LÄR VI OSS NÅGONTING AV HISTORIEN EGENTLIGEN? Föreläsning på Kulturhuset i Stockholm Kilen

Transkript

1 1 LÄR VI OSS NÅGONTING AV HISTORIEN EGENTLIGEN? Föreläsning på Kulturhuset i Stockholm Kilen Upptakt: Inte minst den pågående debatten om nynazismen, förintelsen och Sveriges moraliska hållning under andra världskriget har aktualiserat den här föreläsningens rubrikfråga: lär vi oss någonting av historien - egentligen?. I denna betraktelse skall jag koncentrera mig på frågan OM vi lär oss någonting av historien och endast flyktigt beröra VAD vi lär även om frågorna hänger ihop och faktiskt är lika viktiga. Min startpunkt är frågan VARFÖR historisk kunskap kan vara bra att ha, så som historisk forskning och vetenskap traditionellt brukar motiveras. Efter en granskning av de vanligaste motiveringarna följer en diskussion om historiens respektive historievetenskapens roll i denna lärprocess. Utan att föregripa min kläm vill jag redan förutskicka de två standardsvar som finns på frågan om vi kan lära av historien. De åskådliggörs av två välbekanta uttryck, som vi alla har konfronterats med någon gång /BILD 1/: Historien upprepar sig ständigt. Tanken att historien upprepar sig och att vi därför kan lära av tidigare generationers tag och misstag har sina rötter i den grekiska filosofin (Platon) och togs upp i Västeuropa under renässansen. Denna cykliska historiesyn genomsyrar t.ex. Machiavellis Fursten (1513), och var förhärskande lång fram på 1700-talet. Med upplysningen följde framstegsoptimismen, och idén om människans och samhällets fortlöpande moraliska och materiella förkovran underminerade tanken på cyklisk upprepning av historiska situationer. Men den repetitiva modellen är seglivad, och kan ännu idag skönjas bakom vårt sökande efter historiska exempel som vägledning för vårt eget handlande. Av historien lär vi oss att vi ingenting lär oss av historien Upphovsman till detta bevingade uttryck var den tyske filosofen Friedrich Hegel, som fullföljde 1700-talets uppbrott från den äldre historiesynen där allting upprepas. Hegels historiefilosofi kallas dialektisk: varje fenomen som uppträder på den historiska arenan bär

2 2 inom sig också fröet till sin egen undergång (tes-antites), och ur detta dialektiska motsättningsförhållande uppstår ett nytt och mer komplext tillstånd (syntes). Även om en företeelse som uppträder vid en viss historisk tidpunkt har lånat drag av sina föregångare är den aldrig exakt lika den är i vissa avseenden unik. I dag talar vi gärna om kontinuitet och diskontinuitet i utvecklingen, om path dependence eller vägvalsberoende. Jfr inledningen till Hegels Föreläsningar över Historiens filosofi, vilka egentligen är anteckningar från hans historiefilosofiska föreläsningar som utgavs av hans elever efter hans död 1831: Men vad erfarenhet och historia lära, är det, att folk och regeringar aldrig lärt något av historien och aldrig handlat efter de läror, som utav henne varit att hämta Om det nu är så att vi aldrig lär något av historien utan ständigt begår samma misstag, vad finns det då som motiverar historisk kunskap och forskning? Är historiens roll framför allt politisk och social eller har den också ett vetenskapligt egenvärde? VARFÖR HISTORIA? /BILD 2/ Idle curiosity en genetiskt nedärvd drift? Thorstein Veblen, den institutionella ekonomiska teorins grundare, inte bara ekonom utan liksom Adam Smith historiker, sociolog och moralfilosof. Tre grundläggande drifter (insticts) bestämmer människans beteende: workmanship /strävan att arbeta och producera - teknologiska förbättringar/, parental bent föräldraomsorg /strävan att ge våra efterkommande en dräglig tillvaro/ och idle curiosity /strävan att försöka förstå och förklara verkligheten omkring oss/ Tidsperspektivet är alltid närvarande när vi människor medvetet eller omedvetet tolkar våra erfarenheter. Betydelsen av tumregler för vårt handlande understryks av den moderna forskningen om hur information tas in och bearbetas i hjärnan (cognitive science, kognitionsforskning): flertalet mänskliga beslut grundar sig inte på rationella överväganden och nyttokalkyler utan på utifrån erfarenheten tillägnade rutiner och vanemönster. På så sätt är det historiska erfarenhetsperspektivet allestädes närvarande. Historiens sociala roll: individuell och kollektiv identifikation Inom socialpsykologin har människans behov av identifikation blivit central för att förstå våra reaktioner och handlingsmönster. Vi behöver förebilder. Samtidigt är människan en social varelse, som ständigt söker bekräftelse på sin identitet i olika sociala gruppsammanhang. För vår kollektiva identifikation de må gälla släkt, social grupp, provinstillhörighet eller nation är det kollektiva minne som historien utgör oundgängligt. Medvetandet om en gemensam historia förstärker och bevarar gruppidentiteten. Utan minne ökar utsattheten, vår självbild och självrespekt urholkas, och vi faller lätt offer för propaganda som utnyttjar vår rädsla för det okända.

3 3 Att skapa föreställningar om det gemensamma förflutna är viktigt: organisationer och samhällen behöver ett användbart förflutet. Sedd på detta sätt är Myten ett nödvändigt element i allt samhällsbygge, och ideologiproduktion är i viss mening en legitim och samhällsnyttig verksamhet. Den reducerar vår utsatthet och stärker vår självbild och självrespekt. Med överideologin om mänskliga rättigheter som måttstock har vi självfallet rätt att och bör - fördöma såväl häxprocesserna under 1600-talet och massavrättningarna av politiska motståndare under franska revolutionen som tvångssteriliseringarna och nazisternas fruktansvärda övergrepp mot det judiska folket under 1900-talet. Historien är ett kraftfullt instrument för att skapa samhällsbärande metaforer. Men just genom sin tyngd och sin betydelse kan historien också utnyttjas i politiskt och ideologiskt syfte: att skapa föreställningar som legitimerar en viss samhällsordning eller vissa politiska mål (som kan vara antingen samhällsbevarande eller samhällsförändrande). Föreställningar och begrepp som t.ex. den svenska modellen, om klasskamp, om kvinnors underordning har en politisk funktion på samma gång som de införlivats i den vetenskapliga begreppsarsenalen. Det förflutna samspelar alltid med nuet. Under de senaste åren har personhistoria upplevt något av en renässans. Vi kan ju bara se på försäljningsupplagor för Herman Lindqvists populärhistoriska skildringar i serien Historien om Sverige. Den verklighetsnära historiska skildringen - den narrativa berättelsen fyller i Lindqvists tappning flera viktiga funktioner, som alla har att göra med tillfredställelse av antingen vår nyfikenheten eller vårt identifikationsbehov. Om sen det hela görs på ett forskningsmässigt professionellt sätt kan det verklighetsnära historieberättandet också tillföra ny kunskap om det historiska skeendet och på så sätt ge ett välkommet bidrag till vår tolkning av det förflutna. Historia som vetenskap: renhållningsarbete /BILD 3/ Lika nödvändigt som det är att skapa myter, lika viktigt är det att kritiskt granska dem Den akademiska historievetenskapen gör liksom all vetenskap en strikt åtskillnad mellan vad som är och vad som bör vara; mellan vetenskap och moral. De grundregler för vetenskaplig historieforskning som lanserades i mitten av 1800-talet av Leopold von Ranke, inflytelserik professor vid universitetet i Berlin under närmare ett halvt sekel ( ), äger fortfarande sin giltighet. Det handlar om krav på källvärdering, på strävan efter objektivitet och krav på historisk förståelse, d v s att forskaren skall anstränga att frigöra sig från sin egen tids värderingar och försöka förstå och tolka det historiska skeendet utifrån de då rådande förutsättningarna. Kraven på frigörelse från de egna värderingarna förutsätter hos forskaren inte bara en bred kunskap om den tidsepok som studeras hur tänkte man då? utan också att man nalkas problemen med en stor portion ödmjukhet och respekt för de historiska aktörernas handlande. Rankes program sammanfattades i en appendix till hans första stora arbete från 1824, De romanska och germanska folkens historia från (på tyska Geschichten der romanischen und germanischen Völker): historieforskningen syftade inte till (som tidigare) att

4 4 värdera det förflutna utan att så gott sig göra låter att fastställa vad som verkligen hänt, wie es eigentlich gewesen Medvetenheten att attityder och värderingar, liksom lagstiftning och andra spelregler för mänskligt handlande förändras över tid gör det möjligt för eftervärlden att på ett så allsidigt sätt som möjligt rekonstruera de faktiska förutsättningarna för tidigare generationers handlingar. På samma sätt som vi knappast förstår hur dagens japanska näringsliv fungerar utan kunskap om japansk lagstiftning och mentalitet förstår vi heller inte det förflutna utan insikter i de normer och attityder som var förhärskande i det förflutna. Som den brittiske historikern John Tosh uttryckt saken: det förflutna är ett annat land. Kunskap i denna betydelse av insikt och förståelse är inte minst viktig i det renhållningsarbete som seriös historieforskning ägnar sig åt för att kritiskt granska de många myter och kollektiva vanföreställningar som lätt sprids om historiska företeelser. Ett aktuellt exempel är Sverige roll under det andra världskriget, som kommit att tilldra sig stor uppmärksamhet, både internationellt och nationellt. I massmedia har avslöjanden om Sveriges bristande neutralitet förekommit med jämna mellanrum. Som motvikt till faktaförvrängningar och lättsinnig journalistik finns ett stort behov av att på ett nyanserat sätt och med vetenskaplig metod klarlägga vad som faktiskt hänt, och försöka rekonstruera de valhandlingsalternativ som den tidens aktörer uppfattade dem inte hur vi med facit i hand uppfattar dem. Det ena utesluter naturligtvis inte det andra, d v s kunskap om hur t.ex. våra handels- och kreditrelationer till Tyskland faktiskt utvecklade sig under andra världskriget utesluter inte ett moraliskt ståndpunktstagande, med vår tid som måttstock. Den faktiska kunskapen gör det i stället möjligt att etablera välgrundade föreställningar och eliminera vanföreställningarna. Vi bör således konfrontera det förflutna med nuet och både döma och moralisera över det som hänt. Men det är inte, som redan Ranke hävdade, historievetenskapens uppgift. Min huvudpoäng är att den vetenskapliga historieforskningen har en ganska begränsad uppgift i det här sammanhanget, nämligen att kritiskt granska de myter som skapas i det allmänna historiemedvetandet, där ideologi, metafysik och fiktion har och måste ha ett betydande utrymme. KLÄMMEN /BILD 1 åter/ Låt oss återvända till de inledande metaforerna, de två till synes oförenliga ståndpunkterna. Den första var historien upprepar sig - därför lär vi av historien Mot den här ståndpunkten kan invändas att historiska fenomen är alldeles för komplexa med rader av unika drag för att de skall återuppstå i sin konkreta form - som exakta kopior. Förutsättningarna förändras, särskilt på lång sikt. Det gäller inte bara lagstiftning och andra formella regelverk utan också vårt sätt att se på saker och ting: normer och attityder är sega

5 5 strukturer men ändå stadda i ständig förändring. Ingen enda historisk situation har någonsin upprepats, eller ens kunnat upprepas, i alla enskildheter. Och trots detta bygger all samhällsekonomisk teoribildning på just iakttagelser av repetitionsfenomen. Förekomsten av företeelser som upprepar sig, t.ex. i form av ekonomiska kriser, har givit upphov till den moderna konjunkturteorin i nationalekonomin, till teorier om långa vågor (eller cykler) i den ekonomiska utvecklingen mm. Konjunkturteorin ger också anvisningar för hur den ekonomiska politiken skall utformas. Under en lång period efter andra världskriget tilldelade den s.k. keynesianska makroteorin (John Maynard Keynes) staten den speciella uppgiften att utjämna konjunkturrörelserna i ekonomin och skapa full sysselsättning. Teorier av detta slag bygger dock inte på upprepning av enskilda händelser utan på analys och abstraktion av vissa bärande element i en observerad förändringsprocess. Finanskriser kan utgöra ett exempel. Vid en jämförelse mellan de stora finanskriserna i Sverige , och framträder vissa generella drag som varit gemensamma /BILD med kommentarer/ 1990-talets finanskris hade sina rötter i fastighetssektor, 1920-talets på aktiemarknaden och 1870-talets på obligationsmarknaden den konkreta manifestationen av krisen var olika och ändå kan en typ sekvens- eller stadiemodell abstraheras ur förloppet. För att ta ett annat exempel från en helt annan del av samhällslivet. Mellan åren 1668 och 1676 dödsdömdes och avrättades mer än trehundra personer flertalet kvinnor - i Sverige för häxeri och trolldom. Ytterligare ungefär lika många anklagades och dömdes till lägre straff. Det var en sen utlöpare av de europeiska häxprocesserna som var vanliga Det märkliga var att vittnesmål även från små barn gillades. Barnen uppträdde i stora grupper inför domstolarna och bekräftade att de förts bort av den anklagade till Blåkulla där de vigts i djävulens tjänst. Det är inte troligt att vi i Sverige får uppleva häxprocesser igen, just därför att våra föreställningar har förändrats; vi tror helt enkelt inte länge på förekomsten av häxeri. Men om vi istället studerar vissa drag i häxprocesserna hur häxhysterin växte fram, hur föräldraopinioner mobiliserades, hur föreställningen vann legitimitet och hur marginalgrupper i samhället drabbades - finns alltför många paralleller att dra till andra historiska och dagsaktuella företeelser som lånat drag av häxepidemin. Låt mig bara nämna några väl kända som förintelsen av judar, den s.k. tattarplågan i Sverige och behandlingen av zigenare före andra världskriget, föräldraopinioner, incest och barnvittnesmål, diskriminering av invandrare på arbetsmarknaden i dag etc. Om vi i högre grad koncentrerar oss på betingelserna för och mekanismerna i processerna och mindre på den konkreta manifestation (som unik händelse) har vi självfallet mycket att lära av 1600-talets häxprocesser, liksom av förintelsen och tvångssteriliseringarna på 1900-talet. Den andra tillspetsade Hegelianska sentensen var det enda vi kan lära av historien är att vi inget lär

6 6 Mot den ytterlighetsståndpunkten kan invändas att vi bevisligen lär av all erfarenhet - också historisk - men att det också är uppenbart att vi inte lär tillräckligt mycket och inte tillräckligt länge. Ju mer tiden går och avståndet till det inträffade växer, desto mer förbleknar kunskapen och insikten om vad som faktiskt hänt och varför det hände. Som Uppsalahistorikern Peter Englund träffande påpekat i sin essäsamling Brev från nollpunkten från 1996: I en genomsnittlig historiebok blir ett helt folk till intet på en halvsida och en nation går under i en bisats. I det här sammanhanget framstår generationsskiften som kritiska. Varje ny generation vill bli bekräftad på sina egna villkor, och accepterar sällan den äldre generationens verklighetsuppfattning och historietolkning. Detta är i själva verket grunden för utveckling och mental förändring: nya frågor förs upp på dagordningen, ny vinkling görs av gamla problem och på så sätt förändras människans världsbild. Det är inte av en slump som diskussionen av den svenska försörjnings- och neutralitetspolitiken - och undfallenhetspolitiken mot Nazityskland - har förts upp på agendan för det offentliga samtalet under 1990-talet. Krigsgenerationen betraktade i det stora hela den förda politiken som mycket lyckad: i kontrast till det första världskriget var försörjningsproblemen små och Sverige lyckades genom sitt realpolitiska agerande undvika att bli indraget i kriget. Med ett annat perspektiv och med nya glasögon upplever den nya generationen sakernas tillstånd på ett annat sätt: Sverige ställde inte upp på demokratiernas sida i kampen mot fascism och nazism; vi förde en feg undfallenhetspolitik och stödde i själva verket det tyska krigsmaskineriet med järnmalm, kullager och krediter. Det är en betydande utmaning för den professionella historievetenskapen att ta tag i dessa frågor. Ett klarläggande av vad som faktiskt skedde wie es eigentlich gewesen öppnar möjligheter att slakta vanföreställningar och förstärka sådana föreställningar som håller för kritisk granskning. De idémässiga förutsättningarna för förintelse och tvångssterilisering måste noga utforskas, inte för att relativisera och förringa det omänskliga i vad som skedde, utan för att förstå mekanismer som har betydelse för vår egen tid. Det förhållandet att 1800-talets socialdarwinism födde ett allmänt spritt rasbiologisk tänkande, som också legitimerades i forskning och vetenskap, är inte oviktigt för att förstå gångna generationers sätt att se på vita som överlägsna svarta och gula, anglosaxer, arier och germaner som överlägsna slaver och semiter. I dag är vetenskapen överens om att det inte finns någon arvsmässig skillnad av betydelse mellan olika folkgrupper, och i dagens samhälle har rasbiologiska föreställningarna föga legitimitet. Men vi har definitivt inte sopat riktigt rent framför vår egen 90-talsdörr, vilket lätt kan konstateras när vi studerar invandrardebatten. En hierarki mellan raser och etniska grupper tillämpas i praktiken även om den förkastas i teorin som Herbert Tingsten uttryckte saken i en uppsats från 1965, Skuggor över idyllen. Tingstens beskrivning har giltighet också i vår egen tid, även om de grupper som drabbas av våra diskriminerande attityder inte är desamma som på 1960-talet. Attityder och mentaliteter är trögrörliga storheter i den historiska utvecklingen, och det tar mer än ett världskrig för att förändra ingrodda föreställningar. Det är just därför seriös historisk forskning om Sverige och det andra världskriget, liksom om 1600-talets häxprocesser, har betydelse för nuet och framtiden.

7 7 Friedrich Hegel Föreläsningar över historiens filosofi, övers. H. Ignell, Sthlm 1850 I sin inledning ställer Hegel två traditioner av modern historieskrivning mot varandra, den reflekterande mot den pragmatiska den senare kritiseras för att den moraliserar genom att sammanlänka det förflutna med det närvarande och ge forntidens berättelser en betydelse för den innevarande dagens liv.. Man hänvisar regenter, statsmän och folk till undervisning genom historiens erfarenhet Men vad erfarenhet och historia lära, är det, att folk och regeringar aldrig lärt något av historien och aldrig handlat efter de läror, som utav henne varit att hämta. Varje tid är ett så individuellt tillstånd, dess omständigheter äro så egna, att endast i och av denna tid själv allt kan och måste avgöras. På tyska ur 3. uppl. 1850: Was die Erfahrung aber und die Geschichte lehren, isst dieses, dass Völker und Regierungen niemals etwas aus der Geschichte gelernt

8 8 För att kunna orientera sig i nuet och välja väg in i framtiden, behöver vi orientera oss bakåt. Vi är vägvalsberoende ( PATH DEPENDENCE ). Varje teoretisk konstruktion bygger nämligen på iakttagelser av existerande och tidigare samband mellan två eller flera variabler. Exkurs 1: Svenskarna som stred för Hitler TV 4 i jan Producent Bosse Schön: De var rätt vanliga pojkar i en ovanlig tid ; Den gemenskap de kände i SS var något de inte upplevt tidigare; det verkar som merparten kom från trasiga miljöer, där de inte kände sig efterfrågade. Jfr MCgäng, dagens nynazister etc. Exkurs 2: Ekonomisk historia är en induktiv, empirisk vetenskap, vars kanske viktigaste uppgift är att testa olika ekonomiska teorier och därigenom bidra till att utveckla nya teoretiska föreställningar om hur verkligheten är beskaffad. A) om det komplicerade förhållandet mellan empiri och teori. När en viss föreställning om verkligheten (teori) blir dominerande blir ett paradigm så kommer vi omedveten välja fakta som bekräftar teorin: vi konstruerar nya begrepp som analyseras, vi konstruerar nya statistiska storheter, och - vilket kanske är allra viktigast om vi verkligen tror att teorin är sann så kommer vi att bete oss i enlighet med teorins förväntningar. Jfr keynesiansk ekonomisk teori och politik när teorins hårda kärna började ifrågasättas under 1970-talet. B) om de metodiska svårigheterna vid långsiktig strukturanalys: under la longue durée genomgår samhället så fundamentala förändringar att man jämför äpplen och päron. När grundläggande samhälleliga strukturer institutionella förutsättningar - förändras påverkas också vårt kunskapssökande. Samhällsforskaren ställer nya frågor, och ny information och ny statistik produceras. Tillgängligt källmaterial förmår därför ofta inte fånga båda sidor i en omvandlingsprocess både det gamla som avvecklas och det nya som utvecklas. Två bilder GDP per capita , svensk kreditmarknad ANM. 1) Om real BNP per capita ökat 14 ggr sedan 1820, och kreditmarknadsvolymen 81 ggr (!!!) avspeglar detta i hög grad marknadsekonomins utbredning. 2) Om BNP ses som ett mått på ekonomisk standard blir det mindre användbart vid långfristig analys. BNP inkluderar kostnader för produktionen, vilka tenderar att öka med stigande utvecklingsnivå.