Polismyndigheternas handläggning av ärenden om våld mot barn

Transkript

1 Polismyndigheternas handläggning av ärenden om våld mot barn Inspektionsrapport 2009:4 Rikspolisstyrelsen Enheten för inspektionsverksamhet Mars 2009

2 Ansvarig utgivare: Rikspolisstyrelsen, Box 12256, Stockholm D nr: CO /07 Omslagsfoto: Photononstop Nordicphotos Grafisk form: Alenäs Grafisk Form Upplaga: 100 ex Tryck: RPS Tryckeri, Stockholm 2009

3 innehåll 1 INLEDNING Bakgrunden till inspektionen Inspektionens syfte Inspektionens inriktning Inspektionens genomförande Inspektionsgrupp BARNPERSPEKTIVET Lokaler m.m Handbok för barnkonsekvensanalyser Synpunkter ORGANISATION Enhet, personal m.m. som handlägger brott mot barn Ärendetyper och brottskoder Synpunkter LEDNING Arbetsledning, funktion och ansvar Synpunkter UTBILDNING OCH KOMPETENSUTVECKLING Personalens utbildning och fortbildning Handledning Närvara vid huvudförhandlingar Synpunkter RÄTTSLIG REGLERING 18 förundersökningskungörelsen (FUK) a fuk kap. 21 rättegångsbalken (RB) lagen om utredningar avseende barn som avlidit i anledning av brott kap. 1 socialtjänstlagen kap. 18 RB Synpunkter SAMVERKAN Anmälningar Barnahus Åklagare Samarbetet m.m Återkoppling Samarbete vid barnförhör Socialtjänst Samarbetet m.m Återkoppling Hälso- och sjukvård Samarbetet m.m Rättsintyg och journalanteckningar Läkarundersökningar Sakkunniga Synpunkter HANDLÄGGNING BROTT MOT BARN I NÄRA RELATION UPP TILL 15 år Rutiner Rutiner, metoder och enhetlighet Förhörsteknik Kopia på anmälan till målsäganden Förhör med barn Rekommendation om tidsfrist Transport av barn till förhör Förhör med barn i domstol Ärenden Antal öppna icke-påbörjade barnärenden Antal barnärenden per handläggare (genomsnitt) Samråd Lokaler m.m Teknik Administrativt stöd Salivprov för DNA-analys samt s.k. daktning Tvångsmedel Misstänkts rättigheter Synpunkter Statistik/uppföljning Mål gällande brott mot barn Uppföljning Återkoppling Synpunkter Media Organisation Bilden av Polisen Synpunkter

4 Sammanfattning Rikspolisstyrelsens inspektion av polismyndigheternas handläggning av brott mot barn har genomförts genom besök hos fem polismyndigheter. Dessa har varit Polismyndigheten i Stockholms län (Västerorts polismästardistrikt), Polismyndigheten i Uppsala län, Polismyndigheten i Västmanlands län, Polismyndigheten i Örebro län samt Polismyndigheten i Skåne (polisområde mellersta Skåne). I samband med besöken på de olika polismyndigheterna har inspektionsgruppen även träffat representanter från åklagarkammaren på respektive ort. Inspektionen har genomförts genom att inspektionsgruppen granskat vissa områden och frågeställningar. Dessa områden och frågeställningar har varit följande: barnperspektivet, organisation, ledning, utbildning och kompetensutveckling, rättslig reglering, samverkan, handläggning, statistik/uppföljning samt media. Efter den genomförda inspektionen har inspektionsgruppen kommit fram till en rad synpunkter och dessa kommer att redogöras under respektive rubrik i rapporten. De mest betydelsefulla synpunkterna kommer emellertid anges nedan. Inledningsvis kan konstateras att de polismyndigheter som har s.k. barnahus har idealiska lokaler utifrån ett barnperspektiv. Miljöerna i barnahus påminner mycket om hemmiljö vilket innebär att barnen bemöts på ett genomtänkt och positivt sätt. Det är tydligt att barnets bästa har varit utgångspunkten vid utformandet av lokalerna i barnahusen. Barnahusen bidrar även till att samarbetet med andra myndigheter blivit bättre. På de orter med barnahus framhålls att samverkan med socialtjänsten och hälso- och sjukvården utvecklats genom att man bl.a. arbetat fram former och rutiner för hur samarbetet ska gå till. När det gäller handläggningen av dessa ärenden har barnahusen även en avgörande betydelse. Vid de polismyndigheter som har barnahus kan bl.a. konstateras att de ärenden som hanteras inom barnahus verksamhet har bättre förutsättningar att bli klara inom den lagstadgade fristen eftersom handläggningen av dessa ärenden påbörjas tidigt och genom samråd planeras vilka åtgärder som ska vidtas beträffande barnet. Det blir en effektivare handläggning och det blir dessutom bättre ut barnets perspektiv. En annan viktig frågeställning i den genomförda inspektionen är hur transporten av barn till förhör genomförs. Detta är något som skiljer sig mellan polismyndigheterna. Ett flertal av polismyndigheterna upplever att denna fråga är problematisk och efterfrågar därför riktlinjer angående vem som ska sköta transporten av barnet. Det uttalas emellertid varken i lagstiftningen eller i lagens förarbeten vem som har ansvar för att transportera ett barn till förhör. Mot bakgrund av att det inte finns några uttalanden angående detta finns det ett behov av översyn av lagstiftningen. Rikspolisstyrelsen bör därför verka för en sådan översyn och ett tydliggörande av denna fråga. En annan frågeställning som inspektionen undersökt är barnets rätt att granska ett inspelat videoförhör enligt 23 kap. 21 RB. I Rikspolisstyrelsens handbok gällande Brott i nära relationer uttalas följande: Enligt 23 kap. 21 RB ska den som förhörs ges möjlighet att granska uppteckningen av förhöret när detta avslutats. Det finns inga undantag för barn från denna regel. Ett sätt att tillgodose detta krav är att erbjuda barnet att se video- eller dvd-filmen efter förhöret. Därefter startas inspelningen igen och barnet frågas om det vill göra några ändringar eller har invändningar mot det som sagts och visats på filmen. Det kan konstateras att det som uttalas i handboken gällande 23 kap. 21 RB inte överensstämmer med gällande rätt. Handboken bör därför ändras i denna del. Inspektionsgruppen kan konstatera att när det gäller den uppställda tidsfristen i 2 a fuk så håller inte polismyndigheterna tidsfristen i samtliga ärenden. De omständigheter som polismyndigheterna anger som orsak till varför tidsfristen inte kan hållas, t.ex. det stora ärendeinflödet och resursbrist, är emellertid inte sådana som enligt 2 a fuk innebär att tidsfristen får överskridas. Det är givetvis mycket allvarligt att den uppställda tidsfristen inte efterlevs i så stor del av ärendena. Detta är en omständighet som polismyndigheterna måste beakta och prioritera i sina verksamheter. Polismyndigheternas resurser måste när det gäller utredningar av brott mot barn vara dimensionerade så att den lagstadgade fristen kan efterlevas i ärendena. Det är av samma anledning även viktigt att det finns väl fungerande rutiner och metoder, enhetlighet och struktur vid handläggningen av dessa ärenden. 4 Polismyndigheternas handläggning av ärenden om våld mot barn

5 1 Inledning Bakgrunden till inspektionen Rikspolisstyrelsen har beslutat att inspektera polismyndigheternas handläggning av brott mot barn under Brott mot barn är ett prioriterat verksamhetsområde och Rikspolisstyrelsen ska verka för att Polisen arbetar utifrån de prioriteringar och riktlinjer som regering och riksdag har beslutat. Inspektionen har varit en planerad inspektion enligt verksamhetsplanen Inspektionens syfte Syftet med inspektionen har varit att granska hur polismyndigheterna handlägger brott mot barn med särskild vikt på rättssäkerhets- och effektivitetsperspektivet. Vidare har inspektionen syftat till att följa upp Rikspolisstyrelsens beslut rörande de minimikrav och rekommendationer som gäller för att utreda och förebygga brott mot barn. I samband med granskningen har det även varit angeläget att tillse: u att Polisen arbetar rättsenligt u att polisarbetet håller hög kvalitet, särskilt inom frågor som rör den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet. Inspektionens inriktning Inriktningen av inspektionen har varit följande: Att granska polismyndigheternas effektivitet u Ärenden redovisade till åklagare u Skyndsamhetskravet i 2 a förundersökningskungörelsen u Balanser och avskrivningar av ärenden Att granska polismyndigheternas rutiner och metoder u Utredningsarbetet ska bedrivas enhetligt u Samarbete och samverkan internt och externt u Samråd Att beskriva polismyndigheternas förmåga att utreda brott mot barn med inriktning på u Ledning u Organisation u Kompetens och fortbildning Inspektionens genomförande Inspektionen har genomförts genom besök hos fem polismyndigheter. Dessa har varit Polismyndigheten i Stockholms län (Västerorts polismästardistrikt), Polismyndigheten i Uppsala län, Polismyndigheten i Västmanlands län, Polismyndigheten i Örebro län samt Polismyndigheten i Skåne (polisområde mellersta Skåne). I samband med besöken på de olika polismyndigheterna har inspektionsgruppen även träffat representanter från åklagarkammaren på respektive ort. Inför besöken på polismyndigheterna har inspektionsgruppen skickat ut frågor till de ansvariga på respektive polismyndighet. Efter varje besök har en skriftlig redogörelse redovisats i form av ett protokoll. Inspektionsgrupp Inspektionen har genomförts av länspolismästaren Krister Sandqvist och han har biträtts av verksamhetsutvecklare Rickard Johansson, myndighetsjurist Eva Bergqvist, kriminalinspektör Britt Fredriksson, samtliga vid Polismyndigheten i Västerbottens län, samt kriminalinspektör Mattias Granqvist, Polismyndigheten i Östergötlands län. PM Rikspolisstyrelsens minimikrav och rekommendationer dnr PoA /07 Polismyndigheternas handläggning av ärenden om våld mot barn 5

6 2 Barnperspektivet Lokaler m.m. Av de besökta polismyndigheterna har tre polismyndigheter Polismyndigheten i Uppsala län, Polismyndigheten i Västmanlands län samt Polismyndigheten i Skåne s.k. barnahus. Barnahusen har utformats så att lokalerna utgår från ett barnperspektiv vilket bl.a. innebär att miljön är anpassad och barnvänlig och syftar till att barnet ska känna sig lugnt och tryggt då han eller hon kommer dit. På samtliga barnahus är lokalernas utformning ändamålsenliga och genomtänkta. På barnahusen sker huvuddelen av förhören med barn. I undantagsfall hålls förhör på polishusen i respektive polismyndighet. De polismyndigheter som har barnahus har därför även videoförhörsrum på polishusen. Dessa förhörsrum är emellertid inte anpassade till barn i särskilt stor utsträckning. Polismästardistriktet Västerorts lokaler i polishuset, där barnutredningarna handläggs, är helt nya. Dessa lokaler är anpassade och barnvänliga. I lokalerna finns förhörsrum, väntrum, kök och läkarrum. Vidare finns det en separat ingång så att barnet slipper gå igenom polishuset. Polismyndigheten i Örebro läns lokaler för barnutredningarna finns i polishuset i Örebro. Det finns för närvarande inte något barnahus men sådan verksamhet kommer att påbörjas under början av I de nuvarande lokalerna finns det förhörsrum, medhörningsrum samt ett anhörigrum. Det finns ingen särskild ingång utan barnet får komma in i polishuset genom den ordinarie entrén. Lokalerna ligger i en korridor i anslutning till kontorsrum m.m. Lokalerna har utformats och anpassats så gott det går utifrån ett barnperspektiv. Handbok för barnkonsekvensanalyser Riksdagen beslutade år 1999 en nationell strategi för att förverkliga innehållet i barnkonventionen (prop.1997/98:182). Strategin innebär i huvudsak att kunskap och medvetenhet om barnkonventionen ska öka. En viktig del i den nationella strategin är att barnkonsekvensanalyser ska göras vid statliga beslut som rör barn. Av de besökta polismyndigheterna var det endast Polismyndigheten i Skåne som har handbok/styrdokument gällande barnkonsekvensanalyser. Personalen i polisområde mellersta Skåne kände emellertid inte till handboken och dess innehåll. Synpunkter De polismyndigheter som har s.k. barnahus har idealiska lokaler utifrån ett barnperspektiv. Miljöerna i barnahus påminner mycket om hemmiljö vilket innebär att barnen bemöts på ett genomtänkt och positivt sätt. Dessutom borde barnens vistelse i lokalerna bli tryggare vilket stärker barnens ställning i rättsprocessen. Det är tydligt att barnets bästa har varit utgångspunkten vid utformandet av lokalerna i barnahusen. På de ställen där barnahus ligger i nära anslutning till polis och åklagare underlättas dessutom det vardagliga arbetet i barnahus vilket är positivt. När det gäller de polismyndigheter som inte har barnahus kan konstateras att polismästardistriktet Västerort har utformat lokalerna utifrån ett barnperspektiv. I Polismyndigheten i Örebro läns lokaler finns ingen separat ingång för barn som ska till förhör vilket är en stor nackdel. I detta sammanhang kan emellertid beaktas att det ganska snart kommer att finnas ett barnahus där förhoppningsvis de flesta barnförhören kommer att hållas. Det kan konstateras att nästan samtliga polismyndigheter saknar handbok eller annat styrande dokument gällande barnkonsekvensanalyser vilket givetvis är en nackdel. Trots detta är det tydligt att polismyndigheterna, genom bl.a. de resurser som lagts ned på barnahusen, har ett grundläggande perspektiv som tydligt utgår från vad som är det bästa för barnet. Vid flertalet av de besökta polismyndigheterna görs i praktiken barnkonsekvensanalyser innan beslut tas som rör barn även om dessa analyser inte är formaliserade genom en handbok eller annat dokument. 6 Polismyndigheternas handläggning av ärenden om våld mot barn

7 3 Organisation Enhet, personal m.m. som handlägger brott mot barn Vid polismästardistriktet Västerort handläggs utredningar av brott mot barn vid barngruppen som är placerad under sektionen för åklagarledda utredningar. Barngruppen består av tio utredare, varav tre är civila utredare. Vid Polismyndigheten i Uppsala län handläggs utredningar av brott mot barn vid familjevåldsroteln som är placerad under kriminalavdelningen. Det finns numera nio barnutredare men målsättningen är att det ska vara tio barnutredare. Det finns två civila barnutredare vid roteln. Av barnutredarna är två män och sex kvinnor. Vid Polismyndigheten i Västmanlands län handläggs utredningar av brott mot barn vid barngruppen som är placerad under kriminalavdelningens våldsrotel. Det finns i grunden sju barnutredare varav en är projektledare på barnahus. För närvarande arbetar endast 2,75 tjänster med barnutredningar. Anledningen till detta är bl.a. att tre utredare genomgår utbildning. Vid Polismyndigheten i Örebro län handläggs utredningarna vid brott mot barn roteln som är placerad under den operativa avdelningen. På roteln finns sex utredare, varav fyra är kvinnor och två är män. I polisområdet mellersta Skåne handläggs utredningar av brott mot barn vid specialroteln. Roteln är en övergripande enhet i polisområdet och där handläggs även miljöbrott, svårutredda bedrägerier och brott i nära relation. Specialroteln ligger direkt under polisområdeschefen. Det finns sex utredare som arbetar med brott mot barn och samtliga av dessa är kvinnor. De civila utredarna vid polismästardistriktet Västerort samt vid Polismyndigheten i Uppsala län arbetar på samma sätt som de andra utredarna med den skillnaden att de inte håller förhör enligt 24 kap. 8 RB och inte verkställer tvångsmedel. De följer dock med vid t.ex. en husrannsakan. Vid de övriga polismyndigheterna finns inte civila utredare som arbetar med utredningar av brott mot barn. Ärendetyper och brottskoder Polismästardistriktet Västerort Vid barngruppen i polismästardistriktet Västerort handläggs samtliga ärenden där målsäganden är högst 18 år. Barngruppens utredare arbetar endast med brott mot barn. I undantagsfall handläggs emellertid ärenden med målsäganden över 18 år om det finns anknytning till annat ärende vid barngruppen. Utredarna kan även p.g.a. sin kompetens ibland hålla förhör med unga även i ärenden som inte handläggs vid barngruppen. Intentionen från chefen för kriminalenheten är att barnutredarna även ska kunna utreda andra brottstyper i de fall det finns önskemål från den enskilde utredaren. Polismyndigheten i Uppsala län Vid Polismyndigheten i Uppsala läns familjevåldsrotel handläggs brott i nära relation, sexualbrott mot vuxna med känd gärningsman, dödsfall och brott mot barn. Barnutredarna arbetar med brott mot barn där målsäganden är högst 18 år. Barnutredarna handlägger även andra ärenden, främst är det utredningar där det framkommer andra brott i familjen. Det förekommer även andra ärenden, t.ex. narkotikabrott, där det rör sig om samma misstänkt som i barnärendet. Vissa barnärenden som inte rör relation utreds på andra enheter. Polismyndigheten i Västmanlands län Vid våldsrotelns barngrupp i Polismyndigheten i Västmanlands län handläggs brott mot barn där målsäganden är högst 18 år. Barnutredningar handläggs även på närpolisområdena i de fall den misstänkte är underårig, d.v.s. LUL-ärenden. Barngruppen håller emellertid samtliga barnförhör. Det förekommer att barngruppen handlägger andra ärenden, t.ex. kvinnofridsärenden, det sker dock endast i undantagsfall. I möjligaste mån försöker man genom samordning att lägga andra ärenden som hör samman med barnärendet på våldsroteln. Handläggarna samverkar då i stor utsträckning med varandra i utredningsarbetet. Handläggarna håller även barnförhör i ärenden som inte handläggs på barngruppen. Polismyndigheten i Örebro län I Polismyndigheten i Örebro län utreder brott mot barn roteln brott där målsäganden är högst 15 år. För närpolisområde Örebro handlägger roteln samtliga dessa ärenden. I övriga länet sköter roteln endast barnförhören medan utredningarna ligger på respektive närpolisområde. Samtliga sexualbrott i länet handläggs dock i Örebro och alla barnförhör hålls där. Roteln försöker få in samtliga barnutredningar till Örebro, det finns ett fåtal ärenden ute på närpolisområdena. Det har föreslagits att samtliga barnutredningar ska handläggas vid roteln. Grunden är att roteln endast ska handlägga brott mot barn. Det förekommer dock att roteln även Polismyndigheternas handläggning av ärenden om våld mot barn 7

8 handlägger andra ärenden, där det är samma misstänkt som i barnärendet. Roteln handlägger ibland även kvinnofridsärenden där barnen i familjen varit utsatta för brott. Det förekommer även utredningar av barnpornografibrott, vilka egentligen ska handläggas vid roteln för grova brott. Polisområde mellersta Skåne Specialroteln i polisområde mellersta Skåne utreder samtliga brott mot barn där målsäganden är högst 18 år. Vid enstaka tillfällen handlägger barnutredarna även andra ärenden, t.ex. relationsärenden och grova våldsbrott. Uppskattningsvis utgör brott mot barn ca procent av samtliga ärenden som barnutredarna handlägger. Från den 1 november 2008 kommer även en del av de anmälda våldtäkterna att utredas på roteln. Specialroteln sköter även förhör med misstänkta barn i utredningarna som handläggs på respektive närpolisområde. När det gäller brottskoderna så utgör misshandel den vanligaste brottskoden. Bland de anmälda sexualbrotten utgör fullbordad våldtäkt inomhus mot flicka under 15 år den vanligaste brottskoden. Synpunkter Av Rikspolisstyrelsens beslutade minimikrav och rekommendationer avseende regeringsuppdraget om kvalificerad kompetens att förebygga och utreda mäns våld mot kvinnor och våld riktat mot barn, dnr PoA /07, framgår bl.a. under minimikraven att utredningsverksamheten ska bedrivas i särskilda enheter undantaget där fysiska förutsättningar saknas. Vid polismästardistriktet Västerort, Polismyndigheten i Örebro län samt Polismyndigheten i Västmanlands län finns det särskilda barngrupper eller rotlar som arbetar med utredningar av brott mot barn. Det är positivt med de väl avgränsade grupperna. Denna omständighet är något som lägger grunden för en god struktur kring hanteringen av ärendena. Vid Polismyndigheten i Örebro läns brott mot barn rotel handläggs inte samtliga barnärenden. Detta är en nackdel och det vore istället mest ändamålsenligt att samtliga barnärenden handlades vid roteln. En sådan lösning innebär bl.a. att de som handlägger ärendena har särskild kompetens för detta och att utredningarna handläggs enhetligt. Vid polismästardistriktet Västerort finns det tre civila utredare vid barngruppen och polismästardistriktet har haft ett bra och genomtänkt upplägg i samband med att dessa utredare anställdes. Detta visar sig inte minst genom de goda resultat som de civila utredarna uppvisar. Vid Polismyndigheten i Uppsala län finns det en särskild familjevåldsrotel där utredningar som rör brott mot barn handläggs och i polisområdet mellersta Skåne handläggs dessa utredningar på en specialrotel. På de nämnda rotlarna handläggs även andra ärenden. Detta behöver emellertid inte vara en nackdel utan det som är viktigt att beakta i detta sammanhang är att verksamheten är dimensionerad så att polismyndigheterna har tillräckliga resurser för att handlägga utredningar gällande brott mot barn utifrån bl.a. den lagstadgade tidsfristen. Omständigheten att barnutredarna även kan utreda andra ärenden kan vara något som är positivt utifrån att dessa ärenden kan vara påfrestande och tunga för den enskilde utredaren. Finns det möjlighet att variera utredningsarbetet genom att arbeta med andra ärenden kan detta vara något som gör att utredarna orkar arbeta med dessa ärenden under totalt sett en längre period. Målet måste vara att barnutredarna kan arbeta med dessa ärenden under en längre tid. Att det finns utrymme i verksamheten att arbeta med andra ärenden av annan karaktär och som inte är lika belastande som barnärenden kan vara en omständighet som bidrar till detta. Det avgörande är dock, som nämndes ovan, att resurserna är dimensionerade utifrån detta. Det kan konstateras att på de ställen där det finns barnahus och där grundprincipen är att ärendena ska hanteras inom den verksamheten är detta en avgörande omständighet för den goda strukturen och enhetligheten i dessa ärenden. 8 Polismyndigheternas handläggning av ärenden om våld mot barn

9 4 Ledning Arbetsledning, funktion och ansvar Polismästardistriktet Västerort Arbetet vid polismästardistriktet Västerorts barngrupp leds av en gruppchef. Gruppchefen får samtliga ärenden som inkommer till barngruppen. Gruppchefen gör bedömningen av om ärendena ska lottas till åklagare och därefter fördelar hon ut ärendena på utredarna. Gruppchefen är polisiär förundersökningsledare i de ärenden där detta blir aktuellt. Gruppchefens närmaste chef är sektionschefen för åklagarledda utredningar. Denna sektionschef är dock inte tillsatt ännu. Polismyndigheten i Uppsala län Arbetet vid familjevåldsroteln vid Polismyndigheten i Uppsala län leds av en rotelchef. Rotelchefen tar emot inkommande ärenden och fördelar dessa på handläggarna. Det kommer även att tillsättas en tjänst som biträdande chef på familjevåldsroteln. Polismyndighetens samordnare på barnahus är organiserad under chefen för kriminalavdelningen. Polismyndigheten i Västmanlands län Vid Polismyndigheten i Västmanlands län är chefen för våldsroteln arbetsledare för barnutredarna vilket innebär att det är han som bl.a. håller medarbetarsamtal. Det finns även en biträdande chef på våldsroteln. Arbetet vid barngruppen leds emellertid av gruppchefen. Gruppchefen tar emot alla nya ärenden och fördelar samt prioriterar dessa. Gruppchefen följer upp handläggarnas arbete och hon är även engagerad i viss mån i utredningsarbetet, t.ex. genom att ibland hålla förhör. Vidare ansvarar gruppchefen för samarbetet med barnahus. Gruppchefen har inget formellt personalansvar. Projektledaren för barnahus tillhör också barngruppen som är organiserad under våldsroteln. Polismyndigheten i Örebro län Vid Polismyndigheten i Örebro län leds arbetet vid brott mot barn roteln av rotelchefen. Han har både personalansvar och operativt ansvar genom att han är polisiär förundersökningsledare. Rotelchefen fördelar ärenden samt följer upp dessa. Rotelchefen är polismyndighetens huvudansvarige när det gäller barnahus-projektet. Rotelchefens närmaste chef när det gäller personalfrågor är chefen för den operativa avdelningen. Processledaren för utredning och lagföring ansvarar för metodfrågor. Polisområde mellersta Skåne I polisområde mellersta Skåne leds arbetet vid specialroteln av rotelchefen. Rotelchefen har ansvar för personal, budget, logistik samt hanteringen av inkommande ärenden. Rotelchefen är även förundersökningsledare, dock inte när det gäller brott mot barn. Rotelchefens närmaste chef när det gäller personalfrågor är den ställföreträdande polisområdeschefen. Processägaren för utredning och lagföring ansvarar emellertid för metodfrågor. Gemensamt för de besökta polismyndigheterna är att åklagare leder förundersökningarna i princip samtliga ärenden som rör utredning av brott mot barn. Synpunkter Av de ovan nämnda minimikraven och rekommendationerna från Rikspolisstyrelsen följer bl.a. under minimikraven att utredningsverksamheten ska ledas av chef med tydligt ansvar och funktion. I polismästardistriktet Västerort leds arbetet av en chef med tydligt ansvar och funktion genom den chef som är utsedd för barngruppen. Samma sak gäller även för familjevåldsroteln vid Polismyndigheten i Uppsala län där arbetet leds av rotelchefen. Där finns även en tydlig fördelning av ansvaret och arbetsuppgifterna mellan rotelchefen och samordnaren för barnahus. Vid Polismyndigheten i Västmanlands län är emellertid gruppchefens roll samt arbetsuppgifter inte tydliga. Detta får till följd att ansvarsfördelningen mellan gruppchefen och chefen för våldsroteln blir oklar. Det skulle vara mer ändamålsenligt att den som fördelar och prioriterar arbetet även är formell arbetsledare för barnutredarna. När det gäller Polismyndigheten i Örebro län är polismyndighetens organisation när det gäller ledning och styrning av denna verksamhet uppdelad genom att chefen för den operativa avdelningen ansvarar för arbetsledarfrågor medan den biträdande chefen är processägare för utredning och lagföring och då ansvarar för metodfrågor. En liknande uppdelning råder i polisområde mellersta Skåne där ansvaret för arbetsledarfrågor åvilar polisområdeschefen medan processägaren ansvarar för metodfrågor. En nackdel med denna uppdelning, som bygger på ett processperspektiv, är att det inte finns ett samlat ansvar för frågor som har anknytning till varandra. Det kan därför ifrågasättas om det är en bra lösning att dela upp dessa ansvarsområden istället för att ha en funktion som har ett samlat ansvar för dessa frågor. Polismyndigheternas handläggning av ärenden om våld mot barn 9

10 5 Utbildning och kompetensutveckling Personalens utbildning och fortbildning Polismästardistriktet Västerort Polismästardistriktet Västerorts barnutredare som arbetat längre tid vid barngruppen har genomgått de tidigare barnutbildningar som Rikspolisstyrelsen tillhandahållit. De civila utredarna har ännu inte påbörjat någon utbildning. Det är totalt fyra utredare som inte har någon barnutbildning. Intentionen är att de ska genomgå Rikspolisstyrelsens nya barnutbildning. År 2011 ska samtliga utredare vara igång med utbildningspaketet. Polismästardistriktet har ingen formell utbildningsplan. Polismyndigheten i Uppsala län Vid Polismyndigheten i Uppsala län har alla barnutredare förutom en genomgått de barnutbildningar som Rikspolisstyrelsen tillhandahållit. Några utredare står i kö för att gå certifieringskursen. Genom Barnahus har barnutredarna även möjlighet att delta vid utbildningar. Det finns en utbildningsplan som sträcker sig fram till år Polismyndigheten i Västmanlands län Samtliga barnutredare förutom en vid Polismyndigheten i Västmanlands län har genomgått eller genomgår de barnutbildningar som Rikspolisstyrelsen tillhandahållit. Tre utredare går utbildning för närvarande, två av dessa går steg ett och en utredare går steg två. Den utredare som inte har utbildning har nyligen börjat arbeta på barngruppen men även han kommer att få genomgå utbildning. Handläggarna får viss utbildning via Barnahus. Det finns ingen utbildningsplan i dagsläget vid polismyndigheten, det har dock funnits tidigare. En utbildningsplan (inventering) finns avseende den barnutredande personalen för åren , gällande de tre stegen i barnutbildningen. Polismyndigheten i Örebro län Vid Polismyndigheten i Örebro län finns det sex utredare vid brott mot barn roteln. Tre av dessa utredare började på roteln i februari 2008 och de går för närvarande steg ett utbildningen i det nya systemet. De andra tre utredarna har gått den gamla utbildningen, varav en utredare ska genomgå fortbildning inom kort. Det finns ingen formell utbildningsplan. Polisområde mellersta Skåne I polisområde mellersta Skåne finns det sex barnutredare vid specialroteln och samtliga av dessa har gått eller påbörjat grundutbildning. Utbildningen har haft olika benämningar under åren. Flera av handläggarna har gått fortsättningskursen och det finns handläggare som går fortsättningskursen för närvarande. Den utredare som inte gått fortbildningen är inplanerad att gå denna under Det finns handläggare som gått utbildningen avancerad förhörsledarutbildning. Den utbildningen är vidare inplanerad för en handläggare under Vidare finns samarbete med Barnahus angående utbildningar och konferenser. Det finns ingen formell utbildningsplan i polisområdet. Polisområdet har dock fastställt utbildningsbehovet för Av de besökta polismyndigheterna var det inte någon som hade kompetensförsörjningsplan eller rekryteringsplan. Handledning Polismästardistriktet Västerort Vid polismästardistriktet Västerort har barngruppens utredare grupphandledning var sjätte vecka med en psykolog. Denna handledning är obligatorisk. Vid dessa handledningar tas specifika ärenden upp, t.ex. kan man titta på ett videoförhör för att tolka beteenden och få feedback. Syftet med handledningen är att avlasta, metodutveckla och utbilda. Psykologen har även anlitats akut om det hänt något speciellt. Enskild handledning har inte förekommit. Barnutredarna upplever dock att kvaliteten på handledningen är varierad. Vissa av utredarna upplever att handledningen är ostrukturerad och att den inte ger så mycket. Polismyndigheten i Uppsala län Vid Polismyndigheten i Uppsala län har barnutredarna processhandledning i grupp var fjärde vecka med en sjuksköterska/psykoterapeut. Denna handledning är obligatorisk. Syftet med handledningen är att stärka utredarna både enskilt och som grupp. Denna handledning upplevs väldigt positiv då den bl.a. ger möjlighet att ventilera saker samt stärka gruppen. Vidare sker ärendehandledning med en barnpsykolog var tredje eller fjärde vecka. Vid denna handledning är tanken att gruppen ska gå igenom enskilda ärenden. 10 Polismyndigheternas handläggning av ärenden om våld mot barn

11 Handledningen fungerar dock inte bra vilket resulterat i att många utredare inte deltar vid handledningen. Det planeras dock för att utredarna ska sätta sig med psykologen för att diskutera hur handledningen bör förändras. Polismyndigheten i Västmanlands län Polismyndigheten i Västmanlands län tillhandahåller för närvarande ingen handledning för barnutredarna. Det finns dock ett akut behov av att komma igång med handledning och polismyndigheten ser över hur detta ska lösas. Tanken är att behovet av handledningen ska få styra vilken handledning som blir aktuell. Tidigare har det funnits både handledning i grupp och enskilt. Anledningen till att handledningen upphörde var att det fanns behov av att byta handledare. Utredarna efterfrågar att handledning, både enskild- och grupphandledning, kommer igång snarast eftersom detta är viktigt för att orka med arbetet. Om det skulle uppkomma önskemål om enskild handledning i dagsläget finns möjlighet att få detta. Polismyndigheten i Örebro län Vid Polismyndigheten i Örebro län har barnutredarna grupphandledning ungefär tre gånger per termin. Handledningen brukar vara ca. tre timmar och rutinen är att alla utredare är med. Ibland är rotelchefen med vid handledningen. Syftet med handledningen är metod- och ärendehandledning. Det är en legitimerad psykolog som håller i handledningen. Handläggarna kan vid handledningen ta upp särskilda problem, även sådant som inte hör till ärenden. Vid behov kan enskild handledning erbjudas, det sker dock inte rutinmässigt. Det är upp till den enskilde handläggaren att påkalla sådan handledning. Polisområde mellersta Skåne I polisområde mellersta Skåne tillhandahålls grupphandledning ungefär var tredje vecka med en psykolog. Handläggarna är nöjda med handledningen och upplever att den är meningsfull. Syftet med handledningen är främst ärendehandledning men den kan utformas utifrån handläggarnas önskemål. Det finns även möjlighet till enskild handledning vid behov. Sådan handledning sker dock inte rutinmässigt. Närvara vid huvudförhandlingar När det gäller barnutredarnas närvaro vid huvudförhandlingar i domstol har samtliga polismyndigheter uppgett att det händer att barnutredarna deltar vid huvudförhandlingar i domstol men att det sker i relativt liten utsträckning. I de fall detta sker är det främst i utbildningssyfte. På vissa polismyndigheter har det hänt att utredare närvarat i domstol för att biträda åklagare. Barnutredare från samtliga av de besökta polismyndigheterna uttrycker önskemål och anser att det är viktigt att få delta i ökad utsträckning vid huvudförhandlingar. Anledningen till detta är att de upplever att det är väldigt lärorikt och att de får en helhetsbild av ärendena. Det är i regel arbetsbelastningen som begränsar möjligheterna för utredarna att närvara i domstol. Synpunkter I de tidigare nämnda minimikraven och rekommendationerna från Rikspolisstyrelsen upptas som ett minimikrav att Rikspolisstyrelsen ska tillsammans med polismyndigheterna säkerställa att utredande personal ska ha fördjupad, enhetlig utbildning och kontinuerligt genomgå fortbildning. Vid de besökta polismyndigheterna är det endast ett fåtal utredare som inte genomgått den utbildning som Rikspolisstyrelsen tillhandahållit. Samtliga polismyndigheter har intentionen att alla barnutredare ska genomgå utbildning vilket är positivt. I Rikspolisstyrelsens minimikrav och rekommendationer uttalas vidare under rekommendationer att kontinuerlig ärendehandledning bör ges utredare för att främja kompetensutveckling. När det gäller den handledning som tillhandahålls på polismyndigheterna varierar det hur handledningen ser ut och vilken kvalitet handledningen håller. Handledningen kan utformas utifrån de behov utredarna känner att de har och vad de vill uppnå med handledningen. På vissa ställen förekommer t.ex. både process- och ärendehandledning. När det gäller handledningens kvalitet är det viktigt att polismyndigheterna säkerställer att denna uppfyller de krav som kan ställas. Handledning är viktigt ur flera perspektiv, bl.a. är det ett bra sätt för utredarna att få ventilera sådant de upplevt under utredningarna. Det är emellertid viktigast att det tillhandahålls handledning i någon form. Mot bakgrund av detta är det särskilt angeläget att Polismyndigheten i Västmanlands län tillhandahåller handledning till utredarna inom en snar framtid. När det gäller enskild handledning är det viktigt att polismyndigheterna verkar för att det kan tillhandahållas om önskemål finns om sådan handledning. Det kanske inte finns behov av att tillhandahålla sådan handledning rutinmässigt men det är ändå viktigt att sådan handledning finns att tillgå och att det inte åligger den enskilde utredaren Polismyndigheternas handläggning av ärenden om våld mot barn 11

12 att ordna med sådan handledning. Det är dessutom viktigt att personalen är medveten om att det finns möjlighet till enskild handledning om sådan önskas. När det gäller utredarnas närvaro vid huvudförhandlingar i domstol bör polismyndigheterna verka för att detta sker i ökad utsträckning. Närvaro i domstol medför bl.a. att utredarnas kompetens höjs, de får återkoppling på deras arbete under förundersökningen samt att de får en helhetsbild av rättsprocessen. Detta borde kunna innebära både kvalitetsoch effektivitetsvinster i det fortsatta arbetet. 12 Polismyndigheternas handläggning av ärenden om våld mot barn

13 6 Rättslig reglering 18 FUK Av 18 FUK följer att förhör med någon som är under 18 år bör hållas av en person med särskild kompetens för uppgiften. Som nämndes under det förra avsnittet är det endast ett fåtal utredare vid de besökta polismyndigheterna som inte genomgått den utbildning som Rikspolisstyrelsen tillhandahållit. Vidare har samtliga polismyndigheter intentionen att alla barnutredare ska genomgå utbildning. 2 a FUK Enligt 2 a fuk ska förundersökning där målsäganden vid tiden för anmälan inte fyllt 18 år bedrivas särskilt skyndsamt, om brottet riktats mot målsägandens liv, hälsa, frihet eller frid och det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än sex månader. Förundersökningen ska vara avslutad och beslut fattat i åtalsfrågan så snart det kan ske och inom tre månader efter den tidpunkt då det finns någon som är skäligen misstänkt för brottet. Tidsfristen får överskridas endast om det är motiverat med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter. Det är inte någon av de besökta polismyndigheterna som håller den nämnda tidsfristen i samtliga ärenden. I vilken utsträckning detta sker varierar mellan de olika polismyndigheterna. Polismästardistriktet Västerort Vid polismästardistriktet Västerort uppges att den främsta anledningen till att tidsfristen inte kan hållas i samtliga ärenden är det stora inflödet av ärenden. Prioritering av ärenden sker utifrån grovheten på brottet samt åldern på barnet. I ärenden med frihetsberövade och även vid grövre brott håller man dock tidsfristen. Det har blivit en ökad medvetenhet kring denna bestämmelse. Polismyndigheten i Uppsala län Polismyndigheten i Uppsala län uppger att anledningen till att tidsfristen inte kan hållas i samtliga ärenden är det stora inflödet av ärenden. I ärenden med frihetsberövade håller man dock tidsfristen. Det har blivit en ökad medvetenhet kring denna bestämmelse och den efterlevs numera bättre. Polismyndigheten uppskattar att man håller tidsfristen i knappt hälften av ärendena. Polismyndigheten i Västmanlands län Vid Polismyndigheten i Västmanlands län uppskattar man att det är i ca procent av ärendena som polismyndigheten överskrider tidsfristen. Detta kan till viss del bero på specifika ärenden som kan vara väldigt omfattande och ta mycket resurser i anspråk. I sådana ärenden kan det finnas laga skäl för att överskrida tidsfristen men ett sådant ärende påverkar även handläggningstiden för andra ärenden. Vidare kan ärenden bli liggande hos åklagare, barn kan vara bortresta och det kan vara andra praktiska frågor som gör att tidsfristen inte går att hålla. Dessutom är barngruppens arbetsbelastning en omständighet som har betydelse i sammanhanget. Tidigare efterlevdes bestämmelsen i mindre utsträckning, det har dock blivit bättre. Genom hanteringen i barnahus kommer man snabbt igång med ärendena, därefter kan handläggningen ta tid. Polismyndigheten i Örebro län Polismyndigheten i Örebro län uppger att det är ungefär procent av ärendena som polismyndigheten inte håller tidsfristen. I de allra flesta fall är orsaken till detta resursbrist vilket beror på att dessa ärenden inte är tillräckligt prioriterade. I vissa fall kan det dock bero på att det t.ex. ska hållas flera förhör, ärendet ska skickas på remiss eller att åklagaren inte ger direktiv för den fortsatta handläggningen. Vidare är administrationen och logistiken kring utredningarna omständigheter som påverkar att tidsfristen inte kan hållas. Myndigheten är väl medveten om bestämmelsen och den uppställda tidsfristen. Polisområde mellersta Skåne Vid polisområde mellersta Skåne anges att det är ungefär 75 procent av samtliga ärenden som polisområdet håller tidsfristen. I de ärenden som hanteras i barnahus håller man oftast tidsfristen medan i övriga ärenden, t.ex. där det inte hålls samråd, tar handläggningen längre tid. Uppskattningsvis hanteras 95 procent av ärendena i barnahus. Ärendets karaktär kan även göra att tidsfristen inte hålls. Innan barnahus fanns var det större andel av ärendena som polisområdet inte höll den nämnda tidsfristen. Den omständigheten att det finns sex barnutredare har även ökat möjligheterna att hålla tidsfristen. 23 kap. 21 RB Av 23 kap. 21 RB följer att sedan en utsaga av en misstänkt eller någon annan har upptecknats ska utsa- Polismyndigheternas handläggning av ärenden om våld mot barn 13

14 gan läsas upp eller tillfälle på annat sätt ges den som har hörts att granska uppteckningen. Den hörde ska också tillfrågas om han eller hon har något att invända mot innehållet. Uppteckning och granskning ska ske innan förhöret avslutas eller, om förhöret är särskilt omfattande eller behandlar komplicerade sakförhållanden, så snart som möjligt därefter. Av Fitgers kommentar till Rättegångsbalken framgår att om ett förhör tas upp direkt genom att hela utsagan spelas in på ett ljud- eller videoband kan ett sådant förfarande uppfylla högt ställda rättssäkerhetskrav även utan att hela bandet för granskning spelas upp på nytt för den hörde. Vid en fullständig bandupptagning behövs det därmed ingen kontroll från den hördes sida (se JO 1998/99 s. 103). Rättssäkerhetsfrågan blir istället en utskriftsfråga. Om förhöret i sin helhet anses vara utan betydelse för utredningen, t.ex. för att den hörde visat sig vara helt förvirrad, synes någon utskrift inte behöva ske. Det är i sådant fall tillräckligt att förhörets existens dokumenteras och att skälen för att utsagan inte skrivs ut redovisas i korthet. JO har menat att (JO 1996/97 s. 82) bandet i annat fall måste skrivas ut i sin helhet och det skulle otvivelaktigt strida mot bestämmelsens syfte att förhörsledaren efter förhöret på egen hand valde ut vilka delar av ett direktinspelat förhör som han eller hon ansåg ha betydelse och begränsa en utskrift till dessa delar. Efter de år 1999 gjorda ändringar i paragrafen synes emellertid ingenting hindra att förhöret utskrivs endast i vissa delar, om utskriften med stöd av undantagsregeln tillställs den hörde för granskning. Vid ett förhör som tas upp på band behöver förhörsledaren göra klart för den hörde under vilka förutsättningar som utsagan kommer att redovisas skriftligt. Det förekommer inte vid någon av de besökta polismyndigheterna att förhörsledaren visar barnet det videoinspelade förhöret för granskning. Vissa polismyndigheter uppger att det istället är den särskilda företrädaren och målsägandebiträdet som får granska videoförhöret. Vissa åklagare ifrågasätter om det är att ta hänsyn till barnets bästa att visa det videoinspelade förhöret för barnet. 4 lagen om utredningar avseende barn som avlidit i anledning av brott Av 4 lag (2007:606) om utredningar avseende barn som har avlidit i anledning av brott m.m., följer att om en polismyndighet eller en åklagare beslutar att inte inleda eller att lägga ned en förundersökning som avser misstanke om brott som har begåtts mot ett barn och barnet har avlidit i anledning av brottet eller det annars finns särskilda skäl att utreda ett barns dödsfall eller en utredning enligt 31 lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare som avser sådan misstanke, ska Socialstyrelsen underrättas om beslutet. Kunskapen om den nämnda bestämmelsen är god hos de besökta polismyndigheterna. Det är emellertid endast Polismyndigheten i Uppsala län som haft ett ärende där det blivit aktuellt med underrättelse enligt bestämmelsen. 14 kap. 1 socialtjänstlagen Av 14 kap. 1 socialtjänstlagen (2001:453) följer bl.a. att var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd bör anmäla detta till nämnden. Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Detta gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter. Polismyndigheterna anser att de har goda rutiner för anmälningsskyldigheten enligt socialtjänstlagen och man upplever att anmälningsskyldigheten fullgörs. Den av Rikspolisstyrelsen framtagna blanketten används i regel då anmälan görs. På flera polismyndigheter upplever man att anmälningsskyldigheten fungerar sämre när det gäller t.ex. barn som bevittnat våld. Anledningen till detta är att kunskapen hos den yttre personalen om att anmälan ska ske även i dessa fall inte är tillräcklig. Informationsinsatser ska därför ske till den yttre personalen på vissa polismyndigheter angående detta. 23 kap. 18 RB Huvuddelen av de besökta polismyndigheterna upplever att det är i enstaka fall som förundersökningar läggs ned utan att misstänkt är delgiven och hörd. Polismyndigheterna uppger att det i huvudsak sker i ärenden där målsäganden inte vill medverka och det saknas stödbevisning. Det kan även vara sådana fall där det är uppenbart att gärningen inte är brottslig. Vid polismästardistriktet Västerort upplever man emellertid att förundersökningar läggs ned i för tidigt skede. Uppfattningen är att den misstänkte borde höras i ökad utsträckning. De ärenden som läggs ned kan t.ex. röra ett äldre barn och där pappan till barnet är uppsatt som utpekad person. Efter att barnet hörts och eventuellt även kompisar, skola m.m. framkommer att barnet är en bråkstake. Förundersökningen läggs därefter ned utan att pappan hörs. Polismästardistriktet uppskattar att tidigare lades 14 Polismyndigheternas handläggning av ärenden om våld mot barn

15 förundersökningar ned utan att den misstänkte var delgiven och hörd i större utsträckning. Det har skett en förändring vilket innebär att den misstänkte numera hörs i större utsträckning. Synpunkter Det är positivt att den största delen av barnutredarna är utbildade. Det får med hänvisning till detta anses att polismyndigheterna uppfyller det som stadgas i 18 fuk i hög utsträckning. Polismyndigheterna håller inte den uppställda tidsfristen i 2 a fuk i samtliga ärenden. Anledningen till detta uppges vara flera olika omständigheter. Exempelvis anförs att det beror på det stora ärendeinflödet och resursbrist. De omständigheter som polismyndigheterna anger som orsak till varför tidsfristen inte kan hållas är emellertid inte sådana som enligt 2 a fuk innebär att tidsfristen får överskridas. Det är givetvis mycket allvarligt att den uppställda tidsfristen inte efterlevs i så stor del av ärendena. Detta är en omständighet som polismyndigheterna måste beakta och prioritera i sina verksamheter. Som nämnts tidigare måste polismyndigheternas resurser när det gäller utredningar av brott mot barn vara dimensionerade så att den lagstadgade fristen kan efterlevas i ärendena. Mot bakgrund av uttalandena i doktrinen angående 23 kap. 21 RB och som även nämnts ovan, finns inte skäl att ifrågasätta riktigheten i att polismyndigheterna inte visar barnet det videoinspelade förhöret för granskning. I Rikspolisstyrelsens handbok gällande Brott i nära relationer uttalas följande gällande 23 kap. 21 RB: Enligt 23 kap. 21 RB ska den som förhörs ges möjlighet att granska uppteckningen av förhöret när detta avslutats. Det finns inga undantag för barn från denna regel. Ett sätt att tillgodose detta krav är att erbjuda barnet att se video- eller dvd-filmen efter förhöret. Därefter startas inspelningen igen och barnet frågas om det vill göra några ändringar eller har invändningar mot det som sagts och visats på filmen. Det kan konstateras att det som uttalas i handboken gällande 23 kap. 21 RB inte överensstämmer med gällande rätt. Handboken bör därför ändras i denna del. På de flesta polismyndigheterna verkar medvetenheten kring anmälningsskyldigheten enligt 14 kap. 1 socialtjänstlagen vara god och det verkar även finnas fungerande rutiner hur anmälan ska göras. Det har vid någon polismyndighet emellertid lämnats uppgift om att anmälan inte skett till socialnämnden i vissa fall fastän detta borde ha skett. Det är givetvis viktigt att anmälan sker i alla fall och att det finns en tydlig rutin som alla är medvetna om oberoende av hur t.ex. en anmälan kommer in till en polismyndighet. Vidare är det viktigt att utbilda personalen angående i vilka fall anmälan till socialnämnden ska göras. Polismyndigheternas handläggning av ärenden om våld mot barn 15

16 7 Samverkan Anmälningar Samtliga polismyndigheter har uppgett att anmälningarna i dessa ärenden i huvudsak kommer från socialtjänsten. Barnahus Vid tre av de besökta polismyndigheterna, Polismyndigheten i Uppsala län, Polismyndigheten i Västmanlands län samt polismyndigheten i Skåne, polisområde mellersta Skåne, sker samverkan genom de s.k. barnahusen. Genom verksamheten i barnahusen har polismyndigheterna utvecklat rutiner och former för samverkan med åklagare, socialtjänst och hälso- och sjukvården. En utförligare beskrivning av hur detta samarbete ser ut ges under respektive rubrik nedan. Åklagare Samarbetet m.m. Vid samtliga polismyndigheter uppger man att samarbetet med åklagarna fungerar bra. Samarbetet skiljer sig åt mellan de olika polismyndigheterna. Vid polismästardistriktet Västerort finns det sex åklagare som arbetar med brott i nära relation. Av dessa åklagare är en specialiståklagare, tre allmänspecialiståklagare, en assistentåklagare samt en kammaråklagare. Det sker en daglig kontakt mellan polis och åklagare i det operativa arbetet. Detta sker bl.a. genom att åklagare, gruppchef och företrädare från barncentrum träffas varje dag om nya ärenden inkommit. Den åklagare som deltar vid denna träff är den åklagare som har jourvecka. Åklagaren prioriterar i vilken turordning ärenden som inkommit ska handläggas m.m. Vid mötet ger åklagaren direktiv och dessa skrivs direkt in i DurTvå av gruppchefen. Därefter läggs ärendena ut på handläggare och utredningsarbetet kan påbörjas omedelbart. Utredarna kan därefter kontakta åklagare t.ex. per telefon för att få direktiv vilket fungerar mycket bra. Barnutredarna vid polismästardistriktet brukar träffa åklagarna på ett samverkansmöte en gång per termin för att diskutera generella frågor. En gång per månad hålls möten på chefsnivå mellan polis och åklagare. Polismyndigheten i Uppsala län uppger att det finns fem åklagare avsatta för att arbeta med ärendena i barnahus. Av dessa åklagare är två specialister mot barn och relation. Polismyndigheten i Västmanlands län uppger att det finns två specialiståklagare men dessa arbetar även med andra ärenden. Från polismyndighetens sida önskar man att specialiståklagarna blir fler alternativt att de blir mer renodlade. Ibland händer det att åklagarna inte kan delta vid samråden och då faller lite av syftet med samråden. Om åklagaren inte varit med vid samrådet så märks detta direkt vid handläggningen av ärendet. Polismyndigheten i Örebro län uppger att det finns två specialiståklagare och att det är totalt sex åklagare som kan arbeta med dessa ärenden. Omständigheten att det är flera åklagare som kan arbeta med ärendena kan ibland leda till att det görs olika bedömningar i dessa ärenden. Handläggarna anser att detta är ett problem. Vidare uppger man att åklagarna är hårt belastade vilket bl.a. medfört att de veckomöten som handläggarna hade tidigare med åklagarna har upphört. Från polismyndighetens sida efterfrågas att dessa möten ska kunna hållas även i framtiden. Polisområde mellersta Skåne är knutet till Södra Skånes åklagarkammare. På den kammaren finns det fyra åklagare som är förundersökningsledare med ansvar för barnärenden. Av dessa åklagare är det en utnämnd specialiståklagare men två åklagare till har genomgått utbildningen för specialiståklagare. Åklagarna är placerade i Malmö. Åklagare och polis träffas i stort sett varje tisdag då det är samrådsmöte angående barnärenden på barnahus. Vidare sker kontakt genom telefon, e-post och DurTvå/Cåbra. Återkoppling Vid polismästardistriktet Västerort anser man att när det gäller återkoppling från åklagare till polis fungerar denna bra beträffande återkoppling till barngruppens gruppchef. Anledningen till detta är i huvudsak de dagliga mötena där båda stora och små frågor diskuteras. När det gäller återkopplingen från åklagare till utredare önskar utredarna en bättre återkoppling i enskilda ärenden från åklagarna. Särskilt önskar utredarna återkoppling på förhören och vad som kan förbättras. Polismyndigheten i Uppsala län anser att genom att åklagarna är med från ärendets början kan de ge återkoppling på ärendena redan från början. Återkoppling sker hela tiden genom att polis och åklagare har kontinuerlig kontakt i ärendena. Handläggarna önskar att de i ökad utsträckning får höra sådant som kan förbättras. 16 Polismyndigheternas handläggning av ärenden om våld mot barn

17 Vid Polismyndigheten i Västmanlands län sker en stor del av återkopplingen skriftligen från åklagare. Detta sker bl.a. genom DurTvå och Cåbra samt genom en lapp som skickas med förundersökningsprotokollet där synpunkter kan antecknas. Vidare sker viss återkoppling vid samråden samt de regelbundna träffar som barnutredarna har med specialiståklagarna. Polismyndigheten i Örebro län uppger att återkoppling sker mestadels skriftligen via DurTvå och Cåbra. Det sker viss återkoppling direkt i ärendet mellan handläggaren och åklagaren. Handläggarna efterfrågar att muntlig återkoppling från åklagarna sker i ökad utsträckning. Det hålls återkommande möten där rotelchefer, förundersökningsledare samt chefsåklagaren deltar. Vid dessa möten framförs generella synpunkter men då omnämns även utredningar angående brott mot barn. Tidigare skedde återkoppling även vid veckomötena mellan handläggarna och åklagare. Polisområde mellersta Skåne uppger att återkoppling sker fortlöpande mestadels skriftligen via DurTvå och Cåbra. Utöver det nämnda sker, som nämnts ovan, återkoppling även genom telefon och e-post. Samarbete vid barnförhör Vid polismästardistriktet Västerort sker planeringen av förhör med barn genom att åklagare ger direktiv angående förhöret. Åklagaren deltar inte vid planeringen av förhöret. Åklagarna närvarar inte heller då förhöret med barnet genomförs. Anledningen till detta är att åklagarna p.g.a. arbetsbelastningen inte har tid att närvara vid förhören. Polismästardistriktet verkar för att åklagarna ska delta i större utsträckning vid barnförhören. Utredarna önskar att åklagarna deltar i ökad utsträckning vid förhören eftersom åklagarna då direkt kan uppge kompletterande frågor istället för att det ska hållas ett nytt förhör. Polismyndigheten i Uppsala län uppger att genom att åklagare alltid deltar vid samrådet så sköts mycket där, t.ex. planeringen av förhöret. Utredaren gör detaljerade frågeställningar och kontrollerar därefter vad åklagaren tycker. Åklagare närvarar alltid vid barnförhöret. Inför ett andra förhör kontrollerar även utredaren med åklagaren vilka frågor som bör ställas. Polismyndigheten i Västmanlands län uppger att åklagarna vanligtvis endast ger direktiv att förhör ska hållas med barnet. Åklagarna deltar inte i planeringen av förhöret. Åklagarna närvarar inte heller vid barnförhören vilket upplevs som en stor brist från polismyndighetens sida. Efter att ett förhör har hållits skickas videoförhöret tillsammans med en sammanfattning av förhöret till åklagaren. Diskussioner har förts mellan polismyndigheten och åklagarkammaren angående detta men från åklagarkammaren anser man att det inte finns resurser för att åklagarna ska delta vid förhören. Polismyndigheten i Örebro län uppger att handläggarna planerar tidpunkten för förhöret så att åklagaren kan vara med. I viss mån planeras även själva förhöret tillsammans med åklagaren. Åklagarna deltar i princip alltid vid förhör. Genom att åklagaren närvarar har han eller hon också möjlighet att ställa kompletterande frågor. I polisområde mellersta Skåne sker planering och diskussion kring barnförhöret vid samrådet. Grundprincipen är att åklagarna ska närvara vid förhören med barn. Om åklagarna är förhindrade att delta vill de hellre att förhöret med barnet ska hållas än att förhöret flyttas fram. Närvaron beror även på vilken åklagare som är förundersökningsledare samt ärendets karaktär. I de fall åklagare närvarar befinner de sig i medhörningsrummet. Socialtjänst Samarbetet m.m. Polismästardistriktet Västerort Vid polismästardistriktet Västerort sker samarbetet med socialtjänsten främst genom projektet Barncentrum. Barncentrum är ett samarbete mellan polismyndigheten, åklagarkammaren, socialtjänsten, barn- och ungdomspsykiatrin samt barnmedicin. Barncentrum är lokaliserat i city men är integrerat med polisverksamheten genom att en företrädare från Barncentrum är placerad i polishuset. Denna företrädare från barncentrum sköter samordningen. Polismästardistrikten Söderort och Västerort är del av projektet och bedriver sin verksamhet i respektive områden på samma sätt förutom då barnet ska förhöras och läkarundersökas vid samma tillfälle. Då sker detta i Barncentrums lokaler på Kungsholmen eftersom det finns stående tider för läkarundersökningar att boka där. Genom att företrädaren från Barncentrum är med på de dagliga möten med gruppchef och åklagare med anledning av nya ärenden, påbörjas samarbetet direkt då ett nytt ärende kommit in. I polishuset finns även fyra företrädare från relationsvåldscentrum, dessa är socialsekreterare. Polismästardistriktet anser att samarbetet med socialtjänsten underlättas av den omständigheten att företrädare från dem finns placerade i polishusets lokaler. Relationsvåldscentrum är till för våld i nära relation och kvinnor. Kommunerna bedriver Stödcentrum för unga brottsoffer som riktar sig till brottsoffer upp till 21 år utom nära relation. Målsäganden ska vid anmälningstillfället tillfrågas om han/hon önskar kontakt med Polismyndigheternas handläggning av ärenden om våld mot barn 17

18 Stödcentrum för unga brottsoffer. När det gäller barn upp till 18 år ska vårdnadshavarna informeras och tillfrågas om barnet önskar stöd. Om barnet önskar kontakt skickas en lapp till medlingssamordnaren. Vidare läggs en kopia av lappen i ärendets akt. Granskande förundersökningsledare ska kontrollera att målsäganden tillfrågats angående detta. Om målsäganden inte tillfrågats ansvarar handläggaren för att detta sker. Samarbetet med socialtjänsten sker i övrigt mestadels på handläggarnivå, t.ex. kan någon från socialtjänsten delta vid barnförhöret. Denna samverkan har blivit bättre. Samarbetet är under uppbyggnad och det kommer att vidtas åtgärder för att detta ska fungera. Som ett led i detta arbete ska företrädare från polismästardistriktet besöka de olika socialkontoren. Besöken hos de olika socialkontoren har påbörjats och vid dessa deltar även åklagarna. Polismyndigheten i Uppsala län Vid Polismyndigheten i Uppsala län kan samarbetet med socialtjänsten ses som en process som utvecklats i positiv riktning. I början fanns det vissa svårigheter. Det har hänt att socialtjänsten lämnat information som de fått från polisen till den misstänkte inför t.ex. ett förhör med honom eller henne. Detta har då fått till följd att polisens utredning skadats. I stort så fungerar samarbetet dock bra. Barnahus lägger grunden för samarbetet. Det hålls även möte mellan kontaktpersonerna där övergripande frågor diskuteras. De som deltar vid dessa möten är representanter från socialtjänsten (alla socialkontor), barngruppen, åklagare samt barn- och ungdomspsykiatrin. Polismyndigheten i Västmanlands län Polismyndigheten i Västmanlands län uppger att samverkan med socialtjänsten sker genom barnahus vilket är en naturlig knytpunkt. Projektledaren från barnahus är en bra kanal för samarbetet och är den som styr upp detta. Grunden för samarbetet är samråden. Företrädare för socialtjänsten sitter ofta med vid förhör och kan därigenom göra egna bedömningar Polismyndigheten i Örebro län Polismyndigheten i Örebro län uppger att det inte förekommer så mycket samverkan med socialtjänsten. Samarbetet varierar mellan de olika distrikten och det sker mestadels på handläggarnivå. Vid grövre brott samt akuta ärenden fungerar kontakten bra medan det i t.ex. äldre ärenden inte fungerar lika bra. Det förekommer inga formaliserade möten och det finns inga speciella rutiner kring samarbetet. Det förekommer inte samråd. Kommunen bedriver Stödcentrum för unga brottsoffer som riktar sig till brottsoffer under 20 år. Stödcentrum finns i polishuset i Örebro och representeras av en socionom. Man samverkar med t.ex. brottsofferjouren och medlingsverksamheten. På stödcentrum kan den unge bl.a. få prata med någon om det som hänt och förbereda sig för rättegång. Vidare är socialjouren för Örebro kommun placerad i polishuset men det finns ingen direkt koppling till utredningarna av brott mot barn. Polisområde mellersta Skåne Polisområde mellersta Skåne uppger att samarbetet med socialtjänsten har utvecklats från det att verksamheten i barnahus påbörjades. Barnahus har funnits sedan hösten Tre kommuner har valt att inte samverka i barnahus. Förhör med barn från dessa kommuner genomförs ändå i barnahus för att de inte ska särbehandlas utifrån polisens synvinkel. Dessa barn får dock inte tillgång till övrig service på barnahus. Flera åtgärder har vidtagits för att få med de tre kommuner som ställt sig utanför barnahus genom bl.a. information och inbjudan till studiebesök. Samarbetet med socialtjänsten sker genom att det hålls samråd. Vidare hålls arbetsgruppsmöten där åklagare, socialtjänst och polis träffas för att diskutera rutiner, utbildningar m.m. Dessutom hålls styrgruppsmöten där chefer från socialtjänsten, polis och ibland åklagare deltar. I styrgruppen diskuteras övergripande frågor. I vissa ärenden upplever man att socialtjänsten vidtar för många åtgärder och i princip gör en egen utredning innan ärendet lämnas till polisen vilket inte är bra. Polisen försöker även föra en dialog med skolor angående hur de ska hantera dessa ärenden. Anledningen till detta är att lärarna informerat vårdnadshavarna om att anmälan till socialtjänsten gjorts. Vidare finns en socialsekreterare placerad i polishuset. Denna socialsekreterare arbetar dock i första hand med ungdomsärenden. Återkoppling Polismästardistriktet Västerort uppger att det inte sker någon direkt återkoppling till polismästardistriktet från socialkontoren. Det finns inga rutiner gällande en sådan återkoppling. Mot bakgrund av det nämnda ska företrädaren från Barncentrum få i uppdrag att ansvara för att sådan återkoppling sker från socialtjänsten. Den återkoppling som kommer från socialtjänsten sker dock på handläggarnivå. Utredarna upplever att återkopplingen blivit bättre och att de numera får mer information från socialtjänsten än tidigare. 18 Polismyndigheternas handläggning av ärenden om våld mot barn

19 Polismyndigheten i Uppsalas län uppger att samarbetet vid barnahus har bl.a. utformats på så sätt att om det finns synpunkter på polisens eller socialtjänstens utredningar har synpunkterna fått lämnats in till barnahus. Barnahus har därefter hanterat synpunkterna eftersom samordnarna företräder både polismyndigheten och socialtjänsten. Det sker ingen återkoppling på handläggarnivå från socialtjänsten. Det naturliga är istället att kontakta samordnarna vid barnahus. Polismyndigheten i Västmanlands län uppger att återkoppling från socialtjänsten sker främst genom barnahus och socialtjänstens projektledare. Projektledaren kan t.ex. ge information om ärenden och vilka åtgärder socialtjänsten vidtagit. I övrigt är återkopplingen i specifika ärenden beroende på de olika kommuner som är involverade. Polismyndigheten i Örebro län och polisområde mellersta Skåne uppger att det inte förekommer någon direkt återkoppling från socialtjänsten. Återkoppling kan ske i vissa ärenden. Hälso- och sjukvård Samarbetet m.m. Polismyndigheterna uppger att samarbetet med hälsooch sjukvården fungerar bra även om det på vissa ställen kan utvecklas ytterligare. Samarbetet sker främst vid läkarundersökningar och genom verksamheten i barnahusen. Rättsintyg och journalanteckningar Samtliga polismyndigheter uppger att de använder sig av både rättsintyg och journalanteckningar i dessa förundersökningar. Det görs en bedömning om rättsintyg eller journalanteckningar ska inhämtas. Vid polismästardistriktet Västerort uppger man att för det fall det finns behov av rättsintyg så begärs detta, annars används journalanteckningar. Vid enklare brott kan det räcka med journalanteckningar medan man vid grövre brott begär rättsintyg. Polismyndigheten i Uppsala län uppger att i regel inhämtas journalanteckningar. I de fall läkarundersökningar är gjorda eller begärda inhämtas rättsintyg. Rättsutlåtande från rättsläkare kan begäras med journalanteckningar som grund. Polismyndigheten i Västmanlands län uppger att det inte är så vanligt förekommande att rättsintyg inhämtas. Om det finns journalanteckningar används dessa. Journalanteckningarna kan skickas till rättsläkare som utifrån dem utfärdar rättsintyg. Polismyndigheten har samarbete med rättsmedicin i Uppsala som har vissa tider avsatta för läkarundersökningar. Polismyndigheten i Örebro län uppger att rättsintyg inhämtas i regel vid synliga skador och vid sexualbrott. Det sker dock inte särskilt ofta. Vid mindre komplicerade ärenden utfärdas rättsintyg av kontrakterade läkare med stöd av journalanteckningarna. I övriga fall vänder man sig till barnkliniken. Polisområde mellersta Skåne uppger att rättsintyg och journalanteckningar används då det finns sådana och då det är relevant för utredningen. Om det finns skador inhämtas rättsintyg. Det är i regel vanligare med rättsintyg i dessa ärenden. Läkarundersökningar Samtliga polismyndigheter uppger att det sker en bedömning från fall till fall om läkarundersökning av barnet ska göras. Polismästardistriktet Västerort Polismästardistriktet Västerort uppger att bedömning av om läkarundersökning ska ske görs i samråd med åklagare. Polismästardistriktet nyttjar Astrid Lindgrens barnsjukhus vid akutfall. I vissa fall, t.ex. vid våldtäkt, nyttjas både barnläkare och rättsläkare. På Barncentrum finns både rättsläkare och barnläkare. Barncentrum har fasta tider varje vecka för läkarundersökningar. Polismyndigheten i Uppsala län Polismyndigheten i Uppsala län uppger att vid samråd kommer man fram till vilka barn som ska undersökas. Från årsskiftet kommer en barnläkare att delta i samråden. Läkarundersökning kan ske om det finns konstaterade skador eller för att söka efter skador. Man har kommit överens om en ny rutin som innebär att läkarundersökningar av barn ska ske på barnsjukhuset istället för på barnahus. Anledningen till den nya rutinen är rättsläkarnas arbetsbelastning. Polismyndigheten i Västmanlands län Polismyndigheten i Västmanlands län uppger att barn med tydliga skador samt barn som misstänks varit utsatta för sexuella övergrepp undersöks. Läkarundersökning genomförs av en barnläkare. Det sker inga läkarundersökningar på barnahus utan dessa genomförs på barn- och ungdomskliniken. Det finns ett läkarrum på Barnahus men ingen utrustning för att genomföra läkarundersökningar. Polismyndigheten i Örebro län Polismyndigheten i Örebro län uppger att det inte har gjorts särskilt många läkarundersökningar. De genomförs i de fall åklagaren anser att detta är viktigt för att säkra bevis. Läkarundersökningar utförs av barnläkare Polismyndigheternas handläggning av ärenden om våld mot barn 19

20 då barnet är högst nio år. Vid läkarundersökningar i akuta ärenden samt i mer avancerade ärenden nyttjar man rättsläkare från Linköping. Polisområde mellersta Skåne Polisområde mellersta Skåne uppger att om det finns förutsättningar att hitta skador så genomförs läkarundersökning eller rättsmedicinsk undersökning. Ibland genomförs båda undersökningarna. Det finns en stående tid kl varje dag på den rättsmedicinska mottagningen i Lund för läkarundersökningar. Det finns ett läkarrum på barnahus dit barnläkare och rättsläkare kan komma. Det optimala är att läkarundersökningen sker i samband med att barnet förhörs på barnahus. Gynekologiska undersökningar genomförs emellertid inte på barnahus. Det är antingen barnläkare eller rättsläkare som undersöker barnet. I första hand används rättsläkare eftersom det finns gott om sådana läkare. Sakkunniga Samtliga polismyndigheter uppger att det inte finns särskilda rutiner kring användandet av sakkunniga i dessa utredningar och det sker endast i undantagsfall. När det gäller barn med funktionsnedsättningar uppger polismyndigheterna att det inte heller finns några särskilda rutiner hur de ska bemötas utan det sker en bedömning i det enskilda fallet vad som är lämpligt. Polismästardistriktet Västerort Polismästardistriktet Västerort uppger att handläggarna nyttjar sakkunniga, t.ex. psykolog, endast om det finns något särskilt som motiverar detta exempelvis då barn med funktionsnedsättning eller sjukdom ska höras. I sådana fall kan även t.ex. en behandlande läkare medverka. I vissa fall har psykolog anlitats för att bedöma trovärdigheten av någon som hörts och det har då skett genom att psykologen fått granska förhöret i efterhand eller genom att han eller hon närvarat vid förhöret. När det särskilt gäller barn med funktionsnedsättning kontaktas sjukvården innan ett sådant barn ska höras för att kontrollera om det krävs särskilda åtgärder, t.ex. att läkare medverkar vid förhöret. Polismyndigheten i Uppsala län Polismyndigheten i Uppsala län uppger att sakkunniga används främst i utredningar där barn med funktionsnedsättningar förekommer. Psykolog kan användas för att rådgöra i olika frågor. Det kan även bli aktuellt att rådgöra med psykologen kring förhör och val av förhörsledare. Det finns en barnpsykolog knuten till barnahus och denne ska kunna vara behjälplig med synpunkter angående förhör, t.ex. hur dessa ska läggas upp. När det särskilt gäller barn med funktionsnedsättning försöker handläggarna ta reda på vilket barn man möter innan förhöret hålls. Polismyndigheten i Västmanlands län Polismyndigheten i Västmanlands län uppger att när det gäller barn med funktionsnedsättningar kan ett sådant förhör förberedas särskilt genom att t.ex. barnet och förhörsledaren träffas en gång innan förhöret för att förhörsledaren ska veta så mycket som möjligt om barnet innan förhöret. Vidare kan handläggarna diskutera sinsemellan och hjälpa varandra inför sådana förhör. Polismyndigheten i Örebro län Polismyndigheten i Örebro län uppger att om sakkunniga används är det inte för att bedöma trovärdigheten av en utsaga utan det sker endast för att öka kunskapen om barnet inför t.ex. ett förhör. Handläggarna har god kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin och kan rådfråga dem i ärenden. Någon gång har en psykiatriker funnits i medhörningsrummet för att kunna stödja en målsägande. När det gäller barn med funktionsnedsättningar försöker handläggarna ta reda på så mycket som möjligt inför sådana förhör. Det är dessutom sådant som kan diskuteras på handledningar för att utbyta erfarenheter. Polisområde mellersta Skåne Polisområde mellersta Skåne uppger att det förekommer att företrädare från barn- och ungdomspsykiatrin (bup), kurator eller psykolog är med vid samrådet om det finns indikationer på att deras hjälp är till gagn för barnet. Det händer även att de sitter med vid förhöret i medhörningsrummet. På barnahus finns en psykolog från bup som arbetar 50 procent. Känner man till att barnet har funktionsnedsättning inhämtar handläggaren mer uppgifter angående barnet för att kunna tillgodose barnets särskilda behov vid förhörstillfället. Synpunkter När det gäller polismyndigheternas samarbete med åklagarna verkar detta i huvudsak fungera bra. Dialogen mellan utredare och åklagare verkar vara fungerande på samtliga polismyndigheter. Samarbetet ser emellertid olika ut och det varierar mellan de olika polismyndigheterna. Ett gott exempel på hur samverkan kan ske i det dagliga arbetet mellan polis och åklagare är det som 20 Polismyndigheternas handläggning av ärenden om våld mot barn