Klippklättringens påverkan på fåglar med avseende på fågeltäthet och artantal

Transkript

1 Klippklättringens påverkan på fåglar med avseende på fågeltäthet och artantal Agnes Falkenberg Uppsats för avläggande av naturvetenskaplig magisterexamen i Miljövetenskap 30 hp Institutionen för växt- och miljövetenskaper, Göteborgs universitet Februari 2010

2 Sammanfattning Klippklättring har på senare år blivit en mycket populär sport i Sverige och antalet aktiva klättrare ökar stadigt över tiden. Därmed ökar också belastningen på de klippor som finns tillgängliga för klättring. Det är oklart om klippklättringen påverkar fåglar som lever på och invid klippor. Många fåglar har klippor som naturligt skyddsplats eller plats för att söka föda. Flera fågelarter häckar även på klippor och är därför mycket känsliga för störning under vissa perioder av året. Syftet med denna studie var därför att undersöka om fåglar påverkas av klippklättring som den idag bedrivs i Sverige. Platsen som valdes ut för inventeringen var området kring Bärfendalen och Åbyfjorden i mellersta Bohuslän. Detta är ett område med många och populära klätterklippor, och ett stort antal sportklättrare bedriver klättring där under sommaren. Under nio dagar inventerade tre personer nio klätterklippor och nio kontrollklippor (där ingen klättring bedrivs). Inventeringen gjordes både på morgonen och på kvällen och varje plats besöktes fyra gånger. Vid varje klippa inventerades även en referenspunkt för att kunna jämföra klippor mot den omgivande terrängen. Totalt inventerades 36 punkter. Tidpunkten för inventeringen valdes till slutet av juni eftersom fåglar då är mycket aktiva och klättrarna är många till antalet. All data från inventeringen sammanställdes och analyserades i programmet Distance för att göra en uppskattning av fågeltätheten vid varje inventerad punkt. För att skatta det sanna artantalet användes metoden Jackknife och en enfaktors ANOVA gjordes för att jämföra klätterklippor mot kontrollklippor och klippor mot referenspunkter. Resultatet tyder på att klippklättring inte påverkar vare sig individantal eller artantal. Detta betyder att man som klättrare kan fortsätta klättra utan att behöva störa fåglarna så länge man håller sig till de lokala och periodvisa bestämmelser som finns och ett sunt förnuft. Summary Rock climbing has in recent years become more popular as a sport in Sweden and the number of active climbers is growing over time. This will lead to an increasing pressure on the available cliffs for climbing. It has long been unknown to which extent rock climbing affects birds that live and nest on or close to cliffs. Many birds have cliffs as a natural protection site and also use cliffs as a place to seek food. Several species nest on cliffs and are therefore very sensitive during certain times of the year. The purpose of this study was to investigate if birds are affected by rock climbing as it is pursued today in Sweden. The study was conducted in the area around Bärfendalen and Åbyfjorden in the north of mid Bohuslän in south western Sweden. This is a very popular area for rock climbing with many visiting climbers during the summer. During nine days three persons were making a survey of nine cliffs frequently used for rock climbing and nine cliffs without climbing. Surveys were conducted during morning and evening and each cliff was visited four times. To every cliff a reference spot was surveyed which lead to totally 36 spots. Time of the year was chosen to the end of June because the birds are very active during this period and the climbers are numerous. All data from the inventories were analysed in the program Distance in order to make an estimation of the density of birds. The estimator Jackknife was used to estimate the species richness. A one way ANOVA was used to compare species richness at the climbing cliffs and non-climbing cliffs and cliffs against reference points. The result showed that rock climbing affect neither bird densities nor species richness. This means that as long as climbers follow the local precautions and common sense they can continue rock climbing without disturbing the birds. 1

3 Innehållsförteckning Sammanfattning...1 Summary...1 Innehållsförteckning Inledning Syfte Frågeställningar Metod Platsbeskrivning Inventeringsmetodik Inventeringsplatser Dataanalys Distance sampling -avståndsinventering Behandling av data Fågeltäthet, Distance sampling Beräkning av artantal- species richness Resultat Diskussion Slutsatser...21 Tackord Referenser...23 Bilaga 1. Karta över norra inventeringsområdet...25 Bilaga 2. Karta över södra inventeringsområdet...26 Bilaga 3. Artlista...27 Bilaga 4. Enkät bland klättrare...28 Bilaga 5. Fågelperspektiv

4 1. Inledning Klippklättringen kom till Sverige på 1930-talet och har på senare år vuxit som sport och har fått allt fler utövare (Wikipedia, 2009). Från år 2001 till och med 2006 har antalet medlemmar i svenska klätterföreningen ökat från ca 4000 till 6000 personer (Klätterförbundet, 2009). Med klippklättring menas den del av klättring som innefattar turer på en till tre replängder på bergsväggar utomhus. Detta är den vanligaste klätterstilen i Bohuslän. Som utrustning använder man rep, klättersele, klätterskor och hjälm. (Wikipedia, 2009, Klätterförbundet, 2009). Definitionen på en klippa är en hög, brant eller överhängande yta av sten. Generellt har klippor en större artrikedom än liknande områden inom samma habitat (Larson, 2000). Detta beror på att klippor ofta är mycket svåråtkomliga för både djur och människor och därför är det ett av de minst störda områdena i ett landskap (Camp and Knight, 1998). Rovfåglar som örnar, falkar och ugglor väljer att häcka på klippor dels för att klipporna erbjuder ett skydd för ägg och ungar samt att det är en fördel ur jaktsynpunkt (Larson, 2000). Enligt allemansrätten får man klättra året runt i Sverige. Det kan dock förekomma lokala bestämmelser som reglerar på vilka klippor man får klättra. Detta beror på att under vissa delar av året häckar fåglar i klippskrevor eller på klippavsatser och bara en liten störning kan innebära att fågelungarna inte överlever (Naturvårdsverket, 2009). I vissa delar av Sverige har länsstyrelsen förbjudit eller begränsat klättring på vissa klippor då dessa antingen ligger i ett skyddat område som Natura 2000 områden eller inom ett naturreservat. Svenska klätterförbundet har tagit fram den så kallade Accessdatabasen där man kan söka på en populär klätterklippa och se vilka restriktioner som finns på just den klippan. Det kan handla om klippor som har periodvisa klätterförbud, totala klätterförbud eller att klippan riskerar att beläggas med förbud (Klätterförbundet, 2009). En studie som gjorts i Joshua Tree National Park i Kalifornien visar att fyra unika fågelarter observerades endast där ingen klättring bedrevs medan tre unika fågelarter observerades endast på populära klätterklippor. Studien visar också att på klippor där ingen klättrar var sannolikheten större att fåglar noterades sittandes på klippan än på klättrerklippor där fåglarna oftare sågs flygande. Man såg dock ingen skillnad i artantal mellan klätterklippor och oklättrade klippor (Camp och Knight, 1998). En annan studie gjord i norra Italien och södra Schweiz visar att pilgrimsfalk (Falco peregrinus) som häckar på klippor där klippklättring bedrivs har en lägre fortplantningsframgång särskilt om det även häckar korp (Corvus corax) på samma klippa. Korparnas predation på pilgrimsfalk skulle enligt studien öka av den mänskliga aktiviteten i form av klippklättringen (Brambilla et al., 2004). Även i Sverige har pilgrimsfalken varit den fågel det talats mest om som skulle påverkas negativt av klippklättring. En rapport från Naturvårdsverket som sammanställer effekter av störningar på fåglar visar på att pilgrimsfalk och korp, som båda häckar på klippor, är utsatta för störning av klättring. I rapporten säger man också att konsekvenserna kan bli omfattande men det saknas tillräckligt med vetenskapliga studier av effekterna (Naturvårdsverket, 2004). Under 80- och 90- talet var det en debatt om klättringens negativa störning på pilgrimsfalk och andra klipphäckande fåglar. Ärendet var uppe på riksdagsnivå och klättringen var mycket nära att totalförbjudas i Sverige. Lösningen blev en kompromiss där klättrare hjälpte till med ringmärkning av pilgrimsfalk samt att förståelsen bland klättrare ökade hur man ska bete sig om man misstänker att det finns häckande fåglar på klippan (Klätterförbundet, 2010). Idag förekommer det av Länsstyrelsen uppsatta klätterförbud på vissa klippor i Sverige. Förbuden 3

5 sätts upp på grund av att man vill skydda känsliga miljöer eller på grund av att markägaren är negativt inställd till klättring (Klätterförbundet, 2010). Det saknas idag tillräcklig vetenskaplig fakta om hur klippklättring påverkar fåglar i Sverige. Länsstyrelsen kan sätta upp restriktioner som rör skydd för fåglarna fast utan tillräckligt beslutsunderlag. Därför är det viktigt att utreda om och i vilken utsträckning klippklättring påverkar fåglar. 1.1 Syfte Studiens syfte var att undersöka om och i så fall i vilken utsträckning klippklättring påverkar antalet fågelindivider och artantalet av fåglar som vistas på eller i närheten av klippor där klättring bedrivs. Undersökningen syftar även till att jämföra fågeltäthet och antal fågelarter på och nära klippor med det omgivande landskapet. 1.2 Frågeställningar Följande frågor ställs: Finns det någon skillnad i antal fågelindivider och antal fågelarter mellan klätterklippor och klippor där klättring ej bedrivs? Finns det någon skillnad i antal individer och antal arter mellan fåglar som uppehåller sig nära eller på klippor jämfört med det omgivande landskapet? 4

6 2. Metod I Bohuslän finns några av Sveriges mest populära klätterklippor och här har man klättrat sedan början på 70-talet. Den senaste föraren (beskrivning av klätterleder samlade i en bok) över Bohuslän gavs ut Vi valde att utföra inventeringen under försommaren mellan den 22 till 30 juni, eftersom klipporna besöks av många klättrare under denna period och fåglarna är mycket aktiva denna del av året då många har fått ungar och är ute och söker föda. 2.1 Platsbeskrivning Bohuslän är ett av Sveriges mest populära landskap för klippklättring. Bohuslän är Sveriges västligaste landskap och gränsar till Norge, Västergötland och Dalsland. Området är ett kustlandskap med kontinental prägel med en medeltemperatur mellan -3,5 och -0,5 på vintern och runt 16 grader på sommaren. Medelnederbörden är mm per år (SMHI, 2009). Området kring Åbyfjorden och Bärfendalen ligger mitt i den så kallade Bohusgranitens utbredningsområde. Den breder ut sig från Gullmarn i söder sedan norrut genom Bohuslän och en bit in i Norge och är ca fem kilometer tjock. I öster går Bohusgraniten från de så kallade Stora Le- Marstrandsformationen till Koster- och Väderöfjorden i väst (Hermanson, 2002). Inlandsisarna har här skapat ett område med ett fjordlandskap med branta sidor. Isarna har bidragit till att göra dem ännu brantare genom att frakta bort stora mängder berg. Bohusgraniten kännetecknas av den vittrar i hörn och intill sprickor och skapar raka block. Därmed har klipporna skalats av genom att fjäll lossnar och faller ur stenen vilket gör klipporna ännu mer branta och raka (Hillefors, 1983). Figur 3. Möhättan, en av kontrollklipporna 5

7 2.2 Inventeringsmetodik Nio populära klätterklippor i området kring Bärfendal valdes ut. Till dessa valdes också nio kontrollklippor som klättrare av någon anledning inte klättrar på (till exempel att de ligger otillgängligt till). Dessa klippor motsvarade klätterklippan i höjd och väderstreck. En enkät bland klättrare gjordes också för att undersöka vilka klippor som var mest frekvent besökta bland klättrare (se Bilaga 2). Klippa 15 meter Inventeringsplats klippa 150 meter Inventeringsplats referenspunkt Figur 2. Bild över inventeringsmetodiken. Första inventeringen av klippan sker 15 meter från klippväggen och inventeringen av referenspunkten sker 165 meter från klippan. Inventeringen av klippan skedde 15 meter vinkelrätt från klippväggen och avståndet stegades ut. Till varje klippa valdes en kontrollpunkt ut, 150 meter vinkelrätt från inventeringsplatsen (se fig. 2). Inventeringarna utfördes från den 22 juni till och med den 30 juni på morgonen mellan kl och på kvällen mellan kl Varje klippa inventerades enligt ett rullande schema tre gånger på morgonen och en gång på kvällen av en person åt gången utrustad med kikare och protokoll. Tiden på dygnet valdes enligt biologiska inventeringsnormer på fåglar från Statens naturvårdsverk (1978). Enligt dessa ska besöken till inventeringsplatserna främst förläggas till morgnarna från soluppgång och framåt. Några besök bör göras kvällstid för att kvällsaktiva arter som t.ex. rödhake ska kunna detekteras. Vid inventeringarna noterades fågelart, antal, avstånd från inventeringsplatsen, plats för inventeringen, vilken typ av klippa som inventerades, hur fågeln upptäcktes, vad den gjorde då den upptäcktes, höjd, miljö, väder, temperatur, vind, datum och tid. Ordningen av inventering mellan klätterklippor och referensklippor slumpades. 6

8 Inventeringsmetoden valdes till punktinventering. Metoden innebär att man räknar alla fåglar man ser och hör inom en viss radie under en viss tid. Detta upprepas på ett antal platser och resulterar i en lista över observerade arter och individer. Genom att uppskatta avståndet till fågeln kan man beräkna upptäckbarheten och sedan estimera tätheten för arten i det observerade området (Bibby, 2000). För att undvika att fåglar skräms iväg då man tar sig till inventeringsplatsen bör man vänta med att starta inventeringen. Vi väntade fem minuter innan vi startade inventeringen. Inventeringstid beror på vilken typ av miljö som inventeringsområdet består av. Längre tid kan krävas om det är ett område med svårdetekterade fåglar eller med en mycket rik fågelfauna. Inventeringstiden valdes till tio minuter eftersom man inom den tidsrymden har detekterat så många fåglar som möjligt. Vid tider över 10 minuter ökar risken för dubbelräkning (Bibby, 2000). Figur 1. Två klättrare på klätterklippan Svaneberget 7

9 2.3 Inventeringsplatser Namn Kategori Höjd Väderstr. Miljö klippa Miljö ref- Ev. restriktioner punkt Brappersberget Klättring 30 Syd Hygge/ Blandskog - lövskog Lyse Kontroll 25 Syd Lövskog Betad strandäng Galjeberget Klättring 35 Väst Blandskog/ Åker/ - åker tomtmark Röe gård Kontroll 25 Väst Betesmark Åker Hallinden Klättring 60 Väst Ängsmark Granskog/ - åker Brofjället Kontroll 25 Väst Lövskog/ Åker/lövskog blockterräng Häller Klättring 60 Syd Lövskog/ ängsmark Ängsmark Ett par tornfalkar häckar regelbundet på klippan. Vinveten Kontroll 45 Syd Blandskog/ Blockterräng Lövskog/ Betesmark Nordens ark Klättring 40 Syd Lövskog/ Ängsmark - Ängsmark Hästhagen Kontroll 30 Syd Lövskog/åker Åker Skälefjäll Klättring 35 Nordväst Lövskog Blandskog/ Berghäll med buskar Gullmarsskogen Kontroll 25 Nordväst Lövskog Betesmark/ Äng Svaneberget Klättring 35 Väst Granskog Lövskog - Möhättan Kontroll 40 Väst Betesmark Åker Vettekullen Klättring 25 Syd Blandskog/ Granskog - Blockterräng Hallindsklack Kontroll 20 Syd Blandskog Blandskog Välseröd Klättring 50 Väst Ung Hällmark/ - blandskog Tallskog Röseberget Kontroll 25 Syd Blandskog/ Äng Tallskog Minst en korpfamilj häckar här Tabell 1. Tabell över inventeringsplatserna. Totalt nio klätterklippor och nio kontrollklippor. Efter varje klätterklippa som är markerad med fet stil följer dess kontrollklippa. Restriktionerna kommer från Accessdatabasen ( Hermansson, 2002; 8

10 2.4 Dataanalys Distance sampling -avståndsinventering Många studier av biologiska populationer kräver en uppskattning av täthet, det vill säga antalet individer per ytenhet, (Nationalencyklopedin, 2010) och storlek. Metoden Distance sampling är en samling metoder för att uppskatta täthet och diversitet av vilda populationer. Fördelningen av de avstånd som samlats in används för att beräkna en detektionsfunktion för området, alltså hur troligt det är att upptäcka en viss art inom ett visst område. Generellt sett minskar detektionsfunktionen med ökat avstånd. Grundidén är att det är mer troligt att man gör upptäckter nära inventeringspunkten än långt ifrån den. Man kommer sannolikt inte att hitta alla individer inom inventeringsområdet, men så länge man hittar alla individer vid avståndet noll, dvs. vid inventeringspunkten, kan man beräkna tätheten per kvadratkilometer (Buckland et al., 2001; Vilt och fisk, 2007). Punktinventering används ofta vid studier av fåglar. Alla detektioner noteras oavsett avstånd från inventeringspunkten. Upptäckbarheten för olika fågelarter varierar dock kraftigt beroende på deras sång och till viss del utseende. Art A med en hög och bärande sång kommer att kunna upptäckas även på långa avstånd till skillnad från art B med en diskret och tyst sång som upptäcks endast på korta avstånd, trots att de finns i ungefär lika antal. Detta innebär att man troligtvis kommer att kunna upptäcka nästan alla fåglar av art A i inventeringsområdet. Observationerna av art B kommer att ha ett kort medelavstånd från inventeringspunkten. Man har dock upptäckt lång ifrån alla individer i inventeringsområdet av art B eftersom de är mycket svåra att upptäcka på längre avstånd (se figur 3). Distance kan då modellera en funktion som tar hänsyn till detta och därigenom räkna ut en detektionsfunktion som kommer att ge en korrekt uppskattning av densiteten för både art A och B. Detta görs i Distance sampling 6.0 som är en Windowsbaserad mjukvara som enkelt och effektivt utformar och analyserar insamlade data från undersökningar av vilda populationer. Distance Sampling räknar då ut ett estimat för densiteten med ett 95 % konfidensintervall. Konfidensintervallet är log-normalfördelat och därmed positivt förskjutet från medelvärdet (Buckland et al., 2001; Bibby et al., 2000). Figur 4. Figuren visar hur troligt det är att upptäcka art A och B på olika avstånd. Den gröna pricken är inventeraren (avståndet = 0), de röda prickarna är art A och de blåa prickarna är art B. 9

11 2.4.2 Behandling av data För att kunna beräkna fågeltätheten användes programmet DISTANCE 6.0 utgåva 2 (Thomas et al., 2009). Alla observationer längre än 150 meter från inventeringsplatsen togs bort vilket rekommenderas i användningsmanualen för programmet (Buckland et al. 2001). Eftersom antalet observationer för de flesta fågelarterna inte var tillräckligt för att kunna estimera en tillförlitlig detektionsfunktion för varje art separat, behövdes observationerna poolas till fyra större grupper (se tabell 2) (Buckland et al., 2001). Totalt observerades 60 olika arter av fåglar. Fågelarterna delades in i 4 grupper efter sannolikheten att upptäckas vilket baserades på läten vid midsommartid, storlek och medelavstånd för upptäckt. Även antalet i grupperna skulle vara ungefärligt lika, i alla fall över 100 observationer för att få ett säkert resultat. Fåglar som upptäcks på nära håll är ofta små och har ett diskret läte. Dessa är svåra att upptäcka på långt håll och Distance sampling gör då en detektions funktion för att uppskatta alla dessa fåglar per kvadratkilometer. Detta leder till att skattningen av denna typ av fåglar kommer att vara betydligt högre än de observerade individerna. För större fåglar med ett kraftigare läte är sannolikheten för upptäckt större. Detta betyder att Distance räknar ut en detektions funktion som tar hänsyn till detta. Chansen är större att man har upptäck de flesta fåglarna inom inventeringsområdet, och estimatet kommer därför att vara tämligen lågt i förhållande till observerade individer Fågeltäthet, Distance sampling Totalt upptäcktes ca 1300 fågelindivider från 60 arter på de 36 olika inventeringsplatserna. Dessa delades in i fyra olika kategorier beroende på hur lätta eller svåra de är att upptäcka. Dessa gjordes framförallt utifrån de medelavstånd de upptäcks på och till viss del hur framträdande deras läte är. Grupp 1 är svårast att detektera och grupp 4 är lättast att upptäcka. Latinska namn finns i Bilaga 3. 10

12 Grupp 1 Grupp 2 Grupp 3 Grupp 4 Blåmes Ärtsångare Ängspiplärka Fiskmås Domherre Björktrast Bofink Gök Entita Gärdsmyg Gransångare Grågås Grå flugsnappare Gråsparv Grönfink Gulsparv Gråsiska Järnsparv Grönsångare Havstrut Grönsiska Kärrsångare Svarthätta Kaja Härmsångare Koltrast Svartvit flugsnappare Korp Hussvala Lövsångare Trädgårdssångare Kråka Kungsfågel Mindre hackspett Trädpiplärka Ladusvala Nötväcka Stenkäck Ormvråk Rödhake Större hackspett Ringduva Rödstjärt Törnsångare Rödbena Sädesärla Sånglärka Stare Skata Svartmes Skogsduva Talgoxe Skrattmås Talltita Sparvhök Tofsmes Trädkrypare Taltrast Tofsvipa Tornseglare Tabell 2. De observerade fågelarterna delades in i fyra grupper efter detekterbarhet. Grupp 1 är svårast att detektera och grupp 4 är lättast att upptäcka Beräkning av artantal- species richness Beräkning av artantal (species richness) görs för att jämföra olika platsers diversitet. Beräkning av antalet arter är det enklaste sättet att beskriva ett områdes diversitet (Gotelli och Colwell, 2001). Totalt observerades 60 arter under inventeringarna. Den metod som valdes för beräkning av artantal var Jackknife estimator. Jackknife är tillsammans med Chao2 en metod för att räkna ut det sanna antalet arter inom ett område. Båda metoder är säkra och ger ett precist resultat med liten risk för metodfel. De är dock känsliga för en för liten provmängd, eftersom de kan underskatta diversiteten (Magurran, 2004). Jackknife valdes eftersom den visade sig vara mer robust än Chao2 i de fall där antalet arter som hittats vid upprepade besök var litet. För uträkning av det sanna artantalet med Jackknife estimator användes dataprogrammet EstimateS (Colwell och Coddington, 1994). Alla observationer för samtliga 36 punkter lades in och analyserades i programmet. För att undersöka om de skattade antalet arter skiljer sig signifikant mellan klätterklippor med kontrollklippor och klippor med referenspunkter gjordes en enfaktors ANOVA. 11

13 3. Resultat Efter analys i Distance sampling visar figurerna nedan fågeltäthet och artantal med ett 95 % konfidensintervall. Sammanfattningsvis kan slutsatsen dras att det inte finns någon signifikant skillnad av fågeltätheten mellan klätterklippor och kontrollklippor i någon av grupperna 1-4 (Figur 5-9). Det finns heller inte någon signifikant skillnad mellan de fyra fågelgrupperna i avseende på fågeltäthet mellan klippor och det omgivande landskapet (Figur 10-14). Artantalet (species richness) är uträknat med metoden Jackknife i programmet EstimateS och visar i figurerna 15 och 16 att det inte finns någon signifikant skillnad i artantal vare sig mellan klätterklippor och kontrollklippor eller mellan klippor och referenspunkter Klättring Kontroll Figur 5. Fågeltäthet (ind./ha) för grupp 1 (medel +/- 95 % konfidensintervall) för klätterrespektive kontrollklippor. 12

14 Klättring Kontroll Figur 6. Fågeltäthet (ind./ha) för grupp 2 (medel +/- 95 % konfidensintervall) för klätterrespektive kontrollklippor. 2,5 2 1,5 1 0,5 0 Klättring Kontroll Figur 7. Fågeltäthet (ind./ha) för grupp 3 (medel +/- 95 % konfidensintervall) för klätterrespektive kontrollklippor. 13

15 3 2,5 2 1,5 1 0,5 0 Klättring Kontroll Figur 8. Fågeltäthet (ind./ha) för grupp 4 (medel +/- 95 % konfidensintervall) för klätterrespektive kontrollklippor Klättring Kontroll Figur 9. Fågeltäthet (ind./ha) för samtliga fyra grupper (medel +/- 95 % konfidensintervall) för klätter- respektive kontrollklippor. 14

16 5 4,5 4 3,5 3 2,5 2 1,5 1 0,5 0 Klippa Ref Figur 10. Fågeltäthet (ind./ha) för grupp 1 (medel +/- 95 % konfidensintervall) för klippor respektive referenspunkter. 3,5 3 2,5 2 1,5 1 0,5 0 Klippa Ref Figur 11. Fågeltäthet (ind./ha) för grupp2 (medel +/- 95 % konfidensintervall) för klippor respektive referenspunkter. 15

17 1,6 1,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 Klippa Ref Figur 12. Fågeltäthet (ind./ha) för grupp3 (medel +/- 95 % konfidensintervall) för klippor respektive referenspunkter Klippa Ref Figur 13. Fågeltäthet (ind./ha) för grupp 4 (medel +/- 95 % konfidensintervall) för klippor respektive referenspunkter. 16

18 Klippa Ref Figur 14. Fågeltäthet (ind./ha) för alla grupper (medel +/- 95 % konfidensintervall) för klippor respektive referenspunkter. 17

19 Klättring Kontroll Figur 15. Artantalet (antal fågelarter per inventerad plats) för klätterklipporna i jämförelse med kontrollklipporna (medel +/- SE). Ingen signifikant skillnad i artantal mellan klätter- och kontrollklippor ( P= 0,63). 24, , , , , ,5 19 Klippa Referenspunkt Figur 16. Artantalet (antal fågelarter per inventerad plats) för klippor i jämförelse med referenspunkter (medel +/- SE). Ingen signifikant skillnad i artantal mellan klätter- och kontrollklippor ( P= 0,84). 18

20 4. Diskussion De slutsatser som kan dras av denna studie är att klippklättring inte påverkar fåglar som lever på eller i närheten av klippor i den omfattning som klättring idag bedrivs i Bohuslän. Tidigare studier har visat på effekter av klippklättring på fåglar, men på en artspecifik nivå. Det vill säga att man observerat färre antal av en viss art på klätterklippor än på oklättrade klippor. Det fanns även vissa arter som faktiskt observerats endast på klätterklippor och inte på oklättrade klippor i en av studierna (Camp och Knight, 1998). Om den här studien skulle ha undersökt skillnaden mellan specifika arter, så skulle den behövt att vara mer omfattande eftersom det fanns för få observationer för de flesta arterna för att kunna avgöra detta. Resultaten i denna studie visar dock tydligt att det inte finns någon skillnad överlag bland de olika fågelgrupperna i avseende på antal individer. Inte heller finns det någon signifikant skillnad mellan antalet arter mellan klipporna. Dock är detta ingen experimentsituation utan en jämförande studie. Ytterligare och mer omfattande inventeringar skulle behövas för att säkert kunna säga om det finns någon påverkan eller ej. Vi besökte varje klippa fyra gånger, varav ett av besöken var på kvällen. Detta beror på att vissa arter är lättare att upptäcka på kvällen som t.ex. rödhake. Antalet observerade individer var betydligt lägre på kvällen än på dagen, vilket beror på att de flesta fåglar är som mest aktiva på morgonen. Vid några tillfällen upptäcktes bara en, eller vid något tillfälle, inte en enda fågel. Frågan är om man borde bortse från dessa resultat vid beräkning av fågeltätheter. Detta var dock en genomgående trend för samtliga kvällsinventeringar så det borde egentligen inte ha någon större betydelse för det slutliga resultatet. För beräkning av artantal togs kvällsinventeringarna inte med. Ett femtiotal fåglar togs inte med i statistiken eftersom de var okända, det vill säga att vi inte kunde identifiera vilken art de tillhörde. Detta betydde därför ett visst bortfall på mindre än fyra procent. Dessa okända arter var dock ganska väl utspridda på de olika inventeringsplatserna och skulle därför inte spela någon avgörande roll för slutresultatet. En annan felkälla som bör nämnas är inventeringsmetodiken. Vi var tre personer som inventerade, alla med olika vana att inventera samt olika uppfattning när det gäller att uppskatta avstånd mm. Det syntes också skillnader i vilka fågelarter vi lättast upptäckte beroende på erfarenhet och hur man tolkar ett fågelläte. Varje klippa besöktes dock av varje person så detta kompenserades förhoppningsvis bort. Större hänsyn kanske borde ha tagits till att de olika klipporna låg i mycket varierande terräng. Terrängen varierade från granskog till öppna odlingsfält och strandäng. Detta resulterade i att vissa fåglar upptäcktes endast på en inventeringsplats, som t.ex. rödbena och grågås som observerades på strandäng som bara fanns vid en av inventeringsplatserna. Troligtvis har den omgivande miljön en större betydelse för skillnader i artantal än vad själva klippklättringen har. Klätterklipporna och kontrollklipporna matchades efter faktorer som vi ansåg vara viktigast som höjd och väderstreck. Det skulle kunna finnas skillnader utöver dessa som till exempel klippans lutning, utseende eller vegetation som skulle kunna spela roll för till exempel tillgång på föda och häckningsplatser. Detta mättes dock inte och skulle kunna vara en möjlig felkälla. 19

21 Fördelen med punktinventering är att den är lätt att utföra och ger bra och representativ data. Nackdelen med denna metod är att den är svår att analysera och kräver en stor mängd data samt försiktig hantering av dessa för att få en vettig uppskattning av fågeltätheten. Då artantalet skulle räknas ut skulle först estimatorn Chao2 användas. När man använde sig av Chao2 artindex räknar man i princip ut en kvot mellan antalet arter som setts vi ett tillfälle och antalet arter som setts vid två tillfällen. Hade man då inte observerat en art vid två tillfällen blev det noll i nämnaren, och talet kunde inte räknas ut. Då det gick att räkna ut det sanna artantalet blev det ibland väldigt stora skillnader mellan de olika platserna. Istället användes estimatorn Jackknife som är en mer robust metod och som fungerar trots den här typen av problem. En annan fördel var att en större mängd av materialet (fler observationer) kunde användas vilket gjorde resultatet mer statistiskt säkert. Vädret var samma under hela inventeringsperioden vilket var en stor fördel. Vid ett par tillfällen blåste det svagt och det kunde då vara svårt att höra fåglar med lite mer diskret läte eller fåglar på långt avstånd. Det är en stor fördel att använda Distance sampling, eftersom man inte behöver upptäcka alla individer inom inventeringsområdet. Detta hade varit mycket tidskrävande och förmodligen nästan omöjligt. Distance sampling tar även hänsyn till att individerna är ojämnt fördelade. Nackdelen med denna metod var att vi hade för få observationer per varje art och var därför tvungna att slå ihop dessa i fyra grupper för att få tillräckligt med data för att kunna på ett pålitligt resultat. Klippklättring är en växande sport och en ökad belastning på klipporna skulle kunna innebära en påverkan. Det är då viktigt att utövarna av klättring tar sitt ansvar och följer Svenska klätterförbundets rekommendationer och undviker att klättra under de perioder då fåglar häckar på klipporna och respekterar uppsatta klättringsförbud. Denna studie motbevisar hypotesen att klättring skulle påverka fågeltäthet och artantal negativt, men vi vet för lite om huruvida enskilda arter eller till och med individer påverkas. Man bör ha detta i åtanke så att man som klättrare använder sitt goda förnuft. Det hade varit intressant att göra en studie som undersökte hur enskilda arter som till exempel korp eller pilgrimsfalk påverkas av klättring. 20

22 5. Slutsatser Denna studie har syftat till att ta reda på om klippklättring påverkar tätheten av fåglar som lever på eller i närheten av klippor. Studien har även undersökt om det finns skillnader i artantal mellan klätterklippor och klippor där klättring ej bedrivs. En jämförelse har också gjort mellan klippor och referenspunkter i det omgivande landskapet för att se om det finns skillnader i täthet av fåglar eller artantal. Av studien kan följande slutsatser dras: Fåglar som uppehåller sig vid klippor påverkas inte av klättring, så som den idag bedrivs i Bohuslän, vare sig med hänsyn till antalet fåglar eller till antalet arter. Det finns ingen signifikant skillnad mellan klippor och det omgivande landskapet med hänsyn till tätheten av fåglar eller till antalet arter. 21

23 Tackord Ett stort tack vill riktas till Erik Heyman och Bengt Gunnarsson för handledning. Jag vill också tacka Gösta på Svalgården i Södra Möckleby som hjälpe till med viktig information. Jag vill även passa på att tacka Bohusläns klätterklubb som lät oss bo i deras stuga samt bidrog med svar på frågor och trevligt sällskap. Slutligen vill jag tacka Naturvårdsverket, vars stiftelse Alvins fond för fågelskydd bekostade resor och mat under inventeringsperioden. 22

24 6. Referenser Bibby, C., Burgess, N., Hill, D., Mustoe, S., Bird census techniques, 2 ed. London, Academic Press, cop. Brambilla, M. Rubolini, D., Guidali, F., Rock climbing and raven Corvux corax occurrence depress breeding success of cliff-nesting peregrines Falco peregrinus. Ardeola 51(2), 2004, Buckland, S., Anderson, D., Burnham, K., Laake, J., Borchers D., Thomas, L, Introduction to Distance Sampling, Estimating abundance of biological populations. Oxford university press Camp, R. and Knight, R Rock climbing and cliff bird communities at Joshua Tree National Park, California, Wildlife Society Bulletin 26(4): Colwell RK, Coddington JA Estimating terrestrial biodiversity through extrapolation Drewitt, A., Birds and Recreational Disturbance, UK Ibis, 149, 1 2 Gotelli, N., Colwell, R., Quantifying biodiversity: procedures and pitfalls in the measurement and comparison of species richness, Ecology letters 4: Gill, J., Approaches to measuring the effects of human disturbance on birds, Ibis, 149, 9 14 Hermanson, J., Klätterguide Bohuslän, Upplevelsebolaget, Uddevalla Hillefors, Å Fjord- och spricklandskapet i mellersta Bohuslän, Länsstyrelsen Göteborg Larson, D, Matthes, U., Kelly, P Cliff ecology: pattern and process in cliff ecosystems, Cambridge University Press, Cambridge Magurran, A., Measuring biological diversity, Blackwell Sience Ltd Naturvårdsverket, Effekter av störningar på fåglar - en kunskapssammanställning för bedömning av inverkan på Natura 2000-objekt och andra områden, Rapport 5351 SLU, Vilt och fisk, aktuell forskning om vilt, fisk och förvaltning, nr 2, Adaptiv förvaltning av vilt och fisk Statens naturvårdsverk, BIN, Biologiska inventeringsnormer: fåglar, Solna Thomas L, Laake JL, Rexstad E et al Distance 6.0. Release 2. Research Unit for Wildlife Population Assessment. 23

25 Internet:

26 Bilaga 1. Karta över norra inventeringsområdet Karta över det norra inventeringsområdet. Klätterklippor är markerade med rött, kontrollklippor med blått. 25

27 Bilaga 2. Karta över södra inventeringsområdet Karta över södra inventeringsområdet. Klätterklippor är markerade med rött, kontrollklippor med blått. 26

28 Bilaga 3. Artlista Björktrast, Turdus pilaris Blåmes, Parus caeruleus Bofink, Fringilla coelebs Domherre, Pyrrhula pyrrhula Entita, Parus palustris Fiskmås, Larus canus Gransångare, Phylloscopus collybita Grå flugsnappare, Muscicapa striata Grågås, Anser anser Gråsiska, Carduelis flammea Gråsparv, Passer domserticus Grönfink, Carduelis chloris Grönsiska, Carduelis spinus Grönsångare, Phylloscopus sibliatrix Gulsparv, Emberiza citrinella Gärdsmyg, Troglodytes troglodytes Gök, Cuculus canorus Havstrut, Larus marinus Hussvala, Delichon urbicum Häger, Ardea cinerea Härmsångare, Hippolais icterina Järnsparv, Prunella modularis Kaja, Corvus monedula Koltrast, Turdus merula Korp, Corvux corax Kråka, Corvus corone Kungsfågel, Regulus regulus Kärrsångare, Acroephalus palustris Ladusvala, Hirundo rustica Lövsångare, Phylloscopus trochilus Mindre hackspett, Dendrocopos minor Nötskrika, Garrulus glandarius Nötväcka, Sitta europea Ormvråk, Buteo buteo Ringduva, Columba calumbus Rödbena, Tringa totanus Rödhake, Erithacus rubecula Rödstjärt, Phoenicurus phoenicurus Skata, Pica pica Skogsduva, Columba oenas Skrattmås, Larus ridibundus Sparvhök, Accipiter nisus Stare, Sturnus vulgaris Stenknäck, Coccothraustes coccothraustes Större hackspett, Dendrocopus major Svarthätta, Sylvia atricapilla Svartmes, Parus ater Svartvit flugsnappare, Ficedula hypoleuka Sånglärka, Aluda arvensis Sädesärla, Motacilla alba Taigasångare, Phylloscopus inornatuis Talgoxe, Parus major Talltita, Parus montanus Taltrast, Turdus philomelos Tofsmes, Parus cristatus Tofsvipa, Vanellus vanellus Tornseglare, Apus apus Trädgårdssångare, Sylvia borin Trädkrypare, Certhia familaris Trädpiplärka, Anthus trivialis Törnsångare, Sylvia communis Ängspiplärka, Anthus pratensis Ärtsångare, Sylvia curruca 27

29 Bilaga 4. Enkät bland klättrare Klättrare som övernattar vid klubbstugan i Bärfendal får frågan vilka klippor de oftast klättrar på. Emma Asplind 1. Galjeberget 2. Hallinden 3. Svaneberget 4. Velseröd 5. Häller Wendelin Zobel 1. Galjeberget 2. Svaneberget 3. Nordens ark 4. Hallinden 5. Välseröd Erik Heyman 1. Häller 2. Vrängarö 3. Hallinden 4. Galjeberget 5. Ulorna Disa Hansson 1. Skälefjäll 2. Galjeberget 3. Välseröd 4. Hallinden 5. Nordens ark Klara och Raymond 1. Galjeberget 2. Brappersberget 3. Vetekullen 4. Skälefjäll 5. Hallinden Henrik och Håkan 1. Galjeberget 2. Rågårdsdal 3. Smögenklipporna Mikael Ylinen 1. Galjeberget 2. Välseröd 3. Smögenklipporna Jonna Johansson 1. Galjeberget Elin Fleischer 1. Rågårdsdal Karolina Mecklint 1. Rågårdsdal Niklaes Nothem 1. Hallinden 2. Häller 3. Galjeberget Elisabeth Mattsson 1. Skälefjäll 2. Hallinden 3. Galjeberget 4. Häller 28

30 Bilaga 5. Fågelperspektiv av Wendelin Zobel En stor fågel seglar mellan klätterklipporna i Bärfendalen. Den spanar, den ser. Plötsligt ett kvittrande, tyst men tydligt tvirr, kvirr, kvirr. Den siktar in sig mot målet, vässar blick och klor, fäller vingarna, dyker mot målet, men inser snart att det är klättraren Erik Heyman som på en något gnisslande cykel tar sig fram mot nästa klätterklippa. morgon timmarna. Ett SMS lugnar: Vi ska tanka. Vi passerar för bohusklättrare kända berg som Skyggeberget på Härnäset, Möhättan och Välseröd, medan en intensiv morgontrafik av hantverks-, lastoch brödbilar möter oss. Voom, wooom, woooooom. Något annat än nyturer Men det är ingen svår nytur på Sjöhäller som väntar. Nej, det ska inventeras fåglar på nio populära klätterklippor och berg i Bohuslän. Själv hänger jag med till en av dessa, hack i häl, med supervarm morgonluft i halsen, en gökotte-tidig junimorgon, trampandes ikapp med min enväxlade cykel mot det kvittrande ljudet. Vi ska först till den för mer vanliga klättrare populära Nordens Ark -klippan för att räkna fåglar under 2x10 minuter, sedan ska vi till en liknande klippa där det inte klättras och göra samma sak, berättar en spänstigt trampande Erik på sin ljudande cykel. Jag har trots starkt kaffe knappt vaknat, men hänger på. Väl framme placerar vi oss 15 meter från insteget av de mest klättrade lederna. Tysta, tysta inväntar vi fågelsången. Trots tjuvlyssnande av CDskivan fågelsång i Sverige kan jag bara särskilja kråkans kra, kra, kra. Pinsamt tycker säkert gulsparven i trädet bredvid. Tzi-tzi-tzi-tz-tzi-tzi tzyyh, sjunger den för oss. Inte lätt med läten Turligt nog informerar Erik om vilka fåglar som hör ihop med vilka läten. Med en fet, svart kikare runt halsen noteras art och avståndet mellan ljudkällan och oss. Efter avklarade minutrar stegar vi över nyslagen äng och elstängsel för att förlänga avståndet från klätterklippan med ytterligare 150 måttade meter. Jag inbillar mig att jag hör något fler fågelljud denna gång. Det finns många faktorer som påverkar hur mycket fågelsången brer ut sig. Mest aktiva är fåglarna på morgonkvisten, som tidigast ca en timme före soluppgång förklarar min guide. Studenter på villovägar På väg till nästa klippa svischar plötsligt en liten hyrbil med två vinkande ungdomar bakom vindrutan förbi. Erik ropar Va fan, åt det här hållet skulle de inte åka. Studenterna i rent-a-wreck-bilen är Agnes och Magnus som hjälper till med inventerings-arbetet. För det tar sin tid att hinna välja ut och inventera totalt 18 klippor under Svårforcerade krux För att komma fram till nästa berg måste vi forcera försåtligt blommande, skyhögt gräs, björnbärssnår och taggtråd. Vi svettas rejält, trots att klockan inte är mer än halv nio. Pust. Titta där, en ormvråk kretsar ovanför vete-fältet, säger Erik med svetten lackandes i pannan. Ett jamande piiäh hörs från skyn. Vi nyser. På hemvägen har Eriks cykel slutat sjunga. Vilken tur, tänker min trötta hjärna innanför öronen. Min solglasprydda syn blänker i solen och möter ett par skarpa små, på en fågel med mörkbrun kropp som med V-ställda vingar kretsar och kretsar i den värmedallrande luften. Nyturen hägrar Åter i Bohusläns KK:s klubbstuga laddar Erik inför nästa uppgift: Fixa hela nyturen i ett svep med förplacerade säkringar. Den är minst lika svår som leden 'Puss på morfar', graderad till en nia, berättar denne doktorsarbeteskrivande klättraren coollugnt. Spännande, säger jag och tackar för turen. Termometervisaren rör sig mot stekande 30 grader i skuggan medan jag väntar på ynglingarna Agnes och Magnus. Tick-ick-ick-siih hör jag bakom stugknuten. Och nu vet jag vem som sjunger. 29

31 30