Exklusiv pall. Linköpings Universitet Linköpings Tekniska Högskola Träteknik TMTS23

Transkript

1 Linköpings Universitet Linköpings Tekniska Högskola Träteknik TMTS23 Exklusiv pall Stefan Axelsson Turid Frisinger Eriksson Amanda Gyllensten Erik Liljengren Erik Malmström Karin Romvall Therese Smedjeborg Per Nordin

2 Innehållsförteckning EXKLUSIV PALL INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING DESIGN OCH DIMENSION BESKRIVNING AV TRÄSLAGEN Amerikansk valnöt - Juglans nigra Ask - Fraxinus excelcior ETT TRÄDS UPPBYGGNAD OCH ANATOMI Definition Bark Kambrium Veden Märgen Struktur Cellerna SVERIGES SKOG AVVERKNING På sågverket Sågningsprocessen TORKNING AV VIRKE Torkningens grundprincip Torkning i praktiken Torkning av virket i vår pall BEARBETNING Hyvel Centrumtappborrmaskin Cirkelsåg Bandsåg Putsmaskin TILLVERKNINGEN Sitsen Benen Stödben Hopsättning / Ytbehandling LIMNING SAMMANSÄTTNING Spik och skruv Trä YTBEHANDLING VIKT BERÄKNING AV PRIS Lönekostnad Materialkostnad Pris

3 SLUTSATSER REFERENSER Tryckta referenser Internetkällor Intervjuer och andra muntliga källor

4 Inledning I kursen TMTS23 ingår ett projektarbete där en pall först ska designas och sedan tillverkas i grupp. Kursens deltagare delades upp i grupper och varje grupp fick i uppgift att tillverka en pall för en specifik miljö. Vår grupp fick i uppgift att tillverka en exklusiv pall som var tänkt till en vardagsrumsmiljö. Träslag och design har valts för att den slutliga pallen ska passa sitt användningsområde. Till en början skissande vi mycket för att få fram en design som alla i gruppen tyckte om. I nästa steg tillverkade vi en modell av pallen för att bestämma dimensioner. Tillverkningen av den slutgiltiga pallen har skett på Anders Ljungsteds Gymnasium i Linköping, under handledning av Manfred Koch. Denna rapport syftar till att beskriva hela vägen från en trädplanta i skogen till vår färdiga pall. Design och dimension Vi ville skapa en pall som skulle passa in bra i ett vardagsrum. Därför var pallens utseende och karaktär viktigare än dess funktionalitet. Istället för att vara något som man gömmer undan i ett hörn ska vår pall kännas som en exklusiv och estetiskt tilltalande möbel. Vår tanke har varit att pallen ska fånga blicken när man kommer in i rummet! När vi designade pallen utgick vi från de material som vi tyckte kändes exklusiva och som skulle vara roliga att jobba med. För att skapa en solitär känsla ville vi arbeta med massivt trä. Vi ville skapa ett blickfång genom att arbeta med kontraster mellan materialen i pallen. Detta tänkte vi göra genom att arbeta med olika träslags färger och sammanfoga dessa på ett spännande sätt. Av de träslag som fanns till vårt förfogande kändes valnöten med dess mörka färg som ett självklart val. Vi har arbetat med den lite mörkare amerikanska valnöten. För att skapa en stark kontrast till det mörka träet valde vi bland de ljusare träslagen. Valet stod då mellan björk och ask, där askens lyster och ljusgråa färg blev avgörande. Asken kändes dessutom mer exklusiv än björken. Vid själva designandet av pallen började vi med att skissa på olika förslag. Först var för sig, sedan blandade vi idéer för att komma Figur 1. Skiss på pall. överens. Vi kom snabbt fram till att vi ville ha en pall med tre ben och att det skulle vara just pallens ben som var det utmärkande. Vårt första förslag var en pall med lejontassben men detta sades vara nästintill omöjligt ur tillverkningssynpunkt. Nästa version hade konformade ben men även det saknade produktionsmässig lösning. Efter att vi tagit reda på vad som var möjligt att tillverka kom vi fram till att vi skulle ha tresidiga, avsmalnande ben. När vi nu hade bestämt oss för tre stycken tresidiga ben fick vi idén att även sitsen kunde vara trekantig. För att sitsen skulle bli mer dramatisk bestämde vi oss för att vi skulle limma ihop tre stycken med olika fiberriktning. För att foga samman pallen och även bryta av den annars så tresidiga pallen med något nytt valde vi att Figur 2. CAD-bild på vår pall

5 låta tre stödbitar fästa ihop benen med sitsen. Deras form är rundad och är mer följsamma än den övriga pallen. Slutligen ville vi ge pallen en lite mjukare känsla, dels för utseendets skull men även för ergonomins, så vi lät även alla hörn och kanter rundas av. Då var formen klar! När vi nu hade en bild på hur vår pall skulle se ut ville vi även ha en tredimensionell prototyp, en så kallad mock-up, för att bättre se hur en färdig pall skulle kunna se ut. Vi tillverkade då en liten pall i frigolit. Denna hjälpte oss med dimensioneringen då det var lättare att se storleksförhållandet mellan de olika delarna. Sitsen på modellen tillverkades i olika storlekar för att hitta rätt proportioner. Miniatyren vi byggt är i skala 1:3. Vi har även gjort ritningar i CAD med korrekta mått över pallen, se bilagor. Trots att vi har valt att arbeta med massivt trä ville vi att pallen skulle vara nätt och inte ge ett för klumpigt intryck. Vi funderade Figur 3. Mock-up. därför mycket kring dimensionerna. Eftersom benen sticker upp en bit ovanför sitsen är det viktigt att sitsen är tillräckligt stor så att man får plats att sitta på den. För att pallen då inte skulle bli allt för stor så justerade vi formen på sitsen så att en sida, framsidan, blev längre än de andra sidorna. Sitsen fick bli ganska tunn för att skapa det nätta intrycket. Benen har vi låtit vara långa, 55cm, för att ge en snygg avsmalning nedåt. Detta har gjort att pallens höjd blev något högre än vanligt standardmått, dessutom gör pallens lite högre höjd att den inte kan förväxlas med ett litet bord. Beskrivning av träslagen Nedan följer en beskrivning av de träslag som valts till pallen. Amerikansk valnöt - Juglans nigra Det finns två arter av valnöt, amerikansk och europeisk. De har något olika egenskaper och utseenden bland annat när det gäller färg. Den amerikanska valnöten har en mörkare rödbrun färg och grövre porer vilket gör den något lösare och lättare än den europeiska. Den växer framför allt i östra Nordamerika. (Boutelje och Rydell, 1989) Figur 4. Mogen valnöt. Figur 5. Amerikanskt valnötsträd

6 Träden kan bli upp till 45 meter höga men vanligtvis cirka 30 meter med en kvistfri stam på 15 till 18 meter och en diameter på 1,2 till 1,8 meter. (Boutelje och Rydell, 1989) Veden är medelhård, har relativt stora kärl och är ströporig. Den yttre splintveden är bara någon centimeter bred och vitgrå till rödaktig i färgen. Kärnveden är mörkbrun med en violett ton. Denna färg bleknar sedan i solljus. Veden har en mer eller mindre livlig teckning med oregelbundna randningar och är övervägande flammig. (Boutelje och Rydell, 1989) Figur 6. Amerikanskt valnötsträd. Figur 7. Valnötsfanér. Den mörkaste färgen är främst lokaliserad till märgstrålarna. Färgen hos valnöten beror på ämnen som finns i cellerna. Undersökningar har visat att även växtplatsen kan ha stor inverkan på färgen. Dessutom beror färgen på halten extraktivämnen i trädet. (Gustavsson, 2004) Valnöt är ett mycket böjbart och starkt träslag. Dess densitet är 640 till 680 kg/m 3 i torr ved och en så pass stor böjhållfasthet som mellan 105 och 120 MPa. Valnöten är relativt hård med en hårdhet på 2,3 till 3,2 HB på längsytor enligt Brinells metod. Bearbetning i valnöt ger måttligt verktygsslitage. (Boutelje och Rydell, 1989) Valnöt har bra bearbetningsegenskaper både vid hand- och maskinbearbetning. Det har också bra både spik-och skruvegenskaper och kan dessutom limmas med bra resultat. Vid betsning och framförallt polering erhålls fin ytfinish. (Walker, 1999) Valnöt används främst till fanér i möbler och inredningssnickerier men är även vanligt förekommande vid tillverkning av gevärskolvar. (Boutelje och Rydell, 1989) Ask - Fraxinus excelcior Figur 8. Askträd

7 I Sverige växer asken naturligt från Skåne upp till Värmland och Gästrikland. Asken trivs på djupa, kalkhaltiga, översilade och fuktiga mulljordar. (Dahlgren et al, 2004) Asken blir mellan 25 och 30 meter höga varav 10 till 15 meter är kvistfri stam. Stammen har slät, ljust grågrön bark och blir med tiden sprickig. Bladen sitter ihop i tiotal och är långsmala, svagt sågtandade. Bladknoppningen sker förhållandevis sent, i maj-juni, och bladfällningen förhållandevis tidigt, i augusti- september. Askens frukt sitter kvar långt in på vintern. (Dahlgren et al, 2004) Veden är hård, seg och bandporig vilket ger tydliga skillnader Figur 9. Askfanér. mellan vår- och sommarved. Splintveden kan vara ljusgul till ljusgrå. Asken har små, knappt synliga märgstrålar men ger ändå en viss lyster i veden. Virket är lättkluvet men ändå starkt och segt och går utmärkt att limma. (Dahlgren et al, 2004) Ask är relativt lättbearbetad med måttligt verktygsslitage. Det är ett tungt och hårt träslag. Den har en densitet på 580 till 800 kg/m 3 i torr ved och en hårdhet på 3,0 till 4,1 HB på längsytor och 6,5 HB på ändytor enligt Brinells metod. (Boutelje och Rydell, 1989) På grund av dess goda egenskaper har asken använts till bland annat hjul, verktygsskaft, skidor samt i bärande konstruktioner i de första bilkarosserna. Idag används det främst till parkett, möbler och inredningar. (Dahlgren et al, 2004) Ett träds uppbyggnad och anatomi Definition Ett träd kan definieras som en vedartad, flerårig växt som uppnår en höjd av minst sex meter på en genomgående huvudstam Man uppskattar att det totalt finns fler än trädarter i hela världen, varav de flesta är lövträd och endast ca 500 är barrträd. I Nordeuropa finns ca 600 arter varav ca 40 vildväxande arter i vårt land. Artrikedomen avtar alltså i princip med avståndet från ekvatorn. Ungefär träslag har idag kommersiell användning. Trämaterialets biologiska härkomst, dess anatomiska struktur formad av celler och den rika artförekomsten av träd ger naturligtvis en mycket stor variation i fysikaliska egenskaper hos trä. (Sehlstedt-Persson 2006) Bark Barken kan indelas i inner- och ytterbark. Innerbarken, även kallat phloem består av levande celler. Vid fotosyntesen som sker i löv och barr bildas kolhydrater vilka phloemet leder nedåt i stammen. Ytterbarken tjänar endast som yttre skydd och består sådeles av död vävnad vars funktion är att motstå de tryckskillnader som uppstår i och med vattentransporterna. Därför måste denna vara lufttät, vilket innebär att vattenrörelsen i träd med skadad ytterbark kan avstanna när luft kommer in under barken, s.k. luftemboli. Allvarliga skador på barken kan alltså leda till att trädet dör. (Sehlstedt-Persson 2006) Figur 10. Årsringar

8 Kambrium Innanför innerbarken finns ett tunt cellskikt bestående av levande celler, s.k. kambium där all nybildning av celler sker. Detta omsluter alla trädets delar, från rötter, till stam, grenar och skott. Vid celldelningen bildas nya celler antingen inåt, som vedceller, eller utåt, som innerbarkceller. På så sätt bildas under varje tillväxtsäsong ny cellmassa, vilken i bl. a. Skandinavien syns mer eller mindre tydligt som en årsring. (Sehlstedt-Persson 2006) Veden Nybildning av ved, även kallat xylem, sker genom celldelning i kambiet och man märker skillnad på juvenilveden som hittas närmast märgen och består av de innersta årsringarna och den mogna veden i de yttre delarna. Juvenil ved har helt andra (ofta sämre) egenskaper än den mogna veden p.g.a. den höga tillväxthastigheten. När trädet åldras bildas efterhand s.k. kärnved, som precis som barken består av döda celler och bidrar till stadga. I olika trädslag utmärker sig kärnveden olika tydligt, t.ex. i färgskiftningar, och uppvisar ofta bra egenskaper som t.ex. högre rötbeständighet, medan vissa helt saknar kärnved. Utanför kärnveden återfinns splintveden vilken består av levande celler, vars uppgift är att lagra näring. Allteftersom att trädet växer omvandlas den inre Syre; 43,0% Vedens kemiska innehåll Aska; 0,5% Väte; 6,0% Kväve; 0,1% Figur 11. Vedens kemiska innehåll. Kol; 50,0% splintveden till kärnved. Reaktionsved kallas den ved som utsatts för olika påfrestningar i form av tyngdkraft, vind, tryck, etc. och består av förstärkta celler för att kompensera ojämn belastning. Hos barrträden utökas fibrernas vedmassa på undersidan och kallas för tjurved alt. tryckved, medan den hos lövträden utökas på ovansidan och kallas för dragved. Hos båda trädslagen förändras träets egenskaper. (Dahlgren et al 2003) Märgen Märgen består av de celler som bildas i trädets årligen nybildade toppskott och utgör centrum för den efterkommande tjocklekstillväxten av stammen. Märgen syns som en brun fläck i centrum av årsringarna. (Sehlstedt-Persson 2006) Struktur Årsringsmönstret bildas till följd av den årliga tillväxten av ved från kambiet. Inom varje årsring kan man urskilja en inre, ofta något ljusare, del som kallas vårved och en yttre mörkare och ofta tunnare del som kallas sommarved. Dessa vedtyper bildas alltså på våren respektive sommaren och representerar ett års tillväxt. (Sehlstedt-Persson 2006) Trä kan beskrivas i tre huvudsnitt: Tvär-, tangential- och radialsnitt. I tvärsnittsytan finns radiellt riktade stråk i veden. Dessa cellelement kallas Figur 12. Schematisk framställning av träets uppbyggnad i de tre huvudsnitten

9 märgstrålar och förbinder floem (innerbarken) med xylemet (veden) och här transporteras näring och vatten. I märgstrålarnas förrådsceller lagras även näring för senare behov. Beroende på träslag är märgstrålarna mer eller mindre synliga för blotta ögat och har stor betydelse för virkets utseende beroende på sågsnitt. I strukturen kan man även utskilja andra delar och egenskaper som är viktiga vid t.ex. identifiering av olika träslag. (Sehlstedt-Persson 2006) Cellerna Cellerna är försedda med porer som möjliggör vätsketransport mellan olika celler och varje cell omges av ett cellmembran. Runt detta finns en kraftigare cellvägg bestående av cellulosa och lignin (bindemedel) som bidrar med stabilitet åt växten. Att t.ex. gammalt papper gulnar beror på ligninet som färgas av solljus. Löv- och barrträdens ved är uppbyggd på i stort sett samma sett, men cellerna skiljer sig åt, och lövträdens är mer komplex och innehåller, förutom trakeider, även kärl och andra slags vedceller (se fig). Den största delen av både barr- och lövträd består av fibrer (trakeider och vedceller) där fiberstorleken beror på årstid, mängden näringsämnen i jorden etc. (Sehlstedt-Persson 2006) Mellan cellerna löper porer (även kallade kärl) som är små hålrum som transporterar vatten och näringsämnen. Dessa ser olika ut på olika träslag och finns endast hos lövträd. Träslag som ek, alm och ask är ringporiga (även kallat bandporiga), med stora tydliga porer i vårveden. Andra träslag, som t.ex. björk och bok, är ströporiga, med små porer jämnt utspridda i veden. Vilka slags porer ett träslag har, har även inverkan på densiteten. (Dahlgren et al 2003) Figur 13. Lövträts uppbyggnad och olika celltyper. Sveriges skog Enligt Skogsstyrelsen (2007) har Sverige idag 23 miljoner hektar skogsmark, vilket innebär att 55,7 % av Sveriges yta täcks av skog. Vid mätning och taxering av skog används enligt Dahlgren et al (2003) skogskubikmeter, m³sk, som enhet. Med skogskubikmeter avses volymen exklusive grenar ovanför stubben. Det totala virkesförrådet beräknas uppgå till 3,2 miljarder m³sk (Skogsstyrelsen, 2007), vilket trots de två förödande stormar som drabbat Götaland de senaste åren betyder att det i de svenska skogarna finns mer virke än någonsin tidigare. Av virkesförrådet är 41 % gran, 39 % tall, 12 % björk, 5 % övriga lövträd och 3 % torra och döda träd. Rent ekonomiskt har barrträden enligt Dahlgren et al (2003) länge varit basen i en välutvecklad produktion av sågade trävaror, energi och papper. Lövträdens och då kanske främst björkens betydelse har dock på senare år ökat något och det är inte omöjligt att den utvecklingen fortsätter. Tillväxten på virkesförrådet ligger enligt Skogsstyrelsen (2007) även det rekordhögt, ca 114 milj. m³sk. Detta kan till viss del kan bero på den svenska skogslagstiftningen, som ställer krav på plantering efter avverkningar och eventuellt på den internationellt sett något annorlunda ägarstrukturen som den svenska skogen har. Till skillnad från många andra länder, äger i Sverige nämligen de allmänna ägarna en ganska liten del av skogen. Staten äger enligt Skogsstyrelsen i Sverige 18 %, övriga allmänna ägare har 1 %, medan 51 % ägs av enskilda privata skogsägare, 6 % av övriga privata ägare och 24 % ägs av privata aktiebolag. Det är möjligt att denna differentierade - 8 -

10 ägarbild har gjort det möjligt att skapa ett mer framgångsrikt och produktivt skogsbruk, eftersom många aktörer kunnat sköta sin skog på olika vis och det på grund av detta långsamt skett en utveckling mot ökad produktivitet. För att ta ett extremt exempel, med en helt annan utveckling, nämligen Ryssland, så har det skett relativt lite i skogens produktivitet. Där äger staten nära 100 % av skogen och det öppnar inte upp särskilt mycket för nytänkande. I Sverige ställs det som sagt krav på att ny skog etableras efter avverkning. De s.k. ädellövträden, det vill säga bok, ek, ask, lönn, lind, avenbok, fågelbär och alm har ett ännu starkare skydd tack vare ädellövskogslagen. Föryngringen kan ske på olika sätt. Det vanligaste sättet är med hjälp av plantering. Enligt Skogssverige (2007) sköts % av föryngringen med hjälp av plantering. Det finns två huvudtyper av plantor. För det första finns barrotplantan. Den är något större och på grund av det klarar den konkurrensen från, den särskilt i södra Sverige, ibland frodiga omgivande vegetationen på hyggena bra. Den klart vanligaste planttypen är dock täckroten, som nästan totalt dominerar i norra Sverige. Innan plantering kan det ibland vara nödvändigt att markbereda, vilket gör att mineraljorden friläggs och att det även kan bli svårare för vissa skadeinsekter att ge sig på plantorna Efter års tillväxt är det oftast dags för röjning, då oönskade stammar röjs bort. Efter ytterligare något decennium är det i regel dags för gallring. Gallring och röjning möjliggör ett mer kontinuerligt ekonomiskt uttag ur skogen eftersom de borttagna stammarna kan användas till bränsle, massaved eller klentimmer. Ofta gallras det 2-4 gånger, men det kan variera kraftigt beroende på trädslag, markförhållanden och klimat. (Dahlgren et al, 2003) Det finns enligt tidningen Skogen(2007) rent av de som förespråkar att gallra endast en gång. Avverkning Vid någonstans mellan 40 och 150 års ålder är skogen avverkningsmogen. Samma faktorer som för gallringen påverkar slutavverkningsåldern. Lövskog på bördig mark, tillhör de skogar som allra snabbast blir avverkningsmogna, medan en tallskog i norra Norrland tillhör de som behöver mest tid på sig. Målet med avverkningen är idag inte, att som var fallet för ett par årtionden sedan, lämna en helt kal yta. I stället sparas i regel vissa träd av naturvårdshänsyn och som fröträd för att åstadkomma självföryngring. (Dahlgren et al, 2003) För att minska angreppsrisken från insekter sker avverkning i Sverige, liksom i andra nordliga länder företrädelsevis under vinterhalvåret (Encyclopedia of Wood). Avverkning i större skala sker idag automatiserat med skogmaskiner. Manuell avverkning med motorsåg sker numera sällan och då i så fall ofta när det gäller att ta hand om grov lövskog. I skogen i allmänhet är det i stället i huvudsak med engreppsskördare som avverkning sker idag. Som namnet antyder, fäller, kvistar och kapar engreppsskördaren i ett grepp med ett aggregat. Tvågreppsskördaren fäller träd med kranen och kvistar och kapar med ett separat aggregat, placerat på skogsmaskinen. Efter avverkning förs virket ut med hjälp av en skotare till bilväg, där det sedan hämtas av en timmerbil. Det är även möjligt att en så kallad drivare förutom avverkningen sköter skotningen också. Virket sönderdelas i skogen till mer hanterliga längder om 3 5,5 meter. Virket klassificeras sedan grovt beroende på kvalitet till timmer eller massaved. (Dahlgren et al, 2003) På sågverket Vid försäljningen av virket vid ankomst till sågverket gör sedan oberoende virkesmätare en opartisk bedömning av virkets verkliga mått, kvalitet och pris. Vid handel med virke används ett flertal mått. För timmer används mestadels ett volymmått under bark som anger volymen på en cylinder med stockens toppdiameter som bas, virket benämns då som toppmätt, m 3 to. För massaved används ofta m 3 fub som mått och avser fast volym under bark. (Dahlgren et al, 2003) - 9 -

11 Då det kan dröja ett tag innan virket sågas upp på sågverket måste det först lagras. För att undvika att det på lagret börjar spricka försöker man att hålla det fuktigt genom bevattning eller rent av genom att sänka ner det i vatten. Figur 14. Sågverket Södra Timber Kinda i Kisa. Stockar förs mot sågningen. I bakgrunden Kisajön, där virke sänkts ner och lagrats för att hålla det färskt. På sågverket ska virket först barkas för att sedan sågas upp i brädor och plankor. Plankor benämns de delar av stocken som till största delen blir till av den finare kärnveden. Enligt Nordiskt trä (1994) kallas det virke som tas ur stockens centrumdel för centrumutbyte och centrumutbyte med en tjocklek på minst 32 mm kallas för plank. Brädor görs däremot mer av splintved, som alltså inte ingår i centrumutbytet. Allt i stocken kan emellertid inte bli till plankor eller brädor, men i princip allt virke tas ändå till vara och blir till energi eller används på andra sätt. Enligt sågverksinventeringen fanns det år 2000 ca 2000 sågverk i Sverige, av dessa är ca 85 % småskaliga och producerar endast runt 2 % av den totala svenska produktionen. Det finns dock en tendens till att många små sågverk läggs ner eller köps upp. Det är ett fåtal stora sågverk som står för en stor del av den totala svenska produktionen av sågade trävaror. Sågningsprocessen För att dela stocken i plankor, brädor och annat finns det ett flertal tekniker. Beroende på vad som ska sågas till och sågverkets storlek är olika tekniker lämpliga. För små sågverk är den så kallade cirkelsågen eller klingsågen den vanligaste sågtypen. På äldre modeller är en sågklinga vanligast,

12 medan det på nyare modeller finns flera sågklingor, vilket kan ge ökad precision och ökad produktion. (Dahlgren et al, 2003) Figur 15. Överst visas en bandsåg, nere till vänster en klingsåg och nere till höger en reducerare. Den så kallade ramsågen består av en stor ram, som har ett antal sågblad uppspända i sig. Vid sågning går ramen upp och ner samtidigt som en fram- och tillbakagående rörelse, vilket gör att virket successivt förs framåt och det går fortare än för en cirkelsåg. Sågytan blir dock inte lika fin som för en cirkelsåg och det är dessutom omständligt att ställa om sågbladen. Stora volymer bör därför sågas på varje uppsättning. Ramsågen är på tillbakagång, men fortfarande sågas uppemot en fjärdedel av produktionen med ramsåg. Vidare finns det bandsåg, som med hjälp av ett eller två sågblad, löpandes runt två hjul kan hålla hög produktionskapacitet. Bandsågen har ett fint sågspår och är flexibel. Den vanligaste sågtypen är dock reducersågen. Grundprincipen är densamma som för en cirkel- eller bandsåg, men reducersågen är även utrustad med ett fräs- och flisningsverktyg som fräser bort det som inte skall sågas. (Dahlgren et al, 2003) Om man går över från att titta på vilka sågar som används till själva sågprocessen i sig, så finns det ett antal metoder. De har dock ett gemensamt att de samtliga försöker uppnå ett så bra utnyttjande av centrumutbytet som möjligt. I Sverige är fyrsågning den vanligaste sönderdelningsmetoden. Först sågas ett block till, genom att två av stockens sidor kapas av. Figur 16. Olika sågsnitt. Därefter vänds stocken och sågas på nytt, så att det av det återstående mestadels blir plankor. Genomsågning är en annan metod, som mest används för lövträ och högkvalitativt barrträ. Då sågas stocken igenom varje sågsnitt. Kvarterssågning och stjärnsågning är två metoder, som är relativt komplicerade, men har den fördelen att man utnyttjar stående årsringar maximalt och undviker märg. Dessa metoder kan vara lämpliga om man vill få ut fina kvaliteter och har i stort sett kvistfritt virke. Detta kan förstås vara lämpligt när det gäller att ta fram materialet till en exklusiv pall. Kvistar bör då undvikas och att ha fina ytor att arbeta med är ett krav. Då stjärnsågning än så länge inte är en speciellt spridd teknik är det troligt att det ask- och valnötsträ som använts till pallen sågats med kvartersågteknik. (Dahlgren et al, 2003) Torkning av virke Efter att virket sågats måste det av olika anledningar torkas. Både kvaliteten, värdet och priset påverkas av torkningen. Det är helt enkelt ekonomiskt att torka virke. Ur ett strikt ekonomiskt perspektiv skulle man annars kunna invända att det är en tydlig form av kapitalbindning som pågår under torkningen. Detta resonemang är dock helt fel eftersom virket blir lättare av att torkas, vilket gör de dyra transporterna billigare. Dessutom minskar risken för mikrobiologiska attacker om

13 virket torkar och virket får en bättre hållbarhet och är på många vis lättare att bearbeta i torkad form. Nysågat virke måste torkas för att kunna skyddsimpregneras som skydd mot röta och insekter. Virket börjar direkt efter avverkning att torka och för att minimera skadorna av en okontrollerad torkning, såsom sprickbildning, måste virket torkas under kontrollerade former. (Esping, 1977) Torkningens grundprincip För att kunna förstå sig på hur torkning går till är det viktigt att känna till ett antal grundbegrepp. I dessa sammanhang är fuktkvot ett nyckelbegrepp. Fuktkvoten, u, avser kvoten mellan vikten av vattnet i träet och vikten av träet. Denna kvot kan ofta överstiga 100 % och i splintved hos barrträd kan den ligga på mer än 153 %. Kärnveden har oftast en betydligt lägre fuktkvot, %. Även lövträd kan ha en relativt hög fuktkvot, ofta mer än 100 %. Dessa siffror avser i regel ett levande eller relativt nyfällt träd. Därefter börjar ju trädet nämligen att torka och fuktkvoten sjunker och den mängd vatten som det döda trädet kan innehålla avgörs av den omgivande luftens relativa luftfuktighet, RH och temperatur. Den relativa luftfuktigheten avser mängden vatten som finns i luften och det mäts med en så kallad psykrometer, som består av en våt och en torr termometer. (Esping, 1977) Vid torkningen är fibermättnadspunkten ett viktigt begrepp att hålla i minnet. Vid fibermättnadspunkten, som vid rumstemperatur ligger på runt 30 %, kan cellväggarna i träet inte ta upp mer vatten. Vid en fuktkvot som ligger över fibermättnadspunkten avdunstar lika mycket åt alla riktningar. När fuktkvoten ligger under fibermättnadspunkten krymper träet. I tangentiell led krymper virket mest, följt av radiell led, medan krympningen i längdled är mycket liten. (Esping, 1977) När temperaturen är hög får mycket vatten plats i luften, vilket gör att RH på sommaren kan ligga så högt som 85 % även i Sverige. På vintern är det lite vatten i luften och om denna värms upp blir effekten att luftfuktigheten blir mycket låg, kanske endast 20 %. Detta ger en fuktkvot på endast 6 %, vilket gör att träprodukter som ska användas på den svenska markandelen måste torkas ner till denna nivå för att form och funktion ska förbli densamma. Enligt Dahlgren et al (2004) finns det en rad olika fuktkvotsnivåer som är tumregler för till vilken nivå virket behöver torkas för att på ett hållbart sätt kunna användas till olika användningsområden. Till att börja med så finns det termen skeppningstorrt virke som brukar anges för virke med en fuktkvot på %. Skeppningstorrt virke ska kunna tåla normala sjö- och landtransporter och alltså vara tillräckligt torkat för att klara det. En annan term är hanteringstorrt som avser en fuktkvotsnivå på 30 %, på ytan, som då innebär att virket klarar impregnering. Vidare finns termerna lufttorrt för %, hyvlingstorrt vid % och limningstorrt vid 14 %. För att kunna bearbeta träet i ett snickeri bör fuktkvoten ligga på %. Vad sedan träet används i för typ av produkt avgör vilken fuktkvot som är lämplig för den färdiga varan. Generellt sett har trä som har mer kontakt med utomhusluft eller har lite mer skiftande temperatur- och luftförhållanden lägre krav på sig att hålla en låg fuktkvot. Så kan exempelvis vara fallet i ett fritidshus. Möbler som står inomhus i hus med centralvärme behöver en fuktkvot på så lite som 5 7 %. Detta är fallet med den exklusiva pall, som gruppen tillverkat. Det ska inte finnas någon risk att den ändrar form om den konstant står inomhus under lång tid. Vintertid måste trä som står inomhus klara av att fuktkvoten sjunker till så lite som 6 %, vilket blir fallet om RH sjunker till 20 %, vilket den kan göra inomhus. Träet ska även klara att RH stiger till 85 %, vilket det kan göra under sommaren

14 Torkning i praktiken När virket sågats färdigt sker en råsortering på sågverket. Virket sorteras efter tvärsnittsstorlek och otjänligt virke kapas bort. Virke med samma tvärsnitt läggs sedan i stora travar med så kallade ströläkter mellan virket. Ströläkternas funktion är att se till att luft kommer in och skyndar på torkningen av virket. Virkesbitarna ligger förskjutna för att ge största möjliga torkningseffekt, lämpligen att vart annat virkesstycke dras jämnt mot den ena paketändan och vartannat mot den andra paketändan i det paket med virkesbitar som ska torkas. (Esping, 1977) Virket ska visserligen torka så fort det går, men med detta avses inte att vattnet ska avdunsta så fort som möjligt utan att avdunstningen från ytan inte får ske snabbare än vattenvandringen från kärnan. Då kan nämligen torkningen ske utan att sprickbildning och andra negativa effekter drabbar virket. Genom att torka virket i det fria blir de riskerna ganska små, men med den stora nackdelen att torkningen då tar väldigt lång tid. Därför sker detta mestadels bara när det är fråga om torkning i mindre skala. (Esping, 1992) Torkningen går utomhus bäst på våren och försommaren, då luftfuktigheten enligt Dahlgren et al (2004) är som lägst, ca 40 %. Vid större sågverk finns det olika typer av system för att kunna torka virket betydligt snabbare än vad fallet är vid så kallad brädgårdstorkning, som torkning utomhus även kan kallas. Dessa system har alla det gemensamt att virket torkas i någon form av byggnad och att det finns något slags ventilationssystem. I en satstork eller kammartork ligger virket still medan det i progressiva tväreller längdcirkulationstorkar långsamt förflyttas under torkprocessens gång. Numera investerar man oftast i någon slags vidareutveckling av en progressiv tork om man på ett större sågverk införskaffar en ny tork. Ett exempel på en sådan är OTC-torken. (Esping, 1992) Torkning av virket i vår pall När det gäller just vårt lövträ är det inte alls säkert att det torkats i en stor, progressiv tork. Lövträd sågas ofta upp på lite mindre sågverk och där är det inte ovanligt med enklare torksystem eller rent av brädgårdstorkning. För just asken brukar det enligt Esping (1977) bli i allmänhet lite sprickor, men viss risk för ändsprickor finns. Vidare bör askvirket torkas vid låg temperatur, annars kan det vrida sig. Asken räknas som ett relativt långsamt torkande trädslag, då Esping (1977) ger det en 6:a på en niogradig skala. Vid en ungefärlig krympning från färskt tillstånd till 12 % fuktkvot krymper asken med 7,0 % i tangentiell led och 4,5 % i radiell led. Bearbetning Nedan kommer en beskrivning av de maskiner vi har använt vid tillverkningen på Ljungstedska gymnasiet i Linköping. Hyvel Två typer av hyvlar användes under pallens tillverkningsprocess, rikthyvel samt planhyvel. Efter det att virket genomgått en torkprocess så blir det skevt. I rikthyveln så hyvlar man två närstående ytor plana, beroende på hur mycket torkningen påverkat virket så kan man behöva dra det genom rikthyveln ett upprepat antal gånger. Rikthyveln består av ett massivt bord med en kutter i mitten som roterar. Bordet är höj- och sänkbart för att reglera hur mycket material som ska hyvlas bort vid varje passering. Rikthyveln är handmatad vilket medför att risken för olyckor är stor. För att undvika sådana är det viktigt att använda sig av skyddsskärmen samt låta händerna passera på rätt sätt över arbetsstycket. Man kan olja in arbetsbordet med några stänk olja för att träbiten ska glida lättare. När man hyvlat två sidor i rikthyveln så hyvlar man motstående två sidor i planhyveln. Planhyveln används för att minska ner tjockleken till önskat värde på arbetsstycket. Kuttern på

15 planhyveln sitter på ovansidan och man låter arbetsstycket ligga plant på bordet på den riktade sidan, på så vis blir sidan man hyvlar i planhyveln parallell med riktsidan. Tjockleken regleras här på samma sätt som i rikthyveln genom att bordet höjs och sänks, fast i detta fall maskinellt, med en digital skärm som visar tjockleken på det färdiga resultatet. I planhyveln kan man snabbt minska ner tjockleken på sitt arbetsstycke då den kan ta ca 5mm åt gången. Resultatet på den hyvlade biten när den passerat de båda hyvlarna blir ett rektangulärt tvärsnitt med 90 vinklar om man gjort allt rätt. Centrumtappborrmaskin I och med att centrumtappar användes som sammanfogning mellan delarna finns det inga andra alternativ än att använda en centrumtappborrmaskin eftersom den är speciellt konstruerad för detta ändamål. Maskinen har en borrlåda som kan ändras från vertikalt till horisontellt läge. Borrlådan består av många borrspindlar så att man kan borra många hål samtidigt. Centrumavståndet mellan hålen är 32 mm. Efter att man ställt in borrdjup och mätt in att biten som ska borras ligger rätt startar man maskinen och den sköter resten automatiskt. Cirkelsåg Vi använde två typer av cirkelsågar. Först en parallellkapsåg där vi sågade av plankorna till delar. Denna används för snabb och enkel kapning av grova mått. Ett kaptillägg på mm är vanligt. När vi skulle såga med större precision använde vi oss av en justersåg. Arbetsstycket skjuts mot cirkelsågklingan med ett rörligt justerbord. Precisionen på sågningen är så stor som en tiondels millimeter vilket kan ses digitalt. Bandsåg För att kunna såga ut konturer använde vi en bandsåg. Sågen består av ett band som drivs i en cirkel vilket ger en ändlös sågning. Den används främst till figursågning men även klyvning. En viktig inställning är att bandsågsledaren är rätt monterad. Detta medför en bättre noggrannhet vid sågningen och sågbladet håller längre. Putsmaskin För att få till formen på benen använde vi oss av en vertikal bandputs även kallad kantputs. Den består av ett slipband som sitter runt två bandskivor med olika diameter. Slipbandet ligger i vertikal led och kan oscilleras får att få en jämnare yta vid putsningen och mindre slitning på bandet.(svensson, 2005) Tillverkningen Nedan följer en beskrivning av hur vi har gått tillväga för att tillverka vår pall nere på Ljungstedska gymnasiet i Linköping. Till vår hjälp hade vi Manfred Koch, samt en träverkstad med de flesta maskiner och hjälpmedel man kan önska

16 Sitsen Till sitsen använde vi oss av en askplanka som var 60mm tjock. Vilket innebär att den var tillräckligt tjock för att räcka till två delar av sitsen. Slutgiltiga tjockleken på sitsen är 25mm. Vi började med att kapa till två delar ur ask brädan, några centimeter längre än vad vi behöver så att vi Figur17. Askbitarna efter hyvlingen. fick en felmarginal att jobba med. Sedan lät vi våra två arbetsstycken passera genom rikthyveln, där vi hyvlade två sidor. Dessa två sidor fick vara till grund när vi sedan körde bitarna genom planhyveln. Nu stod vi inför problemet att försöka dela bitarna på mitten för att halvera tjockleken. Det blev ett jobb för Figur 18. Askplankan före bearbetning. bandsågen, eftersom vi nu hade hyvlade och räta ytor på bitarna så var det inte så svårt att såga rakt. Den sågade ytan fick efter det passera genom planhyveln för att ta bort märken efter sågningen. Formen på vår sits ställde till med en del problem, eftersom tre bitar med olika vinklar ska limmas ihop med en gemensam punkt i centrum är det extremt noga att allting blir korrekt utsågat. Till denna sågprocedur var vi tvungna att bygga fyra stycken sågmallar, eftersom vi skulle såga i vinklar om 116 samt 128. Sågmallarna var helt enkelt en masonitskiva med räta vinklar sen två ribbor fastskruvade på den som brädorna fick vila mot. På så vis kunde vi såga i vilka vinklar vi ville genom att bara ändra på de fastskruvade ribborna. När vi hade våra tre trekanter utsågade så de passade ihop perfekt så var det dags att borra hål för centrumtapparna som ska hålla ihop dem. Det gjordes enkelt i centrumtappborrmaskinen. Sedan limmade och pluggade vi ihop dem. Efter det så applicerade vi vår mall för den kompletta sisten på stycket och ritade av ytterkonturerna. De sågades sedan ut i bandsågen för att klara de runda konturerna. Sedan Figur19. Konturen av benen bestäms

17 borrade vi hålen för pluggen som ska hålla ihop sitsen med benen och stödbenen på undersidan. Slutligen så slipade vi till kanterna för att få till vår önskade rundning. Benen Vi började med att kapa till sex delar av valnötplankan till de tre benen. Eftersom benens diameter är större än plankans var vi tvungna att limma ihop två delar till ett ben. Innan hoplimningen riktningshyvlade vi delarna där de skulle limmas ihop för att få en jämn yta. Limningsprocessen tog bara ca 15 min eftersom den utfördes med ett snabbtorkande vattenbaserat lim och under högt tryck. Sedan rikt- och planhyvlade vi de hoplimmade bitarna för att slutligen kapa till dem i rätt längd i cirkelsågen. För att fästa stödbenen och sitsen i benen använde vi oss av tappar. Hålen till tapparna gjorde vi i en centrumtappborrmaskin, två hål till stödbenen och två till sitsen. Den svåra delen var utformningen av benen eftersom de både är trekantiga med konvexa sidor runtom och konisk framsida i längdriktning. Vi mätte och ritade ut så gott det gick hur vi samtidigt skulle kunna såga benen till trekanter och koner. Sågningen utfördes med en bandsåg på frihand. För att få till den konvexa formen och runda till alla kanter använde vi en slipmaskin och slipning för hand med sandpapper. Stödben Stödbenen gjorde vi också av valnöt för att de skulle smälta in bättre i helheten. Tre bitar ur den återstående plankan sågades ut. De tre bitarna fick sedan passera rikt- och planhyveln. För att få en 90 vinkel mellan Figur 20. Utsågningen av benen är klar. infästningen på benen relativt den sista delen så byggde vi en mall på en masonitskiva och sågade efter den. Efter det ritade vi av våra kurvformade konturer på bitarna svagt med blyerts, innan vi borrade hålen för pluggarna i centrumtappborrmaskinen. Vid infästningen uppe vid sitsen hade vi ganska lite material så där fick vi nöja oss med endast en plugg. Kontursågningen skedde för hand i en liten bandsåg för bättre precision. Sedan återstod bara att slipa bort alla vassa kanter och runda till bitarna till önskad form i en slipmaskin. Hopsättning / Ytbehandling Innan alla delar sätts tillsammans är det viktigt att testa först utan lim med enbart pluggarna för att se att allting passar. När detta var gjort med ett förvånande gott resultat förbereddes den slutgiltiga hopsättningen. För att hoplimningen ska bli stark måste delarna som limmas ihop vara under ett högt tryck. Detta ställde till ett problem eftersom pallen dels har tre ben och rundade former. Vilket ledde till att ingen press kunde användas. Efter mycket funderande bestämdes det att vi skulle använda oss av sex stycken tvingar och ett spännband. Alla hål och kontaktytor förseddes med ett tunt lager lim. Tre tvingar satte tryck mellan stödbenen och sitsen de övriga tre mellan stödbenen och benen. Spännbandet spändes runtom alla ben så att de trycktes mot varandra och därmed mot sitsen. Efter femton minuter var limmet härdat

18 och trycket kunde lättas på tvingar och spännband. En sista finputsning av hela pallen gjordes med 150 papper innan oljning. Pallen ströks rikligt med olja första gången med hjälp av ett papper, de resterande gångerna med en pensel. Mellan varje oljning fick pallen torka i ett torkrum. Efter torkningen slipades alla ytor med fint sandpapper. Denna procedur upprepades tills ett bra resultat uppnåtts. Limning För att förklara limmets egenskaper att binda samman två olika delar skiljer Raknes (1988) på mekanisk bindning och kemisk bindning. Den mekaniska bindningen förklaras som att limmet tränger ner i porerna på materialet och när det stelnar bildas fingrar av lim som håller samman delarna. Då det även går att limma på glatta ytor och ytor utan porer räcker inte denna förklaring. Raknes (1988) tar upp den kemiska bindningen mellan lim- och trämolekylerna som en annan orsak. Trä är ett fast material och består till stor del av kedjemolekyler av cellulosa. Dessa molekyler har fasta platser och endast begränsad förmåga att rör sig. Detta medför att molekylerna i två trästycken tätt intill varandra inte kan röra sig så att det uppstår attraktionskrafter. Det uppkommer alltså inga bindningar mellan trästyckena. Limmet som behöver vara i vätskeform har rörliga molekyler som kan anpassa sig efter trämolekylerna. (Raknes, 1988) Det finns några villkor för att limning skall kunna ske. Limmet måste kunna binda kropparna, eller trästyckena, till sig och för att molekylerna ska hitta sina rätta platser måste det även vara flytande. Till sist måste det även kunna stelna eller härda så att krafterna överförs. (Raknes, 1988) Vid val av limsort är det viktigt att tänka på i vilken miljö och med vilken varaktighet den tänkta konstruktionen kommer att befinna sig i. Limtyper delas ibland in efter beståndsdelar eller principer för härdning. Det förekommer även indelning efter naturliga och syntetiska limmer. Nedan följer en beskrivning av ett antal limtyper: Karbamidlim (urealim) Framställs av urea och formaldehyd och är idag den mest använda limtypen. Limmet är fuktsäkert men ej vattensäkert och fungerar således bäst inomhus. Beroende på vilken härdare som man använder i limmet fås olika egenskaper. (Dahlgren et al. 2004) Melaminlim Är en limtyp som framställs av melamin och formaldehyd. Det är besläktat med karbamidlimmet men har bättre beständighet mot vatten och värme. När man köper melaminlim är det ett pulver som sedan ska blandas ut med vatten. (Dahlgren et al. 2004) Fenollim Denna limsort framställs ur fenol och formaldehyd. Vid värmehärdning blir fogarna fullständigt beständiga mot vatten. Men även kallhärdade fenollim har god beständighet. (Dahlgren et al. 2004) Limmet vi använde heter PLY-LOK 3050 D3 som är ett vattenbaserat enkomponentslim. Egentligen skulle det ha passat bättre med ett tapplim som WOOD-LOK 2101 men då detta inte fanns att tillgå fick vi istället använda det ovan nämnda limmet. (Koch, M.)

19 Sammansättning Vid val av sammansättning är det viktigt att beakta såväl hållfasthetstekniska som estetiska aspekter. Det krävs erfarenhet och kunskap om träets egenskaper och begränsningar. Sammansättning av trä kan exempelvis ske med spik, skruv, beslag eller genom fogning. (Dahlgren et al. 2004) Spik och skruv Då spik eller skruv används vid sammansättning är det viktigt att tänka på att längden på spiken/skruven anpassas till tjockleken på materialet. Vid användning av spik är det även vanligt att man använder lim men om delarna ska gå att montera isär används istället skruv. (Dahlgren et al. 2004) Trä Det finns ett flertal metoder för sammansättning av trä. Ofta används lim som hjälpmedel och det är då viktigt att ta i beaktning att ju större yta det finns att limma på desto starkare blir fogen. Vad som ska tillverkas och dess användningsområde styr valet av metod. Vid tillverkning av ramar, dörrar eller stolar kan exempelvis gering med centrumtapp användas, se figur 21. En typ av sammansättning som kan utföras både manuellt och maskinellt är sinkning. Denna används vid exempelvis tillverkning av lådor och skåpsidor där utseendet är viktigt. Figur 22 visar hur ett skåp är sammanfogat genom Figur 22. Sinkning. sinkning. Hörnen på lådor och skåp kan även sammanfogas med hjälp av not och fals vilket visas i figur 23. En vanlig metod att sammanfoga två delar är centrumtappning, se figur 24. Man använder en lös tapp i exempelvis trä att fästa i ett förborrat hål. Sammansättning med hjälp av centrumtappning medför att det bara är fogen som syns och det är en orsak till att vi har använt oss av denna metod vid tillverkningen av vår exklusiva pall. På undersidan av sitsen har vi använt oss av en tapp och där stödet fäster på benet har vi använt oss av två tappar. Ytbehandling Figur 21. Gering gmed centrumtapp. Figur 23. Not och fals. Figur 24. Centrumtappning. Vilken är den exklusivaste ytan/ytbehandlingen på en pall? Det råder skilda meningar inom gruppen. Några tycker att en klarlackad yta, på pallen, är exklusivare än en matt, t.ex. oljad, yta, medan någon tyckte att pallen skulle målas svart och sedan klarlackas. Det går inte att säga vilken yta som generellt sett uppfattas som exklusivast. Det är olika från fall till fall. Det beror kanske på vilken form och stil man väljer att arbeta med, men även personligt tycke och smak spelar in

20 Efter att ha lackat och oljat några provbitar ser man att den oljade ytan ger en mer genuin träkänsla. Oljan ger mer djup, en mörkare färg och strukturmönster förstärks något, medan lacken ger en blank yta. Eftersom vi hade tillgång till exklusiva material, såsom valnöt och ask, valde vi att visa träets verkliga struktur och färg, därför oljas pallen. Pallen oljas tre gånger för att få en mättad och fin yta. Efter varje oljning reser sig träet, för att få en slätare yta slipas pallen med ett fint sandpapper innan nästa oljning. Vikt Pallens slutgiltiga vikt ansågs inte vara viktig och därmed inget att utgå ifrån Trots att vi har valt att arbeta med massivt trä ville vi att pallen skulle vara nätt och inte ge ett för klumpigt intryck. När modellen och valet av träslag var klart uppskattade vi att den skulle bli tillräckligt tung för att vara stadig, men inte allt för tung för att kunna flytta runt på. Den slutgiltiga vikten landade på 5,5 kg, pallen känns stadig, kanske något tung för att vara en pall, men som vi nämnt ska en exklusiv pall inte användas som en brukspall. Beräkning av pris Nedan följer ett försök till beräkning av vad pallen skulle betinga för pris vid en försäljning om det material och den arbetstid som normalt skulle behövas för att tillverka värderades på ett rättvist sätt. Lönekostnad Om priset beräknas baserat på hur mycket tid som vi har lagt ned, blir pallen såklart väldigt dyr. Men å andra sidan skulle ingen anställa oss som möbelsnickare. Det är 8 personer i gruppen, var och en har lagt ner ungefär 6h på designen och 18h på tillverkningen. Detta motsvarar en arbetstid på 192h. Vi räknar på att snickeriföretag har en kostnad på 200kr/h per möbelsnickare, vilket ger en lönekostnad på 38400kr. Redan här ser vi att det blir ett orimligt pris även för en exklusiv pall. Priset uppskattas istället utifrån hur lång tid de olika momenten kan ta för en möbelsnickare och med tillverkning i mer än ett exemplar. Många av de moment som vi var tvungna att utföra skulle kunna elimineras med bättre framförhållning, bredare materiallager samt tillgång till andra maskiner mm. För att få fram de önskade måtten på utgångsmaterialet till benen limmades två plankor samman. Detta moment kan elimineras om det finns tillgång till andra dimensioner i materiallagret. Mycket tid lades ned på att få fram den rätta formen på benen, detta åstadkoms främst genom putsning förhand. I en komplett möbelverkstad skulle dessa former ha tagits fram i en fräs. Vi antog att vi skulle tillverka 100 exemplar till att börja med och vände oss till Jan Karlsson med några frågor. För att framställa delarna till pallen, tar det för en erfaren möbelsnickare med tillgång till moderna maskiner, ca 15min/pall. Därtill tar det ytterligare 20 minuter att putsa och montera pallen. I vårt fall ytbehandlar vi pallen med olja, vilket tar 10min. I en möbelverkstad framställs pallen delvis genom fräsning, till det momentet krävs tillverkning av mallar. Jan Karlsson tycker att man kan försumma kostnader för mallar och kanske även ställtiden när man har stora serier. Han nämnde en ställtid på 10 min. Vid tillverkningen ingår det flera olika moment och maskiner bl.a. fräsar, sågar och slipmaskiner, vi tycker därför att 10 minuters ställtid låter lite. Vi räknar för enkelhetens skull in mallarna i ställtiden och räknar inte med några materialkostnader, då mallarna troligen tillverkas i ett billigare material än valnöt, ställtiden uppskattas till 40 min. Figur 25. Konat och rundat ben. En möbelsnickare tjänar ca 120 kr/h, det blir för företaget en

21 kostnad på ca 200 kr/h. Den sammanlagda tiden för de olika momenten är 45,4 minuter och vi för då en lönekostnad på 152 kr/pall. Som erfaren möbelsnickare bedömer Jan Karlsson att lönekostnaden landar på 250kr/pall, därtill behöver vi nu lägga till materialkostnader. Materialkostnad På Garvegårdens Möbler räknar man med ett spill på 50 %. För att få ut materialkostnaden beräknas hur mycket material delarna i den färdiga pallen består av. För att sedan få fram åtgången av material dubblar vi denna mängd, och kan räkna ut materialkostnaden för de olika delarna. Eftersom benen både är konade, konkava och rundade upptill finns det inget enkelt sätt att räkna ut volymen. Från tillverkningen av prototypen vet vi dock att man behöver en kvadratisk planka med måtten 110*120*550 mm som utgångsbit. Sitsen består av tre sammanfogade askbitar. För enkelhetens skull räknar vi på en triangel med basen 571mm och höjden 450mm. Sitsen är 25mm tjock. På stödens yta, sett i profil, passar vi in en trekant och tre kvadrater och kan då räkna ut ett ungefärligt värde på volymen. Priserna på träslagen har vi fått från vår handledare Manfred Koch. Volym(m 2 ) Åtgång(m 2 ) Träslag Pris(kr/m 2 ) Kostnad(kr) Ben - 0, Valnöt Stöd 0, , Valnöt ,3 Sits 0, , Ask Summa: 323 Pris Kostnaderna kommer alltså att uppgå till 250kr+323kr= 573kr. Om vi räknar med att ta ut en vinst på 100 %, vilket är brukligt bland möbeltillverkare, kan vi sälja den för 1146 kr. I affären skulle den, med 150 % pålägg och 25 % moms, kosta 3581 kr (Koch, M.). Det är möjligt att Jan Karlsson har gett oss en lite väl optimistisk tillverkningstid samt att en del andra kostnader tillkommer, såsom kostnader för maskiner lim, plugg, olja mm. Beräkningarna ger oss ett ungefärligt pris på pallen. Vi tycker att ett pris på 3900 kr kan vara lagom i handeln för att täcka upp för eventuella extra kostnader. Slutsatser Tillverkningsprocessen har varit mycket lärorik och har gett ett bra perspektiv på hur möbler kan framställas. Som helhet är gruppen mycket nöjd över slutresultatet och pallen kommer nu att pryda någons hem. Gruppen hade inga större svårigheter att enas om pallens design och utformning. Grundidén utvecklades dock något under den kreativa fasen. Grunddesignen anpassades till verkligheten när det blev uppenbart på Anders Ljungstedts Gymnasium att vissa justeringar krävdes för att pallen skulle vara möjlig att tillverka i praktiken. I det stora hela blev pallen ändå precis så exklusiv och genuin som det var tänkt från början. Formen visade sig skapa vissa problem när den skulle omsättas i praktiken från skiss till verklighet. Bristen på räta vinklar och att formen i sig krävde mycket frihandsarbete med hög precision, vilket var ett stort svårighetsmoment. Det är i allmänhet svårt att såga ut så udda vinklar som exempelvis 116 grader. Ett annat problem var att den fullskaleskiss av sitsen som fanns till hands visade sig