från Åbo Akademi Nr Svenskan ska användas i Finland Marika Tandefelt presenterade det nya handlingsprogrammet

Transkript

1 från Åbo Akademi Nr Svenskan ska användas i Finland Marika Tandefelt presenterade det nya handlingsprogrammet

2 EN FRÅGA FÅR SVAR Diskussionsforum Det har öppnats ett nytt diskussionsforum på Åbo Akademis webbsidor. Adressen är Nu i början finns det en direktlänk till forumet på ÅA:s huvudsida, och det går att hitta dit också via rullgardinsmenyn, ordet är Diskussionsforum. Information om hur forumet fungerar hittas på sidorna. Är man bekant med andra diskussionsforum på webben är det bekant från tidigare. Vad är idén bakom forumet, informationschef Ulla Achrén? Ett sånt här diskussionsforum har efterlysts av ÅA:s personal. Det är ett led i vår nätservice, en av de saker vi försöker bli bra på. Forumet har olika diskussionsavdelningar för olika ämnen. Det är till exempel allmänna saker som föräldraskap, mat, politik och böcker, och personalärenden som lönereformen och den nya tjänstestrukturen. Det finns också en lobbybar där man kan diskutera vad som helst. Vi har försökt ta reda på hurdana avdelningar som behövs, men om det är något som ännu saknas kan man ta kontakt med oss så lägger vi till det. Själv upplever jag forumet som mycket lätt att använda. Det är öppet för alla vid Åbo Akademi som har användarnamn för datorerna. Det kan bli en länk mellan studerande och personal i forumet kan man sinsemellan diskutera kanske också annat än bara studier. Man kan logga in endast med eget namn och lösenord, och det tycker jag att är ett bra sätt att undvika omoraliska och icke etiskt acceptabla diskussioner. MK 2 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI Mediesamarbetet i Vasa förstärks Högskolorna samlas till seminarium För att förbättra forskningssamarbetet mellan högskolorna i Vasa ordnar Vasa högskolekonsortium den 15 november ett lokalt seminarium kring media. Hittills har cirka 60 forskare och andra medieintresserade från de sju olika högskolorna i Vasa anmält sig till seminariet som är det första i sitt slag i Vasa. Avsikten är att forskare och alla andra som har med media att göra inom universiteten och yrkeshögskolorna i Vasa får en chans att träffas, höra vad andra har på gång och diskutera eventuella samarbetsmöjligheter, säger konsortiets planerare Auli Mustasaari. I programmet ingår bl.a. en föreläsning av prof. Jonas Löwgren från Malmö högskola om hur man kan samarbeta inom media och VVD Juha Kytölä från Wärtsilä Ab berättar hur olika samarbetsmekanismer för näringsliv och forskning kunde se ut. I diskussionen om utsikterna för mediebranschen i regionen representerar pedagogiska fakultetens dekanus Anna-Lena Østern Åbo Akademi och ordet leds av direktör Kimmo Rautanen från MediaCity som tillsammans med överassistent Sol-Britt Arnolds- Granlund på PF är ÅA:s representanter i arbetsgruppen för medieseminariet. Seminariet är öppet för alla. På seminariet delar vi ut ett färskt kontakthäfte med uppgifter om alla de forskare i Vasa som sysslar med media, d.v.s. alla de som velat vara med i kontakthäftet. Uppgifterna sätter vi sedan även ut på nätet. Gemensam forskning Redan nästa år räknar Auli Mustasaari med att det finns pengar i konsortiets budget för att stöda startandet av nya gemensamma forskningsprojekt mellan högskolorna i Vasa. Nästa år plane- Professor Max Engman prisbelönt Prof. Max Engman, Åbo Akademi, har tilldelats hederspris av president Urho Kekkonens 70-årsjubileumsfond. Engman får priset som erkänsla för sin långvariga och betydelsefulla forskning om S:t Petersburg och rysk-fi n- ländska relationer. Max Engman är professor i allmän historia och fungerar för tillfället ( ) som forskningschef för Stiftelsens för Åbo Akademi forskningsinstitut. Engman har i sin forskning fokuserat på bl.a. fl yttningsrörelser, kejsardömen, Centraleuropa, relationerna mellan Finland och Ryssland samt växelverkan mellan Finland och S:t Petersburg. Svart på Vitt arrangeras i Vasa Det nordiska journalistseminariet Svart på Vitt ordnas i Vasa den november. Seminariet ordnas i Kvarnen. Årets tema är Mångfald eller enfald? och föreläsare är bl.a. Johanne Hildebrandt, Staffan Dopping och Tobias Regnell. Besök mediacity.abo.fi /svartvitt för mera information.

3 Många har förundrat sig över det goda samarbetet i Vasa, säger Auli Mustasaari, planerare vid Vasa högskolekonsortium. rar konsortiet även att arrangera ett liknande seminarium för t.ex. samhällsvetare eller forskare inom teknik och ekonomi. Konsortiets ordförande är ÅA:s prorektor i Vasa Sven-Erik Hansén. Den nya regionala strategin för högskolorna och slutförandet av det stora gemensamma Vaasa Science Park-projektet med Vasa stad och andra aktörer ser Auli Mustasaari som två stora utmaningar för högskolekonsortiet i Vasa under år Då vi har grupper från andra högskoleorter på besök är det många som förundrar sig över vårt goda samarbete i Vasa. I synnerhet att det fungerar så bra även mellan yrkeshögskolorna och universiteten här, säger Auli Mustasaari. ARI NYKVIST INNEHÅLL NR 15/2004 Mediesamarbete i Vasa Högskolor samlas på seminarium... För svenskan i tid Stormöte hölls i Arken... Stark nisch fördjupas Produktionsekonomin får eget institut... Två terminer, fyra perioder Ny struktur på läsåret vid ÅA... Internationell aggressionsforskning ÅA-konferens i Grekland... Disputationer... Avhandlingar Poesi, resor, vetenskap Norge som tema på ÅAB... Edvard Grieg och Finland Utställning i Sibeliusmuseum... Logopedin under planering Stort intresse för ny ÅA-utbildning... Veckans skribent: Heidi Backas Studier Down Under... Baksidan Kompetens Examina... Annonser och kungörelser MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 3

4 För svenskan i tid Inspirerande stormöte i Arken Svenskan i Finland ska vara ett komplett och samhällsbärande språk, säger prof. Marika Tandefelt. Grundbulten i allt som är finlandssvenskt är språket. Om vi tappar språket är det väldigt lite som håller oss samman. Detta konstaterar professor Marika Tandefelt, ordförande för svenska språknämnden i Finland. Tandefelt är en av drivkrafterna bakom det stora finlandssvenska idémöte som hölls i Arken, Åbo Akademi den 19 oktober. Idémötet tog upp svenskans framtid i bred skala, och hade lockat drygt 150 deltagare från hela Svenskfinland. Arrangörer var Svenska språknämnden vid Forskningscentralen för de inhemska språken samt 4 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI Justitieministeriet och Svenska Finlands folkting. Två grundpelare på det mångsidiga mötet var dels den nya språklagen, dels språknämndens förslag till handlingsprogram för svenska i Finland. Grundbulten i allt som är finlandssvenskt är språket. Om vi tappar språket är det väldigt lite som håller oss samman. Lagen ger oss rättigheter, handlingsprogrammet ger oss skyldigheter, som det konstaterades redan från början av idémötet. Regeringsrådet Paulina Tallroth, justitieministeriet, talade om språklagen och hur den kan främja den offentliga svenskan. Vi måste komma ihåga att språklagen är en filosofisk programförklaring, en överenskommelse som förtydligar målet. Sättet att förverkliga målet på är öppet, säger Tallroth. Samhället har alltså vissa skyldigheter, och medborgarna har vissa rättigheter. Den nya språklagen trädde i kraft den 1 januari i år. Språklagen är i sig ett handlingsprogram som förutsätter aktörer, d.v.s. medborgare som utnyttjar rättigheter och myndigheter som uppgör och verkställer språkstrategier, säger Tallroth.

5 Hon konstaterar att språklagens utgångspunkt är enspråkighet. Alla medborgare i Finland har rätt att vara enspråkiga, och ändå få offentlig service på sitt modersmål. Men det är viktigt att skilja på den lagstadgade enspråkigheten och den tvåspråkighet som finns på individnivå. Lagen utgår inte från att någon är tvåspråkig, var och en har själv rätt att välja det språk på vilket han eller hon kommunicerar med statliga eller kommunala tvåspråkiga myndigheter. Myndigheterna ska självmant se till att de språkliga rättigheterna tillgodoses i praktiken. Språklagen gäller inte utanför offentliga sammanhang, men den anda som finns i lagen kunde sträcka sig också till andra områden, menar Paulina Tallroth. Idéerna bakom lagens paragrafer kan vara redskap för fortsatt tankeverksamhet och arbete på alla de områden som lagen inte täcker. Detta är beroende av vars och ens eget, kontinuerliga arbete, betonar Paulina Tallroth. det bästa sättet att vårda språket är att använda det, att arbeta för ett språk betyder inte att arbeta mot ett annat. Språkfrågor är centrala för språkliga minoriteter, konstaterar Marika Tandefelt, det måste vara tillåtet att se om sitt eget hus. Men finlandssvenskarna är en heterogen grupp, också geografiskt, och behoven och kraven är olika i olika delar av landet. Desto viktigare är det att vi håller fast vid språket, säger Tandefelt. Vad är det annars som ska hålla oss samman? Språklagen är i sig ett handlingsprogram som förutsätter att det finns aktörer, säger regeringsrådet Paulina Tallroth från justitieministeriet. Språket stärks och växer då det används. För att svenskan i Finland ska fortsätta att vara ett komplett och samhällsbärande språk måste språket och språkbrukarna ges aktivt stöd, konstaterar Marika Tandefelt. I rapporten tas frågor av detta slag upp, och rapporten lyfter också fram olika centrala språkstärkande åtgärder. Bland förslagen nämns bl.a. att blivande föräldrar behöver information om barns språkutveckling och betydelsen av språkfostran oavsett om hemmet är en- eller tvåspråkigt. Sådan information måste kontinuerligt utarbetas och spridas. Rapporten i sin helhet kan laddas ned som pdf-fil, eller beställas som bok från Svenska språkbyrån. Mera information finns på webben: Mångsidig dag Idémötet i Arken bjöd på ett mångsidigt program. Inledningsvis talade författaren Herman Lindqvist om Svenskan vårt gemensamma språk. Docent Olle Josephson, Svenska språknämnden (i Sverige) höll föredrag över temat Behovet av klok språkpolitik i en globaliserad värld. Vad kan kommunen göra för Fyra ledstjärnor Svenska språknämnden har i oktober 2003 publicerat ett förslag till handlingsprogram för svenskan i Finland. Rapporten heter Tänk om... och texten har författats av professor Marika Tandefelt. Syfte med handlingsprogrammet är att stärka och bevara svenskan i Finland som modersmål, och fokus ligger snarare på den språkliga kvaliteten än på de språkliga rättigheterna. Språknämnden har haft fyra ledstjärnor för sitt arbete, säger Marika Tandefelt. Dessa är: svenskan i Finland är och måste förbli ett komplett och samhällsbärande språk, svenskan i Finland är en del av det svenska riksspråket, svenskan? var rubriken för biträdande stadsdirektör Ilkka-Christian Björklund, Helsingfors stad, och stadsdirektör Elina Lehto, Lojo stad. VD Matts Granö, Svenska folkhögskolan SFV och landskapsdirektör Olav Jern, Österbottens förbund talade under rubriken Vad kan bildningssektorn göra för svenskan? medan Idrott på finlandssvenska var temat för prof. Lauri Karvonens föredrag. Skådespelaren Mats Holmqvist talade om Populärkulturen som språkstärkande faktor och professor Nils Erik Villstrand och författaren Kjell Westö diskuterade Litteraturen och dess betydelse för språket. PETER SANDSTRÖM MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 5

6 AKTUELL FORSKNING En stark nisch fördjupas Produktionsekonomin får eget institut vid Åbo Akademi Forskningen inom produktionsekonomi stärks vid Åbo Akademi. Ett centrum för produktionsekonomi har grundats i år, och centrets verksamhet är nu i startfasen. Centret ska dels samordna den interna verksamheten på området vid ÅA, dels fungera som en plattform för kontakterna till industrin och externa finansiärer, säger Tapio Westerlund, professor i anläggningsteknik och ordförande i centrets direktion. Det nya Centret för produktionsekonomi (Center for Industrial Engineering and Management, CIEM) är underställt kemisktekniska fakulteten vid Åbo Akademi. Produktionsekonomin som ämne strävar efter att bygga upp modeller och metoder för att skapa och utveckla goda förutsättningar för industriell verksamhet, i regel genom en kombination av teknisk forskning och ekonomisk analys. Meningen är att CIEM på det övergripande planet ska främja forskning, forskarutbildning och undervisning inom området produktionsekonomi, samt även stöda samarbetet mellan industri och universitet inom centrets verksamhetsområde. I detta skede är det i huvudsak laboratorierna för värmeteknik och anläggningsoch apparatteknik samt laboratoriet för industriell ekonomi som är involverade i CIEM. De två förstnämnda står för den tek- Produktionsekonomin kan ses som ett kraftigt varumärke för ÅA, säger professorerna Kim Wikström (t.v.) och Tapio Westerlund. 6 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

7 niska forskningen, medan det sistnämnda svarar för organisationsforskning och projektforskning. Samarbetet inom CIEM kan på sikt involvera också andra laboratorier och institutioner som tangerar det produktionsekonomiska området, säger Tapio Westerlund. Enhet med fördelar Som enhet kan CIEM ha många fördelar i samarbete med externa finansiärer, fördelar som i förlängningen gynnar också grundforskningen och -undervisningen vid de enskilda laboratorierna. CIEM kan mera ta hand om den finansiella och koordinerande biten av verksamheten, t.ex. i form av kundtjänstavtal med externa samarbetsparter, säger Tapio Westerlund. I dagsläget tar slutandet av externa forsknings- och finansieringsavtal upp en betydande del av verksamheten vid laboratorierna, det handlar om tid som i stället kunde användas för grundforskning och -undervisning. De enskilda laboratorierna kunde satsa mera på den akademiska biten av verksamheten ifall CIEM får luft under vingarna, säger Tapio Westerlund. Tanken är att centret via olika samarbetsparter ska kunna ordna finansiering för diplomarbetare och doktorander, på sikt också post doc-forskare. Ett institut av CIEM:s typ kan ha kanalerna öppna till olika typer av finansiärer på ett helt annat sätt en de enskilda laboratorierna, där professorerna och lärarna primärt ska sköta undervisning och forskning. Också de minsta externa forskningsavtalen tenderar nämligen i dagsläget att sluka stora personalresurser, konstaterar Tapio Westerlund. Stark nisch Också Kim Wikström, professor i industriell ekonomi och medlem i CIEM:s direktion, är entusiastisk över det nya institutet. Produktionsekonomin kan ses som ett kraftigt varumärke för ÅA. Vi har skapat oss en nisch som kombinerar det grundläggande, breda kunnandet inom processtekniken med ekonomiämnen i vid skala, säger Wikström. Det är en internationell trend att de internationella toppuniversitet som har klarat sig bäst är de som lyckats organisera och systematisera den s.k. tredje uppgiften på ett effektivt sätt, d.v.s. samspelet med samhälle, industri och alumni, bland annat. En stark trend inom industrin och näringslivet är att aktörerna i allt högre grad söker kostnadseffektivitet. Detta tar sig uttryck i bland annat att produktion flyttas till låglöneländer. Till trenden hör också att industrin bantar ned sina forskningsenheter, säger Tapio Westerlund. Här kunde universiteten skapa ett bredare spelrum: genom att vi erbjuder trovärdiga ramar för samarbetet kan industrin se det som ett attraktivt alternativ att utlokalisera stora delar av sin forskningsverksamhet till institut av CIEM:s typ. Verksamheten byggs upp Tapio Westerlund och Kim Wikström ser det som mycket möjligt att enskilda företag kunde placera delar av sin forskning vid CIEM. Nyttan skulle vara ömsesidig: företagen får ny kunskap, forskarna kan avlägga examensarbeten inom ramen för ett forskningsarbete som dels är tillämpat, dels har tillgång till laboratoriernas bre- Vi har skapat oss en nisch som kombinerar det grundläggande, breda kunnandet inom processtekniken med ekonomiämnen i vid skala da grundkunskap. Institutet blir den plattform som kan möjliggöra detta på ett effektivt sätt, säger Westerlund och Wikström. I direktionen för CIEM sitter utöver Tapio Westerlund och Kim Wikström för närvarande också prof. Henrik Saxén, KTF värmeteknik, produktionsdirektör Jarkko Kaplin, Metsä Tissue Ab och direktör Lasse Parvinen, Jaakko Pöyry Group. En av direktionens uppgifter, som nu är aktuell, är att göra framställning för att utnämna en direktör för centret. Vi har börjat jobba på saken. Vi behöver en person med lång erfarenhet av industrin eller av samarbete med industrin, säger Tapio Westerlund. Eftersom CIEM skall finansieras helt och hållet med externa medel kommer direktören att få ett stort operativt ansvar. Enligt CIEM:s stadgar skall direktören i samråd med direktionen ta initiativ till utvecklandet av centrets verksamhet samt leda verksamheten vid centret. Den blivande direktören behöver alltså en hel del initiativförmåga, konstaterar Tapio Westerlund. PETER SANDSTRÖM MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 7

8 STUDIER Nytt terminssystem nästa år Två terminer i stället för tre, men fyra undervisningsperioder Tentamensformerna vid ÅA bör ses över. I stället för en stor tent kan man till exempel ha många mindre uppgifter, säger Johan Nikula (t.v.) och Ole Karlsson. 8 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI Läsår indelas så här: Period I: (undervisningsfri period ) Period II: ( ) Period III: ( ) Period IV: ( ) Från och med nästa år kommer läsåren vid Åbo Akademi att delas upp i två terminer med två undervisningsperioder i vardera. På höstterminen blir längden på perioderna åtta veckor och på vårterminen tio veckor. Det här beslutade Åbo Akademis styrelse den 21 oktober. Alla fakulteter samt Språktjänst och studentkåren understödde förändringen. Varje undervisningsperiod avslutas med en en vecka lång undervisningsfri period. Undantaget är den andra perioden, som strax före jul har en lite kortare undervisningsfri period. Ordet undervisningsfri gäller främst för den undervisande personalen, de studerande skriver tenter under dessa perioder. Förr var läsåren vid Åbo Akademi indelade i två terminer, men sedan läsåret har de delats in i tre terminer. Syftet med förändringen år 2001 var att effektivera undervisningen och försnabba studierna. Genom att dela in läsåret i tre terminer hoppades man kunna undvika kurskollisioner och utnyttja auditorier mer effektivt. Målsättningen var att heltidsstuderande skulle kunna avlägga 36 studieveckor per läsår, 12 per termin. Åbo Akademi var pionjär och det första universitetet i Finland som övergav det gamla systemet med två terminer. Under de tre läsåren som har varit indelade i tre terminer har studierna vid ÅA blivit effektivare. Till exempel har medeltalet för antalet avlagda högre examina per läsår gått upp från 434 till 473. Men det här beror inte bara på terminerna, det har vidtagits flera andra åtgärder också för att effektivera studierna, säger högskolesekreterare Ole Karlsson, som har arbetat med att sammanställa rapporter om hur terminssystemet har fungerat. Orsaken till att man har varit tvungen att effektivera studierna är det nuvarande systemet med resultatansvar. Fakulteter som producerar färre magistrar och doktorer får mindre pengar av staten. Ser man på statistiken har det skett en stor ökning bland annat i antalet studieveckor som avläggs per år. Det här beror på att lärarna har insett den ekonomiska effekten av om de inte utexaminerar magistrar. Det har skett en kulturförändring: man studerar numera snabbare och mera seriöst, säger Johan Nikula, byråchef för området studieärenden och medlem i arbetsgruppen som har diskuterat terminssystemet. Antalet aktiva studerande, det vill säga de som avlägger studieveckor, har också ökat. Det har att göra med att studierådgivarna har gjort en jättesatsning för att

9 aktivera passiva studerande, säger Karlsson. Medeltalet för antalet avlagda studieveckor per studerande per år har däremot faktiskt gått ner under de senaste åren. En orsak till det kan vara att studieveckorna divideras med antalet aktiva studerande. Om studerande som förr har varit helt passiva nu presterar studieveckor är det kanske i många fall så lite per år att de drar ner medeltalet. Mer intensiva studier Enligt statistiken verkar systemet med tre terminer uppfylla sitt mål. Studierna har blivit mer intensiva och både lärare och studerande känner att prestationskraven har stigit. Systemet har dock ända från början väckt främst negativa reaktioner. Studerandenas svar pekar entydigt på att alla lärare inte har infört tre terminer. Kurserna borde ha omplanerats, men många har tyckt att det inte går att trycka ihop kurserna för att få in dem i de kortare perioderna. I intervjuerna har det även framkommit att en del lärare följer sin egen tidtabell. Att beakta sina kolleger och följa styrelsens beslut kommer i andra hand. Har vi ett demokratiskt dilemma eller medger den akademiska friheten de här möjligheterna till att överlag strunta i besvärliga beslut, undrar Karlsson. En annan sak som har väckt missnöje är att julpausen har kluvit den andra terminen i två delar. Det har dessutom varit besvärligt att kombinera studierna vid Åbo Akademi med militärtjänstgöring eller studier vid andra universitet (både inrikes och utomlands). Samordningen bör bli bättre Målsättningen för det nya systemet med två terminer med sammanlagt fyra studieperioder är att bibehålla det positiva som tre terminer har fört med sig och undanröja nackdelarna. Det är tydligt att samordningen av kurser mellan olika ämnen inte fungerar nu. Kurskollisioner kommer alltid att förekomma men problemen kunde säkert lindras ifall veckodagarna utnyttjades maximalt, säger Karlsson. Redan med treterminssystemet var avsikten att undervisningen skulle effektiveras genom att alla veckor mellan den första september och den sista maj skulle utnyttjas för organiserad undervisning. Och det gäller varje vardag från kl. 8 till kl. 17. Så har det inte blivit i praktiken. ÅA:s nämnd för kvalitetsutveckling påminner om att man då systemet med fyra perioder tas i bruk på allvar bör anstränga sig för att få det här att fungera. De undervisningsfria perioderna som ingår i det nya systemet är tentamensperioder för de studerande. Om väldigt många kurser skall tentas under en vecka kan det leda till problem. Därför bör tentamensformerna ses över. I vissa grundkurser med stora grupper kan man fortfarande ha tenter, men i mindre kurser kan man i stället använda sig av hemtenter, uppsatser, kursdagböcker, föredrag och dylikt. I stället för en stor tent kan man ha många mindre uppgifter, säger Johan Nikula. Kurser som är för långa för att rymmas i en period kan gå över två perioder, men då måste det ändå vara paus i den undervisningsfria perioden i mitten. Det måste lärarna komma ihåg när de planerar kurserna, poängterar Nikula. Terminsindelningen kommer från och med nästa läsår att vara liknande vid så gott som varje universitet i Finland. Av landets 21 universitet har 6 redan fyra perioder och 14 förbereder beslut i den riktningen. Åbo Akademi är det enda som har tre terminer. Det är inte bara terminssystemet som ändras hösten 2005 vid Åbo Akademi. Då sker också den så kallade Bologna-reformen, och utöver den införs bland annat ett kvalitetssäkringssystem, ett nytt lönesystem och webbtjänsten MinPlan för individuell studieplanering. MICHAEL KARLSSON Antal studieveckor läsårsvis, medeltal HF MNF ESF KTF TF PF SVF Totalt Antal aktiva studerande läsårsvis, medeltal HF MNF ESF KTF TF PF SVF Totalt Avlagda högre examina per läsår, medeltal HF PsM HF FM MNF FM ESF EM ESF PM KTF Dipl TF TM PF PedM SVF PM SVF HVM Totalt Prestationer per läsår (studieveckor) HF 26,5 25,3 MNF 27,6 27,0 ESF 28,2 28,9 KTF 30,1 27,8 TF 29,5 27,5 PF 29,9 27,8 SVF 29,6 29,2 Totalt 28,8 27,6 Totala antalet studieveckor under ett läsår dividerat med antalet presterande studerande. Presterande = en studerande som avlagt minst en studievecka under läsåret. MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 9

10 KONFERENS Aggressionsforskare möttes på Santorini med ÅA som värd Santorinikonferensens logo. Det är inte ofta Åbo Akademi arrangerar internationella kongresser eller konferenser i utlandet. Men i september stod enheten för utvecklingspsykologi vid SVF i Vasa värd för en konferens med omkring 150 aggressionsforskare från hela världen. En fem dagars konferens som hölls på ön Santorini i Grekland. International Society for Research on Aggression (ISRA) håller vartannat år en längre konferens kring aktuell aggressionsforskning. Senast kongressen hölls i Finland var i Åbo Varannan gång hålls konferensen i USA eller Canada och varannan gång i Europa. När professor Kaj Björkqvist och överassistent Karin Österman vid samhällsvetenskapliga institutionen i Vasa för några år sedan fick i uppdrag att arrangera årets konferens, valde de att förlägga den till Santorini. Då visste vi ännu inte om Kvarnen i Vasa skulle bli färdig i tid och om det skulle finnas plats för konferensen där. Under ett par privatbesök till Santorini lade vi märke till det fantastiskt vackra och välfungerande Petros M. Nomikos Conference Centre i öns huvudstad Fira. Och i fjol var vi där och kom överens om alla arrangemang med centret, berättar Kaj Björkqvist. ISRA-konferensen är en tvärdisciplinär konferens som främst lockar forskande psykologer, läkare, biologer, pedagoger och antropologer men även en del kliniker. Intresset för olika tematiska symposier under konferensen brukar vara stort. Från Finland deltog ett tiotal forskare varav fem 10 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI från ÅA i Vasa. Många av deltagarna kom från USA, Canada, Storbritannien, Italien, Spanien och Israel, men även från länder såsom Pakistan och Bangladesh. Att platsen för en internationell konferens eller kongress har betydelse syns i att deltagarantalet blev omkring 150 trots att de flesta universitetens hösttermin redan hade börjat. På ISRA:s konferenser är även det sociala programmet viktigt och det är under mer fria och otvungna former som nya kontakter och nätverk forskare emellan lättast skapas. Därför har även platsen och miljön en betydelse. Därför bestod söndagsprogrammet av en föreläsning med chefen för de stora utgrävningarna på Santorini, Christos Doumas från universitetet i Aten samt en heldags rundtur bl.a. till de mest intressanta historiska platserna på ön. Arrangera konferenser utomlands Några dagar före konferensen, som inleddes den 17 september, åkte de fyra arrangörerna från ÅA i Vasa ner till Santorini med allt konferensmaterial. Tillsammans med ett par lokala ansvariga på konferenscentret skötte de sedan om hela baletten med bl.a. tre parallella sessioner, ett omfattande socialt program, posterspresentationer m.m. Tyvärr fick vi inte bidrag för konferensen av vare sig Finlands Akademi eller av ÅA-stiftelsen. Men med talkoarbete fick vi det hela att ändå gå ihop på något sätt, konstaterar prof. Björkqvist. Faktum är att ÅA dessvärre inte ens hade möjlighet att bidra med en ÅA-penna till de 150 deltagarna. ÅA:s beredskap att på olika sätt stöda arrangerandet även av internationella konferenser utomlands kunde alltså eventuellt något höjas. Med ökande globalisering och t.ex. billiga flygpriser är det allt vanligare att universitet ordnar konferenser även utomlands. Att i hård konkurrens locka toppforskare till en viss konferens är inte alltid så lätt och då kan förutom programmet och innehållet även platsen ha betydelse.

11 Med ökande globalisering och t.ex. billiga flygpriser är det allt vanligare att universiteten ordnar konferenser även utomlands, säger professor Kaj Björkqvist. Huvudteman för årets ISRA-konferens var våld inom skolvärlden och familjesamt medievåld. Flera av toppföreläsarna såsom Peter K. Smith (Goldsmiths College, London), John Knutson (University of Iowa) och Craig Andersson (Iowa State University) hade t.ex. mobbning, familjevåld eller våld i videospel som ämne. Flere av huvudföreläsarna såsom L. Rowell Huesmann, en av världens främsta forskare i medievåld, har besökt eller samarbetar med utvecklingspsykologin i Vasa. Konferensen lyckades häpnadsväckande bra trots att vi höll den flera tusen kilometer från Vasa och Finland. Alla arrangemang kring både det vetenskapliga och det sociala programmet klaffade perfekt och den lokala servicen fungerade bra. Bra webbsajt viktig Enligt Kaj Björkqvist, är ISRA-konferensens format idealiskt; tillräckligt stor för att ge flexibilitet och kritisk massa, men ändå så liten att den blir effektiv och kontaktskapande. En annan orsak till den lyckade konferensen, var satsningen på en bra och kontinuerligt uppdaterad konferenssajt på nätet ( htm). Deltagaranmälningen via webblanketten höll samma säkerhetsnivå som bankernas och det exakta programmet med alla tider och platser uppdaterades genast det blev ändringar. Som en del av uppföljningen publiceras i vår en bok kring konferensens teman och föreläsningar. Har man tid och ork att arrangera ett internationellt seminarium, en kongress eller konferens utomlands, så är det numera ett reellt alternativ till en konferens på den egna orten eller i hemlandet. Det är ju bara bra att även så många unga ÅA-forskare som möjligt har möjlighet att vara med på internationella toppkonferenser utomlands. ARI NYKVIST MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 11

12 Poesi, resor, vetenskap Norge som tema på Åbo Akademis bibliotek Under rubriken Alt mellom himmel og jord om Norge ved ÅAB pågår som bäst en utställning vid Åbo Akademis bibliotek. Som titeln antyder omfattar utställningen ett brett spektrum av material med anknytning till Norge, i synnerhet böcker och tidskrifter. Det finns förbluffande mycket material om Norge vid Åbo Akademis bibliotek, konstaterar FL, informatiker Margareta Jorpes- Friman, som är koordinator för utställningen. Tonvikten ligger naturligtvis på litteratur, och på utställningen presenteras både klassisk och modern litteratur inom alla genrer från poesi till doktorsavhandlingar. Sammantaget har ÅAB en imponerande mängd norsk litteratur som införskaffats genom åren, berättar Margareta Jorpes- Friman. Den nordiska inriktningen vid ÅAB är av hävd stor, och intresset för Norge har gamla anor. I många år inköptes norska böcker med hjälp av medel ur Gustaf Packaléns Mindefond, mycket har också erhållits som gåvor och via bytesverksamhet. Det sistnämnda gäller i huvudsak den vetenskapliga litteraturen. Vi har många bytesinstitutioner i Norge, och denna verksamhet är otroligt värdefull, inte minst beträffande förvärv av bl.a. avhandlingar och vetenskapliga tidskifter. Utställningen vid ÅAB bjuder på smakprov och ingångar till det digra norska material som finns vid biblioteket. Vi vill på detta vis presentera bredden och det kronologiska djupet, berättar Margareta Jorpes-Friman. De äldsta böckerna på utställningen är från 1700-talet, de nyaste från i år. Vi vill också lyfta fram Norge Vi har fina samlingar med anknytning till Norge och det norska, säger Margareta Jorpes- Friman. på det vis som landet presenteras via olika böcker, säger Jorpes- Friman. Således visas bl.a. böcker om olika näringsgrenar, som olja, jakt, fiske och turism. Den norska kulturen har ett eget fönster i montern, här finns böcker om språk, konst, musik, folkliv, hantverk och sport. Material ur ÅAB:s bildsamlingar och från handskriftsavdelningen kompletterar utställningen. Med finns rariteter s.s. ett postkort sänt av Henrik Ibsen och ett brev skrivet av Knut Hamsun. Idén till utställningen framfördes i tiden av Stiftelsens för Åbo Akademi skattmästare Caj-Gunnar Lindström, som är norsk konsul i Åbo. Utställningen, som öppnades av Norges ambassadör i Finland Haakon B. Hjelde i samband med Norge-veckan i Åbo i oktober, är framme till slutet av november. PS 12 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

13 TEMA: NORGE Grieg högt värderad i Finland Utställning om den norska kompositören i Sibeliusmuseum Den norska kompositören Edvard Grieg ( ) uppmärksammas som bäst med en utställning i Sibeliusmuseum. Utställningen öppnades under den norska kulturveckan i Åbo i oktober och temat är Edvard Grieg och Finland. Edvard Grieg besökte aldrig Finland och han hade inte kontakt med Jean Sibelius heller, förutom att de båda en gång skickade kort till varandra. Men Grieg var mycket populär i Finland och en förebild för det finländska musiklivet. Han var den första kompositören i Norden som lyckades etablera sig internationellt, säger arkivbiträde Sanna Linjama, som har sammanställt utställningen. Grieg bjöds många gånger till Finland för att konsertera, bl.a. av Axel Stenius i Vasa och helsingforsarna Edvard Fazer och Robert Kajanus. Att det aldrig blev av berodde bland annat på att hans hälsa inte råkade vara bra eller att han helt enkelt var upptagen på annat håll. På den tiden reste kompositörer runt mycket för att presentera sina nya verk, säger Linjama. Under sina konsertresor i Europa träffade Grieg finländska konstnärer. Han ackompanjerade till exempel sångerskan Ida Ekman i Warszawa och turnerade år 1904 i Sverige tillsammans med sopranen Aina Mannerheim (f. Ehrnrooth), som blev god vän med Griegs fru Nina. De två brevväxlade nästan ända fram till Nina Griegs död år På utställningen visas ett brev från Edvard Grieg till Aina Mannerheim, och det är ur vår brevsamling. Ett tecken på hur högt Grieg värderades i Finland är att han ombads bli direktor för Musikinstitutet i Helsingfors då det grundades år Musikinstitutet är det som i dag heter Sibelius-Akademin. Grieg tackade nej, och i stället valdes Martin Wegelius. Bland det som visas på utställningen är en kopia av ett brev i vilket Grieg funderar på möjligheten att jobba i Finland. Jag tycker att det i brevet verkar som om Grieg på allvar övervägde att komma till Finland, trots att det sedan inte blev av, säger Linjama. I ett annat brev som visas på utställningen skriver Grieg att han svärmar för Finland och finländarna. Han talade också andra gånger varmt för Finland. Norge och Finland var på 1800-talet i liknande situationer utan självständighet. Finland hörde ju till Ryssland och Norge var på den tiden i union med Sverige. På utställningen Edvard Grieg och Finland som just nu är framme i Sibeliusmuseum visas bland en del av Griegs korrespondens med finländare. Griegs musik spelades ofta i Finland. Musikaliska Sällskapets i Åbo orkester spelade till exempel många gånger Griegs orkesterverk, framför allt under perioderna då Karl Müller-Berghaus och José Eibenschütz var orkesterledare. Konsertprogram från den tiden visas på utställningen. Det var ofta på publikens begäran som Griegs musik spelades. Det mest populära verket var Peer Gynt-sviten, men Grieg skrev också så kallad salongsmusik, som spelades till exempel på mindre konserter hemma hos folk. Från de konserterna finns inga konsertprogram med information om exakt vad som spelades, men Griegs musik var nog populär, säger Linjama. På utställningen visas förutom brev och bilder också noter. En stor del av bildmaterialet har tillhandahållits av Bergen Offentlige Bibliotek. Utställningen är öppen fram till slutet av januari MK MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 13

14 Jag märker allt mer att vi kan ha många gemensamma kurser med psykologerna. Vi får synergieffekter och det känns helt naturligt, säger Susanna Simberg, som planerar den kommande talterapeututbildningen. Logopedin under planering Stort intresse för utbildningen, säger Susanna Simberg I våras fick Åbo Akademi efter många om och men äntligen rätt att utbilda talterapeuter. Utbildningen inom ämnet logopedi startar hösten 2005 och sker i samarbete med Åbo universitet och Tammerfors universitet. Omkring 50 personer har redan hört av sig och varit intresserade av att studera logopedi vid Åbo Akademi, och det här är före abi-infon! Antalet som antas är 10 12, så jag räknar med väldigt duktiga sökande, säger Susanna Simberg, som har anställts för att planera utbildningen. Simberg blev färdigutbildad talterapeut år 1972, och har arbetat inom yrket sedan dess, största delen av tiden i Åbo. Då jag började i Åbo fanns det ingen annan talterapeut i staden. Senare började det komma några enstaka och nu i dag finns det 14 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI många men det råder ändå brist på talterapeuter, speciellt svenskspråkiga men också finskspråkiga, säger Simberg. Bristen beror på att det hittills har varit möjligt att utbilda sig till talterapeut bara vid universiteten i Helsingfors och Uleåborg. Det finns obesatta tjänster runtom i landet, så det är ingen överraskning att intresset för den nya utbildningen vid ÅA är stort. Konkret utbildning Åbo Akademis utbildning av talterapeuter kommer förmodligen att ske vid den psykologiska institutionen. Trots att logopedi och psykologi har en hel del gemensamt har man till exempel vid Åbo universitet placerat logopedin vid den fonetiska institutionen, och i Stockholm finns ämnet vid det medicinska Karolinska Institutet. Att vi har det vid psykologiska institutionen passar bra, eftersom utbildningen är väldigt konkret och leder direkt till ett yrke. Så är det ju med utbildningen av psykologer också. För utövandet av bägge yrkena krävs legitimering från Rättsskyddscentralen för Hälsovården, säger Simberg. Nu då jag planerar utbildningen märker jag allt mer att vi kan ha många gemensamma kurser med psykologerna. Vi får synergieffekter och det känns helt naturligt. Bland det som nu planeras i samarbete med psykologerna finns klientverksamhet. Till studierna i logopedi hör mycket praktik, bland annat 4 x 20 timmar terapi under handledning. Daghem, skolor och andra finlandssvenska institutioner i Åbo kommer att få nytta av våra

15 studerande. Med tanke på hurdan brist det nu råder på talterapeuter kan det bli en värdefull tillgång. Det här kommer igång först om ett par år, men man får gärna ta kontakt redan nu och berätta om man har behov av det. Vilka utrymmen som kommer att användas för studierna i logopedi är ännu en öppen fråga, liksom hurdan utrustning det är som skall införskaffas. Hur det blir beror på finansieringen. Undervisningsministeriet har lovat Åbo Akademi fem års finansiering för utbildningen, men det fungerar så att stödet är litet i början och sedan ökar år för år. Det betyder att vi inte har tillräckligt för att betala lön ens för två personer nästa år. Finansieringen är därför ännu delvis oklar och vi utreder nu hur vi skall få mera resurser, berättar Simberg. En utmaning är att det redan det första året kan komma studerande som inte är nybörjare i logopedi. Vissa kan till exempel ha studerat logopedi vid Hangö sommaruniversitet och vi måste kunna erbjuda även dem lämpliga kurser. Det här ställer stora krav på personalen. Antagningsprocessen är redan färdigt planerad. Inträdesförhöret kommer att vara tudelat. Den första delen är skriftlig och baseras dels på litteratur, dels på material som delas ut på förhöret. De 24 som får de bästa resultaten kallas sedan till en lämplighetsbedömning, och av dem antas till utbildningen. Första doktorn på svenska Förutom sin gamla examen och över trettio års erfarenhet av talterapeutyrket har Simberg också nyare akademiska meriter. Hon blev filosofie magister från Helsingfors universitet år 1999 och politices magister från Åbo Akademi år Hon har i tre år jobbat som lektor i logopedi vid beteendevetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet och disputerar i ämnet den 29 oktober i år. Hennes avhandling handlar om röstrubbningar hos klasslärarstuderande och lärare, ett problem som är vanligt. Simberg är den första i Finland som disputerar i logopedi på svenska. Logopedin har utvecklats oerhört mycket sedan jag studerade i början på 1970-talet. Speciellt teorin, vetenskapen och forskningen har gått framåt. Praktiken däremot finns kvar, men visst har även terapimetoderna utvecklats. Det har den tekniska utvecklingen bidragit till, konstaterar Simberg. Min erfarenhet från då jag var lektor i Helsingfors är att de som studerar logopedi är väldigt duktiga och motiverade. Både i Helsingfors och Uleåborg har det varit en effektiv utbildning. Så gott som alla utexamineras och ovanligt många blir dessutom färdiga inom utsatt tid. Det är hård konkurrens om vem som antas till de här utbildningarna. Kravet på att talterapeuter skall ha magisterexamen kom på 1980-talet. Innan dess räckte det med hum.kand-examen, och enligt Simberg började alla som blev färdiga jobba, ingen forskade. Ämnet är relativt nytt, och forskningen alltså ännu nyare. I Finland har cirka 20 personer disputerat i logopedi, de flesta under de senaste åren. Forskningen som har gjorts har varit framgångsrik internationellt sett, trots att området är nytt. Kanske logopediforskning är lika nytt överallt i världen. Utbildningen är inte på universitetsnivå överallt, men den blir det i allt fler länder. Hur forskningen inom ämnet kommer att se ut vid Åbo Akademi återstår att se, men Simberg har nog idéer. Jag har funderat på forskningsprojekt där man kan koppla in studerande. Överlag skulle vi inom logopedin ha goda möjligheter till tvärvetenskaplig forskning i samarbete med psykologerna, och vi kunde kanske profilera oss också inom tvåspråkighetsforskning, som är väl representerad vid psykologiska institutionen, säger Simberg. Vi kan också få mycket givande kontakter till Sverige, till exempel med utbytesstuderande. Det här har gått trögt i Helsingfors på grund av språkproblem, men jag föreställer mig att vi vid Åbo Akademi på några år kan bygga upp ett aktivt nordiskt samarbete inom logopedi. Givande yrke Yrket talterapeut har Simberg tyckt om ända sedan hon började. Det är mycket intressant och givande, och dessutom oerhört omväxlande. Talterapeuter jobbar med hela befolkningen, från vaggan till graven kan man säga. Många tror att det bara handlar om barn, men jag har jobbat enbart med vuxna de senaste åren. Den yngsta jag har jobbat med var bara två månader gammal, säger Simberg. Vi har också att göra med många olika slags handikapp. Målsättningen är inte alltid nödvändigtvis att hjälpa någon att prata, utan det kan också vara att få till stånd alternativa kommunikationsmetoder, till exempel med hjälp av bilder. Nu jobbar Simberg dock inte längre som talterapeut, utan är heltid vid Åbo Akademi. Hon är entustiastisk över sitt nya yrke och säger att hon trivs bra vid psykologiska institutionen. Arbetskulturen här passar mig väldigt bra. Trots att jag i det här skedet är den enda som jobbar med logopedi får jag stöd av de andra och behöver inte känna mig ensam, säger Simberg. Åbo Akademis nya webbtjänst för studieplanering, MinPlan, berömmer hon. Tjänsten tas helt och hållet i bruk först nästa år, men till exempel kursdatabasen kan användas redan nu. MinPlan upplever jag som verkligt nyttigt, det är användarvänligt och har kommit i rätta ögonblicket. Det underlättar arbetet nu behöver man bara tänka, inte räkna! Med tanke på Bologna-reformen nästa år har det förstås underlättat för mig också att jag började från noll med planeringen. MICHAEL KARLSSON MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 15

16 VECKANS SKRIBENT Studier i landet Down Under MITT FÖRSTA INTRYCK som utbytesstuderande i Australien var att det här faktiskt är landet tvärtemot. Som om det inte skulle räcka med allmänna saker som att man kör på fel sida av vägen och att juli här är mitt i vintern, så finns det motsatser också inom universiteten. Men när man väl har kommit över begreppsförvirringen i början och vant sig vid att semester betyder termin och inte skollov, att en course inte är en enskild kurs utan ett helt studieprogram, och att subject inte är det ämne man studerar, utan en specifik kurs så förstår man systemet. Och då märker man att studierna i stort sett nog är liknande här som i Finland. MÅNGKULTURELLT OCH BROKIGT är två användbara adjektiv då man beskriver universitetets campus här. Det är säkert lika svårt att beskriva en typisk australisk unistuderande, som det är att beskriva en typisk australiensare. Ta klädseln till exempel att hitta gemensamma regler om hur mycket hud man får visa skulle vara en verklig utmaning. Här finns en del kvinnliga studerande som bär burkha och är klädda i långa heltäckande kjolar. Men det finns också många som ser ut att komma till föreläsningarna direkt från surfandet och solbadandet, klädda i strandsandaler, kortkorta kjolar och minimala toppar. Åldern bland de studerande varierar likaså. Den yngsta jag sett var en nio månader gammal flicka som snällt sov i sin barnvagn, medan hennes mamma skiftade sin uppmärksamhet mellan föreläsaren och sin sovande dotter. Längre fram i salen under samma föreläsning satt en karl på kanske 60 år, som åldersmässigt hade kunnat vara den lilla flickans morfar. TERMINSAVGIFTERNA och de strikta studieprogrammen är kanske de största skillnaderna då man jämför universitetet här med situationen i Finland. Studieprogrammen här påminner om det som är på kommande till Finland i och med Bolognasystemet. En bachelor tar tre år och motsvarar kandidatexamen medan en master tar ytterligare två år och 16 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI motsvarar magisterexamen. Studieprogrammet bestämmer exakt vilka kurser en studerande skall gå och i vilken takt studierna skall löpa. Terminsavgifterna varierar mellan olika program, men en typisk summa rör sig kring australiska dollar per år (i stora drag euro). För att samla ihop de här pengarna är många tvungna att jobba flera år innan de alls kan börja studera, eller så Heidi Backas är utbytesstuderande en termin vid University of Western Sydney i Australien. jobbar de mycket vid sidan om studierna eller så är det deras föräldrar som betalar terminsavgifterna. MITT UNIVERSITET HÄR, University of Western Sydney (UWS), har totalt studerande utspridda på sex campus, och den volymen ställer vissa krav på organiseringen. Unit outline är ett av redskapen som används för att organisera innehållet i varje kurs. En unit outline delas ut i början av kursen, och i den står allt från vad som är målet med kursen, till temat för varje enskild föreläsning och vilka texter som skall läsas på förhand, till vad plagiering är och hur man undviker det, till vad som händer om man inte lämnar in uppgifterna i tid. Den viktigaste informationen som alla genast bläddrar fram till är ändå på vilket sätt man blir bedömd. För varje kurs skall flera olika uppgifter göras och i unit outlinen kan man läsa exakt hur stor vikt de olika uppgifterna har för ens slutliga vitsord. Det kan se ut till exempel så här: tent 40 procent, presentation (eventuellt som grupparbete) 20 procent och uppsats/rapport 40 procent. Tenterna

17 De sex studerande vid UWS som deltog i OS hade tagit två medaljer. Vid den tidpunkten hade mitt universitet här ett dubbelt så stort medaljkonto som mitt hemland. Jag försökte kontra det med att säga att OS nog visar att det nu är dags att vi i Finland satsar lite mera på idrottspsykologi. här innehåller oftare flervalsfrågor och frågor med korta svar än de essäsvar som vi i Finland är vana vid. Jag kände mig nästan som en abiturient igen då jag satt och svärtade bollar på svarsblanketten i min första tent. IDROTTSPSYKOLOGI och hälsopsykologi är ämnesområdena för mina kurser här. Jag går kurser på både på master- och på bachelornivå och variationen mellan nivåerna är stor. Masterkurserna hör till ett program för psykologie magistrar inriktade på idrottspsykologi med totalt tio studerande. Föreläsningarna går ut på att tillämpa idrottspsykologiska teorier på fallstudier som föreläsarna har stött på i sitt arbete som idrottspsykologer ute på fältet. Under föreläsningarna har vi till exempel haft rollspel om en gymnast som är skadad och skall avsluta karriären, vi har gått omkring på sportplanen och låtsat att hälften av oss är patienter med hjärt- och kärlsjukdomar och resten psykologer, och i små grupper har vi hittat på team building -övningar för att höja sammanhållningen i idrottslag, och sedan testat övningarna med våra klasskompisar. Kurserna har alltså en väldigt praktisk inriktning, och föreläsarna har personlig kontakt med alla studerande. Den praktiska anknytningen syns också i våra arbetsuppgifter. I en av kurserna jobbar vi individuellt med idrottspsykologiska konsultationer med ungdomar i en idrottsakademi. Jag har träffat en 14-årig simmande flicka och försökt hjälpa henne med att bland annat förbättra koncentrationen och höja självförtroendet. Ett väldigt roligt och utmanande sätt att pröva på hur det är att vara idrottspsykolog i verkligheten. Kurserna på bachelornivå handlar däremot om att plugga teoretiska modeller. Där är det traditionella förläsningar som gäller, och antalet studerande är mångdubbelt. I introduktionskursen till idrottspsykologi till exempel har auditoriet plats för kanske 80 personer och det är överfullt varje gång. Första föreläsningen satt jag längst bak på golvet bland tiotalet andra studerande som inte heller fått sittplats, och fick sträcka på nacken för att överhuvudtaget få en skymt av föreläsaren. EKONOMI OCH NEDSKÄRNINGAR är verklighet vid universiteten även här. Magisterprogrammet i idrottspsykologi kommer inte längre att ordnas vid UWS nästa år, trots att det både varit populärt och gett de utexaminerade bra jobb. Universitetet har inte råd att ge utbildning, men hade nog råd att nyligen bygga japansk trädgård där studerande kan koppla av mellan föreläsningarna det var en av kommentarerna både bland nedstämda föreläsare och upprörda studerande i dagstidningarnas insändarspalter. Vi studerande bjöds också i det här sammanhanget på en smått cynisk parallell till det verkliga livet som idrottspsykolog; det är bara att vänja sig, så är det i ett idrottslag också om pengarna tar slut så är nog idrottspsykologen den första som får gå. DE OLYMPISKA SPELEN I ATEN har säkert de flesta finländare redan lyckats förtränga, men här bland alla idrottsgalna australiensare var det en enorm händelse. Australiensarna hade all orsak att vara stolta med slutresultatet, som till och med blev bättre än på hemmaplan i Sydney för fyra år sedan. 17 guld och totalt 49 medaljer i Aten gav dem nytt medaljrekord och en fjärdeplats i medaljtabellen. Tv-sändningarna här följde enbart med de gulgröna idrottarna och deras prestationer analyserades i detalj både på våra föreläsningar och mellan mannen och kvinnan på gatan. Trots att de egna landsmännens prestationer var högsta prioritet, var folk här i alla fall artiga och frågade mig hur det gick för Finland. Och jag svarade så gott jag kunde om våra uteblivna medaljer. I ett skede såg jag en anslagstavla på universitetet som upplyste mig om att de sex studerande vid UWS som deltog i OS hade tagit två medaljer. Vid den tidpunkten hade mitt universitet här ett dubbelt så stort medaljkonto som mitt hemland. Jag försökte kontra det med att säga att OS nog visar att det nu är dags att vi i Finland satsar lite mera på idrottspsykologi. Och att göra det genom att importera lite idéer från just Australien känns som ett bra val. HEIDI BACKAS MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 17

18 DISPUTATIONER FINSKA SPRÅKET FM Michaela Pörn disputerar i finska språket fredagen den 5 november på avhandlingen Suomen tunnekausatiiviverbit ja niiden lausemaiset täydennykset. Disputationen äger rum kl. 14 i auditorium Armfelt, Arken. Opponent är prof. Pentti Leino, Helsingfors universitet, och som kustos fungerar prof. Urpo Nikanne. Så här sammanfattar Michaela Pörn själv sin avhandling: Finskans känslokausativa verb (janottaa, heikottaa, hävettää o.s.v.) är till sin syntaktiska funktion en speciell grupp av transitiva verb. Det mest centrala elementet i deras argumentstruktur är den levande varelse som upplever känslotillståndet men som ändå inte kodas som satsens subjekt utan som objekt (Pekkaa hävettää, Pekka skäms ). Därtill kan det framträda ett element som uttrycker orsaken till känslotillståndet, vilket kodas som satsens subjekt (Pekkaa hävettää näyttämöllä esiintyminen, Pekka skäms över att framträda på scen ). Orsaken kan även uttryckas i form av ett satskomplement, en bisats eller en infinitivkonstruktion (Pekkaa hävettää esiintyä näyttämöllä). Enligt allmän uppfattning är finskans känslokausativa verb valbart kausativa. Med detta avses att man kan använda dem i 18 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI såväl kausativ som i icke kausativ betydelse. Kausativ betyder att man anger orsaken (Pekkaa hävettää näyttämöllä esiintyminen). Icke-kausativ betyder att man inte anger orsaken (Pekkaa hävettää). Syftet med denna avhandling var att påvisa att finskans känslokausativa verb semantiskt kan indelas i två olika grupper: valbart kausativa och obligatoriskt kausativa. Valbart kausativa verb är sådana som uttrycker ett fysiskt eller ett fysisk-psykiskt tillstånd (janottaa, heikottaa o.s.v.), medan obligatoriskt kausativa verb uttrycker rent psykiska tillstånd (kaduttaa, hävettää, harmittaa o.s.v.). Betydelseskillnaderna mellan valbart och obligatoriskt kausativa verb framkommer när man beaktar sådana satskomplement som kan uttrycka orsaken till känslotillståndet: kun-satser, että-satser och infinitivkonstruktioner. Kun-satser i anknytning till de valbart kausativa verben (Pekkaa heikottaa, kun hän esiintyy näyttämöllä) kan beroende på kontexten få två olika betydelser: temporal ( Pekkaa heikottaa silloin, kun hän esiintyy näyttämöllä ) och kausal ( Pekkaa heikottaa siksi kun hän esiintyy näyttämöllä ), medan kun-satser i anknytning till de obligatoriskt kausativa verben (Pekkaa hävettää, kun hän esiintyy näyttämöllä) normalt får kausal tolkning ( Pekkaa hävettää siksi kun hän esiintyy näyttämöllä ). Om satsen får temporal tolkning i samband med de obligatoriskt kausativa verben ( Pekkaa hävettää silloin, kun hän esiintyy näyttämöllä ) är orsaken implicit. Med andra ord existerar det en orsak till Pekkas skam trots att den inte är explicit uttryckt i satsen. Että-satser i anknytning till valbart kausativa verb gör hela satsen semantiskt egendomlig (#Pekkaa heikottaa, että hän esiintyy näyttämöllä), medan että-satser i anknytning till obligatoriskt kausativa verb gör satsen semantiskt korrekt (Pekkaa hävettää, että hän esiintyy näyttämöllä). För att että-satser skall kunna uttrycka orsaken i anknytning till de valbart kausativa verben krävs ett se-pronomen (Pekkaa heikottaa se, että hän esiintyy näyttämöllä). I samband med de obligatoriskt kausativa verben däremot är satsen semantiskt korrekt oberoende av om että-satserna föregås av ett pronomen se eller inte (Pekkaa hävettää (se), että hän esiintyy näyttämöllä). Infinitivkonstruktioner i anknytning till obligatoriskt kausativa verb gör oftast satsen semantiskt korrekt (Pekkaa hävettää esiintyä näyttämöllä), medan de i anknytning till valbart kausativa verb ofta gör satsen semantiskt egendomlig (#Pekkaa janottaa juosta kotiin). Detta verk fokuserar på syntaxen och semantiken hos känslokausativa verb och de satser som innehåller känslokausativa verb. Som teoretisk referensram fungerar den konceptuella semantiken (Jackendoff, Nikanne) som strävar efter att ge en formell lexikal beskrivning av hur syntaxen och semantiken korrelerar i språket. Avhandlingen påvisar dels hur de olika verben korrelerar med de olika satskomplementen, dels ger den en formell lexikal beskrivning av dessa verb. Med andra ord förklaras de betydelseskillnader som framkommer mellan valbart och obligatoriskt kausativa verb genom hänvisning till verbens olika lexikala konceptuella struktur. EXEGETIK TL Janne Nurmi disputerar i gammaltestamentlig exegetik fredagen den 12 november på avhandlingen Die Ethik unter dem Druck des Alltags. Die Impulse der gesellschaftlichen Änderungen und Situation zu der sozialkritischen Prophetie in Juda im 8. Jh. v. Chr..

19 Disputationen äger rum kl. 12 i auditorium Brahe. Opponent är prof. Martti Nissinen, Helsingfors universitet, och som kustos fungerar prof. Karl-Gustav Sandelin. Så här sammanfattar Janne Nurmi själv sin avhandling: Detta arbete behandlar frågorna kring den historiska verklighetens förhållande till bibelns socialkritiska profetia. Frågan lyder: hur påverkar de historiska förändringarna den socialkritiska profetian i Juda på 700-talet f.kr? Statsbildningen utgör en viktig bakgrund till den socialkritiska profetian i Juda i slutet av 700-talet. Statsbildningen pågick länge, men intensifierades betydligt under 700-talet. Staten levde emellertid inom ett samhälle med kvardröjande segmentära krafter. Det måste ha funnits områden i samhället inom vilka man ännu under kungatiden levde enligt dessa värden. I en utvecklad, mogen stat organiserades således livet inom ett flertal sociala områden efter klanförhållanden. En förändring ägde rum inom produktionens sociala struktur. Statliga ingripanden tilltog, men en på klanförhållanden baserad produktion fortsatte att existera. De arkeologiska fynden belyser bättre statsekonomins utveckling än den privata eller klanmässigt organiserade ekonomins. Det förstatliga samhället var ett segmentärt samhälle, som var ett akefalt (icke-centraliserat) samhälle som inte var organiserat genom en centralinstans, och vars politiska organisation förmedlades av politiskt jämställda och likartat uppdelade grupper bestående av olika grader. P.g.a. Judas snabba utveckling till en utvecklad stat har statsmakten sannolikt inte i en utdragen process helt kunnat undantränga denna segmentära samhällsstruktur. Här måste det ha uppstått en differentiering. Inom det urbaniserade samhällets område började en ny social struktur uppstå, medan den gamla segmentära strukturen som var förankrad i agrarproduktionen fortsatte att dominera på mindre lantbruksorter. P.g.a. denna sociala differentiering kan man anta, att statsbildningen först började påverka rättskipningen i städerna. Städerna stod i fokus för det offentliga intresset. De hade massiva portar som tjänade som lokaler för offentliga angeglägenheter, vilket var fallet i hela Orienten. Denna utveckling blev intensivare, och såsom bevisat genom stämplar, sigill och inskrifter på ostraka, var tjänstemannakåren senast på 700-talet omfattande och fortsatte att växa. 600-talsfyndet från Mesad Hashavyahu vittnar möjligen om rättskipningen inom förvaltningen. Den segmentära samhällsordningen bör rimligtvis ha utövat rättskipning inom sitt område, vilket måste ha begränsat statens befogenheter i många angelägenheter, såsom jordrätt. Denna differentiering av rättskipningsområdena bör ha utgjort ett viktigt resultat av statsbildningen, eftersom två förvaltningar levde sida vid sida, den segmentära och den statliga. Detta fenomen beskrivs ur det participatoriska samhällets synvinkel, där klanerna utgör delar av statens maktstrukturer. Vid tidpunkten för den socialkritiska profetian i Juda i slutet av 700-talet tilltog spänningen mellan kungadömet och de segmentära delarna av samhället. Denna spänning visar sig i försvaret för klanernas etik. Denna etik manifesterar sig bl.a. i den socialkritiska profetians förkunnelse. TRÄ- & PAPPERSKEMI TkL Lenita Lindberg disputerar i trä- och papperskemi fredagen den 12 november på avhandlingen Dissolved and Colloidal Substances and Bacterial Activity in Papermaking. Disputationen äger rum kl. 12 i auditorium Salin, Axelia. Som opponent fungerar Dr Dieter Pauly, Papiertechnische Stiftung, München, och kustos är prof. Bjarne Holmbom. Så här sammanfattar Lenita Lindberg själv sin avhandling: Bakterier förorsakar problem vid papperstillverkning. Pappersmaskinen är en gynnsam miljö för bakterietillväxt; ph är 4.5 9, temperaturen är C, och syre finns tillgängligt. Vid framställning av trähaltigt papper frigörs stora mängder vedkomponenter, s.k. lösta och kolloidala substanser (LK-substanser), som överförs till pappersmaskinen. Råvatten, råmaterial och papperskemikalier hämtar med sig bakterier, som sedan kan fästa sig på ytor som slem, s.k. biofilmer, vilket är en mera problematisk till- MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 19

20 DISPUTATIONER, forts. växtform än bakterier som växer fritt i processvattnet. Bakterietillväxt förorsakar körbarhets- och kvalitetsproblem, och kräver därför användning av biocider. Idag går papperstillverkningen mot en ökad systemslutning som ger ännu större problem, samtidigt som biocidanvändningen begränsas av en allt strängare lagstiftning. Därför måste man hitta andra sätt att motverka bakterietillväxt. Detta kräver mera baskunskap om bl.a. växelverkningar och samband mellan bakterietillväxt och LK-substanser. I detta arbete undersöktes nedbrytningen av LK-substanser med hjälp av problematiska pappersbruksbakterier, främst Burkholderia och Bacillus. De flesta bakterierna nedbröt sockermonomerer men Burkholderia var den främsta nedbrytaren av vedextraktivämnen. Bakterier som lever endast på monomera sockrar svälter under vintern då processvattnet innehåller endast små mängder sockrar, och förmågan att nedbryta extraktivämnen kan förklara varför Burkholderia är så dominerande i pappersbruk. Eftersom olika bakterier nedbröt LK-substanser olika, påverkar processvattnets sammansättning bakteriefloran och dess tillväxt i pappersbruk. Med tanke på enzymatisk nedbrytning av biofilm är det viktigt att veta den kemiska sammansättningen för biofilmer. Eftersom biofilmer består främst av polysackarider, bestämdes de bildade biofilmernas kolhydratsammansättning. Burkholderia var den som bildade mest biofilm. Biofilmens polysackarider bestod främst av galaktos, glukos, mannos, och ramnosenheter, men sammansättningen varierade mellan olika bakterier, och påverkades av tillväxtfaktorer. Därför är det troligt att slem i pappersbruk är väldigt varierande, och det är svårt att hitta ett industriellt användbart enzym som skulle nedbryta många olika typer av slem. Det blir därför 20 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI viktigare att förhindra biofilmbildning. För att hitta naturliga biocider, som alternativ till syntetiska, testades kvistnötsextrakt från olika vedslag på pappersbruksbakterier. Alla testade Pinus-arter hade en antibakteriell effekt, som korrelerade med mängden pinosylvin och pinosylvinmonometyleter i extraktet. Gram-positiva bakterier var känsligare än Gram-negativa bakterier, vilket har en morfologisk förklaring. Dessutom verkade en förmåga att bilda biofilm minska känsligheten. Kvistnötsextrakt från Pinus är således potentiellt starka biocider. Slutligen undersöktes möjligheten att använda bakteriespecifika fettsyror och flödescytometri för detektering av bakterier och vedharts i pappersbruk. Bakteriemängden bestäms vanligen genom odling, som är en långsam och osäker metod. Eftersom bakterier innehåller annorlunda fettsyror än ved och massa, kunde bakteriespecifika fettsyror användas för att bestämma bakteriemängden i pappersbruk. Bakteriemängder som erhölls via specifika fettsyror och flödescytometri korrelerade bra med odling, som därför kunde ersättas med andra metoder. Den ökade baskunskapen från detta arbete är ett första steg mot papperstillverkning med en minimal användning av biocider. INFORMATIONSSYSTEM M.Sc. Peter Majlender disputerar i informationssystem fredagen den 12 november på avhandlingen A Normative Approach to Possibility Theory and Soft Decision Support. Disputationen äger rum kl. 12 i auditorium 3104, DataCity. Opponent är prof. Marc Roubens, Université de Liège, och som kustos fungerar prof. Christer Carlsson. Så här sammanfattar Peter Majlender själv sin avhandling: The development of soft decision support systems has been empowered by a strong need of implementing intelligent systems, which process information and data having nonstatistical uncertainties. Uncertainty arising from randomness, which is casual by nature, is described and modelled by means of probability theory and statistics enabling us the deployment of an extensively established theory possessing fundamental normative properties. In my PhD thesis I formulate the fundamentals of possibility theory from a normative point of view. Focusing on theoretical and practical applications I develop several enhanced models and methodologies in the field of soft decision support for obtaining and selecting the optimal results in the process of decision making under uncertainty. Starting from the classical fundamentals originally introduced by Zadeh and Yager I formulate a normative approach to possibility theory along with the mathematics to accompany it and present several important results related to possibility theory and soft decision support. Finally, I explain and illustrate my results by several examples and real-world applications.