Bulletinen. Enskilda vägar i framtiden Schablonberäkning, självdeklaration, medfinansiering på upp

Transkript

1 Bulletinen Riksförbundet Enskilda Vägars medlemstidning Nr Enskilda vägar i framtiden Schablonberäkning, självdeklaration, medfinansiering på upp till 90 procent mm 35 miljarder till landsbygden Vägverket går 2010 in i Trafikverket Vad händer när vägar blandas med sjöfart, järnvägar? Sveriges Kommuner och Bulletinen Nr Landsting Knyt en avgift till de kommunala vägarna istället för att gå via skattsedeln.

2 Vilken hejdundrande jubileumsfest det blev i Södertälje! Vår förbundsstämma i Södertälje kommer att gå till historien. Pompa och ståt med kunglig glans, invigningstal av infrastrukturminister Åsa Torstensson, högtidstal av landshövdingen i Västerbotten Chris Heister och många intressanta synpunkter från deltagarna i de båda paneldebatterna. Alla som inte hade möjlighet att komma till Södertälje får i detta nummer av Bulletinen tillgång till en omfångsrik rapportering. Förhoppningsvis något ni kan ha nytta av i ert arbete och era kontakter med myndigheter runt om i Sverige. Enskilda vägens historia Vi lämnar nu 100 enskilda vägår bakom oss. Men för att lämna några minnen till vår eftervärld kommer historikern Per Blomqvist nästa år med den första historieboken om enskild väghållning. REV blickar framåt Med en organisation som verkligen är på frammarsch blickar vi självklart också framåt. Nya intressanta utmaningar står framför oss. Medlemsantalet ökar glädjande nog och vi förstärker vårt kansli i och med detta. Fortsatt fokus på enskilda väghållare? Jag kan inte låta bli att fundera över var enskild väghållning hamnar i det nya stora Trafikverket som kommer att sjösättas i april Blir de enskilda väghållarna bortglömda för alla storsatsningar i infrastrukturen? Säkert läste ni i förra numret av Bulletinen hur REV ska försöka påverka politiken via en offensiv handlingsplan. Detta blir vår ledstjärna i vårt arbete för 2010 och framåt. Ett år är till ända. Vissa av oss ser fram mot en snörik vit vinter och andra inte. Oavsett hur det blir så vill jag önska alla medlemmar i vår organisation och naturligtvis alla andra som läser vår tidning en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År! REV Bulletinen utges av Riksförbundet Enskilda Vägar Adress: Riddargatan STOCKHOLM Telefon: Fax: E-post: kansliet@revriks.se Postgiro: Bankgiro: REV Bulletinen utkommer med 4 nr per år. Citera gärna Bulletinen - men ange källan. Ansvarig utgivare: Sven Ivarsson Produktion: AB Gunilla Hellström / 2st.ab Form och original: Misse Nygård Josefsson Annonser: Kansliet REV tar inget ansvar för annonsörernas utlovade förpliktelser m m. Kansliet har telefontid: Måndagar-onsdagar, fredagar Torsdagar Lunchstängt På kansliet f inns Ulf Säfström, VD , Leif Kronkvist, vägingenjör , Maria Sundström, kanslichef , Solweig Hultén, assistent Bengt Allfors, it-och hemsideansv, tisdagar Sture Källgården, lantmätare, fredagar Birgit Westlund, kassaförvaltare, torsdagar Valda funktionärer Ordinarie: Sven Ivarsson, ordförande Bengt Nydahl, vice ordf, advokat Sture Källgården, lantmätare Mikael Näslund, företagare Margareta Vikgren, ekonom Kristina Åberg, administratör Christer Ångström, jurist Suppleanter: Jan Ellström, ingenjör Uno Jakobsson, advokat Jan Johansson, företagare Lotta Thisell, företagare Revisorer: Åke T Carlestam Ulf Crona Revisorssuppleanter: Anders Gejke Berndt Wiklander Valberedning: Curt Carleteg, sammankallande Inger Strömberg Bengt Larsson Omslagsfoto: Misse N Josefsson Riksförbundet Enskilda Vägar grundades 1968 och har som uppgift att företräda de enskilda väghållarnas intressen. Förbundet bistår medlemsorganisationerna med råd och anvisningar i juridiska, ekonomiska, väg- och lantmäteritekniska frågor, bedriver opinionsbildning och arrangerar utbildningar. Verksamheten finansieras i huvudsak med medlemsavgifter. I medlemsavgiften ingår ett för väghållare heltäckande försäkringspaket. Kansliet kommer att vara stängt dec, 31dec-6 jan. Öppnar åter den 7 jan Bulletinen Nr

3 FOTO: MISSE N JOSEFSSON Glada miner när alla sjöng REV-sången. Innehåll FOTO: MISSE N JOSEFSSON REV-100 ÅR 4 Vad blev det av jubileumshelgen? 7 Åsa Torstensson: Jag kan inte nog uttrycka min uppskattning för ert engagemang 10 Chris Heister: Bra infrastruktur behövs i alla delar av Sverige 12 Mingel alla var där 14 REVs jubileumsdebatt 22 Lena Erixon: Nya enskilda vägar i full färd mot Debatt: Landsbygdsutveckling för en morgondag 36 Företag och organisationer fanns på plats 38 Robert Nydahls minnesord FOTO: GUNILLA HELLSTRÖM Kunglig inledning. FOTO: MISSE N JOSEFSSON 4 REV-NYTT 41 Nya styrelsen 41 Ny VD ÖVRIGT 40 Nobelpriset i ekonomi 2009 och den enskilda väghållningen. 12 Åsa och Sven höll händer och sjöng REV-sången i kör. 38 Uppdrag i vägföreningar går ofta i arv. Här två generationer advokater Nydahl. Bulletinen Nr

4 Sven Ivarssons sammanfattning av de enskilda vägdagarna i Södertälje den oktober. Vad blev det av jubileumshelgen? 2007 var vår ambition att på sikt etablera de Enskilda Vägarnas dag vartannat år, i samband med vår stämma. Då skulle REVs verksamhet stötas och blötas under dagarna två, då skulle vi redovisa våra erfarenheter och avkräva politiker och myndigheter besked. Förhoppningen var att vi efter några årsstämmor skulle ha nått detta mål. Vi är redan där! Vid årets stämma fick vi rekord i antalet deltagande medlemmar, från Skåne till Norrland. Vårt statsråd var på plats. Generaldirektörerna för Vägverk och Jordbruksverk, och för Vägverket även styrelseordföranden, liksom för det nybildade Tillväxtverket. Konferensanläggningen Skogshöjd var fullbelagd. Utställningsutrymmena utnyttjades till max. Programmet var oerhört professionellt, med allt från kungligt besök, trumpetfanfarer och artister med specialskrivna sångtexter till seriösa föredrag, debatter och seminarier. Snyggt jobbat av Maria Sundström och Solweig Hultén från REVs kansli tillsammans med Lars-Gunnar Tannerfors som också var konferencier. Tack. Vikten av enskild väghållning De enskilda vägdagarna öppnades av infrastrukturminister Åsa Torstensson, som i sitt tal återigen betonade vikten av ett fungerande finmaskigt vägnät. För att denna och övrig infrastruktur ska fungera har alliansens regering satsat mycket på Kungen hittade i sitt inledande tal genast en gemensam värdegrund i problemet att få pengar av staten som omfattar de enskilda väghållarna och tydligen även hovet. Vi fick även höra Carl Bildts, Göran Perssons, Jan Guillous och Leif GW Perssons syn på enskild väghållning. Allt framfört av den väl kamouflerade komikern Göran Gabrielsson. infrastrukturen. Från de enskilda väghållarnas sida upplevdes kanske en besvikelse över att regeringen inte vill tillsätta en utredning avseende den enskilda väghållningen i ett brett perspektiv. Vi ser fram emot att Trafikverket tar tag i frågan, när sammanslagningen mellan Banverket och Vägverket resulterat i Trafikverket efter den 1 april Lördagens debatt upplevdes dessvärre av flertalet som en uppvisning i myndigheternas förmåga att skjuta över ansvaret på varandra (se sid 14). Enigheten var total i att det är ett samhällsintresse att ha en effektiv och ordnad väghållning på landsbygden. En självklarhet för att man ska kunna bo och verka där. Hela Sverige ska leva! Sedan blev det värre när det konstaterades att avsatta medel i Landsbygdsprogrammet hanterades olika, det upplevdes till och med som godtyckligt i olika delar av landet. Bollen rullade raskt mellan Tillväxtverkets ordförande, dessutom landshövding, till Jordbruksverkets generaldirektör, som passade till Vägverkets ordförande som kände att det här var nog inte Vägverkets bord Som Anna- Clara Snygg från Bohuslän uttryckte det: Kontakten med verkligheten var inte så påtaglig. Lugn REV-stämma Eftermiddagens stämma hölls under sedvanligt lugna former som det väl brukar vara när oförändrad avgift föreslås. Det kanske känns igen från våra respektive egna föreningar? Det var endast i samband med hanteringen av föreslagen budget som 4 Bulletinen Nr

5 Rekordmånga deltagare. Skogshöjds största sal var fylld till sista plats. jag efteråt kände att frågan om personalkostnader kanske blev otillräckligt belyst. Man ville inte ifrågasätta förtroendet för styrelsen. Eftersom det ligger lika mycket i styrelsens som medlemmarnas intressen att dessa bitar är klarlagda vill jag återigen försöka förklara den uppkomna skillnaden i lönekostnader. Ökade lönekostnader Fördubblade lönekostnader är uppseendeväckande. Den förra budgeten gjordes till stämman 2007 med andra förutsättningar. Jämfört med föregående period har vi att finansiera ytterligare tre tjänster. En lantmätare och en vägtekniker (ännu ej anställda) samt den administrativa assistent som redan är anställd, men som inte fanns med i föregående budget. Kostnaderna för tidigare anställda representerade deltidstjänster som under den gångna perioden måste gå upp i arbetstid. I budget tas kostnaderna för dessa upp med faktisk arbetstid. Kostnaderna beräknas nu för tidigare anställda med mera tid och förväntade lönejusteringar under kommande period samt kostnader för de tre som inte var med i föregående budget. För de sju anställda fyra med heltid och tre med varierande deltid är nyckeltalen rimliga över tvåårsperioden. Om någon vill ha denna fråga ytterligare belyst så står undertecknad eller Maria Sundström gärna till förfogande för mer detaljerade uppgifter. Middag med hedrande av REV Kvällens middag med tal av bland andra Vägverkets generaldirektör Lena Erixon gav sin framtidsvision. Stämman förflöt under lugna former. men hettade till när personalkostnaderna diskuterades. Åsa Torstensson, Gunilla Franzén från VTI, Lena Erixon, Vivi-Anne Behm från Gloppe VF. Inte minst nestorn, förre vice ordföranden advokat Robert Nydahl som var med och ombildade Riksförbundet 1968, var nog en upplevelse för de flesta av oss (talet finns på sid 38). Robert är vidtalad att skriva en artikel med flera av sina minnen från tiden. Dag två inleddes med seminarier som trots den tidiga timmen, dagen efter kvällen före, var både välbesatta och uppskattade. Dessa seminarier kommer att redovisas i kommande nummer av Bulletinen och bilderna som visades ligger utlagda på hemsidan som åhörarkopior. Raka rör mot framtiden Avsnittet som avslutade Enskilda Vägdagarna inleddes av Vägverkets generaldirektör Lena Erixon. Hon presenterade forts nästa sida Bulletinen Nr

6 Leif Kronqvist hälsade alla välkomna. Alla håller händer utom Lars-Gunnar Tannerfors. Hans-Otto Nilsson och Ma Rekordartat deltagande i I vimlet: REV-medlemmar, politiker, vägverkare, lantmätare, Kungen och många fler. Curt Carleteg och Margareta Vikgren. Lotta Thisell. The Diamonds underhöll. Sven Ivarsson, Eva Linnard och Åsa Torstensson. Bengt Allfors med frun Birgit. 12 Bulletinen Nr

7 rtin Felldin. Per Wenner. Vägverkets Owe Willingskär och Linnea från Diamonds. Camilla Nygårds 2009 års förbundsstämma Foto Gunilla Hellström, Misse N Josefsson Vivi-Anne Behn. Eva Linnard och Åsa Torstensson applåderade hedersledamoten Robert Nydahl. Ingrid Nydahl. Maria Sundström. Linnea bjöd upp REVs herrar till vild dans. Elwe Nilsson och Anna Liss Daniels. Bulletinen Nr

8 forts från föregående sida Vad blev det av... Infrastrukturminister Åsa Torstensson verkade trivas i REVs Sven Ivarssons sällskap. några intressanta funderingar om utmaningar och utvecklingstrender med sikte på Det är naturligtvis svårt att sia om framtiden, men det är till exempel uppenbart att klimatförändringarna kommer att påverka också oss enskilda väghållare. Sedan fortsatte det Med nya krafter för en stärkt utveckling av Sverige. Här kom flera frågor upp som kändes betydelsefulla. Vid sittande bord konstaterade Vägverkets Per Wenner och Gunilla Glasare från Sveriges Kommuner och Landsting att det snarast behövs en diskussion med REV om kommunernas nuvarande hantering och framtida engagemang i fråga om enskilda vägar. Från Maskinentreprenörernas Håkan Norén kom praktiska råd och synpunkter som upplevdes som möjliga att åka hem och omedelbart börja tillämpa. Framtida utveckling av Landsbygdsprogrammet med sina 35 miljarder kronor över sju år belystes med både möjligheter och svårigheter när det gäller enskilda vägar. Som framgick av politiskt sakkunnige Maria Wingård från Jordbruksdepartementet är inställningen positiv och från REV får vi bevaka området. Problem kvarstår vad gäller vissa länsstyrelsers synsätt. Besked från Vägverket Mest positivt och verklighetsnära förutom möjligen från Håkan Norén var ändå inläggen från Per Wenner. Nu kom beskeden vi väntat på: Bidragen till broreparationer höjs till högst 90 procent vid orimligt höga kostnader för den enskilde. Schablonersättningar ska inte innebära de våldsamma geografiska medelsförskjutningar som diskuterats. Övergången till schablonersättningar ska följas och utvärderas gemensamt med REV. Längdkriteriet 1000 meter ersätts av lägsta beloppsgräns, trafikarbete eller liknande. Vägverket inrättar ett råd med berörda intressenter för enskilda vägar. Rådgivning och service till de enskilda väghållarna ska säkerställas. Dessutom markerade Per Wenner mycket tydligt att Vägverket vill ha ett positivt samarbete med de enskilda väghållarna för att även fortsättningsvis göra den goda resan möjlig. Konstruktiva diskussioner Nu ska vi lösa frågorna om samhällsnyttan kontra nationella mål med den statliga medfinansieringen, konstruktions- och trafikklassansvar för konstbyggnader, momsproblematiken, m m. Vi ser fram emot många, konstruktiva diskussioner med Vägverket. Avslutningsvis får vi nu dra en lättnadens suck att allt med undantag för Skogshöjds ljudanläggning fungerade bra och många deltagare uttalade sig spontant positivt direkt efter stämman. Nu gäller att ta nya tag och se fram emot Enskilda Vägdagarna 2011 inget jubileum, men ett bra program kommer det att bli. Text Sven Ivarsson Foto Gunilla Hellström, Misse N Josefsson 6 Bulletinen Nr

9 Åsa Torstensson Jag kan inte nog uttrycka min uppskattning för ert engagemang Det är en ära att få komma efter Hans kungliga höghet. Tack också för att jag får komma hit till detta jubileum. Jag vill precis som Kungen gratulera till era 100 år, eller kanske snarare Ni är ju ganska smarta med hur er matematik fungerar. Men det är ett samhällsbygge som ni i bred och dubbel bemärkelse ska fira jubileum för. För det är ni som sitter här som gör arbetet. Det är ni som bygger. Det är ni som gräver. Det är ni som rensar. Det är ni som skottar och hugger om dagarna. Och om kvällarna då planerar ni, tänker, ringer och skriver. Ibland voterar ni. Ibland är ni oense. Och allt detta hör ett samhällsarbete till. Allt detta är grunden för ett demokratiskt arbete och en stark lokal demokrati. Men det är också garanten för att ett samhälle på 2000-talet ska fungera. För visst ska vi fira Riksförbundet Enskilda Vägar. Men idag vill jag att vi också har fokus just på er som finns här, och alla andra som finns runt omkring i landet, som är garanter för att en vägsamfällighet fungerar. För ni vet, och jag vet, att för att hela Sverige ska leva behövs enskilda vägar. Det enskilda vägnätet är en viktig hörnsten för att knyta ihop Sverige. Regeringen har därför prioriterat just satsningar på infrastruktur i hela landet. Jag har satsat på en utvecklad infrastrukturplan som knyter ihop de olika transporterna. För vi vet att vi är beroende av både väg och järnväg, ibland sjöfart och däremellan flyg. Men vi vet också att över en miljon människor är direkt beroende utav en enskild väg som har statsbidrag. Var fjärde godsoch persontransport har sitt ursprung från en enskild väg med statsbidrag. Sedan måste jag också säga att vi har bortåt fritidshus som har sin anslutning till en enskild väg. Det är därför som vi ska ha fokus på hela resan, på hela transporten. För tanken med både vägar Jag vet att det är mycket, mycket vardagsslit hos er. Det är mycket ideellt engagemang som läggs ner i våra vägsamfälligheter. Det är ovärderligt. Åsa Torstensson och järnvägar är att det ska kännas tryggt att använda dem. Det ska vara smarta val vi kan göra och det ska kunna vara enkelt att röra sig. Det ska kunna vara enkelt att bo med en familj på en plats och att någon i familjen arbetar på en annan plats. För det är med stora arbetsplatsregioner som vi också kan skapa möjligheter att ha flera arbetsgivare att välja på. Då hänger det ihop. Där resan börjar på enskild väg, måste den vara i bra skick för att pendlingen ska kunna kännas trygg. Men också att X2000 faktiskt kommer fram i tid. Det är så vi utvecklar hela landet och ger förutsättningar både för att ni ska utveckla ert lokalsamhälle, men också att vi kan skapa förutsättningar för nya kreativa företagare, som kan utveckla nya jobb och nya företag, runtomkring i hela landet. Våra enskilda vägar är en grundbult för att knyta ihop såväl människor som landet. Det är forts nästa sida FOTO: MISSE N JOSEFSSON Bulletinen Nr

10 forts från föregående sida Jag kan inte nog... på det sättet som vi skapar möjligheter för människor att kunna välja sina andningshål, och att ändå känna trygghet för att äldreomsorgen fungerar och att barnens skolväg känns trygg och säker. Med den här bakgrunden är det ju så att era krav och era förväntningar på statens medfinansiering för enskild väghållning är ganska motiverade och det finns en förklaring till dem. Det är därför som regeringen nu skapar just förutsättningar för att infrastruktur ska bidra till företagande och tillväxt i hela landet. För det är när transportsystemet fungerar som det underlättar människors vardag. Därför så började jag med att prioritera pengar till drift och underhåll. Det ger inga rubriker i några tidningar. Men ni vet hur viktigt det är. Och jag vet också att det finns mycket kvar att göra på den sidan, men vi har höjt anslagen med 25 procent. Regeringen satsar på infrastruktur Regeringen går nu vidare och vi gör en kraftig ambitionshöjning som uppgår till 417 miljarder kronor för åren Dessutom har vi satsat ytterligare 10 miljarder kronor i närtidssatsning. Här finns också riktade pengar till tjälsäkringar på våra vägar från Dalsland och norrut. Så sent som för tre veckor sedan presenterade jag budgeten där vi nu satsar ytterligare 1,6 miljarder på infrastruktur. Pengar som vi tidigarelägger på vägsidan för att stärka trafiksäkerheten och för att förbättra kollektivtrafiken. Och för att göra smarta investeringar i en tid när vi får mer väg, mer asfalt och mer grus för pengarna. På så sätt gör vi två smarta val. Vi skapar bra förutsättningar för jobb i en tid då vi är oroliga för att jobben försvinner. Och vi skapar bra förutsättningar för att vi har ett tryggt och bra vägsystem när konjunkturen vänder. När det gäller de enskilda vägarna har regeringen gått från ord till handling och satsat nya resurser höjde vi anslaget med 100 miljoner gjorde vi en extra satsning på 154 miljoner kronor och 2010 satsar vi 50 miljoner kronor extra i den delen utav de nya 1,6 miljarderna. Det som kanske för mig är det viktigaste är att de enskilda vägarna ingår i planeringsramen och planeringsperioden fram till Det är så vi knyter ihop landet. Det är så vi knyter ihop ett vägnätverk. Så här ser det ut över landet. Vi gör en översyn via Vägverket och Vägverkets projekt har drivits i nära samverkan med de olika aktörerna. Allt i Närtidssatsning: bidrag enskild väg 0-5 mkr i länet 5-10 mkr mkr > 20 mkr syfte att se över nuvarande regelverk för att förenkla, effektivisera och göra det tydligare. Översyn av nuvarande regelverk Översynen innebär också en översyn av arbetssättet, som ni har efterfrågat. Ett exempel på det är införandet av schablonberäkning för i stort sett samtliga vägar med statlig medfinansiering. Förslaget innebär rättvisare fördelning av tillgängliga medel samt en stor förenkling i hanteringen. För att göra en mjuk övergång till schablonberäkning finns ett förslag på en övergångslösning under fem år. Naturligtvis ska vi också bli bättre på uppföljning för att se att det fungerar som det var tänkt. Vägverket ser också över hur verksamheten ska vara organiserad. Syftet har varit att göra en bättre integrering av verksamheten inom enskild väghållning med i första hand den verksamhet som finns inom drift och underhåll. Sammantaget kan man säga att den här förändringen utav arbetssätt har skapat förutsättningar för en effektiv hantering av verksamheten. Det betyder att Vägverket kan utnyttja sina resurser till stöd och rådgivning för enskild väghållning. Men hjälpen ska också omfatta vägar som inte uppbär statlig medfinansiering. Det är viktigt att Vägverket tillsammans med enskilda väghållare arbetar med en större framförhållning och långsiktighet i planeringen av de åtgärdsbehov som finns både för underhåll och investeringsåtgärder, för att vi bättre ska kunna utnyttja våra tilldelade medel. Jag vill bara nämna vikten av underhåll av våra broar. Det är naturligtvis så att det diskuteras mycket vad som nu händer med ett kommande Trafikverk. Många frågeställningar berör Vägverkets och Banverkets sammanslagning. Men det här har skett under en process. Så det blir en logik i att vi börjar med infrastruk- 8 Bulletinen Nr

11 turplanering där vi ställer krav på en mer sammanhållen trafikslagsövergripande planering. Då blir det naturligt att i slutändan under våren skapar vi ett Trafikverk. Storleksmässigt blir det inte större än tidigare, för under tiden har vi bolagiserat både produktionsdelar (vi har Banverkets produktion kvar) och den konsultverksamhet som nu finns inom Vectura. Bredbandsfrågan Ni sitter här och är starkt engagerade i enskilda vägar, men det finns en annan del som jag också samtidigt skulle vilja ta upp. Det är våra bredband. Det finns naturligtvis stora skillnader, men likheterna med att arbeta för enskilda vägar och arbeta för tillgång på bredband i glesbygd är påfallande många. Det rör sig om nödvändig infrastruktur. Såväl fungerande vägar som bredband krävs för att vi ska möjliggöra en effektiv verksamhet för våra landsbygdsföretagare, och för att vanliga hushåll ska kunna använda bredband för att förenkla sin vardag. Det handlar ofta om markfrågor. Det handlar om offentligt stöd. Det handlar om upphandling. Det handlar om samverkan mellan privata och offentliga aktörer. Allt detta som ni är så bra på. Men det finns en skillnad. Ni har så lång tid med er historia, och har därmed så mycket erfarenhet. Det andra arbetet med att skapa förutsättningar för bredbandsutbyggnad är fortfarande i pionjärstadiet och kanske bara har att jämföra med tio år. Min vädjan till er är att när ni arbetar i ert dagliga liv så vet jag att ni också möter diskussioner kring bredbandsutbyggnad. Bjud på era kunskaper. De behövs. Jag vet att det är mycket, mycket vardagsslit hos er. Det är mycket ideellt engagemang som läggs ner i våra vägsamfälligheter. Det är ovärderligt. Jag kan inte nog uttrycka min uppskattning för ert engagemang. Som jag sa i min inledning för att hela Sverige FOTO: MISSE N JOSEFSSON Såväl fungerande vägar som bredband krävs för att vi ska möjliggöra en effektiv verksamhet för våra landsbygdsföretagare, och för att vanliga hushåll ska kunna använda bredband för att förenkla sin vardag. Åsa Torstensson FOTO: MISSE N JOSEFSSON ska leva behövs våra enskilda vägar. Nu kära stämmodeltagare hoppas jag att ni får två mycket intressanta och stimulerande dagar här. Härmed förklarar jag jubileumsstämman för öppen. Fråga till Åsa Torstensson: Tror du att det skulle vara möjligt att ha en utredning som fortsätter på trafikverksutredningen och som diskuterar enskilda vägar, dvs får den med i ett paket när man nu får en ny myndighet? Det steget vi har tagit nu är ett mycket, mycket tydligt steg i den riktning ni efterfrågar. Enskilda vägar är en del av ett sammanhållet vägnät. Det är en mycket, mycket tydlig signal var enskilda vägar hör hemma för någonstans. Sedan brukar inte allmänt det där med utredningar vara så älskat. För då tror de att man ska gömma något i en utredning. Nu har jag försökt att leverera innan ni efterfrågat utredningen. Men uppenbarligen var det något kvar som ni efterlyste. För att hela Sverige ska leva behövs våra enskilda vägar, säger Åsa Torstensson. Bulletinen Nr

12 Chris Heister Landshövding i Västerbotten och ordförande i Tillväxtverket Bra infrastruktur behövs Stämmodeltagare! Jag är oerhört hedrad över att få vara högtidstalare vid ert 100-årsjubileum. Jag tror aldrig att jag varit högtidstalare tidigare. Inte vid ett 100-årsjubileum i alla fall. Jag är född i norra Roslagen, vid en enskild väg. Det var lite spännande för jag och de andra barnen i byn följde gärna med våra pappor när de höll på och skötte vägen. Det allra mest spännande när jag var väldigt liten var när de plogade med häst. Då kan ni förstå hur gammal jag är. För oss barn var det ett stort äventyr. Snön vräkte ner. Det kunde vara minus tjugo grader och vi var oerhört påpälsade. Fick vi chansen att hänga med på plogen så ville vi gärna göra det. Men jag är inte lika övertygad om att min pappa och de andra karlarna tyckte att det var ett lika stort äventyr. För dem var det livsnödvändigt. Det handlade om att kunna hålla vägen öppen så mjölkbilen det allra viktigaste skulle kunna komma fram. De la ner väldigt mycket energi på det. Idag är jag, som sagt, landshövding i Västerbotten. Det är ett fantastiskt län. När jag är på hemmaplan brukar jag alltid säga: Västerbottens dörr står alltid öppen. Ni är välkomna dit. Det är ett län som har praktiskt taget allt. En fantastisk natur, fantastiska människor och en enorm företagaranda. I vissa byar är det riktig Gnosjöanda. I Västerbotten finns det mil enskild väg. Det är något annat än den enskilda väghållning jag har erfarenhet av. Den är en mil lång. Det här är mil. Tittar man på enskilda vägar så är det, som infrastrukturministern sa, två tredjedelar av det svenska statliga vägnätet. Det är naturligtvis oerhört mycket enskild väg. Det säger sig självt att om det inte skulle finnas det engagemang och den tid som ni lägger ner så skulle inte Sverige fungera. Om landsbygden ska fungera då är det viktigt att de enskilda vägarna finns där, och att de är i gott skick. För det är inte bara ni som bor längs den enskilda vägen som ska åka på den. Det är också så att alla andra ska kunna åka där. Chris Heister Men jag tror att man inte bara säger på de här högtidsdagarna att det är bra med det engagemang som ni har, utan att man också i vardagen lyfter fram det arbete och den kraft som ni besitter. För det är själva grunden för att allting ska fungera. Jag vill ge er eloge och samtidigt tacka för det arbete ni gör. Chris Heister Större delen av Sveriges yta är landsbygd, ta t ex Västerbotten som är något större än Danmark. Om landsbygden ska fungera då är det viktigt att de enskilda vägarna finns där, och att de är i gott skick. För det är inte bara ni som bor längs den enskilda vägen som ska åka på den. Då kunde man diskutera vilken vägstandard som behövdes. Det är också så att alla andra ska kunna åka där. Därför ställs det väldigt stora krav på att vägen ska vara av god standard. Det är mycket arbete som ni lägger ner. Jag är som sagt var, medlem i en enskild vägförening. Jag ska inte säga vilken, men den är medlem i REV. Jag har kontrollerat det med min bror på morgonen för jag tänkte att det skulle se illa ut om jag kom hit och högtidstalade, och så var inte vägsamfällighetsföreningen medlemmar i REV. Men det sa min bror var självklart att den var. När jag var liten var vi kring 25 medlemmar i den här föreningen. På den tiden hette det nog mantal. Numera heter det andelar. Då var det bönderna som hade olika andelar i vägen beroende på hur stor gård de hade och hur de utnyttjade vägen. 25 stycken var det som skulle hålla en mil väg öppen. Idag är vi runt 500 medlemmar och jag tror att det är så det ser ut på många ställen runt om i Sverige. Kanske inte i så stor utsträckning i mitt nuvarande hemlän, men i övrigt. Det är många fritidshusboende och jag är en sådan. Jag har en sommarstuga i gamla kohagen på mina föräldrars gård och jag är en av de 500 medlemmarna. Det är klart att ekonomin ser något bättre ut idag än vad den gjorde då när man skulle försöka hålla den här vägen igång. Men det är otroligt mycket som ska göras. Min pappa var vägfogde, min bror är vägfogde idag. Det verkar gå i arv och så ser det väl ut på många andra ställen också. Men 10 Bulletinen Nr

13 i alla delar av Sverige man ska vara medveten om att det finns en viss skillnad mellan de som varje dag bor vid en enskild väg och de som bara nyttjar den ibland. Jag kan tycka, och jag vet inte om jag svär i kyrkan, att de som är där ibland har större krav på vägstandarden än de som bor vid vägen. Det finns en del av mina grannar som tror att den här enskilda vägen ska ha samma vägstandard som E 4 mellan Stockholm och Södertälje. Det är klart att så kan det ju ändå inte vara. Där tror jag att det krävs väldigt mycket dialog och att man får chansen att informera om vad som ligger i ansvaret att driva en enskild väg. För att återgå till den enskilda vägens betydelse för landsbygden är det som infrastrukturministern sa om hela Sverige ska leva måste man se till att man har bra infrastruktur i alla delar av Sverige. Vi vet att företagandet ökar på landsbygden. En viktig förutsättning för det är att det finns vägar, att det finns infrastruktur och att det också finns bredband som gör att man kan vara kontinuerligt uppkopplade. Och ha den servicen och det stödet som det innebär. Jag kommer från ett län jag brukar kalla för Europas skafferi. Vi har väldigt mycket råvaror. Vi har guld i marken och ovanpå den. Vi har skog och stor utbyggnad när det gäller vindkraften. För att det här ska fungera måste man ha en infrastruktur av bra standard. Det handlar inte bara om att råvaror och det andra vi förädlar ska kunna lämna våra byar, våra städer och vårt län. Vi måste också ha varor in till de verksamheter vi bedriver. Det är klart att det här är av väldigt stor betydelse. Som företrädare för ett stort län kan jag säga att vi är tacksamma för att regeringen nu har sett till att statsbidraget har blivit något starkare till de enskilda vägarna. Men man ska vara klar över att vi som bor vid en enskild väg lägger ner väldigt mycket egna pengar för att det här ska fungera. Det är inte bara engagemanget och arbetet utan faktiskt också egna pengar. Det är ett kraftfullt arbete vi gör för detta. Därför skulle jag vilja säga att det är bra att de enskilda vägarna får mera statsbidrag. Men det är ändå så att om man tittar på hela vägnätet är det fortfarande så att man kan säga att enskilda vägar i någon mening är i strykklass. Därmed inte sagt att jag som landshövding kommer att kräva mer statsbidrag. Det tror jag inte är möjligt inom ramen för hur en statlig budget ser ut. Det vet jag, som har suttit i riksdagen i många år. Men jag tror att man inte bara säger på de här högtidsdagarna att det är bra med det engagemang som ni har, utan att man också i vardagen lyfter fram det arbete och den kraft som ni besitter. För det är själva grunden för att allting ska fungera. Jag vill ge er eloge och samtidigt tacka för det arbete ni gör. Man kan inte ta ut det i timpenning, det vet jag också. Man lägger ner mycket, mycket mer engagemang än så. Jag brukar säga till mina grannar på vägen: Om det är så att ni har synpunkter på vägen så är det så att man kan inte grusa en liten byväg på en timme. Det gör man inte ens inne i Stockholms innerstad. Man får anpassa sig till den vägstandard det är och den väg som det innebär att man far på när man åker på en enskild väg ute i landsbygden. Man får ta det lite försiktigt. Det är inte som E 4 mellan Stockholm och Södertälje. Stort tack för det arbete ni gör och ett jättestort grattis till de 100 åren! FOTO: GUNILLA HELLSTRÖM Chris Heister Landshövding i Västerbotten och ordförande i Tillväxtverket. Bulletinen Nr

14 REVs jubileumsdebatt Jordbruksverket efterlyser fler bra idéer. Deltagare: Mats Persson, generaldirektör Jordbruksverket Kenneth Kvist, styrelseordförande Vägverket Chris Heister, styrelseordförande Tillväxtverket Anders Ygeman, ordförande i miljö och jordbruk/riksdagen Anna-Klara Snygg, Norra Aröds vs Christer Ångström, Kärrbackstrand sff Sven Ivarsson, förbundsordförande REV. Mats Persson, generaldirektör Jordbruksverket Jordbruksverket är ungt jämfört med REV. Bara 19 år gammalt. Vi har hand om djurfrågorna och landsbygdsfrågorna i Sverige och då är naturligtvis landsbygdsprogrammet det viktigaste verktyget vi kan använda för att stärka landsbygden. Landsbygdsprogrammet är ett stort program som innehåller väldigt mycket pengar. Det innehåller 35 miljarder kronor under sju år, dvs 5 miljarder per år. Jag tycker dels att det finns mycket pengar i programmet, men även en långsiktighet. Det är få områden där man har något som löper beständigt under sju års tid. Där man vet att man kan sätta in långsiktigt. Jag tycker att det är en väldigt viktig signal i programmet. Det finns till stor del EU-finansiering i programmet, men även till stor del svensk När det gäller pengarna är det en väldigt liten del som Jordbruksverket förfogar över. Den allra största delen av pengarna ligger ute på Länsstyrelserna. Mats Persson finansiering. Det är därmed ett väldigt blandat program. Det är lätt att man tänker att målet med landsbygdsprogrammet är lantbruk, och landsbygden är mycket lantbruk. Det tycker jag inte att vi ska sticka under stolen med. Men landsbygdsprogrammet är så väldigt mycket mer. Det ska skapa förutsättningar och bra konkurrensförmåga för alla företag som finns på landsbygden. Alltså inte bara jordbruksföretag, utan tvärtom för alla företag som finns på landsbygden. Det är en väldigt viktig del, för att landsbygden ska fungera, så behöver alla typer av företag fungera. Det ska ge nya och stabila jobb och det ska bevara miljön. Av de 35 miljarderna är en väldigt stor del avsedd för miljön. Det är alltså en mycket stor del som går åt till att vi ska hålla landskapet öppet och hålla landskapet i bra skick. 14 Bulletinen Nr

15 Och det är väl viktigt när vi åker på våra enskilda vägar att vi ser att det är snyggt runt om dem? Pengar hos Länsstyrelserna Det är regeringen, Jordbruksverket och Länsstyrelserna som har hand om landsbygdsprogrammet. När det gäller pengarna är det en väldigt liten del som Jordbruksverket förfogar över. Den allra största delen av pengarna ligger ute på Länsstyrelserna. Tanken är att få igång ett regionalt engagemang. Det är viktigt att få igång ett bra samarbete på landsbygden. Det är där de goda idéerna kommer och de föds inte bara genom att man stoppar in mycket pengar. De föds genom gott samarbete ute i alla delar av landet. Jordbruksprogrammet anklagas i- bland för att vara byråkratiskt och snårigt med många olika sorters stöd. Jag ska peka på några viktiga. Stöd för förädling av livsmedel och bio-energi har blivit en stor sak. Eskil Erlandssons idé om att vi ska konkurrera med Frankrike om att vara ett stort matland har fått stort genomslag. Tanken är då inte att vi bara ska få fram ett antal stjärnkrogar. Det hela ska spridas neråt och vi behöver exempelvis bättre vägkrogar, för att koppla till vägarna. Det ser redan lite trevligare ut runt om i landet där man stannar till. Det är en väldigt viktig del i det hela. Vi ska också få igång alla typer av företag på landsbygden, och då inte bara jordbruksföretag utan alla typer av företag. Man ska utveckla landsbygdsturismen och där tror jag att vi har en outvecklad resurs i Sverige. Ute i Europa ser man att landsbygdsturism är en väldigt viktig del. Och ska man utveckla sådana företag så behöver man självklart bra vägar att åka på. Då kommer jag in på det som ligger närmast er. Det finns en stödmöjlighet för planering och projektering av lokal infrastruktur. Där är vägarna naturligtvis en del. Sedan har det nyligen kommit en satsning på bredband. Det var en ganska stor diskussion om Sverige skulle använda de här pengarna, som man hade möjlighet att göra, i landsbygdsprogrammet eftersom det innebär att Sverige även måste stoppa in egna pengar för att få det att fungera. Det gjorde man till slut och därför finns det nu en möjlighet till stöd för bredbandsutbyggnad. Stöd till vägförrättningar Om vi tittar specifikt på vad av infrastruktursatsningen som har gått till Ärligt talat tror jag att det ibland finns mer pengar än det finns riktigt bra idéer. Vi behöver få fram fler bra idéer så att vi kan stärka landsbygden. Alla organisationer är välkomna att komma med idéer. Mats Persson Vart tar pengarna som Landsbygdsprogrammet skickar till Länsstyrelserna vägen? Chris Heister, styrelseordförande Tillväxtverket: De är inte kvar på Länsstyrelserna, kan jag säga. Även om jag hade önskat det ibland beroende på hur vår ekonomi ser ut. Men det är klart att det är vi som administrerar detta så det är klart att pengarna går via oss ut till olika program och projekt. Det ligger mycket i det som Mats säger. Det är inte bara så att man ska skicka iväg pengar. Detta är skattebetalarnas pengar, både EUs skattebetalare och svenska skattebetalare. Det är verkligen viktigt att det blir enskilda vägar så är det rätt mycket pengar. Totalt 13 miljoner kronor har beviljats till 320 projekt, mestadels vägförättningar. Det är Länsstyrelserna som har beviljat pengarna. Det finns även nationella pengar i programmet och då handlar det om utbildning av styrelseledamöter i vägföreningar. Det innebär inte att alla pengar som finns i Landsbygdsprogrammet är till fullo utnyttjade. Ärligt talat tror jag att det ibland finns mer pengar än det finns riktigt bra idéer. Vi behöver få fram fler bra idéer så att vi kan stärka landsbygden. Alla organisationer är välkomna att komma med idéer. bra verksamhet av de pengarna. Det finns olika inriktningar på pengarna. Dels finns det Leader-program som jag tycker är väldigt intressant. För mitt län omfattar det hela länet. Man kan jobba tillsammans väldigt många olika aktörer för att åstadkomma utveckling. Jag tror att på det område som man kan se de enskilda vägarnas betydelse allra mest, det är just med småföretagsamheten och i den potential som finns i besöksnäringen. Då krävs det att det finns en bra infrastruktur. För annars forts nästa sida Bulletinen Nr

16 forts från föregående sida REVs jubileumsdebatt är inte det här möjligt. Så det här går hand i hand. Hur skapar Länsstyrelsen kontakten med vägföreningarna? Måste de knacka dörr hos er? Hela Länsstyrelsens och mitt arbete går ut på att ha goda kontakter med länet. Det är själva grundförutsättningen. Sedan ser det lite olika ut i olika län. I mitt län så har vi ett regionförbund som i första hand ansvarar för infrastrukturen. Så ser det inte ut i alla län. När jag besöker verksamheter, enskilda individer och medborgare är det klart att de tar upp infrastrukturen. För den är ju viktig. Kommer man till Västerbottens inland eller till glesbygd över huvud taget så kan man säga att vägstandarden är rätt besvärlig och det är klart att det också hindrar utveckling. Jag arbetar just nu med ett stort projekt som handlar om att få internationella aktörer att komma in med kapital när det gäller besöksnäringen. De säger att de inte är beredda att göra det om man inte har en bra infrastruktur. Annars är det ingen idé att satsa de pengarna. Så det är klart att ska man verkligen få utväxling måste det här gå hand i hand. Då måste man jobba mer tillsammans. Jag är ordförande i Tillväxtverket, inte generaldirektör, så jag är inte operativ. Men det är klart att man måste arbeta mycket mer tillsammans. Det nya Transportverket tillsammans med Tillväxtverket måste arbeta just för att pengar och utveckling hamnar där de ger mest utväxling. Det som i grunden är Tillväxtverkets uppgift är att skapa goda förutsättningar för tillväxt i hela landet. Hur kan en vägförening skapa en relation inom Länsstyrelsen? Vi har Vägverket, regioner i Vägverket, Länsstyrelser och regionförbund att hålla reda på. De pengar som Landsbygdsprogrammet skickar ut och som skulle kunna användas för enskilda vägar. Ramlar de direkt i regionförbunden? Chris Heister och Anna-Klara Snygg. Enskilda vägpengarna går inte över regionförbundet över huvud taget. De går inte heller via Länsstyrelsen. Det du är inne och tangerar är att det är väldigt fragmentiserat när det gäller den statliga närvaron på regional nivå. Det När det gäller riksdagen känns det ibland som att enskilda vägar och den typen av frågor behandlas antingen styvmoderligt, eller också säger man att det är en fråga för trafikutskottet. Anders Ygeman, ordförande i miljö och jordbruk/riksdagen Det ligger nog någonting i det. För det är klart att en sak är frågan om vägar och hur de hålls. En annan sak är frågan om landsbygdsutveckling och då glider den direkt över till mitt bord. Så visst finns det en fragmentisering även på vårt håll. Det är jag den första att erkänna. Har du varit inne mycket på frågorna om att man vill ha en bättre situation på landsbygden? har regeringen uppmärksammat och precis tillsatt en utredning för att titta på staten ute på regional nivå. Den här regeringen har en syn på att man ska ha en sammanhållen statlig närvaro ute i regionerna. Den utvecklingen tillsattes utav regeringen i torsdags (den 8 oktober 2009). Det är en utredare som heter Mats Sjöstrand som är generaldirektör på Skatteverket. Jag är en av fyra experter och sakkunniga i den utredningen, för att företräda Länsstyrelserna. För min egen del tycker jag att Länsstyrelserna skulle få ett större ansvar för att hålla samman staten på regional nivå. För det är problem, kan jag som suttit i snart två år som landshövding, med den fragmentisering som det är. Här finns det verkligen en hemläxa att göra. Absolut. Vi har landsbygdsprogrammet hos oss och de olika delarna så att vi kan vara med och bidra till landsbygdsutveckling. Det är en levande diskussion för oss. Både när det gäller mat, när det gäller bredband och andra saker. Förutsättningarna för att landsbygden ska kunna leva och utvecklas. Om du tittar på Eskil Erlandssons och Maud Olofssons program, med centerstämpel på, hur ser det ut på den socialdemokratiska sidan? Kan 16 Bulletinen Nr

17 man förvänta sig att det kommer ett landsbygdsprogram valåret 2010? Det kan man absolut göra. För den som vill tjuvläsa det la vi nu i riksdagen 30 sidor om regionalpolitik och landsbygdsutveckling där det står vad vi vill göra för att utveckla landsbygden. Kan du sätta pengar på enskilda vägar? Det är väl ni bäst på. Jag tror att, om man pratar landsbygdsprogrammet som ligger på min hatt, så har vi varit ivriga anhängare av att reformera EUs jordbrukspolitik och föra över mer pengar till Landsbygdsprogrammen och rusta ner andra delar av jordbruksstödet. Det kanske inte är en vilja som i praktisk handling har kommit från regeringen. Anders Ygeman, ordförande i miljö och jordbruk/riksdagen. Från riksdagsarbete till Vägverket. Vad kan du idag säga om hur ni behandlade vägfrågorna i riksdagen? Sköt ni dem lite åt sidan? Kenneth Kvist styrelseordförande Vägverket. Kenneth Kvist, styrelseordförande Vägverket : Jag arbetade inte primärt med vägfrågorna i min politiska gärning. Helt klart har jag nu ett annat fokus på infrastrukturfrågorna och alla vägfrågorna. Men redan under tiden i riksdagen tyckte jag att en bra infrastruktur och ett bra vägväsende är nödvändigt och det gäller ju alla väghållares vägar när Vägverket, Banverket m fl går samman till ett Trafikverk. Tror du att de frågor enskilda väghållare markerar då kommer att falla åt sidan och få en undanskymd roll bland alla gigantiska satsningar? Både ja och nej. Organisationsförändringar det ska man göra när det är problem med organisationer. Jag har erfarenheten att Vägverket har fungerat väldigt bra, fått utnämningar för att vara en välskött myndighet och haft en ledning och också en styrelse som har eftersträvat stor lyhördhet mot samverkanspartners och Vägverkets kunder. Snart slås det ihop med andra myndigheter till ett jättelikt konglomerat. Man kan väl välja den organisationen och ha ett trafikverk. Det kommer väl också att funka och i praktiken kommer det väl inte att ändra så väldigt mycket. Men det är klart att styrelsen för Vägverket vid några tillfällen haft diskussioner om de enskilda vägarna, och även fått information om bland annat förhandlingsarbetet med REV. Jag kan tänka mig att en ledning och en styrelse för ett Trafikverk som ska behandla både sjöfart, järnvägar, vägar och så vidare inte kommer att ha samma närhet till den typen av verksamhet. Sedan om det blir ett problem i den praktiska hanteringen ute i organisationen eller om den blir ännu mer rent tjänstemanifierad eller hur det nu kommer att verka. Det må framtiden utvisa. I Vägverket har vi genomfört stora förändringar och jag tror att vi har en personal som jobbar för att den här övergången till det nya verket ska fungera. Det tycker vi i styrelsen också. Men jag måste säga att det finns ett engelskt uttryck don t fix what functions. Jag tycker att det ligger något i det. Det viktiga är inte organisationsformer. Det viktiga är innehållet. Det har tagits en del bra steg med mer pengar till drift och underhåll. Det har blivit mer pengar så att Vägverket tillsammans med er kan göra insatser för det enskilda vägnätet. Det är det som framförallt är det intressanta. Det är den innehållsliga sidan. Sedan den administrativa kappan på det. Den kan väl ha både fördelar och nackdelar. forts nästa sida Bulletinen Nr

18 forts från föregående sida REVs jubileumsdebatt Vad känner du som medlem i en enskild vägförening när du lyssnar på det här? Anna-Klara Snygg, Norra Aröds vs: Ni är uppe på en nivå där inte jag spelar. Jag sitter ute i en enskild vägförening med två kilometer lång väg och 200 fastigheter, varav hälften åretruntboende. Och ni bollar nu med miljoner. Jag följer inte med på det. Vi tar i årsavgifter så jag är på de nivåerna. Men här är allt rikstäckande. Var är kommunerna? Vi har statsbidrag och tackar så mycket för det. Vi har fått statsbidrag till en stor ombyggnad och det var jättebra. Men kommunen finns inte. Vi har 100 kommuninvånare som betalar skatt, men inget bidrag. Grannkommunerna skottar fram till alla åretruntboende. Vi sliter som hästar för att leta fram folk som skottar åt oss. För det finns inga bönder kvar längre så det är inte så lätt att hitta folk som skottar heller. Christer Ångström, Kärrbackstrand sff: Jag sitter med ett annat problem. För två år sedan var jag här och pratade om bron som syns i programmet. Vi är en liten vägsamfällighet som sträcker sig ungefär en mil och det bor ungefär åtta åretruntboende här, resten är skogsägare och fritidsboende. Vi äger och ansvarar för bron som går över Klarälven. Den är över 100 meter lång och den är en tickande bomb för vår del. Det är alltså väldigt få personer som när det kommer till större renove- Christer Ångström, Kärrbackstrand sff. ringar får ta den ekonomiska smällen. Dessutom är det så att vi i en sådan här förening saknar kompetens för att sköta sådana här saker. Jag upplevde det för två år sedan som att Vägverket fick uppdraget att hantera och ta tag i de här frågorna. Och det vet ju alla ni här att det inte har hänt något på de här två åren. Jag befinner mig i precis samma läge idag som för två år sedan. Bron har blivit två år äldre och jag vet att inom en tre-fyraårsperiod så har vi en jätterenovering på gång. Man kan uppskatta kostnaden till sex miljoner kronor. Problemet med den här bron är att det är den enda in- och utfarten till det här området. När bron renoveras måste det till en annan provisorisk bro, och det gör ju inte kostnaderna lägre. Det vore därför intressant att höra nu när här finns pengar. Är det något som vi kan komma i åtnjutande av? Kan ni hjälpa till? Mats Persson: Jag kan inte svara på det. Man kan ha en väldigt bred syn på användningen av dem och man får bedöma utifrån de idéer och tankar som kommer in. Men primärt är det väl inte för att reparera broar det här stödet finns. Men jag tycker ändå att vi måste fundera på hur vi ska använda pengarna framöver. Pengar till projektering kanske? Om vi river den gamla bron och bygger en ny får vi pengar då? Fast det låter inte så smart kanske. Det är frågan om hur mycket Landsbygdsprogrammet ska gå in på den här frågan. Det är inte riktigt rätt fråga. Men jag tycker, som sagt var, att vi ska titta på de här frågorna. Anders Ygeman: Det handlar väl snarare om att se till att landsbygden inte avvecklas än att se till att den utvecklas. För det kommer inte ske någon utveckling om ni har samma bro nu som om fem år. Det känns spontant svårt att använda landsbygdsutvecklingsprogrammet för den typen av investeringar. Men spontant, sittandes i miljö- och jordbruksutskottet, så känns det mer som en fråga för Vägverket. Fortsätt ni att skyffla mellan verken. Under tiden så dör kon. Sven Ivarsson, REV: Det är precis som Christer säger. Vi har från REVs sida hållit på i tio år med den här frågan om Sven Ivarsson, Förbundsordörande REV. 18 Bulletinen Nr

19 ansvaret för kostnadskrävande konstbyggnader. Här har man sagt både från politikernas sida och från verkschefernas sida, tre generaldirektörer har hunnit komma och gå i Vägverket, att det här är orimligt. Att så här kan vi inte ha det. I en statlig utredning 2001, BREV-utredningen som Hjalmar Strömberg gjorde, konstaterades att det här är orimligt. Det går inte att begära att fjorton hushåll ska svara för en konstbyggnad som innebär miljoner i reinvesteringar och underhåll. Och ingenting händer! När det nu blir ett Trafikverk som ska svara för Förbifart Stockholm och andra stora kostnadskrävande investeringar, vem har då i den myndigheten något intresse för enskilda vägar? Kanske Transportstyrelsen ska ta över då? Så har ni ju ytterligare ett verk att skicka över till. Men under tiden så måste Christer låta isolera om den här bron. För annars rostar armeringen sönder och så ramlar den ner i Klarälven. Skulle man kunna fundera på att enskilda vägar är en sådan fråga som skulle passera och ligga på Jordbruksverket, där man förmedlar ut pengar till de enskilda vägarna? För att få rakare rör. Mats Persson: Man kan fundera på hur man ska använda Landsbygdsprogrammet. Det är lätt att man snuttifierar saker och ting, att varje centralt verk har sin egen organisation ute. Nu är det så på det här området att här har Länsstyrelsen ett generellt ansvar. Vi har ingen regional organisation. Då tycker jag att man i det sammanhanget skulle göra en avvägning. Det skulle vara en bra väg att gå. Kenneth Kvist: Jag vill inte grotta ner mig i hur statliga anslag och sådant fungerar. Transportstyrelsen ska vara en inspektionsmyndighet. Den ska åka ut och säga att den där bron är snart farlig att åka på. Den ska ni se till att den blir åtgärdad. Men sedan är det ju det framtida Trafikverket som ska se till att den blir farbar, och hjälpa de här enskilda väghållarna med ekonomiska medel, kanske tekniskt understöd och produktion. Eller i alla fall upphandling så att Problemet är egentligen att penningpåsarna är lite snävt styrda av politiken. Man får alltså anslag till underhåll. Man får anslag till drift. Man får anslag till investeringar. Och sparar man på administrationen så är det inte säkert att det blir mer väg för detta. Utan det blir mera pengar i statskassan, höll jag på att säga. Man borde ha ett smidigare anslagssystem från staten till myndigheterna. Kenneth Kvist Pengar för drift och underhåll bör gå via Vägverket. Sven Ivarsson det blir bra gjort. Problemet är egentligen att penningpåsarna är lite snävt styrda av politiken. Man får alltså anslag till underhåll. Man får anslag till drift. Man får anslag till investeringar. Och sparar man på administrationen så är det inte säkert att det blir mer väg för detta. Utan det blir mera pengar i statskassan, höll jag på att säga. Man borde ha ett smidigare anslagssystem från staten till myndigheterna. Hur man nu organiserar myndigheterna, det tror jag är en viktigare reform att se över än just att järnvägsexperter sitter i samma lokaler som vägexperter. För att vägexperter kommer att vara vägexperter även i ett nytt verk, och järnvägsexperter kommer att vara järnvägsexperter också i framtiden. Det kan man leva med och det kanske man vinner vissa administrativa besparingar på. Men det viktiga är att vi inte har så snäva ramar när riksdag och regering beviljar pengar att verken i sin praktiska verksamhet blir låsta. Då skulle det också med en större smidighet kunna gå att prioritera på ett annat sätt ifrån myndighetens sida eller från Trafikverkets sida. Chris Heister: Jag kan inte regelverket i detalj när det gäller Landsbygdsprogrammet. Det har jag experter till. Men jag är lite orolig för att om man hamnar i en situation att man inte gör bedömningar av behovet av standard på svenskt vägnät där det hör hemma. Utan att man ska försöka hitta andra finansieringskällor och tänja på det regelverket. Jag tycker nog om jag ska vara ärlig att det där får man ju göra där vägar hör hemma. Har man problem är det så att man får diskutera nivån på statsbidragen för att kunna lösa saker och ting. Snarare än att man försöker hitta kringelikrokar på annat sätt. Sedan är jag av den personliga uppfattningen att man ska nyttja programmen på allra bästa sätt och försöka att vara så obyråkratisk som möjligt. Jag tänjer gärna på reglerna så mycket jag kan för att åstadkomma goda förutsättningar för utveckling i mitt län. Det är självklart, det är själva grunden för mitt sätt att arbeta. Sedan är det Tillväxtverkets roll att stimulera forts nästa sida Bulletinen Nr