Forskningsöversikter, yngre framgångsrika forskare

Transkript

1 Forskningsöversikter, yngre framgångsrika forskare Version Vetenskapsrådets ämnesråd för humaniora och samhällsvetenskap bestämde i samband med seminariet 2 juni 2014 att be ett tjugotal yngre forskare från hela det humanistisksamhällsvetenskapliga området att skriva kortare texter om cirka 2-3 sidor som svarar på frågorna: 1) vilka förväntningar bör allmänheten, vetenskapssamhället och de politiska beslutsfattarna ha på humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning? 2) vilka visioner har du för forskningen inom ditt vetenskapsfält framöver? Skribenterna som tillfrågades var/har varit verksamma vid RJ:s Pro Futura-program, ERC:s starting grants, Sveriges unga akademi och VR:s framstående yngre forskare.

2 Förväntningar och visioner på humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning Gustaf Arrhenius VR undrar om vilka förväntningar allmänheten, vetenskapssamhället och de politiska beslutsfattarna bör ha på humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning och vilka visioner jag har för forskningen inom mitt vetenskapsfält framöver. I min reflektion nedan så försöker jag besvara dessa två frågor på samma gång. Jag kommer inte att gå in på frågor som förvisso är av stor vikt men tämligen självklara, t ex att forskning bedrivs på ett redligt och metodmässigt sunt vis, att den integreras i undervisningen på våra universitet och högskolor, mm. Jag kommer också att ha ett bredare perspektiv än mig eget forskningsfält och snarare tänka på hela HS-området. Vad jag tycker att allmänheten, vetenskapssamhället och de politiska beslutsfattarna kan förväntas sig är att humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning tar sig an de stora frågorna och utmaningarna som mänskligheten står inför. Detta kräver långsiktig och ofta tvärvetenskaplig forskning av internationell toppklass. Man behöver knyta samman forskare från olika discipliner under tre till åtta år för att därigenom producera forskning som är genuint informerad av kunskap och metoder från flera områden. Det ger också större möjliget att framställa policyrelevanta resultat då mer abstrakta idéer från vissa områden (t ex politisk filosofi) ofta kräver belysning av mer empiriskt och policyinriktade ämnen (t ex delar av ekonomi och statsvetenskap). Genom min erfarenhet från det Fransk-svenska programmet i filosofi och ekonomi vet jag vikten av att forskare möts över längre tid för att tvärvetenskapliga samarbeten ska bli lyckosamma. Det behövs också personer i gruppen som kan kommunicera med forskare från olika fält, d v s fungera som en brygga mellan olika vetenskapliga traditioner och språk, och där kommer inte minst seniora forskare med sådana erfarenheter att spela en viktig roll. Låt mig ge några exempel på sådana stora frågor som jag hoppas vi kommer att kunna tackla inom HS-området framöver: Vårt ansvar mot framtida generationer. Hur vi ska hantera klimatförändringen har stigit fram som vår tids stora ödesfråga där beslut idag kommer att ha konsekvenser för livsförhållandena väldigt långt in i framtiden. Huvudfråga är hur man ska värdera framtida liv och deras välfärd i våra beslut, en fråga som har en direkt koppling till ytterst viktiga praktiska problem, som klimatförändring, överbefolkning, utrotning av djurarter och människosläktets överlevnad. Här behöver man samarbete mellan forskare i filosofi och ekonomi men också forskare inom statsvetenskap, sociologi och företagsekonomi som kan ta sig an frågan om vilka institutionella förändringar som krävs nu för att vi ska kunna hantera vårt ansvar mot framtida generationer.

3 Demokrati för det 21:a århundradet. Den politiska utvecklingen under de senaste trettio åren och de miljöproblem som mänskligheten nu står inför har gjort reflektioner kring demokratins natur och värde allt mer brådskande och viktigt. Å ena sidan har ett antal länder bytt politiska system från enpartisystem, diktaturer och minoritetsstyre till någon form av demokratiska system. Detta ger intrycket av en seger för demokratin. Å andra sidan så tycks multinationella företag, övernationella stater och institutioner tillskansa sig makt från demokratiskt valda nationella regeringar till förmån för icke-valda organ. I de etablerade demokratierna har väljarnas missnöje med politiska partier och den demokratiska processen ökat samtidigt som valdeltagandet har minskat. Det demokratiska styrelseskicket har dessutom, både i teorin och i praktiken, en slags "nutidsbias" då den endast avspeglar nu existerande människors preferenser (de är de som röstar i valen). Samtidigt är det framtida människor som kommer att få bära bördorna av många av de beslut som fattas i dag. Klimatförändringen t ex kommer mestadels att påverka framtida generationer. Dessa aspekter tyder på en kris för demokratins position som det bästa styrelseskicket. Mot bakgrund av detta behöver vi igen ställa grundläggande frågor om omfattningen och gränserna för demokratiskt styre och dess värdemässiga grund. Vilka frågor bör beslutas demokratiskt? Vad är den lämpliga domänen för demokratiskt styre? Är dess domän bara nationalstater eller bör den även tillämpas på övernationella stater av betydande storlek eller kanske till och med globalt? Kan det appliceras på icke-geografiska enheter som internationella institutioner och företag? Kan framtida människors intressen representeras bättre i den nuvarande demokratiska ordningen? Är en sådan representation förenlig med ett demokratiskt system? Kärnfrågan som löper igenom alla dessa frågor är: Vem ska ha rätt att delta i vilka beslutsprocesser? Här behövs sammarbete mellan politiska filosofer, statsvetare, national- och företagsekonomer, ekonomihistoriker, m fl. Nya teknologier och mänsklighetens framtid: Den tekniska utvecklingen på 1900-talet gick i en aldrig tidigare skådad takt och livsförhållandena idag är på många sätt väldigt olika jämfört med år Det är mycket troligt att förändringarna under 2000-talet kommer att bli ännu mer revolutionerande p g a framsteg inom vetenskap, teknik och medicin. Exempel på områden är förbättringar av människans förmågor (fysiska, kognitiva, humör och livsförlängning) m h a läkemedel, genteknologi och andra tekniker; syntetisk biologi; artificiell intelligens (AI); nanoteknologi; avancerad övervakningsteknik; geoteknik (dvs avsiktlig global förändring av jordens miljön för att hantera klimatfrågan). Det är lätt att föreställa sig att någon av dessa teknologier kommer att producera stora vinster för mänskligheten i termer av välstånd och välmåga. Men även de potentiella riskerna är stora. Experter på olika globala katastrofrisker uppskattade i en enkät från 2008 att sannolikhet att den mänskliga arten kommer att dö ut före 2100 är så hög som en 19% och att de största riskerna kommer från nya teknologier. T ex kan framsteg inom syntetisk biologi utlösa (avsiktligt eller oavsiktligt) globala epidemier och liknande katastrofer kan uppstå från självreproducerande nanorobotar. Det är av yttersta vikt för att uppskatta sannolikheten för sådana

4 händelser, och för att förstå hur de kan undvikas. Huvudfrågorna som pockar på svar är (1) Om vi vill säkra en god framtid för mänskligheten, vilka forskningsområden inom naturvetenskap, teknik och medicin är viktigast att prioritera, vilka områden är mindre brådskande och vilka områden (om några) bör undvikas helt och hållet? och (2) Hur kan forskningsprioriteringar i enlighet med svaret på första frågan bäst förverkligas med tanke på världens politiska situation och institutionella struktur? Här behövs samarbete mellan matematiker, filosofer, datavetare, miljösystemanalytiker, AIforskare, vetenskapshistoriker, m fl. Diskriminering, feminism och rasstudier. Inom postkolonial teori, genusvetenskap och filosofi har den dominanta diskussionen av diskriminering, sexism, och rasism varit från ett historiskt, litterärt och diskursivt perspektiv. Dessa perspektiv har på senare tid kompletterats av mer empiriska ansatser i ekonomi, psykologi och statsvetenskap. Inom analytisk feminism och analytiska rasstudier ( analytical race studies ) angriper man dessa problem med metoder och verktyg från framförallt analytisk filosofi (moralfilosofi, politisk filosofi) men även från nationalekonomi och analytisk sociologi. Typiska problem som är föremål för undersökning är hur man ska förstå begrepp som ras och etnicitet; hur ras respektive etnicitet konstrueras i en modern färgblind värld; om omedveten bias ( implicit bias ) i beteende är evidens för rasitiska och sexistiska fördomar; vad utgör diskriminering och när är den otillbörlig; om positiv särbehandling är förenlig med liberala idéer om lika möjligheter; och hur liberala och rättighetsbaserade samhällen ska förhålla sig till krav på särbehandling och erkännande av gruppidentiteter. Det finns redan en växande om än liten litteratur inom analytisk feminism medan analytiska rasstudier kan sägas vara i sitt födelseskede. Det är av vikt att stärka denna nya men viktiga forskningsinriktning som naturligtvis har en stor potential att göra ett avtryck i den intensiva debatt som förs om dessa frågor i Sverige och internationellt och också kan ge svar på pockande frågor som det mångkulturella samhället och tillväxten av främlingsfientliga rörelser ställer oss inför. Sådana ansatser skulle involvera filosofer, genusvetare, forskare inom rasstudier, historiker och sociologer. För att få till forskningssamarbeten av ovanstående typ krävs en viss flexibilitet vad gäller bidragsformer, både avseende storlek och utformning. Naturligtvis behövs projektbidrag av det slag som VR för närvarande delar ut, där enskilda forskare söker bidrag för väl avgränsade projekt och där bedömningen avgörs av projektets kvalitet. Men det behövs också större medel som kan sökas av några ledande forskare för att knyta samman forskare från olika discipliner under 3-8 år för att därigenom producera forskning som är genuint informerad av kunskap och metoder från flera områden. För att detta ska vara attraktivt för ledande seniora forskare krävs dock att man är generös med att ge medel för administrativt stöd då ingen toppforskare är intresserad av att bli förvandlad till forskningsadministratör utan ordentlig tid för egen forskning. Den ledande forskaren ska aktivt formulera spännande och fruktbara forskningsteman och söka upp lämpliga forskare för att bilda grupper som kan söka externa

5 medel för forskning men han/hon ska inte, som det oftast är idag, behöva ägna större delen av sin tid till detta och till att skriva själva ansökan. Därför är det mycket önskvärt om det fanns möjlighet för etablerade forskare att söka rejäla initieringsbidrag under enklare former för att på en kortare tid anställa en forskningskoordinator som arbetar med ansökan. För sådan initieringsansökan ska det inte krävas att man skriver en detaljerad och arbetskrävande projektansökan, utan där man kan hänvisa till den forskning man bedriver och de meriter man har. Man behöver också vara generös med administrativt stöd för själva det tvärvetenskapliga forskningsprojektet då projekt som involverar många personer från olika discipliner tar mer administrativa resurser i anspråk. Låt mig säga några ord om den tvärvetenskapliga forskningens natur då det finns en viss oklarhet om vad som räknas inom detta område. Den bästa tvärvetenskapen är ofta inte alls den som innebär att två vetenskaper metod- och ämnesmässigt smälter samman, vilket finansiärer titt och tätt verkar ha i åtanke i sina utlysningar. Den bästa tvärvetenskapen är snarare av mindre genomgripande karaktär och innefattar tvärvetenskapliga möten, seminarier och workshops över längre tid där man tar sig an olika aspekter av samma fråga från olika vetenskapliga perspektiv, man drar nytta av varandras kritik och resultat mm, men man publicerar fortfarande inom sina respektive discipliner. Denna ansats har fungerat ypperligt i det Fransk-svenska programmet i ekonomi och filosofi. Den gör det också lättare att uppehålla den vetenskapliga kvalitén då granskningen av resultaten sker på traditionellt vis av referees för de bästa tidskrifterna och bokförlagen. Slutligen, hur önskar jag att allmänheten, vetenskapssamhället och de politiska beslutsfattarna ser på humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning i framtiden? Jag hoppas att de ser forskare inom HS-området som viktiga aktörer i den offentliga debatten genom högklassig forskning som visar hur vetenskapen kan bidra när det gäller lösningen av viktiga samhällsfrågor och framtidens utmaningar. Gustaf Arrhenius Professor Dept. of Philosophy, Stockholm University Collège d'études mondiales Stockholm Centre for Healthcare Ethics (CHE), Karolinska Institute Young Academy of Sweden gustaf.arrhenius@philosophy.su.se