Kultur och hälsa Mellan lunch och kaffe

Transkript

1 1 [27] Referens Birgitta Jansson Slutrapport Kultur och hälsa Mellan lunch och kaffe KULTUR OCH FRITIDSFÖRVALTNINGEN Post Botkyrka kommun, TUMBA Besök Munkhättevägen 45 Kontaktcenter Direkt Sms E-post Org.nr Bankgiro Fax Webb

2 2 [27] Innehållsförteckning Sammanfattning 4 Bakgrund 5 Så här tänkte vi 5 Målsättning 5 Syfte 6 Projektets övergripande tidsplan 6 Projektets processgrupper 7 Ekonomi 7 Målgrupper 8 Vård och omsorgsboendet 8 Deltagare 8 Kulturambassadörer 8 Kulturvärdar 8 Det här gjorde vi 9 Del 1, Att låta-spåret 9 Rörelse-spåret 10 Metodhandböcker 10 Prova-på-tillfällen för boende och anhöriga 11 Föreställningar och konserter för alla Botkyrkas seniorer 12 Medarbetarutbildning 13 Del 2, De långa spåren 14 Ett fotografiskt spår 14 Inspirationsträffar för fast anställd omsorgspersonal 15 Kulturombudsutbildning 15 Föreställningar och workshops 15 Det här lärde vi oss 16 De äldre i projektet 16 Ett nytt språk 16 Ett långsiktligt välmående 17 De äldres växande delaktighet 18

3 3 [27] Kulturambassadörer, kulturvärdar och övriga medarbetare 18 Vi öppnar dörrar 18 Att se, höra och möta 19 Värdegrundgarantierna 19 Ett gott värdskap 20 Omsorgspersonalens resa 21 Pedagogernas resa 22 Projektets bekymmer 23 Kommunikation 23 Tid 24 Framtiden? 25 Bilagor Bilaga 1; Deltagande kulturambassadörer och kulturvärdar 26 Bilaga 2; Kontaktlista till medverkande 27 Friliggande digitala dokument Metodhandbok Ljudgymnastik Metodhandbok Rörelse Reflektioner/studie från Marie Bergman Ljudspår 1 Reflektioner från Allegården, Ljudspår 2 Reflektioner från Silverkronan, Rörelsespår 2 Rapport från Fotospåret Rapport från Inspirationstillfällen och kulturombudsutbildning

4 4 [27] Sammanfattning Kultur och hälsa mellan lunch och kaffe är ett samarbete mellan kultur och fritidsförvaltningen och vård och omsorgsförvaltningen i Botkyrka kommun, med inspiration av Dans i Stockholms stad & län och Kungliga Musikhögskolan. Projektet finansierades med kr av Kulturrådet och genomfördes under perioden Projektet riktade sig i del 1 till äldre och medarbetare på Tumba vård och omsorgsboende samt allmänhetens äldre i Botkyrka. I projektets del 2 vidgades målgruppen till övriga vård och omsorgsboenden i kommunal regi i Botkyrka. Syftet har varit att stödja äldre människor i att leva ett kulturellt rikt liv i ett socialt sammanhang som ger positiva hälsoeffekter vilket i sin tur leder till en ökad känsla av välbefinnande och meningsfullhet. Målet var att skapa hög kvalitet i medarbetarnas arbete med kommande kulturinsatser på olika äldreboenden. I projektet Kultur och hälsa - Mellan lunch och kaffe har sammanlagt ca 1000 äldre fått möjlighet att uppleva föreställningar, konserter, workshops och eget skapande som genomförts av professionella kulturskapare och pedagoger. 380 medarbetare i äldreomsorgen har fått utbildning/insikt i olika kulturella uttrycksformer, ökad kunskap i att göra kvalitativa val inom kulturområdet samt hur de praktiskt kan använda de estetiska verktygen i omsorgsarbetet på respektive avdelning. Under de tre år Kultur och hälsa-projektet har pågått har det resulterat i många glädjestunder. Positiva känslor har bidragit till att fysisk smärta har försvunnit. Dans och musik har under och efter projekttiden blivit attraktivt att använda som aktivitet på äldreboendet. Medarbetarna i projektet upplever att kulturen har gett dem ett nytt språk att använda sig av och menar att Man behöver inte kunna prata utan man kan använda sig av kroppsspråket istället. Påtagliga tecken på ökad livslust syntes i de äldres ögon, rosor på kinderna, mer naturligt upprest rygg, öppenhet och nya initiativ att kommunicera. En av medarbetarna uttryckte under projektets gång att Det här skulle vi behöva göra varje dag, det är bra för kroppen. Den blir varmt och glad. Att få skratta och ha kul med andra är bra. Även det sociala samspelet i huset har påverkats. Dörrar har öppnats på ett annat sätt. De boende har fått lära känna fler boende, personal och anhöriga. Förutom att medarbetarna idag känner fler boende har de även lärt känna fler kollegor i huset och kan och vill därför samarbeta mellan avdelningarna på ett annat sätt. Medarbetarna har också fått konkreta metoder att arbeta utifrån, nya idéer och inspiration och en större kunskap i både bemötande och respekten för integritet. Vilket gjort deras vardagliga arbete än mer meningsfullt.

5 5 [27] Metoderna i de långa spåren Att låta och Rörelse finns samlade i en metodhandbok, redo att skickas vidare till andra intresserade boenden. Bakgrund Framtidens Botkyrka är en inspirerande plats full av möjligheter. Genom kontraster, kreativitet och nyfikenhet skapar vi de bästa förutsättningarna för en hållbar framtid Det är Botkyrkas kommunvision, gemensamt framtagen av kommuninvånare, företagare, medarbetare och förtroendevalda. Utifrån medborgarens fokus vill vi stödja äldre människor i att leva ett aktivt kulturellt rikt liv i ett socialt sammanhang som ger positiva hälsoeffekter. Genom att föra kultur och omsorg närmare varandra vill vi medverka till att kultur långsiktigt integreras i alla äldres vardag. Sång, musik, konserter har länge varit en konstform inom Botkyrkas boenden. Den nya insatsen tar nu steget vidare i kontinuitet, delaktighet och eget utförande/skapande i vardagen. Så här tänkte vi Gemensamt ville kultur och fritidsförvaltningen och vård och omsorgsförvaltningen öka äldres hälsa, välbefinnande och möjlighet till en aktiv fritid genom att introducera både äldre och omsorgspersonal till kvalitativ kultur. Tillsammans med professionella konstutövare ville vi erbjuda de äldre kreativ pedagogik för kropp och själ i form av bland annat dans/rörelse och att låta/ljuda. Projektet syftade även till att fortbilda omsorgspersonal i att göra aktiva val på kulturområdet och kunna använda kulturella upplevelser och pedagogik, antingen live eller från exempelvis radio/tv, som verktyg i omsorgsarbetet. Platsen för projektets genomförande blev efter vård och omsorgsförvaltningens beslut Tumba vård och omsorgsboende. Målsättning Målet var att de äldres välbefinnande skulle öka genom en aktiv fritid inom kreativa områden. Vi ville stimulera de äldre på boendet att få fortsätta vara aktiva individer, att få uttrycka sina tankar, idéer och känslor genom bland annat rörelse/dans och att ljuda/låta. Målet var också att

6 6 [27] omsorgens medarbetare skulle få kunskap i att hantera estetiska verktyg som ett kommunikationsmedel samt en ökad kunskap om kulturens möjligheter inom omsorgen. Kort och gott så ville vi hitta nya vägar in i kvalitativ kultur, bredda det som fanns och skapa fler möten äldre emellan. Vi ville gå in i framtiden med kultur som en självklarhet på alla vård och omsorgsboenden. Syfte Syftet med projektet var att stödja äldre människor i att (oavsett var man bor) leva ett aktivt kulturellt rikt liv i ett socialt sammanhang. Vilket i sin tur ger positiva hälsoeffekter som bidrar till en ökad känsla av välbefinnande och meningsfullhet. Syftet är också att inspirera medarbetare till ett aktivt kulturtänk på boendet med ett varierat kulturutbud. Projektets övergripande tidsplan Våren 2012: Förprojektering - arbetsgruppen planerar operativt innehåll. Hösten 2012: Operativt arbete med de långa spåren, föreställningar, konserter, workshops, Medarbetareutbildningar. Arbetsgruppen möts kontinuerligt för att aktivt förankra projektet i respektive verksamhets ordinarie uppdrag. Våren 2013: Arbetet fördjupas och utvecklas. Hösten 2013: Avslut av del 1, utvärdering och lansering i Botkyrka av metodhandledning Del 2 Årskifte : Botkyrka beslutar att låta projektet fortsätta med förankring och inriktning mot fler av Botkyrkas vård och omsorgsboenden. Hösten 2014: Operativt arbete med Ljudspår 2 och Rörelsespår 2 på två nya vård och omsorgsboenden. Ett fotospår med fokus på eget skapande. Inspirationsträffar för all fast anställd omsorgspersonal (ca 380 st). Kulturombudsutbildning för vård och omsorgsboendenas gamla och nya kulturombud (20 st). Våren 2015: Avslut, utvärdering, fotovernissage och diplomering av kulturombuden.

7 7 [27] Projektets processgrupper Under projekt Kultur och hälsas 42 månader har många personer bytt befattning och plats i Botkyrka kommuns organisation. Vilket inneburit att många av de olika processgrupperna haft stor omsättning av fysiska personer. Därför redovisas endast befattning/funktion av de kommunanställda i de olika grupperna nedan. Projektets styrgrupp bestod av kulturchef, kulturutvecklare/projektledare och kultursekretrare/projektledare kultur och fritidsförvaltningen. Referenssamtal verksamhetschef vård och omsorgsförvaltningen I del 1 av projektet bestod arbetsgruppen av de båda projektledarna, fyra enhetschefer och fyra kulturambassadörer Tumba vård och omsorgsboende, Mea Nordenfelt som rörelsepedagog och Marie Bergman som ljudpedagog. I projektets del 2 bestod arbetsgruppen för Ljudspår 2 av kulturutvecklare, biträdande enhetschef Allégårdens och två kulturambassadörer Allégårdens vård och omsorgsboende, en kulturambassadör från dagvården och Marie Bergman som ledde spåret. I Rörelsespår 2 bestod arbetsgruppen av kulturutvecklare, biträdande enhetschef och två kulturambassadörer Silverkronanas vård och omsorgsboende samt Mea Nordenfelt som ledde spåret. Fotospårets arbetsgrupp bestod av kulturutvecklare, biträdande enhetschef och två kulturambassadörer Tumba vård och omsorgsboende samt fotograf/projektledare Kristina Gellerstedt. I inspiration och kulturombudsutbildningens arbetsgrupp ingick kulturutvecklare och projektledare Susan Karlkvist. Referenssamtal med vård och omsorgsboendens enhetschefer och sektionschef. Ekonomi Stöd från kulturrådet 800,000 kr Projektledare och pedagoger -558,000 kr Artister, kulturutövare -158,000 kr Tryck -54,000 kr Övrigt -31,500 kr Totalt = -1,500 kr Botkyrka kommun har bidragit med ca 800 projektledartimmar till en kostnad av ca kr och ca 1000 omsorgspersonaltimmar till en kostnad på ca kr.

8 8 [27] Målgrupper Vård och omsorgsboendet Vård- och omsorgsförvaltningens enhetschefer valde Tumba vård och omsorgsboende att delta i projektet. Motivering: Tumba vård och omsorgsboende behöver öka insikten, inspriationen och motivationen att ta sig an kulturaktiviteter som främjar alla boende på ett positivt framförhållande sätt. Av de sju avdelningar som fanns på Tumba vård och omsorgsboende valdes de fyra somatiska avdelningarna 2, 4, 5 och 6 ut att delta i projektet. Deltagare Varje enhetschef från de fyra deltagande avdelningarna valde i sin tur vilket spår de ville ingå i, ljud/att låtaspåret eller rörelsespåret, två avdelningar till varje spår. De deltagare som bjöds in skulle i första hand vara de som inte visat intresse för eller deltagit i boendets tidigare aktiviteter. De skulle inte heller ha någon uttalad demensdiagnos. Deltagarna bjöds in muntligt av ambassadörerna och varje spår började med ca 15 deltagare, dvs ungefär 7-8 personer från vardera avdelning. Kulturambassadörer Från vardera deltagande avdelning utsågs/tillfrågades en medarbetare att delta i respektive spår som kulturambassadör. Ambassadören skulle tillsammans med respektive pedagog utforma, utveckla och dokumentera spårens alla delar. För att sedan återkoppla och själva genomföra hälsoantydande kulturinsatser på den egna avdelningen. Ambassadörerna fick på det viset en unik ettårsutbildning. Ambassadörerna skulle även tillsammans ansvara för projektets föreställningar och workshops praktiska genomförande. Kulturvärdar Även fyra kulturvärdar utsågs på varje deltagande avdelning (totalt 16 st), dels med syfte att stötta ambassadörens arbete med ljud- alternativt rörelsespåret på avdelningen och dels att tillsammans med ambassadören stå för ett gott värdskap på föreställningar och prova-på-tillfällena, att på avdelningen föra vidare de teman prova-på-tillfällena/föreställningarna inbjöd till, samt att inspirera både boende, anhöriga och övriga medarbetare till en kulturell framtid.

9 9 [27] Det här gjorde vi För att uppnå våra mål och syften har vi valt metoder som ger personal utbildning genom den egna upplevelsen. Vi har valt att arbeta med detta genom att arbeta med ljud, arbeta med rörelse, utvecklandet av metodhandböcker om arbetet med rörelse och ljud, prova-på-aktiviteter, föreställningar och konserter, medarbetarutbildning för kulturambassadörer och kulturvärdar. Del 1, Att låta-spåret Att sjunga i kör, det mår människan bra av har vi fått höra ganska ofta på senare tid. Om man inte kan sjunga går det nästan lika bra att prata med och tillsammans med andra människor i olika sammanhang. Men om man inte kan prata, vad återstår då? Gruntanken med spåret är - att låta. Om man inte har rösten och orden så har man ljudet. Olika ljud för olika människor, framställda på olika sätt beroende på dagsform, förmåga och vem det är som gör dem. Tillsammans med röstpedagog Marie Bergman fick ca 15 boende och två kulturambassadörer, Veronica Avalos och Ritva Lauronen, från två avdelningar på Tumba vård och omsorgsboende möjlighet att en gång i veckan under totalt 20 veckor hitta nya sätt att göra sig hörd på. Att prova rösten, hitta möjligheten, höra ljuden och efter egen förmåga, lust och nyfikenhet ge sina egna ljud kraft att höras av alla. Kanske, kanske kunde det också bli en låta-kör av allas gemensamma ljud? Under ljudspåret har deltagarna gjort enklare ljudövningar som alla kan göra. Man har gjort andningsövningar och enklare ljudgymnastik, sjungit flera igenkännande sånger exempelvis Volare, Music-Music-Music, Sån t är livet, Bam Bam Bamba. Deltagarna och ambassadörerna har även fått prova olika hjälpmedel som munspel, små rytm-ägg, ballonger, mjuka stretchband och gjort ljudövningar med luftiga och lätta sjalar. Man trallar och sjunger spontant i korridorerna. Glömmer att man var väldigt blyg inför sång för några veckor sedan Tillsammans har Marie, Ritva och Veronica diskuterat förhållningssätt, tillvägagångssätt och olika reaktioner hos deltagarna före och efter varje ljudpass. De har även dokumenterat arbetet genom att föra anteckningar och fotografera. Kulturambassadörerna fick via ljudspåret en ettårig utbildning och har själva fortsatt att leda grupper efter projekttiden. Arbetet resulterade i Metodhandboken Ljudgymnastik.

10 10 [27] Rörelse-spåret Samma utgångspunkt gäller för rörelsespåret. De som inte kan dansa eller röra sig med stora yviga gester, kanske kan vifta lite med ett finger, blinka med ögonlocket eller spänna en armmuskel och på så sätt få en bra start i rörelsespåret. Tillsammans med danspedagog Mea Nordenfelt fick ca 15 boende och två kulturambassadörer, Paola Cabrera och Arbresha Nasufi, från de två övriga avdelningarna i projektet möjlighet att en gång i veckan under totalt 20 veckor hitta nya rörelser enskilt eller i grupp. Rörelser som leder till ett aktivt kroppsspråk med en så stora skala av variationer som man själv finner lust, nyfikenhet och harmoni i. Oj, vad mycket puh jag har i munnen Deltagarna har fått göra olika rörelser för att väcka kroppen, såsom klappmassage, picka huvud och nacke, göra cirklar med fötterna och omfamna sig själva. De har även fått arbeta med lätta tyngder till exempel rispåsar och gjort andningsövningar för att hitta lugn och ro i kroppen. De har fått bjudit upp till dans från när och fjärran, och dansat både sittandes, ståendes och ibland enbart med ögonen. Alla har dansat utifrån sina egna förutsättningar. Mea Nordenfelt har både innan och efter varje tillfälle handlett Paola Cabrera och Arbresha Nasufi. Tillsammans har de diskuterat förhållningssätt, tillvägagångssätt och olika reaktioner hos deltagarna. De har även dokumenterat arbetet genom att föra anteckningar och fotografera. Kulturambassadörerna fick via ljudspåret en ettårig utbildning och har själva fortsatt att leda grupper efter projekttiden Dokumentationen finns samlad i Metodhandboken Rörelse och dans. Metodhandböcker Både Mea och Maries uppdrag var också att skriva varsin metodbok utifrån den egna insatsen inom projektet och de kunskaper som alstras tillsammans med deltagare och ambassadörer i spåren. Metodböckerna blir verktyg för övriga medarbetare på Tumba vård och omsorgsboende och så småningom även för övriga vård och omsorgsboenden i Botkyrka. Prova-på-tillfällen för boende och anhöriga Kulturaktiviteter som på ett kreativt, nytänkande och roande sätt bjuder in till delaktighet ökar allas välbefinnande och skapar också både nyfikenhet och intresse för en fortsatt aktiv fritid inom kreativa områden. Andra fredagen varje månad bjöds ca pensionärer in till varje tillfälle. I första hand bjöds boende på Tumba vård och omsorgsboende, deras anhöriga, medarbetare men också intresserade seniorer i allmänhet in att ta del i en bred och färgstark palett av kulturella upplevelser. Fokus var på det egna skapandet och delaktighet.

11 11 [27] Prova-på-tillfällena skulle också genom återkoppling av ambassadörerna inspirera övrig medarbetare, boende och anhöriga att på egen avdelning hitta ett nytänk för genomförande av liknande kulturupplevelser. Ett stort, stort leende visar sig på deltagarna när Gitte börjar knäppa på gitarren och hälsar alla välkomna genom att gå runt till var och e, se dem i ögonen och sjunga sången, Välkommen hit idag Med engagemang, tydligt kroppsspråk och välriktad intensitet visar Gitte Pålssons att man kan fånga stora gruppers intresse under lång tid. I Gittes workshop där 25 boende och sex personal deltog från alla våningar på Tumba vård och omsorgsboende var allas intresse fångat på 10 sekunder. Gitte tar fram sin gitarr, ser på de samlade deltagarna, och säger HEJ på bred skorrande skånska. Ett stort, stort leende visar sig på de samlade när Gitte börjar knäppa på gitarren och hälsa alla välkomna genom att gå runt till var och en, se dem djupt in i ögonen och sjunga sången Välkommen hit idag, Kalle. Hon går vidare till nästa person i ringen och sjunger välkommen hit idag, Karin och återigen nästa, välkommen hit idag, Inger. I och med det är alla med, både kroppsligt och själsligt. Gitte bjuder på sånger av alla de slag. Ibland allsång som I natt jag drömde och I m singing in the rain. Ibland sjöng hon ensam både vemodiga visor och sprudlande schlagers och däremellan berättar hon om livet i Malmö och hur man säger strumpor på skånska. Efter workshopen på väg bort i korridoren mot hissarna var deltagarnas kinder rosiga, ögonen glittrade och diskussionen livlig om var betoningen ligger i uttalet hosor (strumpor). Kameran användes flitigt denna dag. Man kan lätt byta ut gitarren mot bildvisning, historieberättande eller högläsning. Alla teman valdes utifrån samtal med boende, anhöriga och medarbetare på Tumba vård och omsorgsboende. Inbjudan via lokalpress, affischer, kulturambassadörer och kommunens webbsida. 12 oktober: Skuggspel med Pygméteatern 16 november: Livets rytm och den mänskliga musiken med Ingrid Hammarlund (inställt pga. sjukdom). 14 december: Skapa rytmer med kaffekoppar?! Med Michael Lönnbjer 15 februari: Fånga sången i gruppen! Med Birgitta Pålsson 15 mars: Latinamerikans dansworkshop med ambassadör Veronica Rus och kulturvärd Isabel Vilches från Tumba vård och omsorgsboende 12 april: Allsång på plan 6, med Teater Slava. Medarbetare från vardera avdelning stod för värdskapet.

12 12 [27] Det var härligt att uppleva personalens mod som konferencierer och artister Föreställningar och konserter för alla Botkyrkas seniorer I projektet ville vi föra kultur och omsorg närmare varandra genom samarbeten mellan äldreomsorgen och kulturaktörer som vanligen inte bjöds in till vård och omsorgsboenden. Publiken skulle få uppleva närkontakt med operasångare, förundras över kroppsspråket i flamencon och höra toner de inte trodde var möjliga ur helt vanlig musikinstrument. Vi ville också ge möjlighet till ett lättillgängligt kulturliv av hög kvalitet för alla Botkyrkas seniorer, oavsett var de bor. Sista söndagen varje månad bjöds hela Botkyrka in till dansföreställningar och konserter. Mellan boende, anhöriga och övriga seniorer fanns med i publiken vid varje tillfälle. De professionella utövarna höll även ett litet efterprat för de som ville efter uppträdandet. Inbjudan via kulturambassadörer, lokalpress, affischer och kommunens webbsida. Nu bjuder boende upp boende, de tar egna initiativ. Vi har byggt upp något fint här och nu rullar det på, det bara kommer 4 september: Officiell invigning av projektet med Superstar Orchestra. 30 september: Compass Flamenco med Morfar Lennart dansar. 28 oktober: Operaimprovisatörerna med Mozart i Tumba. 25 november: Fragment i rött och svart med dansgruppen Sjunger & tiger. 24 februari: Keltisk gitarr med Karen Mikara. 31 mars: Orientalisk dansföreställning med kulturvärdar Özlem Gunes och Rim Ayari 28 april: Jazzkonsert med Kungliga musikhögskolan Medarbetare på Tumba äldreboendet stod för värdskapet. Medarbetarutbildning Det genomfördes totalt åtta personalutbildningstillfällen. 20 medarbetare, 4 kulturambassadörer och 16 kulturvärdar, från fyra avdelningar på Tumba vård och omsorgsboende deltog. Utbildningarna var dialogbaserade prova-på verkstäder mellan omsorgspersonal och kulturutövare/pedagoger/producenter. De olika utbildningstemana har styrts av chefernas och ambassadörernas behov och önskemål allt eftersom projektet fortskridit. Bland annat uppstod behovet av dokumentationskunskap. Vilket resulterade i att medarbetarna fick två utbildningstillfällen för att kunna lyfta projektet och dess innehåll på de olika avdelningarna. Det handlade om dokumentering som var lättappli-

13 13 [27] cerad på mottagarna (boende, anhörig, medarbetare) och som var genomförbart, kommunikationsmässigt, för personalgruppen. Det ingick exempelvis associations-, gestaltnings- och dramaövningar för att hitta ett prestigelöst flöde i användandet av ord, bild och dess sammansättning på ett tydligt och inspirerande sätt. Förutom dokumentation fick medarbetarna utbildning i Ta med kulturhändelser upp på avdelningen och De långa spårens påverkan/inverkan på deltagarna vid utbildningstillfället Ett gott värdskapet fick deltagarna insikter om hur betraktaren dvs. boende, anhöriga, externa besökare ser på vårdpersonalen som både grupp och enskild. Att som personal lära sig se på sin omgivning utifrån andra perspektiv än det egna ger en ny sorts öppenhet och omsorg runt den boende och den besökande och ett välkomnande i att faktiskt bli sedd. Nu för tiden får man som besökare/anhörig inte bara ett - Hej, från personalen, utan också följdfrågan - Kan jag hjälpa dig med något? 4 juni: Toning och klangskålar med Marie Bergman 27 augusti: Kulturambassadörerna berättar om sitt uppdrag och diskuterar sina förväntningar på samarbetet med kulturvärdarna, med Carina Savborg. 26 oktober: Att användagårdagens föreställning i samtal på avdelningen, med Birgitta Jansson 9 november: Ett gott värdskap, med Karin Ernstedt 11 januari: Dokumentation/utvärdering med Eva Dahlberg 25 januari: Andning och de båda spåren, med Mea Nordenfelt och Marie Bergman. 8 februari: Dokumentation del 2, med Eva Dahlberg 2 oktober: Mea Nordenfelt och Marie Bergman gemensam workshop rörelse/ljud för alla medarbetare på boendet 7 november: avslut, verktygslådan, diskussion Dessutom har ambassadörträffar skett vid 7 tillfällen. Medarbetarna har också fått ett antal oplanerade och spontana datautbildningar för att underlätta genomförandet av de olika projektuppdragen. Del 2, Projektets första del fick ett fantastiskt genomslag. Många insikter har fötts, tankar har utbytts och ett otroligt engagemang har vuxit fram inom personalgruppen på Tumba vård och omsorgsboende. För att metoderna ska fortleva behövde vi förankra dem ordentligt. Skapa rutiner och kontinuitet som gör det kulturella aktiviteterna lättarbetade för medarbetarna och som väcker längtan, nyfikenhet och håller delaktigheten levande hos de boende. Vi ville också skapa smidiga vägar att skicka kunskaper/erfarenheter vidare till Botkyrkas övriga boenden.

14 14 [27] De långa spåren Rörelse- och ljudspåret skickas vidare till Allégården och Silverkronan. Ett spår på vardera boende. De fyra kulturambassadörerna från Tumba vård och omsorgsboende presenterade metoderna för de nya ambassadörerna och fungerade som hjälpledare tills det nya boendets ambassadörer känner sig säkra med metodböckerna. Denna första termin bjöds även metodböckernas författare och spår -pedagoger, Mea Nordenfelt och Marie Bergman, in att leda respektive spår i 10 veckor. Ett fotografiskt spår Från rörelse och dans vill vi gå vidare i ett tredje spår, denna gång till bildkonst. Den digitala tekniken och utförandet på kamerorna gör det lätt idag att arbeta med fotografi. Ett verktyg som med enkelhet kan användas enskilt utan en massa förberedelser och/eller gemensamt i grupp. Att flytta in en eller tio kameror på ett vård och omsorgsboende är en spännande utmaning för både de som bor där och de som finns runt omkring. I ett nära samarbete mellan fotograf Kristina Gellerstedt och kulturambassadörerna Adil Gorgius och Özlem Günes ville vi visa på möjligheten att ta dagens teknik och göra den till sin egen, oavsett ålder, kunskap eller tidigare intresse. Nu först förstår jag att en bild kan säga mer än tusen ord. Det roligaste med projektet har varit samtalen runt de bilder vi fotograferat. Vi kommer alla från olika bakgrund och ser på livet och boendet på olika sätt, men här i projektet har vi hittat samma språk. Tänk att gamla jag har lärt mig så mycket En grupp med sex deltagare träffades under tio gånger varannan lördag för att titta på och samtala om bilder, både egna och andras. Mellan träffarna fick deltagarna olika fotouppdrag, exempelvis att ta en selfie, fota färger eller fota vad som hände vid ett visst klockslag. Uppdragen utfördes ibland med ambassadörernas och övriga medarbetars hjälp och ibland enskilt genom utomhuspromenader, betraktande av det egna rummet eller genom gemensamma fotosafaris genom huset. Alla uppdrag slutade med bildbetraktande och samtal på lördagarna. Och just samtalen upplevdes som alltmer viktigt för deltagarna. Tiden och möjligheten att i lugn och ro få reflektera över vardagen, livet och framtiden gav tydliga och starka spår hos deltagarna. Fotospåret avslutades med utställningen VAR DAG. Bilderna hänger i foajén på Tumba vård och omsorgsboende och kommer förmodligen bli kvar permanent. För att underlätta och inspirera medarbetare inom äldreomsorgen har en handledning skrivits om bildbetraktande av just dessa bilder. Det har också producerats en fotobok med alla utställningens bilder + lite extra bilder.

15 15 [27] Inspirationsträffar för fast anställd omsorgspersonal Träffarna genomfördes i syfte att väcka intresse för kultur och kulturer, identifiera kvalitativ kultur inom dels det egna närområdet och dels i professionellt utbud av kulturaktörer samt att inspireras i hur kultur kan användas som verktyg i det dagliga omsorgsarbetet. Inspirationsträffarna skulle också ge intresse i att bli ett av boendets kulturombud. Cirka 380 medarbetare inom omsorgsarbetet deltog i 38 grupper. Kulturombudsutbildning För både gamla och nya kulturombud. Vi ville med kursen skapa förståelse för kulturens inverkan på människor och intresse för kulturs genomförande på boendet. Målet var att identifiera vilket kulturintresse som finns bland de som bor på boendet just nu, att leta och hitta rätt kultur i det utbud som finns, att på ett lustfullt sätt kunna bjuda in de boende till olika kulturaktiviteter och att ha ett gott värdskapstänk runt kulturevenemangen. Vi ville också ge kulturombuden lättförståliga och praktiska verktyg som underlättar kultur och aktivitetsarbetet på avdelningarna. Handledningar, mallar och länkar från kulturombuds kursen finns numera på botkyrka.se/bibliotekochkultur/kulturforaldre. Fungerar som en framtida verktygslåda för kulturombuden och byggs kontinuerligt på med gemensamma krafter. 4 mars: ett gott värdskap med bland annat Camilla Larsson 11 mars: ett lustfyllt inbjudande med bland annat Paulin Lindström 16 mars: det nöjsamma genomförandet med bland annat Karin Andersson 24 mars: avslut Föreställningar och workshops Vi fyllde dessutom på med fler föreställningar och workshops under hösten 2013 utifrån uttryckta önskemål om mer opera, cirkus, balett och visor från de boende. 16 oktober: balett-workshop med danspedagog Tiiu Kokkonen 30 oktober: Still Alive med 65+ cirkusartister 20 november: trubadur Erik Winqvist 8 december: Romeo & Julia kören 24 december: julkonsert med Angie & Johan Lindblad

16 16 [27] Det här lärde vi oss Projekt Kultur och hälsa mellan lunch och kaffe, har visat sig vara en framgångsfaktor inom omsorgsarbetet på Tumba vård och omsorgsboende. De boende har tagit del i både stora och små kulturevenemang. De har fått se, höra och provat själva. Ibland har man hittat tillbaka till gamla igenkännande och efterlängtade kulturaktiviteter och andra gånger har man fått smaka på nya kulturella utmaningar. Omsorgspersonal har förvånats över den kulturella mångfalden, förundrats över de omedelbara effekter kultur har på oss människor och förtjusats över den nyfikenhet och delaktighet kulturevenemangen skapat hos de boende. De äldre i projektet Ett nytt språk Många äldre på boenden har annan härkomst än svensk och som i vissa fall begränsar en verbal kommunikation. Det finns även äldre som har funktionsnedsättningar av olika slag. I denna icke verbala kommunikation har vi sett att upplevelsen av dans, egna ljud, musik och eget skapande stärker identiteten för många av de äldre. Även att ingå i en grupp där alla lär känna varandra utifrån egna intressen, i det här fallet rörelse, ljud och foto, visar att språkbarriärerna minskar. Man sitter inte längre och bara betraktar varandra utan man hittar nya sätt att kommunicera på bl.a. genom nickar, blickar och leenden. Man behöver inte kunna prata utan man kan använda sig av kroppsspråket istället En av kulturambassadörerna berättade i slutet av projektet om en syrisk kvinna som inte ville gå upp ur sängen. När jag sätter igång syriansk musik på mobilen går hon upp och glömmer bort att hon har ont. Kulturambassadören menar att personalgruppen fått en helt annan metod att arbeta med och att metoden sprider sig på avdelningarna. Alla kollegor blir inspirerade. De gör samma sak för de ser att det funkar. Samma kulturambassadör uttryckte sin tveksamhet i början av projektet med orden Varför ska vi utsätta våra äldre för detta? Ett långsiktligt välmående Både kulturpedagoger, kulturambassadörer och kulturvärdar kunde se och uppleva att den stimulans de erbjöd de äldre i projektet gav en mening. Den tillförde ett lyft och en motkraft till den uppgivenhet som flera ur personalgruppen och många av de äldre upplever inom äldre-

17 17 [27] omsorgen. Med kontinuitet, ett varmt välkomnande och med den närhet man upplever i att bli sedd, hörd och bekräftad så utvecklades tillfällena i alla spår till succéer för deltagarna. I spårens grupper växte tryggheten, gemenskapen och kamratskapen mellan deltagarna. Saknades någon i gruppen blev han eller hon efterfrågad. Man dansade och ljudade tillsammans och lärde nytt om både sig själv och de andra i gruppen. I fotospåret blev samtalen viktiga. Att få fundera högt över livet som var, som är och som komma ska tillsammans med en intresserad omgivning är stärkande för kropp och själ. Åh, vad jag längtar efter måndag. Hur långt är det kvar? Den påverkan en kulturupplevelse lämnar efter sig är färskvara. Om kontinuitet finns med t.ex. en träff per vecka, så lever och växer glädjen, nyfikenheten, kamratskapen och delaktigheten alltmer, även utanför gruppen. I de sociala sammanhang där man trivs och vet vad som ska hända hinner kroppen förebereda sig, man blir förväntansfull och börjar längta. Välmåendet ökar och håller i sig längre. Tumba vård och omsorgsboende har under senare tid haft många workshops och föreställningar, även utanför projektet. Vår strävan i kultur och hälsaprojektet var att det som hände i foajén eller samlingssalen skulle via ambassadörerna och kulturvärdarna få möjlighet till återkoppling på respektive avdelning. Kanske med att gemensamt återminnas kulturevenemanget över frukostbordet dagen därpå eller att lyssna på liknande musik som evenemanget vid eftermiddagskaffet. Varken svåra eller krävande insatser utan endast hjälp för de boende att fortsätta minnas, och kanske njuta av, evenemangets välmåendeeffekt. Bland annat berättades det om skuggteatern som personal arrangerade i dagrummet med ett skynke hängande i köksdörren. Man utgick från livet på boendet och skruvade till lite extra i framförandet. Resultatet blev ett fnissigt igenkännande och långa applåder. Det är kul att jobba när vi gör det tillsammans. Eller när någon medarbetare har en aktivitetsidé och får tiden att genomföra den. De boende blir glada och lite lättare att arbeta med och vi i personalen har kul på jobbet. Så får det gärna vara varje dag De äldres växande delaktighet Det största beviset på att kulturaktiviteterna utvecklades bra och naturligt var det påtagliga livskraftspåslaget som många av de äldre omedelbart fick under aktiviteterna. Personalgruppen märkte förändring hos de äldre som deltog i de olika kulturinsatserna. Deltagarna började få ett sammanhang i tillvaron och ta för sig mer, påminna personalen om att det var dags att gå ner till

18 18 [27] samlingssalen, ifrågasätta varför något återkommande blev inställt, påminna om något glömdes bort i en väl invand aktivitet. Levande ögon, röda rosor på kinderna, mer naturligt upprest rygg, öppenhet och initiativ att kommunicera De äldre började delta i fler och fler av kulturaktiviteterna. Man prövade sina gränser fysiskt, lärde sig nytt (eller gammalt) i fotospåret eller på workshoparna och fick många gånger en stimulerande möjlighet att skratta tillsammans med andra. Personalgruppen observerade allt mer att rullatorer glömdes bort i något hörn, att äldre valde att stå upp och stod stadigt, att viljan att umgås med andra växte och att samtalen kom igång allt mer. När man som äldre flyttat in på ett vård och omsorgsboende idag så är det boendets kultur man får hålla till godo med. Det är sällan den inflyttades kulturintresse tas till vara. Egentligen borde det finnas möjlighet till tusen aktiviteter på ett och samma boende. De äldre ska ha möjlighet att välja inte bara ett eller två intresseområden utan många, många fler. Vi måste ge de som bor i ett vård och omsorgsboende möjlighet till fortsatt, eller återupptagande, av en aktiv fritid med så många kulturinsattser som önskas. Förhoppningsvis kommer de nyutbildade kulturombuden, med hjälp av sina medarbetare, att på ett mer strukturerat sätt hitta kopplingarna mellan de äldre och för honom eller henne, rätt kulturintresse/aktivitet. Kulturambassadörer, kulturvärdar och övriga medarbetare I projektet fanns totalt 10 kulturambassadörer i spåren på tre vård och omsorgsboenden och 16 kulturvärdar på Tumba vård och omsorgsboende som skulle finnas till stöd och samarbetskollegor till de första fyra kulturambassadörerna i projektet. Dessutom bjöds resten av alla vård och omsorgsboendens omsorgspersonal (380 stycken) in till en kulturell inspirationsträff och varav 19 stycken fortsatte med en kulturombudsutbildning. Vi öppnar dörrar En stor vinst med projektet är att boende och personal på Tumba vård och omsorgsboende har lärt känna varandra bättre och att de idag samarbetar över enhetsgränserna. Personalen menar att de nu kan jobba på alla våningar och de känner de flesta i huset. De känner att boendet inte längre är indelat i sju olika avdelningar utan är ett enat vård och omsorgsboende. Att jobba tillsammans i projektet öppnade dörrar mellan avdelningarna i huset. Nu känner vi varandra och vill jobba ihop mer

19 19 [27] Fördjupade insikter och en ökad nyfikenhet har lett till att man är alltmer öppen, orädd och energisk. En kulturambassadör berättade om början av projektet och hur hon tänkte vad är ljud för någonting? Hon fortsätter, men nu tycker jag att det var ett bra redskap att arbeta med de äldre med och man ser på vissa att det verkligen betyder så mycket. Man är med som äldre i ett sammanhang/grupp och man deltar på sitt sätt. Ögonkontakt och humor betyder också mycket. Men man får vara noga med intrigriteten, de äldre kommer först, det är utifrån deras intresse och vilja som vi omsorgspersonal agerar. Att se, höra och möta Den största rikedomen i rörelse- och ljudspåret var enligt kulturpedagogerna att uppleva hur även övrig personal, vid sidan av ambassadörerna, tog till sig det nya arbetssättet och metoderna, vilken glädje det gav dem och hur det på ett rörande vis fördjupade kontakten mellan dem själva och de äldre. De kunde märka hur läkande det är att vara tillsammans på det här sättet i ett ömsesidigt samspel där alla blir sedda, hörda och mötta. Det är en återkommande fras i detta projekt. Tre viktiga ord i allt arbete för och med människor - att se, höra och möta. När det väl händer blir det en fantastisk vinst/vinst situation för både medarbetaren och den boende. En av kulturombuden reflekterade över om vi som arbetar med människor tar till vara på de tillfällen när mötet verkligen sker? Har vi tid att lyssna och ser vi människan vi har framför oss? Eller blir alla våra vardagsmöten en i raden. Nickar vi automatiskt och ler lite snabbt med ett uppmuntrande ord, innan vi vandrar vidare i korridoren? Vad skulle hända om vi schemalägger regelbundna samtalsstunder med var och en av de boende på avdelningen? Hur skulle de boende på sikt reagera och må? Kanske något för boendet och kulturombuden att fundera vidare över? Värdegrundgarantierna Rätt till privatliv och kroppslig integritet, självbestämmande, delaktighet och anpassade insatser av god kvalitet, gott bemötande, trygghet och upplevelse av meningsfullhet. I projektet har vi återkommande sett kopplingar mellan kulturaktiviteter och värdegrundsgarantierna. Bland annat har integriteten varit återkommande funderingar bland ambassadörerna. Vad är egentligen ok att bjuda in äldre till? Hur vet man å ena sidan vad någon tycker om, om man inte frågar eller provar? Och å andra sidan, hör vi eller ser vi när någon säger nej? Förstår vi när vi ska backa i övertalningsförsök? Hur tillåtande är vi mot den boende om vi personligen tycker annat? Vi lär oss alla ständigt nytt. Och vi var alla överens om att man måste ta sig tiden att med ord, ljud eller blickar förstå den man har framför sig. De måste också finnas tid och vilja att lära känna de vi arbetar med och för. Och det måste också finnas vilja till inriktad problemlösning. Med stor glädje berättade en kulturambassadör om mannen på avdelningen som hade svårt att svälja, dålig matlust och som ofta blev matad. Efter att de börjat med några minuters djupa and-

20 20 [27] ningsövningar innan måltiderna smakade maten bättre och gick också lite lättare att svälja. Han valde numera ätt äta själv, utan hjälp. Ett gott värdskap Projektet har ägnat mycket tid åt ett gott bemötande-tänk. Både i första delen av projektet med alla ambassadörer och kulturvärdar på Tumba vård och omsorgsboende och i kulturombudsutbildningen. Att få ta del i en konsert eller dansföreställning eller teater ska vara roligt. Det ska vara lite spänning och förväntan i luften. Kanske vill man sin vana trogen klä upp sig lite och ta på sig söndagsslipsen eller vackra sommarhatten med blommor på. Man ska under närmaste timmen få uppleva något nytt (eller återuppleva något gammalt och igenkännande) som förhoppningsvis efterlämnar en känsla av glad upprymdhet eller kanske ilsken ifrågasättning över det man sett. Huvudsaken är att man inte förblir oberörd. Kanske, kanske kan man fortsätta prata om evenemanget med de andra under kommande vecka. Få fundera lite över det man sett och hört, kanske minnas sitt liv eller bli förfasad över en massa nymodigheter. Samtalet är viktigt. - Som boende vill man förmodligen komma i tid till de kulturevenemang som det bjuds in till. Att missa starten med 10 minuter är inte roligt, inte heller att hamna längst bak utan möjlighet att se eller höra ordentligt. Och att personal dessutom står precis bakom ryggen och diskuterar sitt privatliv med andra medarbetare förhöjer inte kulturevenemanget ett endaste dugg. - Som anhörig eller annan besökare känns det bra och tillitsfullt att bli bekräftad och eventuellt hjälpt att komma tillrätta med sitt besök. Det tar oftast inte så många sekunder. - Som kulturutövare blir man trygg i sitt uppdrag över kunnigheten hos den kontaktpersonal som tar emot, visar tillrätta och berättar om publiken och hur kulturevenemangen brukar gå till på just deras boende. Kanske blir det också just därför en extra bra spelning eller föreställning. I ett gott värdskap vill vi ta tillvara de uppleveser som erbjuds fullt ut. Hitta det som får dagen att glittra. Det är ju så enkelt. Oftast krävs inte mer än att se, höra och möta. Om det däremot går släntrian i de stora kulturevenemangen, tappar upplevelsen sin stjärnglans och evenemanget riskerar bli lika grå som en regnig oktoberdag Omsorgspersonalens resa Upptäckterna har varit många på Tumba vård och omsorgsboende, bland annat att kontinuitet i de olika aktiviteterna ger mersmak för de boende, att de äldres glädje och lust kan få under att ske och att vi plötsligt hittar personligheter i varandra, ingen är den andre lik. Vi är alla människor! Det gäller bara att tänka först och jobba sen

21 21 [27] Kulturambassadörer Kulturambassadörerna uttryckte från börja lite tveksamhet till så många olika kulturaktiviteter. Med tiden har man förstått och tagit till sig hur kulturaktiviteter kan användas som verktyg och underlättnad i omsorgen. Ingenting har blivit mer krävande, snarare tvärt om, mycket har blivit lättare och roligare i det dagliga arbetet. Det gäller bara att tänka först och jobba sen som det uttrycktes under kulturombudsutbildningen. Svårigheterna i början var egentligen bara att få övriga medarbetare på avdelningen att samarbeta. Exempelvis tog det lång tid innan medarbetarna kom ner till samlingssalen i tid med deltagarna till ljud och rörelse-spåren, trots upprepade diskussioner på Apt och aktivitetsgrupper. Samma sak gällde vid fotospåret och rörelsespåret på Silverkronan. Vad beror det på? Måste chefen vara ännu mer tydlig, ännu mer återkopplande och/eller visa ännu större intresse för genomförande av aktiviteten? I ambassadörgruppen skapades ansvarsmallar, veckoscheman och översikt över aktiviteterna som ingick i projektet. Mallarna användes även i samtal med kulturavärdarna i planeringen på respektive avdelning. Kulturvärdarna Kulturvärdarna ingick tillsammans med ambassadörerna i den första delen av projektets personalutbildning. Tillsammans lärde de sig lättare dokumentering av kulturevenemangen, praktisk planering och genomförande av aktiviteter. Med kulturvärdarna diskuterades det också mycket ansvarstagande. Vem som ansvarade för värdskap under evenemanget, kaffekokning, dokumentering osv. Och att man naturligtvis skickade vidare ansvaret till någon bekräftad medarbetare och inte bara släppte det om man själv inte kunde närvara vid aktiviteten pga. sjukdom eller liknande. Mallar med ansvarsfördelning, vecko/månadsscheman började användas. Mycket positivt och lärofullt för alla. Övriga medarbetare För övriga medarbetare var det ungefär lika som för ambassadörerna. Tveksamhet först, men fick med tiden, när man med egna ögon sett bortglömda rullatorer och sjungande tystlåtna, en större insikt och ett vidare intresse för kulturaktiviteter överlag. Det går inte en dag utan att de gör en rörelse. Exempelvis en dam på avdelningen som ville vara för sig själv förut. Efter det här projektet har hon blivit en annan människa. Hon har fått tillbaka livsglädjen och hon har fått ett mycket större självförtroende. Hon går ut, hämtar Metro och delar ut till alla. Jag finns - jag behövs!

22 22 [27] Det var medarbetarna på Tumba vård och omsorgsboende som gav idén till inspirationsträffarna som genomfördes i del 2 av projektet. Man ville ha ett forum att kort och gott diskutera vad kultur är. Inspirationsträffar och kulturombudsutbildning I projektets del 2 bjöds all omsorgspersonal från alla boenden in till steg 1: kulturell inspiration och för de som ville gå vidare och bli kulturombud, steg 2: kulturombudsutbildningen. På inspirationsträffarna fick ca 380 medarbetare diskutera kultur i vida perspektiv. Bland annat samtalades det om upplevelsekultur, etnisk kultur och kulturarv samt hur man på boendet kan få plats med olika sorters kultur. Somliga medarbetare blev väldigt inspirerade och använde sig av just den inspirationen i aktiviteter med de boende. På kulturombudsutbildningen deltog 19 medarbetare. Utifrån tre dagsteman Ett gott värdskap, Det lustfyllda mötet och Det nöjsamma inbjudandet diskuterades kultur och aktiviteter tillsammans med inbjudna kulturutövande gäster. Många aha-upplevelser, många frågetecken som rätades ut till utropstecken, många berättelser om det egna boendet och de egna aktiviteterna. Mycket stolthet och mycket vilja och glädje inför framtidens aktiviteter. Mallar med ansvarfördelning, vecko/månadsschema, affischer presenterades som innehåll i verktygslådan som finns på botkyrka.se Pedagogernas resa Som pedagog/projektledare har man stora föreställningar om allt som ska genomföras i den egna delen i projektet. Har man aldrig varit på ett äldreboende förut så blir det en ny värld som öppnas. En ny värld med nytt tempo och nya värderingar att ta ställning till. Att i detta hitta rätt är inte alltid lätt. Det kan bli skrämmande upptäckter, frustration över oförståelse och kanske lite vanmakt över oväntade hinder. Men framför allt tar det tid. Tid att se, höra och möta. Helt plötsligt kommer man nära människor. Nära de som bor på boendet och deras tankar och nära de som arbetar där och deras tankar. Inte alltid en helt lätt att kombinera. Pedagogerna/projektledarna uttryckte vid flera tillfällen den värme man kände för boendet och de som bor där. Samtalen och i dem ödmjukheten inför livet var något som satte djupa spår. Kanske är det så att man kan hoppa över alla aktiviteter och gå rakt på samtalen. Samtalen som ger distans åt åren som gått, som ramar in nutiden och som sätter fingret på framtiden. Vi har alla behov av samtal. Och om något verkligen ska bli kvar efter projektet, låt det bli samtalen som en av pedagogerna uttryckte det. Alla pedagoger/projektledare känner att de med tiden skulle kunna komma tillbaka och antingen fortsätta med det de påbörjat, börja om med något nytt eller bara komma tillbaka för samtalens skull. Man lär så länge man lever, och det är jag glad för

23 23 [27] Projektets bekymmer Kommunikation De olika arbetsgrupperna bestämde tidigt att kommunikation skulle ske genom e-post och arbetsmöten. Telefonen kom dock att användas flitigt i de nära arbetsbaserade kontakterna mellan exempelvis pedagog och ambassadörer. Ett av de två stora problemen i projektet var just kommunikation. Vad vi lärt oss är att vi måste säkerställa att alla som ingår i projektet också verkligen förstår projektetidén, vad som förväntas av dem och vad vi vill uppnå. Projektledarna bör också planera in avsevärt mycket längre startsträcka innan den operativa delen sätter igång, än vad som beräknats i detta projekt. Det är många medarbetare som ska vara med på tåget. Alla arbetar utifrån sitt schema och har svårt att ändra arbetsdagar, vilket gör att alla inte kunde vara med på exempelvis arbetsgruppsmöten. Det i sin tur resulterar i att alla inte har uppdaterad information om vad som hände eller skulle hända i projektet. Vi har i omgångar i projektet diskuterat vilka ambassadörer som ska tillfrågas/erbjudas att vara med. Ska man utgå från kunskaper eller tidigare erfarenhet? Eller är det viljan att lära nytt som är viktigast? Vi har nog också kommit fram till att det övervägande för lyckat ambassadörskap till stor del är intresset för ämnet (behöver absolut inte vara kunskapsbaserat), och även flexibilitet i att tänka i lite nya och andra banor. Och om man i planeringsgruppen och arbetsgruppen bestämt att e-post ska vara en av kommunikationsvägarna så ska ambassadören även ha kompetens i att använda en dator och mejlhantering. Under hela projektet, från start till slut, har det varit svårt med mejlkommunikationen. Brev och påminnelser har skickats utan att få svar. Vilket lett till missförstånd, onödigt tidsslöseri och ibland frustration från pedagoger/projektledare. Även om tiden varit knapp många gånger för medarbetarna på boendet att kunna besvara mejl eller om det inte funnits någon tillgång till dator så är det ändå anmärkningsvärt att denna del i kommunikationen inte fungerat bättre. Chefernas roll var avgörande, deras engagemang behövdes. Att regelbundet samtala med ambassadörerna om projektet, hur det gick, bekymmer, stöd i olika lösningar osv. Även att ta upp projektets framskridande på Apt var viktigt. All personal skulle veta vad som pågick och vad deras roll i det hela var. Det vi i projektet saknade från chefshåll var ett aktivt deltagande i någon av de öppna föreställningar eller workshops som genomfördes på boendet. Tror de äldre hade uppskattat det lika mycket som medarbetarna. Inför eventuellt kommande projekt eller större aktiviteter bör det från boendets håll finnas en plan för vilka medarbetare som ska delta, att deras schema läggs så det passar projektet/aktiviteten och att det finns ersättare om sjukdom uppstår. Och som sagt, gott om tid att diskutera och planera innan den operativa delen sätter igång.

24 24 [27] Tid Tid var det andra bekymret i projektet. I projektets första del var många medarbetare inblandade. Det var svårt att få allas närvaro på förutbestämda mötestider, utbildningstillfällen aktiviteternas för eller efterprat och så vidare. Vilket naturligtvis påverkade beslut och informationsflöden. Kanske var projektledarna inte tillräckligt tydliga i att allas närvaro var viktig på möten, för och efterprat och att alla tillsammans förde projektet framåt, vilket också betydde att alla informationstillfällen måste tas tillvara på ett effektivt sätt. Ibland har de enklaste uppgifter en förmåga att växa onödigt mycket. Exempelvis skulle avdelningspersonal hjälpa de äldre till och från samlingssalen när ljud, rörelse och fotospåret hade sina träffar. I samlingssalen hade pedagoger och ambassadörer sitt förberedelsesamtal inför dagens träff och fanns på plats för att ta emot när alla äldre kom. Det visade sig vara svårt för samtliga projektets vård och omsorgsboendens medarbetare att komma i tid till träffarna med de äldre, om de kom över huvud taget och inte hade glömt bort det helt och hållet. Att som ensam ambassadör stå emot medarbetarnas oförståelse på avdelningarna om tidpassning var inte alltid lätt och inte heller ambassadörens roll. Några av ambassadörerna upplevde också tidspress i de utökade arbetsuppgifter som projektet förde med sig. Ibland är det svårt att släppa det som är gammalt och invant och att ta in nya erfarenheter och kunskaper tar tid innan de hunnit bli ens egna. Man vill så mycket och försöker hinna med allt, vilket förr eller senare leder till stress och tidsbrist. Bör chefer/samordnare vara än mer tydliga och hjälpa medarbetarna i att sortera vad som ska ingå i arbetsuppgifterna framöver, både ordinarie och projektarbete/aktiviteter? Kanske räcker det med en omfördelning av arbetsuppgifter under en viss tid? Inför eventuellt kommande projekt/större aktiviteter måste man överlag vara mer frikostig i tidsberäkningen. ALLT tar längre tid än vad man tror. Jag har tid att vänta. Tid är det enda jag har. Vill du vänta med mig?