NJA 2006 s. 638 Ana Maria Ghinea, grupp 7. Fråga om passivitetens rättsverkan i samband med mottagandet av ett bekräftelse om en avtalsslutning.

Transkript

1 NJA 2006 s. 638 Ana Maria Ghinea, grupp 7 BAKGRUND Efter några förhandlingar träffades ett bolag och ett landsting en skriftlig överenskommelse den 19 september Genom denna kom parterna överens om bl. a att de snarast skulle inleda diskussioner för att slutgiltigt fastställa bolagets rätt till ersättning för ekonomisk skada orsakad av landstinget. Den 20 december 2000 träffades parterna i syfte med att göra den slutliga överenskommelsen som innehåll bl. a påståendet att om landstinget inte skulle framställa någon invändning mot ersättningsbelopp före den 31 december 2000 då skulle det anses att parterna var överens över ersättningssumman och att bolaget skulle tillställa landstinget en skrift i enlighet med överenskommelsen. Ingen invändning gjordes av landstinget och den 15 januari 2001 sände bolaget den slutiga överenskommelsen till landstinget för underskrift. Eftersom landstinget inte hörde av sig under oskälig lång tid och inte heller hade betalt hela ersättningen om anförde bolaget talan mot landstinget för att domstolen skulle förplikta landstinget att till bolaget utge hela ersättningen som de kom överens om den 20 december RÄTTSFRÅGA Fråga om passivitetens rättsverkan i samband med mottagandet av ett bekräftelse om en avtalsslutning. HD:S LÖSNING I sin bedömning ansåg den Högsta domstolen ( HD ) att ett avtal ingåtts mellan landstinget och bolaget den 20 december Som grund för sitt avgörande etablerade HD principen om passivitetens rättsverkan i samband med meddelande av avtalsbekräftelse. Samtidigt förklarade HD de förutsättningarna som måste uppfyllas för att principen skulle gälla. För den första måste bekräftelse mottagaren vara en näringsidkare. För den andra måste bekräftelse mottagaren vara i ett handling förhållande med bekräftelse avsändaren. För den tredje måste meddelandet innehålla en erkännande av ett påstått avtal. För den fjärde måste bekräftelse mottagaren inte utan oskälig uppehåll reklamerat innehållet i bekräftelse. Slutligen skulle bekräftelse mottagaren inte kunna visa att avtalet hade annat innehåll. I det här fallet ansåg HD landstinget som en näringsidkare som förhandlade med bolaget bl. a den 20 september Uttrycket att den slutliga överenskommelsen meddelades för underskrift ansågs som bekräftelse av ett påstått avtal. Eftersom landstingen var passiv under lång tid beslutade HD att avtalet skulle anses ha ingåtts så länge landstingen inte kunde visa att sådant avtal inte ingåtts. EGEN KOMMENTAR Med den avgöranden framställer HD avtalsbekräftelse stor betydelse som bevismedel samt förklarar på ett tydligt sätt vilka är de förutsättningarna som gör att underlåtenhet att reklamera ett bekräftelse ses som ett erkännande att ett avtal ingåtts. När de den första förutsättningen ser man att HD framställer ett krav på att motagaren måste vara en näringsidkare men säger ingenting am avsändaren. Därför kommer frågan om det räker att avsändaren är en vanlig person eller måste denne vara en näringsidkare också. En förklaring skulle spela stor roll eftersom kretsen inom vilken den ovan nämnda principen skulle gälla minskar om båda parter måste vara näringsidkare.