RAPPORT. Biogas ur gödsel, avfall och restprodukter - goda svenska exempel

Transkript

1 RAPPORT Biogas ur gödsel, avfall och restprodukter - goda svenska exempel

2 Förord Uttaget av fossila bränslen måste minska om vi ska kunna uppfylla nya miljö- och klimatmål och förhindra en tilltagande växthuseffekt. Biogas är, till skillnad från fossila bränslen, koldioxidneutral och förnybar. Biogas är också det renaste bränslet på marknaden och har potential att ersätta en stor del av den fossila drivmedelsanvändningen i Sverige. Den biogödsel som bildas efter rötning är ett högvärdigt gödsel- och jordförbättringsmedel. Biogasprocessen bidrar till att samhällets organiska avfall kan återanvändas och bli till en resurs. Ett hållbart kretslopp av näringsämnen och energi skapas därmed mellan stad och land, mellan konsumtion och produktion. Sverige har idag kommit långt när det gäller utnyttjandet av biogas och är ett föregångsland för rening av biogas till fordonskvalitet. En satsning på biogasanläggningar har gjorts under flera år, bland annat med statlig finansiering från lokala klimatinvesteringsprogram (LIP och Klimp). Nya anläggningar och ny teknik tillkommer kontinuerligt. Fortfarande är dock efterfrågan på biogas större än tillgången i flera regioner. Denna skrift är ämnad som en upplysning om biogasprocessen och riktar sig till politiker och beslutsfattare i landsting, kommuner och länsstyrelser, lantbrukare och lantbruksorganisationer samt övriga med intresse för biogas i Sverige och internationellt. Skriften inleds med en beskrivning av biogasprocessen, från substratanvändning till distribution av färdig biogas och biogödsel. Här ges allmän information om biogasteknik, miljö- och samhällsnyttor, finansiering och marknad med mera. Därefter följer en beskrivning av tolv svenska biogasanläggningar som varit särskilt framgångsrika och som kan stå som modell för framtida satsningar. Anläggningarna är indelade i fyra olika kategorier; samrötningsanläggningar, gårdsbaserade biogasanläggningar, reningsverks- respektive industrianläggningar. Alla fallstudier är daterade mars De produktionssiffror som anges avser år 2007 om inget annat anges i texten. Det stora flertalet av de beskrivna biogassystemen har mottagit finansiellt stöd vi LIP och Klimp. Stödet har haft stor betydelse för många av anläggningarnas utveckling. Skriften avslutas med litteraturtips och en lista med resurspersoner, organisationer och företag som kan vara användbar för den som planerar att starta en egen biogasanläggning. Vi vill härmed framföra ett stort tack till de anläggningar som bidragit med uppgifter och bildmaterial till fallstudierna. Naturvårdsverket har bidragit med finansiellt stöd för att ta fram skriften och Swentec, Sveriges miljöteknikråd, har finansierat översättningen för internationell spridning. Ulf E. Andersson (Naturvårdsverket) och Catarina Hedar (Swentec) har även deltagit i referensgruppens arbete. Skriften är en utgåva från Svenskt Gastekniskt Center, Svenska Gasföreningen och Svenska Biogasföreningen. Föreningarna tar fullt ansvar för skriftens innehåll. Med förhoppning om god och informativ läsning, Stockholm den 19 maj 2008 Jörgen Held, Svenskt Gastekniskt Center Anders Mathiasson, Svenska Gasföreningen Anders Nylander, Svenska Biogasföreningen 1

3 Innehållsförteckning Biogas för energi och miljö...4 Klimatpolitiska mål...4 Miljömål för avfall...5 Biogas i Sverige...5 Historik... 5 Biogasanläggningar... 5 Statliga stöd... 6 Nuvarande produktion och framtida potential... 6 Samhällsnyttor...7 Strategisk energi- och drivmedelsresurs... 7 Hållbar avfallshantering... 7 Energieffektivt... 7 Levande landsbygd... 8 Rent bränsle för industrin... 8 Regional utveckling och ökad sysselsättning... 8 Exportmöjligheter... 9 Miljönyttor...9 Förnybar energikälla... 9 Miljövänligt bränsle Högvärdigt gödselmedel Minskade metanutsläpp Mångsidig odling Förbättrad markstruktur Problem och utmaningar...12 Metanläckage Lukt Konkurrens om odlingsmark Föroreningar i rötslam För få gasfordon och tankställen Biogasteknik...14 Definitioner av biogas...14 Rötgas Deponigas Biometan från termisk förgasning Biogasprocessen...15 Flera steg Belastning och uppehållstid Temperatur Processutformning Torr rötning Substrat Förbehandling Hygienisering Användning och distribution av biogas...18 Värme Kraftvärme Fordonsbränsle Uppgradering Gasnätet Vätgasinblandning Infrastruktur av gasledningar Rötrest och biogödsel...22 Slam från vattenrening

4 Biogödsel Certifierad biogödsel Spridning av biogödsel Utveckling av biogasprocessen...23 Ordförklaringar...24 Ekonomiska förutsättningar...25 Investeringskostnader...25 Investeringskostnader för gårdsanläggningar Investeringskostnader för samrötningsanläggningar Investeringskostnader för uppgraderingsanläggningar Stödsystem och styrmedel...27 Energibeskattning Elcertifikatsystemet Miljöbilspremien, förmånsvärden och trängselavgifter Investeringsstöd Goda svenska exempel...29 Samrötningsanläggningar...29 Erfarenheter samrötning Biogasanläggningen i Boden NSR biogasanläggning i Helsingborg Kristianstads biogasanläggningar Biogasanläggningen i Linköping Biogasanläggningen i Västerås Reningsverksanläggningar...58 Erfarenheter reningsverk Biogasanläggningen i Göteborg Stockholms stads biogasanläggningar Gårdsbaserade biogasanläggningar...72 Erfarenheter gårdsbiogas Biogasanläggningen vid Alviksgården Biogasanläggningen i Bjuv Biogasanläggningen i Hagavik Industrianläggningar...85 Erfarenheter industrianläggningar Biogasanläggningen vid Domsjö fabriker Norrmejeriers biogasanläggning i Umeå SAMMANFATTNING...95 Samlade erfarenheter av biogasproduktion...95 Biogasprocessen har många pusselbitar...97 Vanliga frågor och svar Listor Leverantörer/Konsulter/Affärspartners Bransch Uppgraderingsanläggningar i Sverige Biogasanläggningar i Sverige Referenser och litteraturtips

5 Biogas för energi och miljö En långsiktig och hållbar tillförsel av energi är nödvändig för vårt samhälle och vår försörjningstrygghet. Samtidigt måste användningen av fossila bränslen minska, dels på grund av begränsad och/eller osäker tillgång till dessa bränslen i framtiden, dels på grund av deras negativa miljöpåverkan. För att kunna uppfylla miljö- och klimatmålen, minska utsläppen av växthusgaser, minska oljeberoendet och öka försörjningstryggheten krävs därför en satsning på och utveckling av de förnybara energikällorna. I dessa sammanhang spelar biogasprocessen med dess slutprodukter en framträdande roll. Biogasprocessen är en naturlig process där organiskt material bryts ner av mikroorganismer i syrefri miljö under bildande av biogas och näringsrik biogödsel. En viktig uppgift som vi idag står inför är att minska uttaget av ändliga tillgångar från jordens inre och att skapa ett långsiktigt, hållbart kretslopp av näringsämnen och energi i naturen. En större andel av det matavfall som idag förbränns behöver sorteras ut och behandlas biologiskt. Sverige har idag 16 nationella miljömål att uppfylla. Bland dessa är bara naturlig försurning, begränsad klimatpåverkan, ingen övergödning och god bebyggd miljö exempel på mål där biogasprocessen kan bidra till en positiv utveckling (SGC rapport 2006, Energigaser och miljömål). Biogas är, till skillnad från fossila bränslen, koldioxidneutral och förnybar. Dess huvudbeståndsdel, metan, gör gasen mycket energirik och den har många användningsområden. Bland annat kan biogas med fördel utnyttjas för produktion av el och värme. Efter rening, så kallad uppgradering, kan biogas även användas som fordonsbränsle och utgör då ett högklassigt miljövänligt alternativ till bensin och diesel. Biogas är dessutom eftertraktat i industrin, både som ett rent bränsle och som råvara i olika tillverkningsprocesser. Klimatpolitiska mål Enligt EU-kommissionens energi- och klimatpaket ska utsläppen av växthusgaser minska med minst 20 procent fram till 2020 jämfört med Detta motsvarar en minskning med 14 procent jämfört med nivån år Under samma period ska andelen förnybar energi öka från 8,5 procent till 20 procent. Dessa mål ska uppnås dels inom systemet för handel med utsläppsrätter, dels genom åtgärder i andra sektorer. Handelssystemet kommer att utvidgas till att omfatta fler verksamheter medan antalet utsläppsrätter ska minska efterhand, så att de utsläpp som täcks av systemet minskar med 21 procent jämfört med 2005 års nivåer. I EU:s drivmedelsdirektiv ingår också målet att minst 10 procent av fordonsbränslet inom EU ska vara biobränslen år Idag (2008) är andelen cirka 2 procent. För att nå målen fram till 2020 föreslår kommissionen individuella och obligatoriska 4

6 mål för de olika EU-länderna. Kommissionen har också antagit nya riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd som ska hjälpa medlemsstaterna att utforma en hållbar europeisk klimat- och energipolitik. EU-kommissionens mål innebär för Sveriges del en ökning av andelen förnybar energi från 40 procent år 1990 (44 procent år 2008) till 49 procent år År 2050 bör de svenska utsläppen sammantaget vara lägre än 4,5 ton koldioxidekvivalenter per år och invånare, för att därefter minska ytterligare. Som ett nationellt delmål för perioden anges att utsläppen av växthusgaser ska vara minst 4 procent lägre än utsläppen år Regeringen anvisar dessutom, inom ramen för satsningen av en miljard kronor till klimat- och energiinvesteringar, 150 miljoner kronor till pilot- och demonstrationsprojekt för andra generationens biodrivmedel, det vill säga nya sätt att framställa biobränslen ur till exempel skogsråvara. Miljömål för avfall Det är sedan år 2005 förbjudet att lägga organiskt avfall på deponi. Riksdagen har också beslutat att minst 35 procent av matavfallet från hushåll, storkök, restauranger och butiker ska återvinnas genom biologisk behandling senast år År 2007 behandlades cirka 18 procent av matavfallet biologiskt i olika komposterings- och biogasanläggningar. Ett ytterligare mål är att minst 60 procent av fosforföreningarna i avloppen ska återföras till produktiv mark senast år 2015, varav minst hälften till åkermark. Spridning av biogasprocessens näringsrika slutprodukt, biogödseln, på jordbruksmark kan bidra till att dessa mål uppfylls. Biogas i Sverige Historik I Sverige har biogasprocessen sedan länge använts för att stabilisera och minska slammängderna vid landets reningsverk. Efter 1970-talets energikris ökade intresset för att framställa förnybar metangas även från andra organiska material, som till exempel gödsel och industriella avloppsvatten från sockerbruk, massafabriker med mera. Under 1980-talet byggdes många anläggningar för att utvinna biogas från avfallsdeponier och sedan mitten av 1990-talet har flera anläggningar som behandlar fasta avfall från livsmedelsindustrier och matavfall tillkommit. Biogasanläggningar Idag ligger Sverige långt framme när det gäller utnyttjandet av biogas som energikälla. Biogas produceras vid totalt 227 anläggningar runt om i landet. Anläggningarna består av 138 reningsverk, 3 industrier, 18 samrötnings- 5

7 anläggningar och 60 deponier. Den största mängden biogas, cirka 60 procent kommer från reningsverk, medan cirka 30 procent kommer från deponier och 10 procent från samrötningsanläggningar. Småskalig biogasproduktion på gårdsnivå förekommer också (8 anläggningar), främst för produktion av el och värme. Under de senaste tio åren har framgångsrika svenska satsningar lett till ett ökat användande av biogas som fordonsbränsle. För närvarande (mars 2008) finns det 34 uppgraderingsanläggningar i landet. Medvetenheten om biogasens fördelar ökar och i vissa regioner, som till exempel i Stockholmsområdet, är efterfrågan på biogas som fordonsbränsle större än tillgången. Nya tekniker för rening och transport av gasen har utvecklats och antalet tankställen för biogas ökar stadigt i landet. Statliga stöd En stor del av dessa satsningar har möjliggjorts genom det statliga stöd som under åren fördelats av Naturvårdsverket i lokala investeringsprogram (LIP) respektive klimatinvesteringsprogram (Klimp). Flera biogasanläggningar har byggts med hjälp av LIP- respektive Klimp-bidrag och ett antal förbättringar och utbyggnader av befintliga anläggningar har också fått detta ekonomiska stöd. De statliga investeringsprogrammen har varit en väsentlig drivkraft för de flesta svenska biogasprojekt och i många fall möjliggjort framtagande av ny teknik och demonstrationsobjekt (Biogasanläggningar med potential Utvärdering av LIPfinansierade system för rötning och kompostering, Rapport 5476, Naturvårdsverket 2005). Nuvarande produktion och framtida potential Den sammanlagda mängden biogas som produceras årligen i Sverige uppgår till närmare 1,3 terawattimmar (år 2006). Olika rapporter visar att det finns potential för ungefär tio gånger så stor produktion, eller cirka 14 terawattimmar per år (Linné & Jönsson 2004), i landet. I denna potential förutsätts bland annat att cirka 10 procent av jordbruksarealen används för odling av grödor till rötning. Om även möjligheten att utvinna metan ur cellulosarika trämaterial, så kallad biometan, beaktas blir potentialen för produktion av metan ur inhemska råvaror uppemot 100 terawattimmar (Held 2007). Biometan framstår som ett realistiskt alternativ för ersättning av en betydande del av den totala mängd fossila drivmedel (90 terawattimmar) som används i Sverige idag. Storskaliga biogasanläggningar, som producerar 50 gigawattimmar eller mer biogas per år, planeras nu för att utöka biogasproduktionen i landet. Bland annat finns planer på att bygga storskaliga anläggningar runt Malmö och Stockholm. Detta medför att biogasens konkurrenskraft ökar genom att man kan åtnjuta de skal- och stordriftsfördelar som följer med större anläggningar. 6

8 Det finns idag en outnyttjad potential för ökad biogasproduktion i många av de reningsverk som behandlar slam från vattenreningen. Flera av dessa anläggningar skulle kunna generera mer biogas om förhållandena optimerades för sådan produktion (Mårtensson 2007). Detta innebär att kostnaderna kan hållas på en rimlig nivå vid ökad biogasproduktion, eftersom anläggningen redan finns på plats. Samhällsnyttor En ökad användning av biogas som bränsle minskar vårt beroende av olja, vilket har fördelar både för miljön och för vår långsiktiga energiförsörjning. Biogasprocessen utgör dessutom en viktig länk i ett kretslopp av näring och energi mellan stad och land, mellan konsumtion och produktion. Strategisk energi- och drivmedelsresurs För att säkra den svenska industrins och trafikens energi- och drivmedelsförsörjning i framtiden är det nödvändigt att finna vägar ut ur beroendet av fossila bränslen och råvaror. Ett växande behov av råolja från avlägsna och politiskt instabila områden minskar vår försörjningstrygghet. Störningar i leveranserna av fossil energi hotar att driva upp priserna vilket bland annat kan leda till minskad konkurrenskraft hos den inhemska industrin. En satsning på biogas innebär ett strategiskt viktigt steg ut ur oljeberoendet och bidrar till en långsiktigt hållbar energiförsörjning. Hållbar avfallshantering I ett uthålligt och resurssnålt samhälle ingår avfallet i ett kretslopp där organiskt material och näringsämnen som kväve, fosfor och kalium återförs till produktiv mark. Avfallet blir därmed en resurs som kan utnyttjas på ett hållbart sätt. Detta bidrar också till ett ökat miljömedvetande hos de kommuninnevånare som källsorterar sitt matavfall. Genom att ta tillvara samhällets organiska restprodukter minskar mängden avfall som måste tas omhand på annat sätt, till exempel genom förbränning. Med hjälp av biogasprocessen ingår produktion och konsumtion av såväl livsmedel som energi från samhällets olika sektorer i ett balanserat kretslopp. Att utveckla integrerade lösningar för vatten, energi och avlopp är en viktig del i skapandet av hållbara städer. Energieffektivt När åkermarken används för produktion av bioenergi är en viktig faktor att ta hänsyn till hur mycket energi som kan fås ut när tillförd energi dragits av, det vill säga nettoenergiutbytet. I en studie som utförts vid Lunds Tekniska högskola undersöktes energieffektiviteten vid odling av vete för drivmedelsproduktion (Börjesson 2004). Resultaten visade att åkermarken utnyttjades cirka tre gånger mer energieffektivt när den odlades med vete för produktion av biogas jämfört med om vetet användes för etanolproduktion. 7

9 Att kombinera etanol- och biogasproduktion är också energieffektivt. Ett exempel på detta finns vid den så kallade gröngasanläggningen i Norrköping, som drivs av Agroetanol och Svensk Biogas i samarbete. I detta fall framställs etanol ur vete, medan restprodukten, dranken, används för produktion av biogas genom rötning. Levande landsbygd En fördel med biogastekniken är att den kan utnyttjas lokalt och råvaror behöver inte transporteras långa sträckor eller importeras. Små eller medelstora företag och kommuner kan etablera biogasanläggningar som inte behöver koncentreras till någon särskild plats i landet eller till storstadsområdena. När stallgödsel från till exempel svin rötas innan spridning minskar luktproblemen vid spridning av gödseln väsentligt. Detta kan, särskilt om spridningsarealen gränsar till bebyggelse, ha avgörande betydelse för lantbruksföretagets fortlevnad som djurproducent. Att odla energigrödor på åkern är ett sätt att hålla marken i brukbart tillstånd. Överskottsarealer och mark som idag ligger i träda riskerar att på sikt förbuskas och växa igen. Genom biogasproduktion från olika jordbruksgrödor behålls potentialen inför eventuell framtida livsmedelsodling på dessa marker. Genom försäljning av producerad el och biogas till uppgradering utanför gården kan lönsamheten i lantbruksföretaget öka. Fler företag kan överleva och hålla odlingsmarken öppen. Detta i sin tur leder till en levande landsbygd och ökad sysselsättning i regionen. Rent bränsle för industrin Metan är ett eftertraktat bränsle i industrin, bland annat beroende på dess gasform vilket ger en hög förbränningskvalitet och reglerbarhet. Metan brinner med en ren och klar låga vilket gör att värmepannor och annan utrustning inte smutsas av sot och slagg. Detta medför både renare arbetsmiljö och minskat slitage på anläggningen. Metanmolekylen kan också användas som råvara i en mängd olika tillverkningsprocesser. Exempel på produkter där metan kan ingå som råvara är färger, plaster, möbler, djurfoder och smörjoljor. Regional utveckling och ökad sysselsättning En satsning på biogas till fordonsbränsle kräver utökat engagemang från många parter, inte bara i det enskilda företaget. Många andra aktörer behöver vara inblandade för att alla delar i projektering, byggande, ekonomisk kalkylering, kontroll, distribution med mera ska fungera. Detta i sin tur innebär att nya arbetstillfällen skapas, både lokalt och regionalt runt satsningen. Redan nu finns ett antal regionala samarbeten kring biogas (Biogas Väst, Biogas Syd) och flera är under 8

10 uppbyggande (Biogas Öst, Biogas Norr, Biogas Mitt). En satsning på biogas är också en satsning inom regional- och sysselsättningspolitiken. Exportmöjligheter Biogas är ett miljöteknikområde som har väckt stort internationellt intresse. Det är nödvändigt att inom detta område öka stödet samt förbättra hemmamarknaden för att biogasföretagen ska kunna utvecklas till framgångsrika exportföretag. Den stora marknaden finns utanför Sveriges gränser. Sverige ligger idag i täten när det gäller biogasteknik och är världsledande på uppgraderings- och förgasningsteknik. Det finns för närvarande (mars 2008) 34 uppgraderingsanläggningar i landet, vilket är flest i världen (källa SGC). Med en fortsatt inhemsk satsning kan företag i biogasbranschen växa, vilket i sin tur leder till ökade möjligheter att föra ut svensk biogasteknik och spetskompetens inom miljöteknik på en internationell marknad. Export av kunnande och teknik på biogasområdet kommer därmed leda till att ännu fler arbetstillfällen skapas i Sverige. Allt detta borgar för att mycket kommer att hända på biogasfronten inom de närmaste åren. En satsning på biogas har inte bara fördelar för miljön och energiförsörjningen. Den kan även bli en satsning i rätt riktning för ekonomin i det enskilda företaget, för regionalpolitiken och för samhällsekonomin i stort. Miljönyttor Biogasprocessen har många miljömässiga fördelar och intar en särställning eftersom den har två miljövänliga slutprodukter, biogas och biogödsel. Biogasen är idag det mest miljövänliga fordonsbränslet som finns på marknaden och kan också användas för produktion av värme och el och som råvara i industrin. Renad biogas har samma användningsområden som naturgas och kan därmed ersätta denna.. Biogödseln är ett högvärdigt gödningsmedel som kan återföra näringsämnen till marken och därmed sluta kretsloppet av näring mellan stad och land. Förnybar energikälla Biogas är en förnybar energikälla. Den koldioxid som bildas när biogas förbränns och blandas med luftens syre bidrar inte till växthuseffekten, eftersom kolet i biogasen redan finns i omlopp i naturen ovan jordskorpan. Samma mängd koldioxid skulle avges om det biologiska materialet istället förmultnade. Kolet i metanmolekylen härstammar från luftens koldioxid som bundits in i växterna via fotosyntesen. Även naturgas har bildats på detta sätt, men naturgasens kol har gömts i fossila lager under miljontals år och är därmed inte koldioxidneutralt när det hämtas upp ur jordens inre. Detta ger biogasen en miljöfördel gentemot naturgas. 9

11 Miljövänligt bränsle När biogas används som ersättning för bensin eller diesel till fordonsdrift ger det många miljöfördelar. Biogas är det fordonsbränsle som ger lägst koldioxid- och partikelutsläpp av alla drivmedel som finns på marknaden idag. Metanmolekylen är den enklaste av alla kolväten, vilket gör att avgaserna vid förbränning är mycket rena. Utsläppen av kolmonoxid, kolväten, svavelföreningar, kväveoxider, tungmetaller och stoft är försumbara. Gasmotorn är tystare och bullrar mindre än en dieselmotor, vilket innebär bättre arbetsmiljö för till exempel yrkeschaufförer. Metan är ett säkrare drivmedel än bensin och diesel eftersom gasen inte är giftig och lättare än luft. Om ett läckage skulle uppstå stiger gasen snabbt uppåt och späds ut i den omgivande luften. Koldioxidutsläppen per energienhet beräknas kunna reduceras med cirka 90 procent när biogas används för att ersätta fossila drivmedel. Om biogas som utvinns ur till exempel gödsel används som drivmedel ger det dubbla vinster, eftersom utsläppen av både metan och fossil koldioxid minskar. Reduktionen av koldioxidekvivalenter kan då vara så stor som 180 procent per energienhet. Högvärdigt gödselmedel Eftersom rötningen sker i slutna kärl hålls alla de näringsämnen som tillförs via substratet effektivt kvar på plats och läcker inte ut. Kväve, fosfor, kalium, kalcium och magnesium blir kvar i lösliga och växttillgängliga former. Ett miljöproblem vid konventionell hantering av stallgödsel är att näringen i denna är relativt svårtillgänglig och därför inte kan tas upp i tillräcklig grad av växternas rötter. Följden blir att näringsämnen, framför allt kväve och fosfor, lakas ut från marken och når vattendrag och slutligen havet, där de orsakar övergödning. Om man däremot rötar gödseln innan den sprids hamnar näringsämnena i mer lättillgängliga former. Det kväve som är bundet i organisk form i till exempel stallgödsel och skörderester övergår vid rötning till ammonium, vilket är en vattenlöslig form av kväve som är lättare för växtens rötter att ta upp. Rötningen innebär därför att man får ett effektivt kvävegödselmedel som dessutom är lätthanterligt och kan myllas ner i marken med god precision. Eftersom växterna snabbt kan ta upp näringsämnena från den rötade gödseln minskar också risken för kväveförlust och miljöpåverkan via ammoniak- och lustgasavgång. Även läckaget av vattenlösligt nitrat minimeras. Detta gör att risken för utlakning av kväve till vattendrag och grundvatten minskar. Med en mer effektiv hushållning av näringsämnena i gödseln minskar också behovet av inköpt handelsgödsel. Detta innebär både lägre kostnader för lantbrukaren och en energibesparing i form av minskad mängd fossila råvaror och energi som behövs för framställning av handelsgödsel. 10

12 Rötad gödsel luktar betydligt mindre än färsk gödsel vid spridning, vilket möjliggör spridning nära bebyggelse utan olägenhet. Rötningen minskar också antalet sjukdomsframkallande mikroorganismer och ogräsfrön i materialet, särskilt om rötningen sker termofilt (55 C). Minskade metanutsläpp Metan är i sig en växthusgas och dess verkan på växthuseffekten är, sett ur ett hundraårsperspektiv, drygt 20 gånger starkare än koldioxid. Ett problem vid konventionell gödselhantering och lagring är att det ofta uppstår spontana emissioner av metan. Dessa metanutsläpp kan undvikas om gödseln istället rötas i en sluten rötkammare, eftersom all bildad metan samlas upp och förbränns. I detta sammanhang är det viktigt att även rötrestlagret täcks, eftersom en del metan fortfarande kan bildas innan biogödseln myllas ner i marken. Vid många deponier samlas metan idag upp, vilket minskar metanläckaget till atmosfären även från dem. Mångsidig odling Många grödor lämpar sig för biogasutvinning, till exempel vallgrödor, spannmål, majs, sockerbetor med mera. Odlingen blir därför inte ensidig till skillnad från om till exempel etanol produceras från enbart sockerrör eller vete, eller rapsmetylester (RME) från enbart oljeväxter (raps). En varierad odling kan innebära ett mer balanserat odlingssystem, bland annat med minskat behov av bekämpningsmedel. En mer varierad växtföljd med inslag av baljväxter såsom ärtor eller klöver ger dessutom ett tillskott av kväve till marken. Baljväxterna kan med hjälp av marklevande mikroorganismer fånga in luftens kväve och binda in det i växtmaterialet. När de skördade växterna sedan rötas blir resultatet en kväverik biogödsel som kan föra kvävet tillbaka till åkern i lättillgänglig form. Detta kan bli ett särskilt viktigt inslag på gårdar med ekologisk odling där handelsgödsel inte får användas. Förbättrad markstruktur I områden som länge dominerats av spannmålsodling utan inslag av betande djur och vallgrödor kan en lägre halt av organiskt material ge en försämrad markstruktur med minskat skördeutbyte som följd. Att låta en del av den odlade grödan gå in i en biogasprocess och därifrån få ut en rötrest som blir till mull och växtnäring i den egna åkern kan vara ett sätt att ersätta det som kreatursgödseln annars skulle bidra med. Genom att etablera fleråriga gräsvallar för biogasproduktion förbättras markstrukturen, bland annat som en följd av välutvecklade rotsystem och maskgångar i marken. 11

13 Problem och utmaningar Biogasen och biogödseln har, som beskrivits ovan, många samhälls- och miljöfördelar och kommer sannolikt att spela betydande roller i Sveriges framtida miljöarbete, energiförsörjning och avfallshantering. För att introduktionen av biogasen på den svenska marknaden ska bli fortsatt framgångsrik är det dock viktigt att de problem och hinder som kan uppstå på vägen hanteras på ett medvetet och effektivt sätt. Metanläckage Metan är en växthusgas och läckage av metan bör undvikas vid all hantering av biogas och biogödsel. Redan idag sker ett målmedvetet arbete vid biogas- och uppgraderingsanläggningarna för att upptäcka och undvika läckor av gas. Bland annat har Avfall Sverige initierat ett frivilligt åtagande för biogasproducenter att regelbundet inventera sina utsläpp. Eventuella läckage som upptäcks vid inventeringen ska åtgärdas. När det gäller hanteringen av biogödsel är det viktigt att lagring och transporter sker i täckta kärl innan spridning. Viktigt att notera i detta sammanhang är att metanläckagen är betydligt större vid hantering av färsk stallgödsel än vid hantering av biogödsel. Lukt Vid biogasanläggningar uppstår ibland olägenhet med lukt. Detta är oftast kopplat till mottagningen av avfall innan rötning. Även här sker en teknikutveckling, bland annat har vissa anläggningar installerat kompostfilter som reducerar lukten vid mottagning och hygienisering av färskt avfall. Konkurrens om odlingsmark I den potential som anges för framtida svensk biogasproduktion ingår, förutom biogas från organiska avfall, även rötning av diverse odlade grödor. Om sådan mark som idag ligger i träda (10 15 procent av odlingsarealen) utnyttjas för energiproduktion uppstår ingen direkt konkurrens med livsmedelsproduktion. Odling av grödor för biogasproduktion medför istället att denna mark utnyttjas på ett effektivt sätt och hålls i brukbart skick inför ett eventuellt framtida behov av ökad spannmålsodling. Lågproduktiva marker som på sikt riskerar att beskogas kan med fördel utnyttjas för biogasproduktion. Dessutom kan restprodukter från livsmedelsproduktion, till exempel blast och skörderester, användas för biogasproduktion vilket innebär ett effektivt utnyttjande av åkermarken. En konkurrenssituation som däremot kan uppstå är om marken behövs för annan energiproduktion. 12

14 Föroreningar i rötslam Slutprodukten som bildas från rötning av avloppsslam vid landets reningsverk, så kallat rötslam, kan innehålla oönskade ämnen, som till exempel rester av bekämpningsmedel, läkemedel samt relativt höga halter av tungmetaller. Dessa rötrester ska inte likställas med den biogödsel som framställs vid anläggningar som rötar rena organiska avfall, till exempel gödsel, grödor, källsorterat matavfall och rena processvätskor från livsmedelsindustrin. Biogödseln är mycket ren och genom ett utvecklat certifieringssystem (SPCR 120) garanteras kvaliteten på denna. Även vid reningsverken pågår nu ett arbete som syftar till att höja kvaliteten på och därmed utöka användningen av rötslam. Det är i detta sammanhang mycket viktigt att arbeta uppströms, det vill säga att spåra och eliminera oönskade ämnen i avloppsvattnet redan innan detta når behandlingsanläggningen. I projektet Ren Växtnäring från avlopp (Revaq) har ett sådant miljöarbete initierats vid ett antal svenska reningsverk. Målet är att den näringsrika rötresten från reningsverken ska få ökad användning inom jordbruket. För få gasfordon och tankställen Produktionsanläggningarna är ännu för få för att tillgodose en hela tiden ökande efterfrågan på biogas i Sverige. För att säkra en jämn tillförsel av gas kan därför en backup med naturgas behövas i vissa fall, åtminstone i ett initialskede innan produktionen av biogas hunnit komma upp i tillräckligt stora volymer. I takt med att produktionen av biogas ökar etableras nya tankställen i landet, men fortfarande är efterfrågan på biogas i flera regioner större än tillgången. En anledning till att eventuellt nya biogasproducenter tvekar med en etablering kan bland annat bero på att avsättningen av biogasen inte är långsiktigt garanterad. Det finns för få tankställen och gasfordon på marknaden. Här uppstår ett moment 22- problem. En annan orsak till varför biogasen ännu inte etablerats fullt ut på den svenska marknaden är att det tar tid och är relativt kostsamt att bygga ut ett fungerande distributionssystem för detta bränsle. Eftersom Sverige inte har något utvecklat distributionssystem för gas, förutom i vissa delar av landet där det finns tillgång till naturgas, behöver därför nya ledningar för biogas byggas lokalt och / eller regionalt. Ett alternativ är att transportera biogas i komprimerad, flytande form. 13

15 Biogasteknik Biogas bildas när organiskt material bryts ner av mikroorganismer i syrefri miljö, så kallad anaerob rötning. Denna process sker naturligt i många miljöer med begränsad tillgång på syre, till exempel i sumpmarker, risfält och i magen på idisslare. I en biogasanläggning utnyttjas den naturliga processen genom att organiskt material läggs eller pumpas in i en rötkammare, som är en helt lufttät behållare. Produkterna som bildas är dels biogas, dels biogödsel som är ett näringsrikt gödningsmedel. Definitioner av biogas Den energirika delen av biogas utgörs av metan. Beroende på produktionsförutsättningarna består biogas av procent metan och procent koldioxid. Dessutom förekommer bland annat svavelväte, ammoniak och kvävgas i små mängder. Biogasen är oftast mättad med vattenånga. Mängden eller volymen biogas brukar anges i enheten normalkubikmeter (Nm 3 ). Med detta menas volymen gas vid 0ºC och atmosfärstryck. Metan ingår även i naturgas och renad biogas kan därför blandas med naturgas och utnyttjas på likartat sätt. Naturgas består av gasformiga kolväten som bildats för miljoner år sedan genom syrefri nedbrytning av växter, plankton, alger med mera. Metanhalten i naturgas är cirka 90 procent eller mer. Denna gas finns i fossila lager och hämtas upp tillsammans med olja eller från separata gaskällor ur jordens inre. Rötgas Den biogas som utvinns ur avloppsslam, gödsel, lantbruksgrödor med mera i en rötkammare kallas ibland för rötgas. Rötgasen har i allmänhet en relativt hög metanhalt (minst 55 procent). Man skiljer ibland på rötgas från samrötning av olika substrat och gas från rötning av enbart avloppsslam. Samrötning innebär att flera substrat rötas tillsammans i en process, till exempel källsorterat matavfall eller slakteriavfall tillsammans med gödsel och avloppsslam. Samrötning leder oftast till en högre halt av metan i rötgasen jämfört med om enbart slam från ett reningsverk rötas. Deponigas De lägsta halterna av metan (45 55 procent) finner man i deponigas. Detta beror på att metanbildningen i avfallsupplag inte är kontrollerad och optimerad på samma sätt som i en rötkammare. En del luft läcker också in i deponin när biogasen sugs ut med hjälp av fläktar. Vid utvinning av deponigas används vanligen perforerade gasrör, så kallade gasbrunnar, som borras eller trycks ned i deponin. 14

16 Den vanligaste användningen av deponigas är till uppvärmning. Om gasen inte används samlas den ändå in och facklas bort, dels för att minska läckaget av växthusgas, dels för att minska explosionsrisken. Metanbildning i deponier är en långsam process, som ur blandat avfall kan pågå i 50 år eller mer. I och med förbudet att deponera organiskt avfall byggs inga nya deponier med sådant avfall, men existerande avfallsupplag kommer att fortsätta producera metan under överskådlig tid (30 50 år). Biometan från termisk förgasning Biometan är ett samlingsnamn för de gaser som huvudsakligen består av metan och som kan utvinnas ur biologiskt material. Biometan kan till exempel vara biogas från rötning, men kan även utvinnas genom förgasning/metanisering av cellulosarika material, som till exempel olika träråvaror och kolhaltiga avfall. Denna så kallade termiska förgasning är ett effektivt sätt att framställa metan. Produkten som erhålls kallas för substitute natural gas (SNG). Ibland används även benämningen syntetisk naturgas. Denna kan distribueras och användas på likartat sätt som naturgas och uppgraderad biogas. Vid framställning av SNG bryts det kolhaltiga materialet ner genom upphettning. Den bildade syntesgasen genomgår olika processteg (rening och skift) innan den slutligen syntetiseras till metan. I Sverige pågår förgasningsprojekt i bland annat Piteå och Värnamo. I Piteå är förgasningsanläggningen förlagd intill ett pappersbruk och förgasar svartlut, en restprodukt från papperstillverkningen. I Värnamo planerar man att producera vätgasrik syntesgas genom trycksatt förgasning av biomassa. Fler förgasningsprojekt planeras, bland annat i Malmö och Göteborg. Dessa anläggningar beräknas att ta i kommersiell drift år Biogasprocessen I biogasprocessen deltar en mängd olika mikroorganismer i ett komplicerat samspel som leder till att sammansatta organiska föreningar, till exempel kolhydrater, fetter och proteiner bryts ner till slutprodukterna metan och koldioxid. Flera steg Biogasprocessen kan indelas i tre huvudsteg, där det första steget, hydrolysen, innebär att mikroorganismer med hjälp av enzymer sönderdelar de komplexa föreningarna till enklare föreningar som till exempel socker och aminosyror. I nästa steg sker en jäsning (fermentation) varvid ett antal mellanprodukter, bland annat alkoholer, fettsyror och vätgas, bildas. I det sista steget sker själva metanbildningen. Denna utförs av en unik grupp mikroorganismer, de så kallade metanbildarna, som har mycket specifika krav på sin omgivande miljö. De växer långsamt och dör i kontakt med syre. De behöver också ha särskild tillgång till vissa vitaminer och 15

17 spårämnen och är känsliga för snabba förändringar i temperatur, surhetsgrad (ph) med mera. Belastning och uppehållstid Biogasprocessen är en biologisk process och tekniken måste anpassas därefter. Ofta startar man upp processen försiktigt och stegvis så att mikroorganismerna hinner vänja sig vid nya förhållanden och substrat. Belastningen, det vill säga inflödet av nytt material per tidsenhet höjs successivt tills full belastning uppnås. Detta kan ta flera månader, beroende på vilket substrat som rötas. Belastningen anges vanligen som organisk belastning eller organic loading rate (OLR), till exempel 2 kilo organisk substans per kubikmeter rötkammarvolym och dygn. Den organiska substansen anges ibland som volatile solids (VS). I rötkammaren behandlas sedan materialet under en viss tid. Den genomsnittliga behandlingstiden för materialet innan det tas ut ur rötkammaren, den så kallade uppehållstiden, varierar beroende på det ingående substratets egenskaper samt hur mycket metan som ska utvinnas ur materialet. Uppehållstiden anges ibland som hydraulic retention time (HRT) och varierar vanligen mellan 10 och 40 dygn. De kortaste tiderna brukar tillämpas vid reningsverken, medan samrötningsprocesser ofta kräver längre uppehållstider. Ur ett kilo torrt organiskt material kan normalt mellan 0,5 och 1,0 kubikmeter biogas utvinnas, beroende på vilket substrat som rötas. Produktionen av biogas vid enbart gödselrötning är cirka en kubikmeter per kubikmeter rötkammarvolym och dag, medan utbytet kan bli avsevärt större (2 3 kubikmeter biogas per kubikmeter rötkammarvolym och dag) om mer energirika substrat används, som till exempel olika grödor och matavfall. Temperatur Temperaturen är en viktig faktor att ta hänsyn till vid anaerob rötning. De temperaturer som brukar användas i biogasprocesser är cirka 37ºC (mesofil) respektive cirka 55ºC (termofil). Det är vid dessa temperaturer som mikroorganismerna växer som bäst inom det mesofila respektive termofila området. Eftersom biogasprocessen, till skillnad från en luftad kompost, inte värmer upp sig själv måste värme tillföras utifrån. Det är också viktigt att rötkammaren är tillräckligt värmeisolerad. För att hålla en jämn temperatur i processen installeras ofta omrörare inuti rötkammaren. Omrörningen underlättar också kontakten mellan mikroorganismer och substrat samt förhindrar skiktning av materialet. Processutformning En biogasprocess kan utformas på olika sätt. Den bildade biogasen samlas upp från toppen av behållaren medan substratet vanligen pumpas in i själva processen. 16

18 Rötresten tas ut genom pumpning eller via ett bräddavlopp för vidare lagring eller återföring till processen. Vanligast och enklast är att använda en enda rötkammare för hela det mikrobiella förloppet, så kallad enstegsrötning. Då sker alla nedbrytningssteg samtidigt och på samma plats. En annan variant är att dela upp processen i två steg, så kallad tvåstegsrötning. I den första rötkammaren inriktas processen på hydrolys och fermentation, men en del metan bildas också. Rötresten eller lakvattnet från denna process avskiljs sedan för att matas in i en andra rötkammare som är specialanpassad för metanbildning. Denna kan till exempel vara utformad som ett anaerobt filter, det vill säga en rötkammare med inbyggda bärarmaterial där metanbildarna kan fästa och därmed tillväxa bättre. Detta resulterar ofta i en snabb och effektiv bildning av biogas med metanhalter på upp till 85 procent. Vid kontinuerlig rötning pumpas nytt material fortlöpande in i rötkammaren vilket ger ett jämnt inflöde av substrat över dygnet. Detta är möjligt för vätskeformiga substrat, som till exempel kommunala och industriella avloppsvatten. Slamformiga material, till exempel flytgödsel och slam från reningsverk, kan också matas in mer eller mindre kontinuerligt i processen, så kallad semi-kontinuerlig rötning. Med fasta material såsom växtrester och matavfall är det vanligt att inmatningen av nytt material sker mer sällan och i större portioner. Genom tillsats av vätska kan fasta material bli pumpbara, vilket möjliggör en mer kontinuerlig inmatning i processen. Torr rötning En rötningsteknik som kan tillämpas på torra material är så kallad torr rötning. Med torra material menas de substrat som har en hög andel torrsubstans (TS), det vill säga över procent TS, och därmed låg vattenhalt. Rötningen sker här satsvis, det vill säga råmaterialet blir kvar på samma plats under hela förloppet utan att något nytt material tillförs eller tas ut ur processen. De enda rörliga delarna är pumpar för överskottsvatten och varmvatten som installeras utanför behållaren. Metoden är därför driftsäker i jämförelse med konventionell rötning där omblandare vanligtvis behövs inuti rötkammaren. Behovet av tillsatt vätska är dessutom avsevärt mindre än vid våt rötning, vilket leder till att rötresten inte behöver avvattnas. Planer på torr rötning finns nu bland annat i Helsingborg och Mörrum. Substrat Många typer av organiska material lämpar sig som substrat för rötning, till exempel slam från avloppsreningsverk, matavfall från hushåll, restauranger och butiker, gödsel, olika växtmaterial och processvatten från livsmedelsindustrin. Samrötning av olika material ger ofta ett högre metanutbyte, det vill säga den producerade mängden metan per inmatad mängd organiskt material ökar jämfört med om varje råvara rötas var för sig. 17

19 Förbehandling I vissa fall behöver substratet förbehandlas innan det matas in i processen. Torra material kan behöva blötas upp, medan alltför vattenrika substrat, som till exempel avloppsvatten och slam från reningsverk, måste avvattnas för att inte ta alltför stor rötkammarvolym i anspråk. Vid rötning av källsorterat matavfall från hushåll, butiker med mera behöver det organiska materialet avskiljas från förpackningar och felsorterat material. Metaller kan avlägsnas med hjälp av magnetavskiljning. Om matavfallet samlats in i plastpåsar kan dessa behöva öppnas och siktas bort. Ibland görs ytterligare sönderdelning av det organiska materialet för att öka dess tillgänglighet för mikroorganismerna i processen, till exempel vid rötning av växtmaterial med hög andel fibrer. Denna typ av förbehandling tillämpas också inför rötning av matavfall som ofta är relativt inhomogent till sin karaktär. Med ett mer finfördelat och homogent material kan behandlingstiden i rötkammaren kortas och mer biogas kan också utvinnas per mängd inmatad substans. Tekniker som kan användas i detta avseende är till exempel malning och sönderdelning med hjälp av kvarnar och skärande skruvar. På detta område sker för närvarande en snabb teknikutveckling. Exempel på biogasanläggningar som nu startas upp med ny förbehandlingsteknik för sorterat matavfall finns bland annat i Jönköping, Malmö och Skellefteå. Hygienisering De biogasanläggningar som behandlar material med animaliskt ursprung, till exempel slakteriavfall och gödsel, måste hygienisera det ingående substratet innan det går in i själva rötningsprocessen. Regelverket för denna hygienisering kontrolleras av Jordbruksverket i den så kallade Animaliska biproduktsförordningen. Hygieniseringssteget utförs vanligen genom att allt material upphettas till 70ºC i minst en timme innan det matas in i rötkammaren. Undantag från denna regel kan göras till exempel vid gårdsrötning av gödsel om spridning av rötresten endast sker inom det egna lantbruket. Ibland hygieniseras även substrat som inte har animaliskt ursprung. Naturvårdsverket utfärdar allmänna råd för hur materialet ska hygieniseras. Användning och distribution av biogas Energin i biogas kan utnyttjas på olika sätt. Bland annat kan den användas för uppvärmning, antingen lokalt eller genom distribution via fjärrvärmenät. Biogas kan också användas för produktion av el och därmed bidra till en ökad andel grön el i elnätet. När användningen av biogas som fordonsbränsle nu ökar tillkommer nya system för lagring och distribution av gasen. Denna kan distribueras i separata ledningar eller via allmänna gasnät, men också transporteras som komprimerad gas eller i flytande form. 18

20 Vanligast är fortfarande att biogasen förbrukas lokalt i närheten av biogasanläggningen. Ofta läggs en ledning från produktionsstället till den många gånger enda förbrukaren. Ledningarna byggs vanligen i plast (polyeten) för distribution av gas vid tryck upp till 4 bar. Uppgraderad och komprimerad biogas kan också distribueras i ett mobilt containersystem till tankstationerna. Genom att överföra metan till flytande form, så kallad liquefied natural gas (LNG) eller liquefied biogas (LBG), koncentreras energin per liter cirka 600 gånger jämfört med den energi som finns i gasform vid atmosfärstryck. Värme Vid produktion av värme behöver endast vattenånga avskiljas från rågasen innan förbränning. Värmepannor finns på de flesta biogasanläggningar, där gasen ofta utnyttjas för uppvärmning av närliggande lokaler och bostäder. Överskottsvärme kan också föras ut till externa lokaler, antingen direkt via gasledning eller indirekt via fjärrvärmenät. I mindre anläggningar är det dock vanligt att en viss del av biogasen måste facklas, det vill säga brännas bort, särskilt sommartid då värmebehovet är lägre. Kraftvärme Biogas kan användas för produktion av kraftvärme, det vill säga där både el och värme genereras i samma anläggning. Cirka procent av energin i bränslet kan utvinnas som el medan resten blir värme. Liksom vid enbart värmeproduktion måste gasen torkas innan användning. Dessutom måste den renas från stoft och eventuellt vissa korrosiva ämnen som till exempel svavelväte. Gasmotorer som till exempel ottomotorn och dieselmotorn lämpar sig väl för småskaliga kraftvärmeanläggningar. En variant av dieselmotor som bland annat förekommer på tyska biogasanläggningar är den så kallade dual-fuel-motorn, som kan köras på både diesel och gas. Gasturbiner kan användas för större anläggningar. På senare år har även mikroturbiner i storleksordningen kilowatt börjat introduceras för kraftvärmeproduktion från biogas. Fordonsbränsle Användandet av biogas som fordonsbränsle ökar för varje år, både i Sverige och utomlands. De flesta tankställena finns ännu så länge i södra och västra Sverige, men en utbyggnad av antalet tankställen pågår även i andra delar av landet. Biogas och naturgas som drivmedel kallas gemensamt för fordonsgas. Personbilar som använder fordonsgas som bränsle är ofta så kallade tvåbränslebilar (bi-fuel), det vill säga att de har separata tankar för bensin respektive gas. Samma motor används för båda bränslena och bilen kopplas automatiskt om till bensindrift om gasen skulle ta slut. Tunga fordon som bussar och lastbilar byggda för gasdrift är däremot anpassade till att köra enbart på gas. Vid gasdrift används vanligen ottomotorn, vilket bland annat gör att bränsleförbrukningen än något högre än 19

21 med en dieselmotor. En annan variant, den så kallade dual-fuel-motorn, börjar nu introduceras på marknaden. Denna motor kan köras på både diesel och fordonsgas. Upp till 90 procent av dieseln kan ersättas med gas och motorn utgör ett miljövänligt alternativ för tunga fordon, bland annat på grund av dess låga bränsleförbrukning och låga utsläpp av kväveoxider, partiklar med mera. Uppgradering För att kunna utnyttja biogas som fordonsbränsle måste energiinnehållet först höjas genom att koldioxid avskiljs, så kallad uppgradering. Även vatten och föroreningar som till exempel svavelväte och partiklar behöver avlägsnas. Ett luktämne tillsätts så att eventuella gasläckor lätt kan upptäckas. Slutligen krävs att gasen komprimeras, det vill säga trycksätts, till cirka 200 bar innan användning. Uppgraderad biogas har en metanhalt på minst 95 procent och kan därmed användas på samma sätt som naturgas. Energiinnehållet i en normalkubikmeter (volymen gas vid 0ºC och atmosfärstryck) uppgraderad biogas motsvarar cirka 1,1 liter bensin. Den vanligaste tekniken för uppgradering av biogas är tryckvattenabsorption (vattenskrubber) som bygger på att koldioxid löser sig lättare i vatten än vad metan gör. En variant av skrubberteknik är att istället för vatten använda ett lösningsmedel som absorberar koldioxid mer effektivt. Olika varianter finns, till exempel absorption med en lösning av dimetyleterderivat (varumärkena Genosorb och Seloxol) eller absorption i en kemisk reaktion med ett lösningsmedel (varumärket Cooab). En annan vanlig teknik för uppgradering är pressure swing adsorption (PSA), som separerar olika ämnen utgående bland annat ifrån deras molekylstorlek. Koldioxid kan också separeras från metangasen med hjälp av kryogen teknik. Denna teknik bygger på att metan och koldioxid har olika kokpunkter, vilket innebär att koldioxid kan avlägsnas från biogasen genom nedkylning till flytande form. Den kylda koldioxiden kan användas som till exempel kylmedia i livsmedelsindustrin och till mobila kylvarutransporter. Andra uppgraderingsmetoder som kan bli aktuella i Sverige är membranteknik och processintern metananrikning. Membrantekniken innebär att biogas leds genom tunna hålfibrer, vilka släpper igenom koldioxid och vatten men inte metan, och gaserna kan därmed separeras. Vid processintern metananrikning avskiljs metan från koldioxid redan innan gasen lämnar själva rötkammaren. Metoden går ut på att rötkammarinnehållet cirkuleras över en så kallad desorptionskolonn, där luft blåses igenom slammet för avdrivning (desorption) av löst koldioxid. Slammet återförs sen till rötkammaren och resultatet blir att den bildade biogasen anrikas på metan. 20