S:t Sigfrids 1/13 KUNGÖRELSER

Transkript

1 1/13 Varsågod: Tidningen komplett med GAkortet S:t Sigfrids KUNGÖRELSER 4 Gick sista bussen? 7 Drömmaren Werner vaknar förvirrad ur drömmen. Att snövintern kan ge drömmar begriper han. Varje dag ut med snökolan och skuffa och lyfta. Tar knappast slut ännu. I drömmen växte kolan. Werner skulle hoppa över skaftet. Werner var höjdhoppare i sin dröm, kom över, just och just. Lone som förstår sej på drömmar förklarar: Det är plikten, Werner. Du sätter ribban högt. Men du ska leva också. Med det som Gud vill att du skall sköta om, och med glädjen att Han låter dej vara med här i livet. Bli inte en drömmare Werner. Lev äkta. Slitsamt ibland glädjen att lyckas ibland, säger Lone som är klok.

2 S:t Sigfrids KUNGÖRELSER Informationsblad för Sibbo svenska församling Redaktör: Helene Liljeström Redaktion: Viktor Djupsjöbacka, Fjalar Lundell Tryckt på Silverprint i Nickby 21. årgången Februari /13 Mera kan du läsa i Internet. Adressen är sibbosvenskaforsamling.fi. Frihet från fördomar En tillvaro där inga fördomar styr vårt sätt att se på omvärlden är kanske inte möjlig. Gärna skulle vi väl tro att vi är fördomsfria och toleranta, men ibland märker vi ändå i vardagen att vi drar förhastade slutsatser om människor och att det kan ha med fördomar att göra. Vi behöver säkert lära oss att ha en öppen inställning till våra medmänniskor och låta dem själva berätta vem de är och vad de står för. Vi behöver så långt det är möjligt lägga åt sidan våra förhandsuppfattningar och färdiga tolkningar. När det gäller en människa, som på något sätt avviker från det vi är vana med, om det sedan gäller hudfärg, seder och bruk, språk, sexuell läggning eller någonting annat, går våra tankar lätt till de erfarenheter vi har från tidigare av någon som påminner om henne, och så går det lätt så att vi tror att vi vet mera om denna människa än vi vet. Vi behöver ge henne själv en möjlighet att visa vem hon är. Vi bär kanske på fördomar mot vissa folkgrupper och nationaliteter och vi gör oss lätt skyldiga till oförsiktiga uttalanden om vad som är typiskt för just den folkgruppen. Själva reagerar vi upprört när andra gör detsamma mot oss. Typiska finlandssvenskar och så kommer alla fördomar om rika och snobbiga människor som lever i en lyxtillvaro med villa, bil och segelbåt och där det alltid finns någon pappa som betalar Hur många av oss känner igen sig i den beskrivningen? Kan vi komma ihåg det här när vi själva har på tungan att slänga ut någonting generaliserande och fördomsfullt om någon medmänniska? Jesus ger oss många exempel på möten med människor som var annorlunda på något sätt. Han såg bortom fördomarna och bortom klicheéerna när det gällde föraktade folkgrupper. Han struntade i samtidens regler som skulle ha hindrat honom från att tala t.ex. med kvinnor eller moraliskt tvivelaktiga personer. Han närmade sig modigt människor som bar på sjukdomar som ansågs göra dem orena. Jesus såg människan. Det gör han ännu i dag. Han ser och älskar, han befriar och upprättar. Så är vi sedda. Vi får se på andra med hans ögon. Helene Liljeström 2

3 Gemensamt ansvar 2013 tar sig an ensamma åldringar Ålderdom är inte ett hot, men ensamhet är det Mer än äldre finländare upplever sig som ensamma. Det verkliga antalet marginaliserade åldringar vet ingen. Om trettio år är en tredjedel av finländarna över 65 år. Antalet åldringar fördubblas. Ålderdomen är inte likadan för alla. Den ena har hobbyer, reser och träffar vänner. Den andra blir ensam i sitt eget hem, då sjukdom eller ekonomi begränsar rörligheten. Barnen kanske bor på olika håll i världen och arbetskamraterna försvinner ur bilden. Enligt en undersökning gjord av Centralförbundet för de gamlas väl rf berör ensamhet var tredje åldring. Ju äldre man blir desto värre kan känslan av ensamhet bli. Varannan dag tar en person över 65 år sitt liv. Åldringars livsvillkor varierar. I små och avlägsna kommuner är resurserna små, i tillväxtcentra är det tufft för kommunerna att kunna betjäna de allt flere åldringarna. På landsbygden nås många åldringar av grannhjälpen. I städerna vet man kanske inte vem som bor bakom dörren bredvid. Var och en har rätt till en human ålderdom. Ansvaret för omvårdnaden ligger hos andra än åldringen själv. Vi behöver bry oss om, och ta ansvar för åldringens liv. Första steget är att hjälpa isolerade åldringar att få livsglädjen tillbaka. Då vågar åldringen ta del av gemenskaper och tjänster. Frivilliga kan besöka, lyssna på och hjälpa åldringar. Att gå med på promenad eller titta in och prata en stund med någon är viktiga uppgifter. När det gäller att hitta dem som behöver besök och hjälp är vänner, släktingar och grannar i nyckelposition. Som enskilda människor har vi ett ansvar för våra medmänniskor. Att hålla kontakt med släkt och vänner fast man bor längre borta är viktigt när man blir äldre. Att söka upp gamla vänner eller släktingar kan vara ett sätt att hitta någon ensam. Man behöver inte ens gå långt, det kan räcka med grannarna. En ensam kabodjansk åldring kämpar för att överleva I Kambodja har barnen enligt tradition tagit hand om sina åldrande föräldrar. Den åldring som inte har barn eller nära släktingar har en svår situation. Många åldringar tvingas leva på andras nåder eller flytta till en pagoda, ett buddhisttempel där de får bo i ersättning för sin arbetsinsats. För en ensam åldring är det svårt att skaffa sitt livsuppehälle. Pensionssystem existerar inte. Också andra stödtjänster är begränsade, på landsbygden finns sådana i praktiken inte alls. Åldringens enda möjlighet är att arbeta ända till livets slutskede. Den förväntade livslängden i Kambodja är 63 år. Enligt en undersökning arbetar fortfarande 68 % av dem som är över 60 år och bor på landsbygden. Många åldringar måste också ta hand om sina barnbarn när föräldrarna har åkt bort som gästarbetare eller dött. Var tredje person över 60 år försörjer minst ett barn. Åldringen ansvarar för barnbarnens mat, hälsa och skolgång. Om inbetalningskortet och referensnummern Ett inbetalningskort för insamlingen Gemensamt Ansvar följer med denhär tidningen. Penninggåvan betalar man in direkt på den riksomfattande insamlingens konto. Därför är det mycket viktigt, att man sätter med referensnummern, om man tex. betalar i betalningsautomat eller med hemdator. Då redovisas pengarna som en del av de medel som samlas in just i vår församling. Vi påminner också om att vi inte har några insamlare som går med sparbössa från dörr till dörr. Grandma Loeng, 83, är tvungen att arbeta för att klara sig. Men en positiv inställning till livet är till stor hjälp. Foto: Ville Asikainen. 3

4 Utfärden som blev en verklig vinter-kick Utfärder förknippas lätt med vår och sommar. Men också under vintern kan det vara fint att röra på sig litet, göra nya upptäckter, och trivas i grupp. Under några år har vi i församlingen gjort dagsutfärder med buss, mitt i vintermörkret. Men just då lyser lyktor och lampor i byar och gårdar som mest välkomnande. Vissa utfärder skall kanske rent av helst göras på vintern. Så blev det också, när två busslaster sibbopensionärer besökte Borgnäs, Orimattila och Askola. Här bor och lever man, och har det mysigt, kunde vi konstatera, när gårdsgrupper och små centra flimrade förbi bussfönstren. Precis som vi själva, i våra sibbobyar och tätorter. Efter Helene Liljeströms andakt och förra kyrkoherden Ilkka Kajalos presentation av kyrkan i Borgnäs var Kotojärvi gård första stoppet. Björn Fredriksson, bekant för många i bussarna, tog emot och berättade om gården, och hur man vill utveckla den. Kafferast var helt rätt i det sammanhanget. I Orimattila såg vi hantverk, och fick veta mera om hur man stöper ljus. Lunch blev det därefter på Prestbacka gård i Askola. Merja Anttila berättade om gården och tog oss med till det tillhörande museet kring hembygd och apotek. Helenes foton är tagna här. Glöggen värmde och löste tungornas band. Och maten smakade, det syns. Och reseledaren Elisabet Lundström som vanligt med ivriga skaror omkring sig överraskades av pennan i spännande rött. På hemvägen var det någon som upptäckte, att vintermörkret hade mjuknat. 4

5 En välsignad skara Känner du dig ensam? Vill du komma med i Sibbo kommuns Hemvårds vänkretsgrupp? Ny grupp startar på våren. Vi träffas ett par timmar i veckan i tre månaders tid. Program enligt gruppens önskemål. Tag kontakt! Gruppledare är Lisbeth Gädda ( ) och Eivor Lindfors. I januari sände vi liksom de andra församlingarna in statistiken för år Det handlar om hur många som är med i församlingen. Hur många som är nya: födda och inflyttade. Hur många som inte längre är med: döda och utflyttade. Vigda och frånskilda. Dessutom omfattande uppgifter om församlingens verksamhet. Barn- och ungdomsarbete, diakoni och mission, kyrkomusik, och så den mångsidiga verksamheten för vuxna. Prästernas och de andras arbete bland enskilda mänskor, och i skolor, daghem, åldringshem osv. Läger och utfärder. Ekonomi och förvaltning osv. Alllt är offentligt. Varje medlem kan få ut uppgifterna. Visst är det fråga om torra siffror. Sådant behövs. För att de förtroendevalda skall kunna fatta bra beslut med sikte på framtiden. Också för att Kyrkans forskningscentral skall ha något att bita i. Knorren som brukar trollas fram i sådana sammanhang: framtidens forskare förväntas hötta med näven åt oss ifall vi inte är framsynta och förser dem med forskningsmaterial. Trender och tendenser i Sibbo svenska församling under 2012 förväntas vara Hot Stuff för forskarna när sekler rullat fram. Vänta bara. Men med statistiken som hjälp kan man också se på ett annat sätt. Det gäller ju församlingen, en andlig gemenskap för svenska sibbobor. Allesammans en gång i dopet mottagna av Gud själv. En välsignad skara, alltså. Här i Sibbo lever de flesta en stor del av sitt liv, om inte hela. Andra en kortare tid, på besök. För att sedan dra vidare ut i världen. Men ändå viktiga medlemmar i den välsignade skaran på vår ort. Flere hundra medlemmar har vi också ute i världen, i många länder. Ni där ute är också med. Vi räknar med er. Och vet att många av er också räknar med sin gamla församling på hemorten. I skaran händer hela tiden något. Familjerna blir större. Mänskor möts, och tar avsked. Jordiska band är starka, men sköra. Församlingen kan ge hopp, och tröst, när det behövs. Guds skara på jorden finns här för att förmedla det som hjälper oss att vara mänskor, och möta livets ljusa och mörkare dagar. Statistik är förunderligt. Välsignelse ännu mera. Kulturnytt Palmsöndagen 24.3 kl 18 blir det konsert i Sibbo kyrka med The English Vocal Consort of Helsinki som framför Carlo Gesualdos Tenebrae Responsorier (1611). Medverkande är Mirjam Schulman, Iida Antola, David Hackston, Edward Ananian-Cooper, Martti Anttila och Valter Maasalo. Konserten anordnas i samarbete med finska församlingen, Sibbo kommun och Borgånejdens musikinstitut. Programblad vid dörren. Lördag 6.4 kl 18 konsert med ungdomar i Sibbo kyrka. Sibbounga som studerar musik i yrkehögskolan i Jakobstad medverkar. Intäkterna för programbladet går till insamlingen Gemensamt Ansvar. Fredag 12.4 kl 19 blir det En kväll med Sankte Per och Thomas Tvivlaren, konsert tillsammans med Per Rosenius och Thomas Lundin i Sibbo kyrka. Programblad för Gemensamt ansvar. Torsdag 25.4 kl 19 i Sibbo kyrka, C.S Lewis: Anteckningar under dagar av sorg, en monolog med skådespelaren Johan Fagerudd. Programblad för Gemensamt Ansvar. Lördag 27.4 kl 18 konserten Kuusisto och vi i Sibbo kyrka. Kuusisto som kompositör, violinist och kapellmästare. Tillsammans med Lojo stadsorkester. I samarbete med finska församlingen, Sibbo kommun och Borgånejdens musikinstitut. Biljetter: net.ticket och en timme innan vid dörren. 51 barn välsignades genom dopet i vår församling år Till evigheten välsignades 66 personer. Folk flyttade in (150) men flyttade också ut (160), några skrev in sig i församlingen (16) och några skrev ut sig (36). Med några utlandsflyttningar betyder det att vi sammanlagt förlorade 60 personer och har nu medlemmar i församlingen. 17 par gifte sig under året, 12 av dem firade kyrklig vigsel och ett par fick kyrklig välsignelse över sitt äktenskap. 9 par skilde sig. 5

6 Gudstjänster med himmelskt budskap söndagen i fastan Sibbo kyrka mässa kl 12 Helene Liljeström, Anders Ekberg. Kyrkokören söndagen i fastan Sibbo kyrka mässa kl 12 Magnus Riska, Anders Ekberg. Särskilt för konfirmander. Hjälpledare deltar söndagen i fastan Sibbo kyrka familjemässa kl 12 Katja Korpi, Lauri Palin. Söndagssskolan, Kungens Klubb och Mittemellankören medverkar. Kyrkkaffe i kyrkan Marie bebådelsedag Sibbo kyrka: mässa kl 12. Helene Liljeström Katja Korpi, Anders Ekberg. Kyrkokören. Marthornas kyrksöndag. Marthorna samlas efteråt i Prästgården Palmsöndagen Sibbo kyrka mässan Människa - kom fram kl 12 Magnus Riska, Helene Liljeström, Lauri Palin. Patrik Frisk + band. Dessutom: veckomässa i Sibbo kyrka onsdag 13.3 kl Katja Korpi, Lauri Palin. Månadens Magnus Magnus Riska fortsätter att bläddra i Moseböckerna. Nästa bibelstudium i Norra Paipis bykyrka hålls onsdag 6.3 kl 18. Mosesettan är temat. Följande gånger: 3.4 och Sexeuroslunch De populära sexeurosluncherna serveras i Kyrkoby församlingshem onsdagar kl 12: 27.2, 13.3, 27.3, 10.4, Lunchen inleds med en kort andakt. 6 Äldre i Söderkulla Är du senior eller annars bara gärna träffar andra som har tid att samlas på dagtid, då kan du passa på att dyka upp i Söderkulla församlingssal kl 13 på följande onsdagar, 20 mars, 17 april och 15 maj. På plats finns då Katja Korpi och hon brukar hålla andakt där. God gemenskap och mycket sång berättar Katja att det brukar vara, och runt kaffebordet blir det ofta gemytliga samtal. Ungdomlig medverkan i gudstjänsten. Allsången fortsätter Den här gången sjungs det flitigt i bykyrkan Tabor i Box och det gör vi på tisdagen i stilla veckan, 26.3 kl Då sjunger vi både stilla och allvarsamt men också hoppfullt och glatt för påsken och våren är i antågande. Medverkande förutom det sjungande folket är bandet med Seppo J. Järvinen, Olle Granqvist, Putte Frisk och Kjell Lönnqvist och konferencier Helene Liljeström, som också är försångare tillsammans med Anders Ekberg. Textmaskinen har Isabella Munck hand om. Värdar på Grönkullavägen 142 är Ulla- Britt Granfelt-Lindqvist och Allan Lindqvist. Missionsföreningens årsmöte onsdag 13.3 kl 18 i Prästgården.

7 Ny vinstchans Midvintertävlingen Tidernas största tävlingsintresse i S:t Sigfrids Kungörelser väckte Midvintertävlingen för ett år sedan. Det gällde att gissa var gamla kyrkan stod. Svaren haglade. Det bästa var ju att folk visste. Det sämsta igen från din synpunkt var ju att du inte fick något pris. Men nu har du en ny chans. Tävling igen, och med skärpt svårighetsgrad. När folk är så fiffiga. Här är några bilder ur församlingens bildarkiv. 1) Gammal flygbild med Sibbo kyrka och Prästgården. Åt vilket väderstreck har fotografen tittat, a) västerut, b) norrut, c) österut? 2) Två av församlingens tidigare kyrkoherdar på samma bild: Odert Lindqvist t.v. och Samuel Häggqvist t.h. Men vem av dem var först kyrkoherde? 3) Gruppfoto av personalen i vår församling, taget för ett tiotal år sedan vid gamla kyrkan. Omsättningen inom personalen har varit stor. De som ännu är kvar i tjänst har ringats in. Alla utom en. Vem borde ha en ring, men saknar sådan på bilden? Vet du inte namnet kan du berätta hur långt från Putte den här personen står. Skicka ditt svar senast 5.3. Skicka ett vykort till Sibbo svenska församling, Stora byvägen 1, SIBBO. Eller e-post: sibbo.svenska.forsamling@evl.fi. Skriv eget namn och adress, för vinsten... Ny informtionssekreterare! Församlingsrådet har beslutat anställa en informationssekreterare i församlingen. Vi tycker att det är viktigt att ha någon i medarbetarkåren, som kan koncentrera sig på att informera församlingsmedlemmarna om allt det som händer i församlingen. Dessutom vill vi hålla kontakt med våra medlemmar och kommunicera kristen tro i dag genom en regelbunden utgivning av S:t Sigfrids Kungörelser och en fräsch och uppdaterad hemsida. Också andra utmanande uppgifter väntar den kommande informationssekreteraren. Vi hade hoppats i detta nummer kunna publicera uppgiften om vem som kommer att ta sig an dessa uppgifter, men av olika orsaker kan vi tyvärr inte ännu meddela vem det blir. Vi väntar med spänning. Kanske i nästa nummer Läsarresan: Har sista bussen gått? Så här års brukar vi köra. Inte precis med buss, men med anmälningslista för förväntansfulla bussresenärer. Varje år i april, under de senaste tio åren, har en busslast förväntansfulla sibbobor dragit ut på S:t Sigfrids Kungörelsers läsarresa, eller församlingsresa som den egentligen kallas. Men i år har ingenting hörts om någon resa. Nu mumlar man i leden. De dristigaste har redan högljutt undrat om dethär skall betyda, att sista bussen gick i fjol. Torkar resan in i år? Som så ofta förr blir det vår uppgift här på redaktionen att lugna ner de upprörda skarorna. Sådant är vi bra på. Alltså: Läsarresan kommer. Men av olika orsaker är tidpunkten framflyttad. Vi åker på sensommaren i år, mot slutet av augusti. Du skall ju med. Men du får ge dej till tåls tills du håller påsknumret i ivriga händer. Då berättar vi mera. 7

8 Fel adress? Har man flyttat under vintern fick man den här tidningen till gammal adress. Orsaken är problem med att få ut korrekta adresser ur det officiella registret. Vi kan tyvärr inte göra något åt saken, eftersom problemet måste lösas centralt på annat håll. Men eftersom tidningen i alla fall måste ut blev vi tvungna att använda adressregistret från oktober i fjol. Ha överseende, det blir säkert bättre småningom, hoppas vi. Varg-Larsen Vi har alltid kallat honom Varg-Larsen. Han är en av mina valpar, fastän nu vuxen varg på bettet sedan länge, och med egna valpar. Havet var hans rätta element, så vargunge han var. Varg-Larsen den riktiga alltså var mäktig sjökapten i en roman från 1904 av Jack London. På engelska heter boken The Sea Wolf (Havsvargen), något som skulle ha suttit fint på valpen också. Men här i Sibbo låter engelskan konstig. Så det fick bli Varg-Larsen. Personalen Anders Ekberg, kantor Patrik Frisk, ungdomsarb Katja Korpi, församlingspastor Helene Liljeström, kyrkoherde, kontraktsprost Eva-Kristina Lindberg, barnledare tjänstledig Kjell Lönnqvist, ungdomsarb.led Isabella Munck, barnledare Lauri Palin, tf. kantor Carola Rantti, husmor på Nilsasgården Magnus Riska, kaplan Ann-Christine Wiik, diakon Pastorsexpeditionen (St. byvägen 1) må fr kl 9-12 (09) Monika Mård, förs.sekreterare, Elisabet Lundström, kanslist Ekonomikontoret (St. byvägen 1) må fr kl 9-12 (09) Sirkka Toukomies, ekonomichef När min Varg-Larsen var liten och inte simmade eller fiskade som han nästan alltid gjorde ägnade han sig åt att beundra sin far, er ödmjuke tjänare Gammelvargen. Ack ja, det är länge sedan, och valpens beundran har väl något förbleknat med åren. Det började med att jag lyckades med något som Varg-Larsen uppfattade som oerhört och nästan ett mirakel. Vad det var fråga om tänker jag minsann inte berätta, för du, bäste läsare, skulle gapskratta - av mänskor kan man sällan vänta sig någon finkänslighet. Det var alltså fråga om en sådan där typisk grej som de flesta föräldrar testar på sina barn, eftersom barnet inte ännu klarar av att genomskåda bluffen. Nu var ju Varg-Larsen inget undantag bland all världens barn och valpar. Inte heller han upptäckte lurendrejeriet. Kanske han senare som vuxen en dag fick en ahaupplevelse. Harmade sig ett tag, men prövade väl samma trick på de egna valparna. Hur länge minns man ett mirakel? Hur länge påverkar det vår syn på den som en gång stod för det? Jesus vandrade omkring bland mänskorna. Med mänskorna. De gick med honom. Han gick med dem. Påpassad hela tiden. Och kritiserad. Han gick åt fel håll. Tyckte de. Han sa fel saker. Tyckte de också. Så gjorde han fel saker. Och på fel tider. Just ingenting så som man skulle. Tyckte de. Svansen där bak Men allt detdär skulle man ha haft överseende med om Han producerat mirakel, som ryktet berättade. Tyckte de. Alltför sällan gjorde Han under. Sådant ville de ha. Mirakel väntade de att Han skulle fixa i ett allt hetsigare tempo. Det som i stället hände var att skaror av mänskor köade till Honom för att få bli friska, bli hela, bli levande, bli saliga. Bli mänskor på riktigt. Visst, mänskorna fick livet tillbaka. Mirakel nog. Inget trick, ingen bluff. Men det förstod de inte. Han borde snabbt ha övergått till mera imponerande Riktiga Mirakel. Tyckte man. Politisk makt och kungakrona och mantel, glans och ära. Maktens mäktiga mirakel. Och så ett gästabud utan gräns och slut där alla som var något fick höja bägaren med honom, utbringa leve, och sjunga med i refrängen till nationalsången. Men hur länge skulle man ha kommit ihåg sådana mänskliga mirakel, som hellre borde kallas bluff eller lurendrejeri? De bleknar nog i samma hast som farsans trick i Varg-Larsens unga ögon. Varg-Larsen i Jack Londons bok var en maktmänska. Maktmänskor finns överallt. Av en gullig valp blir också lätt en vuxen maktvarg. Men Jesus var ingen maktjesus. Det är inte tänkbart på den gudomliga kärlekens och ödmjukhetens väg. Därför är Han kvar. På vägen Han valde. Miraklens man, själv ett mirakel. Förstår ens vi det nuförtiden, vi som borde kunna skilja på mirakel och Mirakel? Frågar er Gammelvargen 8