Vår handläggare Ert datum Er beteckning Ola Nordqvist. Delstudie 1 BBIC. Mödan värd. en studie om implementeringen av BBIC i Katrineholms kommun.

Transkript

1 SOCIALFÖRVALTNINGEN Datum Vår handläggare Ert datum Er beteckning Ola Nordqvist 1 (11) Delstudie 1 BBIC Mödan värd en studie om implementeringen av BBIC i Katrineholms kommun. Delstudie 1 BBIC BBIC rapport SOCIALFÖRVALTNINGEN Besöksadress: Drottninggatan 21 Postgiro Telefon: vx Bankgiro KATRINEHOLM Telefax: Org.nummer socialforvaltningen@katrineholm.se

2 Ola Nordqvist Utvecklingsledare 2 (11) 1.INLEDNING Barns behov i centrum (BBIC) är en struktur för utredning, planering och uppföljning i socialtjänstens barnavård som är framtagen av Socialstyrelsen. Socialförvaltningen i Katrineholms kommun tog 2006 beslut om att införa BBIC och under hösten samma år bildades en referens- och utbildningsgrupp för att implementera strukturen inom förvaltningen. Implementeringen består av följande komponenter: - Utbildning - Seminarier - Personlig feedback/handledning - Uppföljning Undertecknad fick i egenskap av utvecklingsledare i uppdrag att följa upp arbetet med BBIC. Uppföljningen skulle ske i tre steg, implementering, arbetet med BBIC i den praktiska verksamheten och effekter för brukarna. Detta är den första rapporten som behandlar implementeringen av BBIC inom socialtjänsten i Katrineholms kommun. 1.1 BBIC:s bakgrund Vid årsskiftet 1995/96 startade Socialstyrelsen det s.k. Dartingtonprojektet. Bakgrunden till detta var ett regeringsbeslut 1994 där SoS fick i uppdrag att stärka och utveckla familjehemsvården. Kritik fanns kring hur man i Sverige skötte placeringen av barn, exempelvis höll kommunerna sällan de lagstadgade uppföljningstiderna, det saknades vårdplaner och barnen kom sällan till tals med sin handläggare under placeringstiden. Socialstyrelsen hämtade inspiration från ett engelskt planerings- och uppföljningssystem för barn i samhällsvård Looking after childrensystem (LACS). LACS hade också sitt ursprung i liknade kritik som hade uppkommit i England i mitten av 80-talet. Namnet Dartingtonprojektet tog sitt namn efter den forskningsinstitution som utvecklat LACS. Socialsekreterare i fyra olika delar av Sverige fick pröva ett åldersanpassat bedömnings- och insatsformulär avsett att användas för intervjuer med barn i familjehemsvård. I rapporten från detta var man övervägande positiva och ville prova hela det planerings- och uppföljningssystem som var under utveckling i England. Detta ledde till projektet BBIC som startade En viktig del i projektet utgörs av en serie formulär som följer hela ärende processen från anmälan till utvärdering av insatser. Det över gripande målet för BBIC är: - Att utveckla ett enhetligt system för den sociala barnavården. - Att alla kommuner i landet på sikt får tillgång till ett dokumentationssystem som bygger på enhetliga begrepp och kriterier. Syftet är att i nära samarbete med kommuner och forskare utveckla material arbetsmetoder och dataprogram för att: 2

3 3 (11) - Stärka barns ställning enligt FN:s barnkonvention om barnets rättigheter och 1 kap 2 och 3 kap 5 socialtjänstlagen. - Skapa struktur och systematik i arbete med att identifiera, dokumentera och utvärdera barns behov av insatser. - Verka för samförstånd genom att bygga team kring barnet där alla är klara över skyldigheter och åtaganden. - Bidra till kvalitet och rättssäkerhet. BBIC bygger på nio grundprinciper som skall ge vägledning om hur utrednings- och uppföljningsarbetet skall förstås och bedrivas. Sammanfattningsvis lyder dessa enligt följande: - Att barn och unga skall vara i centrum. Princip om barnets bästa gäller i beslut som rör ett barn och att barnet har rätt till inflytande. - Att arbetet bygger på ett vissa teoretiska utgångspunkter som utgår från ett utvecklingsekologiskt perspektiv samt teorier om anknytning och kritiska perioder i barns utveckling, risk- och skyddsfaktorer, sårbarhet och motstånd samt om familjens funktion och föräldrars förmåga till omsorgstagande. - Att alla barn skall ha likvärdiga möjligheter. - Att arbetet ska bedrivas i nära samarbete med barnet och dess familj. - Att samverkan skall ske mellan myndigheter vid utredning och bedömning av insatser. - Att identifiera resurser och svårigheter. I utredningar och uppföljningarna skall ska både positiva och negativa faktorer beskrivas och vägas in i bedömningen. - Att insatser skall kunna sättas in under utredningsprocessen. - Att utredningen ska vara en utgångspunkt för planering och uppföljning av insatser. - Att arbetet skall byggas på kunskap och beprövad erfarenhet. Ovanstående triangel illustrerar kunskapsgrunden i BBIC där den centrala teorin är utvecklingsekologin som beskriver barnets utveckling ur ett helhetsperspektiv. Utgångspunkten är barnets behov som sätts i relation till föräldraförmåga och faktorer i barnets familj och övriga miljö. Barns utveckling sker i samspel med dessa faktorer. 3

4 4 (11) Triangelns skall ge struktur för att hämta in och analyser information till utredningen. Den kan också användas som en modell för socialarbetare och andra yrkesgrupper för att tänka kring barn och ungas utveckling. Den ger även en struktur för planering och uppföljning av insatser. 1.2 Implementering Implementering kommer från engelskans implemenent vilket kan översättas med förverkliga, fullborda, genomföra eller förse med verktyg. Implementering kan också beskrivas som en procedur som används för att införa nya metoder eller ny kunskap i en verksamhet och för att säkerställa att kunskaperna skall finnas kvar under tillräckligt lång tid för att ge en effekt. Implementering kan även vara förankring och kvalitetssäkring från beslut till genomförande. Lennart Lundquist har i sin bok Förvaltning, stat och samhälle (1992) beskrivit tre kriterier vad som kännetecknar en lyckad implementering: - Att utföraren förstår styrningen. Är mandatet klart och tydligt? Känner man till möjligheter och begränsningar? - Att utföraren skall kunna utföra projektets intentioner. - Att utföraren vill förvekliga projektets och styrningens grundtanke. Dessa tre kriterier fångar relationen mellan beslutsfattaren och den som verkställer eventuellt beslut. I vårt fall kan det handla om relationen mellan ledningsgrupp och utbildare eller mellan Socialstyrelsen och socialförvaltningen i Katrineholms kommun. Karin Guldbrandsson (2007) har i sin studie av familjecentraler ett annat synsätt på hur man lyckas med implementeringsfasen: - Både metod och implementering måste fungera. - Lokala behov är en viktig faktor för att implementering av en ny metod skall fungera. - När behoven uttrycks tydligt ökar chanserna till en lyckad implementering. - Tidig involvering av användarna av eventuell metod. - Goda resurser. Guldbrandssons tes att både metod och implementering måste fungera innebär att även om implementeringsfasen fungerat går det inte att genomföra en metod som inte är funktionell, först måste ett antal kriterier vara uppfyllda innan denna fas startar, exempel på kriterier är att metoden : - är relevant för sitt ändamål - har relativa fördelar - överensstämmer med gällande värderingar - är lätt att använda - är möjlig att testa - visar synliga resultat relativt snabbt - går att anpassa till lokala förhållanden 4

5 5 (11) - erbjuder generaliserbar kunskap När det gäller implementeringen av BBIC i Katrineholms kommun så har den som tidigare nämnts bestått av utbildningsinsatser, seminarier och personlig feedback/handledning. Under hösten bildades en utbildningsgrupp bestående av 1:e socialsekreterare och tre utredare som representerade utredningsgrupp, familjerätt och familjehemsgruppen. Dessa fick tillsammans med undertecknad en första 2-dagars utbildning av Socialstyrelsen. Efter detta vidtog en första information för hela förvaltningen. Efter detta genomfördes en 20 timmars grundutbildning för utredare, familjerätten, familjehemsgruppen och ett antal nyckelpersoner. Efter detta bestämde man sig efter att arbeta med BBIC som struktur för utredning och uppföljning. Under våren 2007 genomfördes två planeringsdagar där man på ett grundläggande sätt följde ett antal ärenden från anmälan via utredning till uppföljning. Dessutom har det funnits möjlighet till att delta i BBIC-seminarium varannan vecka, det har även funnits möjlighet till personlig feedback/handledning från två utbildare. Socialnämndens ledamöter har informerats på ett temamöte om BBIC av två utav förvaltningens utbildare. Under 2007 kommer våra samverkansparter från skola, polis och BUP att bjudas in till utbildningsseminarier. När det gäller vidareutbildning av nyanställd personal så ansvarar Länsnätverket för BBIC för detta. Dessa utbildningar kommer att genomföras vid tre tillfällen/år. 2. Syfte Att undersöka hur BBIC implementerats i Socialförvaltningens organisation utifrån följande frågeställningar: - Är både struktur och implementering funktionell? - Hur upplevs arbetet med implementeringen av BBIC? - Vilka behov och förväntningar finns när det gäller BBIC? 3. Tolkningsram och metod Som tolkningsram har jag valt att använda mig av Karin Guldbrandssons kriterier för implementering (se ovan) som hon presenterar i sin forksningssammanställning om implementering Från nyhet till vardagsnytta om implementeringens mödosamma konst (2007). Kriterierna sätter fokus på behov, om systemet är relevant, effektivt, förenlig med rådande värderingar, användarvänlighet, anpassningsbarhet, generaliserbarhet. Kriterierna tar också upp resursfrågor, risker, uppföljning, feedback m.m. Själv utbildningsinsatserna och hur BBIC används kommer att följas upp i rapport 2. En enkät som utgick från dessa kriterier (se bilaga) skickades ut till samtliga medarbetare i Barn- och familjeutredningsgruppen dvs.31personer. Jag fick in 27 enkäter, bortfallet blev 12 %. Enkäten matades in i programmet Business intelligence

6 6 (11) 4. Resultat och analys Under detta avsnitt kommer jag först att presentera resultaten och analysen av enkäten Kriterier för implementering. Den utgår från svaren och ett antal korstabeller då jag skiljer på utredare, familjehemsgruppen, familjeenheten, familjerätten och Klivet. Jag kommer också att presentera utvalda kommentarer som utgår från några frågor i enkäten. 4.1 Enkäten kriterier för implementering Lokalt definierade behov En av de första viktiga delarna i en implementering är att det finns lokalt definierade behov av den metod, struktur eller system som skall införas. När implementeringsforskare analyserat framgångsfaktorer så är det just explicit uttryckta behov som är det första steget till en lyckad implementering. Ser man till resultaten i enkäten så uttrycker 23 av 27 dvs. 85 % att det finns lokalt definierade behov av BBIC och fyra personer svarar nej. I kommentarerna till frågan framkommer framförallt behovet av en tydlig, effektiv och trygg struktur för både klienter och utredare. Att denna struktur framhäver barns behov på ett tydligt sätt och att den tydliggör uppdraget, avgränsar och ger en tydligare analys och bedömning av ärendet. Allt detta framförallt i barnavårdsutredningar, men även i familjerättsliga frågor. Behovet hos de som arbetar med familjehem handlar om att på ett strukturerat sätt följa upp insatserna i familjehemmet utifrån fastställda mål och på det sättet ge dem en kontext för sitt uppdrag. På frågan om BBIC kan möta detta behov svarade 20 personer dvs. 74 % ja. Två personer svarade nej och tre vet ej. I kommentarerna till frågan lyftes även denna gång fram faktorer som trygghet och tydlig struktur. Att utredningarna blir likvärdiga och att barnets behov sätts i centrum. Att behovsområdena tydliggörs för att inte missa viktig information i ärendet. I denna fråga påvisas en viss osäkerhet som handlar ex. om att BBIC upplevs som resurs- och tidskrävande och att det finns en osäkerhet om strukturens effektivitet. Dessutom ser man från familjerättens sida att det finns ett behov av att BBIC anpassas till deras verksamhet som gäller vårdnad, boende och umgänge. Metod/Struturkriterier Det finns vissa gemensamma drag hos nya metoder, strukturer och system där implementeringen lyckats bra (Guldbrandsson 2007). Dessa drag är om BBIC i detta fall är relevant, har relativa och synliga fördelar, stämmer med organisationens värderingar, är lätt att använda, kan testas i liten skala och kan anpassas till mottagarens behov. När det gäller relevansen, så menar forskning av information att relevans och användbarhet av en ny produkt är viktigare för hur slutresultat blir än hur man implementerat den. Ser man till BBIC som är evidensbaserad så kommer den kanske 6

7 7 (11) inte att visa snabba resultat, vilket innebär att det inte räcker med att den visar sig relevant och användarvänlig, den måste också implementeras på ett effektivt sätt. På frågan om BBIC har relevans så svarar 20 ja dvs. 74 %, två svarar nej och fem vet ej. De som svarat nej på frågan arbetar med familjerätt vilket kan förklaras med att BBIC inte är helt anpassa till de familjerättsliga frågorna. När det gäller övriga frågor som handlar om relevans och användbarhet så svarade 12 personer, 44 % ja på frågan om att BBIC är bättre än andra rådande utredningssystem. Majoriteten 14 personer 52 % svarar att det inte vet och en person svarade nej. På frågan om BBIC är effektiv blev det exakt samma svarsfrekvens. När det gäller om BBIC kan vara kostnadseffektiv så svarade hela 19 personer, 70 % att de ej vet, fyra personer svarade ja respektive nej på frågan. Att så många svarat vet ej på denna fråga är troligtvis ett resultat av att man ännu inte använt BBIC i full skala och att man fortfarande är i ett introduktionsskede och inte kan se några praktiska och ekonomiska fördelar. Samtidigt är det viktigt att reflektera över dessa metodkriterier, då det är lättare att implementera en ny struktur om det finns klara och märkbara fördelar mot rådande system, antingen i arbetseffektivitet eller i kostnadseffektivitet. När det gäller kostnadseffektivitet så bör man problematisera faktumet att en rätt genomförd BBIC-utredning kan leda till fler placeringar eller placeringar i ett tidigare skede när man på ett tydligare sätt ser behovet av placering och inte finner behov av att pröva hemmaplanslösningar innan. På kort sikt ökar då kostnaden men på lång sikt blir det förhoppningsvis mer kostnadseffektivitet. Nya strukturer som stämmer överens med rådande individuella, organisatoriska och professionella värderingar och arbetssätt är lättare att implementera (Guldbrandsson 2007). Ex. kan det vara svårt att överföra en metod från ett land till ett annat, vilket vissa föräldtrastödsprogram från USA och Kanada visat på. Men det kan även vara från en verksamhet eller organisation till en annan, som i BBIC:s fall från Socialstyrelsen till kommunerna. I överföringen från engelska förhållanden till svenska, så har man från Socialstyrelsen lagt ner ett omfattande arbete för att kulturanpassa till svenska förhållanden. Värderingarna I BBIC regleras i dess nio principer och det teoretiska fältet grundar sig i systemteori, anknytningsteori och aktuell utvecklingspsykologi. I frågan om BBIC är förenligt med rådande värderingar och attityder inom vår organisation så anser 23, dvs. 85 % att så är fallet. Två svarade nej och vet ej. När det gäller rådande värderingar så har det i implementeringsfasen förts en diskussion om BBIC:s koppling till den systemteoretiska teoribilden som är rådande inom organisationen samt utredningsmetoden Signs of safety som har sin grund i det lösningsfokuserade förhållningssättet. Nya metoder, strukturer eller system som upplevs som enkla att använda är i regel lättare att implementera. Sannolikheten för att BBIC skall accepteras och användas på rätt sätt är hur stora skillnaderna uppfattas mellan det nya och det gamla. Det nya får inte upplevas för svårt, helst skall det finnas likheter med det gamla. Nya strukturer som är möjliga att testa i liten skala är lättare att implementera för att minska riskerna eller åtminstone gör dem hanterbara. Ser man till svaren kopplade till detta så upplever 11 personer 41 % att BBIC som struktur är lätt att använda, nio st. 33 % säger nej och sju dvs. 26 % vet ej. Sex av nio utredare samt två av tre som arbetar med familjerätt upplever inte BBIC som användarvänligt. Däremot upplever alla 7

8 8 (11) representanter från Klivet och Familjehemsgruppen BBIC som lätt att använda. Troligtvis beror det på att de sistnämnda grupperna kommer in vid uppföljningarna och genomförandeplanerna, medan utredarna skall använda BBIC i sin helhet. Dessutom har det varit svårt att konvertera BBIC till förvaltningens datasystem. När det gäller att testa BBIC i liten skala så upplever ändå 15 personer 56 % att detta är möjligt endast tre säger nej och nio vet ej. Det är positivt då införandet av BBIC gått relativt snabbt med utgångspunkt från att beslutet togs att använda BBIC i stor skala redan efter grundutbildningen. Om BBIC visar snabba synliga resultat så underlättar detta implementeringen, ett sätt att hantera detta är att under implementeringen påvisa att vissa resultat snabbt kan bli synliga exempelvis kan detta ske vid BBIC-seminarierna. Majoriteten av de som svarade på frågan om detta 16 st. 59 % vet ej om resultaten av införandet av BBIC blir snabbt synliga, nio svara ja och två nej. En ny struktur som visar sig möjlig att anpassa till lokala omständigheter och kan erbjuda generaliserbar kunskap ger en bra grund för en lyckad implementering. När det gäller anpassning till lokala förhållanden så är det viktigt att se till tiden efter implementeringsfasen då man kunnat testa ex. BBIC lite mer experimentellt, att när den skall in i ordinarie verksamhet att den kan anpassas till de lokala förhållandena utan att man tullar på grundkonceptet. Om BBIC är generaliserbar dvs. att man kan använda delar av den inom annan verksamhet som ex. öppenvård, försörjningsstöd, missbruk och annan vuxenverksamhet ökar möjligheten för en bra implementering (Guldbrandsson 2007). På frågan om BBIC är möjlig att anpassa till lokala förhållanden så svarade 19 st. 70% ja. Två svarade nej och sex vet ej. Två av de som svarade nej representerar familjerätten. Som tidigare nämnt så handlar det troligtvis om att BBIC inte är fullt anpassat till familjerättsliga frågor. Enligt 18 personer 67 % så kan BBIC användas i andra sammanhang, en svarade nej och åtta vet ej. När det gäller kunskapen om BBIC så säger 12 personer, 44 % att de har god kunskap om strukturen, nio personer 33 % svarar nej och sex vet ej. Familjenhetens fem representanter svarar att de ej har god kunskap om BBIC och endast tre av nio utredare har svarat ja på frågan. 16 personer, 59 % anser att komponenterna i BBIC är tydliga, fem tycker inte de är tydliga och sex vet ej. Även här har fyra deltagare från familjenheten pekat på att man anser att BBIC:s komponenter inte är tydliga. En anledning till detta kan vara att familjenheten inte fått tillräckligt med utbildning och att man inte använder BBIC i sin vardag. Samtidigt kan man se på frågan när man skall beskriva BBIC:s komponenter, så är det ingen större skillnad mellan de olika grupperna, de flesta kan benämna de olika dokumenten, planer, behovstriangeln m.m. Det verkar härmed som utbildningsgruppen lyckats föra ut kunskapen om BBIC:s olika delar. Däremot nämnde ingen något om BBIC:s grundprinciper, som är väldigt viktiga utifrån ett teoretiskt perspektiv och särkilt då det systemteoretiska perspektivet. Implementeringskriterier Oftast vid en implementering av en ny produkt erbjuds muntlig och skriftlig information och utbildning. Tyvärr har detta lite stöd i forskningen som visar på att enbart information, utbildning eller träning sällan resulterar i förändring av ett 8

9 9 (11) beteende. Implementeringsforskningen pekar på att det krävs en större kombination av insatser (Guldbrandsson 2007). Det kan handla om olika typer av insatser som ex. riktlinjer och nya rutiner, utbildning, praktisk tillämpning, personlig feedback, återkoppling och möjlighet till handledning. Det finns även mycket som tyder på att kvalitet är viktigare än kvantitet under uppbyggnadsskedet. Det har också visat sig att återkoppling från kollegor inom samma område ger bättre effekt än om återkopplingen sker från personer från en annan profession. Om de som skall använda sig av den nya strukturen och även vara delaktig i implementeringen involveras på ett tidigt skede för att ex. granska fördelarna och nackdelarna med det nya. Genom detta kan eventuella problem och farhågor identifieras i ett tidigt skede och hanteras på ett för organisationen konstruktivt sätt. 17 st. dvs. 63 % anser att de involverats på ett tidigt skede, tre upplever inte det och sju vet ej. När det gäller resurser vid implementeringsfasen, så kan det handla om ekonomi och personella resurser. När frågan ställdes om det finns resurser för implementering så svarade ingen ja, 11 svarade nej och 16 vet ej. På frågan om det finns ett system för uppföljning och feedback så svarade 13 st. 48 % ja, sex nej och åtta vet ej. Om man hade personlig och praktiskt löpande stöd i det dagliga arbetet med BBIC så svarade 12 s., dvs. 46 % ja, åtta nej och sex vet ej. Av dem som svarade nej var de flesta, fyra utredare och två från familjerätt. Exempelvis upplevde alla från Klivet att de hade stöd i det dagliga arbetet. Som vid en tidigare frågeställning bör det nämnas att Klivet kommer in vid uppföljningarna och genomförandeplanerna, medan utredarna skall använda BBIC i sin helhet och därigenom upplever de kanske att de behöver mer stöd än de kan få tillgång till. I detta behöver man även ställa frågan över hur samarbetet varit mellan huvudansvarig för implementering och uppföljning och utredningsgruppen. När det gäller kunskapen om vad implementeringen innehållit så tar i princip alla upp de viktiga ingredienserna som information, utbildningsdagar, litteratur, seminarium, gruppdiskussioner, feedback, löpande arbete m.m. Det går inte att se någon märkbar skillnad mellan grupperna med utgångspunkt från vilka aktiviteter de genomgått. Förväntningarna på implementeringen är relativt höga, det som nämns i första hand är ökade kunskaper och förståelse av strukturen och att BBIC blir den självklara strukturen för utredning och uppföljning. Att det leder till att utredningarna håller lika hög kvalitet inom organisationen och att det samtidigt kan förenkla och förtydliga arbetet. Det finns också förväntningar på att kunna påverka och anpassa de olika dokumenten till den verksamhet man arbetar i. För de som arbetar i de icke myndighetsutövande delarna i organisationen finns förväntningar på att få insikt i hur utredarna arbetar utifrån BBIC innan placering och vid uppföljning. Förväntningar på BBIC När det gäller förväntningarna på BBIC som utredningsstruktur så är de höga hos alla deltagarna i enkätundersökningen. Exempel på förväntningar är: - Mindre risk för överutredning och tydligare och mer strukturerad utredningsprocess för både klient och utredare. Högre grad av delaktighet från klient och familj. 9

10 10 (11) - Transparanta utredningar, inga dolda motiv. - Tydligare barnperspektiv och klarhet över barn och ungas behov. - Högre kvalitet och mer lika utredningar inom organisationen. - Tydligare mål och syften, mätbara mål som kan följas upp på ett tydligt sätt. - Fördjupade bedömningar och analyser. Bättre uppföljningar. - Att vi kommer att tala samma språk och får en röd tråd i utredningsarbetet. - Att det kommer att bli mer tidskrävande. - Att den anpassa till familjerättens behov. 5. Sammanfattande diskussion Hur har då implementeringen av BBIC lyckats. Enligt Guldbrandsson (2007) är det viktigt att både metod, system, struktur och själva implementeringen är funktionell. När det gäller BBIC som utredningsstruktur så anser en större majoritet att strukturen är relevant för sitt ändamål. Däremot är det lite mer tveksamhet när det gäller strukturens effektivitet och användbarhet och om BBIC ger ett bättre underlag för att utreda än hur man gjort tidigare och om man får snabba och synliga resultat. Ungefär hälften av dem som svarat på enkäten uppfattar att de har goda kunskaper om BBIC och att dess komponenter är tydliga. En större majoritet anser att BBIC stämmer väl med de värderingar organisationen har och att den är överförbar till andra områden än barnavårdsutredningar. När det gäller själva implementeringen så anser en majoritet att de involverats i ett tidigt skede. Däremot anser ingen att det funnits tillräckliga resurser personellt och ekonomiskt för själva implementeringen, detta är något anmärkningsvärt då stora personella resurser genom utbildning, seminarier och personlig handledning ställts till förfogande. Knappt hälften av deltagarna anser att de fått tillräcklig feedback och att det finns ett tillfredställande system för detta i det löpande arbetet. Däremot är kunskapen om BBIC som struktur och innehållet i detta generellt god. Detsamma gäller delarna i implementeringen, där alla deltagarna genomgått olika moment som utbildning, seminarier, gruppdiskussioner m.m. När det gäller den sista frågeställningen i syftet, hur behovet och förväntningarna ser ut så är finns det både ett stort behov och stora förväntningar på att bedömningar, utredning, analys och uppföljning skall bli bättre. Att det blir ett tydligare barnperspektiv och en högre delaktighet från klient och familj. Är det då så att dessa stora förväntningar och behov inte har tagits tillvara i implementeringsfasen. Detta är svårt att utläsa, det kan i stället vara så att det påvisar det komplexa med att implementera BBIC. När det gäller implementeringen så har det skett på ett adekvat sätt genom de olika komponenter som ingått. De frågetecken som uppkommit som exempelvis handlar om BBIC:s användbarhet och effektivitet kan vara ett utslag av att vi är i ett tidigt skede när det gäller att införa strukturen, det mesta av implementeringsforskningen pekar på att det tar tid att införa en ny produkt från uppstart till att den är en del av ordinarie verksamhet. Dock behöver vi reflektera över de frågor som uppkommit när det gäller resursfrågan. Varför upplever deltagarna att de inte finns resurser för implementeringen? Varför upplever bara knappt hälften av deltagarna att det finns ett system för uppföljning och feedback och att de får löpande stöd i sitt vardagsarbete. Dessutom gäller det i hög grad utredarna som 10

11 11 (11) arbetar med hela processen i BBIC. Är detta ett utslag av de nedskärningar som gjorts i utredningsgruppen och de vakanser som funnits där och i familjehemsgruppen och att belastningen påverkat detta. Det är också viktigt att reflektera över hur stödet och supporten varit utformade. Har det varit fel typer av insatser eftersom att många upplevt att de inte fått den typ av hjälp man behöver, dessutom är det så att de seminarier som anordnats inte varit speciellt välbesökta. Vi behöver även fundera över hur vi kan applicera BBIC på familjerättens arbete med vårdnad, boende och umgänge. Förhoppningsvis kan vi få ett mer djuplodade svar i de följande uppföljningarna och att svaren kanske förändras över tid. När det gäller kunskapen om BBIC är den generellt sett god, men insatser för detta planeras i första skedet för familjenheten som till viss del anser sig sakna kunskaper. Det kan också vara av vikt att gå tillbaka till BBIC:s grundprinciper så att inte filosofin och den teoretiska grunden försvinner i arbetet med strukturen. Dock bör vi ta med dessa frågor i det vidare arbetet med att implementera BBIC i vårt vardagliga arbete och för att vi skall känna att implementeringen är mödan värd. Referenslitteratur Grundbok BBIC (2006) Stockholm: Socialstyrelsen Guldbrandsson, Karin (2007) Från nyhet till vardagsnytta om implementeringens mödosamma konst Stockholm: FHI Rasmusson, Bodil (2004) Barnavårdutredningar på nya grunder Stockholm: Socialhögskolan Rasmusson, Bodil, (2002) BBIC, Forsknings- utvärderingsplan Stockholm: Socialstyrelsen, Sjömar Marie (2007) BBIC Förutsätter reflektion och lärande Umeå: UFFE 11