FÖRSLAG TILL INDIKATORER FÖR GIFTFRI MILJÖ

Transkript

1 FÖRSLAG TILL INDIKATORER FÖR GIFTFRI MILJÖ Juni 2003 Slutrapport

2 SAMMANFATTNING INLEDNING PROJEKTBESKRIVNING INDIKATORER FÖRSLAG TILL INDIKATORER FÖR GIFTFRI MILJÖ Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö Delmål 1 Kunskap om kemiska ämnens miljö- och hälsoegenskaper Delmål 2 Miljö- och hälsoinformation om varor Delmål 3 Utfasning av särskilt farliga ämnen Delmål 4 Riskminskning SLUTSATSER/KOMMENTARER/ÖVERVÄGANDEN KÄLLHÄNVISNINGAR...47 BILAGA BILAGA

3 Sammanfattning I april 1999 antog riksdagen 15 miljökvalitetsmål som ska uppnås inom en generation (till år 2020). Kemikalieinspektionen är ansvarig myndighet för miljökvalitetsmålet Giftfri miljö som består av ett övergripande miljökvalitetsmål och sex delmål. Uppföljningen av miljökvalitetsmålen ska bland annat ske genom utveckling och användning av ett antal indikatorer. Under 2002 påbörjade Kemikalieinspektionen ett arbete med att ta fram förslag på lämpliga indikatorer för det övergripande miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och delmål 1, 2, 3 och 4. Syftet med arbetet är att kritiskt granska de befintliga indikatorer som föreslogs av Miljömålskommittén samt att se över möjligheten att utveckla nya indikatorer. Resultatet från arbetet redovisas i denna rapport. Kemikalieinspektionen avser att använda de föreslagna indikatorerna i den fortsatta utvecklingen av uppföljningssystem för Giftfri miljö. De kriterier för lämpliga indikatorer som använts är krav på relevans, enkelhet, giltighet, upprepbarhet, tillförlitlighet och känslighet för förändringar. Dessutom har indikatorns förväntade förmåga att engagera till åtgärder tagits med i bedömningen. Indikatorerna har delats in i fyra grupper utifrån deras genomförbarhet. Rapporten har delats in i en huvudrapport som innehåller de förslag till indikatorer som anses genomförbara inom en snar framtid samt förslag som trots en del brister anses vara så pass intressanta att de förtjänar att lyftas fram. I Bilaga 1 listas samtliga förslag som framkommit under arbetets gång. I Bilaga 2 redovisas de förslag som inte ansågs vara genomförbara inom den närmaste framtiden eller inte bedömdes vara tillräckligt relevanta. Nedan listas de indikatorförslag som bedömts vara mest intressanta för uppföljning av miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och respektive delmål (Lista 1). Dessa har bedömts som mer användbara och relevanta än övriga förslag beskrivna i rapporten. Detta utesluter inte att andra förslag kan vara relevanta att utvecklas till indikatorer för uppföljning av miljökvalitetsmålet och dess delmål (Lista 2). Lista 3 innehåller indikatorer som redan används av andra eller föreslås användas av andra myndigheter och som även är av intresse för uppföljning av miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och dess delmål. Lista 1. Intressanta indikatorförslag för uppföljning av miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och delmål 1-4. Gm:x = miljökvalitetsmålet Giftfri miljö samt Numrering av indikatorn i rapporten X:x = Delmål samt Numrering av indikatorn i rapporten. Beteckning Indikatorförslag Kommentar/Bedömning Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö Gm:1 Halter och antal ämnen av kemiska bekämpningsmedel i ytvatten (och grundvatten) som överstiger 0,1 µg/l. Vissa data finns. Indikatorn ger enbart information om föroreningsgrad, inte om möjliga effekter i miljön. Gm:3 Halter av långlivade organiska ämnen i bröstmjölk. Vissa data finns. Bra som exponeringsrelaterad indikator. Gm:5 Halt av dioxin och dioxinlika PCBkongener i animaliska livsmedel jämfört med satta gränsvärden. Vissa data finns. Exponeringsrelaterad indikator för oavsiktligt bildade ämnen. Gm:10 Kvicksilverhalt i insjöfisk Vissa data finns. Relaterar till risk och speglar ett stort miljöproblem. Gm 11 Halter av vissa kemiska ämnen (bl.a. kvicksilver, bly och kadmium) i slam från reningsverk. Data finns idag. Bra indikator för förekomst av tungmetaller i samhället. 3

4 Delmål 1 Kunskap om kemiska ämnens miljö- och hälsoegenskaper 1:1 Antal och andel ämnen inom EU med minimidata om egenskaper. Delmål 2 Miljö- och hälsoinformation om varor 2:1 Andel säkerhetsdatablad som leder till anmärkningar, av det totala antalet säkerhetsdatablad som granskats. 2:4 Antalet produktgrupper som har någon form av system för information om kemikalieinnehåll, delat med totala antalet utvalda produktgrupper. Delmål 3 Utfasning av särskilt farliga ämnen 3:1 Mängd CMR-ämnen i produkter anmälda till produktregistret fördelat på bransch. 3:2 Mängd identifierade PB-ämnen i produkter anmälda till produktregistret fördelat på bransch. Uppgifter saknas men kan erhållas via EU:s nya kemikalieregler (REACH). Bra indikator för uppföljning av delmålet. Uppgifter finns idag. Omfattar enbart kemiska produkter, men speglar förutsättningar för information om varor. Uppgifter finns inte idag. Visar andelen produktgrupper där det finns en möjlighet att ta miljöhänsyn. Uppgifter finns idag. Omfattar enbart kemiska produkter. Uppgifter finns delvis. Omfattar enbart kemiska produkter. Delmål 4 Riskminskning 4:1 Riskindikator för växtskyddsmedel Data finns idag. Omfattar enbart växtskyddsmedel. 4:3 Allergiframkallande ämnen i konsumenttillgängliga kemiska produkter. 4:5 Antal förfrågningar till Giftinformationscentralen som leder till att läkarbesök rekommenderas. 4:6 Mängden klassificerade hälso- och miljöfarliga kemiska produkter som Sverige tillverkar och importerar per person. 4:9 Antal årligt anmälda kemiskt betingade arbetssjukdomar och arbetsolyckor. Uppgifter finns idag. Omfattar enbart kemiska produkter. Uppgifter finns idag. Indikatorn speglar risker i allmänhetens vardag. Uppgifter finns idag. Den stora bredden på indikatorn gör den svår att tolka. Uppgifter finns idag. Visar på risker i arbetsmiljön. Lista 2. Intressanta indikatorförslag för uppföljning av miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och delmål 1-4 som kräver ytterligare utredning innan en eventuell indikator kan beslutas. Beteckning Indikatorförslag Kommentar/Bedömning Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö Gm:8 Andel kemiska ämnen mätta i relevant medium som överskrider visst bråkvärde av satta riktvärden. Delmål 3 Utfasning av särskilt farliga ämnen 3:4 De viktigaste flödena av Hg, Cd och Pb i samhället. Delmål 4 Riskminskning 4:8 Utsläppstrender för ämnen i kemikalieutsläppsregistret. Data finns delvis. Förutsätter att riktvärden finns. Bred samlingsindikator med flera ämnen som relaterar till risk. Kräver utveckling. Indikator som skulle fylla en viktig funktion för uppföljning. Uppgifter finns för vissa ämnen. Kräver utveckling. 4

5 Lista 3. Indikatorer av intresse för uppföljning av miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och dess delmål som används av andra eller föreslås att användas av andra myndigheter. Myndighet/ Miljömål Indikatorförslag Kommentarer Naturvårdsverket Miljökvalitetsmålet Frisk luft Socialstyrelsen Människors hälsa Giftfri miljö Socialstyrelsen Människors hälsa Giftfri miljö Jordbruksverket Exponering för cancerframkallande ämnen i tätortsluft Förekomst av kadmium i urinen och tubulär proteinuri i vissa befolkningsgrupper Prevalens av nickelallergi Andelen ekologiskt odlad areal i förhållande till all odlad areal. Konsumentverket Värdet av konsumtionen av miljömärkta varor och tjänster i samhället i förhållande till den totala konsumtionen Indikator för miljömålet Frisk luft som tas fram av Naturvårdsverket (se Gm:15 i bilaga 2). Indikatorn är även användbar för uppföljning av Miljökvalitetsmålet Giftfri Miljö. Indikatorförslag från Socialstyrelsen. Socialstyrelsen föreslår återkommande mätningar av kadmiumhalter i urin och tubulär proteinuri hos utsatta grupper, kvinnor år respektive kvinnor år (se Rosenlund m.fl. 2002). Indikatorförslaget är av intresse för uppföljning av Delmål 3 i Giftfri miljö. Indikatorförslag från Socialstyrelsen som bygger på en miljöhälsoenkät som är planerat till vart fjärde år med andra året till år Uppgift för år 1999 finns för Sverige i genomsnitt. År 1999 gäller människor över 18 år och 2003 kommer att gälla människor under 18 år. Indikatorn går med andra ord inte att följa upp för varje år (se Rosenlund m.fl. 2002). Indikatorförslaget är av intresse för uppföljning av Delmål 4 i Giftfri miljö. Uppgifter som tas fram av Jordbruksverket. Är av intresse för uppföljning av Delmål 4 i Giftfri miljö. Uppgifter som tas fram av Konsumentverket. Är av intresse för uppföljning av Delmål 4 i Giftfri miljö. 5

6 1 Inledning I april 1999 antog riksdagen 15 miljökvalitetsmål (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rsks. 1998/99:87) som ska uppnås inom en generation (till år 2020). Målet är att nästa generation ska få överta ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Enligt riksdagen innebär det fastställda miljökvalitetsmålet Giftfri miljö att: Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Målet består av ett övergripande miljökvalitetsmål och sex delmål (prop. 2000/01:65 och prop. 2000/01:130). Delmålen inom Giftfri miljö är uppdelade på två propositioner. De fem första delmålen behandlas i Kemikaliestrategi för Giftfri miljö (2000/01:65). Det sjätte delmålet behandlas i miljömålspropositionen (2000/01:130). Delmålen anger inriktning och tidsperspektiv. Följande sex delmål ingår i miljökvalitetsmålet Giftfri miljö: Delmål 1 Kunskap om kemiska ämnens miljö- och hälsoegenskaper Delmål 2 Miljö- och hälsoinformation om varor Delmål 3 Utfasning av särskilt farliga ämnen Delmål 4 Riskminskning Delmål 5 Riktvärden för miljökvalitet Delmål 6 Sanering av förorenade områden Uppföljningen av Giftfri miljö sker bl.a. genom utveckling och användning av ett antal indikatorer. Indikatorer behövs för att spegla en regelmässig fortlöpande insamling av information om arbetet för att nå målet samt resultaten av detta arbete. Regeringen anser (prop. 2000/01:130) att den nationella uppföljningen av miljökvalitetsmålen skall baseras på ett begränsat antal indikatorer per miljökvalitetsmål och att dessa ska belysa alla de grundläggande värden som skall eftersträvas i miljömålsarbetet. Som huvudansvarig myndighet för miljökvalitetsmålet Giftfri miljö har Kemikalieinspektionen även ansvaret för uppföljningen av målet. I det ansvaret ligger att tillsammans med berörda sektorer svara för att lämpliga indikatorer utvecklas och att ge en samlad redovisning av måluppfyllelsen. I Miljömålskommitténs betänkande (SOU 2000:52) finns förslag till indikatorer för miljömålen varav 18 förslag på indikatorer för att följa upp miljökvalitetsmålet Giftfri miljö med tillhörande delmål. Dessa befintliga indikatorer kan peka på om måluppfyllelsen är nära eller inte men de ger ingen tydlig bild av hur delmålen nåtts eller kommer att nås. Syftet med detta arbete är att kritiskt granska de befintliga indikatorer som föreslogs av Miljömålskommittén samt att byta ut dessa mot nya indikatorförslag då detta anses nödvändigt. Arbetet innebär därmed även att ta fram och utveckla nya indikatorförslag. 2 Projektbeskrivning Under april 2002 påbörjade Kemikalieinspektionen ett arbete med att ta fram lämpliga indikatorer för miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Arbetet delades in i två delprojekt. Delprojekt 1 omfattar att ta fram förslag till indikatorer för det övergripande miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och för delmål 1: Kunskap om kemiska ämnens miljö- och hälsoegenskaper. För miljökvalitetsmålet innebär det att ta fram förslag till indikatorer för trender för beräknade och mätta halter i miljön och i den mån det är möjligt för effekter på hälsa och miljö. 6

7 Delprojekt 2 omfattar att ta fram förslag till indikatorer för delmål 2: Miljö- och hälsoinformation om varor, delmål 3: Utfasning av särskilt farliga ämnen och delmål 4: Fortlöpande minskning av hälsooch miljöriskerna med kemikalier. I projektet ingår inte att ta fram förslag till indikatorer för delmål 5: Riktvärden för miljökvalitet och delmål 6: Sanering av förorenade områden. Målsättningen var att för varje indikatorförslag redovisa en beskrivning av indikatorns relevans och en bedömning av vad en förändring av indikatorn säger. Varje förslag bör även innehålla en beskrivning av hur dataframställning och dataförsörjning ska gå till samt en bedömning av kostnader för dataframställning och en kontinuerlig uppföljning. I arbetet ingick även att ta ställning till de befintliga indikatorerna (SOU 2000:52) som är relevanta för delprojekten och en eventuell utveckling av dem. Arbetet startade med en idéfas där erfarenheter från tidigare utförda projekt tillvaratogs. Därefter följde en fas med kunskapsinhämtning. Efter detta har förslagen till möjliga indikatorer utvecklats. Arbetet med att ta fram detta underlag har bedrivits i projektform inom Kemikalieinspektionens Miljömålsverksamhet där följande personer har ingått: Eva Ljung (projektledare, delprojekt 2), Bengt Melsäter (projektledare, delprojekt 1), Lena Nohrstedt och Amanda Rosen. Ytterligare medarbetare från Kemikalieinspektionen har i olika grad varit involverade i arbetet. Andra myndigheter m.fl. har inbjudits att komma in med uppgifter samt att kommentera ett utkast till rapport. Arbetet har finansierats med utvecklingsmedel från miljömålsuppföljningen. 3 Indikatorer En indikator är ett uttryck som presenterar data och information i en lättförståelig och användbar form. Indikatorer skall kvantifiera och åskådliggöra företeelser och underlätta förståelsen av centrala förlopp i en komplex verklighet. Med hjälp av indikatorer kan man skapa tidsserier för att följa en utveckling av något slag, som i det här fallet utvecklingen mot Giftfri miljö. Syftet kan vara att förutsäga förändringar i utvecklingen, etablera en baslinje mot vilken förändringar kan mätas samt visa på behov av och identifiera möjligheter till åtgärder. En indikator kan baseras på både kvantitativa och kvalitativa data. En indikator kan uttryckas som ett direkt mått, till exempel utsläppt mängd i ton av en förorening, eller som relativt mått; ton utsläppt förorening per ton tillverkad produkt. En indexerad indikator uttrycker i detta fall det aktuella årets utsläppsmängder som procent av mängderna under ett år som satts som nollpunkt. Indikatorer kan skapas genom summering av datamängder som är relaterade till varandra. De kan också viktas, dvs. ingående faktorer modifieras med hjälp av en faktor beroende på dess betydelse i sammanhanget. Vad som är en bra indikator beror på hur den skall användas och vem den riktar sig till. Det finns ett flertal mer eller mindre officiella uppsättningar av kriterier för val av indikatorer. De gemensamma nämnarna i dessa listor är krav på relevans, enkelhet, giltighet, upprepbarhet, tillförlitlighet och känslighet för förändringar (OECD 2002). I arbetet med att ta fram förslag till indikatorer för Giftfri miljö har även indikatorns förmåga att engagera till åtgärder tagits med i bedömningen. I diskussionen om uppföljning av miljökvalitetsmålen har Naturvårdsverket föreslagit att man bör utveckla två typer av indikatorer uppföljningsindikatorer (även kallat basindikatorer) och budbärare. Uppföljningsindikatorerna ska syfta till att mäta uppfyllelsen av delmålen samt de övergripande miljömålen och riktar sig framför allt till sakkunniga, medan budbärarnas främsta uppgift är att informera och väcka intresse hos till exempel politiker och allmänhet. Budbärare kan vara gladaledsna gubbar som ger en indikation på hur möjligheten att uppnå målet eller delmålet bedöms. 7

8 Tanken är att 1 till 2 uppföljningsindikatorer ska tas fram per miljömål och delmål. De förslag som presenteras i denna rapport är uppföljningsindikatorer. Dessa bör täcka in alla delmål samt eventuellt ytterligare aspekter av miljömålet. Figur 1 illustrerar förhållandet mellan data, uppföljningsindikatorer och budbärare. Budbärare Uppföljningsindikatorer Data Figur 1. Förhållandet mellan data, uppföljningsindikatorer och budbärare. 4 Förslag till indikatorer för Giftfri miljö Förslagen till möjliga uppföljningsindikatorer, som tagits fram i de båda delprojekten, presenteras under denna rubrik. Projektens idéfas ledde fram till många olika förslag. Efter en kritisk genomgång sorterades de i fyra grupper: Grupp 1: Indikatorer som är genomförbara under Grupp 2: Indikatorer genomförbara under 2003, men ofullständiga i något avseende. Grupp 3: Indikatorer för vilka tillgängliga uppgifter är otillräckliga och som troligen inte kommer att vara genomförbara inom den närmaste framtiden. Grupp 4: Indikatorer som är oklara eller kräver mer omfattande metodutveckling eller annat utvecklingsarbete innan de möjligen kan bli användbara. De förslag till indikatorer som presenteras i denna huvudrapport kommer framför allt från grupp 1 och 2, det vill säga de som anses genomförbara inom en snar framtid. Till viss del har även förslag från de övriga grupperna tagits med, då de trots en del brister anses vara så pass intressanta att de förtjänar att lyftas fram. I Bilaga 1 listas samtliga förslag som framkommit under arbetets gång, indelade i grupper enligt ovan. I Bilaga 2 redovisas de förslag som inte ansågs vara genomförbara inom den närmaste framtiden eller inte bedömdes vara tillräckligt relevanta. Varje förslag presenteras så långt det är möjligt enligt följande mall: Mått: Förslagets formulering. Bakgrund: Varifrån förslaget kommer och annan bakgrundsinformation. Källa till uppgifter: Vilken myndighet eller organisation som tar fram data. Tillförlitlighet: Kvalitet och kontinuitet för data. Målrelevans: Hur relevant indikatorn är för delmålet. Tolkning: Vad indikatorn speglar. 8

9 DPSIR: En internationellt vedertagen modell som utvecklats inom EU för att följa upp miljöarbete och miljömål (SOU 2000:52). Drivkraften, D, anger vilka aktiviteter (t.ex. kemikalieanvändning) som ligger bakom ett miljöproblem. Påverkan, P, beskriver vad som orsakat problemet (t.ex. utsläpp av kemiska ämnen). Status, S, anger tillstånd i miljön (t.ex. kadmiumförekomst i biota) på grund av påverkan. Inverkan, I, visar konsekvenser för hälsa eller miljö (t.ex. antal cancerfall). Respons, R, anger vilka åtgärder som görs för att minska eller lösa miljöproblemet (t.ex. begränsning av användning). Resursåtgång: Vilka resurser som krävs för att utveckla indikatorn och sedan kontinuerligt använda den. Bedömning: Här visas indikatorn i form av diagram om data finns bakåt i tiden. Slutsatser av ovanstående punkter summeras här. Det har inte varit möjligt att hitta indikatorer som uppfyller alla krav som ställs upp i avsnitt 3. De förslag som redovisas är de bästa kandidaterna. Förslagen har inte graderats i någon inbördes rangordning. 4.1 Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö bör, enligt regeringens bedömning (Regeringens proposition 2000/01:65), i ett generationsperspektiv innebära bland annat följande: Halterna av naturfrämmande ämnen i miljön är nära noll. Halterna av ämnen som förekommer naturligt i miljön är nära bakgrundsnivåerna. Den sammanlagda exponeringen i arbetsmiljö, yttre miljö och inomhusmiljö för särskilt farliga ämnen är nära noll och för övriga kemiska ämnen inte skadlig för människor. Förorenade områden är undersökta och vid behov åtgärdade. De två första punkterna finns med i regeringens precisering av målet i propositionen Svenska miljömål (prop. 1997/98:145). De två sista punkterna är kompletteringar enligt Miljömålskommitténs förslag i regeringens proposition Svenska miljömål delmål och åtgärdsstrategier (2000/01:130). Målet Giftfri miljö innebär att halterna av naturligt förekommande ämnen är nära bakgrundsnivåerna och halterna av naturfrämmande ämnen är nära noll. För att definiera vad som menas med nära noll och nära bakgrundsnivåerna föreslås det i delmål 5 riktvärden för miljökvalitet, att riktvärden ska tas fram för miljö och hälsa. Riktvärdena ska baseras på risk och anger den halt under vilken miljö- och hälsoeffekter inte förväntas. Det är viktigt att minimera ytterligare förorening av miljön genom att minska nytillförseln av farliga ämnen. En utfasning av användningen av ämnen som är långlivade och bioackumulerande är i detta sammanhang av största betydelse. Tillförseln av farliga ämnen sker dels som ett resultat av aktiviteter i landet men också genom spridning från andra länder, både via miljön (luft och vatten) och via varuflöden. Preciseringen om exponering av människor för särskilt farliga ämnen har föreslagits för att tydliggöra att människans exponering för kemiska ämnen behandlas utifrån ett helhetsperspektiv. Detta innebär att all exponering för ett ämne eller en ämnesgrupp beaktas, oberoende av om den sker i arbetsmiljö, yttre miljö eller inomhusmiljö. Med en indikator vill vi följa upp de halter av ämnen som förekommer i miljön. I dagsläget utförs omfattande mätningar av ämnen i miljön och i djur, bl.a. inom Naturvårdsverkets nationella miljöövervakningsprogram. Flertalet av dessa mätningar avser långlivade och bioackumulerande ämnen som redan är reglerade men som fortfarande återfinns i miljön. En lämplig indikator bör i möjligaste mån relatera till risk genom att exempelvis undersöka hur ämnets halter i miljön förhåller 9

10 sig till riktvärden. Vid jämförelse med riktvärden kan både riktvärdet själv och bråkdelar därav användas. Indikatorförslagen ska om möjligt gälla för grupper av ämnen, exempelvis industrikemikalier och bekämpningsmedel. Indikatorförslagen ska även sträva till att ge vägledning samt engagera till åtgärder. Indikatorförslagen för det övergripande miljökvalitetsmålet är huvudsakligen miljörelaterade. När det gäller hälsorelaterade indikatorer hänvisas till Socialstyrelsens arbete med att ta fram förslag till hälsorelaterade indikatorer för Giftfri miljö (Rosenlund m.fl. 2002). Här nedan presenteras indikatorförslagen för det övergripande miljökvalitetsmålet. För att särskilja dem från förslagen för delmålen betecknas de Gm: (Gm står för giftfri miljö). Förslag Gm:1 till Gm:7 är grupp 1-indikatorer, dvs. genomförbara under Förslag Gm:8 och Gm:9 är grupp 2-indikatorer, dvs. genomförbara under 2003, men ofullständiga i något avseende. Gm:10 och Gm:11 är grupp 1- indikatorer. Förslag Gm:1 Mått: Halter och antal ämnen av kemiska bekämpningsmedelsrester i ytvatten (och grundvatten) som överstiger 0,1 µg/l. Indikatorn redovisas även som en summahalt av mätta ämnen. Bakgrund: Indikatorn är föreslagen av arbetsgruppen. Inom Naturvårdsverkets nationella övervakningsprogram utförs sedan år 2002 gruppvisa mätningar av kemiska bekämpningsmedelsrester. På fem typområden för jordbruksmark följs de årliga variationerna av halterna i ytvatten av ett 70-tal substanser. Ett av dessa områden har varit föremål för övervakning sedan år 1990, från år 2000 inom Naturvårdsverkets program (Ulén m.fl. 2002). Syftet med mätningarna är att ge en bild av spridningen av kemiska bekämpningsmedelsrester från jordbruk. År 2002 påbörjades i vissa av områdena även undersökning av grundvattnet. Källa till uppgifter: Naturvårdsverket är uppdragsgivare. Utförare är Institutionen för miljöanalys och datavärd är Institutionen för markvetenskap, Avdelningen för vattenvårdslära, båda vid SLU i Uppsala. Tillförlitlighet: Årliga mätningar i både ytvatten och grundvatten avses ingå i Naturvårdsverkets fortlöpande miljöövervakningsprogram. Målrelevans: Bekämpningsmedel är hälso- och miljöfarliga kemiska ämnen vars användning innebär att de sprids ut i miljön. Indikatorn ger en bild av förekomsten av bekämpningsmedelsrester i vattenmiljön vilket svarar mot det övergripande miljökvalitetsmålet om halter av kemiska ämnen i miljön. Tolkning: Halterna i ytvatten kan variera beroende på spridningstillfälle och förekomst av nederbörd. Provtagningen utförs med s.k. integrerande provtagare och resulterande mätdata avser veckomedelvärden för respektive substans. Parallellt utförs flödesmätningar, och borttransporterade mängder beräknas. Dessutom intervjuas lantbrukarna om användningen, så att förlusterna kan kalkyleras. Indikatorn ger således en bild av hanteringen vid användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruket. Ju bättre hantering, desto mindre andel av den spridda mängden når vattendragen. Eftersom de analytiska detektionsgränserna är olika för olika substanser, och dessa gränser också varierar mellan olika laboratorier, kan antalet detekterade ämnen komma att bestämmas av analystekniska faktorer. För att eliminera denna tekniska omständighet, som delvis försvårar tolkningen av indikatorn, föreslås att endast substanser som detekteras i halter > 0,1 µg/l inräknas. Den valda haltgränsen överensstämmer med det gränsvärde som idag finns för kemiska bekämpningsmedel i dricksvatten. Indikatorn ger enbart information om föroreningsgrad, inte om möjliga effekter i miljön. Gm:8 är en motsvarande effektrelaterad indikator som bl.a. omfattar bekämpningsmedelsrester. Vissa ämnen som används kan idag inte mätas med metoder lämpliga för rutinanalys men det är önskvärt att samtliga ämnen som används inom jordbruket ingår i indikatorn. 10

11 Halterna i grundvatten speglar i mindre grad än ytvatten den omedelbara användningen, och beror bl.a. på grundvattnets omsättningstid. Här visar indikatorn i förekommande fall på en mer eller mindre fördröjd effekt av förorening, men bidrar till att ge en bild av grundvattnets känslighet för påverkan. Detta är särskilt intressant mot bakgrund av infiltrationsområdets karaktär och läge i förhållande till vattenskyddsområde. Indikatorns målnivå är att inga ämnen överskrider 0,1 µg/l, vilket inte relaterar till risk. Indikatorn är inte representativ för Sveriges alla jordbruksområden, utan endast för ett axplock där speciella riskminskningsåtgärder har införts. DPSIR: I modellen kan halterna av bekämpningsmedelsrester i ytvattnet räknas som en påverkan (P) och ett tillstånd (S). Resursåtgång: Naturvårdsverket finansierar dataframtagningen då undersökningen som indikatorn grundas på ingår i den nationella miljöövervakningen. Data erhålls via datavärdarna. Indikatorn kräver ingen ytterligare utveckling varför resursåtgången i det avseendet kan anses som liten. Bedömning: Användningen av bekämpningsmedel innebär att kemiska ämnen med giftverkan avsiktligt släpps ut i miljön. Därför är det speciellt viktigt att följa upp deras spridning och förekomst. Indikatorn är även intressant för att den möjliggör en åtgärdsuppföljning avseende användning och hantering. Jordbruksverket och kemikalieinspektionens handlingsprogram innehåller åtgärder för att förbättra hanteringen och minska förekomsten av bekämpningsmedelsrester i miljön. Indikatorförslaget är relevant för genomförandet av handlingsprogrammet. Förslag Gm:2 Mått: Andel av under året mätta prioriterade ämnen i screeningprogram, som överskrider visst bråkvärde av satta riktvärden (%). Bakgrund: Måttet föreslås i rapporten System med indikatorer för nationell uppföljning av miljökvalitetsmålen. (Naturvårdsverket 1999) Naturvårdsverket bedriver screeningverksamhet inom sitt programområde för miljögiftssamordning. Screeningundersökningar används för att identifiera vilka kemiska ämnen som förekommer i miljön samt vilka som lämpar sig för att inkluderas i framtida övervakning av ämnen som kan medföra miljöoch hälsoproblem. Undersökningarna används därför även för att ge ett beslutsunderlag innan ämnen inkluderas i löpande tidsserieövervakning (Bremle 2002). Inom Naturvårdsverkets miljöövervakningsprogram tas prover från olika matriser och geografiska platser vilka sedan kan utnyttjas även vid genomförandet av screeningstudier. Under 2000 studerades följande ämnen: Hexabromocyklododekan (HBCD), metaller i förbränningsaskor, tetrabrombisfenol A. Under 2001 studerades följande ämnen: Klorerade fenoler, oktylfenol, organiska tennföreningar, högfluorerade ämnen, diantimontrioxid, ftalater, triclosan, fosforbaserade flamskyddsmedel. Under 2002 är följande ämnen aktuella för screening: Triclosan, fosforbaserade flamskyddsmedel, vissa läkemedel (sju grupper av ämnen bl.a. penicillin), ftalater, bisfenoler, klorerade paraffiner, HCBD, hexaklorbutadien (Naturvårdsverket 2002). Källa till uppgifter: Naturvårdsverket är uppdragsgivare. Datavärd för metaller och miljögifter i biologiskt material är IVL Svenska Miljöinstitutet AB. Datavärd inom programmet för övriga kemiska och biologiska mätningar i sötvatten är Institutionen för miljöanalys vid SLU. Tillförlitlighet: Screening kommer att utföras fortlöpande men ämnena som undersöks varierar från år till år. Undantaget är de ämnen som eventuellt övergår till mer reguljära mätningar. En förutsättning för indikatorn är att ämnena har riktvärden. 11

12 Målrelevans: Indikatorn är intressant eftersom den speglar nya ämnen och inte de som mer traditionellt mäts ute i miljön. Indikatorn ger även en bild av hur många ämnen som innebär en risk, dvs. överskrider bråkvärdet av sina riktvärden. Halter av kemiska ämnen i miljön är relevant för miljökvalitetsmålet. Tolkning: Personella och ekonomiska resurser påverkar värdet på indikatorn. En förändring av indikatorn kan spegla en resursförändring exempelvis då man väljer att satsa mer pengar på screening. En ökning av andel (i %) ämnen som överskrider sina riktvärden kan ske om antalet undersökta ämnen minskar, även om antalet ämnen som överskrider riktvärdena är oförändrat. En minskning av indikatorn sker då man t.ex. utökar antal undersökta ämnen från föregående år. En förklaring till indikatorn, där exempelvis antal undersökta ämnen presenteras, är nödvändig. Indikatorn strävar efter att så få ämnen som möjligt överskrider bråkvärdet av riktvärdena. I en indikator bör halterna av ämnen sättas i relation till bråknivåer av riktvärdena (ex. 1/100 eller 1/1000) för att få en mer nyanserad bild av relationen till risk. DPSIR: I modellen kan indikatorn räknas som ett mått på tillstånd (S). Resursåtgång: Provtagningsmaterial från flera av Naturvårdsverkets delprogram används i stor utsträckning även till screeningundersökningar. Data erhålls via datavärdarna. Riktvärden saknas för flera relevanta matriser som exempelvis biota. Resurser krävs för att utveckla riktvärden, både för flera ämnen men också för andra typer av matriser. Bedömning: Indikatorn är svårtolkad men med en förklarande text kan den vara användbar. De ämnen som ingår i denna indikator kommer även att ingå i Förslag GM:8, som är en bredare indikator med fler ingående ämnen. Förslag Gm:3 Mått: Halter av långlivade organiska ämnen i bröstmjölk. Bakgrund: Indikatorn ryms inom förslaget, Halter av ämnen med särskilt farliga egenskaper i djur och människa, i SOU 2000:52. Livsmedelsverket började år 1996 samla in bröstmjölksprover för analys av POP (Persistent Organic Pollutants d.v.s. långlivade organiska ämnen). Provtagningen av bröstmjölk omfattade ett större antal (omkr. 200) förstföderskor från Uppsalaregionen. Undersökningarna genomfördes årligen 1996 till 1999, därefter har antalet prover uppgått till ca 30 vartannat år med start år Livsmedelsverket har valt att enbart använda förstföderskor då POP-halten i bröstmjölk minskar med antal barn. Således bör halterna vara högst vid amning av det första barnet. Mjölken (upp till 500 ml) samlas in i samband med besök av barnmorska. Vid besöket tas även blod- och hårprov och modern får fylla i en enkät om bl.a. medicinanvändning och livsstilfaktorer. Följande ämnen ska analyseras under 2002: PCB (12-15 kongener, ej plana), plana (non-ortho) PCB, klorerade pesticider (summaddt, HCB, HCHs, klordaner), polybromerade difenyletrar (PBDE; 7 kongener), hexabromcyklododekan (HBCD) samt troligen tetrabrombisfenol A (TBBPA). Mätningarna hör till programområdet Hälsa samt Urban miljö (Livsmedelsverket 2001). Utöver tidsserien av POP:s i bröstmjölk i Uppsala görs även mätningar i bröstmjölk i Göteborg (år 2001), i Lund (år 2002) och i Umeå (år 2003). Detta som komplement till tidsserien i Uppsala och i syfte att följa eventuella regionala skillnader över tid. POP-analyser i bröstmjölk har genomförts i många länder och i Sverige har Koidu Norén och medarbetare vid Karolinska Institutet tidigare genomfört en rad sådana studier. Genom Noréns studier (Norén 1987) vid sidan av Livsmedelsverkets undersökningar har halter och trender för bl.a. PCB, DDT, HCB och PBDE kunnat följas. Spridningen i materialet har dock ej kunnat avläsas då poolade prover (från Stockholms bröstmjölkscentral) använts. Materialet finns numera lagrat i Miljöprovbanken på Naturhistoriska Riksmuseet. 12

13 Källa till uppgifter: Naturvårdsverkets miljöövervakningsprogram finansierar mätningarna som utförs av Livsmedelsverket. Datavärd för mätningar i modersmjölk är IMM, Institutet för Miljömedicin(Humana exponeringsmätningar). Tillförlitlighet: Resultaten är beroende av metod, t.ex. urval av mödrar, poolade prov m.m. Provtagningen utförs i nuläget vartannat år. Målrelevans: Exponeringsstudierna som indikatorn grundar sig på innebär mätningar i humana kroppsvätskor vilket bör vara mycket relevant (dvs. en koppling till risk) för miljökvalitetsmålet. Indikatorförslaget ska om möjligt även följa ämnen som används idag (exempelvis HBCD och TBBPA). Tolkning: Genom att undersöka halter av organiska kemiska ämnen (POP) i bröstmjölk kan man på ett smidigt sätt ta reda på kroppsbelastningen av de aktuella ämnena i modern och det ammade barnets exponering för dessa ämnen. Indikatorns målnivå är att ämnen med särskilt farliga egenskaper inte ska förekomma i bröstmjölk. DPSIR: I modellen kan indikatorn räknas som ett mått på tillstånd (S) samt eventuellt som ett mått på påverkan (P). Resursåtgång: Naturvårdsverket finansierar i nuläget undersökningarna som indikatorn grundar sig på. Livsmedelsverket framställer data och sammanställer rapporter. Indikatorn kräver ingen omfattande utveckling varför resursåtgången i det avseendet kan anses som liten. Övervakningsdata kan dock behöva bearbetas för att ange exempelvis fosterexponering. Bedömning: Indikatorn är intressant då den visar halter av ämnen med särskilt farliga egenskaper i människa och ger information om exponering. Det vore därför av intresse att även inkludera mätningar av andra persistenta och bioackumulerande ämnen. Bröstmjölksstudier utförs numera löpande i ett antal svenska städer. Detta innebär att det kan bli möjligt att urskilja regionala haltskillnader av långlivade organiska ämnen i modersmjölk. Förslag Gm:4 Mått: Halter av organiska långlivade ämnen (POP) i sillgrissleägg. Bakgrund: Indikatorn ryms inom förslaget, Halter av ämnen med särskilt farliga egenskaper i djur och människa, i SOU 2000:52. Mätningar av PCB och DDT i sillgrissleägg har länge utförts som en del i Naturvårdsverkets nationella miljöövervakning. Övervakningen i sillgrissleägg från Stora Karlsö utanför Gotland har pågått sedan slutet av 1960-talet. Eftersom sillgrisslorna hämtar sin föda från olika bestånd av skarpsill och tobis så blir halterna i äggen ett sammanfattande mått på ämnenas förekomst i Östersjöområdet. Både DDT- och PCB-halterna i äggen har avtagit markant sedan 1970 (Naturvårdsverket 2001). Halterna av Pb, Cd, Ni, Cr, Cu och Zn analyserades år 1996 och framåt. Kvicksilver har analyserats retrospektivt på bankat material från 1969 och framåt. Även dioxiner och polybromerade föreningar ingår och har analyserats retrospektivt fr.o.m och framåt. Sedan 1988 analyseras också a-,b-,g- HCH samt det förbränningsrelaterade HCB (Bignert 2000). Det pågår även ett arbete med att inkludera fler tidsserier för fler ämnesgrupper. PBDE och HBCD har klarats av och just nu görs en retrospektiv studie av perfluorooktansulfonsyra (PFOS). Källa till uppgifter: Naturvårdsverket är uppdragsgivare. Naturhistoriska riksmuseet utför bl.a. provtagning och vissa analyser. IVL Svenska Miljöinstitutet AB agerar som datavärd. Tillförlitlighet: Haltmätningarna i sillgrissleägg utgör en av de längsta mätserierna i sitt slag i världen (Figur 2). Undersökningen kommer att utföras även i framtiden. 13

14 Målrelevans: Indikatorn visar exponeringen på en hög trofinivå i den marina näringskedjan. Indikatorn visar alltså halter av ämnen med särskilt farliga egenskaper i djur som befinner sig på en trofinivå som inte skiljer sig så mycket ifrån människans, vilket är relevant för miljökvalitetsmålet. Tolkning: Halterna av exempelvis DDT och PCB har minskat påtagligt sedan 1970-talet men minskningstakten har avtagit så mycket under nittiotalet att det i dag är osäkert om halterna fortfarande sjunker. DDT och PCB är redan reglerade i dagens samhälle vilket gör att indikatorn inte engagerar till åtgärder. Dessa ämnen har dock särskilt farliga egenskaper vilket gör det angeläget att fortsätta med övervakningen av dessa ämnen, särskilt som den snabba haltsänkningen upphört. Indikatorns målnivå är att halterna ska fortsätta minska. DPSIR: I modellen kan indikatorn räknas som ett mått på tillstånd (S). Resursåtgång: Naturvårdsverket finansierar övervakningen som ligger till grund för indikatorn. Resultat tas fram av Naturhistoriska riskmuseet och IVL sköter om dataredovisningen. Indikatorn kräver ingen ytterligare utveckling varför resursåtgången i det avseendet kan anses som relativt liten. Bedömning: Indikatorn anses som relevant då den speglar exponeringssituationen hos en marin toppkonsument. Indikatorn engagerar dock inte till åtgärder eftersom ämnena redan är reglerade i dagens samhälle. Det vore därför av intresse att även inkludera mätningar av andra persistenta och bioackumulerande ämnen. Figur 2. Trender för PCB och DDT som årligen mäts i sillgrissleägg från Stora Karlsö. Mätningarna ingår i Naturvårdsverkets nationella miljöövervakningsprogram. Källa: Förslag Gm:5 Mått: Halt av dioxin och dioxinlika PCB-kongener i animaliska livsmedel jämfört med satta gränsvärden. Smör (visar allmänbefolkningens exponering) och fet fisk (visar befolkning som högexponeras) väljs som matriser. Bakgrund: Indikatorn ryms inom förslaget, Halter av ämnen med särskilt farliga egenskaper i djur och människa, i SOU 2000:52. Polyklorerade dioxiner (PCDD) och dibensofuraner (PCDF) har fettlösliga och persistenta egenskaper vilket medför att de anrikas i näringskedjorna. Flera PCB-kongener har visat sig inducera effekter som liknar de som orsakas av klorerade dioxiner och dibensofuraner. 1 Människor exponeras huvudsakligen via födan, där framför allt fet fisk, kött och mejeriprodukter innehåller höga halter av dioxin och

15 dioxinlika ämnen. I dagsläget svarar fiskkonsumtionen för ca hälften av vuxna svenskars totala PCBintag och för en lika stor andel av vårt intag av dioxinlika ämnen (räknat i TCDD-ekvivalenter). 2 Fastställda gränsvärden baseras på normalt förekommande halter i olika livsmedel. De nu aktuella Europeiska gränsvärdena för dioxin (PCDD/PCDF) omfattar inte dioxinlika PCB:er. Gränsvärdena kommer dock att ses över före den 31 december år För kött, mjölk och oljeprodukter varierar gränsvärdet för dioxin mellan 0,75 6 pg TEQ/g fett. För fisk och fiskprodukter är gränsvärdet satt till 4 pg TEQ/g färskvikt. Sverige och Finland har fått ett temporärt undantag från gränsvärdet för dioxin i fisk. Undantaget möjliggör saluförandet av fet Östersjöfisk på den egna marknaden, oavsett om fiskarna klarar gränsvärdet eller inte. Förutsättningen för undantaget är att Sverige kan bevisa att systemet med kostråd innebär ett tillräckligt skydd ur hälsorisksynpunkt. I denna indikator bedöms EU-gränsvärdet för fisk vara relativt högt ur hälsosynpunkt och ingalunda jämförbart med en halt nära noll. I denna indikator används istället EU:s intagsgräns (2pg/kg*dag), vilken avser både dioxiner och dioxinlika PCB:er. Källa till uppgifter: Livsmedelsverket startar upp ett kontrollprogram för att kontrollera dioxinhalterna i animaliska livsmedel. I Sverige ska enligt plan mellan 50 och 60 livsmedelsprover tas per år. Det som finns i övrigt är Naturvårdsverkets årliga mätningar inom den nationella miljögiftsövervakningen. Dioxinhalter analyseras bl.a. i fisk från tre olika marina miljöer och mätningar utförs även i sillgrissleägg. Tillförlitlighet: Det är i dagsläget inte klart hur Livsmedelsverkets provtagningsstrategi ser ut. Endast en liten del av de proverna kommer dock att avdelas för fiskprover. Naturvårdsverket utför årliga mätningar bl.a. inom programmet för miljögiftövervakning. Ett utökat samarbete mellan Livsmedelsverket och Naturvårdsverket planeras dock vad det avser dioxinmätningar. Målrelevans: Indikatorn är relevant då att den följer halter av oavsiktligt bildade ämnen i livsmedel. Det är även av stor vikt att de uppmätta halterna i animaliska livsmedel jämförs med relevanta gränsvärden/intagsgränser. De två matriserna (smör och fet fisk) speglar även i stort samhällets exponering. Tolkning: Indikatorns målnivå är att halterna inte ska överskrida gränsvärdet/intagsgränserna för dioxin och dioxinlika ämnen i animaliska livsmedel. DPSIR: I modellen är indikatorn ett mått på både tillstånd (S) och påverkan (P). Resursåtgång: Mätningarna finansieras och utförs inom ramen för livsmedelsverkets anslag. Indikatorn kräver en viss utveckling, bl.a. vid jämförelsen mellan halterna i smör och fet fisk och gränsvärdena/intagsgränserna. Resursåtgången kan dock anses som förhållandevis liten. Bedömning: Indikatorn är intressant då den speglar förekomsten av oavsiktligt bildade ämnen i biota. Indikatorförslaget relaterar även till risk då halterna i smör och i fisk jämförs med ett gränsvärde. Undersökningarna som indikatorn grundas på är rikstäckande vilket upplevs som viktigt för det övergripande miljökvalitetsmålet. Indikatorn engagerar till åtgärder, dvs. till att försöka reglera utsläppen, men ger ingen eller föga information om källor till dessa. EG-kommissionen har föreslagit en strategi som innehåller ett program med åtgärder vilka syftar till att skydda människor från dioxinexponering. Den viktigaste insatsen för att minska dioxinutsläppen i miljön är åtgärder som riktar sig mot källan, t.ex. förbränningsanläggningar och kemikalieproduktion (Livsmedelsverket 2002). 2 Monitor 16, Organiska miljögifter Ett svenskt perspektiv på ett internationellt problem, Naturvårdsverket förlag. 15

16 Förslag Gm:6 Mått: Metallhalter i fisk. Bakgrund: Indikatorn ryms inom förslaget, Halter av ämnen med särskilt farliga egenskaper i djur och människa, i SOU 2000:52. Den nationella miljögiftsövervakningen som avser marin biota utförs på 8 provtagningsplatser i Östersjön och på 2 platser i Skagerrak och Kattegatt. Årligen undersöks halterna av Hg, Pb, Cd, Ni, Cr, Cu och Zn i fisk. Källa till uppgifter: Naturvårdsverkets miljöövervakningsprogram finansierar mätningarna. Institutionen för miljöanalys vid SLU och ITM vid Stockholms universitet utför analyserna. IVL Svenska Miljöinstitutet AB agerar som datavärd. Tillförlitlighet: Den nationella miljöövervakningen innebär årliga provtagningar i ett rikstäckande nät av lokaler. Metallhalterna i flera olika fiskarter övervakas. Olika levnadsmiljöer, val av föda etc. påverkar fiskarnas exponeringsmönster. Målrelevans: Metallhalten i fisk relaterar till risk. Naturliga variationer i temperatur, salinitet och syrekoncentration m.m. kan förstärka eller försvaga trender. Indikatorförslaget avser halter bl.a. av ämnen med särskilt farliga egenskaper (såsom kvicksilver) i djur och är därför relevant som indikator för miljökvalitetsmålet. Tolkning: Halterna av olika metaller i fisk varierar. Kvicksilver ser ut att öka i strömming från norra egentliga Östersjön. Bly minskar i strömming och torsk från södra egentliga Östersjön. Kadmiumhalterna ser ut att öka i lever från strömming i egentliga Östersjön och Bottniska viken (Bignert 2000). Att bly minskar efter de insatser som gjorts är entydigt. Samma trend kan visas såväl i de terrestra, limniska som marina serierna. Att kadmium trots ansträngningar att minska utsläppen inte ser ut att minska på samma sätt är intressant och ett faktum som faktiskt engagerat forskare, journalister och allmänhet. Det förefaller som om det finns ett behov av att vidga förståelsen för orsakerna bakom variationerna hos dessa variabler för att kunna använda dem optimalt som indikator(er). Indikatorns målnivå är att metallhalterna i fisk ska minska med tiden. DPSIR: I modellen är indikatorn ett mått på tillstånd (S). Resursåtgång: Naturvårdsverket finansierar övervakningen. Indikatorn kräver ingen ytterligare utveckling. Bedömning: Indikatorförslaget är intressant då det följer upp halter av flera metaller i fisk (Figur 3 och 4). Undersökningarna som förslaget grundas på är rikstäckande vilket är relevant för det övergripande miljökvalitetsmålet. 16

17 Figur 3. Kadmiumhalt i lever från strömming upptagen vid Landsort. Undersökningarna ingår i Naturvårdsverkets nationella miljögiftsövervakning. Källa: Figur 4. Kvicksilverhalt i muskulatur från strömming upptagen vid upptagen vid Harufjärden och Ängskärsklubb. Undersökningarna ingår i Naturvårdsverkets nationella miljögiftsövervakning. Källa: Förslag Gm:7 Mått: Metallkoncentration i älg. Bakgrund: Indikatorn ryms inom förslaget, Halter av ämnen med särskilt farliga egenskaper i djur och människa, i SOU 2000:52. Undersökningen av metallhalter i organ från älg har pågått sedan 1980 (dock endast avseende prover från Grimsö). År 1996 utökades övervakningen till att omfatta prover från ytterligare sex län inom Sverige. Undersökningarna ingår i Naturvårdsverkets nationella övervakningsprogram för terrestra biota. Materialinsamlingarna sker vid den årligen återkommande älgjakten. Från varje område insamlas prov från ca 40 kalvar och 50 vuxna djur. Från varje djur insamlas blod (serum), muskel, lever, njure, mjälte, lunga, hjärna, benmärg, hår samt ena halvan av underkäken. För metallanalyserna används prover från muskel, lever, njure och hår. Ett flertal metaller undersöks, bl.a. Pb, Cu, Cd, Ni och Hg. Källa till uppgifter: Naturvårdsverket är uppdragsgivare. IVL är datavärd och Naturhistoriska riksmuseet lagrar prover i provbank. Tillförlitlighet: Sju län skickar årligen in prover för analys. Prover från 10 eller fler individer inom varje län är nödvändigt för att bestämma den årliga variationen av metallkoncentration inom den undersökta populationen. Vissa år har det dock inte varit möjligt att uppnå önskat antal individer till provtagningen. Provtagningsområdena har god geografisk spridning och underlaget bör vara tillräckligt stort, uppgifter finns från 1980 ( Odsjö et al 2002). Målrelevans: Undersökningen som indikatorförslaget grundas på syftar till att beskriva specifika och generella föroreningssituationer som påverkar skogsområdens fauna. Älg valdes som matris bl.a. för att den lever väl spridd över landet. Bly, kvicksilver och kadmium är ämnen med särskilt farliga egenskaper, det är därmed relevant för miljökvalitetsmålet att följa dessa halter i djur. Tolkning: Halterna beror även på åldern hos djuren. Halterna ökar med ökande ålder. En minskning kan omvänt betyda att huvuddelen djur i provgruppen är unga och således inte hunnit bioackumulera lika mycket. I undersökningarna eftersträvas dock en jämn åldersfördelning inom proverna. Vid tolkningen av en indikator så bör inte gamla och unga individer blandas och eventuella korrigeringar göras. Korrigeringar av små åldersskillnader mellan år går att göra med statistiska metoder. 17

18 Det förefaller även som om det finns ett behov av att vidga förståelsen av orsakerna bakom variationerna hos dessa variabler innan de optimalt kan användas som indikatorer eller åtminstone att en mer standardisering tillämpas. Indikatorns målnivå är minskande metallhalter i älg. DPSIR: I modellen är halter i djur ett tillstånd, S. Resursåtgång: Naturvårdsverket finansierar övervakningen. Bedömning: Indikatorförslaget är intressant då det följer upp halter av flera metaller. Förslaget har även en koppling till risk eftersom älgkött konsumeras. Undersökningarna som förslaget grundas på är rikstäckande vilket är relevant för det övergripande miljökvalitetsmålet. Förslag Gm:8 Mått: Andel kemiska ämnen mätta i relevant medium som överskrider (visst bråkvärde av) sina riktvärden. Samlingsindikator som bör omfatta så många ämnen som möjligt. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Källa till uppgifter: Nationell och regional miljöövervakning, inklusive screening, av allmänkemikalier och bekämpningsmedel som utförs av Naturvårdsverket m.fl. Riktvärden, miljökvalitetsnormer m.m. från Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen m.fl. Tillförlitlighet: Indikatorns relevans beror på tillgången på mätdata för ämnen med riktvärden i relevanta medier. Med relevanta medier menas att ämnets egenskaper, användning, spridningsmönster m.m. beaktas vid valet av provtagningsmedier. Den nationella miljöövervakningen omfattar flera kemiska ämnen som mäts under längre eller kortare tid, bl. a. utförs löpande mätningar av kemiska bekämpningsmedelsrester i ytvatten (se Gm:1). Mätningar inom miljöövervakningen utförs även i andra medier (t.ex. sediment). Tillgången på haltdata beror på övervakningsfrekvensen. Riktvärden m.m. bör finnas kvar från år till år, med eventuella justeringar, tillägg av nya ämnen m.m. Nya relevanta ämnen med riktvärden som mäts kan läggas till i indikatorn. Kriterier bör sättas upp för vilka ämnen som kan ingå (baserat på egenskaper, användning, förekomst, förekomst av riktvärden m.m.). Ämnen från olika prioriteringslistor (t.ex. PBT-kandidater) bör kunna användas som vägledning om vilka ämnen som är relevanta. Målrelevans: Indikatorn ger en övergripande bild av förekomsten av ämnen i miljön som överskrider bråkvärdet av satta riktvärden. En fördel med indikatorn är att den omfattar flera olika ämnen samt att ämnen med lägre relevans med tiden kan komma att bytas ut mot mer relevanta ämnen. Dessutom relaterar indikatorn till risk, under förutsättning att det finns relevanta riktvärden. Tolkning: Miljömålet strävar efter att inga ämnen ska överskrida sina riktvärden. Indikatorn kan omfatta såväl ämnen som sprids via nationell användning som via global spridning. Tolkningsproblem, som hack i kurvan, kan uppstå eftersom indikatorn baseras på flera ämnen vars urval kan variera mellan olika mättillfällen. Detta medför att en förklaring till indikatorn behövs. Indikatorn bör inte bara redovisas samlat för alla ingående ämnen. För att öka möjligheten att tolka indikatorn bör den även redovisas uppdelat på olika typer av ämnen (bekämpningsmedel, industrikemikalier m.m.) samt eventuellt även uppdelat på medium. Halterna av ämnen kan behöva sättas i relation till lägre halter än riktvärdena (t.ex. 1/100 eller 1/1000) för att få en mer nyanserad bild av relationen till risk. DPSIR: Andel kemiska ämnen mätta i relevant medium som överskrider sina riktvärden är ett mått på tillstånd (S). 18

19 Resursåtgång: Förslaget är relativt komplicerat och kräver en metodutveckling, bl. a. bör principerna för indikatorns uppbyggnad och redovisning tas fram. Dessutom behövs det sannolikt utvecklas kriterier för vilka ämnen som ska ingå. Indikatorn bör byggas upp i nära anslutning till de nationella övervakningsprogrammen så att data fortlöpande kan inhämtas. Indikatorn kommer sannolikt även att kräva vissa resurser, utöver vad som ligger inom den normala miljöövervakningen, vid varje uppföljningstillfälle. Indikatorn kräver också att riktvärden tas fram för fler ämnen i relevanta medier. Bedömning: Förslaget är extra intressant eftersom det bör kunna omfatta många ämnen och därmed kan fungera som en bred indikator. Indikatorförslaget relaterar även till risk vilket är ytterligare en fördel. En begränsning med indikatorn är att de svenska riktvärden som finns på förslag idag (ännu ej publicerade) är framtagna enbart för ytvatten. Därmed tas det bara hänsyn till exponering via vattenfasen vilket är bristfälligt när man ska bedöma svårvattenlösliga och bioackumulerbara ämnen. I dessa fall är det mer intressant att använda riktvärden för biota och sediment. En lösning kan vara att även använda sig av riktvärden som är framtagna i andra länder enligt liknande metodik som i Sverige, t.ex. riktvärden för sediment från Nederländerna (Sijm 2001 och Traas 2001). Indikatorn omfattar bl.a. de ämnen som ingår i Förslag Gm:1 (kemiska bekämpningsmedelsrester) och Gm:2 ( screeningämnen ). En begränsning med detta indikatorförslag i dagsläget är att den är outvecklad och behöver preciseras och utredas vidare. Förslag Gm:9 Mått: Kvicksilverexponering hos kvinnor med högt fiskintag, mätt som andel personer som överskrider referensdosen för kvicksilver. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Institutet för Miljömedicin (IMM) och Livsmedelsverket utför tillsammans en undersökning av exponeringsnivåerna för kvicksilver hos kvinnor i barnafödande ålder (19-45 år) med hög fiskkonsumtion. Undersökningen ingår i den hälsorelaterade miljöövervakningen som drivs av Naturvårdsverket. Kvicksilverhalten (framförallt MeHg) i blod och hår utvärderas i relation till fiskintag (sort och mängd). Resultatet ger ett integrerat mått på exponeringen under det senaste året (12 cm hår mätt från hårroten) samt konsumtion av fisk (antal gånger/månad). US EPA (U.S. Environmental Protection Agency) har angivit en referensdos (dos utan hälsopåverkan) för dagligt intag av MeHg som inte antas ge upphov till hälsoeffekter ens hos känsliga grupper av befolkningen. Referensdosen är 0,1 µg/kg kroppsvikt och dag vilket motsvarar en kvicksilverhalt på ca 1,2 mg/kg i hår och 6 µg/l i blod. Diskussioner pågår även om att mäta såväl organiska ämnen som fler metaller från proverna från den första omgången som finns sparade. Även exponering för organiska ämnen via fisk är av intresse. Då kan kommande undersökningar läggas upp så att dessa mätningar kommer med från början. Källa till uppgifter: Naturvårdsverket är uppdragsgivare. Undersökningarna utförs i samarbete mellan Institutet för Miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet och Livsmedelsverket. Datavärd är IMM, Institutet för miljömedicin. Tillförlitlighet: Undersökningen genomfördes för första gången år 2001 (Ask m.fl. 2002). Enligt det antagna programmet för hälsorelaterad miljöövervakning ska studier hos högkonsumenter i fisk göras regelbundet. 19

20 Målrelevans: Fortsatt övervakning kan ge svar på trender i exponering och risk för fosterskador. Indikatorförslaget är relevant då det visar halt av ett ämne med särskilt farliga egenskaper i människa. Indikatorförslaget är hälsoeffektrelaterat då kvicksilverhalten i människa relateras till referensdosen. Tolkning: Indikatorn speglar kvicksilverexponeringen hos kvinnor med högt fiskintag i barnafödande ålder. På lång sikt är förhoppningen att exponeringen sjunker till en nivå som medför att kostrekommendationer för fiskintag kan tas bort. DPSIR: Indikatorn är ett mått på tillstånd (S). Resursåtgång: Indikatorn grundas på data från den nationella miljöövervakningen som finansieras av Naturvårdsverket. Data erhålls via datavärdarna. Bedömning: Indikatorn kan anses som relevant då den speglar exponeringssituationen för kvicksilver hos kvinnor i barnafödande ålder. Indikatorn i sig bedöms inte stimulera till ytterligare åtgärder utöver de som redan görs. Förslag Gm:10 Mått: Kvicksilverhalt i insjöfisk. Bakgrund: Indikatorn ryms inom förslaget, Halter av ämnen med särskilt farliga egenskaper i djur och människa, i SOU 2000:52. Naturhistoriska Riksmuseet tar på uppdrag av Naturvårdsverket årligen prover på fisk från ungefär 10 sjöar. Flera Länsstyrelser och kommuner utför regelbundna övervakningar. De regionala medelvärdena för enkilosgädda varierar mellan 0.5 och 1.0 mg/kg i södra delarna av landet och längs Norrlandskusten (Nilsson m.fl. 1989, Andersson and Lundberg 1995). I Vänern undersöks årligen metaller och stabila organiska ämnen i fisk. Undersökningarna ingår i programmet för samordnad nationell miljöövervakning i Vänern. Kvicksilverhalten i gädda från de minst påverkade delarna av Vänern, Millesviks skärgård i Dalbosjön, är idag något högre än vad som anses naturligt. I Kattfjorden i norra Värmlandssjön ligger kvicksilverhalten i gädda drygt 50 % högre än i Millesvik. Trenden är dock positiv med lägre kvicksilverhalter under senare delen av 1990-talet och år 2000 jämfört med och 1980-talen i båda områdena (Grotell m.fl. 2001). Källa till uppgifter: IVL är datavärd för Naturvårdsverkets övervakningsprogram Halter av Miljögifter och Metaller i Biologiskt Material. IVL samlar även in data från Länsstyrelser och kommuner vilka utför övervakning i ett hundratal sjöar spridda över landet. Tillförlitlighet: Undersökningarna utförs i vissa fall löpande och på årlig basis. Mätserier finns i flera fall sedan 70- och 80-talet. IVL har data från omkring 3000 sjöar. Målrelevans: Kvicksilver är ett ämne med särskilt farliga egenskaper, därför är det relevant att undersöka dess halter i djur. Undersökningarna är rikstäckande vilket är intressant för det övergripande miljökvalitetsmålet. WHO:s gränsvärde (0.5 mg/kg) överskrids i hälften av landets sjöar. Livsmedelsverket rekommenderar därför gravida kvinnor samt flickor och kvinnor i barnafödande ålder att avstå från att inte äta de vanligaste fiskarterna från inlandsvatten. Resten av befolkningen bör inte äta dessa fiskarter mer än en gång i veckan. Om koncentrationen i fisk är högre än 1 mg/kg bör fiskkonsumtionen begränsas ytterligare. Kvicksilverdepositionen härstammar till allra största delen (ca 80 %) från källor i andra länder (kolförbränning, kloralkaliindustrin, avfallsförbränning). Även de svenska utsläppen till luft är väl kartlagda. Ett uppföljningssystem kan användas för att kontrollera trenden i Hg halten i fisk för att se vilka effekter åtgärderna medför och att kontinuerligt kunna dimensionera problemet. Tolkning: Stora mängder kvicksilver sprids via luft, således behöver halterna i miljön inte endast återspegla den regionala eller nationella användningen av Hg. Indikatorförslaget kan engagera till 20