. Det har hant forr. Senare. Narmre. Uingre bort. Det har hant, men hande inte dig. Du blev raddacl, for du var forst. Du blev raddad, for du var sist. For du var ensam. For det fanns folk For du gick at vanster. At hoger. For det blev regno For det blev skugga. For det var soligt vader. Som tur var fanns dar skog. Som tur var fanns dar inga trad. Som tur var - en skena, en krok, en bjalke, en broms, en dorrsmyg, en svang, millimeter, sekund. Som tur var lot ett halmstra pa vattnet. FOljden var, och darfor, och anda, trots ant. Hur skulle det ha gmt om en hand, en fot, ett tuppfjat, en harsman fran ett sammantraffande. Sa du ar har? Raka vagen fran ett andrum? En maska hade natet och den slank du igenom? Jag kan inte nog forvanas, ar forstummad. Hor bara hur ditt hjarta bultar i mig. Wislawa Szymborska Nobelpris i litteratur