förnybara bränslen alternativ idag och imorgon Rapport 2005:1

Transkript

1 förnybara bränslen alternativ idag och imorgon Rapport 2005:1

2

3 FÖRNYBARA BRÄNSLEN ALTERNATIV IDAG OCH IMORGON Rapport 2005:1 ISSN Svensk Fjärrvärme AB Art nr 05-10

4

5 Sammanfattning Den största andelen bioenergi härstammar från skogen, men marknaden för förnybara bränslen växer. Fjärrvärmeföretagen kan i dag köpa bränslen från många andra verksamheter, till exempel lantbruket, livsmedelsproduktion, industrier och kommuner. I föreliggande rapport presenteras en marknadsöverblick som hjälpmedel för Svensk Fjärrvärmes medlemmar att identifiera lämpliga förnybara bränslen. Skatteregler, handel med utsläppsrätter, elcertifikat och stigande oljepriser är några av de drivkrafter som finns bakom det allt mer ökade intresset för förnybara bränslen i Sverige. I dagsläget består omkring hälften av den totala mängden bränsle till fjärrvärmeproduktion av förnybara bränslen, cirka 30 TWh tillförd energi. Både fjärrvärmeanvändningen och andelen biobränslen i fjärrvärmeproduktionen förutspås öka också i framtiden. Ökad användning av grot (grenar och toppar) och import av trädbränslen har stått för ökningstakten de senaste åren. Idag importeras cirka % av biobränslena som används till fjärrvärme. Sverige ligger långt fram internationellt sett vad gäller användning av förnybara bränslen. Inom EU finns mål att öka biobränsleanvändningen drastiskt, vilket tillsammans med den nya handeln med utsläppsrätter gör att en markant ökning av bioenergianvändningen i Europa är att vänta. Förutsättningarna för import av biobränslen kan därmed förväntas påverkas. Trädbränsle är det viktigaste förnybara bränslet idag för svensk fjärrvärme, i form av bränslen från skogen (grot och stamved) samt skogsindustriella biprodukter (flis, spån, bark) i förädlad eller oförädlad form. Här finns också den största potentialen för ökat uttag. Det finns utrymme att öka uttaget av grot och även i uttaget av stamved bedöms det finnas en outnyttjad potential. Övriga bränslen som har identifierats är bränslen från åkermark, torv samt olika slags energirika biprodukter. De bedöms relativt skogsbränslen finnas tillgängliga i mindre volymer, men då användningen idag är liten är utvecklingspotentialen stor. De är bränslen som kan användas till exempel som inblandning till skogsbränslen i skogsfattiga områden, som ersättning till olja eller träpellets i spets- och reservlaster, eller i ett lokalt småskaligt system, där ett kvittblivnings- och bränslebehov uppstår på samma plats. Återvunnet trädbränsle i olika former har nationellt sett en stor utvecklingspotential, men begränsas i många fall av de nya regelverken för avfallsförbränning till förbränning på anläggningar som är anpassade för dessa regelverk. Vissa återvunna trädbränslen, till exempel spill från planskivetillverkning, insamlat trädgårdsavfall, pallvirke, samt vid källan sorterat bygg- och rivningsavfall kan komma att undantas från regelverkens tillämpningsområde. Praxis för detta kommer att utbreda sig i takt med att definitionen för vad regelverken omfattar prövas rättsligt när de träder i kraft för befintliga anläggningar vid slutet av år Bränslen från jordbruket bedöms ha en stor utvecklingspotential, då EUs nya jordbrukspolitik omfattar ett Gårdsstöd som inte är kopplat till produktionen. Produktionen blir därmed efterfrågestyrd och mer marknadsanpassad. Även ett Energistöd finns i den nya jordbrukspolitiken. I dag används främst salix till fjärrvärmeändamål, men även grödor som rörflen, spannmål (framför allt havre) och hampa kan komma att användas i större utsträckning, och redan idag märks ett ökande intresse. Biprodukter från etanolproduktion är energirika och kan få ett användningsområde på svenska fjärrvärmeverk. Exempel på sådana biprodukter är foderkaka från etanolfram- 3

6 ställning ur spannmål och lignin från etanolframställning ur cellulosahaltiga råvaror. Potentialen beror på hur etanolmarkanden utvecklar sig i Sverige. Biprodukter från jordbruket och livsmedelsindustrin som används som bränslen i dag är till exempel halm och spannmålsrens. Havreskal från flingtillverkning är ett exempel på bränsle som har börjat användas nyligen. Även användning av biooljor, främst vegetabiliska, ökar, och ersätter fossila oljor. Potentialen för dessa typer av restprodukter för bränsleändamål är svåröverblickbar, och mycket beroende av hur efterfrågan på biobränslen utvecklar sig i kombination med hur de konkurrerande områdena utvecklar sig, t ex fodermarknaden. En viktig faktor är här också det nya svenska delmiljömålet som säger att senast år 2010 skall matavfall och därmed jämförligt avfall av lämplig kvalitet från livsmedelsindustrier och dylikt återvinnas genom biologisk behandling. Torv har en plats i det svenska systemet för energiproduktion, men den oklarhet som råder kring samhällets styrmedel vad gäller torvens användning för energiändamål skapar osäkerhet kring torvens roll i ett framtida energisystem. Torven omfattas i dag av systemet med handel med utsläppsrätter på samma sätt som fossila bränslen. För samtliga ovan uppräknade bränslen är potentialen för ökad användning beroende av efterfrågan. För de ännu inte etablerade bränslena är det också en ökad efterfrågan som krävs för att den utveckling av system och teknik som är nödvändig för att en användning i större skala skall kunna genomföras. Nya förädlingsled och mottagningsled måste ofta byggas upp. Tillsammans med efterfrågan kan följande faktorer identifieras som avgörande för de olika bränslenas framtida användning: Juridiska aspekter och styrmedel. En viktig frågeställning är vilken praxis som utbreder sig för vad som är undantaget från regelverket för avfallsförbränning och hur lantbrukarna kommer att utnyttja EU:s nya Gårdsstöd. Konkurrerande användningsområden. Fodermarknaden och utvecklingen av biogasproduktion i Sverige är exempel på vad som kan påverka de identifierade potentiella bränslenas framtid. Jenny Åström, Carl Bro AB

7 Innehållsförteckning 1. Inledning Bakgrund Beskrivning av uppdraget Avgränsningar och omfattning Allmänt om användning av förnybara bränslen Skogsbränslen Tillgängliga mängder i dag Stormen Gudrun i januari Juridiska aspekter på användningen av bränslet Diskussion kring bedömd potential i framtiden och varaktighet Prisintervall i dag Geografiska aspekter Tekniska och miljömässiga aspekter samt erfarenheter av förbränning, lagring och hantering av bränslet Skogsindustriella biprodukter Tillgängliga mängder idag Juridiska aspekter på användningen av bränslet Diskussion kring bedömd potential i framtiden och varaktighet Prisintervall i dag Etiska aspekter på användningen av bränslet Geografiska aspekter Vissa tekniska och miljömässiga aspekter Erfarenheter av förbränning, lagring och hantering av bränslet Återvunnet trädbränsle Juridiska aspekter för användning av bränslet Tillgängliga mängder idag och bedömd potential Vissa tekniska och miljömässiga aspekter Erfarenheter av förbränning, lagring och hantering av bränslet Bränslen från jordbruket Tillgängliga mängder idag Juridiska och etiska aspekter för användning av bränslet EUs nya jordbrukspolitik Regelverket kring hampa

8 6.3. Elcertifikat Etiska och samhällsnyttiga aspekter på odling av energigrödor Diskussion kring bedömd potential i framtiden och varaktighet Bränslen från jordbruket Salix Rörflen Havre Hampa Prisintervall i dag Geografiska aspekter Vissa tekniska och miljömässiga aspekter Erfarenheter av förbränning, lagring och hantering av bränslet Biprodukter från etanolproduktion Foderkakor från framställning av etanol ur spannmål (drank) Lignin från framställning av etanol ur cellulosahaltiga råvaror Juridiska aspekter på användning av bränslet Biprodukter från jordbruket och livsmedelsindustrin Tillgängliga mängder idag Juridiska aspekter för användning av bränslet Diskussion kring bedömd potential i framtiden och varaktighet Prisintervall i dag Vissa tekniska och miljömässiga aspekter Erfarenheter av förbränning, lagring och hantering av bränslet Torv Juridiska aspekter för användning av bränslet Tillgängliga mängder idag samt bedömd potential Diskussion kring bedömd potential i framtiden och varaktighet Prisintervall i dag Transportmöjligheter Vissa tekniska och miljömässiga aspekter Erfarenheter av förbränning, lagring och hantering av bränslet Exempel på bränsleaktörer Sammanställning... 39

9 12. Referenser Publikationer som har fungerat som underlag Hemsidor varifrån information har hämtats: Personliga kontakter

10 8

11 1. Inledning 1.1. Bakgrund De sista 20 åren har användningen av biobränslen i Sverige fördubblats. I dag är ökningen 3-4 TWh biobränsle varje år, och 2003 hade omkring hälften av producerad fjärrvärme på 60 TWh förnyelsebara bränslen som källa. Den största andelen bioenergi härstammar från skogen, men marknaden för förnybara bränslen växer. Fjärrvärmeföretagen kan i dag köpa bränslen från många andra verksamheter, t ex lantbruket, livsmedelsproduktion, industrier och kommuner. För många av fjärrvärmeföretagen kan det vara svårt att själva få en god överblick över bränsleområdet. Därför har önskemål om en marknadsinventering i Svensk Fjärrvärmes regi framförts Beskrivning av uppdraget Uppdraget består i att genomföra en marknadsinventering av förnybara bränslen som är kommersiellt tillgängliga för Svensk Fjärrvärmes medlemmar. Syftet är att ta fram en heltäckande marknadsöverblick som hjälpmedel för Svensk Fjärrvärmes medlemmar för att identifiera lämpliga förnybara bränslen, med hänsyn till tillgång, framtidspotential, ekonomi, miljö och förbränningsteknik. Underlag till rapporten har inhämtats via olika publikationer och hemsidor, samt via telefonintervjuer med ett stort antal aktörer inom området, så som bränsleproducenter, bränsleleverantörer, fjärrvärmeverk, bransch-, intresse- och forskningsorgan. En referensgrupp har knutits till projektet, bestående av: Klas Gustafsson, Mjölby-Svartådalen Energi AB Karl-Åke Johansson, C4 Energi AB Anna Land, Svensk Fjärrvärme Erik Lindhe, Tekniska Verken i Linköping AB 1.3. Avgränsningar och omfattning De förnybara bränslena som omfattas av kartläggningen begränsas av kommersiell tillgänglighet, vilket utesluter t ex returlutar från massaindustrin. Vidare omfattas inte bränslen som omfattas av lagstiftningen för avfallsförbränning, vilket utesluter t ex returträ med varierande ursprung. Bränslen som studeras är följande: Skogsbränslen Skogsindustriella biprodukter Återvunnet träbränsle Bränslen från jordbruket Biprodukter från etanolproduktion Biprodukter från jordbruket och livsmedelsindustrin Torv 9

12 Framtidspotential för de olika bränslena styrs av marknaden samt av olika politiska ramvillkor såsom framtida jordbruks-, energi-, och skogspolitik samt miljörestriktioner. En objektiv och korrekt bedömning av framtidspotentialen är svår att förmedla utan en djupare analys. I detta uppdrag redovisas den framtida potentialen därför främst på diskussionsnivå. I de fall djupare analyser förekommer på annat håll anges dock olika källors bedömningar. Tekniska egenskaper för olika bränslen, inklusive miljöaspeketer och förbränningsegenskaper beskrivs mycket utförligt i Värmeforsks 1 nyligen publicerade Bränslehandbok (rapport nr 911), varför det hänvisas dit för en fördjupning av sådana uppgifter. Tekniska egenskaper beskrivs här enbart mycket översiktligt och är inte heltäckande. 2. Allmänt om användning av förnybara bränslen Skatteregler, handel med utsläppsrätter, elcertifikat och stigande oljepriser är några av de drivkrafter som finns bakom det allt mer ökade intresset för förnybara bränslen i Sverige. Av dagens totala användning av biobränslen i Sverige på omkring 100 TWh tillförd energi årligen, står fjärrvärmen för en betydande del, i dag drygt 30 TWh. Det motsvarar i dagsläget omkring hälften av den totala mängden bränsle till fjärrvärmeproduktion. Både fjärrvärmeanvändningen och andelen av fjärrvärmeproduktionen som härstammar från biobränslen förutspås öka. Svensk Fjärrvärme räknar med att fjärrvärmeleveranserna kommer att öka med 10 TWh fram till år 2010, och potentialen finns för ytterligare 20 TWh på längre sikt, vilket skulle innebära totalt uppemot 80 TWh levererad fjärrvärme. I ett maxscenario är andelen biobränsle som tillförs till fjärrvärmeproduktion 75 % i ett nät som utbyggt kräver 100 TWh förbrukat bränsle, dvs i storleksordningen 75 TWh förbrukat bränsle. Den framtida totala användningspotentialen av biobränslen uppskattades av Energimyndigheten 2001 till 160 TWh tillförd energi, medan SVEBIO räknar med att 220 TWh kommer att finnas tillgängligt på sikt. I ett under 2004 redovisat regeringsuppdrag utfört av Naturvårdsverket och Energimyndigheten (Kontrollstation 2004) uppskattas att användningen av biobränslen kommer att öka med ytterligare TWh under de närmaste 10 åren i Sverige för att därefter stagnera under de 10 därpå följande åren. Bland annat SVEBIO tror dock på en högre ökningstakt. Den största andelen, 90 %, bioenergi härstammar från skogen och det är den ökade användningen av grot (grenar och toppar) och import som främst står för de senaste årens ökningstakt. Fjärrvärmen byggs numera ut främst i mindre orter, där pellets är ett vanligare bränsle, varför efterfrågan på biobränslen för fjärrvärmeändamål nu kan förutspås öka för pellets och produkter som är konkurrenskraftiga till pellets. Biobränslenas roll i olika energisystem i världen beror på t ex vilka skogs- och råvarutillgångar som finns och hur utvecklad skogsindustrin är. Utbyggnaden av fjärrvärmesystem samt transportmöjligheterna är också viktiga faktorer. Sverige och Finland är ledande vad gäller biobränsleanvändningen i Europa i dag, men behovet ökar i de andra länderna. I dag ligger användningen på 43 Mton (2003) biobränslen i Europa totalt, och den genomsnittliga bioenergianvändningen inom EU ligger på 6-7 %. I EUs vitbok om förnybara bränslen från 1997 sätts målet att öka användningen till 12 % till 2010, och det beräknas att 135 miljoner ton förnyelsebara bränslen behöver nyttjas 10 1 Svensk Fjärrvärmes medlemsföretag har tillgång till rapporter som ges ut av Värmeforsk.

13 totalt i Europa för att nå målen i Vitboken. Enligt en uppskattning från EurObserv ER är 100 miljoner ton av detta trädbränsle. De uppskattar vidare att vi med dagens långsamma ökningstakt inte når det europeiska målet. En lägesrapport från kommissionen, (KOM(2004)366) kommer fram till samma slutsats, och efterlyser starkare styrmedel för att nå målen. Detta har lett fram till att en Biomass action plan kommer att tas fram under 2005, med förslag till styrmedel för att nå målen i Vitboken. Inom EU har dessutom handeln med utsläppsrätter redan startat, vilket styr mot en ökad användning av bränslen som det inte krävs utsläppsrätter för att förbränna, dvs. förnybara bränslen. En markant ökning av bioenergianvändningen i Europa är därmed att vänta. Den globala och europeiska efterfrågan på biobränslen har betydelse för den framtida importen av biobränslen till Sverige och marknadsprissättningen. Efterfrågan från de växande ekonomierna i bl a Asien och Kyotoavtalet är drivkrafter som gör det troligt att även den globala handeln ökar, och konkurrensen om tillgängligt bränsle blir större. Åsikterna om huruvida det kommer att leda till export från Sverige eller ej går isär. Om något sortiment i framtiden lämnar landet är det dock ganska sannolikt att det kommer att vara de förädlade produkterna av de bästa kvaliteterna som tar den vägen. Redan nu märks dock en ökad efterfrågan på biobränsle i Europa. Priserna går långsamt upp och importen från de största importländerna Ryssland och Baltikum blir allt mindre marknadskraftiga i Sverige. Det finns ingen officiell samlad statistik över import av biobränslen, men vid kontakter med branschen förefaller importen av framför allt returflis och tallbecksolja att vara på nedgång. Det kan även förutses en inverkan på importen av biobränslen till följd av stormen i Sydsverige i januari Energimyndigheten anger att de undersökningar som gjorts av kvantiteter pekar på en import på mellan 5 9 TWh (inklusive returträ ca 1 TWh och torv ca 2,5 TWh), varav merparten till fjärrvärmeförsörjningen. Det innebär att % av biobränsleanvändningen för fjärrvärmeändamål på ca 30 TWh i dag består av import. 3. Skogsbränslen 3.1. Tillgängliga mängder i dag Med skogsbränslen avses här trädbränslen som inte har haft någon annan användning utan tas direkt från skogen. En stor del av de trädbränslen som går till fjärrvärmeproduktion utgörs av avverkningsrester som grot (grenar och toppar) samt av brännved från gallringar (hela mindre träd och träddelar). Det enda användningsområdet för grot är att säljas för energiproduktion, medan gallringsved kan användas till både energi- och fiberändamål. Försäljningen till fjärrvärmeproduktion uppgår till 8 TWh grot och 12 TWh brännved. Importen för fjärrvärmeändamål, främst från Ryssland och Baltikum, kan efter översyn av olika källor uppskattas stå för 1,5 TWh i form av brännved varav 0,3 TWh i form av flis. När importen nu har börjat minska är det i första hand importen av dessa oförädlade bränslen som påverkas Stormen Gudrun i januari 2005 Stormen i Sydsverige den 8-9 januari 2005 förändrade bilden drastiskt för uttaget av skog i de södra delarna av Sverige. 70 miljoner kubikmeter skog beräknas ha fallit, vilket motsvarar mängder motsvarande uppemot 6-7 års avverkningar i de mest drabbade delarna i södra Halland, Kronobergs län och västra delarna av Jönköpings län. 11

14 Bild 1. Effekter av stormen Gudrun, jan Stormens utbredning, illustrerat med utgångspunkt från antal årsavverkningar stormfälld skog. De mörka områdena är de mest drabbade.(källa Skogsvårdsstyrelsen Målet är att ta ut allt stormfällt virke ur skogen. Virke till virkesindustrin och massaoch pappersbruken behöver tas ut inom cirka 1-1,5 år för att det skall vara brukbart. Virke för energiändamål kan däremot lagras ett antal år, upp mot 4-5 år, och hittills har analyserna visat att en hel del av den fallna skogen är lämpligt som bränsle. Signaler från skogssidan tyder dock på att vi kan få bränslebrist i området under den tid som virke till skogsindustrin tas ut. Grot (som har varit det viktigaste energisortimenetet direkt från skogen) kommer inte att tas ut från de drabbade områdena under perioden. Då priset är lägre för energived än för virke eller massa/papper är det troligt att den energived som fjärrvärmeföretagen får från området har tagit svängen via industrin, men av olika anledningar kasserats där (t ex sprickskadade och rötdrabbade sortiment.) Det skulle betyda att det som blir begränsande för energiföretagen är inte takten man tar ut virket ur skogen utan industrins avropningstakt. Transporter av virket upp till norra delen av Sverige förutspås i dagsläget inte bli aktuellt utan någon form av transportstöd. En del bränsle bör kunna nå till Mälardalsområdet norrut, och eventuellt också till Danmark söderut. Det innebär att grotaktiviteterna kommer att minska även i Mälardalen inom något år. På kort sikt kan man dessutom förvänta sig att dessa områden kan drabbas av underskott av skogsbränslen, då avverkningskapaciteten behövs söderut för att ta hand om timret i de stormdrabbade områdena. Det är alltså framför allt lokalt i de stormdrabbade områdena i de södra delarna av landet som utbudet av skogsbränsle förväntas att påverkas. Mälardalsområdet kan påverkas i mindre utsträckning dels på kort sikt, på grund av brist på avverkningska-

15 pacitet, dels på lite längre sikt, då delar av stormvirket så småningom kan komma att ersätta en del grotuttag ur skog. Det spekuleras kring vad som kommer att hända när allt fallet virke har tagits om hand. Ett scenario är att det blir brist på bränsle. Inga analyser har tagits fram för att kunna ge ett svar på detta i dagsläget, men en spekulation är att det trots allt finns många områden som är mindre drabbade av stormen, där uttaget kan ta vid när allt stormvirke har förbrukats. Sortimentet kommer dock antagligen att ändras, då slutavverkningarna minskar och bränsle i högre grad tas ut i samband med röjning och gallring. Prismässigt bedöms i dagsläget bilden inte förändras i någon betydande utsträckning. Bränslet kan lagras under lång tid, varför leverantörerna bör har tillräcklig tid på sig att hitta den marknad som är beredd att betala för bränslet innan prissänkningar skall behöva ske Juridiska aspekter på användningen av bränslet Förbränning av skogsbränslen berättigar till elcertifikat genom att det i förordningen om elcertifikat (2003:120) anges att träd, träddelar, avverkningsrester samt andra rest- och biprodukter från skogsbruk (4 punkt 1) omfattas Diskussion kring bedömd potential i framtiden och varaktighet De senaste åren har man kunnat följa en bristdebatt om skogen i media. Skogsstyrelsen har larmat om att avverkningstakten nu överstiger skogens tillväxttakt och efterlyser en översyn av den svenska skogspolitiken. Men menar att avverkningen utöver tillväxten enbart kan tillåtas under kortare perioder i ett hållbart skogsbruk. Underskottet är störst i norra Sverige, där en betydande del av skogsindustrin finns, medan marginalerna mellan uttag och tillväxt fortfarande finns kvar i de södra delarna, dock inte vad gäller de mest efterfrågande trädslagen. En lösning kan enligt Skogsstyrelsen vara att öka avverkningspotentialen genom att förbättra dagens skogsbruk, och införa produktionshöjande åtgärder som t ex intensivt skogsbruk. Det har dock börjat föras en debatt om detta eftersom en del av dessa åtgärder ger en skog som är mer stormkänslig. Skogsindustrierna hävdar dock att skogen räcker, och att det inte finns någon virkesbrist. Skogskapitalet har byggts upp under de senaste 100 åren och det finns nu utrymme att skörda. Efterfrågan på grot, gallringsvirke, och annat sortiment lämpligt för energi leder till en bättre skogsskötsel, vilket på sikt ger ett ökat utbud av ved till skogsindustrin. De anser att det alltså inte råder något konkurrensförhållande om råvaran mellan skogsindustrin och energimarknaden, utan att det är ett naturligt samspel där en växande skogsindustri ger ett ökat utbud av trädbränslen. Den ökade efterfrågan på grot har lett till spekulationer om att priset på all skogsråvara kommer att pressas upp. Skogsbränsleleverantörer hävdar dock att det är grot som främst är intressant att ta ut som bränsle, vilket enbart har ett användningsområde som energiråvara, och att det inte finns någon brist på grot i skogarna. Det finns enligt skogsbränsleleverantörerna ingen konkurrens om groten som skulle kunna leda till prishöjningar på annan skogsråvara. Det är antalet värmeverk och efterfrågan från dem som begränsar marknaden, inte skogsråvaran. Det har genomförts ett antal olika uppskattningar över den framtida potentialen för uttag av skogsbränslen. Utfallet av dem beror på hur olika ekonomiska, tekniska och miljömässiga restriktioner bedömts, där t ex möjligheten att återföra askan spelar in 13

16 och bedömd mängd importerat bränsle också är en viktig faktor. Skogens roll för rekreation och turism samt värnande om biologisk mångfald är andra faktorer som beaktas i varierande grad i de olika bedömningarna. Bedömningarna går i många fall starkt isär. Svebio bedömer att 135 TWh skogsbränsle, inklusive bränsleråvara som inte tas ut direkt ur skogen, dvs. biprodukter från skogsindustrin och återvunnet trädbränsle, kan tas ut på års sikt. Motsvarande siffra är i dag 55 TWh. Av det som kan tas ut i skogen ingår 64 TWh grot (mot 8 TWh i dag), 17 TWh direkta bränsleavverkningar (mot 12 TWh i dag) samt utöver vad som tas ut i dag även 14 TWh naturlig avgång, 6 TWh virke utan industriell användning och 10 TWh stubbar. SLU bedömde 2004 att skogen inte löper någon risk att bli en bristvara under överskådlig tid. Baserat på bl a Skogsstyrelsens scenarier i utredningen SKA 99 gör man bedömningen att trädbränsleanvändningen kan öka från dagens 55 TWh till ca 94 TWh till Ökningen består av främst avverkningsrester, gallringar och direkta bränsleavverkningar. Potentialen för uttag av grot bedöms till 45 TWh och bränsleavverkningar 23 TWh. Skillnaden mellan SLU och Svebio är alltså bedömningen för uttag av grot, samt att Svebio räknar med naturlig avgång (döda träd) och stubbar. LRF bedömer i ett under 2005 uppdaterat energiscenario att TWh skogsbaserad bioenergi kan tas ut 2010, exklusive returträ. Då står grot för TWh, stamved TWh, utsortering av rötved, vrak, mm för 3-5 TWh, där variationen beror på utvecklingen av massavedspriserna. I tabellen nedan görs en sammanställning av några källors bedömningar. Observera att någon analys av vad som ingår i de olika siffrorna och definitionerna samt vilka kriterier som ligger bakom de olika bedömningarna inte har gjorts. Tabell 1. Potential för skogsbaserad bioenergi Totalt skogsbränsleuttag (i dag 55 TWh) Grot (idag 8 TWh) Direkta bränsleavverkningar (12 TWh idag) Övrigt Svebio 135 TWh (inkl. biprodukter från skogsindustrin och återvunnet trädbränsle) 64 TWh 17 TWh 14 TWh naturlig avgång 6 TWh virke utan industriell användning 10 TWh stubbar SLU 94 TWh 45 TWh 23 TWh LRF TWh (exklusive returträ) TWh TWh 3-5 TWh rötved, vrak, mm Tabellen visar en sammanställning av material från Svenska bioenergiföreningen (Svebio), Statens Lantbruksuniversitet (SLU) samt Lantbrukarnas Riksförbund (LRF). Uttagspotentialen beror dock i stor utsträckning på efterfrågan och marknaden. Grot bedöms ha den största uttagspotentialen och vara det mest intressanta sortimentet för energiproducenten. Skogsägarnas behov av att förhöja värdet på skogen och ordna skogsskötseln bedöms också öka potentialen för ett röjnings- och gallringssortiment. Teknikutveckling för att öka tekniska förutsättningar pågår inom branschen för bränsleleverantörer, och ett forskningsprojekt för att undersöka nya utbud har startats upp. Teknisk utveckling kan bestå i t ex att samordna uttaget av råvara till skogsindustrin 14

17 och energiföretag eller att ta fram teknik för effektiv hantering och buntning av okvistat material. Genom att utveckla metoder för förstagallringsuttag till energiändamål, kan tillväxten för industrivirke öka. System för uttag av förstagallringsprodukter används i liten skala av skogsbolagens bränslebolag, främst i utvecklingssyfte. Potentialen anges som stor, men begränsas av att efterfrågan i dag är för liten och att ekonomin är begränsande. I Svebios potential för skogsbränsleuttag ingår 10 TWh stubbar. Omkring % av ett träd finns i stubbdelen, som kan utnyttjas som bränsle efter bränsleberedning. Potentialen för stubbarna är beräknad under förutsättning att 50 % av alla stubbar tas ut, baserat på en metod som används i Finland för att tillvarata stubbar. I dag nyttjas inte stubbar för bränsleändamål i Sverige, då efterfrågan inte finns. Bedömningen görs att andra skogsbränslen, som grot och stamved, kommer att utvecklas i högre grad innan användningen av stubbar kan bli aktuellt i Sverige. Det finns dock utvecklad teknik i Finland för stubbklyvning som kan överföras till Sverige. Tillfrågade bränsleleverantörer anger hög föroreningsgrad samt höga askhalter som möjliga problem för stubbanvändning, samt att marktypen i Sverige är mindre torr än i Finland varför jord och annat inert material är svårt att avskilja från stubben. LRF anger att stubbar, liksom döda träd, har en viktig funktion vid nybildandet av skogens ekosystem. Långsiktig uthållighet hos den växande skogen är en viktig miljöfråga. Ett antal rapporter har belyst vikten av att återföra näring och mineraler tillbaka till skogen. Att en ökad askåterföring är en kärnfråga för att uppnå ett hållbart system för uttag av skog är de flesta överens om, särskilt vid uttag av grot, då mycket av trädets näringsämnen sitter i just grenar och toppar. Hittills har volymen av askor som återförts varit ganska blygsam. Skogstyrelsen har som princip att återföringen skall motsvara uttaget, och har nu satt upp ett mål för askåterföring till 2010 som säger att den areal som erhåller aska ska skall vara minst lika stor som den areal där avverkningsrester (grot) skördas. Målet håller nu på att regionaliseras. För att uppnå målet arbetar man med information och rekommendationer. Budskapet från Skogsstyrelsen är att ökad askåterföring är en förutsättning för forstsatt uttag av grot och man arbetar nu på att förstärka budskapet. Om man trots sina insatser i förstärkt budskap och övriga åtgärder ser att målet till 2010 inte har uppnåtts, kan åtgärder i form av t ex begränsning av uttag av grot komma att övervägas. Återföringen har dock ökat, och 2004 återfördes aska till en areal motsvarande en femtedel av den areal som grotuttag skett på årligen under Här finns dock ett motsatsförhållande i ambitionerna att öka skogens tillväxt, då askåterföring ger en temporärt minskad tillväxt. ph-höjningen av marken som askåterföringen medför gör att det tillgängliga kvävet minskar och därmed minskar skogens tillväxt Prisintervall i dag I Sverige har priserna för trädbränslen länge varit stabila, men en ökad efterfrågan i början av 2000-talet ledde till något stigande priser. I dag ligger försäljningspriset på omkring kr/mwh för skogsflis, där den högre siffran gäller skogsfattiga områden som Mälardalen Geografiska aspekter Trävaror är generellt känsligt för transporter, särskilt oförädlade skogsbränslen, varför det geografiska utbudet av dessa är anpassat till den lokala tillgången. Uttag av bränsle direkt från skogen i form av grot och gallringsved sker framför allt i de södra delarna av landet. Längre norrut, där massa/pappersindustrierna och sågverken ligger tätare, är det vanligare att biprodukter från skogsindustrin används som bränsle. En stor uttags- 15

18 potential för grot och gallringsvirke finns alltså i de norra delarna av landet. Risken är att skogsbränslemarknaden i det skogsfattiga Mellansverige kan bli ansträngd i en framtid med ökad efterfrågan Tekniska och miljömässiga aspekter samt erfarenheter av förbränning, lagring och hantering av bränslet Användningen av denna typ av bränsle är så utbredd varför ingen särskild beskrivning av erfarenheter anses nödvändig. Rent generellt har stamved bättre bränslekvalitet än grot, då denna, som består av de delar av trädet där tillväxten pågår, har en tillväxtszon vilken innehåller näringsämnen som är smältpunktsnedsättande (natrium och kalium), korrosiva element (klor) och kväve. De första ger upphov till påslag, sintring och korrosion i pannan. Kväveinnehållet i grotens tillväxtszon ger ett ökat utsläpp av NOx. 4. Skogsindustriella biprodukter 4.1. Tillgängliga mängder idag Med skogsindustriella biprodukter avses här produkter som uppkommer inom skogsindustrin och som inte används internt. Det kan vara flis, sågspån, kutterspån och bark från sågverken, i förädlad eller oförädlad form, samt tallbecksolja. Genom teknikutveckling har mängden biprodukter från skogsindustrin till energiändamål ökat de senaste 10 åren. Försäljningen av spån, flis och bark uppgår nu till omkring 18 TWh, varav ungefär hälften i form av förädlade produkter som pellets eller briketter. Importen av pellets o dylikt för fjärrvärmeändamål, främst från Ryssland och Baltikum, kan efter översyn av olika källor uppskattas svara för 1,3 TWh. Import sker också från Norge till Mälarområdet och från Nordamerika. Den totala pelletsförbrukningen fördelar på 35 % i småskalig användning i småhussektorn, 12 % i mellanskalig användning i större fastighetspannor och mindre värmecentraler samt 53 % i storskalig användning. Bild 2. Träpellets Källa PIR Mängden spån och bark från sågverken påverkas av hur mycket timmer som förs till sågverken, och är alltså direkt beroende av skogsindustrins produktion. En effekt av stormen i januari 2005 (se avsnitt 3.2) kan alltså bli att det kommer att uppstå en större mängd spån och bark att användas till energiändamål i områdena kring Mälardalen 16

19 och nedåt under den period som stormvirket skall tas omhand. Mycket av timret förutspås dock tas omhand av massaindustrierna i mellan- och Sydsverige, då de flesta sågverken ligger för långt bort från de stormdrabbade områdena. I jämförelse med avverkningsrester som inte har någon konkurrerande användning av betydelse, är sågspån av intresse för både energisektorn (direkt eldning eller förädling) som planskiveindustrin för tillverkning av spånskivor. Det finns dock i dag ingen brist på dessa produkter. Omkring 1,7 TWh tallbecksolja användes för fjärrvärmeproduktion 2003 varav omkring hälften bedöms ha importerats. Tallbecksolja används främst som ersättning för fossila oljor. Det har företrädesvis varit de större verken med biobränsle- eller avfallseldning i botten som har använt tallbecksolja. Tillgången på tallbecksolja är begränsad. Skogsindustrin använder en del internt, och därutöver går en del till kemisk industri. Importberoendet är stort och en stor del av det som används utanför skogsindustrin importeras. Importen är beroende av skatteregler då tallbecksolja, som i Sverige inte beskattas, importeras från länder där det beskattas. Användningen i Sverige ökade kraftigt under senare delen av 1990-talet och början av 2000-talet. Den samlade bedömningen är att användningen sjunkit betydligt sedan 2003 p g a att efterfrågan från andra länder ökat samt att ändringen av kraftvärmebeskattningen gjort att det är mindre fördelaktigt att använda tallbecksolja tillsamman med fossil olja vid kraftvärmeproduktion. De flesta tillfrågade användare har minskat sin användning från 2003 till Juridiska aspekter på användningen av bränslet Förbränning av biprodukter från skogsindustrin berättigar till elcertifikat genom att det i förordningen om elcertifikat (2003:120) anges att bark, returlutar, slam, tallolja, flis, spån samt andra restmaterial och biprodukter från skogsindustrins processer (4 punkt 2) omfattas Diskussion kring bedömd potential i framtiden och varaktighet Tillgången på skogsindustriella biprodukter styrs av industrins produktionsmängd. I dag används den största delen av de biprodukter som uppkommer i Sverige. Den framtida potentialen för ökad användning beror alltså på massaindustrins utveckling och importmöjligheter. Fjärrvärmen byggs nu främst ut på mindre orter, där det är relativt sett vanligare att förädlade bränslen används. Efterfrågan på förädlade bränslen kan därmed väntas öka från fjärrvärmesidan. Med de höga oljepriserna och handeln med utsläppsrätter, har även en marknad för användning av pellets inom industrin skapats. Ett exempel är Karlshamns AB, som nu ersätter en oljepanna med en pelletspanna. Industrins användning kan bli en konkurrerande aktivitet till fjärrvärmeverken. Den nyligen uppstartade handeln med utsläppsrätter inom EU är en av drivkrafterna bakom en förväntad ökad europeisk efterfrågan på förnybara bränslen. EUkommissionen arbetar även med en Biomass Action Plan i vilken eventuella ytterligare styrmedel för att nå mål om användning av förnybar energi inom EU skall identifieras. Ett möjligt resultat av detta är att den förväntade europeiska ökade efterfrågan leder till export av förnybara bränslen från Sverige. Det troligaste sortimentet för export är då de förädlade produkterna av de bästa kvaliteterna. Redan i dag har träpellets fått ett genombrott som handelsvara internationellt, och export sker nu även från Nordamerika. I framtiden förutspås export från länderna runt ekvatorn, t ex Sydameri- 17

20 ka, få betydelse. Pelletering från direkt skogsråvara är dyrbar jämfört med att göra pellets från biprodukter från sågverken, varför det är i de länder det finns sågverk som den största möjligheten att tillverka exportpellets finns. Talloljans potential är begränsad och bedöms som osäker. Dagens import bygger på att talloljan inte beskattas i Sverige, men kommer att bli mer konkurrensutsatt i takt med att andra länder inför åtgärder för att öka andel förnybart i energisystemen Prisintervall i dag Priset för förädlade bränslen i bulkleverans ligger från 180 kr/mwh och upp mot 300 kr/mwh. Försäljning i säck för villaändamål ligger runt 500 kr/mwh. Oförädlade produkter kostar omkring kr/mwh, alltså i nivå med grot. Prisnivån är generellt lägre i de norra delarna av Sverige, där många av sågverken finns. Prisbilden på förädlade bränslen kan förväntas påverkas av den ökade globala efterfrågan Etiska aspekter på användningen av bränslet Ett möjligt scenario som har lyfts fram är att den globala efterfrågan kommer att leda till ökad import av pelletsprodukter från skogrika områden runt ekvatorn. En aspekt som kan lyftas fram i det sammanhanget är den pågående avskogningen av de tropiska regnskogarna. Skogarna avverkas eller röjs i snabb takt för att ge timmer eller bereda plats för jordbruk eller betesmark och närmare hälften av den tropiska regnskogen är redan borta Geografiska aspekter Spån och bark i oförädlad form är lågvärdiga produkter som inte tål några längre transportsträckor med bibehållen lönsamhet. De förädlade produkterna är mer transporttåliga. Användningen av sågverksbiprodukter i olika former dominerar över grotanvändningen i Norrland Vissa tekniska och miljömässiga aspekter Sågspån har normalt hög fukthalt eftersom det uppkommer då otorkat timmer sågas. Kutterspån som kommer från hyvling av torkade bräder och plank har en låg fukthalt på ca 10 %. Kutterspånets fysiska form med stor yta kan dock ge problem vid förbränningen då den brinner sent i pannan. Askhalten i både sågspån och kutterspån är låg relativt andra skogsbränslen. I bark är dock askhalten högre än i andra skogsbränslen, men askan har normalt högre smältpunkt. På grund av den metod som används för att avskilja barken är dock fukthalten hög i bränslet, omkring 60 %. Tallbecksolja innehåller mer stoft än konventionell eldningsolja, vilket kräver anpassning i form av stoftrening och sotningsutrutning. Den är sur och därmed korrosiv, varför rörsystemen måste vara rostfria fram till förbränningskammaren Erfarenheter av förbränning, lagring och hantering av bränslet Användningen av biprodukter från skogsindustrin är utbredd varför ingen särskild beskrivning av erfarenheter anses nödvändig. Exempel på energibolag som har anläggningar som eldar tallbecksolja är Gotlands Energi, Söderenergi, Fortum Värme, Göteborg Energi och Mälarenergi. 18

21 5. Återvunnet trädbränsle 5.1. Juridiska aspekter för användning av bränslet Allt returträ är, liksom t ex biprodukter från skogsindustrin och det stora flertalet av de bränslen denna utredning kartlägger, avfallsklassat enligt gällande definition för avfall 2. Av betydelse för under vilka förhållanden ett avfallsbränsle kan förbrännas och på vilken typ av anläggningar är om det omfattas av förordningen om avfallsförbränning (2002:1060). Förordningen trädde i kraft den 3 januari 2003 för nya anläggningar med en övergångsbestämmelse att träda i kraft för befintliga anläggningar den 28 december Denna kartläggning omfattar enbart bränslen som kan förbrännas i anläggningar som inte är anpassade till de krav som förordningen om avfallsförbränning ställer. Förordningen omfattar allt som klassas som avfall, med vissa undantag. Därför är undantagen intressanta att studera. I 4, punkt 4, anges att: träavfall, med undantag för träavfall som till följd av ytbehandling eller behandling med träskyddsmedel kan innehålla organiska halogenföreningar eller tungmetaller inklusive sådant träavfall från bygg- och rivningsverksamheter är undantaget från förordningens bestämmelser. Det står helt klart att t ex sågspån och bark samt grot och andra skogsbränslen kan anses tillhöra definitionen ovan för rent träavfall, men för ett antal bränslen är det fortfarande en tolknings- och i en del fall tvistefråga. Praxis har dock i de flesta fall inte utbrett sig ännu, eftersom det, vid undantag av nybyggnation, inte är förrän efter den 28 december 2005 som definitionen på allvar kommer att börja prövas. Förbränning av återvunnet trädbränsle berättigar till elcertifikat genom att det i förordningen om elcertifikat (2003:120) anges att källsorterat träavfall och träavfall som är utsorterat från blandade avfall (4 punkt 4) omfattas Tillgängliga mängder idag och bedömd potential Återvunnet trädbränsle av olika slag, så kallat returträ, används i dag av 18 anläggningar för fjärrvärmeändamål, i mängder motsvarande knappt 2 TWh tillfört bränsle. Dessa måste inför årsskiftet antingen anpassa anläggningen till att uppfylla regelverken för avfallsförbränning, eller se över bränslemixen så att returträ som inte kan definieras som rent träavfall fasas ut. Avgörande för tillgängliga mängder och slag av återvunnit trädbränsle som inte omfattas av lagstiftningen för avfallsförbränning är hur definitionen av rent träavfall tolkas och vilken praxis som kommer att bildas. Det kan vara t ex spill från planskivetillverkning, insamlat trädgårdsavfall, pallvirke, samt vid källan sorterat bygg- och rivningsavfall som kan komma att undantas från förordningens tillämpningsområde. 5 av de 18 anläggningar som i dag förbränner olika slag av returträ anser att det returträ som tas in till anläggningen kan anses vara rent träavfall. Det motsvarar en energimängd på uppskattningsvis 0,2 TWh, dvs. en tiondel av det returträ som förbränns i dag. Definitionen av rent träavfall har prövats vid ett par fall när det gäller spill från planskivetillverkning, vid Sydkrafts totalvärmeanläggningar vid Spaljisten i Åseda och Totebo industrier i Totebo. Genom att definiera spillet och följa det bakåt i tillverkningsprocessen har ett resonemang kunnat föras som har lett fram till ett utslag från miljödomstolen respektive länsstyrelsen att spillet kan definitieras som rent träavfall 2 Miljöbalken 15 kapitlet 1. 19

22 och alltså inte omfattas av regelverken för avfallsförbränning. Kvalitetssäkring och kända ursprung har i dessa fall varit avgörande för utslagen, varför definitionen måste utvärderas från fall till fall. Det är dock troligt att en stor del av det spill som uppkommer vid planskivetillverkning kan antas få samma utslag. Till exempel har Falköpings kommun antagit en policy (MN , 136) som säger att spånskivor, MDF och annat behandlat trävafall är rent träavfall om bland annat verksamhetsutövaren kan visa upp att avfallet är homogent, dvs. att exempelvis spånskivor är av samma typ och inte blandats från olika ställen utan att innehållet redovisats. Det är dock inte lämpligt att elda i mindre pannor, typ villapannor, p g a otillräcklig förbränning. Vid spånskivetillverkning är spillet omkring 10 %. Då förbrukningen av spånskivor i dag är ca m 3 årligen blir spillvolymen ca m 3. Av det bedöms cirka hälften vara kommersiellt tillgängligt att använda som bränsle för externt ändamål, dvs. cirka m 3. Med ett värmevärde på 4,5 MWh/ton och en densitet på ca 670 kg/m 3 motsvarar det omkring 0,1 TWh tillgängligt bränsle årligen. Spill från vidarebearbetning av spånskivorna, t ex från köks- och dörrtillverkare, är mer tveksamt att definiera som rent träavfall, då det uppkommer längre fram i processen då det är mer behandlat och därmed mer förorenat. Avgörande är hur processen ser ut och när i processen spillet uppstår. Det finns inga mängduppgifter på hur stor mängd sådant spill som uppkommer årligen. Vidare finns värmebolag som har börjat undersöka möjligheten att ta emot kvalitetssäkrat pallvirke från t ex livsmedelsbutiker och kommuner. Frågan om det är att betrakta som rent träavfall är under utredning. Avskiljning av t ex spikar är en vikig faktor i detta sammanhang. Kommunerna och avfallsföretagen samlar i dag in återvunnet trä i form av t ex trädgårdsavfall och olika slags obehandlat träavfall. Trädgårdsavfall bedöms kunna anses vara rent träavfall, men det komposteras av de flesta kommuner i dag, på ett hundratal anläggningar som tillsammans tar emot ton trädgårdsavfall (motsvarande ungefär 0,5 TWh vid ett värmevärde som fuktig grot), vilket bedöms vara en stor andel av insamlat material. En förutsättning för kompostering är dock att det samkomposteras med något kväverikt material som t ex matvafall, slam eller gödsel. Lämpligheten för kompostering eller energiutvinning beror därför på tillgången till dessa material och närheten till förbränningsanläggning. Efter siktning och grovkrossning förekommer i vissa fall att det går till förbränning. Erfarenheter från förbränning av trädgårdsavfall visar dock att mycket föroreningar i form av t ex jord och sten följer med det flisade materialet trots siktningen. Detta är ett tekniskt problem, som inte har relevans på huruvida fliset kan betraktas som rent träavfall. Huruvida övriga träavfall kan bedömas vara rena träavfall beror på vilken kvalitetssäkring och hantering som kan uppvisas vid källan. Om ursprunget är känt och definierat ökar förutsättningarna. Vid insamling av träavfall från bygg- och rivningsverksamhet bedöms tillräckligt stora och kvalitetssäkrade volymer kunna uppstå. Här finns dock ett motsatsförhållande i behovet att lämna ett osorterat avfall, som härrör till den platsbrist som ofta råder på bygg- och rivningsplatser. Nationella mängduppgifter saknas i dag för dessa typer av träavfall ton träflis sorteras ut vid Sveriges deponier, vilket kan uppskattas motsvara 1 TWh. Hur stor andel av detta som har en potential att betraktas som rent träavfall vid bättre sortering vid källan är oklart. Naturvårdsverket har ett uppdrag av regeringen att utarbeta en nationell avfallsplan, som skall presenteras senare i år, och sedan uppdateras med regelbundna mellanrum. Vidare pågår revidering av föreskrifter för kommunal avfallsplanering. Slutligen har en EG-förordning om insamling av avfallsstatistik trätt i kraft, och Sverige har påbör- 20

23 jat arbetet med att införa den. Det bedöms att dessa aktiviteter sammantaget kommer att underlätta insamling av de uppgifter som krävs för att kunna göra en bedömning av tillgängliga mängder återvunnet trädbränsle. Sammantaget är potentialen för förbränning av återvunna trädbränslen i anläggningar som ej är avfallsförbränningsanläggningar mycket svår att avgöra i dagsläget, då det dels är avgörande vilken praxis som kommer att breda ut sig vad gäller defintionen av rent träavfall, dels är mycket svårt att få fram uppgifter om mängder Vissa tekniska och miljömässiga aspekter Limmet som används för att göra spånskivor innehåller mycket kväve (ureabaserat) vilket ger förhöjda utsläpp av NOx. De flesta anläggningar har NOx-begränsningar varför kvävehalten i spånskivor kan vara kritisk Erfarenheter av förbränning, lagring och hantering av bränslet Exempel på energibolag som tar emot flisat trädgårdsavfall för förbränning är C4 Energi i Kristianstad. Sydkraft har ett flertal anläggningar som levererar totalvärme till spånskivetillverkare med spill från processen som bränsle, t ex hos Spaljisten i Åseda och Totebo AB. 6. Bränslen från jordbruket 6.1. Tillgängliga mängder idag Grödor från jordbruket som på olika sätt används för el- och värmeproduktion är främst energiskog, energigrödor och spannmål. För energiändamål används även en del åkerbränslen till att producera etanol och andra drivmedel, samt för biogasproduktion. Mängden agrara bränslen som används för energiändamål uppgår i dag till knappt 1 TWh. För fjärrvärmeproduktion är energiskog dominerande med 0,2 TWh. De olika åkerbränslena som används odlas under olika förutsättningar. Odling av energiskog som salix, och även rörflen är exempel på växter som innebär en mer långsiktig satsning av energigröda på marken, där den bästa avkastningen ges om odlingen sker under en viss tidsperiod. Hampa är en ettårsgröda som går att integrera i en växtföljd, och alltså är en mer flexibel gröda. Energiskog, främst salix, är snabbväxande träd som odlas för energiändamål sedan ett 20-tal år tillbaka. Det är det odlade bränsle som det finns mest erfarenhet kring. Det tar cirka fyra år från plantering till första skörd. Salix eldas i dag i flisad form på ett 30-tal större värmeverk i Sverige, blandat med annat bränsle, vanligen med en inblandning av salix runt 25 %. Lönsamheten för salixodling har förbättrats under de senaste åren, då nya högavkastande och frosttåliga sorter har tagits fram, och produktions- och skördekostanden kan i dag i vissa fall vara lägre för salixflis än för skogsfils. Kvaliteten m a p på t ex storleksfördelning och renhet är likvärdig med grot. I dag odlas ca hektar Salix i Sverige av 1250 odlare. Energigrödor kan vara energigräs och hampa. Rörflen är det energigräs som är bäst lämpat för svensk odling, och som har sin största potential i norra Sverige. Den odlade arealen av rörflen är idag ha jämnt fördelad över landet, av detta skördas enbart 400 hektar per år som biobränsle, resten odlas som trädesgröda, dvs. den gröda 21

24 som används vid återhämtning av åkermark, utan att skördas. I dagsläget är det för dyrt att producera rörflen i förhållande till rådande energimarknadspriser, men nya högre avkastande sorter håller på att utvecklas. Rörflen odlas under en årsperiod och ger avkastning efter ca 3 år, varefter skörd sker varje år. Odling av hampa för energiändamål är högaktuellt, genom att ett tidigare förbud mot odling av hampa upphävdes 2003 (se avsnitt nedan) är alltså den tredje möjliga odlingssäsongen för hampa, som är en ettårsgröda. Industrihampa, som består av 30 % fibrer och resten vedämnen, ger bra avkastning som energigröda men användningen av hampa till energi är en i stort sett oprövad verksamhet, och mycket lite forskning har bedrivits på området. Den hampa som är aktuell för energiodling har låg så kallad THC-halt, dvs. ger ingen berusningseffekt. Hampa odlas på 140 ha i Sverige varav 70 ha på Gotland. Innan hampaodling förbjöds odlades hampa för att få bort ogräs, därför finns sedan tidigare traditionen att odla grödan på flera håll i landet. Bild 3. Odling av industrihampa Källa: Hampanätet Hampa har många alternativa användningsområden där fibern utnyttjas. Ett stort användningsområde är att använda som strö i stallar. Mest lönsamt bedöms hampa för energiändamål bli om fiberdelen kan avskiljas från veden innan förbränningen. Spannmål har kommit att bli intressant i större skala främst för uppvärmning av jordbrukarnas egna fastigheter och andra fastigheter på landsbygden, och särskilda energispannmål finns att tillgå. Det är en relativt ny företeelse som i dag pågår främst i försöksverksamhet. Sverige och EU har i dag ett överskott av spannmål, och beräkningar visar att konkurrenskraften mot eldning av pellets kan bli bärig om transportavstånden är korta. Lönsamheten för att odla spannmål i konkurrens med flis finns dock inte i dag. Havre är det spannmål som har visat sig vara mest lämpat för eldning, och som bedöms ha störst potential att bli konkurrenskraftigt mot träpellets. I dag finns ett stort produktionsöverskott av havre, och en del exporteras. Vidare har havre ofta ett lägre marknadsvärde än andra spannmål, då det ofta får prisavdrag för t ex färg, vilket inte har någon betydelse vid eldning. Det är också lika lätthanterligt som pellets, och behöver ingen vidare förädling. Ur raps och andra oljeväxter pressas också vegetabiliska oljor som ingår i biooljor. Biooljor beskrivs i avsnitt 8 nedan. 22