SAMMANTRÄDET TORSDAGEN DEN

Transkript

1 4-001 SAMMANTRÄDET TORSDAGEN DEN ORDFÖRANDESKAP: COCILOVO Vice talman Öppnande av sammanträdet (Sammanträdet öppnades kl ) Inkomna dokument: se protokollet Avtalstexter översända av rådet: se protokollet *** Bourlanges (ALDE). (FR) Herr talman! Jag begärde ordet för att göra ett personligt uttalande i enlighet med artikel 145 i arbetsordningen. Jag blev förvånad över de anklagelser som kommissionens ordförande riktade mot mig under en debatt här i kammaren i går, anklagelser som framfördes utan att jag namngavs, men av vilka det klart framgick att det var jag som var måltavlan. José Manuel Barroso sade att han blev förvånad när han hörde att somliga ledamöter från en parlamentsgrupp skarpt kritiserade en kommissionär, i det här fallet kommissionären med ansvar för konkurrensfrågor, trots att samma grupp i starka ordalag hade krävt att kommissionären i fråga skulle stanna på denna post. När han fällde dessa kommentarer var det uppenbart att det var mig han tänkte på, och han vände sig till och med emot oss när han talade. Jag vill framhålla att Graham Watson formellt har förnekat att han skulle ha sagt någonting sådant. Han bara påpekade att det brev som var undertecknat av Pervenche Berès hade till syfte att visa att utskottet i fråga och ledamöter i detta utskott som tillhör Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa stödde utnämningen av Neelie Kroes. Jag tycker att detta är en viktig fråga, för vilken rätt har kommissionens ordförande att ifrågasätta en ledamots rättigheter och legitimitet i stället för substansen i hans argument? Han talade om de unika förbindelser som finns mellan parlamentet och kommissionens ordförandeskap. Med vilken rätt begränsar han en ledamots handlingsfrihet? Är det José Manuel Barroso som har ansvaret för gruppdisciplinen? Skall det vara så att parlamentsledamöternas handlingsfrihet skall inskränkas bara för att han har fört samtal, och samtal som han har misstolkat? Det är inte acceptabelt, och jag vill be José Manuel Barroso att ge oss en uttömmande förklaring till sina uttalanden före omröstningen klockan Talmannen. Jag noterar ert personliga uttalande, herr Bourlanges, och det kommer att följas upp på lämpligt sätt i enlighet med vår arbetsordning Europeiska ombudsmannens verksamhet (2003) Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A6-0030/2004) av Proinsias De Rossa för utskottet för framställningar om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet Diamandouros, ombudsman. (EN) Herr talman! Jag vill tacka för denna möjlighet att för första gången sedan EU:s historiska utvidgning vända mig till parlamentet och lägga fram Europeiska ombudsmannens årsrapport för Jag tillträdde som ombudsman den 1 april 2003, efter att den förste ombudsmannen Jacob Söderman avgått. Denna rapport omfattar därför hans sista tre månader i tjänsten och mina första nio månaders arbete. Jag vill gratulera Jacob Söderman till hans utmärkta arbete och många framsteg till förmån för EU:s medborgare, först och främst för att Europeiska ombudsmannen har etablerats som en effektiv, dynamisk och respekterad institution, som främjar öppenhet, ansvar och god förvaltning. Jag vill också gratulera den avgående kommissionen till allt dess konstruktiva arbete för medborgarna under mandatperioden, och särskilt tacka vice ordförande Loyola de Palacio för hennes samarbete och stöd. Jag ser fram emot att arbeta tillsammans med den nominerade vice ordföranden för kommissionen, Margot Wallström, som jag hoppas att jag snart får träffa i hennes nya roll. I årsrapporten för 2003 redogörs för Europeiska ombudsmannens framsteg när det gäller att behandla klagomål, främja god förvaltning och göra institutionen mer känd bland medborgarna, vilket inte minst inneburit att förbereda institutionen för utvidgningen och ge den möjligheter att nå ut till medborgarna i 25 medlemsstater på de 21 fördragsspråken. Under 2003 mottog Europeiska ombudsmannen totalt klagomål, vilket var en 10-procentig ökning jämfört med året innan. I närmare 70 procent av de fall som behandlades 2003 fick den klagande hjälp genom att en undersökning inleddes, genom att klagomålet vidarebefordrades till ett behörigt organ eller genom att den klagande gavs konkreta råd om vart han eller hon skulle vända sig för att ärendet skulle behandlas snabbt och effektivt. Som jag nämnde redan när jag framträdde inför utskottet för framställningar i april i år fortsätter antalet klagomål

2 att öka. Under de första 10 månaderna 2004 skedde en exempellös ökning om 54 procent jämfört med samma period föregående år. Jag är övertygad om att detta inte tyder på ett sämre uppträdande från EU-institutionernas sida, utan att det snarare hänger samman med en ökad insikt bland medborgarna om hur de kan utöva sina rättigheter. Med stöd och uppmuntran från ledamöterna i parlamentet har vi under de senaste åren gjort energiska ansträngningar för att göra medborgarna mer medvetna om sin rätt att lämna in klagomål. Jag är övertygad om att dessa ansträngningar har bidragit till att våra tjänster tas i anspråk i ökad omfattning, och det gläder mig att Proinsias de Rossas utmärkta betänkande bekräftar dessa ansträngningar. Under 2003 slutbehandlades 180 fall efter att undersökningar gjorts. I 47 procent av fallen visade undersökningen inte på några administrativa missförhållanden. Ett sådant resultat är inte alltid negativt för den klagande, som åtminstone får en förklaring från den berörda institutionen. I 28 procent av fallen resulterade undersökningen antingen i att institutionen i fråga avgjorde frågan till den klagandes fulla belåtenhet eller att man kunde komma fram till en vänskaplig förlikning. När en vänskaplig förlikning inte var möjlig avslutades fallet med ett kritiskt påpekande, eller också utfärdades ett förslag till rekommendation. Nio nya förslag till rekommendationer togs fram under 2003, inbegripet ett som ledde till att rådet följde parlamentets och kommissionens linje genom att ge kandidaterna i rekryteringsförfaranden tillgång till sina rättade prov. Om ett organ inte lyckas samarbeta har jag möjlighet att lägga fram frågan för parlamentet i en särskild rapport. Det gläder mig att kunna säga att jag inte tvingades lägga fram någon särskild rapport om någon av de frågor som slutbehandlades Fem nya undersökningar på eget initiativ påbörjades 2003, inbegripet en undersökning om integration av personer med funktionshinder, särskilt när det gällde åtgärder för att de inte skall diskrimineras i sina kontakter med kommissionen. Två undersökningar på eget initiativ slutbehandlades med positiva resultat under året. En av dessa ledde till att kommissionen ändrade sitt anbudsförfarande genom att ge anbudsgivare som inte tilldelats kontrakt tid att bestrida besluten om tilldelning av kontrakt. Merparten av dessa lyckade resultat kunde inte ha uppnåtts utan ett aktivt samarbete med andra institutioner, som besvarade klagomålen snabbt, fullständigt och korrekt. Rapporten för 2003 innehåller många exempel på att institutionerna vidtagit snabba åtgärder för att avgöra de fall som lagts fram för dem och agera positivt på ombudsmannens förslag och rekommendationer. När jag själv kontaktar ledamöter och tjänstemän inom Europeiska unionens institutioner och organ, vilket jag gjorde åtta gånger 2003, är det viktigt för mig att understryka värdet av att klagomålen behandlas snabbt och konstruktivt. Jag skulle önska att ombudsmannen betraktades som en värdefull källa till information för alla institutioner som vill förbättra kvaliteten på sin administration. Det slutliga målet för oss alla måste vara att ge medborgarna bästa möjliga service. Ombudsmän och liknande institutioner finns nu i EU:s alla medlemsländer, inbegripet de nya medlemsstaterna. Det enda undantaget är Italien. Samarbetet med dessa institutioner och deras regionala motsvarigheter spelar en viktig roll för att förbättra servicen till medborgarna genom utbyte av information och erfarenheter, genom vidarebefordran av klagomål mellan EU, medlemsstaterna och regionerna och genom att ge medborgarna information om de rättigheter de har i enlighet med europeisk lagstiftning och om hur de skall utöva och försvara dessa rättigheter. Nätverket för samarbete mellan Europeiska ombudsmannen och de nationella och regionala ombudsmännen i Europa, som omfattar cirka 90 kontor i 30 länder, stärktes och intensifierades 2003 genom fyra högnivåmöten i Aten, Valencia, Warszawa och Strasbourg. Detta samarbete stärks genom att Europeiska ombudsmannen tar regelbundna kommunikationsinitiativ. När jag tillträdde min tjänst i april 2003 förband jag mig att nå ut till medborgarna i alla medlemsstater och att informera dem om Europeiska ombudsmannens arbete. Jag besökte därför många medlemsstater under 2003, och den 1 maj 2004 hade jag besökt alla tio kandidatländer. Jag träffade nationella och regionala ombudsmän, höga regeringstjänstemän samt medlemmar av rättsväsendet och presenterade mitt arbete för ickestatliga organisationer, handelskammare, universitet, press och EU-företrädare. De regelbundna Eurobarometerundersökningarna visar att sådana besök är effektiva när vi vill informera om att Europeiska ombudsmannen finns, och kunskapen om detta ökar ofta efter ett besök. Antalet träffar på ombudsmannens webbsida förefaller bekräfta detta. Den markanta ökningen av antalet klagomål och inte minst antalet tillåtliga klagomål stöder detta. Dessa informativa besök kompletterar Europeiska ombudsmannens regelbundna pressmeddelanden och övrig kommunikation, som under 2003 omfattade mer än 80 anföranden av ombudsmannen och personalen inom institutionen, samt en presskommuniké i genomsnitt var nionde arbetsdag. Med tanke på institutionens ökade arbetsbelastning när det gäller behandling av klagomålen, kommunikation och kontakter med nationella och regionala ombudsmän i det utvidgade EU föreslog jag att anslagen till institutionen skulle höjas i 2005 års budget. Jag är tacksam att parlamentet har reagerat positivt på den uppmaningen och därigenom gjort det möjligt för mig att fortsätta att ge medborgarna en effektiv service.

3 Jag vill tacka ledamöterna i utskottet för framställningar för deras stöd och konstruktiva förslag, som nämns i Proinsias de Rossas betänkande, och uttrycka min uppskattning av förra parlamentsutskottets och dess dåvarande ordförande Nino Gemellis arbete och positiva bidrag. Institutionerna kommer att bli tvungna att ta itu med många av de frågor som nämns i betänkandet, och detta gäller inte minst tillgången till dokument, överträdelseförfarandet och ombudsmannens stadga. Låt mig emellertid ta upp några frågor som direkt rör mig som ombudsman. För det första bör vi inte underskatta vikten av öppenhet när det gäller att få medborgarnas förtroende. Som det helt riktigt påpekas i Proinsias de Rossa-betänkandet finns det fortfarande utrymme för förbättringar, vilket klart framgår av att bristen på information eller vägran att lämna ut information fortfarande utgör den största andelen tillåtliga klagomål som mitt kontor får. Så sent som i förra veckan, och som reaktion på ett klagomål från en ledamot i parlamentet, uppmanade jag rådet att se över sitt avvisande av att mötena skall vara offentliga så snart rådet möts i sin lagstiftande funktion. I konstitutionen för Europa föreskrivs att rådet skall hålla offentliga möten när man behandlar och röstar om ett förslag till lagstiftning, men medborgarna borde verkligen inte behöva vänta tills konstitutionen träder i kraft innan denna fundamentala förbättring av öppenheten sker. Jag är fast övertygad om att överläggningar inom stängda dörrar om frågor som berör våra medborgares vardag är något som vi inte rimligen kan försvara, särskilt inte nu när alla medlemsstater högtidligt har undertecknat konstitutionens text. Det gläder mig att se att man i Proinsias de Rossabetänkandet betonar vikten av den europeiska kodexen för god förvaltningssed, där viktiga delar av öppenheten definieras, till exempelvis att beslut skall motiveras och att kontakterna med allmänheten skall präglas av lättillgänglighet och servicemedvetande. Även jag beklagar att kodexen ännu inte tillämpas fullt ut av alla institutioner och organ, men jag förväntar mig att den tillträdande kommissionen skall basera sitt arbete på Loyola de Palacios utfästelser och genast börja arbeta på en europeisk förvaltningsrätt, såsom den skisseras i konstitutionen för Europa. För det andra: När det gäller ombudsmannens stadga måste ombudsmannen, för att kunna bevara förtroendet för institutionen, också så noggrant och grundligt som möjligt kunna undersöka de klagomål som medborgarna anförtror honom. Under denna mandatperiod hoppas jag verkligen få tillfälle att återigen ta upp frågan om stadgan, särskilt de frågor som föredraganden tagit upp och som rör ombudsmannens tillgång till dokument och utfrågningen av vittnen. För det tredje och sista är jag ivrig att förbättra samarbetet med utskottet för framställningar. Som ett direkt svar på förslaget i De Rossa-betänkandet kan jag bara se fördelar med att utskottet blir en fullt integrerad medlem i det europeiska nätverket av ombudsmän och liknande organ. Detta nätverk har varit ett viktigt instrument för effektiv handläggning av klagomål och utbyte av bästa metoder. Vi kommer att fortsätta att stärka nätverket, med det grundläggande syftet att se till att de rättigheter som föreskrivs i gemenskapsrätten blir en daglig realitet för medborgarna. Jag skulle därför bli mycket glad om utskottet deltog fullt ut i detta initiativ. Om parlamentet godkänner det kommer jag att se till att mitt kansli ordnar de praktiska arrangemangen för att förverkliga förslaget inom en nära framtid. Nästa år kommer Europeiska ombudsmannen att fira sin tioårsdag. Det är min uppriktiga övertygelse att de kontakter av goodwill, förtroende och förståelse som byggts upp under denna period kommer att bli en utmärkt grund för fortsatta förbättringar av förvaltningen, vilket kommer att gagna medborgarna. Europaparlamentet och dess utskott för framställningar är här viktiga partner för Europeiska ombudsmannen. Jag ser fram emot ett ännu starkare samarbete mellan våra institutioner i framtiden, och jag tackar så mycket för er uppmärksamhet De Rossa (PSE), föredragande. (EN) Herr talman! Jag vill börja med att säga att nu när jag blivit van vid att tvingas komprimera mina tankar och uttrycka dem på 60 sekunder, så känns det lyxigt att ha fem minuter på sig för att tala om en fråga. Jag vill tacka ombudsman Nikiforos Diamandouros för hans kommentarer här i dag, särskilt när det gäller betänkandet. Jag vill också tacka honom för hans utmärkta arbete sedan han tillträdde sin tjänst. Han har visat att han förtjänar det förtroende som parlamentet visade honom när han utsågs i april I mina ögon har han mer än rättfärdigat förtroendet. Jag vill också gratulera förre ombudsmannen Jacob Söderman, som gjorde ett banbrytande arbete när han etablerade ombudsmannabefattningen. Nikiforos Diamandouros har varit enormt engagerad, inte bara när han handlagt de tusentals klagomål som han fått, utan också genom att förbereda sitt kansli för utvidgningen och besöka nästan alla medlemsstater, inbegripet de tio nya medlemsstaterna. En av de mest slående siffrorna i hans rapport förutom det ständigt ökande antalet klagomål, som enligt ombudsmannens helt riktiga påpekande inte nödvändigtvis innebär att förvaltningen försämrats är att 75 procent av de klagomål som mottagits av ombudsmannens kansli i själva verket inte hänför sig till hans mandatområde. Detta är inte nödvändigtvis illa, eftersom det tydligt visar att medborgarna betraktar ombudsmannen som den institution man vänder sig till när man upplever att man har problem med EUinstitutionerna. Ombudsmannen försäkrar helt korrekt att alla dessa klagomål leds över till de organ som kan hjälpa medborgarna att få problemen lösta, vare sig det

4 blir utskottet för framställningar, de nationella ombudsmannakontoren eller andra nationella instanser. Den roll som ombudsmannen skall spela är att se till att Europaparlamentet, kommissionen och rådet förvaltas väl. Den viktiga rollen för utskottet för framställningar är återigen att se till att nationella regeringar och lokala myndigheter håller sig till den europeiska lagstiftningen, till gagn för medborgarna. I den rapport som vi behandlar i dag tas en rad nyckelreformer upp, där den åsikt som utskottet för framställningar hyser måste genomföras om vi skall kunna få Europeiska unionen att fungera på ett demokratiskt sätt. Öppenhet, insyn och ansvar är de viktigaste byggstenarna för att åstadkomma en europeisk identitet. Vi hävdar därför att det nu, efter tio års erfarenheter av ombudsmannens verksamhet, är dags att ompröva ombudsmannens stadga. Behovet har också att göra med inrättandet av OLAF och det faktum att vi inom kort förhoppningsvis kommer att ratificera en konstitution som innehåller en stadga om medborgarnas rättigheter och som klart och tydligt kommer att stärka medborgarnas roll i Europeiska unionen. Granskningen måste göras av Europaparlamentet i samarbete med ombudsmannens kansli, och jag hoppas att vi mycket snart kan komma igång med denna granskning. Kommissionen behöver också förbättra sina förfaranden för att göra det möjligt för parlamentet och ombudsmannen att pröva och undersöka överträdelseförfarandena. Nu förvägras vi rätten att noga granska dessa förfaranden, och det anser jag är olämpligt. Enligt min åsikt måste rådet nu godta parlamentets ändringar av ombudsmannens stadga när det gäller tillgång till dokumenten, vilket ombudsmannen har påpekat. Genom utskottet för konstitutionella frågor och i Almeida Garrettbetänkandet har parlamentet påpekat att det inte funnits något behov av att ändra stadgan, eftersom de restriktioner som för närvarande föreskrivs i artikel 3.2, i dess nuvarande ordalydelse, när det gäller ombudsmannens rätt att genomföra undersökningar och få tillgång till dokument grundar sig på väl underbyggda skäl som har med säkerhet och exakthet att göra. Tillgång till dokument från en medlemsstat, vilka är rubricerade som hemliga, kan endast beviljas med ifrågavarande medlemsstats samtycke. Dessutom måste anställda vid institutionerna, som kallats att avlägga vittnesmål, uttala sig på sin administrations vägnar och enligt instruktioner från denna och skall ha fortsatt tystnadsplikt. Denna situation kan inte godtas nuförtiden. Ombudsmannen, som parlamentet och de andra institutionerna förlitar sig på, har inte tillgång till dokument och förvägras på så vis denna tillgång. I väntan på att en rättsligt bindande kodex för god förvaltningssed skall antas för alla tre institutionerna, vilket föreskrivs i den nya konstitutionen, vill jag slutligen också uppmana kommissionen att nu anpassa sig till den frivilliga gemensamma kodexen som rådet och parlamentet redan tillämpar. Det vore rätt och riktigt om de gjorde det. Jag har ett sista kortfattat påpekande. Parlamentet måste granska rådets sätt att hantera frågestunden här i parlamentet. Jag var närvarande vid frågestunden i går, och rådets ordförande vägrade att besvara praktiskt taget alla enskilda tilläggsfrågor som ställdes till honom. Jag anser att detta visar på förakt för parlamentet, och jag har för avsikt att lämna in ett formellt klagomål, men jag anser också att vi behöver ompröva hur detta skall hanteras. Antingen har vi en verklig frågestund där rådet ställs till svars här i parlamentet, eller också skall vi fullständigt överge frågestunden Reding, kommissionen. (FR) Herr talman, herr De Rossa! Kommissionen har läst rapporten om ombudsmannens verksamhet 2003 med stort intresse. Som ni vet hålls den här debatten vid en kritisk tidpunkt när den nya valperioden just har börjat och när förfarandet för hur den Europeiska ombudsmannen skall utses i framtiden håller på att utarbetas. Under förra årets debatt om rapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2002 tog kommissionen tillfället i akt att gratulera den förste Europeiska ombudsmannen Jacob Söderman till den roll han spelade när det gällde att upprätta ett EU-ombudsmannaämbete, och jag vill nu gratulera hans efterträdare Nikiforos Diamandouros till det utmärkta arbete som han har gjort. Diamandouros tillträde i april 2003 och har gjort den institution som han företräder effektivare genom att främja en god offentlig förvaltning samt respekt för rättsstaten och de mänskliga rättigheterna. Det bidrag som han har gett har varit ovärderligt, både för kommissionen och för den europeiska allmänheten som helhet. Kommissionen anser att de intensifierade kontakterna med nationella och regionala myndigheter som fungerar som mellanhänder mellan medborgarna och de offentliga förvaltningarna i medlemsstaterna har gjort det möjligt att framhäva Europeiska ombudsmannens roll och göra institutionen känd för den europeiska allmänheten, någonting som också ombudsmannen har framhållit. Detta är ytterst viktigt, eftersom institutioner som ingen känner till inte används, vilket gör att nyttan med dem inte framgår. Både kommissionen och ombudsmannen har noterat att antalet anmälningar till ombudsmannen har ökat, och kommissionen tror att denna ökning kommer att fortsätta när utvidgningens konsekvenser blir tydliga. Vidare instämmer jag helt i det som ombudsmannen sade om att ett ökat antal anmälningar inte alls betyder att det råder ett krisläge. Det betyder bara att medborgarna blir än mer medvetna om sina rättigheter, och det kan inte vara annat än bra. När det gäller hanteringen av klagomålen gläder det kommissionen att de europeiska myndigheterna i många fall har vidtagit åtgärder som troligen kommer att leda till att problemen löses.

5 När det gäller ändringarna i Europeiska ombudsmannens stadga måste nu parlamentet ta initiativet och fatta ett majoritetsbeslut, med godkännande av rådet, eftersom kommissionens roll bara kommer att vara att avge ett yttrande. Ni kan emellertid vara säkra på att kommissionen kommer att granska alla nya initiativ noggrant och förutsättningslöst, mina damer och herrar. Kommissionen ville inte förhasta sig i fråga om kodexen för god förvaltningssed, som kommer att bli bindande för alla EU:s institutioner och organ. Det som inspirerade till kommissionens kodex, som trädde i kraft i november 2000, var i huvudsak förslag från ombudsmannen. Den första genomföranderapporten omfattar 2001, och därför har vi ännu inte den erfarenhet som behövs för att lägga fram ett förslag till en interinstitutionell kodex. Därför kommer vi att fortsätta att arbeta på grundval av mer omfattande information för att se om denna kodex behöver ändras, och i så fall hur. Kommissionen instämmer i parlamentets förslag om Europeiska gemenskapernas byrå för uttagningsprov för rekrytering av personal (EPSO), det interinstitutionella organ som nyligen inrättades för att sammanställa listor med de bästa sökandena vid öppna uttagningsprov, utifrån de krav som varje institution sätter upp. Urvalsförfarandena måste följa de regler och den praxis för öppenhet och insyn som har fastställts med tiden, i synnerhet tack vare ombudsmannens verksamhet. Kommissionen stöder parlamentets uppmaning till EU:s institutioner och organ att tillämpa förordningen om allmänhetens tillgång till handlingar. Kommissionen vill framhålla att förordning 1049/2001 i framtiden också kommer att vara tillämplig på EU:s byråer, vilket bör göra det lättare att lösa olika klagomål. När det gäller tillgången till handlingar som har med överträdelseförfaranden att göra är det viktiga att kommissionen har det manöverutrymme som den behöver för att kunna sköta sina undersökningar självständigt. Vi måste hitta en balans mellan öppenhetsprincipen och den konfidentialitet som krävs för en dialog mellan kommissionen och medlemsstaterna. Kommissionens praxis överensstämmer med den rättspraxis som förstainstansrätten har etablerat. Kommissionen har sett över sina rutiner för överträdelseförfaranden som har avslutats, och handlingar tillhandahålls ofta på grundval av en bedömning från fall till fall. Herr De Rossa, herr talman, herr kommissionsordförande, herr rådsordförande! Detta är vad kommissionen för närvarande har att säga angående den rapport som har lagts fram. Kommissionen vill också framföra ett uppriktigt tack till utskottet för framställningar för dess utmärkta arbete, på sina egna och alla medborgares vägnar. Jag vill ta tillfället i akt att påminna utskottets ordförande om att jag själv hade det uppdraget för 15 år sedan. Utskottet för framställningar främjar samhällsengagemanget enormt Panayotopoulou-Cassiotou (PPE-DE), på gruppens vägnar. (EL) Herr talman! Årsrapporten för 2003 från Europeiska ombudsmannen till Europaparlamentets talman, som har lagts fram för utskottet för framställningar, förtjänar att godkännas av oss alla i linje med både Proinsias De Rossas betänkande och resolutionen. Att anta årsrapporten är dock inte den enda förpliktelse som vi har. Vi måste alla notera de huvudsakliga slutsatserna i den och hålla dem i minnet i vår fortsatta verksamhet. Vi måste ta hänsyn till den information som vi har fått och kräva att bristen på öppenhet och insyn i EUinstitutionernas verksamhet åtgärdas. Det faktum att 75 procent av klagomålen inte faller under Europeiska ombudsmannens mandat är inte negativt för institutionen, för dessa klagomål har hänvisats till andra organ. Det som är viktigt för oss är dock analysen av de 25 procent av klagomålen som tas emot, av vilka två tredjedelar handlar om Europeiska kommissionen med andra ord den gemenskapsinstitution som fattar beslut som får konsekvenser för medborgarna. Naturligtvis har det också framförts klagomål på Europaparlamentet och rådet, men då handlar det om enheter som till exempel byrån för uttagningsprov för rekrytering av personal. Man skulle emellertid kunna säga att även om vi tar hänsyn till den 40-procentiga ökningen av antalet klagomål som Nikiforos Diamandouros tillkännagav 2004 var det få av de 425 miljonerna EU-medborgare som vände sig till Europeiska ombudsmannen, en institution som redan har varit verksam i tio år och som har tjänats på ett erkänt framgångsrikt sätt av både den förste ombudsmannen, Jacob Söderman, och hans efterträdare Nikiforos Diamandouros och som har vuxit sig starkare under deras ledning. Såsom valda företrädare för de europeiska medborgarna kan vi dock inte tillåta att ens en enda medborgare inte skulle komma i åtnjutande av bestämmelserna i artiklarna 41, 42 och 43 i den stadga med grundläggande rättigheter som nu är en del av det av rådet godkända fördrag som innebär att en konstitution för EU upprättas. Även om utomrättsliga åtgärder inte är tillåtna skall besluten, enligt artikel 1.2 i den nya konstitutionen, fattas både med så stor insyn och så nära medborgarna som möjligt, och då är det Europeiska ombudsmannens och de administrativa kommissionärernas uppgift att främja en ärlig förvaltning, rättsstatsprincipen och respekt för mänskliga rättigheter. Vi får heller inte glömma bort att vår skyldighet att öka institutionens effektivitet måste omsättas i praxis, och vi välkomnar kommissionärens uttalanden. Till slut vill jag understryka att Europeiska ombudsmannen skall ha heder av att han leder fem undersökningar på eget initiativ, varav den mest exemplariska handlar om att avskaffa diskrimineringen

6 av människor med funktionshinder från EUinstitutionernas sida. I egenskap av vice ordförande i utskottet för framställningar vill jag också tacka för det ändamålsenliga och ömsesidiga utbytet av fall, till de europeiska medborgarnas fromma Dobolyi (PSE), på gruppens vägnar. (HU) Vi vill gratulera Proinsias De Rossa till hans utmärkta betänkande, som säkerligen är resultatet av ett hårt arbete. Vi vill också gratulera Nikiforos Diamandouros till hans utmärkta anförande, i vilket han beskrev sin verksamhet som Europeisk ombudsman. För socialdemokraterna är det viktigaste att öka demokratins kvalitet genom att sätta medborgarna i centrum för vårt arbete. De flesta av våra mål återkom i både Nikiforos Diamandouros och Proinsias De Rossas dokument, men det finns dock många områden som måste förbättras ytterligare för att vi skall kunna erbjuda medborgarna bästa möjliga service. För det första uppmanar vi institutionerna att agera som om det konstitutionella fördraget hade trätt i kraft, särskilt vad gäller rådet. När rådet agerar som ett lagstiftande organ bör det göra det på ett offentligt och öppet sätt. Jag välkomnade särskilt ombudsmannens rekommendation på det området. Det går inte att öka den europeiska demokratin utan öppenhet och insyn, och det är synd att det fortfarande saknas insyn och att rådet fortsätter att handla bakom stängda dörrar. För det andra stöder vi det arbete som den europeiska byrån för grundläggande rättigheter utför. Som ni vet har utskottet alldeles nyligen publicerat ett diskussionsunderlag. Jag hoppas verkligen att utskottet kommer att samråda med dem som ägnar sig åt att företräda och värna om medborgerliga rättigheter nämligen parlamentets utskott för framställningar och Europeiska ombudsmannen på ett ingående och omfattande sätt. Ombudsmannainstitutionen kommer att fylla tio år nästa år, och därför vore det dags att se över reformeringen av ombudsmannens status. Låt oss fastställa på vilka områden som Europeiska ombudsmannen som institution kan förstärkas, till exempel när det gäller tillgången till handlingar. Slutligen vill jag välkomna Nikiforos Diamandouros engagemang, som har fått honom att fördjupa samarbetet mellan utskottet för framställningar och hans nätverk med samarbetspartner. Jag är tacksam för hans hjälp med vår informationskampanj, som syftar till att göra medborgarna medvetna om vilka rättigheter de har enligt det konstitutionella fördraget och om rätten att göra framställningar till parlamentet och framföra klagomål till ombudsmannen. Herr talman, kära kolleger! Jag vill avsluta med att påpeka för er, som Nikiforos Diamandouros har gjort så många gånger, att det enda sättet att få medborgarna att lita på och tro på unionen är att se till att deras rättigheter blir en del av deras vardag Sbarbati (ALDE), på gruppens vägnar. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Först av allt vill jag gratulera Proinsias De Rossas till hans lyckade och omfattande betänkande. Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna från Nice har förbättrat definitionen av vad det europeiska medborgarskapet, som infördes redan i och med Maastrichtfördraget, innehåller. Skyddet för de europeiska medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter har alltså ökat och förbindelserna mellan unionen och dess medborgare förbättrats. Även om medborgarna har rättigheter och är underkastade gemenskapens regler för deras verksamhet har de i dag få möjligheter att försvara sig mot eventuellt vanstyre, och således finns det ett än mer trängande behov av att på bästa möjliga sätt borga för samhällelig samexistens och finna praktiska lösningar på samhällets behov. Ombudsmannens uppgift är att lägga fram lämpliga lösningar och värna om individernas grundläggande rättigheter och trygghet. Ombudsmannainstitutionen är det tydligaste uttrycket för den suveränitet som är rotad hos människorna och som fungerar som ett försvar för de individuella rättigheterna gentemot institutionerna. Medborgarna vill vara skyddade mot dem. I grund och botten erbjuder Europeiska ombudsmannen och hela systemet av europeiska lokala ombudsmän medborgarna någon att vända sig till och vars tjänster de vid behov kan utnyttja, de gör EU-institutionerna öppnare och mer effektiva och bidrar till att utvidgningen av unionen omfattar fler ansökarländer genom att de främjar utvecklingen av en kultur av skydd av medborgerliga rättigheter. Europeiska ombudsmannen är således den som en medborgare som känner att hans eller hennes rättigheter har kränkts kan vända sig till: han kan undersöka och lägga fram lösningar i fall av administrativa missförhållanden från gemenskapens institutioners sida, och om de förlikningslösningar som han föreslår misslyckas kan han göra rekommendationer eller hänskjuta frågan till Europaparlamentet. Enligt den årsrapport som vår ombudsman har lagt fram för oss har han hittills med effektiv hjälp av ett nätverk av nationella och lokala ombudsmän i Europa ägnat sig åt ärenden med en enorm spännvidd: skatteregler, projektanslag, konkurrensregler, diskriminering på grund av kön, ras, hälsotillstånd, inkomst eller annat, sena betalningar, avtalstvister, godtycklig diskriminering, brist på insyn eller att olika EU-institutioner vägrar att tillhandahålla information. Därför är det uppenbart för alla hur viktigt det är att han ingriper i tid och på ett opartiskt sätt. Hans institution, som infördes i gemenskapens organisation genom Maastrichtfördraget 1992, ägnar sig nu huvudsakligen åt att försvara medborgarna mot den djungel av regler och bestämmelser som redan är snårig i de enskilda länderna och som kommer att bli än mer komplex i takt med att

7 ett mer fullständigt övernationellt rättsväsende byggs upp. Av det skälet borde Europaparlamentet, samtidigt som det tackar ombudsmannen, framhäva hur viktig han är. Detsamma gäller utskottet för framställningar, som är hans operativa organ med uppgift att analysera, övervaka och lägga förslag så att demokratiseringen och den sociala sammanhållningen främjas. Tack vare Europeiska ombudsmannens arbete, som har biståtts av kommissionen och dess tekniska strukturer, är det nu möjligt att bättre konsolidera konceptet med ett europeiskt medborgarskap, att offentliggöra och främja en kultur av försvar för människorna i Europa, att gå från en byråkratisk modell som tynger EUinstitutionerna till en modell med försvar för folket, och framför allt med folkmakt med andra ord en fungerande demokrati. Mot bakgrund av detta kvalitativa språng instämmer jag i organisatoriska termer i den rapport som lades fram för oss i dag. På det här sättet kommer vi att kunna fortsätta att förstärka det system som skyddar mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, liksom samarbets- och subsidiaritetsprinciperna, så att de europeiska medborgarna i verklig mening blir herrar på täppan och inte bara en valmanskår som kallas in när det är dags att rösta Hammerstein Mintz (Verts/ALE), på gruppens vägnar. (ES) Herr talman! För det första vill jag gratulera föredraganden Proinsias De Rossa till det kloka betänkande som han har producerat och till hans vilja att försvara de ändringsförslag som vi har lagt fram till kommissionen, ibland i form av kompromisser. Betänkandet om Europeiska ombudsmannen ger en mycket tydlig bild av vilka typer av problem som medborgarna möter när de har med EU:s administration att göra. I betänkandet noterar man bland annat att medborgarna fortfarande har problem med att få ut information och handlingar från institutionerna, trots det arbete som särskilt Europeiska ombudsmannen och hans grupp har gjort. Det måste också göras betydligt mycket mer för att se till att urvalsförfarandet vid anställning av EU-tjänstemän blir öppnare och mer meritbaserat. Detta betänkande visar oss också att det är viktigt att inte ge intrycket att vissa står över lagen om vi vill att Europeiska unionen skall bli mer accepterad av medborgarna, och att medborgarna skall följa de lagar som unionen stiftar. Det gäller inte bara EUinstitutionerna utan också medlemsstaterna, eftersom de deltar i utvecklingen av Europa via rådet och har samma ansvar för hur EU:s lagstiftning tillämpas. Vad detta anbelangar har vi lagt fram ändringsförslag i vilka vi betonar behovet av att ta hänsyn till kommissionens framtida roll som fördragens väktare, särskilt för närvarande när den europeiska konstitutionen snart skall ratificeras. Vi är alla medvetna om att Europeiska ombudsmannens mandat bara gäller EUinstitutionerna med flera, men samtidigt spelar han och hans stab en viktig roll när det gäller att övervaka att gemenskapslagstiftningen tillämpas på rätt sätt. Därför vill jag uppmana Europeiska ombudsmannen att i samråd med parlamentet och dess utskott för framställningar, liksom med Europeiska kommissionen, fastställa de kriterier som fordras för att klargöra när ett överträdelseförfarande skall inledas och vilka principer som skall ligga till grund för dessa åtgärder. Slutligen vill jag hänvisa till de ändringsförslag som jag har lagt fram angående behovet av att upprätta ett allmänt system med utomrättsliga åtgärder för att ge medborgarna mer makt. Bakgrunden till detta ändringsförslag är, än en gång, att Europeiska ombudsmannens roll är att ge medborgarna möjlighet att framföra sina synpunkter på frågor som berör dem McDonald (GUE/NGL), på gruppens vägnar. (Talaren talade iriska) Jag välkomnar både Europeiska ombudsmannens rapport och föredraganden Proinsias de Rossas betänkande, och jag gratulerar dem till deras arbete. Sinn Fein har tagit ställning för ett EU som är tillgängligt för människorna. Vi stöder åtgärder som gör EU:s arbete mer öppet, ansvarigt och effektivt. Europeiska unionens medborgare kräver och förtjänar institutioner som behandlar deras intressen och klagomål på ett professionellt och öppet sätt och som är beredda att erkänna och åtgärda sina misstag. Som föredraganden av betänkandet klargör har ett antal organ, inbegripet kommissionen, emellertid inte följt rekommendationerna och bestämmelserna om tillgång till offentliga dokument. Det är både beklagligt och oacceptabelt att ett antal institutioner inte ger ombudsmannens kansli full tillgång till dokument. Jag vill förstärka rekommendationen i föredragandens betänkande att ombudsmannen bör få obegränsad tillgång till dokument i anslutning till alla undersökningar. Genom det arbete som Europeiska ombudsmannen utför ställs skärpan in på den mer omfattande debatten om ansvar eller snarare bristen på ansvar inom Europeiska unionen. Hur välkommet och behövligt det arbete än är som EU:s ombudsman utför, så är kansliet inte något universalmedel för Europeiska unionens demokratiska brister. Låt oss vara realistiska och tydliga. Öppenhet, ansvar och förtroende kan inte skapas enbart genom ett effektivt arbete vid Europeiska ombudsmannens kansli. Det krävs en viktig politisk förändring. Vi måste på allvar se till att demokratisera Europeiska unionen. Vi måste skapa ett EU som kompletterar medlemsstaternas roll, inte ett som underminerar den. Vi behöver ett EU som gör det möjligt för den lokala och regionala demokratin att blomstra och som respekterar medlemsstaternas och deras folks suveränitet. Utan en sådan inriktning är

8 ombudsmannens roll, hur värdefull den än är, dömd att krossas av våra demokratiska brister Sinnott (IND/DEM), på gruppens vägnar. (EN) Herr talman! Jag gratulerar Proinsias de Rossa till hans betänkande och ombudsmannen till hans rapport. Med tanke på hur situationen ser ut är det tur att vi har Nikiforos Diamandouros! Men fundera först över varför vi har en ombudsman: det beror på en principiell övergång från verklig demokrati till processdemokrati. Den är en omfördelning av makten från människorna till byråkraterna, vilket inte skapar en verklig demokrati, utan snarare en byråkrati med demokratisk anstrykning. I en verklig demokrati finns det inget behov av en ombudsman. Människor talar för sig själva, direkt genom att rösta och genom lokalt deltagande. Om företrädarna inte företräder folkets vilja, så ersätts de. Vet människorna att de har förlorat makten? Helt säkert har ingen berättat det för dem. Om en röst vore en valuta och verklig makt var en vara i en butik, skulle det vara intressant att jämföra vår köpkraft nu med den som vi hade för 20 eller 40 år sedan. Jag tror att vi skulle finna att demokratin har blivit mindre värd. På en viss nivå vet människor att deras demokratiska valuta har devalverats. Ett växande medvetande återspeglas i det kroniskt låga valdeltagandet i valet till Europaparlamentet. Med tanke på denna demokratiska brist är jag tacksam att vi har en ombudsman som kan kämpa för oss en kamp som vi i en demokrati själva skulle kunna föra. Jag är ännu mer tacksam att vi, vilket också påpekas i betänkandet, har en välmenande ombudsman med tanke på den ändlösa och ansiktslösa byråkrati som människor möts av i vår processdemokrati. Tills vidare, till och med när jag hänvisar väljarna till ombudsmannen, kommer jag att fortsätta att insistera på att makten skall lämnas tillbaka till folket, vilket skulle leda till en verklig demokrati Libicki (UEN), på gruppens vägnar. (PL) Herr talman, herr ombudsman, mina damer och herrar! Jag begärde ordet inte bara som företrädare för Gruppen Unionen för nationernas Europa, utan också som ordförande för utskottet för framställningar. Det finns ett mycket intimt samarbete mellan ombudsmannen och utskottet för framställningar, eftersom båda dessa institutioner direkt ägnar sig åt det som bekymrar medborgarna, kontaktar medborgarna direkt och blir kontaktade av medborgarna direkt. Nu för tiden sägs det ofta att EU-institutionerna befinner sig långt bort ifrån medborgarnas vardag. När allmänheten upplever att den inte berörs av det som händer i Europeiska unionen är ombudsmannen och utskottet för framställningar institutioner som medborgarna kan vända sig till med sina problem och vara säkra på att de kommer att behandlas, eller åtminstone att de kommer att få en nöjaktig förklaring. Medborgarnas problem är av yttersta vikt, och de roller som ombudsmannen och utskottet för framställningar spelar är därför också mycket betydelsefulla. Vi samarbetar mycket intimt med ombudsmannen och anser att han gör ett mycket gott arbete. Förutom samarbetet mellan ombudsmannen och utskottet för framställningar finns det också ett samarbete med detta parlament när det gäller mycket viktiga fall, däribland de fall som parlamentet granskar på ombudsmannens initiativ och de som utskottet för framställningar har yttrat sig om. Det har nu blivit uppenbart att den roll som ombudsmannen spelar, som en institution som skall stå i opposition till de andra institutionerna, så att säga, är grundläggande. I dag granskar vi rapporten för 2003, som Proinsias De Rossa har talat om för vårt utskotts räkning. Vi har mycket höga tankar om ombudsmannens arbete. Jag vill bara lägga till att ombudsmannainstitutionen, av lätt insedda skäl, inte fanns i kommunistländerna. Det var inte förrän kommunismen gick tillbaka, under dess sista tid, som en ombudsman infördes i Polen. Denne får större makt i mitt hemland för varje valperiod. Det var också roligt för mig att höra att kommissionens företrädare Viviane Reding en gång hade det uppdrag som jag har äran att inneha i dag Battilocchio (NI). (IT) Herr talman! Jag talar på det nya italienska socialistpartiets vägnar. Jag är borgmästare i en liten stad strax utanför Rom, och inom ramen för mina administrativa uppgifter har jag kunnat notera hur viktig ombudsmannen är som ett gränssnitt och filter mellan den offentliga förvaltningen och medborgarna. Även om han verkar i ett annat sammanhang måste eller bör Europeiska ombudsmannen vara en modern, effektiv och fungerande kontaktpunkt mellan gemenskapens institutioner och européerna, någon som för oss närmare målet att förverkliga alla medborgares grundläggande rätt till en sund förvaltning som styrs med tydliga och rättvisa kriterier, i Nicestadgans anda. Jag välkomnar den inriktning som man har valt, att upprätta ett nätverk av ombudsmän och andra nationella och lokala organ, som klagomål som ligger utanför ombudsmannens befogenheter kan hänvisas till. Ansträngningarna att skapa ett komplett och användbart system av utomrättsliga resurser för de europeiska medborgarna bör intensifieras. Likväl måste jag efter dessa första månaders arbete som ledamot av utskottet för framställningar också säga att det fortfarande finns betydande mängder desinformation och förvirring i fråga om vad Europeiska ombudsmannen exakt skall syssla med, vilket framgår av uppgifterna i det betänkande som vi diskuterar och som Proinsias De Rossa på ett utmärkt sätt har sammanställt. Även om arbetet bedrevs på tillbörligt sätt under 2003, i enlighet med förfarandena, är det viktigt att i grunden förändra hur enskilda europeiska medborgare uppfattar ombudsmannen genom att i större utsträckning göra honom till en del av deras vardag. Hittills har han varit för avlägsen.

9 Den översyn av ombudsmannastadgan som vi hoppas på bör inriktas på denna fråga för att öka de reella, konkreta möjligheterna att hitta lösningar på de problem som underställs honom. Vi behöver en Europeisk ombudsman som kan bli en verklig länk mellan gemenskapen, statsgemenskapen och de institutioner som styr den Atkins (PPE-DE). (EN) Herr talman! Jag vill uttala mitt och parlamentets tack till i första hand Roy Perry, min företrädare, som gjort så mycket för att förbättra den roll som utskottet för framställningar spelar, och där ombudsmannens roll är en så viktig del. Jag vill också gratulera Proinsias de Rossa till ett övertygande betänkande och ansluta mig till hans tack till Jacob Söderman för hans arbete som ombudsman, och Nikiforos Diamandouros för den tid han hittills tjänstgjort. Jag vill göra fem snabba påpekanden. För det första bör kommissionen ompröva sin motvilja mot en öppnare och mer effektiv kontroll av medlemsstaterna, särskilt när det gäller införlivandet av gemenskapsrätten rörande offentlig tillgång till dokument som gäller överträdelseförfarandet. För det andra bör kodexen för god förvaltningssed iakttas av alla EU:s institutioner och organ, inbegripet kommissionen. Min grupp kommer att arbeta för detta tills vi har nått ett resultat. För det tredje stöder min grupp fullständigt en ökning och förbättring av ombudsmannens rätt att genomföra undersökningar. För det fjärde har vi hört att 75 procent av klagomålen förklaras vara otillåtliga. Vi måste ha en fortgående utbildningskampanj i hela Europeiska unionen för att förbättra medborgarnas kunskap om att det finns en ombudsman och om själva framställningsförfarandet. För det femte vill jag slutligen uppmana kommissionen och rådet att insistera på i själva verket att kräva fasta tidsgränser för när svar skall lämnas till ombudsmannen, utskottet för framställningar och framför allt till framställarna eller de klagande. Som det kanske skulle sägas i ett skolutlåtande: allt som allt, så långt allt väl Cashman (PSE). (EN) Herr talman! Även jag vill gratulera Nikiforos Diamandouros och föredraganden till deras arbete. Jag vill nu ta upp förordning (EG) nr 1049/2001. Trots all kritik fungerar förordningen om allmänhetens tillgång till handlingar mycket bra. Jag uppmanar kommissionen att godta vår begäran om en revidering av denna förordning, särskilt med hänsyn till den nya konstitutionen. Om rådet skall hålla offentliga möten i sin lagstiftande funktion behöver vi en definition av vad som menas med lagstiftande funktion. Jag vill ta upp Kathy Sinnotts påpekanden. Hon verkar ha lämnat kammaren, men hon antydde att ombudsmannen är ett uttryck för en odemokratisk process. Antyder hon att de skandinaviska länderna, där man har ombudsmannen inskriven i grundlagen, är odemokratiska? Om det är det hon menar, då bör hon be om ursäkt. Jag skulle också vilja säga till en annan hedervärd ledamot, som jag antar är medlem av Förenade kungarikets parti för oberoende (UKIP) hon sover väl! att ombudsmannens roll stärker den demokratiska processen. Det är en del av överklagandeförfarandet, och det handlar om tillämpning av naturlig rättsskipning. När det gäller överträdelseförfarandena delar jag inte uppfattningen att kommissionen missbrukar förfarandet. Överträdelseförfarandet leder ofta till en rättsprocess. Att offentliggöra sådana dokument innan beslut tagits om att vända sig till domstolen är att underminera båda sidorna i denna rättsprocess. Jag tackar Nikiforos Diamandouros och parlamentet för att de lyssnat så hövligt Matsouka (PSE). (EL) Herr talman, mina damer och herrar! Soffliggarna fick den största majoriteten i valet till Europaparlamentet i juni. Alla de europeiska medborgarna håller nog med om att det sände ett klart budskap åt alla håll. De känner inte att EU uttrycker deras åsikter, berör dem eller skyddar dem i det dagliga livet. Särskilt unga människor, kvinnor och socialt utstötta medborgargrupper i allmänhet anser att det är Europeiska unionens politik som är grunden till det förakt som de dagligen utsätts för. Icke desto mindre märker vi att de europeiska medborgarnas förtroende för Europeiska ombudsmannen som institution har ökat enormt vid sidan av denna mer allmänna trend. Enligt statistiken förväntas klagomålen från de europeiska medborgarna öka med 40 procent bara i år. Om vi tolkar denna statistik finner vi inte bara en bekräftelse på att institutionen har företrätts på ett förtjänstfullt sätt av både Jacob Söderman och min landsman Nikiforos Diamandouros, utan också att EUmedborgarna gynnar en institution som ger dem det självklara, det vill säga tillgång till Europeiska unionens institutioner. Vad som behövs för att institutionerna skall fungera bättre och betraktas som värdiga är dock, bortsett från de personer som leder dem, att de blir starkare. Vi talar ofta om det demokratiska underskottet, om bristen på insyn och politisk vilja på ett sätt som automatiskt tvingar min generation att klassificera dem som politiska klichéer. Så låt oss därför helt enkelt sluta tala om vilka problemen är och leta efter gångbara lösningar, lösningar i handling, inte i ord, samtidigt som vi stöder institutionerna. Det är naturligtvis sant att den nya konstitutionen värnar om ombudsmannen som institution och främjar öppenhet och demokratisk delaktighet i unionen, kanske inte på ett perfekt sätt men verkligen bättre än i dag. Om vi ger vårt

10 stöd på båda dessa punkter blir vi kanske överraskade vid nästa val, positivt den här gången. Vi kommer kanske att börja återfå medborgarnas förtroende och kunna övertyga dem att delta mer i Europas gemensamma äventyr. Europa förändras. Det var den slogan som gällde i det senaste Europavalet. Personligen är jag övertygad om det, men det är allas vår uppgift att se till att det förändras i positiv riktning McGuinness (PPE-DE). (EN) Herr talman! I alla system förekommer det misslyckanden, och trots Kathy Sinnotts kommentarer har vi ett mycket effektivt ombudsmannakontor i Irland, och vi är en demokrati, så de båda går hand i hand. Jag noterade att klagomål kom in till ert kansli Det anser jag är mycket få klagomål. I Irland kommer varje år in ungefär samma antal klagomål, och vi är ganska små jämfört med EU. Men jag noterade också att det var en 40-procentig ökning av antalet klagomål under ifrågavarande år. Jag förmodar att det beror på det arbete ni har lagt ned på att göra ert kansli mer känt för allmänheten. Jag tror inte att det beror på att EU:s institutioner arbetar bättre än medlemsstaternas institutioner. Alla institutioner har problemet att de skyddar sig själva snarare än att tillvarata allmänhetens intressen. Jag vet att många av de klagomål ni mottar inte ligger inom ert ansvarsområde, men detta visar återigen att medborgarna helt enkelt inte vet vart de skall vända sig när de råkar ut för administrativa eller andra problem. Som nyvald ledamot av Europaparlamentet har även jag problem med denna institution, så jag delar de svårigheter som medborgarna har. Jag skulle vilja säga att ett mer kundorienterat uppträdande från alla institutioners sida i allmänhet skulle göra er överflödig, men jag tror inte att det kommer att inträffa inom den närmaste framtiden. På nationell nivå, åtminstone i Irland, har ombudsmannens kansli inneburit en mycket positiv kraft för att åstadkomma förändringar. Det har ändrat systemet och kulturen, och jag anser att ert kansli bör vara en liknande kraft för att åstadkomma förändringar, inte bara vara en problemlösningsinstans för de enskilda medborgarna, utan en instans som kan ändra systemet till det bättre för alla medborgare. Jag önskar er lycka till i ert arbete Mitchell (PPE-DE). (EN) Herr talman! Under 2003 behandlade Europeiska ombudsmannen 363 frågor. Av de klagomål som mottogs började man behandla 250 frågor under 2003, och 110 frågor hade inte slutbehandlats i slutet av december Jag vill göra två påpekanden om dessa siffror. För det första verkar detta ytligt sett vara mycket få frågor jämfört med de klagomål som mottagits och man kan ifrågasätta om EU:s medborgare känner till vad ombudsmannen verkligen gör, även om de vet att Europeiska ombudsmannen existerar? Det kanske kan rubba samförståndet här under förmiddagen, och jag har inte för avsikt att väcka anstöt, men hur många av de nya ledamöterna här i parlamentet kan ens namnge ombudsmannen? Jag tvivlar verkligen på att de kan det. Jag skulle vilja påpeka att 66,9 procent av dessa frågor gällde kommissionen så mycket är kommissionen värd som fördragens väktare. För att vi inte skall känna oss nöjda här i parlamentet, så gällde 10,7 procent av frågorna Europaparlamentet, det näst högsta antalet. För det andra: Den 10-procentiga ökningen av klagomål till ombudsmannen bör inte betraktas som något positivt, men vi bör erkänna och tolka siffrorna i förhållande till de ansträngningar som ombudsmannens kansli har gjort för att medvetandegöra sin profil. Men skulle den 54- procentiga ökning som ombudsmannen i dag meddelat kunna hänga samman med att en mängd ledamöter i Europaparlamentet befann sig mitt i valet till Europaparlamentet och uppmärksammades offentligt? Jag har noterat det som har sagts om Europeiska byrån för uttagningsprov för rekrytering av personal och jag skulle vilja yrka på att det skall göras större ansträngningar för att undanröja de problem som finns här. Sammanfattningsvis vill jag upprepa vikten av de många roller som ombudsmannen spelar och önska honom lycka till i sitt arbete Diamandouros, ombudsman. (EN) Herr talman! Jag uppskattar verkligen att kammaren vill lyssna till mina avslutande kommentarer. Jag skall fatta mig mycket kort. Jag vill tacka alla ledamöter i parlamentet som lämnat konstruktiva kommentarer. Jag vill tacka Viviane Reding för hennes kommentarer och påpeka att hon, eftersom hon för 13 år sedan var ordförande i utskottet för framställningar, har den erfarenhet som krävs för att bedöma det arbete som utskottet och ombudsmannens kansli utför. Jag vill också tacka ordföranden för utskottet för framställningar, Marcin Libicki, för hans kommentarer och försäkra honom om att jag ser fram emot ett nära samarbete med honom för att främja ombudsmannens gemensamma mål i utskottet. Jag kommer inte att besvara alla kommentarer var och en för sig, men jag skulle vilja göra några allmänna påpekanden. Jag vill uppmana kommissionen att återigen ta upp frågan om kodexen. Kommissionären kanske var för blygsam när hon sade att hon för närvarande inte har den information som krävs för att kunna bedöma möjligheten att gå vidare. I den mån som detta är möjligt kan jag försäkra henne att jag står till hennes och kommissionens förfogande för att bidra till att föra frågan framåt, till förmån för alla medborgare.

11 Tillgång till handlingar, insyn och främjande av utomrättsliga medel är och förblir en av mina viktigaste prioriteringar. Låt mig avsluta med tre kommentarer. Utöver den 54- procentiga ökningen av klagomålen i år har vi också upplevt en 62-procentig ökning av de tillåtliga klagomålen. Detta tyder på att fler och fler människor vänder sig till oss av rätt anledning. Det tyder i sin tur på att vi har lyckats informera människorna om hur man går tillväga och vad vi kan göra för dem. Min andra punkt handlar om att 70 procent av klagomålen framfördes mot kommissionen. Det tyder absolut inte på att kommissionen arbetar sämre. Det återspeglar bara att den stora majoriteten medborgare har att göra med just kommissionen. Det är därför oundvikligt att de flesta klagomålen gäller kommissionen. Den löser en stor del av ärendena och samarbetar bra med oss. Jag kommer att se till att vi kan hantera situationen och jag är väl medveten om behovet av att fungera som en kontrollmekanism för institutionerna, bland annat kommissionen. Avslutningsvis vill jag offentligt tacka Proinsias De Rossa för hans betänkande, tacka utskottet för framställningar och tacka kammaren för dess stöd. Med ert samarbete och stöd vill jag fortsätta att tjäna medborgarna Talmannen. Debatten är avslutad. Omröstningen kommer att äga rum inom kort Välkomsthälsning ORDFÖRANDESKAP: BORRELL FONTELLES Talman Talmannen. Jag vill välkomna en delegation från den schweiziska Förbundsförsamlingen, ledd av David Eugen. Delegationer från Schweiz och Europaparlamentet håller sitt tjugotredje interparlamentariska möte i Strasbourg i dag. Jag vill framhålla den viktiga roll som de interparlamentariska mötena mellan Schweiz och Europeiska unionen spelar när det gäller att främja samarbete och ömsesidig förståelse mellan våra medborgare. På Europaparlamentets vägnar hoppas jag att deras möte blir fruktbart och produktivt. Jag vill också välkomna en delegation från Azerbajdzjans parlament, ledd av Siruz Tebrizli som är ordförande för parlamentets utskott för mänskliga rättigheter och för Azerbajdzjans delegation i den parlamentariska samarbetskommittén EU-Azerbajdzjan. Denna delegation är här för sitt årliga möte med Europaparlamentets delegation. Jag hoppas att de får en trevlig vistelse i Strasbourg Omröstning Gemensam resolution om den nya kommissionen (RC-B6-0151/2004) (Parlamentet antog resolutionen.) Barroso, kommissionen. (EN) Herr talman! Jag menar att vi har en gemensam ambition: en stark och oberoende kommission som kan föra EU framåt tillsammans med parlamentet och alla som har samma vision. Jag noterar den resolution ni just röstat om. Jag ser fram emot att få granska den närmare. Mitt första intryck är emellertid att den kan utgöra en god grund för oss för att nå en överenskommelse om hur vi skall arbeta tillsammans under de kommande fem åren. Dessa arrangemang bör formaliseras genom att det ramavtal som antogs 1999 uppdateras på ett tidigt stadium så att det kan vara vägledande för samarbetet mellan våra två institutioner. Jag önskar bara att vi i vårt avtalade synsätt skall ta hänsyn till våra respektive roller och skyldigheter, liksom till Fördraget om Europeiska unionen. Innan jag tar upp specifika detaljer i punkt 5 i er resolution vill jag på nytt bekräfta att jag står för mina åtaganden när det gäller att inrätta en kommissionärsgrupp med ansvar för grundläggande rättigheter och nya förslag inom detta viktiga område. När det så gäller de specifika frågorna i punkt 5 har jag en första kommentar. När det gäller punkterna 5 a, b och c har jag, som jag påpekade i går, efterlyst och fått ett åtagande från min grupp om att kommissionärerna avgår om jag ber dem att göra det. Jag skall mycket noga granska all kritik som parlamentet framfört mot kommissionärernas prestationer. Jag är beredd att inför parlamentet förklara de slutsatser jag drar. På så sätt bekräftar vi principen om varje kommissionärs individuella ansvar, utan att ifrågasätta principen om kollegialitet som kommissionens ordförande enligt fördraget skall garantera. Med tanke på att kommissionärer bytts ut måste vi göra åtskillnad mellan den nuvarande situationen, där varken kommissionens ordförande eller parlamentet har någon roll, och den kommande situationen enligt 1 Se protokollet.

12 konstitutionen. Genom konstitutionen närmar sig förfarandet för att ersätta kommissionärer förfarandet för att bekräfta kommissionen i början av dess mandat. Under denna övergångsfas kan jag därför hålla med om att nya kommissionsledamöter inte bör uppträda offentligt inför parlamentet förrän de har träffat det aktuella parlamentsutskottet. Deras framträdande inför rådet ligger däremot inte helt och hållet i mina händer eftersom en nominerad ny kommissionär kommer att få utföra uppgifter i anslutning till sitt ansvarsområde. Om min grupp skulle möbleras om accepterar jag en liknade skyldighet, dvs. att kommissionärer vars ansvarsområde ändrats inte officiellt skall framträda inför parlamentet förrän de har träffat det aktuella parlamentsutskottet. I fråga om punkterna 2 och 5 d antyds i er resolution att vi ännu inte tagit de steg som krävs för att undvika möjliga intressekonflikter. I går förklarade jag de detaljerade arrangemangen för att hantera eventuella problem med intressekonflikter som kan uppstå inom ett ansvarsområde. Låt oss nu genomföra dem. Vi får tillfälle att bedöma hur effektiva de är i ett senare skede. Jag kommer att göra de ytterligare förändringar som visar sig nödvändiga mot bakgrund av erfarenheten. När det gäller punkt 5 e instämmer jag, som jag sade i juli, i parlamentets syn på behovet av att tillsammans med rådet stärka den fleråriga programplaneringen och den strategiska planeringen. Jag kommer därför att i januari lägga fram preliminära förslag till unionens femåriga strategiska mål, vilka bör antas gemensamt av alla institutioner. Jag kommer att lyssna till er debatt i frågan i december och notera era viktigaste synpunkter. På så sätt föregriper vi detta viktiga nya samarbetsområde, som också anges i konstitutionen. Jag kommer nu till punkt 5 f och 5 g. Vårt förhållande måste bygga på förtroende och regelbundna kontakter. Min grupp kommer därför att prioritera att framträda inför parlamentet. Både jag och vice ordförande Margot Wallström har för avsikt att upprätthålla en regelbunden och aktiv kontakt med talmanskonferensen. Att kommissionens beslut och förslag aviseras för parlamentet återspeglar de nuvarande arrangemangen enligt ramavtalet, något som jag självfallet gärna respekterar. Jag anser ändå att detta inte alltid genomförts på ett tillfredsställande sätt vare sig för parlamentet eller för kommissionen, särskilt inte när det gäller att effektivt informera en bredare allmänhet om vad unionen gör. Jag hoppas att vi kan diskutera förbättringar av detta arrangemang och inrikta oss på att fastställa de viktigaste förslagen som förtjänar parlamentets uppmärksamhet och en gemensam kommunikationssatsning från vår sida. Dessa förslag bör så långt det är möjligt sammanfalla med sammanträdesperioderna. Om vi kan göra detta kommer jag att förespråka större flexibilitet för andra mer rutinmässiga initiativ. Punkt 5 h. Kommissionen förklarar redan nu hur den kommer att följa upp parlamentets ståndpunkter om lagstiftningsförslag. Erfarenheten har visat att systemet är användbart och jag skall gärna utvidga det till parlamentets ståndpunkter inom andra områden än lagstiftning. Punkt 5 i. Vi måste skilja mellan frågor som rör informationsflödet mellan kommissionen och Europaparlamentet och frågor som mer allmänt rör tillgången till EU-handlingar som omfattas av befintlig lagstiftning (förordning (EG) nr 1049/01). Jag vill gärna tillsammans med er titta på hur vi kan förbättra informationsflödet mellan parlamentet och kommissionen. Som jag sade i juni är det ett grundläggande krav för parlamentet att tillhandahålla demokratisk tillsyn. När det gäller förordning (EG) nr 1049/01 bör vi ta hänsyn till den praktiska erfarenheten av reglerna för tillgång till handlingar. Vi får emellertid inte glömma att dessa regler genomdrevs för bara lite mer än två år sedan. Vi bör därför inte planera för en omedelbar översyn utan snarare komma överens om en tidsplan för en översyn under detta parlaments mandatperiod. Eftersom reglerna för tillgång till handlingar fastställdes genom medbeslutande bör vi komma ihåg att detta är ett område som även kräver rådets godkännande. Punkt 5 j. De huvudsakliga riktlinjerna i kommissionsledamöternas nya uppförandekodex har redan godkänts av min grupp. Jag informerar gärna Europaparlamentet om alla förändringar i kodexens bestämmelser när det gäller intressekonflikter eller etiskt uppträdande, och jag kommer att ta vederbörlig hänsyn till alla åsikter som parlamentet framför om sådana ändringar. Punkt 5 (k). Jag menar att den gemensamma strategin för att fastställa överenskomna prioriteringar, planera vårt arbete och de mer regelbundna kontakterna mellan våra institutioner kommer att bidra till att förbättra informationsflödet inom dessa två områden. Vi bör emellertid titta på möjliga förbättringar mot bakgrund av de senaste erfarenheterna. Herr talman, ärade ledamöter! I stort sett anser jag att resolutionen är en bra grund. Vice ordförande Margot Wallström och jag kommer att samarbeta konstruktivt med er, ta itu med de frågor jag just nämnt och alla andra frågor som våra två institutioner kan anse vara lämpliga för att förstärka Europaparlamentets och kommissionens roller i deras arbete för EU (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Under de senaste veckorna har vi bevittnat något som jag anser vara en värdefull övning i europeisk demokrati.

13 Ni har inte en enda gång hört mig säga ett enda kritiskt ord om parlamentet, inte ens under de svåraste perioderna eller när det inte gick att komma fram till en överenskommelse. Tvärtom har jag alltid givit er konstruktiva svar, som bevis på att jag vill samarbeta med er institution. Jag menar att vi nu har löst alla problemen i en kompromissanda, och när allt kommer omkring kan Europa bara byggas i en anda av kompromiss. Det är omöjligt att göra alla nöjda varje gång. Kompromisser måste alltid till. Vi har kommit fram till ett resultat som på det hela taget är tillfredsställande, och det gläder mig. Vi är skyldiga Europas folk att se till att de EUinstitutioner som blir resultaten av den här övningen blir starkare och bättre kan motsvara befolkningens förväntningar. Ni är säkert medvetna om vilka dessa förväntningar är: mer tillväxt, fler arbetstillfällen och en förstärkt europeisk modell, i vilken reformer och ekonomisk dynamik förenas med solidaritet och social sammanhållning. Ni har en kompetent och effektiv kommission framför er, och jag kan försäkra er att jag kommer att lägga ned all min energi på att som dess ledare nå dessa mål och se till att Europas män och kvinnor märker vad som har förändrats. Jag räknar med ert stöd Poettering (PPE-DE), på gruppens vägnar. (DE) Herr talman, herr kommissionsordförande, herr rådsordförande, mina damer och herrar! Europaparlamentet har just, med en mycket, mycket stor majoritet, antagit en resolution som innebär ytterligare framsteg på vägen mot en mer parlamentarisk europeisk union det är jag fast övertygad om. Detta övertygande resultat visar att denna kammare har en gemensam önskan att arbeta konstruktivt med kommissionen samtidigt som den utövar sin parlamentariska och demokratiska kontroll över den. Vår resolution uttrycker en önskan om ett gott samarbete mellan kommissionen och parlamentet. Kommissionen och parlamentet måste som princip betrakta varandra som allierade, och det beror inte bara på vissa regeringars attityd. Även om det är nödvändigt att parlamentet övervakar kommissionen vill vi dock att ni skall veta att vi i princip alltid står skuldra vid skuldra med den, för den är en viktig institution i Europeiska unionen, herr kommissionsordförande. När ni agerar som fördragens väktare och vakar över att lagarna följs kommer ni alltid att ha oss, Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna, vid er sida. Som ni sade i ert svar vill vi förverkliga innehållet i den här resolutionen i form av ett ramavtal med er, precis som vi gjorde med Romano Prodis kommission, och vi bör börja arbeta på det tillsammans snart. Sedan blir det Margot Wallström, som kommande vice ordförande, som får fortsätta det arbete som hennes enastående företrädare Loyola de Palacio, som vi förhandlade fram ramavtalet med, har inlett. Någonting som är mycket viktigt är det som vi har kommit fram till när det gäller det förtroende som vi ger eller förnekar kommissionens medlemmar, och om parlamentet antar en misstroendeförklaring mot en av dem måste ni allvarligt överväga om ni skall avskeda honom eller henne vilket redan stadgas i avtalet med Prodikommissionen, herr kommissionsordförande. Om ni inte gör som detta parlament kräver måste ni komma hit och förklara er, och i parlamentariska termer är det ett framsteg jämfört med den hittillsvarande situationen. Under de kommande fem åren kan er kommission inte vid något tillfälle innehålla ledamöter som inte har gått igenom den parlamentariska processen. Om kommissionen av någon anledning förändras insisterar vi på att alla nya ledamöter i kommissionen skall utfrågas i detta parlament. Det är vad som står i resolutionen, och vi kommer att se till att det står i ramavtalet. Det gläder mig att se hela kommissionen här. Det som vi förväntar oss av er under er mandatperiod är att ni alltid skall redovisa era göranden och låtanden för parlamentet när det så begär via plenarsammanträden, utskotten eller något annat av dess organ. När parlamentet kallar går er närvaro här före alla andra åtaganden som ni kan ha, och det är viktigt, för ni är ansvariga gentemot parlamentet. Det kommer vi att insistera på, och mot bakgrund av att medlemmarna i den förra kommissionen uppträdde på så vitt skilda sätt mot parlamentet kommer vi att vara mycket vaksamma och se till att det verkligen blir så. Ert strategiska program kommer att bli mycket viktigt, och vi förväntar oss att ni lägger fram det i januari. I en tidigare resolution beslöt faktiskt talmanskonferensen att vi skulle ha en debatt i november, under den här sammanträdesperioden, om vilka parlamentets förväntningar på detta är, men processen blev ju försenad. Nu har vi beslutat att parlamentet kommer att slå fast sina principer i en resolution i december. Det är då som ni kan, och måste, notera parlamentets ståndpunkter och dessutom se till att kommissionens strategiska program ligger i linje med dem. Låt mig också säga att vår grupp anser att det är beklagligt att det subsidiaritetsförslag som lades fram av Gruppen Unionen för nationernas Europa inte antogs. Vi anser att EU skall agera kraftfullt och förståndigt när det har befogenheter att göra det, men det får inte ta på sig alla uppgifter och roller. Det finns fortfarande kommuner, distrikt, regioner och nationalstater. Var och en av dessa fyra nivåer har sina uppgifter att utföra, och

14 det är därför som vi bekänner oss till subsidiaritetsprincipen. Låt mig sluta med att säga att vår grupp i dag enhälligt kommer att ge er sitt förtroende. Vi står vid er sida, men vi kommer att framföra kritik på ett positivt sätt. Samtidigt kommer vi också att vara beslutna att utöva vår rätt till parlamentarisk kontroll, och med detta i åtanke önskar vi er, herr ordförande och kommissionärskollegiet, all välgång och framgång under de kommande fem åren. (Applåder från höger) Schulz (PSE), på gruppens vägnar. (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill citera någonting som Willy Brandt, en stor europé en ledamot av det här parlamentet och en av de mest framstående ledamöterna har sagt. Willy Brandt sade att Europaparlamentet inte fick rättigheter, utan måste kämpa för dem. Parlamentet har verkligen kämpat för att skaffa sig rättigheter under de senaste tre veckorna, och vi kan alla vara stolta över att det lyckades. Vi har stoppat en trend trenden mot för stor regeringsmakt i Europeiska unionen. Vi har gjort det klart att parlamentet, som är den fritt valda församling som företräder folket, är jämställt med de organ som företräder staterna och deras regeringar och har samma rättigheter som de. Det vi har sett hända här i parlamentet under de senaste tre veckorna är en demonstration av hur långt demokratin har avancerat i Europa. Den här kampen mot regeringar och också mot verkställande myndigheter som man inte är överens med är det som ett parlament väljs för. Det är därför som de finns till, och det är för att delta i den kampen som människor väljs in i parlament. Om vår kamp leder till en sådan framgång som den vi har haft ökar som vi alla har märkt folkets förtroende för vår institution. Människor förstår det. Från Nordkap till Sicilien, från Azorerna till ryska gränsen via Ostfriesland förstod de vad kampen handlade om. De har aldrig uppskattat detta vårt parlament så mycket som nu, och det är någonting vi bör utnyttja. Det gör den här institutionen starkare. Båda institutionerna parlamentet och kommissionen har gått stärkta ur denna process och ni, herr ordförande, har alla möjligheter att få en förändring till stånd med den kommission som ni nu leder. Låt mig följa upp det ni sade om en blindträff, vilket var en bra formulering. Somliga blindträffar kan vara spännande, men det var inte alla era. Om ni vill sluta gå på blindträffar, säg då till regeringarna rent ut att det förfarande som innebär att ni, herr Barroso, måste acceptera alla som de föreslår för er och sedan betala det politiska priset för deras förslag detta förfarande har nått vägs ände i och med Barrosokommissionen. Om ni gör det kommer både ni och kommissionen att gå vinnande ur striden. Ni kommer båda att stärkas av det. I den debatt som har pågått under de senaste veckorna har vi koncentrerat oss på kärnbudskap. Om jag får påminna er om utfrågningarna och vad de resulterade i för det var där konflikten uppstod kan dessa kärnbudskap sammanfattas i en mening, nämligen att en stor majoritet i denna kammare trädde till försvar för de grundläggande samhälleliga värdena i Europeiska unionen. Alla individers åsiktsfrihet är naturligtvis ett av dessa värden, men ett annat är parlamentets rätt att besluta vem som skall sitta i kommissionen och vem som inte skall det. Ytterligare ett annat är att förstärka demokratin. Den församling som folket har valt i fria val gick ur detta med förnyad styrka, och det är bra. Det är bra, för utan denna kan vi inte behandla varandra som jämlikar. Ni har all rätt att kritisera parlamentet, ordförande Barroso. Jag minns att ni under en av kammarens debatter för några dagar sedan verkligen hade kritik att framföra, om än bara till kammarens ena sida. Ni har all rätt att göra det, men vi är skyldiga att kontrollera vad det verkställande organet gör. Så låt mig upprepa att närhelst och jag menar närhelst! motsättningar uppstår och närhelst vi anser att er kommission eller den politiska ledningen går i fel riktning kommer vi att vidta exakt samma åtgärder som under de senaste tre veckorna. Samspelet mellan kommissionen och parlamentet på EU-nivå består i det faktum att ni har haft monopol på initiativtagandet, medan det är vår uppgift att se till att de lagar som stiftas är rättvisa och socialt balanserade, och det är just det som vi kommer att göra under de kommande fem åren. Det vi lär oss av historiens erfarenheter är att mer demokrati alltid för med sig mer social rättvisa. Av det skälet är de demokratiska framsteg som vi har uppnått för oss början på en kamp som vi kommer att föra i fem år. Jag sade det i går, och jag skall upprepa det i dag: Europas sociala landvinningar, som har uppnåtts i medlemsstaterna, kan inte offras på EU-nivå. Det är där som de måste tryggas, och det betraktar vi som er kommissions avgörande uppgift. Vi i Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet kommer att godkänna de förslag som ni har lagt fram i dag. Ett antal ledamöter i vår grupp är ännu inte övertygade och kommer inte att ge er sitt förtroende i dag. Nu måste ni vinna över också dem på er sida under de kommande åren. Europaparlamentets socialdemokratiska grupp godkänner ert förslag. Jag önskar er framgång i arbetet för social sammanhållning och social rättvisa i Europa. (Applåder från vänster) 4-039

15 Watson (ALDE). (EN) Herr talman! I dag kommer en majoritet av liberaler och demokrater att rösta för José Manuel Barrosos kommission. Vissa ledamöter kommer inte att göra det. Det återstår fortfarande arbete att utföra och vi känner på det hela taget, herr Barroso, att er kommission nu är beredd att göra det. Min grupp lyssnade med viss oro till era avslutande kommentarer i debatten i går kväll. Uppriktigt sagt oroades vi av er förmåga att förstå kammaren. Jag blev förvånad över att ni sade att en politisk grupp fått veto när det gällde förflyttningen av en kommissionär, eftersom vi alla vet att detta privilegium normalt är förbehållet nationella huvudstäder. Jag blev förvånad över att höra er påstå att en politisk grupp här i kammaren hade bundit era händer, eftersom jag trodde att de redan blivit bundna i Rom, Budapest och Haag! (Applåder från mitten) Om det var min grupp ni syftade på är jag inte medveten om att den gjort något uttalande där den insisterar på att någon av kommissionärerna skall kvarstå på sin post. Jag har sagt offentligt att ni måste ha er frihet att fatta era egna beslut om hur ansvarsområdena skall fördelas i er nya grupp. Vi vill att ni skall ha den friheten. Ni anklagade kammaren för det bristande manöverutrymmet när vi faktiskt har samarbetat med er för att utarbeta denna kompromiss och när inte någon av oss här i parlamentet får den EU-regering som vi själva skulle ha valt. Förfarandet för godkännande av kommissionen slutar inte där. Kammaren har inte till uppgift att garantera någon varaktighet. I dag får ni ert körkort. I morgon börjar vi med trafikreglerna. Vi vill ha ett nytt ramavtal, för utan möjligheten att skärskåda er kommission effektivt kan vi inte göra vårt jobb ordentligt. Parlamentarisk tillsyn utan någon möjlighet till sanktioner är en papperstigersdemokrati, och vi vill ha något bättre. För en månad sedan insisterade vi på något bättre. Det resolutionsförslag som lagts fram i dag visar tydligt att vi inte tar lätt på frågorna om lämplighet, kompetens eller intressekonflikter för någon kommissionär eller något ansvarsområde. När det förekommer oro kommer parlamentet att vara på sin vakt. Liberalerna och demokraterna kommer att vara på sin vakt. Jag välkomnar er beredvillighet att förnya ramavtalet under strängare villkor. Vi vill inte binda era händer eller hålla er som gisslan. All makt som parlamentet får medför en ansvarsbörda och det är något som vi måste ta på oss tillsammans med er och ert kollegium. Men god EU-förvaltning innebär ansvarsfull EU-förvaltning, som ni själv sade. Blivande herr ordförande! Liberaler och demokrater ger er lov att sätta igång med arbetet. Ni får vårt konstruktiva partnerskap men vi har inte möjlighet att förläna er anseende. Det är något som ni och era kommissionärer måste förvärva varje dag, varje månad, sten för sten, i denna starkare, närmare Europeiska union Cohn-Bendit (Verts/ALE), på gruppens vägnar. (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Tiderna förändras. Konceptet fantasin till makten har i dag ersatts av hyckleriet till makten, och det är mycket tydligt vad det är som sker. Vi har visat att majoriteten av ledamöterna i parlamentet inte höll med ordförandena i parlamentets största grupper, däribland ordföranden för Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna, ordföranden för Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa och till och med, i ett läge, ordföranden för Europaparlamentets socialdemokratiska grupp. Majoriteten av ledamöterna ansåg att vi borde vara mer högljudda i vår kritik av José Manuel Barrosos förslag än ordförandena ville vara. Så har det legat till under de senaste månaderna. Ändå har vi nu plötsligt upptäckt att all vår kritik av denna kommission bara hade ett begränsat värde. José Manuel Barroso höll ett starkt och kraftfullt tal till parlamentet i juli, i vilket han sade till oss att han inte skulle göra som Jacques Chirac och Gerhard Schröder ansåg. Nu säger han emellertid till oss att han kommer att göra som Harry Potter, alias Jan-Peter Balkenende, anser. Detta är för övrigt en komplimang till Jan-Peter Balkenende, eftersom jag är en stor beundrare av Harry Potter. Men varför får den nederländske premiärministern grönt ljus angående Neelie Kroes, när Gerhard Schröder nekades en superkommissionär? Dessa stora demokraters självständighet är verkligen förbluffande. Hans-Gert Poettering sade själv i en TVintervju att han inte skulle tolerera att Neelie Kroes, som har så många skandaler bakom sig, skulle ingå i kommissionen. Ändå är ingen i dag intresserad av att diskutera problemet, som hur som helst kvarstår, problemet att vi nu har en kommissionär med ansvar för konkurrensfrågor som inte kan stå upp för kommissionens självständighet eftersom hon är en produkt av sin historia. I ett sådant sammanhang är situationen verkligen ofattbar, och jag vill säga till de många ledamöter i denna kammare som är kritiska till de delar av kommissionen som är oförändrade, att genom att rösta ja och därigenom ge José Manuel Barroso en oinskränkt fullmakt kommer ni att underminera er kritik. Vi är väl medvetna om att José Manuel Barroso kommer att få en majoritet, men varför i hela världen skulle han få en majoritet som kommer att göra det möjligt att köra över oss helt när politiken skall utformas? Till alla er som betraktar er som politiker i dag och jag vänder mig till alla dem som fortfarande funderar över om de skall rösta för, mot eller avstå vill jag säga att jag är medveten om att resten av er är efterföljare, inte ledare, och majoriteten av PPE-DE-gruppen skulle faktiskt ha röstat för kommissionen förra gången. En som är en efterföljare är det från början till slut. Därför riktar sig

16 inte mina kommentarer till er, utan till dem som inte ville ge José Manuel Barroso en oinskränkt fullmakt. Jag uppmanar er att tänka över det, att rösta nej eller avstå, för att bevisa att vi intar en kritisk hållning och att José Manuel Barroso återigen har gjort dåligt ifrån sig med sina förslag. (Applåder från vissa håll) Wurtz (GUE/NGL), på gruppens vägnar. (FR) Herr talman, herr Barroso! Om en liten stund kommer er kommission att avlägga sin ämbetsed. Ändå anser vi att detta är en illusorisk framgång, eftersom den är resultatet av ett av dessa ränksmiderier på hög nivå som spär på de kriser som de syftar till att lösa. Kommissionen är nu så gott som på plats, men den har fått en lätt start i jämförelse med vad som väntar. För fem månader sedan visade en klar majoritet av de europeiska medborgarna sitt djupa missnöje med EU:s institutioner och anklagade oss för att bygga ett Europa i vilket de känner sig alltmer husvilla. Herr Barroso! Har ni sedan ni utsågs sänt något slags budskap till dessa medborgare som har förutsättningar att förse den europeiska integrationen med en ny mening? För det första har ni blivit berömd genom att smygvägen försöka ge kommissionen en vinkling som på andra håll skulle kallas nykonservativ genom att ge den högst emblematiska portföljen med frihet, säkerhet och rättvisa till en förespråkare för ett reaktionärt och gammalmodigt sätt att tänka. Detta ledde till ett allmänt ramaskri hos många delar av den europeiska allmänheten, ett ramaskri som ni inte hade förutsett, och det är till stor heder för parlamentet att det fångade upp denna känsla genom att sätta stopp för förra månadens förslag. Men det länder inte kommissionens ordförande till heder att han återigen har anförtrott så känsliga uppgifter till en person från samma regering, den minst trovärdiga av alla de europeiska regeringarna i fråga om rättvisa och försvar för friheter. (Applåder från GUE/NGL-gruppen) För det andra har ni i ännu högre grad än era företrädare spätt på det som ligger till grund för den europeiska allmänhetens förtroendekris i det Europa som håller på att byggas i dag, ett Europa som bygger på trenden mot nyliberalism och kulten att allt är till salu. I detta avseende är det inte sannolikt att er vägran att lyssna på de invändningar som kom från alla håll som en följd av er inställning till konkurrensportföljen kommer att dämpa människors oro. Herr kommissionsordförande! Slutligen bör ni inte glömma att majoriteten av européerna var emot president Bushs krigshetsande bravader ända från början. Trots de smärtsamma lektioner vi dagligen får genom händelserna i Irak väntar vi fortfarande på att ni skall uttrycka någon form av tvivel när det gäller ert olycksaliga initiativ på Azorerna, vilket splittrade Europa i en fråga av avgörande betydelse för hela den civiliserade världen. En röst för att tillsätta kommissionen är en förtroenderöst. Av de skäl som jag har anfört, och utan att vilja komma med omdömen om enskilda kommissionärer, har vi inget förtroende för den här kommissionen som helhet. Vi styrs av vårt engagemang för en vision av Europa där våra landsmän kommer att känna sig hemma, och kommer att rösta emot Barrosokommissionen Farage (IND/DEM), på gruppens vägnar. (EN) Herr talman! José Manuel Barroso sade att han tyckte att hans grupp håller hög kvalitet. Låt oss därför göra en revision av personerna. Jag har uppmärksammat att revisioner inte är särskilt populära i Europeiska kommissionen och att revisorer om de gör sitt jobb ordentligt blir uppsagda, men nu börjas det: Från Frankrike har vi Jacques Barrot som skall ta hand om transporter. År 2000 dömdes han till åtta månaders villkorlig dom för sin inblandning i ett fall av förskingring, och han förbjöds att inneha ett offentligt ämbete under två år. Från Ungern har vi László Kovács som skall ta hand om skattefrågor. Under många år var han en kommunistisk partipamp, vän till Ungerns diktator Kádár, och en uttalad motståndare till de värderingar vi sätter högt i västerlandet. (Applåder från IND/DEM-gruppen) Hans nya maktbas kommer att utforma skattepolitiken och han skall övervaka tullunionen från Cork till Vilnius. Kommer verkligen PPE-gruppen och de brittiska konservativa att rösta för det? Från Estland har vi Siim Kallas som under 20 år var byråkrat i det sovjetiska partiet innan hans nyligen förvärvade smak för kapitalismen gav honom problem. Om vi skall vara rättvisa frikändes han emellertid från oegentligheter och bedrägerier men dömdes för att ha tillhandahållit falska uppgifter. Han skall ansvara för bedrägeribekämpningen! Det är för bra för att vara sant! (Skratt och applåder från IND/DEM-gruppen) Från Förenade kungariket har vi Peter Mandelson som skall ta hand om handelsfrågorna. Han har, naturligtvis, två gånger entledigats från den brittiska regeringen, men för att vara rättvis är han en av de mer kompetenta! Från Nederländerna har vi Neelie Kroes som skall ansvara för konkurrensfrågorna. Hon har anklagats för att ha ljugit för Europaparlamentet. Det här kanske bara är påståenden, men de kommer från Paul van Buitenen och vi bör lyssna på dem. Ställ er själva en fråga: skulle ni köpa en begagnad bil av den här kommissionen? Svaret kan inte bli annat än nej!

17 Även om de vore kompetenta och även om det vore en kommission av hög kvalitet ursäkta, herr Barroso, men jag tycker inte att det är det skulle vi fortfarande rösta nej enligt den politiska principen att kommissionen är fördragens väktare, kommissionen är integrationens motor, kommissionen tar initiativ till lagstiftning som skadar våra affärer allvarligt i hela Europa, kommissionen är inkarnationen av det sämsta i Europeiska unionen, kommissionen är EU:s regering som inte är direkt ansvarig inför någon. När ni röstar så var vänliga och tänk på att 20 av dessa kommissionärer redan har sagt att de har för avsikt att genomföra konstitutionen, till och med innan den ratificerats av medlemsstaternas regeringar. Inför en sådan hisnande arrogans kommer inte någon i gruppen Självständighet/Demokrati att rösta för den här kommissionen. (Livliga applåder från IND/DEM-gruppen) Crowley (UEN), på gruppens vägnar. (EN) Herr talman! Också jag välkomnar José Manuel Barrosos åtaganden när det gäller den resolution vi just röstat om. Snarare än att upprepa vad tidigare talare redan har sagt vill jag bara understryka att den övergripande innebörden i det vi inom parlamentet vill se hända när det gäller den nya kommissionen är tydligt framlagt och formulerat i resolutionen, där man också tar hänsyn till det reviderade ramavtalet. Det är viktigt att vi, när vi diskuterar det som har hänt den senaste månaden eller de senaste sex veckorna, kommer ihåg att parlamentet har ett ansvar. Och parlamentet har levt upp till detta ansvar... (Protest från Jacques Toubon som ville ta upp en ordningsfråga.) Jag är ledsen herr talman, men jag kan inte fortsätta med det här avbrottet Talmannen. Herr Toubon! Det finns inget utrymme för ordningsfrågor under omröstningen, och jag kommer inte att ge er ordet. Ordningsfrågor kommer att behandlas efter omröstningen. Jag ber er att inte störa sammanträdet Crowley (UEN), på gruppens vägnar. (EN) Tack, herr talman! Det är viktigt att vi funderar över vad som har hänt och kommer ihåg att parlamentet har insisterat på sin demokratiska och verkställande kontroll över kommissionen. (Ytterligare protester från Jacques Toubon) Talmannen. Var snäll och sitt ned eller lämna salen, herr Toubon Crowley (UEN), på gruppens vägnar. Tack, herr talman. Som jag sade är det viktigt att vi funderar över vad som hänt. För det första skulle jag ha välkomnat möjligheten att under den senaste sammanträdesperioden rösta om kommissionens sammansättning så som den presenterades för oss vid den tidpunkten. Tyvärr övertygade en majoritet i parlamentet andra om att omröstningen inte borde äga rum. Rådet och kommissionen har emellertid besvarat de frågor parlamentet tagit upp och lagt fram ett nytt förslag och en ny grupp, som vi nu har ansvaret att godkänna. Jag skulle inte på något sätt kunna underkänna någon ledamots rätt att uttrycka en negativ uppfattning om någon av kommissionärerna. Det är emellertid viktigt att vi ser till att ledamöterna i parlamentet inte använder parlamentet för att utkämpa inhemska politiska strider med regeringar som de ideologiskt inte är överens med. Det svärtar ned kammaren och dess ledamöter när vi vägrar att låta människor ha en uppfattning som vi kanske inte instämmer i. EU bör om något handla om att försvara yttrandefriheten, tankefriheten och idéfriheten, även om vi kanske inte instämmer i dessa idéer eller tankar. (Applåder från höger) När dammet väl har lagt sig kommer inte folket i Europa att döma oss utifrån hur rörliga de politiska grupperna har varit inom parlamentet eller om vi kan vinna över en annan institution. De kommer inte att bedöma oss utifrån om parlamentet är starkare än rådet eller jämställt med rådet eller kommissionen. De kommer inte heller att döma oss utifrån vem vi hindrade från att bli kommissionär. De kommer att döma oss och kommissionen på grundval av vad vi kan leverera till folket i EU. Det är dags att sluta upp med de politiska spelen, sätta igång med den verkliga dagordningen, se till att Lissabonstrategin fungerar och att Europas folk får bättre tillgång till arbetstillfällen och möjligheter av högre kvalitet. Vi måste också främja EU:s roll i mer vidsträckt bemärkelse. Om sex månader kommer folket i Europa inte att komma ihåg vilka enskilda kommissionärer som inte godkändes. Vad de emellertid kommer att fråga om är vad EU gjorde åt Darfur, åt Elfenbenskusten och för att hjälpa de mest marginaliserade människorna i vårt samhälle. Här i kammaren har vi en röst. Vi är valda för att vi skall använda den rösten och tala för de människor som valt att placera oss här som sina företrädare. Men vem kommer att tala för de ensamma och illa behandlade? Om inte vi gör det vem skall då göra det? Vem kommer att tala för de kuvade och förtryckta? Om inte vi gör det vem skall då göra det? Vem ger oss rätten att tala för alla dessa människor om vi använder vår tid och energi till

18 att försöka vinna över ett nyliberalt, nykonservativt, kommunistiskt eller något annat synsätt? Det fantastiska med kommissionen och Europeiska unionen är att de gjort det möjligt för människor med olika politiska ideologier att lägga sina individuella ideologier åt sidan för att uppnå enighet för det gemensamma goda. Vi bör aldrig börja med enighet, men vi bör alltid sluta med enighet och kompromiss. Herr Barroso! Ni och er grupp har visat att ni vill lyssna till parlamentets farhågor. Jag hoppas och tror att detta kommer att fortsätta. Ert ansvar och era skyldigheter enligt fördragen är också viktiga. Då och då kommer ni att tvingas stå upp och inte ge efter för alla krav från regeringarna eller parlamentet. Det är bara när vi har detta slags interinstitutionella motsättningar som vi verkligen kan uppnå de bästa resultaten. Jag välkomnar den här kommissionen. Större delen av vår grupp kommer att stödja den liksom större delen av parlamentet. I utbyte mot detta stöd ber vi om rent spel. (Applåder från höger) Le Pen, Jean-Marie (NI). (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Cirkus Buttiglione har bommat igen dörrarna, och hädanefter kommer den europavänliga ordningen att härska i Strasbourg. Rocco Buttiglione, en fri man som bekänner sig till den katolska tron, har ersatts av Franco Frattini, en typisk frimurare. Ingrida Udre, en lettiska som har anklagats för att vara EU-skeptiker av en av sina landsmän, har också ersatts. Men varken Laszlo Kovács, den gamle stalinist som utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi ansåg vara fullkomligt inkompetent, eller Mariann Fischer Boel och Neelie Kroes, som har dragit på sig kritik angående potentiella intressekonflikter, har ersatts. Jag tycker att man kan dra lärdom av Buttiglioneaffären och att denna affär har skördat tre offer. Lärdomen är att man måste vara eurokompatibel för att vara kommissionsledamot, det vill säga politiskt, mentalt och till och med religiöst korrekt, samt vara förtjust i tolerans, icke-diskrimineringsprincipen och framför allt mänskliga rättigheter, de rättänkandes moderna bibel. Alla avvikelser kommer hädanefter att bestraffas hårt. Låt oss nu titta på offren. Det första är den kommande europeiska konstitutionen. Europaparlamentet har visat förakt för både artikel II-70 om tanke-, samvets- och religionsfrihet och artikel II-71 om yttrande- och åsiktsfrihet, och på sätt och vis är Rocco Buttiglione den förste sekuläre martyren för stadgan med grundläggande rättigheter. Det andra offret är Italien, som gav efter för Europaparlamentet när detta tvingade Silvio Berlusconi att ersätta den kommissionär han hade utsett, och vars kompetens och ärlighet ingen hade ifrågasatt före utfrågningen. Det tredje och sista offret är Europeiska kommissionen och dess ordförande José Manuel Barroso, eftersom båda har försvagats av denna styrkemätning med parlamentet. Nej, herr Barroso, ni var varken en gisslan eller ett offer för extremhögern, som ni felaktigt hävdade, ni föll offer för era egna felbedömningar. Ni insåg lite för sent att vi var på väg mot en konfrontation och att parlamentet tänkte få er att kapitulera för att slå fast sin makt gentemot rådet och kommissionen. Vad oss i den europeiska högern anbelangar är vi stolta över det som vi tror på och litar på folkets stöd. Vi kommer att försvara våra landsmän mot både den europeiska superstaten och Turkiets anslutning genom att rösta emot tillsättandet av er kommission. Jag vill göra ett sista påpekande. Herr ordförande! Ni har själv medgivit att ni lade er i Frankrikes affärer när den portugisiska regeringen stödde Jacques Chirac i presidentvalet Jacques Chirac, som alla vet varken känner till Europas geografi eller historia, sade nyligen att vi alla är Bysans barn. Det är svårt att tänka sig ett mer olycksbådande omen, eftersom Bysans barn, som var upptagna med att diskutera änglarnas kön med sina föräldrar och rådgivare, övermannades av sultan Mehmet II:s islamiska armé den 29 maj 1453 efter en belägring som varade i en och en halv månad. Som en symbolisk och barbarisk gest doppade sultanen sin hand i de döda kristnas blod och strök ut detta blod på väggen till Hagia Sofia i Konstantinopel, som blev och har förblivit Istanbuls viktigaste moské Poettering (PPE-DE). (DE) Herr talman! Jag vill göra ett personligt uttalande på mina och min grupps vägnar. Nigel Farages påstående är ovärdigt Europaparlamentet. (Livliga och ihållande applåder) Jacques Barrot har aldrig någonsin begått något brott aldrig någonsin! Trots att Jacques Barrot tillhör en annan institution har jag känt honom i många år och därför vill jag utnyttja det här tillfället för att på vår grupps vägnar säga att Jacques Barrot är en förträfflig person. Han är rättskaffens, han är trovärdig och vi har fullt förtroende för honom. (Livliga applåder) Herr talman! Jag kräver att det undersöks huruvida de förolämpande yttranden som Nigel Farage har gjort under den här debatten skulle kunna leda till straffrättsligt åtal. Jag tillbakavisar dessa uttalanden med största kraft och vill slå fast vårt helhjärtade stöd för Jacques Barrot. (Livliga applåder och tumult) Schulz (PSE). (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Det Hans-Gert Poettering just sade gäller även för min egen grupp. Vi har öppet kritiserat några kandidater, men de kritiska anstormningar som är vanliga i politiska debatter får aldrig leda till att människors integritet skadas eller att de döms på

19 förhand. Så låt mig säga, på en gång och mycket tydligt, att oavsett vilken kritik som vi har tvingats framföra i denna fråga kan det inte råda något tvivel om kandidaternas mänskliga och personliga integritet. Jag vill att Jacques Barrot skall veta att trots att han tillhör en annan politisk familj än vår egen så råder det inget som helst tvivel om i synnerhet hans politiska integritet. Jag instämmer helt i det som föregående talare sade och tycker att det som sades om den brittiske ledamoten också gäller Jean-Marie Le Pen. (Livliga och ihållande applåder) Cohn-Bendit (Verts/ALE). (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Ni känner säkert till att vi har varit mycket högljudda i vår kritik mot vissa kommissionärer, men jag vill säga till José Manuel Barroso öga mot öga att också vi anser att han har attackerats på ett oacceptabelt sätt. Problemen med finansiering av politiska partier har påverkat alla partier... (Blandade reaktioner)... har påverkat alla partier. (Protester från gruppen De gröna/europeiska fria alliansen) Ja, jag är medveten om att jag kunde ha sagt att De Gröna inte har påverkats, men det är inte det det handlar om. Därför uppmanar jag alla parlamentets ledamöter att fortsätta med sina politiska attacker på kommissionen, men att undvika att ge sig in på personangrepp, eftersom jag anser att den sortens prat inte leder någonstans Watson (ALDE). (EN) Herr talman! Jag vill inte kommentera anklagelserna från Nigel Farage. Han får ta det rättsliga ansvaret för de anklagelser han framför. Jag måste säga att jag är överraskad och besviken över hans grupps uppträdande här i parlamentet under ett antal veckor. Förra gången bölade en av hans medlemmar, Robert Kilroy-Silk, som en tjur i mikrofonen. Jag skäms ibland över britternas rykte i Europa på grund av fotbollshuliganerna. Jag är rädd att vi nu har representanter för dem här i parlamentet Wurtz (GUE/NGL). (FR) Herr talman! Jag tycker att det vore väl använd tid att ge ordet till gruppordförandena så att de kan förklara vad de anser om den här incidenten. Vi måste stå för en syn på politiken som omfattar etiska överväganden. Även om jag personligen anser att allt är tillåtet i en politisk debatt tycker jag inte att förtal är acceptabelt. Därför vill jag säga att jag respekterar José Manuel Barroso som person trots att han är min politiske motståndare, och på min grupps vägnar vill jag säga att vi inte på något sätt håller med om det förtal som han har utsatts för Talmannen. Herr Farage! Ni får tala när jag ger er ordet. Jag ber er att använda er talartid till att fundera över det ni har sagt. Ni har rätt att begära att det ni säger inte skall tas till protokollet. Om det gör det måste ni vara beredd att ta eventuella rättsliga konsekvenser av det ni har sagt Farage (IND/DEM). (EN) Herr talman! Jag är inte säker på om jag skall ta era kommentarer som ett neutralt inlägg eller kanske snarare som ett förtäckt hot. Jag misstänker det senare. Jag vill göra det fullständigt klart att jag inte framförde dessa kommentarer utan att ha gjort omfattande efterforskningar. Daniel Marc Cohn- Bendit antydde att han visste betydligt mer om fallet genom att försöka säga att dessa svårigheter och problem har påverkat många partier i Frankrike. Jag framförde kommentarerna om Jacques Barrot efter att ha undersökt fallet mycket noga. Jag trodde att det tillhörde uppgifterna för ett parlament även om jag inte är någon särskild vän av just detta att dess ledamöter skulle kunna tala fritt, göra uttalanden och ställa frågor. Jag trodde att detta var vad parlament handlade om, så jag tycker att Hans-Gert Poetterings kommentarer är mycket förvånande. Om det kan bevisas att det jag har sagt är fel, om det kan bevisas att mina efterforskningar är bristfälliga, vill jag vara fullständigt tydlig med att jag under sådana förhållanden självklart skulle dra tillbaka yttrandena och helhjärtat be om ursäkt. (Applåder från IND/DEM-gruppen) Förslag till beslut om val av den nominerade kommissionen (B6-0164/2004) (Parlamentet antog beslutet.) Talmannen. Herr Barroso, kommissionärer! Europaparlamentet har just gett er sitt förtroende, och jag gratulerar er. Detta sätter punkt för en viktig episod i den europeiska parlamentariska demokratins historia. Europa behöver en stark kommission och ett trovärdigt parlament, och det har vi i större utsträckning i dag än i går. Trots att vi har olika åsikter tycker jag att vi kan vara nöjda med att vår debatt har nått ut till Europas medborgare. Herr Barroso! Jag vill säga att parlamentet, liksom ni, vill ha ett nytt partnerskap mellan våra båda institutioner som bygger på ömsesidig respekt och tillit, så att Europeiska unionen kan bli mer demokratisk, legitim och effektiv.

20 Barroso, kommissionens ordförande. (PT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill bara, på mina egna och alla mina kommissionsledamöters vägnar, framföra mitt uppriktiga tack för det förtroende som ni just har gett den här kommissionen. Jag vill säga till er att jag inser att detta är ett stort, eller snarare enormt, ansvar, och att vi kommer att sträva efter, göra allt för att tjäna Europa, för att tjäna Europeiska unionens institutioner och för att tjäna alla våra medborgare. Jag har inget mer att säga just nu, men vi har verkligen en hel del att göra. Tack så mycket Nicolaï, rådet. (EN) Herr talman! Jag vill gratulera den nya kommissionen som har brett stöd i Europaparlamentet. Jag ser fram emot att få samarbeta med denna nya kommission. Jag vill också gratulera Europaparlamentet. Det som har hänt i dag har stärkt både den europeiska demokratin och Europeiska unionen som helhet ORDFÖRANDESKAP: ONESTA Vice talman Betänkande (A6-0030/2004) av Proinsias De Rossa för utskottet för framställningar om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2003 (2004/2091(INI)) (Parlamentet antog resolutionen.) Talmannen. Omröstningen är avslutad. Vi kan nu gå över till röstförklaringarna Val av kommissionen Röstförklaringar Belder och Blokland (IND/DEM), skriftlig. (NL) Som nederländska ledamöter i gruppen Självständighet/Demokrati hade vi ett dilemma inför den här omröstningen. Under oktober månads plenarsammanträde i Strasbourg reagerade vänstergrupperna och de liberala grupperna mycket fientligt på Rocco Buttigliones bibliska uppfattningar om äktenskap och sexualitet uppfattningar som vi kan känna igen oss i. Vi är kritiska till den ståndpunkt som Europaparlamentet har antagit. Det finns en mental anda här som stöter bort andra principuppfattningar. Därför är det svårt för oss att ge vårt samtycke till en kommission utan Rocco Buttiglione. Alltför mycket har hänt för att det skall räcka med att bedöma den föreslagna kommissionens kompetens. När allt kommer omkring kan denna omröstning inte ses isolerat från den orättvisa som begåtts mot Buttiglione, framför allt eftersom han var trogen fördraget. För oss är det svårt att avgöra vilket som är viktigast: smärtan och upprördheten inför Europaparlamentets beteende eller bedömningen av den föreslagna kommissionens kompetens. Det finns ju bara en omröstning, och den måste spegla alla våra känslor och överväganden. Med tanke på det dilemma vi har beskrivit har vi avstått från att rösta, och därmed visat att religionsfrihet och åsiktsfrihet betyder lika mycket för oss som EU:s administrativa kapacitet Bielan, Fotyga, Janowski, Kamiński, Libicki, Roszkowski och Szymański (UEN), skriftlig. (PL) Parlamentets sätt att tvinga igenom förändringar av Europeiska kommissionen under José Manuel Barrosos ledning är enligt min mening en överträdelse av parlamentets befogenheter och principen om samvetsfrihet. Nomineringen av kommissionsledamöter bör vara ett suveränt beslut av medlemsstaternas regeringar, och Europaparlamentet bör inte ifrågasätta deras val. Parlamentsutskottets negativa inställning till Rocco Buttiglione, den kommissionsledamot som nominerades för rättvisa, frihet och säkerhet, grundades på ideologiska överväganden och inte på en bedömning av Buttigliones meriter. I grund och botten diskriminerades han av vänstern för att han var öppen med sina kristna övertygelser. Samtidigt som parlamentet hindrade en trons man från att bli kommissionsledamot en man vars hederlighet tydligt framgår av hans livsföring är det skandalöst att det i samma kommission finns utrymme för människor som har varit framträdande i antidemokratiska kommunistiska regimer. Detta är ett bevis för parlamentets dubbelmoral. Jag har därför avstått från att rösta för ett godkännande Bradbourn (PPE-DE), skriftlig. (EN) Jag och mina brittiska konservativa kolleger har lagt ned våra röster i omröstningen om José Manuel Barrosos kommission, för även om vi starkt stöder den utnämnda ordföranden är vi mycket tveksamma när det gäller kommissionen som helhet. Vi erkänner att José Manuel Barroso har de egenskaper som krävs för att fullgöra sina plikter och att han i stora drag delar våra uppfattningar om Lissabonstrategin och de transatlantiska förbindelserna. Vi erkänner också att