SOLSTRÅLEN ÅRSBOK Skarpnäcks OL. TIDNING FÖR SKARPNÄCKS ORIENTERINGSLÖPARE

Transkript

1 SOLSTRÅLEN ÅRSBOK 2009 ÄNTLIGEN!! SOLSTRÅLEN åter i din hand, men vad den ser konstig ut!? Ja, det har sina randiga.. Bl.a. har en dators hjärna drabbats av infarkt och så har en ny redaktör utsetts och denne måste ju få tid att ställa in sin hjärna på en ny uppgift och få fingrarna att lyda, inte helt lätt vid framskriden ålder. Av ovanstående skäl blir denna utgåva i första hand en summering av bidrag som mottogs under förra året och förhoppningsvis skall den nå läsarna i god tid före deklarationsdatum. Er nye redaktör heter Åke Lewander och har varit med i klubben sedan 1984, först som aktiv förälder och även som styrelseledamot under ett tiotal år. Alltsedan starten har jag ofta varit lätt att hitta i den längst bakre delen av resultatslistorna för min tävlingsklass, som från 2010 är H65. Jag började alltså med OL strax före 40"årsdagen och har inte den annars ganska vanliga familjebakgrunden bland orienterare. Det innebär att jag på min låga nivå är bättre löpare än OL" tekniker. Men det är den särklassigt roligaste hobbyn jag kan tänka mig och speciellt kul när ens barn #HD 30/35$ inbland hänger på. Tanken är nu att jag skall bli bättre på att redigera och formatera så att ni skall nås av ljuset från SOLSTRÅLEN två gånger om året. Här bredvid finns en presentation av SOL" styret Vid årsmötet den 8/2 skedde ett par förändringar, varvid Malin och Malte tackades för sin tid i styrelsen och Åke Lewander och Björn Lönne valdes in som ersättare. Mera detaljer om personerna följer längre ner i denna utgåva så att ni får lära känna klubbens aktivister litet närmare sett ur deras egna perspektiv. Alltså önskar jag läsarna en god uppfriskning av minnen från 2009 med en del uppmaningar för framtiden på sidan 3. Jag vill också uppmana er till att skriva och berätta om livet i klubben och ställa upp som intervjuo%er så att vi kan läsa om SOL s många aktiviteter i tidningen /Red. Ansvarig utgivare Bengt Langels Pilvingegatan SKARPNÄCK tel: STYRELSEN 2009 Ordförande: Bengt Langels Ledamöter: Carl-Olof Söder Johan Tallhage Fanny Deckner Malin Lönnqvist Stefan Gustafsson Leif Carlsson Stefan Myrefelt Suppleanter: Kajsa Segerman Malte Guteland Skarpnäcks OL SIDAN 1

2 Traditionellt har SOLSTRÅLEN inletts med Ordförandens spalt. Denna skrevs efter vårsäsongen 2009: Så har en till vår passerat revy och vi befinner oss i den härliga försommaren! För egen del har det varit en hel del orientering i varierande terräng! Först blev det träningsläger i Nyköping i mars. Detta följdes upp med Tiomila i Skåne och sist men inte minst en tävlingsresa till Sundsvall i slutet av maj. Året startade annars ganska turbulent, med att en stor del av styrelsen och ordföranden avslutade sina uppdrag. Den som fick ta över rodret efter Joel var jag, Bengt Langels. Två nya ledamöter och en suppleant valdes också. Alla i styrelsen presenteras senare i tidningen. Jag tycker att det finns en bra mix och känsla i den nya styrelsen. Vi har fått in nya, friska fläktar men det finns fortfarande en hel del rutin i form av personer som har varit med länge. Vi har kanske också kommit till rätta med en svår nöt i form av en junioransvarig. På tävlingsfronten har vi under våren deltagit i såväl Tiomila som Måsenstafetten, Rånässtafetten och Stigtomtakavlen. Det är damerna som har varit aktivast och det är även för dem som det har gått som bäst. Nyss kom även ett antal medlemmar hem från Finland där de sprang Jukola, Finlands motsvarighet till Tiomila. På arrangemangssidan har vi genomfört lång-km, park-km och sprint-km. Vi har haft en kretstävling för ungdomsserien och vi har arrangerat Sommarserien i Lill-jansskogen. Vi har även ställt upp med ett antal funktionärer vid Stockholm Marathon. Jag tycker att det finns ett härligt go i klubben med mycket positiva vibbar! På den negativa sidan finns att vi är för få som hjälper till med våra arrangemang! Det finns ett antal personer som lägger ner hela sin själ och mycket tid i klubbarbetet men de skulle behöva hjälp från dig! Det handlar inte om att ta ansvar för tunga poster utan att hjälpa till vid mindre arrangemang och träningar. Alla kan göra något. Det gäller att gå till sig själv och tänka efter vad just du kan bidra med. Det här är speciellt viktigt för att säkra vår kompetens vid tävlingsarrangemang. Vi har en nationell tävling nästa vår och året därefter står vi och Tullinge SK som huvudarrangörer av Tiomila! Så tag tillfället i akt att träna på att arrangera mindre tävlingar så blir det inte så svårt när det blir större arrangemang. Arbetet blir så mycket enklare för de som har de tunga posterna om vi anmäler oss frivilligt till att hjälpa till med saker så slipper man sitta och ringa runt och tjata. Detta gäller även vid budkavlar. Om vi ska ställa upp i dem gäller det att vi talar om att vi finns och att vi vill. Där har vi ett utmärkt verktyg, SOLAnmälan, som du når vi hemsidan. Det sparar mycket tid och kraft för de som ska sätta ihop lag! Där kan man anmäla sig till allehanda aktiviteter. Har du inte redan ett konto på vår hemsida så att du kan logga in, kontakta Katarina Sahlsten. Nu ser jag fram mot en härlig sommar! Det blir garanterat O-ringen i Eksjö i slutet av juli och 2-dagars på Gotland i mitten av samma månad. Sen ska jag spendera en del tid på vårt landställe på Muskö i Stockholms södra skärgård där jag kan sola, bada och njuta av sol och vatten. Träna på bra nu så ses vi kanske på någon tävling. Sommarserien brukar vara ett bra tips om man vill träffa mig! SIDAN 2

3 En sida som handlar om 2010 och 2011! Sedan länge skriver vi ju 2010 och årsskifte innebär ju att vända blad i olika avseenden. Nu blev det ju ingen nyårsutgåva av SOLSTRÅLEN och därmed uteblev den traditionella påminnelsen till läsarna om att nytt år betyder att det är dax att betala årsavgifterna till klubben och/eller supporterlotteriet. Missat det?? Här kommer hjälp för att snabbt rätta till detta: Plusgironr är: SOL SOLD Avgifterna är 250/500 kr till SOL för upp till 20 resp 21+ medan supporterklubbens likaledes oförändrade årsavgift är endast 200 kr. På grund av minskade bidrag från det allmänna är SOL i ökande omfattning beroende av insatser från alla er som har glädje av den fina verksamhet som klubbens ideella krafter erbjuder främst till ungdomar. Detta gäller inte bara det självklara att betala årsavgifter utan även arbetsinsatser, som genererar intäkter till klubben. Sådana är normalt anknutna till idrottslig verksamhet där vi ställer upp som funktionärer. SOL behöver god anslutning vid sådana tillfällen! Håll koll på hemsidan för vidare information och STÄLL UPP! Den största utmaningen för SOL sedan starten 1978 blir att vara en huvudarrangör för 10MILA 2011, ja just det, nästa år! Här kommer ett upprop för detta: Alla behövs! 10-mila 30 april 1 maj 2011 kommer att vara ett av klubbens största arrangemang hittills i vår historia. Skarpnäcks OL är tillsammans med Tullinge SK huvudarrangörer 2011 till denna årliga vårtävling. Platsen är Tullinge flygfält. Under ett dygn kommer orienterare att springa för sina respektive lag. Därtill kommer lika många medföljande. För att allt skall fungera och för att alla ska åka hem nöjda efter ett bra arrangemang krävs det ett stort engagemang från oss som arrangörer. Det innebär att allas arbetsinsats behövs före och under tävlingarna. Alla kan bidra med något; aktiva i alla åldrar, föräldrar, supportermedlemmar, vänner, kollegor och andra intresserade! För våra arbetsinsatser får klubben ett betydande ekonomiskt tillskott som hjälper oss att hålla nere medlemsavgifter och samtidigt bedriva en bra verksamhet. Du som enskild får inblick i hur ett stort arrangemang fungerar och får delta i trevliga arbetsgäng. Valborgsmässofirande är utlovat på plats. Du kan redan nu anmäla ditt intresse till mig via mail: linnea.carl@hotmail.com eller tel Meddela om du nu räknar med att vara tillgänglig hela helgen och före, för t ex kontrollbygge och kartplock, eller delar. Din arbetsinsats kan vara alltifrån 4 timmar och uppåt. Jag är även intresserad av att veta om du har specialkunskaper, snickeri, el, rörledning. Omgående önskar jag kontakt med dig som är sjukvårdsutbildad; läkare, sjuksköterska eller undersköterska. Det kan kännas tidigt att anmäla sitt intresse ett år i förväg. Men för ett så här stort arrangemang behöver vi få en överblick över tillgänglig personal för att se vad vi själva kan klara av och vad vi eventuellt måste sälja ut till andra klubbar. Det vi klarar själva = mer pengar till SOL! Linnéa Carlsson Personalförsörjningen 10-mila 2011! SIDAN 3

4 Här följer nu presentationer av 2009 års SOL"styrelseledamöter: Bengt Langels Här kommer den första presentationen i en rad av artiklar i det här numret av Solstrålen. Vi bestämde på ett styrelsemöte under våren att alla i styrelsen skulle presentera sig. Detta för att alla ska veta vilka som sitter i styrelsen, vilka vi är och vad vi gör där. Så jag som ordförande får väl börja! Jag är född och uppvuxen i Skarpnäck, på Nämndemansbacken. Jag har gått på, i tur och ordning, Skarpnäcks gamla skola, Skarpnäcks nya skola, Bagarmossens skola, Kärrtorps Gymnasium och KTH. Där avlade jag år 2007 en civilingenjörsexamen inom väg- och vattenbyggnadsteknik. Sedan år 2006 jobbar jag på Kungsfiskaren Bygg & Fastighet AB där jag började som arbetsledare men nu jobbar som entreprenadingenjör. Det innebär att jag sysslar med ekonomisk reglering, kontraktsadministration och att ha ordning på tillstånd och lov. Just nu har jag tre projekt där jag kör den här biten. Mitt orienteringsintresse vaknade i 13-årsåldern. Min far, Klas Langels, hade varit en aktiv orienterare tidigare men inte vid den här tiden då han hade fyra barn att ta hand om. Men när jag började så hängde han också på! Sedan var både han och jag fast. Jag har sedan dess sprungit en hel del tävlingar under mina 14 år i klubben. Min största merit torde vara när jag kom in i täten på Tiomila 2002 på förstasträckan. Placeringen är lite svår att utröna då det inte finns några resultat från det året men jag själv minns det som att jag kom in bland de 30 bästa. Jag har suttit i styrelsen i tre år, varav två år som vuxenansvarig och då ansvarat för vuxenträningen i klubben. Jag försöker träna så mycket jag kan med klubben. Jag kör även en del cykel, går lite på ett gym som finns på mitt kontor samt spelar rinkbandy på vintern. Under den senaste vintern har jag haft problem med ett knä som har gjort att jag inte har kunnat springa så mycket. Men jag försöker ändå visa mig så mycket jag kan i klubblokalen vid träningar och andra aktiviteter! Vid årets årsmöte valdes jag så till ordförande för klubben. Mitt mål med det arbete som vi bedriver i styrelsen är att klubben som ska fortsätta i positiv anda, så som jag tycker att det är nu. Jag tror att vi uppnår det här genom att våra medlemmar är aktiva. Det behöver inte betyda att man tränar och tävlar mycket, det är lika viktigt att jobba som ledare eller vara med när vi arrangerar tävlingar. Jag tror att om vi inte har mycket aktiviteter i klubben så kommer den för eller senare tyna bort, då våra medlemmar hittar annat att göra. Så tveka inte att ställa upp på aktiviteter i klubben! Ju fler vi är, desto roligare blir det alltid. Och tveka inte heller att kontakta mig om det är något du undrar eller om du har några bra idéer för hur klubben ska kunna utvecklas! Stefan Myrefelt Jag har sprungit orientering sedan jag var 11 år och för flera olika klubbar såsom Lessebo OK, Lunds OK och Skogsluffarnas OK. Mina uppdrag i klubbarna har varierat och bl a varit att ingå i styrelsen, lägga banor och rita kartor. Efter en längre tids uppehåll på c:a 10 år blev jag åter intresserad år 2008 då min fru Catharina sett till att vår grabb Mathias börjat i klubben. Jag skuggade Mathias och min oro för att mitt knä inte skulle tåla att springa i terrängen visade sig obefogad. Jag är nu som 54-åring åter en hängiven orienterare. Jag deltar ofta på klubbens gemensamma träningar som ger mig en bra kvalité på både orientering och löpning. Det är också roligt att delta på klubbens övriga aktiviteter som klubbmästerskap, skinklopp, årsfest mm. När jag inte orienterar och tränar arbetar jag som arbetsrättsjurist med förhandlingar på Svensk Handel. Övrig tid kan jag exempelvis sitta i trädgården och dricka kaffe vid vårt hus i Enskede.! SIDAN 4

5 Malin Lönnqvist Malte Guteland Jag har varit med i klubben sen jag var 8 år och alltså orienterat i 16 år nu! Det innebär att jag är 24 år gammal, och numera tävlandes i klassen D21. För er som är nya så kanske jag inte är det mest bekanta ansiktet i klubblokalen. Tränar inte så mycket med SOL, men kör desto mer på egen hand! (Tror att jag är en person som alltid kommer att vara såld på löpning/orientering ) Och lika såld är jag på alla som är med i klubben, så jag kommer att hålla mig kvar här! Och även om ni inte ser mig på tisdagarna kan jag dyka upp på andra ställen: på KM, på resor, på årsmötet, på årsfesten, på skinkloppet, på ALLA kavlar (stafetter) I styrelsen har jag varit med i snart tre år. Rekommenderar alla varmt att tacka ja till en post nästa gång valberedningen är på jakt: inte bara får man insikt i klubbens verksamhet, man lär sig även massa kring hur ideella föreningar går runt : gällande alltifrån medlemsfrågor till ekonomi. Ok, vad fyller jag annars min tid med? Pluggar femte terminen på juristprogrammet på Stockholms Universitet. Har väldigt lite bunden undervisning, så unnar mig att köra alla träningspass på dagtid (en förklaring till att jag inte är nere så mycket i lokalen)! Vidare jobbar jag en dag i veckan med försäkringsservice och engagerar mig i ett projekt med gratis juridisk rådgivning för hemlösa kvinnor. Och när möjlighet finns så plockar jag gärna så mycket ledig tid som jag bara har möjlighet till Finns ju så sjukt mycket kul att göra! Tackar exempelvis inte nej till en skidresa eller två Jag bor på Södermalm tillsammans med Sebastian och drömmer just nu om att resa, lära mig spanska och läsa fortsättningskurser i internationella relationer. Kajsa Segerman Mitt namn är Malte och är nybliven suppleant i SOLs styrelse. Mitt uppdrag inom verksamheten är arrangörsansvarig viket medför att jag skall se till att våra klubbmästerskap genomförs. Dessutom ligger övriga arrangemang såsom Vinter/ Sommar/ Ungdomserie på mitt ansvar. Min orienteringskarriär började som liten grabb i början på 90-talet. Orientering för mig var ut på tävlingar under helger och ungdomsserier. Jag minns Lasse Segers m.fl. stora drivkraft att få ut oss barn och ungdomar på tävlingar så att vi fick riktig verklighetskontakt med sporten. Det gick väl inte alltid så bra, men de få gångerna jag slog Bengt Langels så kunde jag leva länge på det. Som ny arrangörsansvarig så ser jag att det nu finns stora möjligheter inom banläggning med datorstöd till tävlingsarrangemang. Som tur är så är banläggning mycket naturupplevelser som jag tycker är kul. Med de nya datorstöden kan man uppnå goda resultat med hög standard på kartan, men detta är tidskrävande med tanke på allt annat som skall göras innan tävling. Det är inte alltid lätt att ta till arbetstid för att utföra mycket av sysslorna, och arbetsgivaren kanske inte alltid ser med snälla ögon även om han stöder vår verksamhet. För att optimera SOLs möjligheter att långsiktigt göra bra mindre tävlingsarrangemang och samtidigt inte bränna ut den ansvarige så bör sysslan delas av minst två. Om du är intresserad att arrangera tävlingar inom mitt ansvarsområde, hör då av dig till mig. Varma SOL- hälsningar från Malte Under min uppväxttid var jag mycket engagerad som scout. Men sedan jag fått mina två pojkar kom jag med i orienteringen vid Skarpnäcks OL. I början samlades vi i en källarlokal i Björkhagen, men sedan fick vi en lokal på Arkövägen, där vi höll till i många år. Vi hade då våra träningar vid motionscentralen på Kärrtorps IP. Jag följde ofta med ut på tävlingar och jag deltog mycket i den gympa (bl a discogympa) som Skarpnäcks OL arrangerade. Gymnastiken hade vi i Björkhagens skola och det var på fredagar. Det var ju inte så populär veckodag, så så småningom upphörde vi med den verksamheten. År 1993 fick vi vår klubblokal på Kärtorps IP. Motionscentralen byggdes om så att personalen fick ungefär halva motionscentralen och vår klubb den andra halvan. Vi byggde om själva och det var mycket jobb - men samtidigt var det ju roligt att få en så bra klubblokal. Själv var jag nere mycket i lokalen då också. Jag servade de som jobbade med kaffe, smörgåsar osv. Sedan dess har jag haft ansvar för klubblokalen och det har varit trevligt. Jag har också följt med på flera långresor, som klubben gjort - bl a till Skottland, Pyrenéerna och Österrike. Jag hoppas att det ska komma flera ner och träna på tisdagar och torsdagar. Hjälps vi åt går det mycket lättare. Kajsa Segerman! SIDAN 5

6 FANNY DECKNER Mitt namn är Fanny Deckner och jag är ny i SOL s styrelse från och med årsmötet Jag ser det som en stor ära och möjlighet att få vara med i en styrelse. Jag tror och hoppas att det kommer att bli utvecklande för mig samtidigt som jag kan bidra med något till klubben. Min roll i styrelsen är sammankallande för tränarrådet. Mitt mål med det arbetet är att utveckla och bibehålla den fina vuxenverksamhet vi har i klubben, både för elit och övriga. För er som inte vet vem jag är så tänkte jag dra en kort presentation av mig själv. Jag är 25 år gammal och jobbar sedan ett och ett halvt år som geotekniker på byggföretaget NCC, samtidigt som jag sedan i höstas också doktorerar inom jord- och bergmekanik på KTH. Mitt stora fritidsintresse är idrott. Som ung höll jag på med de flesta idrotter men bestämde mig i de sena tonåren för att satsa på orientering och så blev det. Orienteringskarriären innefattar bland annat deltagande i Nordiska Mästerskapen (NOM) och på två JVM, med en 16:e plats som bäst. Har varit trogen SOL sedan jag som barnsben sprang mina första miniknat, helt enkelt därför att det är en så förbannat trevlig klubb. När jag inte springer orientering så cyklar jag gärna, både i skogen och på landsväg. På vintrarna tycker jag om att åka skidor, både på längden och utför även om det blivit mest slit i längdspåren de senaste åren. Leif Carlsson Vid 10 års ålder började jag orientera i Spårvägen. Efter ett par år följde jag min far till Stigfinnarna. Stigfinnare var jag till 32 års ålder då det blev Skarpnäcks OL. När barnen var små tog jag en OL-paus. Jag började om när mina döttrar började orientera i mitten av 1990-talet. Den äldsta blev bäst i Stockholm i D16 på Stockholm City Cup, den mellersta gick OL-gymnasiet i Eksjö och var bland de 20 bästa juniorerna i Sverige och den yngsta är kanske bästa orienteraren men tränar inte så mycket. Själv tränar jag nu för Veteran-VM och skidåkning och för att må bra och ha kul. Jag gillar fart och spänning. Det roligaste är att hjälpa ungdomar upptäcka orientering och skidåkning. Ungdomstränare i Skarpnäcks OL sedan 1995?. Tvåa på Natt-DM Blev 16.e av 330 på Veteran-VM 2009 i Australien. Tränarkurser i skidorientering alla nivåer talet. Banläggarkurser. Coaching, mental träning, Gått kurser, gett kurser, tränat själv. Bergsbestigning Sveriges högsta, Nordens högsta och personligt höjdrekord m(?). en bit upp på Elbrus. Utförsåkning i alperna 10 vintrar i Schweiz, Frankrike, Italien, Österrike. Orienterat i 15 länder. Deltagit i SOFT tränarkonvent sedan 2006 Vann JSM i skidorientering Vann stora(35+) grabbars pris i SOL Stor Grabb i SOL med snart 40 KM-tecken. Tävlingsledare för SM i Skidbudkavle Åkt 5 Vasalopp med 5 medaljer och ett lopp på tre dagar, 1 Öppet Spår, 5 Vasastafetter. Åkt Holmenkollmarschen, Engelbrektsloppet, Kinesiska Vasaloppet. Startat 4 ggr i Lidingöloppet, bästa tid Orienterat i Canada, USA, Nya Zealand, Australien, Frankrike, Schweiz, Tyskland, Österrike, Portugal, Skottland, Danmark, Norge, Finland, Åland, Tjeckien och alla landskap utom Dalsland och Värmland Har jobbat för Ericsson i två omgångar totalt 17 år. Var arbetssökande från augusti 2001 till februari Jobbat i Norge, Mexico, Nederländerna, Tyskland, England, Japan från enstaka veckor till 3 månader. Civilingenjör Elektro KTH. Började träna blockflöjt som vuxen, släktforskar lite, läser för lite böcker.! SIDAN 6

7 Stefan Gustafsson Trots nyckelbensbrott på första träningen med Fredrikshof 1971 har jag fortsatt med OL, nu i H50! Bästa OL-insatser på senare år är en vinst i H45 och några bra sista-sträckor på 10MILA. Bor i Björkhagen. Numera kan man väl nästan också säga särbo. Har en bror som också har sprungit för SOL en gång i tiden. Jobbar på Ericsson med titeln "PDU CPP IP& Switch Configuration Manager". Vill ni veta mer vad det är får ni fråga mig. På Ericsson IK är jag ansvarig för orienteringssektionen i Stockholm och leder spinningpass på jobbet en gång i veckan. Gjort ett Marathon i Stockholm som tid. Sprungit Lidingöloppet 17 ggr varav 15 under plakettiden Gjort ett otal halvmarathonlopp men nu blir det bara Göteborgsvarvet vartannat år. 5 gånger mellan Sälen och Mora har det också blivit, liksom delsträckor i Stafettvasan några gånger. Inte så klokt kanske den gången jag åkte öppet spår på söndagen och sedan tog andrasträckan (24 km) dagen efter i Stafettvasan... Cykel är också trevligt. Har nyss köpt en till! Så nu har jag 5 stycken av olika slag. Carl-Olof Söder, sekreterare i styrelsen Jag lystrar till namnet Calle sedan lågstadiet eftersom dubbelnamn på den tiden tog för lång tid. Sprungen ur den skånska myllan 1960 kom jag till den kungliga huvudstaden och Bagarmossen 1994 med ett stop-over i Göteborg Orientering började jag egentligen inte med på allvar (?) förrän lill-tösen Cajsa behövde ett fritidsintresse och efter diverse försök med simning, gymnastik, badminton och faktiskt en prövo-period i Skogsluffarna föll valet slutligen på Skarpnäcks OL. Ett starkt skäl till att det blev SOL var att det var den första klubben av de vi provat på som hade en social gemenskap och där man träffade klubbmedlemmarna på träningarna. Mitt minne är inte det bästa (om man ska tro min sambo) men jag gissar att vi startade i klubben Snart insåg jag att till skillnad från de andra idrotterna vi provat så kunde även jag vara med på träningar och tävlingar och på den vägen är det. Efter ett par år kom även lill-brorsan Måns med i sporten och i och med det var hela familjen inblandad. Så småningom förstod vi att några saker måste man göra som en sann orienterare och dit hör att åtminstonde prova på O-ringen. Efter två ganska påfrestande försök, först i lervälling i Mjölby sedan val mellan bastuvärme och mygginvasion i Sälen har boendefrågan fått ett svar. I fjol 2009 hade vi så ett perfekt utgångsläge vad gäller boendet eftersom vi provat allt utom hotell och husvagn. Vi valde att hyra husvagn på plats och det var ett perfekt val visade det sig. Torrt, varmt och rymligt. I sommar blir det däremot ett uppehåll på grund av andra aktiviteter men vi får se vad som händer Jag har inte nämt något om placeringar i vare sig O-ringen eller alla andra otaliga tävlingar som finns att välja på och anledningen är att det är inget att skriva hem om, än mindre i SOL-strålen. Om ni nödvändigtvis vill kolla så föreslår jag att ni börjar bakifrån i tabellerna för att spara tid. Min plan är att överleva tillräckligt länge så att man kan vinna H80 genom att undvika bommar och sedan spurta ned allt motstånd som kan finnas kvar på upploppet. Det skulle betyda att jag slår igenom på O-ringen år 2040! I väntan på det kanske vi ses i skogen på någon tävling eller träning. Johan Tallhage och Björn Lönne kommer att presenteras vid ett senare tillfälle så att Red kan bereda plats för deras digra meritlistor!! SIDAN 7

8 Här följer reportage och intervjuer i någorlunda kronologisk följd. Som framgår har det varit många olika aktiviteter, som engagerat SOL s medlemmar under det gångna året. Öppet spår 2009 Emma Carlsson, Bengt Langels, Linnéa och Leif Carlsson startade från Lundbjörken (och tappade bilsnöborsten). Det var -4 och mulet. Det hade snöat ca 5 cm. Hittade parkering norr om Strandens skola där man som vanligt parkerat i enkla rader. Bussarna skulle gå mellan 5 och Vi åkte med buss nr 7 och Emma kom på som sista passagerare. Det blev kö vid vägkorsningen söder om Sälen (Fiskarheden, 5 km kvar). Kön gick mycket sakta mot starten. Vi var framme vid Linnéa och jag startade 7.50 och Emma och Bengt var ca 45 s före. Några grader kallt och täta moln med mycket låg molnhöjd. Jag såg Bengt och Emma ganska snabbt i långa backen. Sedan åkte Bengt och jag tillsammans till Smågan (11 km) och bortom. Bengt undrade om jag hade de låga stavarna. Men jag hade de gamla 10 cm kortare. Det flöt på bra och skidorna gick fint. Bengt blev efter i en klunga där det blev trångt att komma förbi. Det gick kanske lite väl fort här, dvs. jag tog i för mycket. Vid Mångsbodarna (24 km) var det trångt så det var bra att de gick runt med brickor med muggar. I backarna upp mot Risberg (35 km) började jag känna mig trött. Då kom Emma glidande och hejade glatt när hon klev uppför backarna. Hon höll lite högre fart än jag. I en nerförsbacke precis före Risberg höll jag på att fastna i ett fall med tre, fyra åkare. Det kom fler jobbiga backar efter Risberg och som vanligt var det långt innan man kom fram till Evertsberg (47 km) efter sjöarna. Då var jag så trött att jag allvarligt funderade på att bryta. Men jag drack sportdryck och blåbärssoppa och åt halva bullar. Strax efter kontrollen stannade jag och kissade. Sedan var det skönt att glida ner för backarna i flera km. Men glidet var inte så bra att det bara var att åka på. På flera ställen måste man diagonala. Efter vägundergången(52 km) där det var massor av folk som hejade, var det att kämpa på. Till slut tog jag en energigelförpackning. Det visades sig vara strax före Lundbäcksbackarna. Jag borde nog ha tagit energigel redan före Evertsberg då jag var duktigt trött. I Oxberg (60 km) såg jag Bengt komma i förvarningssvängen när jag stod och drack. Jag stannade och lämnade in skidorna för fästvallning. Endast en före i kön men det tog ordentligt med tid. Då upptäckte jag att bindningens gummidämpare höll på att lossna p.g.a. snö som blivit till is under den. Då hann Bengt åka förbi och Linnéa kom också förbi innan allt var klart. Enligt mellantiderna passerade hon in till Oxberg 9 minuter efter mig. Vallningen tog nästan den tiden och sedan tillkom en stund till för avisning av bindningen och fastsättning av gummikudden. I Gopshus fick vi sportdryck av Stadium vid en extrakontroll. Fram till Gopshus (70 km) gled det på ganska bra men därefter blev det tätt med folk och endast två spår i djup nysnö. Då blev det till att hålla sig i ledet som ofta gick sakta. Efter varje backe stod det folk och skrapade is och snö från skidorna. Vissa delar av banan snöade det rejält. Plötsligt tappade jag skidan, 23 km kvar. Det var snö som kilat in i bindningen och blivit till is och tryckt upp bindningsmekanismen. Det blev till att pilla bort is och snö med stavspetsen. I Hökberg, 19 kvar, var det mycket folk även framför vallahjälpen. Hela tiden var det att kämpa med tröttheten och bara ta sig fram. Före Brattåsen (85 km) och sista motlutet stannade jag och kissade och tog en gel. Sedan gick det fint till Eldris (81 km). Efter Eldris tog stockningarna slut. Spåren blev bättre, hårdare och med gammal snö där det gled bättre. Då fick jag draghjälp av en äldre åkare som åkte precis lagom fort. Då hakade ytterligare en på bakom mig. Det visade sig vara han som suttit två rader framför i bussen. En ung kille, från Umeå tror jag, som åkte om mig när vi åkte ut på Prästholmen (88,5 km). Min sluttid blev Emma hade 8.10, Bengt 8.17 och Linnéa Jag tappade uppåt en minuter på omvallning och bindningsbesvär. Omvallningen behövdes nog för att jag skulle kunna ta mig i mål men bindningsproblemet var oturligt. /Leif! SIDAN 8

9 Vasaloppen 2009 Emma Carlsson Öppet Spår Bengt Langels Öppet Spår Alf Jansson Öppet Spår Linnéa Carlsson Öppet Spår Leif Carlsson Öppet Spår Johan Sandwall Öppet Spår Anna Lindmark Tjejvasan 1.54 (Plac 92) Eva Molén Tjejvasan 2.52 Emma Zetterström Tjejvasan 3.29 Eivor Wedemo Kortvasan 3.23 Samuel Henriksson, 4632 Vasaloppet (2906) Anders Thunberg, 7159 Vasaloppet (7719) Oskar Nederheim, 4021 Vasaloppet (2089) Känner du till några fler SOL-are som åker, meddela Leif / Skidläger i vinter preliminärt 3-7 januari 2010 i Grönklitt Orsa (eller 28/12-3/1). Som framgår av tabellen är det många SOL"are som är aktiva skidåkare. Självklart är skidåk" ning vintertid ett utmärkt sätt att underhålla den fysiska sta" tusen när orienteringen tar paus. Somliga tävlar för andra klubbar i skidåkningen men vi försöker att hålla koll på alla. Nu har vi haft en fantastisk snövinter 2009"10 och 2010 års deltagare kommer att pre" senteras i SOLSTRÅLENS sommarnummer. /Leif Carlsson Skarpnäcks OL SIDAN 9

10 Träningsläger Nyköping mars 2009 Skrivet av Bengt Langels, Helgen den mars var vi ca 15 SOL:are som åkte ner mot Nyköping för att starta säsongen med ett par ordentliga, fina orienteringspass. Vi började på fredag kväll med ett pass nattorientering från Tvetaberg utanför Södertälje, från Södertälje-Nykvarns klubbstuga. Det var en del snö i skogen men ändå fin orientering, det var skönt att komma igång! Efter passet åkte vi ner till Hotell Kompaniet i Nyköping, samma hotell som förra året. Där kastade vi oss över middagen som smakade gott efter en lång dag. På lördagen körde vi två pass. Vi sprang på två träningspaket som Krokeks OK har inför sin Kolmårdskavle. På förmiddagen sprang vi på kartan Tintomaras vagga, som täcker ett område ner mot Bråviken. De som sprang Tiomila 2004 kom till viss del in på kartan. Terrängen här är relativt finskuren, speciellt på den yttersta kanten ner mot vattnet. Mindre snö var det här och nästan lite vår i luften när solen tittade fram! Efter dusch och lunch i Krokeks OK:s klubbstuga så bar det av mot nästa träning som gick på kartan Kolmårdens tak. Innan dess hade vi hunnit med att titta på världscupen i skidor, tur att det fanns en tv i stugan! När vi kom upp till träningen såg vi direkt att det var mer snö här och det var rejält tungt i skogen. På sina ställen låg det säkert 2-3 dm snö och under det var det mjukt med mycket blåbärsris och ljung. Men otroligt fin terräng som bestod av långa, svepande höjder och väldigt öppen och fin skog. Många hade trötta ben när vi åkte tillbaka mot hotellet. Då var det skönt att bege sig till relaxavdelningen där vi kunde bada bubbelpool och bastu. Efter middagen körde vi en liten studiecirkel i SISU:s regi, som Leif höll i. Vi analyserade våra banor genom att bedöma hur säker man hade varit på respektive sträcka. Det prickade vi sen in i ett diagram så fick vi en graf på hur säkert vi hade gått under träningen. Vi fick även höra lite om hur Thierry Giourgiou tänker orientering, något som Leif hade hört på tränarkonventet på Bosön hösten Det blev en ganska tidig kväll det här också! På söndagen använde vi ett träningspaket från OK Hällen. Vid första anblicken på kartan såg det ut att vara snårigt och risigt. Men verkligheten överträffade det första intrycket. Det var fin orientering även denna dag, lite mer finskuret än eftermiddagen dagen innan. Fanny begav sig ut i skogen med Stefans kamera för att dokumentera vår framfart vid en kontroll. En bra avslutning på en bra helg blev det, även om kartan höll en låg kvalitet. Klubben stod under det här lägret för kartor och hyra av Krokeks OK:s klubbstuga. Hotellet, maten på lördagen och resan bekostade deltagarna själva. Våra juniorer fick sponsring från klubben i form av 500 kr i bidrag för att genomföra lägret. Jag tror och hoppas att alla som deltog på lägret var nöjda med alltifrån boende till upplägget på träningarna! Så nu är det bara att längta till nästa vår då det kan bli dags för nästa träningsläger!! SIDAN 10

11 Eskilstuna ungdomar och lika många vuxna åkte till Eskilstuna första helgen i april för att träna, tävla och ha kul. Katarina försökte ändra på konceptet och göra något annat än att åka och bada på Vattenpalatset, men blev nedröstad, varför ändra ett vinnande koncept, så det blev som vanligt dvs tävling på lördag, bad på Vattenpalatset, mat på Ming Palace, övernattning i stugor på Vilsta Sporthotell, tävling på söndag och lika roligt som tidigare år!! Flera av våra ungdomar går upp i klass i år, så några av dem skulle springa med skugga på lördag för att under söndagen springa själva. Banorna under lördagen var lättare än under söndagen, så det var inte i all lägen rätt val, men sånt vet man inte alltid i förväg. Vi kan i alla fall konstatera att vi och våra ungdomar gillar att åka till Eskilstuna så troligen åker vi näsa år igen. Fundera redan nu på om du vill åka med, för att träna, tävla eller skugga. Katarina! SIDAN 11

12 Ungdomsserien maj arrangerade OK Ravinen kretstävling ett för oss, sig själva, OK Älvsjö-Örby och Gustavsbergs OK. Vi åkte från Holmögaddsvägen vid 17-tiden, resan till Orminge skulle ta ca 17 minuter, trodde vi... Skurubrons fogar skulle lagas, så vi hamnade i värsta kön, direkt efter tunneln vid Nacka. Något stressad började Katarina ringa runt till diverse folk i Ravinen för att tala om att vi sitter i kö, och att vi troligen inte hinner i tid till fösta start kl Det är lugnt sa Anders i Ravinen, vi kör Plan-B, alla som kommer sent får startstämpla. Något lugnare (Katarina alltså) fortsatte vi färden. Vi kom i tid, TC var inte helt färdigt och bara 10 meter till start så vill vi ha det. 19 plats. Men det tar inte bort att ni som var där gjorde ert bästa i den kuperade terrängen,. Kretstävling två den 19 maj arrangerade vi själva vid Flaten. Stärkta av förra årets upplägg, la vi årets avslutning av nybörjarkursen på Ungdomsserien. Tillsammans med det och att vi hade vi flera ordinarie startande ungdomar och mer sammanhållet resultat, så sprang vi denna gång ihop hela 538 poäng. Noterbart är två vinster, Leia i U4, Minna i D16 samt fina placeringar av Viktor H och Johan i H12. Tack till Cajsa som kommit och sprungit för oss på vårens kretstävlingar och gett oss poäng. Leif skuggade Hanna i U4, jag skulle skugga Leia. Terrängen var tuff, vilket Leia konstaterade när hon valt att följa kraftledningen istället för att ta stigen och springa runt. Jo, svarade jag, som klätt mig för en 'lugn' skuggning, det hade förmodligen varit bättre att springa runt, men det här är ditt vägval och förmodligen roligare Nåja, det gick bra till slut, vilket jag också var när vi kom i mål. Kajsa hade bakat bullar till nybörjarkursen och de räckte naturligtvis till våra övriga duktiga barn och ungdomar. Nu ser vi fram mot hösten och Regionfinalen den 26 augusti och Finalen den 26 september! Katarina Inez har tagit steget upp i D10, Johan och Viktor H i H12. Tyvärr hade flera av vår ungdomar förhinder att vara med så poängen blev 'bara' 249 vilket gav oss en! SIDAN 12

13 GOTERTRÄFFEN Lördagen den 13 juni 2009 hade Goterna sin sedvanliga årliga träff i vår klubblokal nere vid Kärrtorps IP. I år hade Rolf och Björn Hedlund hand om träffen. Redan på fredagen var Rolf ute i skogen utanför Kärrtorps IP och satte ut kontroller - trots att det regnade mycket. Han känner skogen så väl - han är ju uppväxt här i Enskededalen - så han behöver inte ut och rekognoscera var kontrollerna ska vara. Leif Carlsson hade hjälpt honom att få fram kartan - men banläggningen skötte Rolf om. Trots att det regnade och var blött ute gick det snabbt att få ut kontrollerna. Kl på lördagen träffades vi vid klubblokalen. Kl var det gemensam start för alla. De som är äldre har lite kortare bana -s.k. handikapp. I år startade Sven Larsson, Ann-Mari Fehrnström, Inga-Britt Bengtsson, Anders Bengtsson med dotter, Stellan Fehrnström, Johan Sandwall, Dagny Tirén, Claes Hedlund och Rune Eriksson. I år kunde varken Håkan Kinnestrand och eller Arne Malmberg vara med. Även Folke Lingegård och Bengt Wigström var med, men de orienterade inte. Alla de startande följdes åt till en gemensam start utanför IP. Rolf Hedlund höll i tävlingen. När Rolf satte ut kontrollerna satte han ett orangt snitselband vid varje kontroll, för att de skulle känna igen de kontroller, som hörde till goternas tävling. Det var tur det, ty vid en kontroll satt tre kontrollskärmar. Det gäller att ta den som är rätt. Under tiden som de andra var ute i skogen förberedde vi andra lunchen. Björn hade inhandlat allt och förberett så noga - borstat den färska potatisen, lagt upp maten på fat och gjort rabarberpaj med vaniljsås till efterrätt. Det var Monica, Barbro, Rigmor och jag + Björn och Anders, som hjälptes åt. När alla kommit i mål och duschat och bastat åt vi lunch i nedre delen av klubblokalen. Det blev så fint dukat i vitt och grönt - goternas färger. Blommor och levande ljus på borden. Monica lyckades hitta liljekonvaljer (som vi alltid brukar ha). Vi trodde att de blommorna var utblommade. Till lunchen kom också Conny Nordberg -iklädd grön toppluva och gröna kläder och med gitarren dinglande över axeln. Vid lunchen var det prisutdelning för orienteringen. Stellan Fehrnström kom först i mål och vann vandringspriset - en liten pokal. Rolf Hedlund hade vunnit den förra året. På andra plats kom Dagny Tirén och så Inga-Britt Bengtsson och Ann-Mari Fehrnström. Vi hurrade när Sven Larsson kom i mål. Han hade gått hela sin bana med de kontroller han skulle ta. Som stöd hade han en stav. Lunchen smakade jättegott och hungriga var vi alla - även vi som inte sprungit. Det var sill och färsk potatis med gräddfil och lax med potatissallad. Bröd och ost och vin eller öl. Som efterrätt hade Björn gjort flera rabarberpajer med vaniljsås och så kaffe och kaka. Till Connys gitarrspel sjöng vi gamla gotersånger. Ann-Mari hade tryckt upp visorna. Vi berättade också goterminnen och alla var glada och pigga. Sedan hjälptes vi åt att plocka undan och diska och städa. Vi hade haft en mycket trevlig Goterträff. Vi tackar Rolf och Björn för ett fint arrangemang och ser fram emot nästa års träff. Kajsa Segerman Skarpnäcks OL SIDAN 13

14 Idrottslyftet skolsamarbete och kartritning Skolsamarbete Idrottslyftet med skolorna har fortsatt som tidigare vi har varit med på idrottsdagar med Hammarbyskolan, Skarpnäcksskola och Skarpabyskolan. För två fritis från Bagarmossens skola hade vi orienteringsaktiviteter under påsklovet och det var möjligt tack vara att ungdomarna Björn, Channa och Minna hjälpte till. Idrottsdagen med Skarpabyskolan hölls tillsammans med Skogsluffarnas OK, som också gått in i Nätverket Skarpnäck och tagit över Skarpabyskolan från oss. Borträknat Skarpabyskolan (Skogsluffarna höll i det) så har vi haft ca 200 barn från förskoleklass till åk 7 på olika orienteringsövningar. Till hösten har vi och Hammarbyskolan planer på ett utökat samarbete med orientering varje fredag eftermiddag för en fast grupp vill du vara med en eller flera gånger, kontakta Katarina. Ledare under Idrottslyftsaktiviteterna med skolorna, förutom ovan nämnda ungdomar, har varit Leif, Göran, Kajsa, Lasse L, Karin J och Katarina. Under dessa två tillfällen hann de i all fall rita en hel del, jag fortsatte med Skarpabyskolan, Minna och Channa med Skarpnäcks skola, Nya och Gamla delen, Björn ritade på Björkhagensskola, Jesper och Robert ritade sin skola Bagarmossen. Under jul- och nyårshelgerna tittade jag igenom deras ritningar och konstaterade att deras första försök var riktigt bra bättre än mina. Nu var det bara att vänta på att vädret skulle bli varmare, inte regna eller snöa så att vi skulle kunna reka på plats. Vädret gick inte vår väg Minna och jag var vid Skarpabyskolan en solig men kylig vårdag, så den kartan är i princip klar nu. När det så blev varmare, så var det i stället svårt att hitta dagar som ingen var upptagen på. Channa, Minna och jag lyckades i varje fall hitta två eftermiddagar för Skarpnäckskolans Nya och Gamla del. Där har vi en bit kvar att reka, men allt som är rekat är inritat i Ocad. Den kartan skall vara klar till skolstart i augusti är det tänkt. Återstår att reka och rita färdigt gör Björkhagens och Bagarmossens skolor, förhoppningsvis finns tid i sommar/tidig höst. /Katarina Kartritning Förra våren rekade vi Hammarbyskolans skolgård som första del av kartitningsprojektet. Jag ritade färdigt den kartan i Ocad och kunde ge skolan 30 kartor, samt att vi sålde några extra med banläggning till skolan. Som parentes kan nämnas att Skogsluffarna har köpt några ex av Hammarbyskolans karta, då de har sin vinterträning i skolans gymnastiksal och vi har tillsammans med dem haft sprint-träning på skolgårdens karta. Nu kunde jag tillräckligt för att lära ungdomarna rita i Ocad 6 (finns att hämta gratis från så under höstlovet träffades Jesper, Robert, Björn, Channa och Minna och jag i klubblokalen, utrustade med bärbara datorer och Ocad 6 för att rita kartor. Vi använde underlaget från Stadsbyggnadskontoret och efter en kort introduktion av mig, satte ungdomarna igång med att rita på varsin skolgårdskarta. Själv fixade jag lite mellanmål och tjatade på dem att ta lite paus då och då, så att de inte skulle få ont i rygg och axlar, man fastnar lätt i kartritandet när man väl börjat. Efter tre timmar sa jag åt dem att jag ville gå hem (hade varit nere i lokalen hela dagen då vi haft lite idrottslyft med en skola ). Vi hade ytterligare ett rittillfälle då tyvärr inte alla ungdomar kunde vara med. Skarpnäcks OL SIDAN 14

15 Intervju med Minna Sahlsten Högsommarvärme den 16 maj Det är lång-km och flertalet SOL:are har just gått i mål efter tuffa banor i backig terräng. Här passar jag på att göra en mini-intervju med Minna Sahlsten. En intervju som mest blev en massa skratt Nu ska ni få ta del av den! Vem är du? Jag är Minna Fyller snart 16 år och springer i klassen D16. Går i nian i Sturebyskolan i en matte/noklass. Sen rider jag också, en gång i veckan. Slutade spela fiol för ett tag sen, hade hållit på sen jag var tre och ett halvt år, men kände att jag inte riktigt hade tid. Om skolan är kul? Ja!! Eller ibland. Men det måste hända saker, annars blir jag uttråkad. Beskriv dig själv i tre ord! Tre ord? Glad. Pratsam. Och Skrattig! (Tre ord som verkligen är passande!) Så till orientering när började du? Jag började när jag var 8 år, och har alltså hållit på i 8 år oj vad länge! Har alltid varit medlem i SOL. Började på en nybörjarkurs efter att lappar hade delats ut i skolan. André (Minnas bror) ville inte alls börja, men han var tvungen Mest för att han inte skulle vara ensam hemma när jag och mamma var iväg på träning, haha! I alla fall följde han med, och vann första tävlingen som anordnades på skoj och helt plötsligt tyckte han att det var kul Så han började också! Vad är det som är roligt med orienteringen? Jag gillar att läsa kartan. Att få tänka. Sen gillar jag att springa i skogen också! Och bästa orienteringsminnet? (Minna skrattar!) Det var när jag var i Italien för två år sen med en kompis från Järfälla och hennes familj. Vi var iväg i två veckor. En av veckorna sprang vi italienska 5-dagars. Terrängen där var så fantastisk att man bara kunde stanna mitt under en tävling och tänka: wow! Jag ska åka till Italien i sommar igen, men nu med familjen. Vi ska också vara borta i två veckor och hinna med att både vandra och orientera! Och efter sommaren kommer hösten och då börjar du i gymnasiet berätta! Ja, jag börjar i Farsta Gymnasium. Ska gå deras orienteringslinje. Det innebär att vi får möjlighet att träna orientering på skoltid under specialidrottstimmarna. Jag var på intervju för ett tag sen och blev antagen! André går också där, och jag känner de flesta orienterarna som ska börja det ska bli jättekul! Målet med orienteringen just nu är att komma med till USM. Sen vill jag bara bli bättre orienterare, har inte direkt några mer uttalade mål. Om jag har någon förebild? MIG SJÄLV! Skratt! Tack Minna! /Malin Lönnqvist Nybörjarkurs 2009 Av tradition har SOLs nybörjarkurser ägt rum på torsdagar, men av olika anledningar flyttades årets kurs till den vanliga träningsdagen tisdag. Vi hade även bestämt att försöka få med vuxna som hjälptränare genom anmälan via hemsidan (SOL-anmälan) samt att samköra lite med ordinarie träning samt att vid varje tillfälle prata om någon av kartans färger och se på karttecken med motsvarande färg. Övningarna förnyades också, den inledande linjeorienteringen med lite ol-bana på slutet, drogs om till lite mer spännande skog och den avslutande ol-banan fick flyttas pga översvämning i dess tänkta väg. Första kurstillfället är alltid lika spännande hur många orienteringssugna ungdomar kommer? Ja det är synd att säga att vi ledare jublande, första gången kom fem barn med föräldrar men så entusiastiska, glada och positiva de var, så vi var rätt nöjda ändå. Andra gången kom 14 barn med föräldrar, de som var med första gången tog med sig både en och två kompisar. Vi inledde med en lek gemensamt med övriga ungdomar. Under Spanarns alla vingar med kartans färger. SI-systemet introducerades på en passa-kartan-labyrint Klas fångat upp på Ungdomsledarkonferensen tidigare under våren samt en liten passa-kartan runt IP. Flera av barnen hade varit med på Idrottlyftsaktiviteter tidigare och kände väl till hur man stämplar med SI-pinnarna. För deras föräldrar som inte orienterat sen skolan, var det en ny upplevelse och inte helt lätt att gå till rätt kontroll.! SIDAN 15

16 Vid tredje tillfället inledde vi med stämpelstafett, några föräldrar fick agera rundningsmärke. Medan barnen spelade orienterings Bingo på IP, även det en övning Klas fått med sig från Ungdomsledarkonferensen, pratade Bengt, Stefan M och Johan med föräldrarna om vår klubbs tränings- och tävlingsverksamhet och svarade på frågor om orientering i stort. Till nästa kursstillfälle skulle vi använda vår egen karta över Hammarbyskolan och spring Sprint-OL med kartbyte. Nybörjarkurs, ordinarie ungdomsträning, inbjudna ungdomar från Skogsluffarna och Samuel som sekretariat gjorde att skolgården myllrade av ungdomar som sprang kors och tvärs. Alla klasser hade en kort bana på skolgården, kartbyte till en längre bana på skolans baksida, där det finns lite skog. Några sprang sin bana fler gånger för att se vart de missat och andra sprang fler banor för tränings skull. Under alla kurstillfällen pratade barnen om att de ville ut i skogen, så vi ändrade om lite i kursprogrammet, det femte tillfället bjöd på en bana i skogen, i stället för MicroOL på IP. På skogsbanan gällde det att passa kartan ordentligt, då det var många riktningsändringar att hålla reda på. Vi pratade om kontrolldefinition, kodsiffror och hur man viker kartan och håller tum-greppet, när man orienterar, så man inte tappar bort var man är. När alla kommit tillbaka till klubblokalen fick alla information om kursens avslutning vid Flaten och Ungdomsserien. Tisdag 19 maj var det så dags för examen och diplomutdelning. När alla i nybörjarkursen kommit, gick vi igenom startproceduren, förbjudna området på kartan och svarade på frågor. Vi gick gemensamt till start, alla med varsin skugga. När alla kommit i väg, väntade Johny och Katarina spänt på att alla skulle komma tillbaka och det gjorde de! Alla fick saft och bullar, som Kajsa bakat, diplom och en Olfar samt hälsades hjärtligt välkomna till den ordinarie tisdagsträningen i den Gröna gruppen. Sundsvall- en resa norrut Vi började vår resa med att redan på onsdagen bege oss norrut. I vår bil åkte jag, mamma och Karin. Vi skulle äta middag tillsammans med Emma, Bengt, Leif och Linnea. Jag ville absolut inte äta på Rasta, efter en hemsk upplevelse på en Rasta på vägen ned till 10- mila. Därför blev det Gävle Bro, både fin mat och trevlig personal, även om vi fick vänta ett tag på maten.. Efter en god middag åkte vi vidare mot Söderhamn, där en trevlig lite bondgård väntade på oss. Bondgården hette Kungsgården och ägdes av en ett par, där frun i huset kom från släkten som haft gården sedan 1500-talet. Gården hade en gång i tiden varit en Kungsgård, där av namnet. Vi skulle sova där, för att mamma inte ville köra hela vägen från Stockholm till Sundsvall på torsdags morgon. Både jag och Karin kändes oss hemma på en gång när vi klev ut ur bilen. Jag skulle kunna flytta dit, så mysigt var det där. Mamma förundrades av alla foton som fanns på gården, frun i huset kom och berättade om alla foton och om gården. Hon berättade att hennes farfars bror (tror jag det var) var fotografen samt att han varit hovleverantör av bakpulver till svenska hovet. Vi fick även lukta på pepparmintsolja som var 100 år gammalt och fortfarande luktade starkt av pepparmint. Mycket intressant var det att lyssna på henne! Medan mamma, Emma, Bengt, Leif och Linnea satt inne på kvällen och var sociala med varandra, var jag och Karin ute på gården och kollade på alla djuren som fanns där, Det fanns gäss, kaniner, höns, en häst (som var uthyrd, synd) en tam kaja och en snäll schäfer vid namnet Boss. Tyvärr hade de slaktat grisarna. När jag och Karin kom in efter vår promenad på gården avnjöt vi alla varsin! SIDAN 16

17 kopp te eller kaffe. På morgonen bjöds det på god frukost. Det fanns gröt, fil, ägg, mackor, sylt, skinka, ost mm. Husets fru blev väldig förvånad när vi alla kom i med vår disk till köket. Enligt henne fick hon alltid själv duka av efter deras gäster. Efter frukosten packade vi ihop vårar saker, för att fortsätta vår resa mot Sundsvall. Karin, mamma och jag satt och väntade på vårt rum på de andra, som hade suttit ute i solen och väntat på oss, typiskt! När jag, mamma och Karin bar ner våra väskor till bilen hade vi sällskap av den tama kajan. Den var gullig! Sista biten av bilresan till Sundsvall gick rätt fort, trots att det var 80 väg, i princip hela vägen. När vi kom fram till vårt mål, åkte vi direkt till TC. Jag kan lova dig, vi var de första. Vi blev tvungna att leta efter någon som ville ta emot parkeringsavgiften. Sen hade vi perfekt utsikt i bilen, skyddade av regnet, när övriga tävlande anlände. Efter ett kort besök nere i Sundsvall city, var det snart dags för oss att starta. Mamma och jag hade sällskap till start, som låg nästan högst uppe på Norra Berget. När vi hade kommit i mål alla tre, efter hyfsat bra lopp, åkte vi upp till vårt vandrarhem, som också låg på Norra Berget. Jag blev förvånad över hur nära vandrarhemmet låg där vi hade sprungit tidigare på dagen. Vi i Skarpnäck plus Fanny och Stefan, bodde på vandrarhemmet ihop med Ravinen. Det var också andra klubbar som bodde på samma vandrarhem, som t ex Bredaryd. Till middag åt vi pasta med en korvsås, som vi själva hade lagat. Jag hjälpte sedan till med disken. På fredagen hade vi alla sena starttider, så jag hann göra lite skolarbeten på morgonen. Tävlingen gick i Njurunda och det var nu långdistans, till skillnad från i torsdag, då de hade varit sprint för juniorerna och medel för oss andra. Hela banan gick bra för mig förutom på slutet, till nästsista kontrollen. Jag stannade en gubbe för att fråga vart jag var. Då kom det en till gubbe och började diskutera med den första gubben vart vi var någonstans. När jag hade fått ut ungefär var jag var stack jag, men de stod kvar och fortsatte diskuterade. På kvällen åkte Jag, mamma och Karin in till Sundsvalls city för att äta på restaurang. Vi åt på en restaurang som de andra från Skarpnäck/Ravinen hittat dagen innan. Det var en Kinarestaurang som var helt okej. På lördag morgon mådde jag alls inge bra. Väl på TC mådde jag sämre och bestämde mig för att åtminstone gå och hämta min karta. Mamma, som själv inte skulle springa, gick med mig som sällskap till start. På väg till start mådde jag bättre, men bara för det började det hagla. Typiskt! Jag stack ut på min bana och bommade ettan, sprang och gick hyfsat bra till tvåan, bra till trean, lite snett till fyran. På väg till fyran hörde jag åskan och blev tvungen att sansa mig föra att inte gå fel. Efter fyran sprang jag den vägen som man hade sprungit till start, tillbaka mot TC. Sen tog jag också näst sista och sista kontrollen. Efter tävlingen skulle mamma och jag åka hem till Stockholm. Vi hade med oss två Ravinare också. Det blev en lugn och snabb bilresa hem, med ett stopp vid Gävle Bro för middag. Väl hemma var jag död och det blev en tidig kväll för både mig och mamma. Av: Minna! SIDAN 17

18 Come back med mersmak Från 80-talet och framåt har Rune sprungit 16 fjäll-ol och jag 12 st. Tio har vi sprungit tillsammans. Vi har klättrat upp på Åreskutan, vadat över många jockar, trotsat dimma och snöyra och spänstigt studsat utför sluttande hängmyrar. Jag har många minnen av hur stark man känner sig när det går utför med ett lagom mjukt underlag översållat med hjortronblommor och andra färggranna fjällväxter. För några år sedan slutade vi dock springa fjäll-ol. Vintern 2008 hade dock abstinensbesvären satt in så i år var det dags för en come back. Rune har under tiden bytt namn till det gamla släktnamnet Mäkikaltio. Han har ju vuxit upp till stor del i Sataajärvi utanför Pajala där han är släkt med de flesta invånarna. Jag var själv där uppe med familjen en midsommarvecka på 90-talet och har färgstarka minnen av dessa trygga, speciella men rättframma Tornedalingar. Miljön där uppe sätter nog sin prägel för livet.. Nåväl, när Rune tog upp frågan om fjäll-ol, så tvekade jag inte. Jag visste ju vad det innebar. Funäsdalen med sin fantastiska blomsterprakt i juli, stuga 7 i stugbyn med utsikt över Funäsdalssjön och Slalombacken samt altan i solnedgången och bastun en trappa ned. Själva orienteringen oroade jag mig inte så mycket för. Jag tänkte att det gäller ju bara att vara lite bättre tränad än Rune så behöver ju inte jag gå på max. Under vintern och våren tog Rune det riktigt seriöst och tränade nästan varje dag. Kilona rasade och flåset förbättrades. Den 28 juli var det dags. Barbro och jag samt vårt surrogatbarnbarn, boxadoren Wilma åkte iväg via Idre där vi har ett fjällhus. Vi övernattade där, läste i gästboken om björnbesök och högg lite ved till vintern. Dagen därpå åkte vi de sista 8 milen via det vackra Tännäs upp till stugan i Funäsdalen. Den ivrige Rune var redan på plats. Han hade tillbringat tre veckor uppe i Sataajärvi och hans enda bekymmer var hur hans två katter hade det hemma i Hållsätra. På torsdagen var det dags att starta tävlingen. För oss i H65 gällde det tre dagar om ca 11 km per dag i en terräng med ca 350 m stigning per dag. Vi kom fram lite sent till startplatsen i Tänndalen och hade glömt att stanna till vid tävlingsexpeditionen för att hämta startkuverten. En funktionär sa emellertid att de fanns uppe vid startplatsen, så där en två hundra meter upp i slalombacken. Mycket riktigt,. Vi fick kuverten där uppe. Vi hade dock en liten dispyt, då det i kuverten fanns två tuber jämtlandsmessmör. Rune sa. släng dom, men som smålänning klarade jag inte det utan lyckades pressa ned båda två i midjeväskan. Starten är alltid kl 10 och man ska alltid uppför till första kontrollen. Jag tänkte i mitt stilla sinne ska vi verkligen klara detta? Jag var övertygad om att jag var bättre tränad än Rune, men våra små orienteringar i Stockholmstrakten på kanske 3 till 4 kilometer i slät terräng brukar kännas i kroppen. Hur skulle vi egentligen klara tre ggr så mycket tre dagar i rad? Pang där gick starten och 350 patruller spridde sig solfjädersformat i slalombacken på väg söderut upp mot de blågrå fjälltopparna i fjärran. De tre första kontrollerna gick bra. Jag klämde i mig en messmörstub och så vände vi norrut nedför fjällen mot en liten bäckkrök i björkskogen. Då terrängen var besvärlig så var det svårt att stega. Alltså vi stannade lite för tidigt, men efter ca 5 minuter så kom vi ändå rätt. På hemvägen hade vi två kontroller till och efter en halvtimme så kunde vi spurta i mål. Bastun och ölen satt fint. Nu hade också Monica från Östersund dykt upp för att supporta oss. Dag två och tre gick norrut, upp mot Lill- och Stor-Skarven. Vi tvingades upp ganska högt så vi fick kontakt med några rejäla snäfläckar. Alla tre dagarna var det som vanligt. Jag kanske rörde mig lite bättre medan Rune såg lite bättre. Han kunde se kontrollerna på långt håll, medan jag som färgblind hade det betydligt svårare. Sista dagen var det strålande sommar-! SIDAN 18

19 väder, så trots en begynnande trötthet så kändes det nästan för tidigt att avsluta årets fjäll-ol. Både Rune och jag var överraskade av uppmärksamheten i målfållan och att vi faktiskt kunde springa ända in.. Efter fotografering och vätsketillskott var det dags att återvända till Funäsdalen för en härlig middag. Barbro jag och Wilma orkade också med ett besök i toppstugan. Det var lite jobbigt att komma i liftstolen med en vilt sprattlande hundvalp i famnen. Så småningom lugnade hon sig i alla fall. Färden ned gjordes till fots samtidigt som vi plockade en hel del blåbär. Döm om min förvåning när Wilma vid nedkomsten direkt rusade bort till liftstationen. Hon vill uppenbarligen åka en vända till! På söndagen, packning och återfärd mot Stockholm. Nu återstår nästa prövning., Veteran-VM i Australien. Johan Sandwall Dolomite 5-days 2009 Två veckor kvar, sen åker vi, tänker jag när André, Ari och jag börjar dagens backträningspass idag skall jag upp för hela Hammarbybacken utan att stanna. Tidigare har jag tagit mig upp i etapper, som intervaller. Nu är det bara grusvägen ner. Vad bra det känns idag, lagom uppvärmingstempo, hinner jag tänka innan det som inte får hända, händer höger fot viker sig under mig, jag tror något gått av, så ont gör det. Jag ropar till Ari och André att vänta, mer får jag inte fram. Tårarna bara väller fram, smärtan gör att det inte går att stoppa dem. Jag sitter i minuter och bara trycker hårt om fotleden, mest för att få undan smärtan. Ari undrar om han ska gå och hämta bilen, André erbjuder sig att bära mig. Men, envis som jag är, säger jag åt dem att fortsätta sitt träningspass, jag linkar hemåt, med höger fot släpandes efter mig. Måndagen efter går jag till Orienteringspecialisten och köper skenor som stöd för fotleden, till båda fötterna för säkerhets skull. Träffar Johan T på Sommarserien på tisdagen och berättar förstås vad som hänt och att jag äntligen köpt mina fotledsstöd (Johan och jag har pratat om sådana tidigare, när vi jämfört våra dåliga fotleder). Johan tyckte det var dumt att köpa skydd efter att man skadat sig, som om de skulle funka som dagenefter-piller eller något. Nej, sa jag, men är huvudet dumt får kroppen lida 28 Juni, äntligen på väg, vårt ressällskap från Järfälla, Anne, Kenneth och Jasmine, är med på samma flyg. Vi landar på Milano, Linate och hämtar ut våra hyrbilar. Vi har beställt en Ford Focus, kombi med stort bagageutrymme, men får en BMW, med betydligt mindre bagageutrymme. tur var väl det att Aris väska inte kommit Den kommer till oss två dagar senare. Efter tre timmars bilfärd är vi i Castelrotto/Kastelruth Syd-Tyrolen. Där pratar de mest tyska, vilket alla utom Minna tycker är bra, hon pratar franska. Under följande vecka gör vi vandringar runt Seiser Alm-platån varje dag. Vandringarna är mellan 4 och 8 timmar. Längst tid tar det att gå upp och nerför Schlern. Vi hinner även besöka Ismannen, Ötzi, i Bolzano och att träna på kartan från JVM 1993, som gick i Kastelruth. Foten känns rätt OK, att gå funkar bra, provar att springa lätt på spåret, i uppförsbackarna, funkar det med. En kväll går vi ner till byn för att dricka kaffe, på vägen hem viker sig foten igen, ederna jag drar tål inte att upprepas här. Det är bara att linka hem och linda hårt och ha foten i högläge, bara tre dagar kvar till Dolomite 5-days Italienska 5-dagars. Lördagens bilfärd mot Fiera di Primiero är mäktig, vi åker över flera pass bl a Passo di Sella och! SIDAN 19

20 Passo Rolle. I Primiero träffar vi fam Eklund och massa andra orienterare. Hela staden är full av reklam för JVM, som går samtidigt. I var och varannan butik hänger det skärmar och affischer. Så mycket ståhej runt 5-dagars brukar det inte vara, säger Minna, som var med om det för två år sedan. Vi hämtar ut våra nummerlappar, kollar vart bussarna går och insuper atmosfären. På hotellet äter vi en trerätters middag och sover gott i våra sängar. Söndagen börjar tidigt, vi åker upp till Passo Cereda för att träna. Naturen är minst sagt utmanande och vi är glada att ha med Ann, som ger oss massor av tips. André tar hela banan, Ari och Kenneth 2/3 och vi tjejer halva banan, det räckte bra för oss, brant och på skrå, djupa bäckraviner och stenar som inte ser ut som stenarna gör hemma, i verkligheten alltså. Ett träd kunde växa på stenen och helt kapsla in den med sina rötter. Vid ett tillfälle trodde jag vi var vid en massa punkthöjder, trodde vi gått fel, för på kartan var bara tecknet för stenar Efter dessa lärdomar, kände vi oss förberedda för det egentliga äventyret. På kvällen gick vi till invigningen, där träffade vi på seniorlandslagets Helena Jansson, jag måste ju fota det förstås: Hittills hade vädret varit med oss, knappt något regn, den tiden var nu över. Måndag morgon och regn. Vi tog bussen till Caltena, JVM skulle köra sprint i byarna och övriga hade förkortad långdistans. Vägen till start var minst sagt utmanande, 2,5 km och 380 meters stigning. Till start hade jag hade sällskap med Anna Pettersson från Attunda, ibland orkade vi inte prata för att det var så jobbigt att gå. Tänkte på Inez som gått samma väg och sen skulle gå sina bana och från målet gå 2 km nedför tillbaka till TC, vilken kämpe vi har i klubben. På väg till start slutade det i alla fall att regna. Starten var lite lustig, alla kartor, för alla klasser, låg uppåtvända så att man kunde titta på dem, men aja baja om man försökte ta tag i den och lyfta upp den. Konstaterade snabbt att det här blir jobbigt för min fot, mest på skrå alternativt brant uppåt. Ekvidistansen var 5 meter, höjdkurvorna var många och satt tätt. Gick för högt till min första kontroll, mest för att jag följde höjdkurvan, framme vid bäckravinen fick jag gå neråt. Till tvåan skulle jag följa nästa höjdkurva, vilket inte var riktigt sant, jag skulle klättra upp åtta kurvor (det såg jag senare på kvällen vid dagens kartgenomgång, skyllde på imma på glasögonen). På min väg till tvåan hjälper jag Madelen från Schweiz. Vi springer samma bana, Women B, motsvarande Ö7/Ö8. Madelene har bara orienterat fem månader och hon tyckte med all rätt att banan var svår, vi hängde ihop hela banan, hon var jätteglad att hon träffat på mig sa hon, annars hade det varit för svårt. Jag tyckte att hon var duktig med tanke på sin korta orienteringskarriär, hon kom totalt två platser bättre än mig och var en mycket bättre löpare än jag. Förutom kontroll 2 så missade vi inte speciellt mycket till övriga kontroller. Var ändå nöjd med dagen, trots att jag var ute länge. Såg fram emot dag två, då vi skulle till Passo Rolle och fjällorientering. Under natten hade ett rejält åsk- och blixtoväder härjat runt om Primiero. Regnet hängde i luften, men dröjde lagom länge innan det kom. Olle, Göran och jag startade sista av vårt Skarpnäcks gäng. På väg till start börjar det att regna, då talar vi inte om ett stilla sommarregn, utan rejält hällregn och sju grader varmt. Vi står en stund under tak och dricker vatten. Uppe vid start ställer arrangörerna ut ett partytält, Olle och jag ställer oss i mitten, där är det riktigt varmt tack vare alla andra löpare runt omkring oss. Vi ser Göran sticka iväg i regnet. Jag säger till Olle att vi är nog rätt dumma i huvudet som står i Dolomiterna i regn för att ut och orientera. Olle skrattar och håller med. Första kontrollen är lätt, ner i dalen och bort mot skogsdungen. Rejält blött, tungt att springa i det våta gräset, till råga på allt börjar det åska och blixtra. Funderar på hur Minna mår, hon gillar inte blixtrar. Tänker att det är ok om hon inte startar. Minna ogillar vädret, men startar och tar sig igenom sin bana på ett bra sätt. Jag är glad att jag valt att sätta på mig underställströja och vantar. Ser ingenting pga av regnet, är! SIDAN 20