BRUK, MISSBRUK, MARKNAD OCH REAKTIONER

Transkript

1 BRUK, MISSBRUK, MARKNAD OCH REAKTIONER Narkotika i Norden REDAKTÖRER PETRA KOUVONEN, PIA ROSENQVIST & ASTRID SKRETTING NAD-PUBLIKATION Nr

2 Utgiven av: Nordiska nämnden för alkoholoch drogforskning (NAD) Adress: Annegatan 29 A 23 FIN Helsingfors FINLAND Telefon: +358-(0) , +358-(0) Telefax: +358-(0) E-post: Internet: nads@kaapeli.fi Nordiska nämnden för alkohol- och drogforskning (NAD) är en institution vars verksamhet finansieras av Nordiska ministerrådet. Nordiskt samarbete sker mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige samt de självstyrande områdena Färöarna, Grönland och Åland. Nordiska rådet är samarbetsorgan mellan parlament och regeringar i de nordiska länderna. Rådet består av 87 parlamentariker från de nordiska länderna. Tar politiska initiativ och utövar kontroll över nordiskt samarbete. Nordiska rådet bildades Nordiska ministerrådet är samarbetsorgan mellan de nordiska regeringarna. Verkställer och leder nordiskt samarbete. Statsministrarna har det överordnade ansvaret. Verksamheten koordineras av de nordiska samarbetsministrarna, den nordiska samarbets-kommittén och fackministerråd. Nordiska ministerrådet inrättades Pärmdesign: Ombrytning: Anders Carpelan Maaria Lindblad ISBN ISSN Edited for online publishing

3 Innehåll Forord Kapitel 1: Utvecklingen av experimentellt och tillfälligt bruk av narkotika i slutet av 1990-talet Pekka Hakkarainen Kapitel 2: Tungt narkotikamissbruk i Norden Börje Olsson Kapitel 3: Det nordiske narkotikamarked Lau Laursen i samarbejde med Aarne Kinnunen, Jouko Kinnunen, Astrid Skretting, Daniel Svensson & Karl Steinar Valsson Kapitel 4: Narkotikakriminalitet Lau Laursen i samarbejde med Aarne Kinnunen, Astrid Skretting, Daniel Svensson & Karl Steinar Valsson Kapitel 5: Narkotikakontrol i de nordiske lande ændringer i lovgrundlag og retspraksis Lau Laursen i samarbejde med Aarne Kinnunen, Astrid Skretting Daniel Svensson & Karl Steinar Valsson Kapitel 6: Behandling og skadereduksjon Astrid Skretting Kapitel 7: Narkotikaprevention omorganisering och prioritering Petra Kouvonen Kapitel 8: Narkotikabruk i de självstyrande områdena Pia Rosenqvist & Jouko Kinnunen Kapitel 9: Narkotikaproblemet i de baltiska länderna och St. Petersburg Christoffer Tigerstedt, Saija Järvinen & Jussi Simpura Kapitel 10: Utviklingstendenser i det internationale narkotikasamarbejde Lau Laursen, Jouko Kinnunen & Astrid Skretting Kapitel 11: Sammanfattning och slutsatser Petra Kouvonen, Pia Rosenqvist & Astrid Skretting Yhteenveto ja johtopäätökset Summary and conclusions Författarna NAD-publikationer

4

5 Forord Narkotikasituasjonen i Norden er beskrevet i fire tidligere rapporter (Karlsson og Olsson 1984, Olsson1989, Olsson 1993 og Olsson, Rosenqvist og Stymne 1997). De tre første ble utgitt av Nordisk kontaktmannsorgan for narkotikaspørsmål. Etter en omorganisering i av kontaktmannsorganet fikk Nordiska nämnden fõr alkohol- och drogforskning (NAD) et bredere ansvar blant annet for dokumentasjon på narkotikafeltet i Norden og 1997-rapporten ble således utgitt av NAD som også er ansvarlig for den foreliggende. Denne rapporten skiller seg noe fra de foregående, først og fremst ved at den ikke inneholder noen enhetlig situasjonsbeskrivelse fra de ulike land. Den viktigste grunnen til at vi valgte å gå bort fra dette, er at det blir laget årlige nasjonale oversiktsrapporter som del av arbeidet i the European Monitoring Centre for Drugs and Drugs Addiction (EMCDDA) og at slike derfor allerede finnes for Danmark, Finland og Sverige. Fra og med 2001 foreligger også slik rapport for Norge som fra dette år ble medlem av EMCDDA. Rapporten tar for seg ulike områder som har relevans for å beskrive narkotika-situasjonen i Norden og søker å se hvordan utviklingen har vært de seneste årene i de respektive land. Selv om det på de fleste områder ikke kan foretas direkte sammenligninger, noe som har sammenheng med at datakildene er ulike, går det likevel an å få et bilde av utviklingstendenser både når det gjelder epidemio-logiske data som belyser eksperimentering og misbruk, narkotikalovbrudd, inn-satsområder etc. Den foreliggende rapporten inneholder også kapittel som omhandler narkotika-situasjonen i de selvstyrte områdene Færøyene, Grønland og Åland og i Nordens nærområder, det vil si de baltiske statene og St. Petersburg. Likeledes har vi funnet det nyttig å se litt på det internasjonale narkotikasamarbeide og Nordens plass i dette. Rapportens sammendrag er oversatt til finsk og engelsk. Arbeidet med og publiseringen av rapporten er finansiert ved hjelp av prosjekt-midler fra den Nordiske embetsmannskomitéen for narkotikaspørsmål. Petra Kouvonen, Pia Rosenqvist & Astrid Skretting redaktører

6 KAPITEL 1 Utvecklingen av experimentellt och tillfälligt bruk av narkotika i slutet av 1990-talet Pekka Hakkarainen Inledning I den förra rapporten om narkotikasituationen i Norden som handlade om utvecklingen under åren , framhölls att 1990-talet i flera avseenden inneburit klara trendbrott i den nordiska narkotikasituationen (Olsson & Stymne 1997, 22). Det som kanske mest uppmärksammades var den ökande andelen ungdomar som i olika sammanhang hade använt narkotika. En annan trend som blivit tydlig under förra hälften av 1990-talet var ökningen av mera allvarliga missbruksformer, speciellt en märkbar ökning av antalet heroinmissbrukare. Förändringen som skedde i början av 1990-talet var överraskande i och med att narkotikasituationen i Norden enligt tidigare undersökningar redan länge varit relativt stabil. Utbredningen av narkotikabruket hade planat ut efter toppåren i början av 1970-talet och hade till och med börjat sjunka på 1980-talet: i början av 1990-talet var bruk av narkotika i alla nordiska länder betydligt mer sällsynt än under narkotikavågen på 1970-talet (Karlsson & Olsson 1984; Olsson 1989; Olsson 1993). Mot denna bakgrund har förändringen en stor betydelse. Efter mer än tio års nedgång i brukstrenden har den nya tillväxten av narkotikabruk från början av 1990-talet medfört en förändring i narkotikasituationen, men också i följderna av narkotikamissbruket och de samhälleliga skadorna. Utvecklingen har lett till en växande oro hos befolkningen. Myndigheterna och andra narkotikapolitiska aktörer har varit tvungna att söka nya medel för att bekämpa problemet. På det hela taget har förändringen i narkotikasituationen under början av 1990-talet betytt ett trendbrott beträffande narkotikaproblemets omfattning och position i samhället. Förändringen är dock inte bara ett nordiskt fenomen, utan en del av en internationell trend, som man kunnat påvisa bl.a. i de flesta EU-medlemsländer (EMCDDA 2000). I Storbritannien, där förändringen har varit speciellt i ögonfallande, har narkotikabruket bland unga nästan tredubblats på 1990-talet från vad det var på 1980-talet. Andelen personer som uppgav att de någon gång prövat något olagligt narkotiskt preparat har i vissa åldersgrupper av unga och unga vuxna stigit med ungefär 50%. Detta har gett upphov till en diskussion om att narkotika och bruk av narkotika på sätt och vis har normaliserats till att bli en del av den brittiska ungdomens fritid (Parker, Aldridge & Measham 1998; South 1999). Det är lätt att få tag på narkotika, och det att unga eller deras kamratkrets någon gång har prövat på narkotika är inte längre särskilt avvikande eller något som begränsar sig till en marginaliserad minoritet. Denna s.k. normaliseringstes bör emellertid betraktas med en viss reservation. För det första berör normaliseringen endast cannabis och några syntetiska preparat som är förknippade med festande och den moderna danskulturen och inte t.ex. heroin, vars bruk ännu är betydligt sällsyntare. För det andra begränsar sig narkotikabruket till största delen till ett experimentellt eller tillfälligt bruk av narkotika, och man kan heller inte jämföra det med det omfång och den acceptans som alkoholbruk har bland de unga. Med hänvisning till dessa faktum har det även framförts åsikter som ifrågasatt normaliseringstesen (Shiner & Newburn 1997, 1999). Under 1990-talet har det mest synliga trendbrottet på narkotikaområdet varit en förändrad nöjeskultur bland ungdomar. Nöjeskulturen har medfört att ecstasy och vissa liknande droger har blivit mer allmänna. Trenden som fick sin början i Europa i slutet av 1980-talet vann först popularitet i Storbritannien, Tyskland, Holland och Spanien, men har sedan dess spridit ut sig runt omkring Europa (EMCDDA 2000). En undersökning som IREFREA ( utförde i nio europeiska städer visade att ecstasy och andra droger som är sammanknutna med danskulturen har fått ett rätt så märkbart fotfäste i veckoslutsfirandet och festandet hos den europeiska ungdomen (Calafat et al. 1999).

7 Inledningsvis begränsades bruket av ecstasy närmast till nya musikstilar (tekno- och housemusik) och till dansstilar som var kopplade till dem, speciellt rave och house. Under 1990-talet har bruket av ecstasy lösgjort sig från vissa musikstilar och spritt sig till nattklubbar, klubbar och dansfester överhuvudtaget (Griffiths et al. 1997; EMCDDA 1999, 2000). Vid sidan av ecstasy har de som rör sig i den nya nöjeskulturen kryddat sitt festande med bl.a. amfetamin och kokain. Dessutom har LSD, vars bruk nästan helt falnat bort, fått ett nytt uppsving. Ser vi på utvecklingen i Europa under 1990-talet, finner vi att de största förändringarna kan knytas till det vi gärna kallar ungdomars rekreationsbruk av narkotika. Även om syntetiska preparat som amfetamin och ecstasy har fått en viss omfattning, är cannabis fortfarande det mest använda narkotiska preparatet i det här sammanhanget. När det gäller det tyngre missbruket av heroin och andra preparat uppskattas det som relativt stabilt under de senaste åren i de flesta EU-länder (EMCDDA 1999, 2000). Vi vill i det följande beskriva och jämföra utvecklingen i bruk och missbruk av narkotika i de nordiska länderna under den senare hälften av 1990-talet. Den första delen som handlar om utvecklingstrender då det gäller bruk, baserar sig på olika surveyundersökningar. För jämförelsens del bör noteras, att tillgången till data varierar från land till land. Exempelvis har det genomförts flera surveyundersökningar i ett land än i ett annat. Med undantag av skolundersökningarna som ingår i The European School Project on Alcohol and other Drugs, ESPAD (Hibell et al. 1997, 2000), är de tillgängliga undersökningarna också olika då det gäller omfång, målgrupper, tidpunkt för undersökningen och frågeformuleringar. Även de sätt på vilka undersökningarna genomförts varierar. Detta gör att resultaten från varje land inte är direkt jämförbara. Utvecklingen av problematiskt, tungt missbruk redovisas i kapitel 2. I det tas andra datakällor i bruk. Det finns skäl att påpeka att personer med allvarliga narkotikaproblem lätt blir underrepresenterade i undersökningar som mäter den allmänna konsumtionsnivån, och därför måste förekomsten av problembruk undersökas med egna speciella indikatorer. Trots metodologiska brister och begränsningar, finns det ingen tvekan om utvecklingens riktning då det gäller bruk och missbruk av narkotika i de nordiska länderna under den aktuella tidsperioden. Ökningen i narkotikabruket som startade i början av 1990-talet har fortsatt under den senare halvan av årtiondet. Det experimentella bruket av droger har blivit allt vanligare och de tunga missbrukarnas antal har vuxit och fått nya proportioner. Vid sidan av ett ökat utbud av cannabis, amfetamin och heroin har nya droger såsom ecstasy erövrat ännu starkare positioner i dans- och klubbsammanhang. Det verkar som om vi idag fortfarande befinner oss mitt i en narkotikavåg, som inte ännu har visat några säkra tecken på att avta. Surveyundersökningar Att bruket av narkotika har blivit mer utspritt har varit tydligast bland ungdomar. Detta framgår bland annat av ESPAD-undersökningarna, i vilka alla nordiska länderna har deltagit och som därför ger en jämförbar bild av förändringen. ESPAD-undersökningarna grundar sig på nationella representativa urval. I figur 1 ser vi andelen åriga ungdomar i de nordiska länderna, som uppgett att de någon gång använt cannabis. Figur 1. Andel i procent av skolelever i års åldern 1995 och 1999 som någon gång använt cannabis. Källa: Hibell et al

8 Cannabisbruket är som väntat mest utbrett i Danmark, där nästan en fjärdedel av åringarna rapporterade att de hade använt cannabis år De övriga nordiska länderna skiljer sig fortfarande tydligt från Danmark, i ordningen Island, Norge, Finland och Sverige. Det är värt att notera att i undersökningen år 1995 var andelen åringar i Sverige som hade använt cannabis större än i Norge och Finland, men att detta förhållande ändrat enligt undersökningen år År 1999 var nämligen andelen norska och finska åringar som uppgav att de någon gång använt cannabis större än den motsvarande andelen bland samma åldersgrupp i Sverige. ESPAD-undersökningarna visar att flera ungdomar än tidigare har erfarenheter av narkotika (Figur 1). Även om förändringen varit mest markant i Finland och Norge, där andelen åringer som använt cannabis ser ut att ha fördubblats från 5% till 10% och 6% till 12% under loppet av fem år, har ökningen varit störst i Danmark (från 17% år 1995 till 24% år 1999). Också i Island har andelen skolelever som använt cannabis någon gång ökat tydligt (från 10% till 15%). Däremot har ökningen varit måttlig i Sverige (från 6% år 1995 till 8% år 1999). Vi skall se litet närmare på utvecklingen i varje land. Danmark Utgående från de danska ESPAD-undersökningarna finner vi att förutom cannabis är amfetamin och ecstasy de mest använda preparaten bland åringar (Tabell 1). År 1999 uppgav 4% att de någon gång använt amfetamin och 3% uppgav att de någon gång använt ecstasy. Som det framgår av tabellen, var det en klar ökning jämfört med undersökningen år 1995, i vilken 2% respektive 1% uppgav att de använt amfetamin och ecstasy. Då det gäller heroin, kokain och LSD uppgav omkring 1% att de använt dessa preparat år Tabell 1. Andel i procent av skolelever i års åldern som uppger att de någon gång använt olika slags narkotika år 1995 och år 1999 i Danmark. År Cannabis Heroin Amfetamin Kokain Ecstasy LSD Källa: Hibell et al. 1997, Andelen åringar som uppgav att de använt cannabis under den senaste månaden hade ökat från 6% år 1995 till 8% år Trots att narkotikabruket bland danska ungdomar verkar ha ökat avsevärt under slutet av 1990-talet når andelen som år 1999 rapporterat om bruk av cannabis inte ännu upp till de 28% som uppmättes år 1970 (Ulff-Møller 1971). År 1997 genomfördes en annan undersökning riktad till ungdomar i åldersgruppen år. Undersökningen omfattade elever. Av dem uppgav 22% att de någon gång har prövat hasch och 3,5% att de använde hasch mer regelbundet. Då det gällde andra preparat uppgav 3,5% att de hade använt amfetamin medan omkring en procent uppgav att de någon gång använt ecstasy, LSD och heroin (Nielsen 1997). Resultaten från en undersökning genomförd år 2000 av Statens Institut for Folkesundhed i åldersgruppen år om bruk av narkotika visar att 30% uppgav att de hade använt cannabis någon gång, 14% under det senaste året och 5% under den senaste månaden (Sundhedsstyrelsen 2001). På frågor om bruk av andra preparat uppgav 8% att de någon gång använt amfetamin, 3% ecstasy och 3% att de någon gång använt kokain. Då det gäller bruk av narkotika i vuxenbefolkningen föreligger det resultat från en surveyundersökning där 7% i åldersgruppen år uppger att de använt cannabis under det senaste året och 3% under den senaste månaden (Sundhedsstyrelsen 2001). Det finns också en surveyundersökning från år 1994 som ingick i den nordiska undersökningen (Hakkarainen et al. 1996). På samma sätt som då det gäller undersökningar bland ungdom, skiljer sig resultaten från Danmark här klart från de andra nordiska länderna. Undersökningen visade att 30% av danskarna hade erfarenheter av cannabis, medan de andra ländernas andelar var 11% för Sverige, 8% för Norge och 7% för Finland. Tabell 2 visar andelen i olika åldersgrupper i Danmark som uppgav att de använt cannabis någon gång.

9 Tabell 2. Andel i procent som uppger att de någon gång använt cannabis enligt åldersgrupp år 1994 i Danmark. Ålder % , , , , ,0 Totalt 30,1 Källa: Hakkarainen et al. 1996, 134. Som det framgår av tabellen, rapporterade inemot halvparten av den danska befolkningen under 40 år att de haft erfarenheter av cannabisbruk år Ifall andelen unga som prövar cannabis inte går ner med tiden, kommer vi om några år att befinna oss i den situationen att detta gäller för den danska befolkningen som helhet. Det var flera män (36,2%) än kvinnor (24,0%) som uppgav att de någon gång använt cannabis. Det är emellertid enbart ett fåtal som använder cannabis regelbundet, i undersökningen uppgav endast 4% att de använt cannabis under de senaste sex månaderna. Då det gäller andra typer av narkotika uppgav 4% att de någon gång prövat amfetamin, 2% hade prövat kokain och mindre än 1% hade prövat heroin. Finland Även i Finland är cannabis det vanligaste narkotiska preparatet, och under de senaste åren har det skett en ökning i andelen som använt hasch eller marijuana. ESPAD-undersökningarna visar exempelvis att andelen finska åringar som rapporterar att de någon gång använt cannabis har ökat från 5% år 1995 till 10% år Även om det förvisso skett en ökning från år 1995 till år 1999 i den andel som uppger att de använt amfetamin, ecstasy, kokain, heroin och LSD, är den andel som uppger sådant bruk liten. Tabell 3. Andel i procent av finska åringar som uppger att de någon gång använt olika narkotiska preparat. År Cannabis Heroin Amfetamin Kokain Ecstasy LSD Källa: Hibell et al. 1997, Då det gäller bruk av narkotika i vuxenbefolkningen i Finland, har det gjorts två undersökningar under den senare halvdelen av 1990-talet (1996 och 1998). Den senaste befolkningsundersökningen är från år I tabell 4 jämförs resultat från år 1998 och 2000 med resultat från år På samma sätt som ESPAD-undersökningarna visar dessa att det har varit en klar ökning i den andel som någon gång använt cannabis, även om andelen är störst i de yngsta åldersgrupperna (Tabell 4). År 1998 uppgav nästan 10% av finska vuxna att de använt cannabis någon gång, vilket innebär en fördubbling jämfört med undersökningen från år Resultaten från en survey år 1996 visar, att siffrorna då (kvinnor 4,9%, män 9,7%, totalt 7,0%) ligger emellan dem från år 1992 och dem från år1998 (Kontula 1997). Som det framgår av tabellen är ökningen i hög grad koncentrerad till åldersgrupperna under 30 år. Vidare visade undersökningen år 1998 att ca 2,5% uppgav att de använt cannabis under det senaste året, och omkring 1% under den senaste månaden (Partanen & Metso 1999). Resultaten från undersökningen år 2000 visar att experiment med och bruk av narkotika utjämnats något, men först kommande undersökningar kommer att visa om det är frågan om en mera bestående förändring av trenden (Hakkarainen & Metso 2001). Då det gäller andra narkotiska preparat visar undersökningarna att det var mindre än 1% som uppgav att de någon gång hade använt sådana. Även här är det först och främst i de yngre åldersgrupperna vi finner dem som rapporterar om bruk. Andelen i åldern år som någon gång använt amfetamin var i den sistnämnda undersökningen 2,0%, heroin 0,4%, kokain 1,2% och ecstasy 1,3% (Partanen & Metso 1999, opublicerade data).

10 Tabell 4. Förändringen i livstidsprevalensen för cannabisbruk enligt åldersgrupp åren 1992, 1998 och 2000, Finland. Ålder Prevalens ,2 15,7 12, ,1 20,3 18, ,3 22,7 17, ,5 11,3 17, ,6 11,4 9, ,0 7,2 8, ,0 1,4 2,6 Källa: Hakkarainen & Metso Undersökningar bland värnpliktiga visar samma tendens som de övriga. Medan det på 1980-talet var omkring 10% som uppgav att de hade använt narkotiska preparat, har den motsvarande andelen under den senare halvdelen av 1990-talet stigit till omkring 20% (Hein & Virtanen 2001). Man kan utgå ifrån att det också här huvudsakligen är frågan om användning av cannabis. Den internationella tekno- och partykulturen där drogerna intagit en viss plats utgör en klar koppling till det ökade narkotikabruket i den yngre delen av befolkningen. Ecstasy kom med i den finländska teknokulturen först omkring åren Under de senaste åren har kopplingen mellan droger och teknokultur blivit alltmer mångfasetterad. Den största skillnaden finns mellan dem som använder stimulantia (såsom amfetamin, kokain och ecstasy) och dem som använder psykedelika (såsom ecstasy, LSD, meskalin och psilocybinsvampar). Den drogkultur som ingår som en del av teknokulturen är en subkultur där drogerna är viktiga, inte enbart för att skapa feststämning, utan också som symboler som anger både individens och gruppens identitet. (Seppälä 1999.) Undersökningarna visar att ökningen av den andel av befolkningen som använt narkotika är störst i områden där man tidigare fann få eller inga som hade sådana erfarenheter. Det finns således grund för att hävda att medan det tidigare först och främst var i Helsingforsområdet där det rapporterades om användning av narkotika, har användningen nu i hög grad spritt sig till hela landet. (Partanen & Metso 1999). Island På samma sätt som de övriga nodiska länderna, har också Island deltagit i ESPAD-undersökningarna åren 1995 och Island har dessutom själv genomfört motsvarande undersökningar åren 1997 och Tabell 5. Andelen skolelever i års åldern som uppger att de någon gång använt olika typer av narkotika, i procent, Island Cannabis 9,8 13,0 17,4 15,5 Amfetamin 2,5 4,6 6,7 3,6 LSD 1,3 1,9 2,3 3,6 Ecstasy 1,6 2,3 3,2 1,4 Källa: Hibell et al. 1997, Som det framgår av tabell 5 är cannabis det mest använda narkotiska preparatet också bland isländska unga, och andelen åringar i Island som uppger att de använt cannabis har stigit från knappt 10% år 1995 till drygt 15% år I 1998-års undersökning uppgav 17,4% att de någon gång använt cannabis. Också då det gäller användningen av amfetamin och ecstasy var den andel som uppgav att de hade använt dessa preparat högre år 1998 än år Endast bruket av LSD har ökat under perioden Det kan med andra ord se ut som om utvecklingen nått en vändpunkt år 1998, efter vilken den andel som använt cannabis, amfetamin och ecstasy sjunkit en aning. Vi kan emellertid inte ännu veta om denna nedgång är ett tecken på en stabil förändring i utvecklingen. Detta framkommer eventuellt först i senare undersökningar. Vad gäller användningen av narkotika bland vuxna genomfördes år 1997 en undersökning baserad på telefonintervjuer (Gunnlaugsson & Thorisdottir 1999), motsvarande den nordiska narkotikasurveyn från första

11 halvdelen av 1990-talet (Hakkarainen et al. 1996). I undersökningen år 1997 uppgav nästan var femte isländare (18,6%), varav de flesta var under 50 år, att de någon gång använt cannabis. Det är värt att notera att den andel på Island som uppger att de använt narkotiska preparat någon gång, såväl bland skolungdomen som bland vuxna, verkar vara högre än de motsvarande talen i Norge, Finland och Sverige. Danmark är ännu i egen klass bland de nordiska länderna, men när det gäller det som kan kallas experimentellt bruk av narkotiska preparat, ser det ut som om Island kom på en andra plats. Lika som i de övriga nordiska länderna, visar emellertid undersökningen att användning av narkotika under de sex senaste månaderna (2%), som bättre uttrycker aktuellt drogbruk, också i Island ligger på en betydligt lägre nivå än livstidsprevalensen (ibid.). Tabell 6. Andel i procent som uppger att de någon gång använt cannabis i olika åldersgrupper, Island Ålder Procent , , , ,7 60 2,1 Totalt 18,6 Källa: Gunnlaugsson & Thorisdóttir 1999, 26. Norge De norska ESPAD-undersökningarna visar samma utveckling som de danska, finska och isländska. Andelen åringar som uppger att de någon använt cannabis har stigit från 6% år 1995 till 12% år 1999, det vill säga att det skett en fördubbling (Tabell 7). Det har också varit en klar ökning i den andel som uppger att de någon gång använt amfetamin. Då det gäller andra preparat är det en relativt stor ökning i den andel som uppger att de någon gång använt heroin. Talen är emellertid små och bör tolkas med försiktighet. Tabell 7. Andel i procent bland norska åringar som uppger att de någon gång använt olika narkotiska preparat. År Cannabis Heroin Amfetamin Kokain Ecstasy LSD Källa: Hibell et al. 1997, Förutom ESPAD-undersökningen finns det i Norge flera undersökningar som tar upp rusmedelsbruk bland ungdomar. Statens institutt for alkohol- og narkotikaforskning, SIFA (från och med Statens institutt for rusmiddelforskning, SIRUS) har bland annat sedan år 1990 genomfört årliga landsomfattande undersökningar i åldersgruppen år. Figur 2. Procentandel av ungdomar i åldern år i Norge som uppger att de använt cannabis, både någon gång och under de senaste sex månaderna. Källa: Skretting 2000.

12 Som det framgår av figuren uppgav under åren mellan 8 och 10% av ungdomarna i Norge i åldern år att de använt cannabis någon gång, medan andelen under den senare halvdelen av 1990-talet hade ökat till omkring 18%. Det är med andra ord samma tendens som vi finner i den norska ESPAD-undersökningen. Något över halvparten av de ungdomar i åldern år som någon gång använt cannabis, har gjort det under de senaste sex månaderna. På samma sätt som vi under de senare åren har sett en ökning i den andel som använt hasch eller marijuana någon gång, har det också skett en ökning i den andel som använt preparatet under de senaste sex månaderna. Figur 3 ger en översikt över andelarna på landsbasis som rapporterar att de använt andra narkotiska preparat än cannabis. På samma sätt som då det gäller cannabis har andelen åringar som någon gång använt preparat som amfetamin och ecstasy visat en ökning under den senare halvdelen av 1990-talet. Exempelvis har andelen som uppger att de använt amfetamin stigit från omkring två procent under åren 1995/96 till omkring fyra procent under åren 1999/2000, och andelen som någon gång använt ecstasy har stigit från omkring en procent år 1995 till tre procent år På samma sätt har det under den senare delen av 1990-talet varit en ökning i andelen åringar som använt kokain och LSD. Figur 3. Procentandel av ungdomar i åldern år i Norge som uppger att de någon gång använt olika narkotiska preparat. Källa: Skretting Även då det gäller vuxenbefolkningen har Statens institutt for alkohol- og narkotikaforskning (SIFA, numera SIRUS) regelbundet genomfört landsomfattande surveyundersökningar om användningen av rusmedel (15 år +). På 1990-talet genomfördes sådana undersökningar år 1994 och år Målet med undersökningarna är först och främst att kartlägga befolkningens alkoholbruk, men de innehåller också några frågor om användningen av illegala preparat. Kartläggningen av alkoholvanor blir genomförd genom personliga intervjuer, medan frågorna om narkotika blir ställda i ett eget schema som respondenterna själv fyller i och lägger in i ett kuvert som de förseglar och ger till intervjuaren. Tabell 8 visar andelen som uppgav att de använt olika narkotiska preparat någon gång, under de senaste 12 månaderna och under de senaste 30 dagarna. År 1999 uppgav 13,2% att de använt cannabis någon gång. Detta är en ökning från år 1994 då andelen var 10,8%, medan den motsvarande andelen i undersökningarna åren 1985 och 1991 var 7,0 och 8,2%. År 1999 uppgav 4,4% att de använt hasch eller marijuana under de senaste 12 månaderna (2,7% år 1994, 2,5% år 1991 och 1,8% år 1985) och 2,1% under de senaste 30 dagarna (1,6% år 1994). Att andelen som rapporterar att de använt hasch eller marijuana någon gång (livstidsprevalens), visar en ökande tendens, kan i hög grad förklaras av att det hela tiden kommer till nya åldersgrupper som har använt dessa preparat en eller flera gånger, i tillägg till dem som redan har sådana erfarenheter från tidigare (kumulativ effekt). Att denna andel i vuxenbefolkningen har ökat, innebär således inte nödvändigtvis att det skulle ha uppkommit flera aktiva brukare av cannabis. Vi ser emellertid att det också har varit en ökning i den andel som uppger att de använt cannabis under de senaste 12 månaderna. Detta kan tyda på att det finns några flera som använder hasch eller marijuana år 1999 än vad som framkom av de tidigare undersökningarna. Det rör sig emellertid om en relativt liten del av befolkningen.

13 Tabell 8. Procentandel (15 år +) som rapporterar att de använt olika narkotiska preparat i Norge år 1994 och år Cannabis Någon gång 10,8 13,2 Under de senaste 12 månaderna 2,7 4,4 Under de senaste 30 dagarna 1,6 2,1 Amfetamin Någon gång 2,6 3,8 Under de senaste 12 månaderna 0,9 1,5 Under de senaste 30 dagarna 0,4 0,3 Kokain/Crack Någon gång 1,3 2,3 Under de senaste 12 månaderna 0,7 1,0 Under de senaste 30 dagarna 0,2 0,1 Ecstasy Någon gång 1,7 Under de senaste 12 månaderna 0,9 Under de senaste 30 dagarna 0,2 Heroin Någon gång 1,0 1,7 Under de senaste 12 månaderna 0,6 0,9 Under de senaste 30 dagarna 0,1 0,2 Källa: Skretting Då det gäller övriga narkotiska preparat, uppgav 3,8% år 1999 att de någon gång hade använt amfetamin, medan 2,3% uppgav att de någon gång hade använt kokain och 1,7% som uppgav att de någon gång använt ecstasy och heroin. Det är med andra ord bara en liten grupp i den norska befolkningen som har erfarenheter av bruk av andra narkotiske preparat än hasch och marijuana. Tabell 9 visar andelen i de olika åldersgrupperna som år 1999 uppgav att de använt cannabis någon gång, under de senaste 12 månaderna och under de senaste 30 dagarna. Det är som vi ser, relativt stor skillnad mellan de olika åldersgrupperna. Omkring 20% av dem som är mellan 20 och 40 år uppgav att de använt cannabis någon gång, medan detta bara gällde fyra procent av dem som var äldre än 50 år. På motsvarande sätt är det naturligt nog en långt större andel i de yngre åldersgrupperna som rapporterade att de använt cannabis under de senaste 12 månaderna och under de senaste 30 dagarna. Samma tendens gäller i undersökningar från tidigare år. Tabell 9. Procentandel i olika åldersgrupper som rapporterar att de använt cannabis, Norge. Sverige år Någon gång 15,8 Under de senaste 12 månaderna 12,4 Under de senaste 30 dagarna 8, år Någon gång 23,3 Under de senaste 12 månaderna 8,8 Under de senaste 30 dagarna 4, år Någon gång 20,3 Under de senaste 12 månaderna 3,9 Under de senaste 30 dagarna 2, år Någon gång 14,5 Under de senaste 12 månaderna 2,6 Under de senaste 30 dagarna 1,8 50 år + Någon gång 3,9 Under de senaste 12 månaderna 1,8 Under de senaste 30 dagarna 0,2 Källa: Skretting De svenska ESPAD-undersökningarna visar inte på samma dramatiska utveckling i ungdomarnas bruk av cannabis som den vi finner för de övriga nordiska länderna. Även om det också i Sverige skett en ökning från 1995 till 1999 i den andel som uppgav att de någon gång använt cannabis, var ökningen som tidigare nämnts, anspråkslösare (Tabell 10). Detsamma gäller bruket av andra preparat.

14 Tabell 10. Procentandel åringar som uppger att de någon gång använt olika slags narkotika, Sverige. År Cannabis Heroin Amfetamin Kokain Ecstasy LSD Källa: Hibell et al. 1997, I Sverige har man följt ungdomarnas bruk av narkotika med årliga nationella skolundersökningar alltsedan år Målgruppen för undersökningarna har varit årskurs 9 (15 16-åringar) och sedan 1983 också elever från 6:e årskursen (12 13 åringar). Dessutom genomförs årliga surveyundersökningar om rusmedelsbruk bland värnpliktiga.. I figur 4 illustreras utvecklingen av narkotikabruk hos värnpliktiga och flickor och pojkar i 9:e årskursen. Bland ännu yngre elever i årskurs 6 har bruk av narkotika varit mycket sällsynt, i medeltal kring en procent (Andersson et al. 2001). Figur 4. Andelen elever i årskurs 9 ( ) samt andelen mönstrande ( ) som uppgett att de någon gång prövat narkotika, Sverige. Mönstrande Flickor Pojkar Källa: Drogutvecklingen i Sverige Ser vi på utvecklingen genom hela 1990-talet finner vi att det också i Sverige har varit en ökning i andelen unga som använt narkotiska preparat. Bland skolelever var andelen av dem som någon gång hade använt narkotika på den lägsta nivån i slutet av 1980-talet, ungefär 3 4%, från vilket andelen stigit till 9% år Bland värnpliktiga verkar narkotikaexperimenten att ha ökat ännu kraftigare, från 6% år 1992 till 17% år Under de senaste åren har den tilltagande trenden försvagats något bland skoleleverna, men bland värnpliktiga har den fortsatt med oförminskad styrka. Också i Sverige är cannabis det mest använda preparatet bland skoleleverna. Av dem som prövat på droger har ungefär två tredjedelar uteslutande använt cannabis. Ungefär 1% uppgav att de prövat på amfetamin, ecstasy och LSD. Rapporterat bruk av andra droger var mer sällsynt. Bruk under den senaste månaden var ungefär tre procent på 1970-talet, från vilket det sjönk till omkring en procent på 1980-talet. Efter 1994 har denna andel stigit något på så sätt att två-tre procent under de senaste åren har rapporterat om bruk under den senaste månaden. Också bland värnpliktiga har cannabis varit det klart mest använda preparatet. Av dem som prövat på droger uppgav 90% att de använt cannabis minst en gång i sitt liv. Andelen av andra droger var högre bland värnpliktiga än bland skoleleverna. I undersökningen 1998 uppgav nästan 4% av de värnpliktiga att de hade prövat på amfetamin, 2% rapporterade om bruk av LSD och ecstasy. Andelen som uppgav kokain- och heroinbruk var kring en procent. Bruk under den senaste månaden steg på 1990-talet från en procent 1992 till tre procent Utvecklingen då det gäller bruk av narkotika i den svenska vuxenbefolkningen följs genom regelbundna surveyundersökningar i åldersgruppen år. Enligt dessa undersökningar har situationen i Sverige hållits stabil. Genom 1990-talet har 9 10% av befolkningen uppgett att de har prövat på något slag av narkotika någon gång (Tabell 11).

15 Tabell 11. Procentandel som någon gång använt narkotika, efter kön och ålder, glidande treårsmedelvärden, , Sverige. Kön Ålder År Män Kvinnor Alla Källa: Drogutvecklingen i Sverige Det är skäl att förhålla sig försiktigt till uppgifterna och se dessa främst som riktgivande estimat på grund av variation i den årliga sampelstorleken. De rapporterade erfarenheterna av narkotika handlar till största delen om cannabis. 1 2% har prövat på amfetamin och kokain och erfarenheter av andra droger är ännu mera sällsynta (Drogutvecklingen i Sverige 2001). Slutsatser Andelen i olika delar av befolkningen som använt narkotika ser ut att ha ökat i alla de nordiska länderna under den senare halvan av 1990-talet. Ökningen har dessutom varit relativt stor. I Finland och Norge visar siffrorna att andelen som någon gång använt narkotika har fördubblats på några år. I Danmark och Sverige har siffrorna, trots att de har vuxit, ändå ännu varit lägre än topptalen på 1970-talet. Med utgångspunkt i undersökningar som visar andelen av befolkningen som uppger sig ha använt narkotika någon gång, finner vi den högsta andelen i Danmark. Därefter följer Island, Norge, Finland och Sverige. De flesta som har använt narkotika i de nordiska länderna, har gjort det bara en eller ett fåtal gånger. Uppgifterna som tyder på ett mera regelbundet bruksmönster (bruk under den senaste månaden) är betydligt lägre i alla länder än de siffror som beskriver livstidsprevalensen (bruk någon gång i sitt liv). De förstnämnda siffrorna är ofta bara kring några procent. Också här är andelen högst i Danmark. Narkotikabruket i Norden har också differentierats med hänsyn till de preparat som används. Det överlägset mest använda preparatet i alla länder är cannabis. Andelen av dem som använder eller experimenterar med andra preparat varierar mellan åldersgrupperna och de enskilda länderna. Det ser emellertid ut som om det bruksmönster som hör samman med den europeiska dans- och nöjeskulturen bland ungdomar och unga vuxna och som karakteriseras av ett ökat bruk av ecstasy, amfetamin, LSD och kokain, har vunnit fotfäste också i de nordiska länderna. Enligt tillgänglig information har den stigande trenden på detta område varit starkast i Danmark och Norge under hela 1990-talet. Referenser Andersson, Barbro & Hibell, Björn & Hvitfeldt, Thomas (2001): Skolelevers drogvanor Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN). Calafat, A. & Bohrn, K. & Juan, M. & Kokkevi, A. & Maalsté, N. & Mendes, H. & Palmer, A. & Sherlock, K. & Simon, J. & Stocco, P. & Sureda, M. & Tossman, P. & Wijngaart, G. & Zavatti, P. (1999): Night life in Europe and recreative drug use. Palma de Mallorca: IREFREA & European Commission. Drogutvecklingen i Sverige. Rapport Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotika upplysning (CAN). Rapport nr 63. EMCDDA (1999): Extended annual report on the state of the drugs problem in the European Union. Lisbon: EMCDDA. EMCDDA (2000): Annual report on the state of the drugs problem in the European Union. Lisbon: EMCDDA. Griffiths, Paul & Vingoe, Louisa & Jansen, Karl (1997): New trends in synthetic drugs in the European Union. Lisbon: EMCDDA.

16 Gunnlaugsson, Helgi & Thorisdóttir, Ranneveig (1999): Iceland and the Nordic drug survey: Drug use, public attitudes and youth. Young 7: 1, Hakkarainen, Pekka & Hübner, Lena & Laursen, Lau & Odegård, Einar (1996): Drug use and public attitudes in the Nordic countries. In: Hakkarainen, Pekka & Laursen, Lau & Tigerstedt, Christoffer, eds.: Discussing drugs and control policy. Comparative studies on four Nordic countries. NAD Publication No. 31. Helsingfors: Nordiska nämnden för alkohol- och drogforskning (NAD). Hakkarainen, Pekka & Metso, Leena (2001): Onko huumeiden käytön yleistyminen taittumassa? Vuoden 2000 huumekyselyn tulokset. [Har den ökade utbredningen av narkotikabruket nått sin vändpunkt? Resultat från narkotikasurveyn år 2000]. Yhteiskuntapolitiikka 66: 3, Hein, Ritva & Virtanen, Ari, red. (2001): Alkoholi ja huumeet 2000 [Alkohol och narkotika 2000]. Statistikrapport 4/2001. Helsinki: Stakes (Forsknings- och utvecklings-centralen för social- och hälsovården). Hibell, Björn; Andersson, Barbro; Bjarnason, Thoroddur; Kokkevi, Anna; Morgan, Mark & Narusk, Anu (1997): The 1995 ESPAD Report: Alcohol and Other Drugs Among Students in 26 European Countries. The European School Survey Project on Alcohol and Other Drugs. Stockholm: Swedish Council for Information on Alcohol and other Drugs (CAN). Hibell, Björn; Andersson, Barbro; Ahlström, Salme; Balakireva, Olga; Bjarnason, Thoroddur; Kokkevi, Anna & Morgan, Mark (2000): The 1999 ESPAD Report: Alcohol and Other Drugs Among Students in 30 European Countries. The European School Survey Project on Alcohol and Other Drugs. Stockhom: Swedish Council for Information on Alcohol and other Drugs (CAN). Karlsson, Christer & Olsson, Börje, red. (1984): Narkotikasituationen i Norden en sammanfattning och bedömning av tillgängliga uppgifter. Stockholm: Nordiska kontaktmannaorganet för narkotikafrågor. Kontula, Osmo (1997): Huumeet Suomessa 1990-luvulla [Narkotika i Finland på 1990-talet]. Helsinki: Sosiaali- ja terveysministeriö. Nielsen, G.A. (1997): Gymnasie- og HF-elevers sundhedsvaner og livsstil. København: KIKE. Olsson, Börje, red. (1989): Narkotikasituationen i Norden. Rapport-serie nr 8. Stockholm: Centralförbundet för alkoholoch narkotikaupplysning (CAN). Olsson, Börje, red. (1993): Narkotikasituationen i Norden utvecklingen Nord 1993:20. Köpenhamn: Nordiska ministerrådet. Olsson, Börje & Stymne, Anders (1997): Narkotikautvecklingen i Norden i jämförande perspektiv. I: Olsson, Börje & Rosenqvist, Pia & Stymne, Anders, red.: Narkotikasituationen i Norden utvecklingen NAD-publikation nr 32. Helsingfors: Nordiska nämnden för alkohol- och drogforskning. Parker, Howard & Aldridge, Judith & Measham, Fiona (1998): Illegal leisure. London: Routledge. Partanen, Juha & Metso, Leena (1999): Suomen toinen huumeaalto [Den andra narkotikavågen i Finland]. Yhteiskuntapolitiikka 64: 2, Seppälä, Pauliina (1999): De illegala drogernas betydelse inom technokulturen. Nordisk alkohol- & narkotikatidskrift 16: 4 5, Shiner, Michael & Newburn, Tim (1997): Definitely, maybe not? The normalisation of recreational drug use amongst young people. Sociology 31: 3, Shiner, Michael & Newburn, Tim (1999): Taking tea with Noel: the place and meaning of drug use in everyday life. In: South, N., ed.: Drugs. Cultures, controls & everyday life. London: Sage, Skretting, Astrid (2000): Ungdom og rusmidler. Data fra SIFAs ungdomsundersokelser Oslo: Rusmiddeldirektoratet. South, Nigel (1999): Debating drugs and everyday life: normalisation, prohibition and otherness. In: South, N., ed.: Drugs. Cultures, controls & everyday life. London: Sage, Sundhedsstyrelsen. Alkohol- og narkotikastatistik København Ulff-Møller, B. (1971): Udbredelse af stofbrug blandt danske skoleelever. København: Kontaktudvalget vedrørende ungdomsnarkomanien.

17 KAPITEL 2 Tungt narkotikamissbruk i Norden Börje Olsson Inledning Narkotikaproblemets omfattning kan beskrivas på olika sätt, alltifrån andelen som någon gång prövat narkotika till antalet narkotikarelaterade dödsfall 1. De mest allvarliga och synliga konsekvenserna kan dock hänföras till personer som utvecklat mera omfattande former av missbruk. Tunga narkotikamissbrukare, injektionsmissbrukare, narkomaner, junkies och knarkare är exempel på begrepp som används för att avgränsa denna typ av missbrukare. I de nordiska länderna har ett flertal försök gjorts att uppskatta antalet personer som kan hänföras till grupper av personer med mera allvarliga former av narkotikamissbruk. Syftet med följande avsnitt är att utifrån gjorda undersökningar och tillgängliga data försöka få en uppfattning om det tunga narkotikamissbrukets omfattning i de nordiska länderna och hur detta förändrats under framför allt talets senare del. Det måste också inledningsvis påpekas att det inte är möjligt att göra några direkta jämförelser av de olika undersökningarna. De skiljer sig alltför mycket åt i såväl de definitioner som använts för att ringa in den aktuella gruppen, som i fråga om vilka metoder som använts för att göra uppskattningarna. Istället för direkta jämförelser kommer de undersökningar som genomförts att redovisas land för land. Därefter diskuteras vilka slutsatser som kan dras om utvecklingen i Norden. Uppgifter redovisas endast för Danmark, Finland, Norge och Sverige. 2 För Färöarna, Grönland och Island föreligger för närvarande inga data som möjliggör skattningar av antalet tunga narkotikamissbrukare. Danmark Det tunga narkotikamissbruket i Danmark domineras av heroin och andra opiater. Därför avser de estimat som gjorts huvudsakligen antalet missbrukare av sådana preparat. De första uppgifterna om tungt narkotikamissbruk i Danmark härstammar från På basis av en s.k. case-finding undersökning i Köpenhamn skattades antalet stofmisbrugere i hela landet till cirka (Kontaktudvalget 1977). Uppgifter om tungt narkotikamissbruk i Danmark är i huvudsak grundande på capture-recapture 3 beräkningar på registerdata eller beräkningar utifrån kunskap om narkotikarelaterade dödsfall. De senaste landsomfattande estimaten avser förhållandena under år Skattningarna gjorda av amter och kommuner ger den lägsta skattningen av antalet tunga narkotikamissbrukare ( ). Skälet är att denna uppskattning enbart bygger på de missbrukare som är kända av de olika myndigheterna utan mörkertalsuppräkning (Sundedsstyrelsen 1998). Capture-recapture beräkningen utifrån behandlingsregistret och Landspatientregistret ger ett något högre estimat ( ) eftersom denna metod ger en korrigering för det s.k. mörkertalet (Sundhedsstyrelsen 1999). Det är emellertid osäkert vilken grupp av narkotikamissbrukare man egentligen estimerar. Någon explicit definition förekommer inte, utan avgränsningen av gruppen bestäms av den använda metoden och de data den bygger på. I detta fall av de två register som använts. Landspatientregistret fångar personer med så pass allvarligt bruk av narkotika att det lett till kontakt med sjukvården samt att en narkotikarelaterad diagnos dessutom fastställts. Behandlingsregistret innehåller personer med ett behandlingsbehov som bedömts så allvarligt att det föranlett 1 En översikt över narkotikadödsfall i Norden finns i Appendix 1. 2 De nationella skattningarna för dessa länder finns samlade i Appendix 2. 3 Capture-recapture metodiken gör det möjligt att under vissa förutsättningar beräkna det s.k. mörkertalet.

18 någon form av behandlingsinsats för narkotikamissbruk. Capture-recapture beräkningen bygger på förutsättningen att de personer som ingår i dessa register representerar den grupp man vill estimera. I den lokala capture-recapture skattningen för Köpenhamn under 1998 har den estimerade gruppen utvidgats genom att till ovanstående två register också inkludera registret över misstänkta (sigtede) för brott mot lov om euforiserande stoffer. Personerna i detta register behöver vare sig uppvisa behandlingsbehov eller narkotikarelaterade problem som föranleder sjukvård (även om en stor del av dem sannolikt gör det). Estimatet för Köpenhamns kommun blir personer. Om motsvarande beräkningar skulle göras för hela landet skulle antalet missbrukare med all sannolikhet väsentligt överstiga de cirka som erhållits med andra estimatmetoder. Dock innebär inkluderandet av de sigtede i analysen att personer som överhuvudtaget inte eller i relativt liten omfattning själva använder narkotika kommer att ingå i estimatet. I sin tur innebär detta att definitionen av tungt narkotikamissbruk blir vidare än de som använts för andra estimat i Danmark. Estimaten baserade på den narkotikarelaterade dödligheten ger en skattning av den grupp missbrukare som de avlidna representerar. För perioden ger detta en uppskattning på narkotikamissbrukare, medan motsvarande skattning för åren stigit till Dessa skattningar bygger på den registrerade dödligheten. För 1996 har liknande beräkningar gjorts, men dessa baseras på det antal döda som erhållits efter capture-recapture skattningar gjorda utifrån antalet registrerade döda i behandlingskohorten och i Narkotikapolitiets register. Med en antagen årlig dödlighet bland narkotikamissbrukare på 2,4%, ger detta en uppskattning på tunga narkotikamissbrukare i Danmark. Utländska medborgare respektive utvandrade personer har uteslutits i dessa beräkningar. Inkluderas dessa blir det ungefärliga antalet narkotikamissbrukare Danska data visar på en tydlig ökning av det tunga narkotikamissbruket sett över en längre tidsperiod. De skattade nivåerna under 1990-talet ligger omkring tre gånger högre än vad de gjorde på 1970-talet. Utvecklingen under 1990-talet är inte lika tydlig, men troligtvis skedde vissa ökningar under decenniets första år, vilket också indikeras av en kraftigt stigande narkotikarelaterad dödlighet, men att situationen under de senaste fem åren tycks ha varit relativt stabil. Det bör som sagt också understrykas att missbruksmönstret för majoriteten av de tunga narkotikamissbrukarna i Danmark domineras av heroin eller andra opiater. Data från missbrukare i behandling indikerar att omkring 80% kan klassificeras som opiatmissbrukare (Sundhedsstyrelsen 2000). Finland De mest tillförlitliga uppgifterna i Finland grundas på en serie capture-recapture beräkningar från senare delen av 1990-talet (Partanen et al. 1999). Tre olika register användes som underlag för beräkningarna 1995 och 1997; utskrivna enligt sjukvårdens slutenvårdsregister med narkotikarelaterade diagnoser (enbart opiater och/eller amfetamin), registrerade i kriminalregistret för narkotikabrott (bruk och/eller innehav av opiater och/eller amfetamin) samt Folkhälsoinstitutets register över motorfordonsförare misstänkta för att ha kört påverkade av narkotika (opiater och/eller amfetamin). I 1998 och 1999 års analyser har dessutom registret över hepatit C där smittvägen varit injektion inkluderats. Endast personer i åldersgruppen år har medtagits. I och med att en loglinjär analysmodell använts, har interaktionseffekter mellan de olika registren som annars skulle ha gett upphov till en underskattning kunnat hanteras. Utöver bruk av opiater eller amfetamin har ingen definition använts för att avgränsa den grupp missbrukare som ska estimeras. Avgränsningen ges av de registeruppgifter som ligger till grund för beräkningarna. Slutenvårdsregistret bör rimligen innehålla den tyngsta och mest renodlade missbruksgruppen. Samtliga har bedömts ha ett behov av sluten vård på sjukhus relaterat till deras narkotikamissbruk. Kriminalregistret innehåller sannolikt en mera varierad grupp av personer som använt narkotika eller gjort sig skyldiga till innehav. Teoretiskt sett rymmer registret personer som överhuvudtaget aldrig använt narkotika, personer som enbart experimenterat med narkotika och personer som har dagligt bruk av narkotika. Även registret över narkotikapåverkade förare kan rymma personer som inte kan betraktas som tunga narkotikamissbrukare. Sannolikt är det ändå så att merparten av personerna i de två senare registren har ganska regelbundna och omfattande narkotikavanor. Preparatfördelningen bland de registrerade stöder tolkningen att personerna i slutenvårdsregistret har det tyngsta narkotikamissbruket. För 36% av dem har opiater angivits som missbrukspreparat, jämfört med 23% i kriminalregistret och 29% bland misstänkta förare. Slutsatsen torde bli att även om det estimat som beräknats till övervägande delen omfattar personer med omfattande och allvarligt narkotikamissbruk, innehåller det också en relativt stor grupp som i andra sammanhang inte skulle betecknas som tunga narkotikamissbrukare. Före 1990 var antalet tunga narkoti-

19 kamissbrukare i Finland relativt obetydligt vid en internationell jämförelse (Olsson 1993). Ökningen har därefter varit stor, från kanske något tusental vid början av 1990-talet till omkring personer år 1995, vid skattningen 1998, och år Av dessa missbrukade ungefär opiater. Norge Flertalet av de norska estimaten bygger på kännedom om antal narkotikadödsfall respektive årlig dödlighet bland narkotikamissbrukare. De mest aktuella estimaten från (Bretteville-Jensen & Ødegård 1999) utgår från de av polisen registrerade narkotikadödsfall och en antagen årlig dödlighet på mellan 3% och 4%. Det ger ett estimat på mellan missbrukare efter att ha korrigerats utifrån uppgifter om att 65% av alla dödsfall bland heroinmissbrukare sker genom överdos/förgiftning. Andelen injicerande amfetaminmissbrukare i kontakt med Sprøytebussen (10%) får tjäna som underlag för en uppräkning omfattande samtliga injektionsmissbrukare i landet ( ). Detta antal innebär mer än en fördubbling i jämförelse med motsvarande beräkning på injektionsmissbrukare som tidigare gjorts för åren (Skog 1990). Beräkningarna för bygger på medeltalet dödsfall (211) i kriminalpolisens register åren Därefter har detta antal stigit till i medeltal 272 dödsfall under åren Detta kan spegla en signifikant ökning av antalet tunga narkotikamissbrukare. Om den årliga dödsrisken bland missbrukarna ökat och/eller andel förgiftningsfall av samtliga narkotikarelaterade dödsfall ökat, kan ökningen ha varit måttlig. Specifika uppgifter om dessa förhållanden saknas dock för närvarande. Förutom dessa två relativt jämförbara skattningar har ytterligare ett försök gjorts att beräkna antalet tunga narkotikamissbrukare i Norge (Hauge & Østby 1998). På basis av en case-finding undersökning i ett urval norska kommuner skattades antalet injektionsmissbrukare till för år 1996, alltså ett något högre värde än estimatet för perioden Case-finding skattningen bedöms dock som mera osäker än estimaten baserade på den narkotikarelaterade dödligheten. Liksom i Danmark dominerar heroinet bland norska tunga narkotikamissbrukare. Av samtliga injicerande missbrukare uppskattas som nämnts omkring 90% använda heroin. Sverige De svenska beräkningarna av det tunga narkotikamissbruket bygger uteslutande på case-finding undersökningar, där capture-recapture teknik använts för att korrigera för mörkertalen. De senaste uppgifterna kommer från 1998 då en case-finding studie genomfördes på ett icke-slumpmässigt urval av 47 kommuner. Den första landsomfattande studien 1979 omfattade samtliga kommuner, medan 1992 års undersökning genomfördes på ett urval av 100 kommuner. I 1979 och 1992 års capture-recapture beräkningar togs inte hänsyn till beroendet/interaktionen mellan de rapporterande systemen/myndigheterna. I samband med genomförandet av 1998 års undersökning, har de gamla estimaten korrigerats för detta genom att använda en loglinjär analysmodell (Olsson et al. 2001). Detta innebär något högre nationella estimat än de som tidigare publicerats, för år 1979 och för år Beräkningarna för 1998 ger ett punktestimat på tunga narkotikamissbrukare. I det intervall som anges ( ) ingår korrigeringar för falska positiva (dvs. missbrukare som felaktigt klassificerats som tunga). Den definition av tungt narkotikamissbruk som använts är tämligen vid och omfattar dagliga eller nästan dagliga brukare av narkotika (alltså också cannabis, amfetamin, ecstasy, m.fl.) samt alla som någon gång injicerat under det senaste året (oavsett frekvens). Skattningarna visar att en relativt måttlig ökning ägde rum mellan 1979 och Därefter har ökningen varit mera påtaglig och också inneburit att andelen heroinmissbrukare ökat. För 1979 angavs 30% av gruppen tunga narkotikamissbrukare ha använt opiater (huvudsakligen heroin) under senaste året. För 15% dominerade opiater missbruksbilden. Motsvarande andelar 1992 var 36% respektive 26% och % respektive 28%.

20 Jämförelse av det tunga narkotikamissbruket i de nordiska länderna Skattningarna för de olika länderna ger en ganska god bild av utvecklingstrenden i respektive land. Däremot är metoderna och underlagen för de olika skattningarna så pass olika att det är svårt att göra direkta jämförelser av nivåerna på det tunga narkotikamissbruket. I tabell 1 har de senaste nationella estimat som publicerats i respektive land sammanställts. Dessutom särredovisas antalet heroin(opiat)miss-brukare eftersom definitionerna av tungt narkotikamissbruk i de olika länderna varierar. Tabell 1. Det tunga narkotikamissbrukets omfattning i de nordiska länderna 1. Land Skattat antal tunga narkotika-missbrukare Antal per invånare år Antal heroinmissbrukare vid slutet av 1990-talet Antal heroinmissbrukare per år Danmark Finland Norge Sverige Med reservation för problem och olikheter i metoder, definitioner m.m. kan följande allmänna slutsatser dras. 1. Det tunga narkotikamissbruket har ökat i samtliga nordiska länder för vilka data föreligger. Den relativa ökningen har varit störst i Finland där antalet ökat från något enstaka tusental i början av 1990-talet till omkring år De tidigare skattningarna är emellertid mycket osäkra. I Norge visar estimaten att antalet under samma period mer än fördubblats. Även Danmark och Sverige uppvisar ökningar, men relativt sett är ökningstakten lägre. 2. Andelen heroin-(opiat-)missbrukare är störst i Danmark och Norge, medan amfetamin dominerar bland tunga narkotikamissbrukare i Finland och Sverige. 3. Om respektive lands egna skattningar av antalet tunga narkotikamissbrukare jämförs (antal per invånare i åldrarna år), är missbruket mest omfattande i Sverige. Vid en sådan jämförelse hamnar Danmark, Finland och Norge i stort sett på samma nivå. Denna jämförelse är dock mycket känslig för skillnader i hur skattningarna är gjorda och vilka grupper av missbrukare som inkluderats. Som nämndes i punkt 2, inkluderar de finska och svenska skattningarna en mycket stor andel amfetaminmissbrukare. I Sverige utgörs dessutom uppemot 10% av cannabisrökare med ett dagligt eller så gott som dagligt missbruk (Olsson et al. 2001). 4. Missbruk av heroin (opiater) är i många avseende den mest allvarliga formen av missbruk, inte minst när det gäller riskerna för överdos och död. Denna grupp är sannolikt också den som är mest synlig och därmed enklast att karlägga. De skattningar som enbart gäller omfattningen av heroin(opiat-)missbruket är därför också de som är mest jämförbara. De norska och danska skattningarna visar att dessa länder i relation till befolkningstalen har ett heroinmissbruk som är mellan tre till fyra gånger så omfattande som i Finland och Sverige. 1 Se föregående text för beräkningsgrunder och definitioner. Skattningarna för Danmark avser år 1996, Finland och Sverige år 1998 medan skattningarna för Norge utgör ett medeltal för åren