PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN TERAPIKOLONIER UR ETT FÖRÄLDRA- OCH TERAPEUTPERSPEKTIV. Petra Söderholm. Handledare: Gunilla Berglund

Transkript

1 TERAPIKOLONIER UR ETT FÖRÄLDRA- OCH TERAPEUTPERSPEKTIV Petra Söderholm Handledare: Gunilla Berglund Examinator: Ewa Mörtberg C-UPPSATS PSYKOTERAPEUTPROGRAMMET, 15 POÄNG, 2013 STOCKHOLMS UNIVERSITET PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN

2 2 TERAPIKOLONIER UR ETT FÖRÄLDRA- OCH TERAPEUTPERSPEKTIV* Petra Söderholm Terapikolonier (tidigare skollovsföreningen för psykiskt ömtåliga barn och BUP terapikolonier) har bedrivit miljöterapeutisk behandling sedan Idag har majoriteten av barnen som kommer till terapikollo kontakt med BUP. Flera studier av verksamheten har gjorts tidigare men ingen med uppföljning efter sex månader med standardiserade skattningsskalor riktade till föräldrarna. Den aktuella studiens syfte var att mäta om kolloverksamheten gav resultat på den upplevda föräldrakompetensen samt på svårigheter och social förmåga hos barnen. Barnens funktionsnivå bedömdes av terapeuter på BUP före och efter kollo. Två behandlade grupper undersöktes; en där både barn och föräldrar deltagit i behandlingen (n=15), i jämförelse med en annan grupp där endast barnen deltagit i behandling (n=27). I hela gruppen (n=42) minskade barnens svårigheter signifikant och den egna upplevda föräldraförmågan var signifikant bättre vid uppföljning. Barnens sociala förmåga förbättrades signifikant i gruppen barn med förälder jämfört med gruppen barn utan sina föräldrar. Enligt terapeuterna var barnens funktionsnivå oförändrad från förmätning vid ansökan till uppföljning efter 6 månader. Resultaten måste tolkas med försiktighet då samplet är litet, annan behandling på BUP fortgick under studien samt att det finns brister i studiens design. I miljöterapi finns en grundtanke om att människan utvecklas och växer i samspel med sin omgivning. Att arbeta med behandlingen i den miljö barnen och föräldrarna vistas i ger möjligheter till att generalisera sina nya färdigheter till andra miljöer och därmed kunna göra dem till sina egna. Miljöterapi bygger på att barn och föräldrar utvecklas tillsammans med den omgivning de befinner sig i. Pålitlighet och förutsägbarhet är viktiga beståndsdelar av ett miljöterapeutiskt behandlingsarbete. Relationen mellan terapeut och barn blir viktiga för att tillsammans kunna reflektera över processer som pågår och också genom att vara respektfullt konfrontativa för att hitta nya förhållningssätt. Den miljöterapeutiska behandlingen är planerad utifrån detta terapeutiska syfte (Hölcke 1997). Björklund & Knuuttila (2010) refererar till Jönsson & Jönsson (1999) som beskriver att teorin bakom den miljöterapeutiska behandlingen är utformad utifrån målgruppens behov. Miljöterapi sker i en hemlik miljö och personalens uppgift är att ha förmåga att härbärgera svårigheterna. Det möjliggör en justering av den inre världen i förhållande till den yttre. I Skandinavien har miljöterapi för barn och ungdomar utvecklats med den psykodynamiska teorin och utvecklingspsykologin som grund (Kornerup 2003). * Stort tack till min handledare Gunilla Berglund för ovärderligt stöd. Tack också till Terapikoloniers personal och ledning, alla föräldrar och terapeuter som tagit sig tid att fylla i och samla in i alla enkäter.

3 3 Nationalencyklopedins beskrivning av miljöterapi; Miljöterapi, samlingsbenämning på olika behandlingsmetoder som utgår från en psykologisk teori om hur aktiviteter i den fysiska och sociala miljön kan användas i terapeutiska syften, såsom att bota sjukdom, träna färdigheter, ge självinsikt och utveckla nya handlingsmönster. Man kan t.ex. utgå från någon psykoterapeutisk teori och utforma en vårdavdelning eller ett behandlingshem som ett terapeutiskt samhälle. Själva vistelsen i vårdmiljön utgör en behandling ( 2013). Tidigare studier har gjorts angående terapikolonier, en del som terapikolonier själv har producerat, ett antal psykologuppsatser och några andra verksamheter har utvärderat terapikolonier. Flertal av undersökningarna är gjorda av personer som arbetar eller har arbetat på terapikolonier. Enligt Larsson, Karlsson & Lindberg (2009) är systematiska utvärderingar för att undersöka långtidseffekter av kolonier med behandlingsinslag mycket sällsynta både inom Sverige och internationellt. En litteratursökning på PubMed och Psycinfo har inte gett någon träff internationellt på verksamheter som motsvarar Terapikoloniers. Det finns ett flertal camps med inriktning mot barn med särskilda behov men variationerna är så stora vad gäller finansiärer, behandlingsform, syfte etc. att jämförelser inte är möjliga. Tidigare utfallsutvärdering med uppföljning sex månader till ett år efter avslutad behandlingsperiod på Terapikoloniers verksamhet är gjord av Söderström (1995) som en del av psykologutbildningen på Stockholms Universitet med fokus på vad BUP terapeuter upplevde av terapikolonins effekt på den fortsätta behandlingen. Den visade att barnen ofta blivit självständigare och den fortsatta behandlingen på BUP hade fördjupats (Larsson et al 2009). Söderströms fördjupningsarbete lade även grunden till den utvärderingsenkät som terapikolonier skickar till alla terapeuter och föräldrar efter sommaren då barnet eller barn och föräldrar vistas på kolonier. Darby & Forsbeck Olsson (2004) gjorde en studie med den enkäten under tre år på uppdrag av Stockholm Läns Landstings Barn och ungdomspsykiatri där 90 % av BUP terapeuterna ansåg att kolonivistelsen positivt påverkat den fortsatta behandlingen. 80 % av föräldrarna uttryckte att barnen förändrats positivt och att drygt hälften av föräldrarna ansåg att kolonivistelsen påverkat familjen positivt i sin helhet och att föräldrarna påverkats positivt av barnet vistelse på kollo. Vidare har Eklöf (2000) gjort en intervjustudie av fem slumpmässigt utvalda barn med kamratsvårigheter 5 6 månader efter vistelse på terapikolonier. Även barnens föräldrar, terapeuter och personal från terapikolonier intervjuades, resultatet visade att barnen i de flesta fall fått positiva erfarenheter på terapikollo. Ingen studie eller uppsats har hittats där föräldrarnas upplevelser av egen kompetens och barnens svårigheter och sociala förmåga utvärderats med standardiserade skattningsformulär. Den senaste utvärderingen gjordes 2009 av Institutionen för folkhälsoarbete, avdelningen för tillämpat folkhälsoarbete med syfte att utvärdera terapikoloniers verksamhet då det är en del av behandlingen som BUP beställer och använder sig av (Larsson et al 2009). Slutsats och diskussion i Larsson et al (2009) är att en vistelse på terapikolonier ger barnen en ökad social förmåga och påverkar deras självförtroende och kamratsvårigheter i positiv riktning. Vidare förelår utvärderingen att Terapikolonier bör göra långsiktiga uppföljningar av sin verksamhet med systematiska för och eftermätningar och då förslagsvis med formuläret The Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ) och med funktionsskalan Children s Global Assessment Scale (CGAS) för att kunna göra bedömning av effekten av Terapikolonier.

4 4 I Stockholm har Terapikolonier en historia med början 1934 och hette då Skollovsföreningen för psykiskt ömtåliga barn. Under 50-talet utvecklades den miljöterapeutiska verksamheten med terapigrupper från PBU (Psykisk Barn och Ungdomsvård numera BUP Barn och Ungdoms Psykiatri) övertog Stockholms Läns Landsting koloniverksamheten och år 2000 lades verksamheten ner. Tidigare personal startade år 2002 Terapikolonier AB (Darby & Forsbeck Olsson 2004). År 2008 blev företaget uppköpt av Magelungen AB som driver verksamheten idag. I dag bedriver Terapikolonier intensiv miljöterapi ( 2012). Syftet är att genom miljöterapi arbeta med barnet, och i vissa fall föräldrarna, för att utvidga och fördjupa behandlingen på BUP och för att samla in mer information för fortsatt behandling på BUP utan att barnet behöver lämna sin normala miljö under någon längre tid (Belander 1996). Terapikolonier erbjuder därför en miljö där struktur och aktiviteter är förutsägbara och där vistelsen ska vara trygg och utan risk för barn eller föräldrar att avvisas eller stötas ut ur gruppen (Larsson et al 2009). Arbetet sker genom att ha en fast struktur för att få en lugnare barngrupp och minska ångest men också genom att kunna släppa på regler och ha mindre fasta ramar för att skapa utrymme till kreativitet. Det senare leder ofta till mer oro i gruppen men ger också möjlighet till att kunna arbeta miljöterapeutiskt med det som är svårt och hitta alternativa förhållningssätt (Lundquist, & Walch 1995). Terapikoloniers sommarperioder innebär en vistelse på landet eller i skärgården. Kolonierna har ett tydligt och bestämt behandlingsuppdrag som är individuellt för varje barn men samtidigt ingår lek, kompisar och nya erfarenheter. På kollo finns möjligheter till att lära nytt, pröva sig själv tillsammans med andra barn och vuxna. Det finns möjligheter att bryta negativa mönster och se det friska i barnen (Sternberg 2007). En intensiv miljöterapeutisk insats som utgör en mellanvårdsform där man kan fördjupa och utvidga det som inte finns möjlighet att göra i den ordinarie öppenvårdsbehandlingen på BUP. Terapikolonier avser att ge en möjlighet till en skjuts framåt i den pågående behandlingen på BUP (Darby & Forsbeck Olsson 2004). Personalen är alla utbildade eller går under utbildning till socionom, psykolog, lärare eller liknande. Majoriteten av barnen som kommer till kolonierna har kontakt med BUP (ett fåtal har endast kontakt med socialtjänsten) och fokus för vistelsen är ett behandlingsuppdrag. För de flesta barn som åker till barngrupp utan sina föräldrar handlar det oftast om, oavsett diagnos, att förstå den sociala koden, finslipa sociala färdigheter eller utveckla förmågan att klara sig själv och/eller ta hjälp av andra vuxna (Carlberg 1994). För barn som åker tillsammans med sina föräldrar är fokus istället någon svårighet i relationen mellan förälder och barn. Kollopersonal, föräldrar, barn och BUPterapeut träffas vid ett tillfälle innan sommaren för att bestämma uppdrag utifrån barn och föräldrars behov, och en gång efter sommaren (då barnet inte närvarar) då uppdragets resultat lämnas tillbaka till BUP terapeut både skriftligt och muntligen. Ett (ibland två) föräldramöten anordnas innan sommaren för föräldrar, med eller utan barn,

5 5 och kolonipersonal. De flesta av barnen har diagnoser såsom ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) eller trotssyndrom (Oppositional Defiant Disorder ODD) (DSM-IV-mini; APA, 2002), flera har mer än en diagnos. Att delta på terapikolonier är kostnadsfritt för föräldrar och barn (personlig kommunikation verksamhetschef Terapikolonier AB Stefan Redebo ). Fyrtiosex barn vistas 7-21 dagar (med eller utan föräldrar) på terapikolonier under sommarperioden varje år, enligt avtal med BUP:s beställarenhet inom Stockholms Läns Landsting. Barnen är 8-16 år. Vidare köper socialtjänsten ett fåtal platser varje år på sommarkolonierna. Utöver sommarkolonier erbjuder även terapikolonier sedan 2006 helgkollo för barn mellan 7-17 år, vistelser där socialtjänsten är den största köparen av platser (Larsson et al 2009; ). Majoriteten av de barn som åker på terapikoloni åker utan sina föräldrar. År 2012 erbjöds fyra grupper varav tre var för barn 7 14 år och en för tonåringar år. Periodernas längd är 9 20 dygn. Personalen har ett behandlingsuppdrag och arbetet är dels direkt med barnen på kolonin dels ett tätt samarbete med föräldrar via telefon (oftast dagligen), på besöksdag och vid avslut av perioden via enskilda samtal med föräldrarna. De flesta har uppdrag som handlar om samspel med andra barn, gränssättning och i vissa fall att klara att vara hemifrån (personlig kommunikation verksamhetschef Terapikolonier AB Stefan Redebo ). En del av verksamheten är perioder som riktar sig till barn (6-12 år) där även mammor resp. pappor följer med på kolonivistelsen. Föräldrarna söker till terapikolonier med sin terapeut på BUP och behandlingen är en veckas intensivbehandling på landet med miljöterapi, gruppterapi för föräldrar resp. barn och individuella samtal för föräldrarna. Första mamma/barn och pappa/barn grupp inom PBU terapikoloniers ramar erbjöds 1998 där inriktning på relationsbaserad behandling startade. Utvärderingen av den första sommaren visade att föräldrarna utvecklades av att få stöd av personal men också av att umgås med andra föräldrar och få stöd och råd av dem gav ytterligare utveckling i relationen till deras barn (Sirkka 1998; Darby & Forsbeck Olsson 2004). Lundh (2012) menar att det finns tre saker som påtagligt ger bättre resultat för behandling av barn med ADHD på BUP; att en läkare håller i ärendet, fler besökstillfällen på BUP och föräldragrupper där mammor och pappar får kontakt med andra föräldrar med barn med liknande svårigheter som sitt eget. Ett stort antal av barnen som åker på terapikolonier med sina föräldrar har ADHD diagnos och erbjuds under kolonivistelsen en stor möjlighet till just föräldragrupp och stöd av andra föräldrar i liknande situation. År 2012 erbjöds en vecka för pappor och barn och en annan vecka för mammor och barn ( 2013; personlig kommunikation terapikoloniers verksamhetschef Stefan Redebo ). På mamma/barn kollo och pappa/barn kollo är fokus på relationen mellan föräldrar och barn, arbetssättet är främst att personal stöttar föräldern och visar/pratar om alternativa förhållningssätt i problematiska situationer (Larsson et al 2009) Det övergripande syftet med denna studie var att undersöka effekten av Terapikollo (sommaren 2012) på föräldrars upplevelse av föräldraförmåga/föräldrakompetens samt

6 6 barnens svårigheter och social förmåga vid kollos avslut och sex månader senare. En grupp med barn och föräldrar som tillsammans åker på kollo i jämförelse med en grupp med barn och föräldrar där barnen åkte ensamma på terapikollo. Vidare undersöktes sambandet mellan föräldrarnas och BUP terapeuternas bedömning. Frågeställningar Metod 1. Är baslinjen stabil (på undersökningsgruppen som har två förmätningar)? 2. Förändras föräldrakompetens, svårigheter och social förmåga hos barnen enligt föräldrarnas upplevelse samt funktion hos barnen enligt terapeuternas skattning på hela samplet (n=42) från före kollo vistelse till uppföljningen? 3. Förändras upplevd föräldrakompetens, svårigheter och social förmåga hos barnen över tid, från före till efter kollo och uppföljning i gruppen där barn åker tillsammans med sina föräldrar (n=15)? 4. Är det någon skillnad från före kollo till uppföljning mellan barn som åker med sina föräldrar och barn som åker utan sina föräldrar i upplevd föräldrakompetens, svårighet och social förmåga hos barnen och terapeuters skattning av barnens funktionsförmåga? 5. Har kollovistelsen påverkat barn/föräldrar/familjen enligt föräldrarna och BUP terapeuterna? 6. Hur ser korrelationen ut mellan föräldrarnas skattning av barnens symptom och terapeutbedömd skattning av funktion hos barnen vid antagning respektive uppföljning av kollo på hela gruppen? Undersökningsdeltagare I studien var undersökningsgruppen barn, som tillsammans med sina föräldrar, vistades en vecka på terapikoloni under I uppsatsen benämns de som barn med föräldrar alternativt undersökningsgrupp. De allra flesta som söker vill ha hjälp med samspel, relation till barnen och föräldrakompetensfrågor. I mammabarn gruppen deltog 7 mammor och 7 barn + 5 behandlare. I pappabarn gruppen deltog 6 pappor och 6 barn + 4 behandlare. Båda dessa grupper är tillsammans i denna studie undersökningsgruppen. Barnen var 6 12 år. Tre av grupperna där barn åker till terapikollo utan sina föräldrar är i den här studien hopslagen till en jämförelsegrupp (n=27) som även den är en behandlad grupp. Grupperna var 10 barn och 6 personal, 9 barn och 5 personal och 8 barn och 5 personal och benämns i uppsatsen som barn utan föräldrar alternativ jämförelsegrupp. Barnen var 7-14 år. Den fjärde barngruppen togs inte med då det är en tonårsgrupp med åldersgrupp år och alltför olik de övriga grupperna både i ålder, behandlingsuppdrag och föräldrakontakt. Majoriteten av de barn som åker på terapikollo har kontakt med BUP i Stockholms Läns Landsting. I 2012 års grupper för barn med föräldrar var alla barn aktuella på BUP. För alla ansökningar är exklusionskriterierna; platsbrist, otydlig ansökan från BUP, behov av mer hjälp än koloni kan ge, risk för avhopp (Larsson et al 2009). På kolonier för barn och föräldrar är exklusionskriterierna pågående missbruk eller psykos hos förälder. I grupper för barn utan sina föräldrar är exklusionskriterier allt för stora svårigheter att

7 7 vara hemifrån eller i grupp. Att föräldrar kan medverka i möten innan perioden, kan ta med barnen till kolonin eller medverka på besöksdag är också nödvändigt för inklusion. Efter antagning är det BUP terapeut och föräldrar som tillsammans med kolonipersonal utformar ett behandlingsuppdrag för perioden. Antagning till terapikoloniers perioder sker genom ansökan som BUP terapeut och föräldrar utformat tillsammans. Efter sista ansökningsdag, i början av mars, läser minst tre av terapikoloniers personal alla ansökningar och sorterar först bort ansökningarna enligt exklusionskriterierna. Alla läsare har adekvat utbildning och erfarenhet för uppdraget. De kvarvarande ansökningarna bedöms utifrån om terapikolonier ses som en del i behandling på BUP, barnets egen motivation, familjens behandlingsmotivation. Vidare bedöms eventuell plats på terapikolonier utifrån hur en grupp ska på bästa sätt tillgodogöra sig terapikoloniers behandling utifrån ålder, kön, diagnos, gruppvana och behandlingsuppdrag. Till exempel ska de mest rädda barnen inte vara yngst eller de mest utåtagerande och med minst vuxentillit inte vara äldst (Alvedahl & Darby 1993, Sternberg 2009). Föräldrar, barn och BUP terapeuter får besked i april. Cirka 100 ansökningar inkom 2012 och 46 barn blev antagna. Totalt deltog 42 barn/föräldrar i studien. Tre stycken valde att inte anta platsen till perioden och två reserver sattes in. Undersökningsgruppen barn med föräldrar. Föräldrarna delades in i mammabarn grupp och pappabarn grupp. Dessa två grupper utgjorde undersökningsgruppen. Föräldrar och barn vistades tillsammans en vecka på terapikolonier. I mammabarn gruppen erbjöds 7 mammor och 7 barn plats år En mamma avböjde platsen och en reserv sattes in. Personen som avböjde fyllde i första enkäten men inte resterande. Reserven hann inte fylla i första men fyllde i nr två + tre men inte den sista uppföljande. (n=8). Personalen bestod av 5 behandlare. I pappabarn gruppen erbjöds 6 pappor och barn plats år En pappa avböjde platsen och fyllde inte i någon enkät. En reserv sattes in men fyllde inte i första enkät men resterande enkäter (n=7). Personalen bestod av 4 behandlare. I hela undersökningsgruppen (n=15) var 6 av föräldrarna ensamstående, 8 var sambo/gifta och en utan uppgift. Gruppen bestod av 10 pojkar och 5 flickor. Barnens ålder var 6-12 år (tabell 1). Den mest förekommande diagnosen var ADHD (53 %). Övriga diagnoser var bl a Asperger och PTSD (tabell 2). Jämförelsegrupp barn utan föräldrar. De flesta barn kom till kollo utan föräldrar och tre av de grupperna blev jämförelsegrupp (n=27). De tre grupperna bestod av 8-10 barn och 5-6 personal. Gruppen bestod av 20 pojkar och 7 flickor Barnens ålder var 7 14 år (tabell 1). Tjugotre fyllde i första mätningen. En avsade sig sedan sin plats, ingen reserv sattes in. Tolv fyllde i uppföljningen i december. I jämförelsegruppen hade 63 % ADHD som första diagnos, övriga diagnoser var t ex trotssyndrom (tabell 2). Ingen registrering är gjord om föräldrarna var ensamstående eller sammanboende.

8 8 Tabell 1: Kön, ålder (utifrån födelseår), medelvärde, standardavvikelse och variationsvidd i undersöknings- och jämförelsegrupp. Undersöknings grupp (n=15) Jämförelse grupp (n=27) Flickor Pojkar Ålder M(sd) Variationsvidd 8 7 9,1(1.7) 6-12 år ,6(1.6) 7-14 år Åldersfördelningen i grupperna är olika, där undersökningsgruppen har en yngre barngrupp år Tabell 2: Diagnos vid ansökan i undersöknings- och jämförelsegrupp. N ADHD Asperger ODD/Trotssyndrom PTSD Ingen/vet ej Undersökningsgrupp Jämförelsegrupp Notera: Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD), Oppositional Defiant Disorder (ODD/trotssyndrom), Aspergers syndrom (Asperger), Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). En majoritet av barnen på Terapikolonier år 2012 i undersökningsgrupp och jämförelsegrupp har diagnosen ADHD. Många har flera diagnoser. Här har endast primär diagnos registrerats. Design Studien är en kvantitativ, jämförande, utvärdering av terapikollo över tid, såsom det upplevs av föräldrar och terapeuter på BUP. Studien består av undersökningsgrupp och jämförelsegrupp med för, eftermätning samt uppföljning för undersökande av terapikollos effekt på grupperna efter sex månader. Båda grupperna får behandling på terapikolonier; undersökningsgrupp barn med sina föräldrar och jämförelsegrupp barn utan sina föräldrar. Indelning i respektive grupp sker utifrån ansökan och behandlingsuppdrag där undersökningsgruppens behandlingsuppdrag är mer riktat mot relationen mellan barn och föräldrar och jämförelsegruppens uppdrag mer kring barnets egen problematik. Oberoende variabeln är behandlingen på terapikolonier, de beroende variablerna är utfallen på skattningsskalorna. Alla barn har en pågående kontakt med BUP där insatser och intensitet av behandling varierar. BUPs behandling kan vara stöd riktat till föräldrar, barngruppsbehandling, psykoterapi med barnen eller annat. Material The Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ) är en skattningskala på ordinalskalenivå för beteendescreening av barn 3 16 år som är utvecklad av dr Robert N Goodman och mäter styrkor och svårigheter hos barn (Goodman 1997) (bilaga 1). Skalan finns översatt till ett 50- tal språk och används i forskning och klinisk verksamhet runt om i världen (Goodman et al 2000; Goodman et al 2001). Skalan finns i flera versioner anpassade till barnets ålder och vem som fyller i. I den här studien används den svenska dubbelsidiga versionen med symtom plus påverkan av symtom (nr P4-16 for Parents, childrens age 4-16). Föräldrarna fyller i angående sina barn som är 4-16 år. Samma formulär har använts vid varje mätning. Skalan är uppdelad i två delar. Första sidan med 25 items angående symtom på en 3 gradig Lickert skala stämmer inte/stämmer delvis/ stämmer helt. Fråga 7, 11, 14, 21, 25 är vända positivt och

9 9 poängsätts i reverserad ordning. Baksidan har frågorna angående om hur mycket barnet och familjen påverkas av symtomen och hur lång tid problemen pågått med fyra svarsalternativ per fråga. Skalans första del delas upp i fem subskalor med vardera 5 items som mäter: 1. Känslomässiga besvär (fråga 3, 8, 13, 16, 24) 2. Uppförande problem (fråga 5, 7, 12, 18, 22) 3. Hyperaktivitet/uppmärksamhetsproblem (fråga 2, 10, 15, 21, 25) 4. Kamratsvårigheter (fråga 6, 11, 14, 19, 23) 5. Socialt beteende/empati/förmåga (fråga 1, 4, 9, 17, 20) I subskalorna 1-4 summeras poängen till en total svårighetspoäng medan subskala 5 socialt beteende mäter barnets sociala förmåga ( 2013; Dal et al rapport 2008:6 Centrum för folkhälsa). Höga siffror på skala 1 4 indikerar högre grad av problem. Hög siffra på skala 5 indikerar önskvärt socialt beteende. Parenting Sense of Competence Scale (PSOC) är en självskattnings skala för föräldrar utvecklad av Gibuand-Wallston & Wandersman 1978 (Gilmor & Cuskelly 2008) (bilaga 2). Skalan är på ordinalskalenivå med 16 items (finns även version med 17 items) och sex skalsteg från instämmer inte alls till instämmer helt. Fråga 1, 6, 7, 10, 11, 13, 15 poängsätts i omvänd ordning. Skalan har två subskalor + en del som mäter intresse av föräldraskap med två frågor: 1. Tillfredställelse i föräldraroll (fråga 2, 3, 4, 5, 8, 9, 12, 14, 16) med 9 items 2. Effektivitet som förälder (fråga 1, 6, 7, 10, 11, 13, 15) med 7 items 3. Intresse av föräldraskap (fråga 12, 14) med 2 items (Gilmor & Cuskelly 2008) Children s Global Assessment Scale (CGAS) är en funktionsskala utformad 1983 av Shaffer och kolleger vid Columbia Universitetet och är en anpassning av The Global Assessment Scale for Adults. CGAS blev översatt till svenska 2001 av Helgesson & Gustafsson BUP, Linköping (bilaga 3). Skalan används för att skatta barn och ungdomar 4 20 år. Skattningen sker av barnets lägsta generella funktionsnivå på en skala mellan och är idag en använd skattningsskala för att mäta barn och ungdomars fungerade i vardagen och ofta använd inom BUP. Skalan är en föregångare till GAF (Lundh 2012). Terapikoloniers utvärderingsenkät med 15 frågor till föräldrar varav tre ingår i denna studie. Enkäten har använts i utvärderingssyfte under flertal år inom Terapikolonier men har varje år modifierats något (personlig kommunikation verksamhetschef Terapikolonier AB Stefan Redebo ), med Söderströms (1995) psykologuppsats som grund. Frågorna som valts till denna uppsats har relevans för frågeställningarna.

10 10 Svar på fråga 1 3 ja positivt/negativt, nej/inte alls, vet ej 1. Tycker du att vistelsen på terapikolonier har påverkat ditt barn? 2. Tycker du att du som förälder påverkats av er kollovistelse? 3. Tycker du att familjen påverkats av er kollovistelse? Enkäter som går till BUP terapeuter har 11 frågor där tre är utvalda med förvalda svar ja positivt/negativt, nej/inte alls, vet ej: 1. Hur har de erfarenheter som kollo gett barnet påverkat den fortsatta behandlingen och/eller utvecklingen? 2. Hur har de erfarenheter som kollo gett familj/föräldrar påverkat den fortsatta behandlingen och/ eller utvecklingen? 3. Bedömer du/ ni att kollovistelsen medfört familjedynamiska förändringar? Alla tre formulären utom Terapikoloniers egen utvärderingsenkät är standardiserade skattningsskalor som är väl använda i utvärderings och bedömningssyfte. SDQ och CGAS har tidigare använts efter utvärdering av kolonivistelse. PSOC har Centrum för föräldraskapsforskning på Institutionen för kvinnor och barns hälsa, Uppsala Universitet tillhandahållit. Alla formulär är fria att använda kostnadsfritt. Procedur Skalorna SDQ, PCOC och terapikoloniers egen enkät är ifyllda av föräldrarna. CGAS och terapikoloniers egen enkät är ifyllda av remitterade BUP terapeuter. SDQ och CGAS är de skattningsskalor som Larsson, N et al (2009) rekommenderade för utvärdering av Terapikoloniers verksamhet. Den första datainsamlingen av SDQ och PSOC skedde strax efter antagningen till terapikollo i samband med första träffen mellan föräldrar och terapikollopersonal (bilaga 4 & 5). Några fyllde inte i skattningarna vid det tillfället men fick möjlighet igen vid första föräldramötet. Undersökningsgruppen fick enkäter för mätning nr 2 första dagen på kollo och nr 3 sista dagen på kollo av personalen. Jämförelsegruppens föräldrar fyllde ej i dessa skattningar då bedömning var att det är för svårt att genomföra de mätningarna vid de känsliga tillfällena som att första dagen på kollo lämna sitt barn eller sista dagen att hämta hem sitt barn. Alla enkäter är ifyllda anonymt för personal och BUPterapeut. De är numrerade och efter ifyllande lagda i slutna kuvert av föräldrarna. De som inte vill fylla i enkäterna fick stå över. Uppföljningsenkäterna skickades till föräldrarna i båda grupperna per post sex månader senare tillsammans med Terapikoloniers egen enkät, fylldes i och skickas därefter till terapikoloniers kontor. En påminnelse utgick efter två veckor. CGAS fylldes i av BUPterapeuter tillsammans med ansökan till kolonivistelse och vid ifyllande av terapikoloniers egen enkät i december ca 6 mån efter kollovistelsen (tabell 3). BUPterapeuterna visste vid ifyllandet om barnen tillhörde undersökningsgrupp eller jämförelsegrupp.

11 11 Tabell 3: Översikt över vilka enkäter som fyllt i vid respektive mättillfälle J = 4. Jämförelsegrupp Förmätning Vid ansökan/ antagning j=1 SDQ, PSOC Förmätning Dag 1 på kollo j=2 Eftermätning Sista dagen på kollo j=3 Uppföljning: I december j=4 SDQ, PSOC, Terapikoloniers egen enkät Undersöknings grupp SDQ, PSOC SDQ, PSOC SDQ, PSOC SDQ, PSOC, Terapikoloniers egen enkät BUP terapeuter CGAS CGAS, Terapikoloniers egen enkät Notera: The Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ), Parenting Sense of Competence Scale (PSOC), Children s Global Assessment Scale (C-GAS). Dataanalys och statistiska beräkningar Formulären är bearbetade i SPSS (IBM SPSS Statistics 20.0). För signifikansprövning av två medelvärden har t test (beroende/ oberoende) använts och för fler än två medelvärden envägs ANOVA upprepad mätning. För att studera skillnader mellan grupper har t test av gainscores analyserats. Pearsons korrelationer har använts för samband och Cohens d analys för effektstorlek. Enstaka bortfall har ersatts av individuellt medelvärde på aktuell subskala. Alla analyser är gjorda både för fullföljare och intention-to-treat matris men skillnaden var minimal varför endast den förra redovisas här. En alfa nivå på 5 % användes vid alla signifikansprövningar.

12 12 Resultat Frågeställning 1 Är baslinjen stabil (på undersökningsgruppen som har två förmätningar)? Tabell 4: T-test av svårigheter hos barnen (SDQ1-4), socialförmåga hos barnen (SDQ 5) och upplevd föräldrakompetens (PSOC) vid antagning till kollo (1) och vid första dagen på kollo (2) d v s baslinje innan kollovistelse. Medelvärde, standardavvikelse, antal svarande, t-värde, signifikansnivå, inomgrupps effektsize. SDQ subskala 1-4 SDQ subskala 5 Mätning 1 M(sd) Mätning 2 M(sd) N t p D (5.51) (5.85) * (2.67) 6.80 (2.34) *.47 PSOC 58.00(11.67) 53.50(14.98) Notera: The Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ), Parenting Sense of Competence Scale (PSOC). Höga värden på SDQ1-4 och PSOC innebär större problem medan höga värden på SDQ 5 innebär mindre problem. Resultat visar på en förändring i baslinjen mellan mätning ett och två som är signifikant på SDQ 1-4 (t (8)=2.60, p=0.03*) och på SDQ 5 (t (9) =-2.71, p=0.02*), d v s redan innan kollovistelsen har en förändring av barnens svårigheter minskat och barnens sociala förmåga har ökat enligt föräldrarnas skattningar i undersökningsgruppen. PSOC visade på icke signifikant resultat (p>0.05) Effektstorleken är svag på de signifikanta värdena (tabell 4). Frågeställning 2 Förändras föräldrakompetens, svårigheter och socialförmåga hos barnen enligt föräldrarnas upplevelse samt funktion hos barnen enligt terapeuternas skattning på hela samplet (n=42) från före kollo vistelse till uppföljningen? Tabell 5: T-test av hela gruppen vid antagning till kollo (1) och vid uppföljning efter 6 månader (4) av svårighet hos barnen (SDQ1-4), socialförmåga hos barnen (SDQ 5) och egen upplevd föräldrakompetens (PSOC) och BUP terapeuters skattning av barnen enligt CGAS. Medelvärde, standardavvikelse, antal svarande, t-värde, signifikansnivå, inomgrupps effektsize. SDQ subskala 1-4 SDQ subskala 5 Mätning 1 M(sd) Mätning 4 M(sd) N t p D 18.83(4.84) 16.44(5.89) * (2.44) 6.57(2.59) PSOC 51.52(11.07) 46.89(11.77) *.40 CGAS (9.40) 58.30(9.42) Notera: The Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ), Parenting Sense of Competence Scale (PSOC). Children s Global Assessment Scale (C-GAS. Höga värden på SDQ1-4 och PSOC innebär större problem medan höga värden på SDQ 5 och CGAS innebär mindre problem.

13 13 Resultatet av t- test på hela gruppen visar signifikant skillnad när det gäller minskade svårigheter hos barnen (SDQ 1-4) (t (17) =2.59, p= 0.02*) och ökad egen upplevelse av föräldrakompetensen (PSOC) (t (18)= 2.39, p=0.03*) från första mätning till uppföljande mätning. Ungefär hälften av deltagarna på kollo har inte svarat på alla enkäter vilket gör att det är en låg power i mätningarna. Effektstorleken är svag på de signifikanta värdena. Skillnaden mätta med SDQ 5 och CGAS var små och visade på icke signifikant resultat (p>0.05) (tabell 5). Frågeställning 3 Förändras upplevd föräldrakompetens, svårigheter och socialförmåga hos barnen över tid, från före till efter kollo och uppföljning i gruppen där barn åker tillsammans med sina föräldrar (n=15)? Tabell 6: Envägs ANOVA upprepad mätning av svårigheter hos barnen (SDQ 1-4), socialförmåga hos barnen (SDQ 5) och upplevd föräldrakompetens (PSOC) före kollovistelse (2), efter kollovistelse (3) och vid uppföljning (4). Medelvärde, standardavvikelse, antal svarande, f-värde, signifikansnivå, inomgrupps effektsize, före- efter, före uppföljning. SDQ subskala 1-4 Mätning 2 Mätning 3 Mätning 4 n F p d d M(sd) M(sd) M(sd) j 2-3 j (7.34) (7.13) (6.84) SDQ subskala (2.13) 7.16 (1.94) 7.33 (1.82) PSOC (14.56) (13.51) (11.44) Notera: The Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ), Parenting Sense of Competence Scale (PSOC). Höga värden på SDQ1-4 och PSOC innebär större problem medan höga värden på SDQ 5 innebär mindre problem. Inget resultat visar på någon signifikant skillnad (p> 0.05) mellan de olika mättillfällena vid en envägs ANOVA. Störst numerisk skillnad var det för SDQ 5, d v s social förmåga hos barnen ökade men icke signifikant (p =0.07). Effektstorleken är svag vid alla mätningar (tabell 6). Frågeställning 4 Är det någon skillnad från före kollo till uppföljning mellan barn som åker med sina föräldrar och barn som åker utan sina föräldrar i upplevd föräldrakompetens, svårighet och socialförmåga hos barnen och terapeuters skattning av barnens funktionsförmåga? Gainscore är uträknat med förmätning (1) subtraherat med uppföljning (4) på totala summan av PSOC, CGAS skattning och på SDQ subskalor 1 4 och 5. Ett positivt gainscorevärde för SDQ 1-4 och PSOC och ett negativt för SDQ 5 och CGAS visar på förbättring. Skillnaden mellan gruppernas förändring över tid är signifikant för SDQ subskala 5 (t (19) =2.57, p=.02*) där undersökningsgruppen har högre skattning av ökad socialförmåga hos sina barn vid uppföljningen i december än jämförelsegruppen. Inget annat resultat ger signifikant skillnad (p>0.05) (tabell 7).

14 14 Tabell 7: T-test av gainscore av föräldrars skattning i undersökningsgrupp (grupp 2) och i jämförelsegrupp (grupp 1) vid antagning till kollo (1) och vid uppföljning efter 6 månader (4) av svårighet hos barnen (SDQ subskala1-4), socialförmåga hos barnen (SDQ subskala 5) och egen upplevd föräldrakompetens (PSOC) och BUP terapeuters skattning av barnen enligt CGAS. Medelvärde, standardavvikelse, antal svarande, t-värde, signifikansnivå, effektsize. G Förmätning 1 M (sd) Uppföljning 4 M (sd) Gainscore mätning 1 4 M(sd) n t P d SDQ (3.80) 17.50(5.93) 2.50 (4.55) (5.82) 15.12(5.96) 2.25(3.24) 8 SDQ (2.31) 5.90(3.04).27(1.73) * (2.67) 7.30(1.88) -1.70(1.76) 10 PSOC (7.32) 43.80(12.51) 2.60(7.56) (12.10) 50.33(10.52) 6.88 (9.23) 9 CGAS (10.99) 57.07(9.99) -2.50(9.28) (4.22) 61.16(7.98) -4.50(5.04) 6 Notera: The Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ), Parenting Sense of Competence Scale (PSOC). Children s Global Assessment Scale (C-GAS)Höga värden på SDQ1-4 och PSOC innebär större problem medan höga värden på SDQ 5 och CGAS innebär mindre problem. Frågeställning 5 Har kollovistelsen påverkat barn/föräldrar/familjen enligt föräldrarna och BUP terapeuterna (Terapikollos enkät)? Endast 12 st (28%) av enkäterna som besvarades av BUP terapeuter och föräldrarna gällde samma barn. Övriga svar var besvarade av antingen endast terapeut eller endast föräldrar eller ingen av dem. Resultat av Terapikoloniers enkät ifylld av föräldrar. Tabell 8: Föräldrars svar på Terapikoloniers egen enkät. Grupp 1 jämförelsegrupp, grupp 2 undersökningsgrupp. Frågorna 1. Tycker du att vistelsen på terapikolonier har påverkat ditt barn? 2. Tycker du att du som förälder påverkats av er kollovistelse? 3. Tycker du att familjen påverkats av er kollovistelse? 1. Påverkat ditt barn? 2. Påverkats som förälder? 3. Påverkat er familj? Grupp n (%) Ja, positivt Ja, negativt Nej/inte alls Vet ej 1 12 (44%) (77%) (41 %) (77%) (44 %) (77%)

15 15 I undersökningsgruppen (grupp 2) svarade 10 av 13 föräldrar på enkäten, 90 % av de svarande (9 av 10) att de ansåg att vistelsen på terapikolonier hade påverkat deras barn, dem själva som föräldrar och deras familj i positiv riktning, en svarade att det inte skett någon påverkan alls. Ett urval av kommentarer från undersökningsgruppens föräldrar: Säkrare och tryggare i mina beslut, Han har positiva minnen från vistelsen, En erfarenhet rikare. Svårbedömt, det var andra faktorer som påverkade under sommaren I jämförelsegruppen (grupp 1) svarade 12 av 27 föräldrar på enkäten, 75 % svarade att de upplevde positiv påverkan på sitt barn, 50 % positiv förändring av dem själva som föräldrar 83 % att det var en positiv påverkan på deras familj. Ett urval kommentarer från jämförelsegruppens föräldrar: Testade nya sätt direkt, svårt att hålla kvar ny kunskap Orkade ett tag igen Var tvungen en stund att släppa taget och var utan honom för andra gången i hans liv, Stärkt i vår syn på vårt barn i och med de iakttagelser som gjordes på kollo, Svårt att säga han tyckte om det men om det var till någon hjälp Resultat av Terapikoloniers enkät ifylld av BUP terapeuter. Tabell 9: BUP terapeuters svar på Terapikoloniers egen enkät. Grupp 1 jämförelsegrupp, grupp 2 undersökningsgrupp, antal svarande, procent antal svarande. Frågorna 1. Hur har de erfarenheter som kollo gett barnet påverkat den fortsatta behandlingen och/eller utvecklingen? 2. Hur har de erfarenheter som kollo gett familj/föräldrar påverkat den fortsatta behandlingen och/ eller utvecklingen? 3. Bedömer du/ ni att kollovistelsen medfört familjedynamiska förändringar? 1.Har kollo påverkat barnet? 2.Hur har kollo påverkat familjen/föräldrar? 3.Har kollo medfört familjedynamiska förändringar? Grupp n (%) Ja, positivt Ja, negativt Nej/inte alls Vet ej 1 15 (55 %) (61 %) (51 %) (61 %) (51 %) (61%) På Terapikoloniers enkät till remitterande BUP terapeuter i undersökningsgruppen (grupp 2) svarade 8 av 13 terapeuter. Tre fjärdedelar av de svarande bedömde att kollo gett erfarenheter som påverkar barnet och föräldrarnas fortsatta behandling/utveckling positivt och 62 % ansåg att kollo medfört positiva familjedynamiska effekter. Ett urval av kommentarer från undersökningsgruppens terapeuter: Mycket positivt för föräldrar

16 16 att få vara tillsammans med sitt barn och ta del av andra föräldrars roller, Känslan att det var rätt behandling var rätt, Garanterat gav det i alla fall inget negativt, Modern meddelade att hon inte behövde fortsatt BUP kontakt efter kollovistelsen, skulle vilja ha mer KBT inriktning med exponeringar. I jämförelsegruppen (grupp 1) svarade 15 av 27 terapeuter. Att barnen fått erfarenheter som positivt påverkar deras fortsatta behandling/ utveckling bedömde 54 % av de svarande, 71 % att det medfört positiva förändringar för familjen/föräldrarna och 28 % att det medfört familjedynamiska förändringar. Ett urval av kommentarer från jämförelsegruppens terapeuter: Uppenbart att det här barnet hade bra behållning av kollo, han och familjen märkte att han klarade av mer än de tidigare trodde, det vore bra om det var mer terapeutiska insatser till föräldrarna under vistelsen Frågeställning 6 Hur ser korrelationen ut mellan föräldrarnas skattning av barnens symptom och terapeutbedömd skattning av funktion hos barnen vid antagning respektive uppföljning av kollo? Tabell 10: Pearsons korrelation mellan CGAS (funktionsskala), SDQ subskala 1 4 (svårigheter), SDQ subskala 5 (social förmåga) vid första mätning innan terapikollovistelse. CGAS SDQ subskala 1 4 SDQ subskala 5 CGAS SDQ subskala SDQ subskala 5 - Notera: The Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ), Parenting Sense of Competence Scale (PSOC). Children s Global Assessment Scale (C-GAS). Höga värden på SDQ1-4 och PSOC innebär större problem medan höga värden på SDQ 5 och CGAS innebär mindre problem. Tabell 11: Pearsons korrelation mellan CGAS (funktionsskala), SDQ subskala 1 4 (svårigheter), SDQ subskala 5 (social förmåga) vid uppföljning efter terapikollovistelse. CGAS SDQ subskala 1 4 SDQ subskala 5 CGAS SDQ subskala SDQ subskala 5 - Notera: The Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ), Parenting Sense of Competence Scale (PSOC). Children s Global Assessment Scale (C-GAS). Höga värden på SDQ1-4 och PSOC innebär större problem medan höga värden på SDQ 5 och CGAS innebär mindre problem. Sambanden mellan skattningsskalorna med Pearsons korrelation mellan CGAS (barnens funktionsnivå) skattad av BUP terapeut, SDQ subskala 1 4 (barnens svårigheter) samt SDQ subskala 5 (barnens sociala förmåga) skattade av föräldrar gick åt förväntat håll med negativ korrelation mellan symtom (föräldraskattning) och funktion (terapeutskattning) vid eftermätning och positiv korrelation mellan social förmåga och funktionsskalan men visade ingen signifikant korrelation (p>0.05).

17 17 Diskussion Sammanfattning av resultat Syftet med studien var att utvärdera terapikollos verksamhet för barn och föräldrar Studien visar att hos hela gruppen barn som vistas på Terapikolonier ser föräldrarna signifikant minskning av barnens svårigheter och upplever själva en ökad föräldrakompetens från mätning ett vid antagning till uppföljning. Då de barn som åker utan sina föräldrar jämförs med dem som vistas på kollo tillsammans med sina föräldrar ser man en genomgående trend att undersökningsgruppen (barn med föräldrar) förbättras något mer än jämförelsegruppen (barn utan föräldrar) när det gäller både socialförmåga hos barnen och egen föräldrakompetens (nästan signifikant) från första mätning till mätning fyra vid uppföljning. I undersökningsgruppen finns det tendens till förbättring i den sociala förmågan hos barnen från första mätning till mätning fyra vid uppföljning. Baslinje mätning visade på förändring mellan mätning ett och två, en signifikant förbättring av barnen svårigheter och ökade socialförmåga redan före kollovistelsen. Jämförelsegruppen hade ingen baslinjemätning. Det fanns ingen signifikant korrelation mellan föräldrars och BUP terapeuters skattningar av barnens svårigheter/ sociala förmåga och funktion. Terapikoloniers egen enkät visade att majoriteten av de föräldrar som svarade på enkäten i upplevde en positiv förändring hos sitt barn, sig själva som föräldrar och familjedynamiska förändringar, något högre andel i undersökningsgruppen. Diskussion av resultat Syftet med studien var att undersöka eventuell effekt av Terapikolonier på upplevd föräldrakompetens/föräldraförmåga, på svårigheter och socialförmåga hos barnen och på skattningen av funktionen hos barnen efter 6 månader. Ytterligare ett syfte var att undersöka betydelsen för barnen av föräldrars närvaro på kollo i jämförelse med barn på kollo utan sina föräldrar. Hela gruppen föräldrarna upplever sig som mer kompetenta (PSOC) efter än före terapikollo och barnen har mindre svårigheter (SDQ1-4) men effektsize är svagt. Om det resultatet beror på kollo eller inte går inte att utläsa i det här materialet. Viktigt att ta i beaktande är att majoriteten av alla barn som åker på Terapikolonier har kontakt med BUP och därmed en pågående behandling under hela undersökningstiden. Terapikolonier arbetar som en del i BUPs behandling och är därmed inte en helt fristående behandling, ett av Terapikoloniers uppdrag är att ge en skjuts i behandlingen (Darby & Forsbeck Olsson 2004; Larsson et al 2009). Att egen upplevd föräldrakompetens skattas högre även av föräldrarna som inte varit med på kollo kan förklaras med att föräldrarna till barn som åker ensamma till kollo har tät kontakt med

18 18 kollopersonal (telefonsamtal oftast varje dag). De har även återkopplande samtal på kollogården sista dagen och är med då BUP terapeut, personal och föräldrar träffas på hösten för att både skriftligt och muntligt få ta del av vad man sett av barnet på kollo och ev förslag inför fortsatt behandling och i föräldraskapsfrågor. Ett av inklusionkriterierna för plats i barngrupp är att föräldrar kan delta i att lämna, hämta, möten och kontakt under kolloperioden, d vs en relativt hög föräldranärvaro även i jämförelsegruppen. Larsson, et al (2009) utvärdering var med barn som åkt på kollo och kontrollgrupp barn som blivit nekad plats. De redovisar ett ökat CGAS värde för gruppen som åkt på kollo och ett minskat för de som inte kom med. Vare sig den aktuella eller Larssons studie visade någon signifikant förändring av barnens funktionsnivå (CGAS) men en riktning visade på ökad funktion hos barnen efter kollovistelse. Undersökningsgruppen upplevde en ökad social förmåga hos sina barn. En ökad socialförmåga efter terapikolonivistelse var även Larsson et al (2009) slutsats men då för hela gruppen då den inte var uppdelad i barn utan föräldrar eller barn med föräldrar. Carlberg (1994) menar att ett av terapikoloniers uppdrag för barnen är att arbeta med att de ska förstå och finslipa den sociala koden - Är det så att föräldrar som är med på terapikollo med sina barn också kan se förändringen på den sociala förmågan hos sina barn mer (då det är de som fyller i skattningsskalan) än de som föräldrar vars barn åker ensamma på kollo? Eller är det så att barnen som åkt med sina föräldrar utvecklat en större socialförmåga är de barn som åkt ensamma på kollo? Det går inte att utläsa om terapikollo orsakar effekten men eftersom det är just de parametrarna man arbetar främst med på föräldrabarn kollo: föräldraförmåga/kompetens och socialförmåga i grupp för barnen så kan man ana ett samband. Att en stor del av Terapikollobehandlingen går ut på att se sitt barn med andra barn, hjälpa sitt barn i relation med andra, att utveckla sin egen föräldraförmåga och att sedan föra över det till BUP terapeuten och föräldern både muntligen och skriftligen. Även denna fråga bidrar till nyfikenhet och ytterligare studier som är designade på annat sätt för att kunna dra kausala slutsatser om det är kollo som bidrar till denna skillnad i positiva skattning? Terapikoloniers egen enkät visade också att majoriteten av barn och föräldrar som deltagit i föräldrabarnkollo påverkats positivt. Larsson et al (2009) såg liknande resultat i sin genomgång av 2005 års enkät. Där redovisas inte grupperna för sig men resultatet i helgrupp är att 22 av 36 terapeuter anser att kolonivistelsen medfört positiva inre förändringar hos barnet och drygt hälften uppgav att det medfört positiva familjedynamiska förändringar. De vanligaste förändringarna som angavs var att föräldrarna fått större tilltro till barnets förmåga, anknytningen fördjupats och förhöjt förtroende för BUP. Av föräldrarna ansåg 22 av 28 att deras barn blivit positivt påverkade av terapikollovistelsen. Både 2005 och 2012 gav både föräldrar och terapeuter uttryck för att det skett en i huvudsak positiv förändring efter kollovistelsen. Formuläret är utformat så att den egna tolkningen för vad som är positiv påverkan och vad positiva förändringar innebär inte är klargjorda och det är ett litet sample med

19 19 ganska stort bortfall som gör underlaget svagt men det ger ändå en följdfråga kan det vara terapikolonier som bidrar till denna förändring och hur ska den i så fall mätas? Miljöterapi är svårt att utvärdera med forskningens krav på mätbara termer. Det kan vara svårt att veta vilka händelser som inträffat p ga terapikollo eller förändringar i skola och med kamrater då vad som påverkar ett barn är komplext och har både med interventioner att göra men även egen utveckling hos barnet (Carlberg 1994). Baslinjemätningen gjordes endast på undersökningsgruppen och var inte stabil. Mätning på barnens svårigheter och på barnens sociala färdigheter visar på signifikant förbättring redan innan föräldrar och barnen varit på Terapikollo. Vad kan det bero på? Barnen och föräldrarna får veta att de är utvalda av många sökande och de kan glädjas åt en gemensam vecka i skärgården. De får sedan träffa personal och alla andra barn och föräldrar vid ett tillfälle på ett föräldramöte. Därefter får även föräldrarna komma på föräldramöte utan barnen med personal för att prata och planera vistelsen. Det innebär minst tre träffar innan kollo som ses som start för behandlingen, det innebär att det förekommer interventioner redan på baslinjen. Att baslinjen inte var stabil kan även det påverka resultatet på övriga frågeställningar. Det kanske inte var något av det som hände på kollo som gav resultaten utan det som hände innan? Kan det vara en viktig del att se att det händer mycket för barn och föräldrar innan själva kollovistelsen. Övriga resultat visade inte på någon signifikant skillnad men genomgående i alla t tester och ANOVA mätningar som gjorts ses en numerisk förbättring på alla parametrar men en liten övervikt för undersökningsgruppen. Det indikerar att ytterligare studier behöver göras med ett större sample och annan design för att få mer signifikanta siffror. Inte heller korrelationerna gav signifikanta värden men var numerärt åt rätt håll. Terapikoloniers enkät var ej användbar i en jämförelse mellan terapeutsvar och föräldrarsvar då endast 28 % svarat kring samma barn, d v s 72 % hade inte svarat. Diskussion av metod Denna studie kan ses som en pilotstudie. PSOC gav många kommentarer från föräldrarna i kanten av enkäten med ifrågasättande av frågor och bortfall på enstaka (oftast samma) items. För framtida utvärderingar bör eventuellt annat formulär användas som gör föräldrarna mer positiva till att fylla i. SDQ är däremot användarvänligt och det fanns endast ett fåtal icke ifyllda items i de enkäter som kom in, och inga kommentarer kring frågorna. Socialstyrelsen har kvalitetsgranskat SDQ vilket visar att skalan anses valid. SDQ är ett bra skattningsformlär för beteendestörningar såsom ADHD ( 2013) och torde därmed vara funktionellt på terapikolonier där majoriteten av barnen diagnostiserats med ADHD. Vidare är CGAS en av de skattningsformulär som BUP använder sig av i sin verksamhet vilket borde bidra till ett lägre bortfall vid framtida utvärderingar än om annat formulär skulle användas. I en studie på skillnad mellan CGAS vid nybesök på BUP och vid avslut på