Huvudsakligt innehåll

Transkript

1 LAGFÖRSLAG nr x/ Datum 2012-XX-XX Till Ålands lagting REMISSVERSION, Ny polislag Huvudsakligt innehåll Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en ny polislag för landskapet Åland. Samtidigt upphävs den nuvarande polislagen (2000:49) för landskapet Åland. I den nya polislagen kommer de viktigaste bestämmelserna om polisens uppgifter, de allmänna principer som polisen ska iaktta i sin verksamhet, målen för verksamheten, polisens befogenheter och medborgarnas skyldigheter mot polisen att finnas samlade. Den nya polislagen liknar till många delar den gällande polislagen, men innehåller även en del nyheter. Lagen har som helhet fått en ny struktur och gjorts mer detaljerad. Bland annat föreslås bestämmelserna om polisens befogenheter bli exaktare och mera heltäckande än de nuvarande. Genom den nya polislagen beaktas de grundläggande mänskliga rättigheterna på ett bättre sätt en tidigare, förtydligas myndighetsbefogenheterna med beaktande av en effektiv brottsbekämpning samt preciseras lagstiftningen i sakligt och språkligt hänseende. Den föreslagna polislagen samordnas samtidigt med de ändringar som nyligen har gjorts i tvångsmedelslagstiftningen i fråga om hemliga tvångsmedel och polisens metoder för inhämtande av information. Den nya polislagen följer i huvudsak rikets nya polislag. Lagförslaget innehåller även ett förslag till ändrad organisation för Ålands polismyndighet, som medför att det rådgivande organet polisdelegationen ersätts med ett mer styrande organ i form av en styrelse. Genom förslaget förstärks den demokratiska insynen och det medborgerliga inflytandet i polismyndigheten. Polismyndigheten kommer även framdeles att ledas av polismästaren, men polismästaren kommer vid sin sida att ha en styrelse med begränsat ansvar. Samtidigt föreslår landskapsregeringen att såväl landskapslagen om Ålands polismyndighet som räddningslagen för landskapet Åland anpassas till den administrativa sammanslagning som i praktiken redan har genomförts mellan landskapsalarmcentralen och Ålands polismyndighet. Dessutom föreslås vissa ändringar av landskapslagen om behandling av berusade, landskapslagen om ordningsvakter, förvaltningslagen för landskapet Åland, landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om personuppgifter och landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet. Avsikten är att de föreslagna lagarna ska träda i kraft den 1 januari LagF-juni-remissversion-2012.docx

2 2 INNEHÅLL Huvudsakligt innehåll... 1 Allmän motivering Gällande bestämmelser Polislagen för landskapet Åland Överenskommelseförordning om polisförvaltningen på Åland Landskapslag om Ålands polismyndighet Ny polislag i riket Allmänt Förändringar i polislagstiftningen Landskapsregeringens förslag Ny polislag för landskapet Åland Ändrad organisation för Ålands polismyndighet Lagstiftningsbehörigheten Förslagets verkningar Beredningsarbete Detaljmotivering Polislag för landskapet Åland kap. Allmänna bestämmelser kap. Allmänna befogenheter kap. Säkerhetskontroller i polisens lokaler kap. Teknisk övervakning och rätt att få information kap. Hemliga metoder för inhämtande av information kap. Polisundersökning kap. Tystnadsplikt och tystnadsrätt kap. Skadestånd och arvoden kap. Särskilda bestämmelser Landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands polismyndighet Landskapslag om ändring av räddningslagen för landskapet Åland Landskapslag om ändring av 1 och 10 landskapslagen om behandling av berusade Landskapslag om ändring av landskapslagen om ordningsvakter Landskapslag om ändring av 3 förvaltningslagen för landskapet Åland Landskapslag om ändring av 1 landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om personuppgifter Landskapslag om ändring av 9 landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet Lagtext P O L I S L A G för landskapet Åland L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om Ålands polismyndighet L A N D S K A P S L A G om ändring av räddningslagen för landskapet Åland.. 88 L A N D S K A P S L A G om ändring av 1 och 10 landskapslagen om behandling av berusade L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om ordningsvakter L A N D S K A P S L A G om ändring av 3 förvaltningslagen för landskapet Åland L A N D S K A P S L A G om ändring av 1 landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om personuppgifter L A N D S K A P S L A G om ändring av 9 landskapslag om allmänna handlingars offentlighet... 92

3 3 Allmän motivering 1. Gällande bestämmelser 1.1 Polislagen för landskapet Åland Polislagen (2000:49) för landskapet Åland, nedan kallad polislagen, trädde i kraft i landskapet den 1 september Polislagen följer i huvudsak rikets polislag (FFS 493/1995). Orsaken till att landskapet fick en egen polislag och inte en blankettlag motiveras i framställningen till ny polislandskapslagstiftning (nr 1/ ) med det rimliga behov som allmänheten har av att lagar som berör vårt dagliga liv och som innehåller svar på frågor som ofta uppkommer i vårt samhälle och där vi har egen behörighet ska ingå i den åländska lagsamlingen. Samtidigt ansågs det underlätta för tjänstemännen vilkas arbete berördes av de aktuella bestämmelserna, om polislagstiftningen kunde återfinnas i en författning. Polislagen är uppdelad i sex kapitel, allmänna bestämmelser (1-9 ), bestämmelser om befogenheter (10-27a ), bestämmelser om inhämtande av information (28-37a ), bestämmelser om polisundersökning (38-40 ), särskilda bestämmelser (41-54 ) och ikraftträdande (55 ). Efter att polislagen trädde i kraft har den ändrats endast två gånger, första gången genom ÅFS 2006/8 då polislagen anpassades till de senaste ändringarna av rikets polislag och andra gången genom ÅFS 2008/35 då delgivningsbestämmelserna i polislagen anpassades till förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland. Vid den ändring av polislagen som gjordes genom ÅFS 2006/8 uppdaterades landskapslagstiftningen med de ändringar som dessförinnan hade gjorts i rikets polislag till och med FFS 583/2005. Största delen av ändringarna i rikets polislag berörde rättsområden som var att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet och som därmed oavsett regleringen i den åländska polislagen direkt skulle ha blivit tillämpliga i landskapet. Ändringarna gällde framför allt nya bestämmelser om okonventionella brottsbekämpnings- och brottsutredningsmetoder, säkerhetsvisitationer och säkerhetskontroller, stannande och flyttning av fordon, precisering av polisens befogenheter i arbetet mot terrorism och organiserad brottslighet, nya bestämmelser om åtgärdsfördröjning, preciserade bestämmelserna om inhämtande av information samt anpassning av regelverket till Schengenavtalen om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, förändringar i den allmänna straffrätten, ändrad skjutvapenlagstiftning och dataskyddet vid elektronisk kommunikation. Efter att den åländska polislagen senast uppdaterades med rikets polislag har rikets polislag ändrats åtta gånger. Ändringarna gäller bland annat inrikesministeriets rätt att ingå internationellt samarbete (Prümfördraget), polisens möjlighet att anlita Försvarsutbildningsföreningen som hjälp i efterspaningsuppgifter och andra biståndsuppgifter, förutsättningarna för teleavlyssningar vid terroristbrott (Europarådets konvention om förbyggande av terrorism), förbud mot möjligheten att företa täckoperation för att förhindra, avslöja eller utreda grovt tullutredningsbrott och grovt ordnande av olaglig inresa, förändringar om vilka myndigheter som fattar beslut i vissa ärenden såsom täckoperation och bevisprovokation, delegeringsbestämmelser i fråga om samarbetet mellan polis, tull och gränsbevakning, polisens befogenheter vid gränskontroller samt polisens rätt att få uppgifter av en myndighet. De beskrivna ändringarna av rikets polislag efter år 2006 är i huvudsak att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet och är som sådana direkt tilllämpliga i landskapet, trots att den åländska polislagen inte innehåller motsvarande bestämmelser.

4 4 1.2 Överenskommelseförordning om polisförvaltningen på Åland Eftersom lagstiftningsbehörigheten är delad mellan riket och landskapet regleras polisförvaltningen i landskapet även av republikens presidents förordning (2011:33) om polisförvaltningen i landskapet Åland. Denna så kallade överenskommelseförordning preciserar polisens uppgifter och organisation med beaktande av självstyrelselagens bestämmelser och den omständigheten att polisens verksamhet på Åland är av blandad natur. Enligt 1 2 mom. i överenskommelseförordningen ska landskapets polis upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt utföra övriga uppgifter som hör till polisen, om inte något annat föreskrivs i lag eller förordning eller bestäms med stöd av överenskommelseförordningens 4. I 4 regleras ledningsförhållanden i särskilda situationer. Genom bestämmelserna i överenskommelseförordningens 1 2 mom. är landskapets polis berättigad att sköta förundersökning av brott, ett rättsområde som enligt punkten självstyrelselagen är att hänföra till rikets behörighet, i den mån dessa uppgifter inte ankommer på skyddspolisen eller centralkriminalpolisen. Rikets polis ska i landskapet svara för statens säkerhet och sköta de uppgifter som hör till skyddspolisen och centralkriminalpolisen. Den högsta tillsynen över landskapets polisväsende ankommer på landskapsregeringen, som förestår landskapets polisförvaltning, och på landshövdingen, som företräder rikets polisförvaltning. 1.3 Landskapslag om Ålands polismyndighet Enligt landskapslagen (2000:26) om Ålands polismyndighet sköts landskapets polisförvaltning av Ålands polismyndighet. Polismyndigheten är administrativt underställd landskapsregeringen. Polismyndighetens verksamhet bedrivs inom en ordnings-, en brottmåls- och en kansliavdelning. För myndigheten ska finnas tre enheter, en i Mariehamn, en på landsbygden och en i skärgården. Verksamheten vid polismyndigheten leds av en polismästare, som utnämns av landskapsregeringen efter samtycke av landshövdingen. Polismyndigheten biträds av ett rådgivande organ som kallas polisdelegationen. Polisdelegationen har till uppgift att främja och effektivera polisens verksamhet. Närmare bestämmelser om polisdelegationens uppgifter och sammansättning finns i landskapsförordningen (2000:34) om Ålands polismyndighet. Polisdelegationen tillsätts av landskapsregeringen för en mandattid som motsvarar landskapsregeringens mandatperiod. Den består av åtta medlemmar, varav sju medlemmar jämte ersättare representerar olika regioner i landskapet enligt en särskild fördelning. Den åttonde medlemmen fungerar som ordförande och representerar landskapsregeringen. På polisdelegationen ankommer det särskilt att följa polisens verksamhet, att ta initiativ till att utveckla polisens verksamhet, att avge utlåtanden i ärenden som gäller polisen samt att handlägga till delegationens kännedom inkomna ärenden. 2. Ny polislag i riket 2.1 Allmänt Den 1 januari 2014 träder en ny polislag (FFS 872/2011), nedan kallad rikets nya polislag, i kraft i riket. Rikets nya polislag ersätter den polislag (FFS 493/1995) som varit gällande i riket allt sedan oktober Arbetet med att ta fram rikets nya polislag ingick i ett större reformpaket, där även förundersöknings- och tvångsmedelslagstiftningen sågs över. Den nya förundersökningslagen (FFS 805/2011) och den nya tvångsme-

5 5 delslagen (FFS 806/2011) träder i kraft samtidigt som rikets nya polislag. Avsikten med lagreformen var enligt dess förarbeten att uppdatera och komplettera polislagens bestämmelser så att de skulle bli entydigare samt att utveckla dem i konsekvens med de ändringar som skett i lagstiftningen. Samtidigt skulle bestämmelsernas lydelse förenklas och moderniseras. Viktiga målsättningar med reformen var dessutom att understryka de grundläggande och mänskliga rättigheterna, att på ett heltäckande och tydligt sätt reglera myndighetsbefogenheterna med beaktande av kraven på en effektiv brottsbekämpning samt att precisera lagstiftningen i sakligt och språkligt hänseende. En gemensam målsättning för ändringen av polislagen och tvångsmedelslagen var att så långt som möjligt förenhetliga och samordna regleringen av hemliga tvångsmedel respektive polisens metoder för inhämtande av information som det föreskrivs om i polislagen. Vidare har revideringen av polislagstiftningen särskilt inriktats på att avlägsna de tillämpnings- och tolkningsproblem som de högsta laglighetsövervakarna påtalat i den gällande lagstiftningen. Eftersom de kompletteringar, preciseringar och ändringar som krävdes i polislagen, förundersökningslagen och tvångsmedelslagen var så pass omfattande ansågs det enligt förarbetena motiverat att stifta nya lagar. 2.2 Förändringar i polislagstiftningen Genom rikets nya polislag blir bestämmelserna exaktare och mera heltäckande än de nuvarande i fråga om polisens befogenheter, dels med beaktande av de grundläggande och mänskliga rättigheterna och dels brottsbekämpningens behov. Regleringen av grunderna för individens rättigheter och skyldigheter lyfts upp från förordningsnivå till lagnivå. Till skillnad mot gällande polislag har rikets nya polislag betydligt exaktare och utförligare bestämmelser om de principer som ska iakttas i polisens verksamhet. I lagen införs nya bestämmelser om respekten för de grundläggande och mänskliga rättigheterna och om principen om ändamålsbundenhet. Sistnämnda princip innebär att polisen får utöva sina befogenheter endast i föreskrivna syften. Principen har samband med den omständigheten att polisens befogenheter alltid ska vara baserad på uttryckliga bestämmelser. Rikets nya polislags bestämmelser om polisens allmänna befogenheter motsvarar i stor utsträckning den nuvarande lagens. Bestämmelsen om skydd mot brott och störningar preciseras. I bestämmelserna om säkerhetsvisitationer och säkerhetskontroller har vissa kompletteringar och förtydliganden gjorts. De grundläggande bestämmelserna om användning av maktmedel har inte ändrats, men lagen får noggrannare bestämmelser om användningen av skjutvapen. I lagen anges uttryckligen att en polisman i tjänsteutövning har rätt till nödvärn enligt strafflagen. I nödvärn handlar polismannen då under tjänsteansvar. Bestämmelserna om hemliga metoder för inhämtande av information baseras till stor del på motsvarande bestämmelser i tvångsmedelslagen. Med hemliga metoder för inhämtande av information avses enligt rikets nya polislag teleavlyssning, inhämtande av information i stället för teleavlyssning, teleövervakning, inhämtande av uppgifter om basstationer, systematisk observation, förtäckt inhämtande av information, teknisk observation (teknisk avlyssning, optisk observation, teknisk spårning och teknisk observation av utrustning), inhämtande av identifieringsuppgifter om teleadresser eller teleterminalutrustning, täckoperationer, bevisprovokation genom köp, styrd användning av informationskällor och kontrollerade leveranser. En del av dessa metoder är nya. Samtidigt har vissa preciseringar och justeringar av de nuvarande definitionerna och villkoren för att anlita hemliga metoder för att inhämta information gjorts.

6 6 Hemliga metoder för att inhämta information ska kunna användas för att förhindra brott under förutsättningar som i väsentliga avseenden stämmer överens med dem som gäller vid utredning av brott. Dessa metoder får användas för att avslöja brott endast när det är fråga om ett i lagen närmare preciserat landsförräderibrott och brott som begås i terroristiskt syfte. Hemliga metoder för att inhämta information kan i vissa fall också användas för att avvärja fara. I bestämmelserna om hemliga metoder för inhämtande av information har lagstiftaren i mån av möjlighet beaktat både rättssäkerheten och brottsbekämpningens effektivitet. Domstolarna har här fått större beslutsbefogenheter i den nya lagen. Regleringen av täckoperationer blir genom rikets nya polislagen mera detaljerade än tidigare. Utgångspunkten är att en polisman som utför en täckoperation inte får begå eller ta initiativ till brott. En polis som utför en täckoperation kan enligt lagen emellertid gå fri från straffansvar trots att han i sitt uppdrag gjort sig skyldig till smärre brott. En polisman som under en täckoperation deltar i en kriminell sammanslutnings verksamhet får på noggrant definierade villkor och i begränsad utsträckning påverka sammanslutningens verksamhet till exempel genom att skaffa fordon för sammanslutningen. Ett villkor är då att åtgärden skulle ha vidtagits även annars, att den inte kommer att orsaka i lagen närmare beskriven fara eller skada och att den på ett avgörande sätt främjar syftet med täckoperationen. Den som deltar i en täckoperation kan också i ett sådant fall gå fri från straffansvar. Även regleringen om underrättelse till den som varit föremål för hemliga metoder för inhämtande av information blir mer preciserad i den nya polislagen. När man överväger att skjuta upp underrättelsen eller att inte underrätta objektet, till exempel för att skydda en infiltratör, måste man vid bedömningen också beakta objektets rätt att bevaka sina intressen. Bestämmelserna om polisundersökning förändras inte innehållsmässigt genom den nya polislagen. Med polisundersökning avses annan polisiär undersökning än förundersökning med anledning av brott. Skyldigheten att göra polisundersökning ska alltid vara baserad på en bestämmelse i lag. Rikets nya polislag innehåller också bestämmelser om polispersonalens tystnadsplikt och tystnadsrätt och i det sammanhanget en ny bestämmelse om skyldighet att avslöja information. De som hör till polisens personal är trots sin tystnadsplikt och tystnadsrätt skyldiga att avslöja en sådan persons identitet som lämnat konfidentiell information eller agerat i samband med bevisprovokation genom köp eller en täckoperation, eller att avslöja information om en taktisk eller teknisk metod om detta är nödvändigt för bedömning av förutsättningarna för att inleda förundersökning eller utredning av ett brott, när det finns anledning att anta att informationslämnaren i denna egenskap eller den som agerat i samband med bevisprovokationen eller täckoperationen i det uppdraget har gjort sig skyldig till brott. 3. Landskapsregeringens förslag 3.1 Ny polislag för landskapet Åland Överväganden När rikets nya polislag träder i kraft den 1 januari 2014 uppstår en intressant situation som får konsekvenser även på den åländska polislagen. Den delade lagstiftningsbehörigheten inom polisens område medför nämligen att en stor del av de bestämmelser som ingår i rikets nya polislag blir direkt gällande i landskapet som sådana, oavsett vad som står i den åländska polislagen. Detta förutsätter att landskapet i god tid innan rikets nya polislag träder i kraft vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att undvika att regel-

7 7 konflikter och tolkningsproblem uppstår vid tillämpningen av den åländska polislagen. Landskapsregeringen föreslår därför att en ny polislag för landskapet Åland antas. Under beredningen av lagen har landskapsregeringen analyserat behovet av en särskild polislag för landskapet Åland eller en blankettlag genom vilken rikets nya polislag skulle göras tillämplig i landskapet. Vid tillkomsten av den gällande polislagen konstaterades i både landskapsstyrelsens framställning nr 1/ och lagutskottets betänkande nr 5/ att det såväl ur polisens synvinkel som ur medborgarnas synvinkel är väsentligt att polisens befogenheter liksom medborgarnas skyldigheter i förhållande till polisen och de rättigheter medborgarna har i sina kontakter med polisen finns tillräckligt detaljerade i landskapslagstiftningen. Utgående från detta synsätt tillstyrkte dåvarande lagting att olika bestämmelser av rikslagstiftningsnatur inarbetades i landskapets polislag. Av samma motiv föreslår nu landskapsregeringen att en helt ny, egen polislag antas. Den traditionella blankettlagstiftningstekniken föreslås således inte användas. Landskapsregeringen har dock vid utarbetandet av förevarande förslag till ny polislag i tillämpliga delar följt rikets nya polislag med beaktande av att behörighetsmarginalerna är sådana att en del till rikslagstiftningen hörande bestämmelser, med stöd av 19 3 mom. självstyrelselagen, kunnat upptas i landskapslagen. Utöver de motiveringar som ingår i detta lagförslag hänvisas till de riksdagshandlingar som ligger till grund för rikets nya polislag. I dessa dokument finns kompletterande motiveringar. Regeringens proposition 224/2010 med förslag till polislag och vissa lagar i samband med den behandlas även i riksdagens förvaltningsutskotts betänkande 42/2010, grundlagsutskottets utlåtande 67/2010 samt lagutskottets utlåtande 21/2010. Den valda lagstiftningsmodellen medför att de förändringar som framdeles görs i rikets polislag kontinuerligt måste följas upp. Vid behov måste sedan nödvändiga uppdateringar göras i den åländska polislagstiftningen, så att regelkonflikter och tolkningsproblem kan undvikas vid tillämpningen av den åländska polislagen Den nya polislagens innehåll I landskapsregeringens förslag till ny polislag kommer de viktigaste bestämmelserna om polisens uppgifter, de allmänna principer som polisen ska iaktta i sin verksamhet, målen för verksamheten, polisens befogenheter och medborgarnas skyldigheter mot polisen att finnas samlade. Den nya polislagen liknar till många delar den gällande polislagen, men innehåller även en del nyheter. Rent generellt kan sägas att preciseringar har gjorts i fråga om hemliga metoder för inhämtande av information, nya bestämmelser om polispersonalens tystnadsplikt har tillkommit samtidigt som bestämmelserna om skadestånd justerats något. Bestämmelserna om polisens befogenheter föreslås samtidigt bli exaktare och mera heltäckande än de nuvarande. Lagen har som helhet fått en ny struktur och gjorts mer detaljerad. Eftersom den nya polislagen utformats med utgångspunkt från rikets nya polislag hänvisas i övrigt till den redogörelse som görs ovan i kapitel 2. Med tanke på den delade lagstiftningsbehörigheten inom polisens område förslås att den nya polislagen ska kunna träda i kraft samtidigt som rikets nya polislag det vill säga den 1 januari Ändrad organisation för Ålands polismyndighet Inom landskapsregeringen och polismyndigheten har det en längre tid pågått ett arbete med att reformera polismyndighetens organisation. Avsikten med en organisationsförändring har bland annat varit att skapa ett effektivare och mer flexibelt arbetssätt inom ramen för tilldelade resurser. Som ett resultat av detta arbete överlämnade landskapsregeringen i maj 2011 en

8 8 framställning om ny styrning av Ålands polismyndighet (FR nr 29/ ) till lagtinget. Lagtinget förkastade sedermera det i framställningen ingående lagförslaget i dess helhet. Landskapsregeringen föreslår i enlighet med regeringsprogrammet från den 22 november 2011 att organisationen vid polismyndigheten ändras. Enligt förslaget ersätts den förtroendevalda polisdelegationen, som mer har karaktären av ett rådgivande organ, med ett mer styrande organ i form av en styrelse. Den ledningsform som föreslås är en styrelse med begränsat ansvar. Förändringen medför att den demokratiska insynen och det medborgerliga inflytandet i polismyndigheten förstärks. Polismyndigheten kommer även framdeles att ledas av polismästaren, men han eller hon kommer vid sin sida att ha en styrelse med begränsat ansvar. Polismästaren kommer fortsättningsvis att utnämnas av landskapsregeringen. Den föreslagna styrelsen är inte ett ledningsorgan i den bemärkelsen att styrelsen leder verksamheten. Styrelsens främsta uppgift är att biträda polismästaren i arbetet med att utveckla myndigheten i enlighet med de mål som lagting och landskapsregeringen satt upp för verksamheten samt att sköta vissa andra i lag angivna uppgifter. Genom förslaget får styrelsen en annan roll än polisdelegationen i och med att styrelsen föreslås fatta besluta i vissa specifika ärenden. Styrelsen förslås bland annat lägga förslag om de långsiktiga besluten inom polismyndigheten såsom budgetförslag och verksamhetsmål samt även fatta beslut om myndighetens egna organisation och verksamhetsplanering. Polismyndigheten och dess styrelse får genom förslaget ett större ansvar att driva verksamheten. Genom att delegera regleringen av myndighetens interna organisation till myndigheten själv skapas bättre och effektivare förutsättningar för att framtida organisationsförändringar blir mer flexibla och anpassningsbara till olika behov och förutsättningar. Styrelsen för polismyndigheten ska utses av landskapsregeringen och föreslås bestå av en ordförande och en vice ordförande samt fyra andra medlemmar. Vid valet av medlemmar till styrelsen ska det beaktas att de olika regionerna i landskapet, såsom stad, landsbygd och skärgård, blir representerade i styrelsen. I styrelsen ska juridisk sakkunskap finnas representerad. Föredragande i styrelsen föreslås polismästaren vara. Den föreslagna organisationsmodellen är enligt landskapsregeringen den mest ändamålsenliga modellen för en lekmannastyrning med beaktande av det regelverk och den verksamhet som polisen dagligen hanterar. Polisverksamheten är detaljreglerad i olika speciallagar och i flertalet fall är den tjänsteman som ska fatta ett beslut direkt angiven i lagtexten, i synnerhet i frågor som rör den personliga integriteten. De polisoperativa frågorna ska dock även fortsättningsvis ledas av polismästaren eller av honom eller henne underställt polisbefäl. Lekmannastyrelsens focus ska ligga på de mer långsiktiga besluten, såsom organisationsfrågor och verksamhetsplanering, medan detaljplanering eller planering för kortare perioder bör ligga på polismästaren. Sedvanliga förvaltningsärenden som ankommer på polismyndigheten ska fortsättningsvis administreras av tjänstemannakåren vid polismyndigheten. 4. Lagstiftningsbehörigheten Lagstiftningsbehörigheten för de rättsområden som berörs av detta lagförslag är enligt självstyrelselagen delad. Enligt 18 6 punkten självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om allmän ordning och säkerhet med de undantag som nämns i 27 27, 34 och 35 punkten. Allmän ordning och säkerhet är centralt begrepp som länge använts för att beskriva polisens uppgifter. Enligt den juridiska litteraturen innebär allmän ordning och säkerhet att det av rättsordningen upprätthållna normala tillståndet rå-

9 der i samhället. Till normalt tillstånd hör särskilt att ingen orsakar störning genom att föröva en straffbar gärning (Poliisin toimivallan määrä, Kari Sinisalo och Polisrätt, Klaus Helminen). Enligt regeringens proposition 224/2010 med förslag till polislag ingår i begreppet allmän ordning och säkerhet åtminstone all polisiär verksamhet vars avsikt är att skapa och upprätthålla en trygg livs- och verksamhetsmiljö för samhällsmedlemmarna, avvärja och förebygga rättskränkningar och störningar samt undanröja pågående störningar och utreda rättskränkningar som redan begåtts. Enligt propositionen kan begreppets grammatikaliska utformning ge intrycket att bestämningen allmän hänför sig också till ordet säkerhet. Här avses emellertid inte endast detta utan enligt vedertagen uppfattning är polisens skyldighet att skydda också enskilda personers säkerhet samt att trygga säkerheten på privata platser. Till de från allmän ordning och säkerhet undantagna rättsområdena som enligt självstyrelselagen är att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet nämner självstyrelselagen skjutvapen och skjutförnödenheter, försvarsväsendet, gränsbevakningen, ordningsmaktens verksamhet för tryggande av statens säkerhet, försvarstillstånd och beredskap inför undantagsförhållanden samt i fråga om explosiva ämnen till den del rikets säkerhet berörs. Under landskapets behörighet faller dessutom bland annat regleringen i fråga om landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter, landskapets tjänstemän, brand- och räddningsväsendet samt socialvård enligt 18 1, 2, 6 och 13 punkten självstyrelselagen. Som även nämnts ovan regleras polisverksamheten i landskapet dessutom av en överenskommelseförordning om polisförvaltningen i landskapet Åland. Enligt 1 2 mom. i överenskommelseförordningen ska landskapets polis upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt utföra övriga uppgifter som hör till polisen om inte något annat bestämts i lag eller förordning. Genom bestämmelsen är landskapets polis berättigad till att sköta bland annat förundersökning av brott, som enligt punkten självstyrelselagen hör till rikets behörighet. I sammanhanget kan även punkten självstyrelselagen nämnas, som anger att administrativa ingrepp i den personliga friheten är en riksangelägenhet, liksom regleringen av bolag och andra privaträttliga sammanslutningar enligt 27 8 punkten självstyrelselagen. Till rikets behörighet hör dessutom enligt 27 1 punkten självstyrelselagen bland annat stiftande av grundlag och avvikelse från grundlag samt enligt 2 punkten bland annat rätten att färdas från en ort till en annan och utövande av församlingsfriheten. Bestämmelser om de grundläggande fri- och rättigheterna finns i 2 kapitlet grundlagen. Enligt högsta domstolen (diarenr HD 2000/50) är många av dessa fri- och rättigheter sådana som kan påverkas eller stå i konflikt med de bestämmelser som gäller polisens verksamhet. I grundlagen föreskrivs att man genom lag i vissa fall kan inskränka de grundläggande frioch rättigheterna. Den föreslagna polislagen innehåller många sådana bestämmelser som gäller frågor som hör till rikets behörighet. I självstyrelselagen finns dock en bestämmelse som gör det möjligt att ta in bestämmelser av rikslagstiftningsnatur i en landskapslag. Enligt 19 3 mom. självstyrelselagen kan lagtinget i en landskapslag för vinnande av enhetlighet och överskådlighet uppta bestämmelser av rikslagstiftningsnatur som i sak överensstämmer med motsvarande bestämmelser i en rikslag. Då det är fråga om lagstiftning av blandad karaktär, såsom i den nu aktuella polislagstiftningen, har detta förfarande ansetts tillåtet, då väsentliga delar av rättsområdet hör till landskapets lagstiftningsbehörighet, varvid även har beaktats om det genom denna lagstiftningsteknik kan skapas en lagteknisk tillfredställande och enhetlig författning. Trots att en stor del av de bestämmelser som ingår i den föreslagna polislagen är att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet, bedömer land- 9

10 10 skapsregeringen att en väsentlig del av de bestämmelser som totalt sett kommer att finnas i den nya polislagen för landskapet Åland är att hänföra till landskapets lagstiftningsbehörighet, varför antagandet en ny polislag enligt detta lagförslag är möjlig enligt självstyrelselagen. 5. Förslagets verkningar Förslaget som helhet torde inte medföra några nämnvärda ekonomiska och organisatoriska verkningar för landskapet. Förändringen av organisationen för Åland polismyndighet kommer dock att medföra en utökad byråkrati i och med att ett nytt beslutorgan införs vid myndigheten. För att inte behöva ta resurser från den befintliga polisverksamheten kommer organisationsförändringen att medföra att polismyndigheten måste tillföras nya tilläggsresurser. Polismyndighetens behov av tilläggsresurser får övervägas i samband med den budgetberedning som ansluter sig till den föreslagna lagstiftningens ikraftträdelsetidpunkt. De personregister Ålands polismyndighet använder i sitt dagliga arbete utgörs till en inte obetydlig andel av de permanenta personregister som är avsett för polisens riksomfattande bruk. Informationssystemen för polisärenden, förvaltningsärenden och misstänkta samt Europolinformationssystemet och Schengens nationella informationssystem är permanenta riksomfattande personregister. De uppdateringar av polisens datasystem som förslaget kräver kommer således att beaktas inom ramen för de uppdateringar som staten gör till följd av rikets nya polislag. Som tidigare har påtalats hänger den föreslagna polislagen nära samman med reformen av förundersöknings- och tvångsmedelslagstiftningen. Ett behov av utbildning i fråga om den nya lagstiftningen kommer att uppstå för polispersonalen. Landskapsregeringens avsikt är att denna utbildning, med stöd av 10 överenskommelseförordningen om polisförvaltningen i landskapet Åland, ska kunna erbjudas i anslutning till den utbildning som staten kommer att ordna i samband med att den nya lagstiftningen införs. I övrigt hänvisas i fråga om lagförslagets konsekvenser till de riksdagshandlingar som ligger till grund för rikets nya polislag. I och med att polisdelegationen ersätts med en styrelse krävs följdändringar i landskapsförordningen om Ålands polismyndighet. 6. Beredningsarbete Under beredningen av ärendet varit på remiss till. Ålands polismyndighet, Polisdelegationen, Statens ämbetsverk på Åland, Landskapsåklagarämbetet, Ålands Kommunförbund k.f., Räddningscheferna, Ålands brand- och räddningsförbund, Ålands Polisförening r.f., TCÅ r.f., ungdomsrådet samt landskapsregeringens allmänna förvaltnings kansliavdelning. Detaljmotivering 1. Polislag för landskapet Åland 1 kap. Allmänna bestämmelser 1 Polisens uppgifter. I paragrafen finns en allmän beskrivning av polisens uppgifter. En delvis motsvarande bestämmelse finns i 1 i gällande polislag. Förslaget överensstämmer med 1 kap. 1 i rikets nya polislag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas därför till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

11 11 2 Respekt för de grundläggande rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. Enligt paragrafen ska polisen respektera de grundläggande rättigheterna och de mänskliga rättigheterna, och när den utövar sina befogenheter välja det motiverbara alternativ som bäst tillgodoser dessa rättigheter. Förslaget överensstämmer med 1 kap. 2 i rikets nya polislag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas därför till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 3 Proportionalitetsprincipen. I den föreslagna paragrafen preciseras proportionalitetsprincipen i jämförelse med 2 2 mom. andra meningen i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 1 kap. 3 i rikets nya polislag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas därför till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 4 Principen om minsta olägenhet. Enligt paragrafen får det inte genom polisens åtgärder ingripas i någons rättigheter i större utsträckning och ingen får orsakas större skada eller olägenhet än vad som är nödvändigt för att utföra uppdraget. En motsvarande bestämmelse finns i 2 2 mom. första meningen i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 1 kap. 4 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 5 Principen om ändamålsbundenhet. Polisen får enligt paragrafen utöva sina befogenheter endast i föreskrivna syften. Förslaget överensstämmer med 1 kap. 5 i rikets nya polislag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas därför till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 6 Utförande av uppgifter och viktighetsordning. I bestämmelsen regleras allmänt hur polisen ska utföra sina uppgifter. Motsvarande bestämmelser finns 2 3 mom. och 3 i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 1 kap. 6 i rikets nya polislag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas därför till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 7 Information om grunden för en åtgärd. Den som utsätts för en åtgärd av polisen ska enligt huvudregeln informeras om orsakerna till denna så snart som möjligt. En motsvarande bestämmelse finns i 4 i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 1 kap. 7 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 8 Skyldigheten att ange sin ställning som polisman samt identifiering av polismän. I paragrafens 1 mom. intas en bestämmelse enligt vilken en polisman vid behov ska presentera sig som polis för den som är föremål för en åtgärd och på begäran visa upp sitt tjänstemärke, om presentationen eller uppvisandet kan ske utan att åtgärden äventyras. En delvis motsvarande bestämmelse finns i 8 landskapslagen om Ålands polismyndighet, enligt vilken tjänstemärket ska medföras vid tjänsteutövning och visas upp vid behov eller på begäran, när det är möjligt utan att uppdraget äventyras. Landskapsregeringen föreslår att bestämmelsen om tjänstemärke flyttas till polislagen. Bestämmelsen reglerar förhållanden som vänder sig utanför polismyndigheten, varför en placering i polislagen är mer ändamålsenlig. Samtidigt är det skäl att precisera och komplettera bestämmelsen, eftersom en polisman kan ange sin ställning också på annat sätt än genom att visa

12 12 upp sitt tjänstemärke. Dessutom justeras bestämmelsen så att den polisman som har utfört en tjänsteåtgärd kan identifieras vid behov. Motsvarande beslutsfullmakt om tjänstemärkets utformning som finns i 8 landskapslagen om Ålands polismyndighet föreslås genom detta lagförslag intagen i lagens förordningsfullmakt i 9 kap. 11. Närmare bestämmelser om tjänstemärke finns i dag i Ålands landskapsstyrelses beslut (2000:40) om polisens tjänstemärke. Förslaget överensstämmer med 1 kap. 8 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas i övrigt till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 9 Åtgärdseftergift och åtgärdsfördröjning. I paragrafen finns bestämmelser om åtgärdeftergift och åtgärdsfördröjning. Paragrafens 1 och 2 mom. överensstämmer i sak med 5 2 och 3 mom. i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 1 kap. 9 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 10 Uniform och beväpning. I paragrafen intas bestämmelser om uniform och beväpning, bestämmelser som i dag huvudsakligen finns i 7 landskapslagen om Ålands polismyndighet. Polisens uniform och beväpning har en inte obetydlig relevans i situationer som utspelar sig även utanför polismyndigheten. Bestämmelserna föreslås därför flyttade från den lagstiftning som reglerar själva myndigheten till den nya polislagen. På så sätt får regelverket en mer ändamålsenlig placering. I landskapet föreslås inte att skyldigheten för överväktare och väktare att bära uniform nämns i paragrafens 1 och 3 mom., på samma sätt som i motsvarande bestämmelse i 1 kap. 10 i rikets nya polislag, eftersom det numera finns närmare bestämmelser väktarnas användning av en så kallad väktardräkt i 32 lagen om privata säkerhetstjänster (FFS 282/2002). I 33 lagen om privata säkerhetstjänster anges också att en väktardräkt samt märken och texter på dräkten tydligt ska skilja sig från uniformer som polisen använder samt från officiella märken och texter på dessa uniformer. Rikslagen om privata säkerhetstjänster är tillämplig i landskapet med stöd av landskapslagen (2010:29) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privata säkerhetstjänster. Paragrafens reglering av beslutfattandet inom landskapets polisförvaltning i paragrafens 2 och 4 mom. är i sak utformat i överensstämmelse med bestämmelserna i 7 landskapslagen om Ålands polismyndighet. När beslut fattas om uniform och beväpning för landskapets polis ska landskapsregeringen samråda med landshövdingen. Skyldigheten till samråd följer av 9 republikens presidents förordning om polisförvaltningen i landskapet Åland. Bestämmelsen kompletteras med en förordningsfullmakt i lagens 9 kap mom. I övrigt hänvisas i fråga om motiveringen till förarbetena (RP 224/2010 rd) till rikets polislag. 11 En polismans rätt att ge befallningar. I paragrafens regleras polisens rätt att ge befallningar. Bestämmelsen motsvarar 26 i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 1 kap. 11 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 12 Polisman. I fråga om definitionen av polisman hänvisas till landskapslagen om Ålands polismyndighet. Den föreslagna paragrafen motsvarar 1 kap. 6 i den gällande polislagen. Enligt 3 landskapslagen om Ålands polismyndighet avses med polisman polismästaren, överkommissarien och

13 13 kommissarierna, vilka utgör polisbefälet, samt övriga i 2 landskapsförordningen om Ålands polismyndighet angivna underbefäl och -manskap. Enligt förordningen räknas överkonstaplarna till polisunderbefälet och de äldre och yngre konstaplarna till polismanskapet. 2 kap. Allmänna befogenheter 1 Identifiering. I paragrafen finns bestämmelser om identifiering, bestämmelser som i huvudsak motsvarar 10 i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 1 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 2 Gripande av en person för att skydda denne. Bestämmelsen motsvarar 11 i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 2 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. Bestämmelsen fordrar en teknisk justering av 1 landskapslagen (1974:21) om behandling av berusade. 3 Gripande av efterlysta. I paragrafen föreskrivs om gripande av efterlysta på motsvarande sätt som i 12 i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 3 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 4 Genomsökning för gripande av en person. Enligt paragrafen har en polisman för att få tag på en person som ska hämtas till polisundersökning enligt den nya polislagens 6 kap. rätt att göra husrannsakan eller platsgenomsökning. Bestämmelsen motsvarar delvis 13 i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 4 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 5 Skydd av hemfrid och offentlig frid. I paragrafen, som i huvudsak motsvarar 14 i den gällande polislagen, regleras skyddet av hemfrid och offentlig frid. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 5 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 6 Tillträde och genomsökning i faro- och skadesituationer. Den föreslagna bestämmelsen om tillträde och genomsökning i faro- och skadesituationer har sin motsvarighet i 15 och 16 i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 6 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 7 Vidtagande av åtgärder. Denna paragraf motsvarar med vissa ändringar 17 i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 7 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 8 Avspärrning av platser och områden. Bestämmelsen motsvarar 18 i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 8 i rikets nya polislag. Enligt 10 3 mom. lagen om sammankomster (FFS 530/1999) kan polisen anvisa en annan plats som är lämplig med hänsyn till syftet med sam-

14 14 mankomsten, om säkerheten för människor äventyras, miljön orsakas avsevärd olägenhet, egendom skadas eller utomstående, trafiken eller tillställningar som ingår i ett statsbesök eller en internationell konferens som anordnas av ett offentligt samfund eller tillställningar som i fråga om behovet av skydd kan jämställas med sådana störs i en oskälig mån till följd av att en allmän sammankomst ordnas på den plats som uppgivits. Genom landskapslagen (2010:30) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om sammankomster är lagen om sammankomster tillämplig i landskapet även inom de rättsområden som landskapet har behörighet inom. Blankettlagen om sammankomster innehåller inga avvikelser i fråga om 10 lagen om sammankomster. I den föreslagna paragrafens 3 mom. intas av lagtekniska orsaker en direkt hänvisning till 10 lagen om sammankomster och polisens rätt att anvisa platsen för en allmän sammankomst. I övrigt hänvisas i fråga om motiveringen till förarbetena (RP 224/2010 rd) till rikets polislag. 9 Skingrande av folksamling. Bestämmelsen om polisens rätt att skingra en folksamling motsvarar 19 i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 9 i rikets nya polislag. Enligt samma teknik som i föregående paragraf (2 kap. 8 ) intas i paragrafens 3 mom. i fråga om hänvisningen till 21 och 22 lagen om sammankomster en direkt hänvisning till rikslagens bestämmelser istället för en indirekt hänvisning via blankettlagen. Blankettlagen om sammankomster innehåller inga avvikelser i fråga om 21 och 22 lagen om sammankomster. I övrigt hänvisas i fråga om motiveringen till paragrafen till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 10 Skydd mot brott och störande beteende. Den föreslagna paragrafen motsvarar med vissa ändringar 20 i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 10 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 11 Stoppande och flyttning av fordon. Bestämmelsen om polisens rätt att stoppa och flytta fordon motsvarar 21 i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 11 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. I paragrafens 2 mom. intas dock en hänvisning till vägtrafiklagen (1983:27) för landskapet Åland istället för rikets vägtrafiklag. 12 Säkerhetsvisitation. I paragrafen regleras polisens rätt till säkerhetsvisitation i vissa situationer. Bestämmelsen motsvarar med vissa ändringar 22 i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 12 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 13 Verkställande av säkerhetsvisitation. Paragrafen reglerar hur en säkerhetsvisitation ska verkställas och om metoderna i detta avseende. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 13 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 14 Omhändertagande av farliga föremål och ämnen. Paragrafen motsvarar 23 i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 14

15 15 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. I paragrafens 1 mom. intas däremot en hänvisning till landskapslagen (2007:98) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor istället för till rikslagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (FFS 390/2005). Enligt blankettlagen är rikslagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor tillämplig i landskapet med vissa avvikelser. 15 Hantering av omhändertagen egendom. I paragrafen regleras hur omhändertagen egendom ska hanteras. Bestämmelsen motsvarar 24 i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 15 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 16 Fasttagande och avlivande av djur. I paragrafen regleras en polismans rätt att ta fast och i sista hand avliva ett djur. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 25 i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 16 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 17 Användning av maktmedel. I paragrafen ingår bestämmelser om rätten av använda maktmedel och grunderna för bedömning av maktmedlens försvarlighet. Även polismans rätt till nödvärn i tjänsteutövningen regleras i paragrafen. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 27 i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer i huvudsak med 2 kap. 17 i rikets nya polislag. På samma sätt som i den gällande polislagen förslås paragrafen inte innehålla några bestämmelser om polisens rätt att använda militära maktmedel. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 18 Beredskap för och varning om användning av maktmedel. Någon motsvarighet till de i paragrafen föreslagna bestämmelserna om beredskap för och varning om användning av maktmedel finns inte i gällande polislag eller -förordning. Motsvarande bestämmelser finns dock i inrikesministeriets förordning om polisens användning av maktmedel (FFS 979/2004), som till den del bestämmelserna är att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet är att anse som gällande även i landskapet. Genom förslaget tas bestämmelserna författningsmässigt in på lagnivå i enlighet med grundlagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 18 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 19 Användning av skjutvapen. Den föreslagna paragrafen om användning av skjutvapen har sin motsvarighet i riksförordningen om polisens användning av maktmedel. Rättsområdet skjutvapen är att hänföra till rikets lagstiftningsområde, varför bestämmelserna som sådana är direkt tillämpliga i landskapet. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 19 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. I sammanhanget bör även 9 republikens presidents förordning om polisförvaltningen i landskapet Åland nämnas, enligt vilken landskapsrege-

16 16 ringen bestämmer efter samråd med landshövdingen om beväpning för landskapets polis. 20 Användning av fängsel. De föreslagna bestämmelserna om användning av fängsel för att begränsa en persons rörelse- och handlingsfrihet är delvis baserade på 4 3 mom. riksförordningen om polisens användning av maktmedel. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 20 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 21 Gränskontroll och tullåtgärder. I paragrafen regleras en polismans rätt att utföra gränskontroll och tullåtgärder. Bestämmelsen motsvarar 10a i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 21 i rikets nya polislag. 22 Behandling av personer i förvar hos polisen. På motsvarande sätt som i 27a i den gällande polislagen intas det av informativa skäl en bestämmelse i paragrafen med en hänvisning till lagen om behandlingen av personer i förvar hos polisen (FFS 841/2006). I huvudsak all gällande lagstiftning inom rättsområdet är att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet. Men för att undvika tolkningsproblem i fråga om lagstiftningens tillämplighet i landskapet i vissa särskilda situationer föreslås att en hänvisning intas i lagen, så att rikslagstiftningen som helhet ska iakttas även inom Ålands polismyndighets verksamhet. 3 kap. Säkerhetskontroller i polisens lokaler 1 Säkerhetskontroll. Bestämmelsen motsvarar 22a i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer i sak med 3 kap. 1 i rikets nya polislag, men har anpassats den åländska polisorganisationen. 2 Utförande av säkerhetskontroll. Paragrafen motsvarar i huvudsak 22b i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 3 kap. 2 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 3 Omhändertagande av föremål som hittats vid säkerhetskontroll. Bestämmelsen motsvarar 22c i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer i sak med 3 kap. 3 i rikets nya polislag. 4 Användning av maktmedel vid säkerhetskontroll. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 22d i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 3 kap. 3 i rikets nya polislag. 4 kap. Teknisk övervakning och rätt att få information 1 Teknisk övervakning och förutsättningar för sådan. I paragrafens 1 mom. definieras teknisk övervakning. Definitionen motsvarar 28 1 mom. 1 punkten i den gällande polislagen. I paragrafens 2 mom. regleras förutsättningarna för teknisk övervakning. Bestämmelsen motsvarar i sak 29 i den gällande polislagen. I fråga om vad som avses med begreppet allmän plats hänvisas till 2 ordningslagen (2010:23) för landskapet Åland. Den föreslagna paragrafen överensstämmer med 4 kap. 1 i rikets nya polislag.

17 17 2 Rätt att få information av myndigheter. I paragrafen föreskrivs om polisens rätt att oberoende av tystnadsplikt få information av myndigheter och sammanslutningar som tillsatts för att sköta offentliga uppgifter. De föreslagna bestämmelserna motsvarar 36 i den gällande polislagen. Förutom vissa språkliga justeringar av paragrafen har den särskilda bestämmelsen om vem som fattar beslut om inhämtande av information i 36 3 mom. i den gällande polislagen inarbetats direkt i den förslagna paragrafens 1 och 2 mom. Förslaget överensstämmer i sak med 4 kap. 2 i rikets nya polislag. 3 Rätt att få information av privata sammanslutningar och personer. Paragrafen motsvarar i sak 37 i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 4 kap. 3 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 5 kap. Hemliga metoder för inhämtande av information Allmänna bestämmelser 1 Tillämpningsområde och definitioner. I paragrafen intas en ny bestämmelse med en uppräkning av de hemliga metoder för inhämtande av information som kan användas för att förhindra, avslöja och avvärja risk för brott. Även förhindrande av brott samt avslöjande av brott definieras. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 1 i rikets nya polislag. Bestämmelsen i 5 kap. 1 4 mom. rikets nya polislag om vissa statliga myndigheternas rätt att använda hemliga metoder för inhämtande av information föreslås inte intagen i den förslagna paragrafen. I riksbestämmelsen hänvisas i fråga om gränsbevakningens, tullens och militärens rätt att använda hemliga metoder för inhämtande av information till vad som särskilt föreskrivs i lag. Rikets nya polislag berättigar således inte de statliga myndigheterna att använda nämnda metoder, utan denna fråga regleras särskilt i annan speciallag. Nämnda statliga myndigheters verksamhet bestäms av riksdagen. Att inta en motsvarande bestämmelse i landskapslagen är föga upplysande och ökar knappast enhetligheten och överskådligheten. I övrigt hänvisas för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 2 Förutsättningar för användning av hemliga metoder för inhämtande av information. I paragrafen föreskrivs om en gemensam allmän förutsättning för samtliga metoder för inhämtande av information. Motsvarande bestämmelser ingår den gällande polislagens bestämmelser om förutsättningar för användning av de olika befogenheterna i bland annat 32-32d. Utöver den gemensamma allmänna förutsättningen innehåller paragrafen kompletterande förutsättningar för användningen av vissa metoder för inhämtande av information samt en skrivning om när metoderna för inhämtandet av information ska avslutas. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 2 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 3 Hemligt inhämtande av information för att avslöja brott. Enligt paragrafen får hemligt inhämtande av information användas för att avslöja de brott som uppräknas i bestämmelsen. Förslaget överensstämmer med 4 kap. 3 i rikets nya polislag. För en mer detaljerad motivering till förslaget hänvisas till förarbetena (RP 224/2010 rd och FvUB 42/2010 rd) till rikets nya polislag.

18 18 4 Fortsatt hemligt inhämtande av information för utredning av brott. Bestämmelsen om fortsatt hemligt inhämtande av information för utredning av brott överensstämmer med 5 kap. 4 i rikets nya polislag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. Inhämtande av information ur telenät 5 Teleavlyssning och dess förutsättningar. Den föreslagna bestämmelsen om teleavlyssning och dess förutsättningar motsvarar delvis 28 1 mom. 7 punkten och 32d i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 5 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 6 Inhämtande av information i stället för teleavlyssning. I paragrafen regleras vissa informationshämtningsmetoder som påminner om teleavlyssning. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 6 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 7 Beslut om teleavlyssning och motsvarande inhämtande av information. I paragrafen regleras vem som yrkar och vem som beslutar om teleavlyssning och inhämtning av information i stället för teleavlyssning, vad yrkandet eller beslutet ska innehålla samt för hur lång tid ett tillstånd kan beviljas. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar delvis 33b i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 7 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 8 Teleövervakning och dess förutsättningar. Den föreslagna bestämmelsen om teleövervakning och dess förutsättningar motsvarar delvis 28 1 mom. 6 punkten och 32c i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 8 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till förarbetena (RP 224/2010 rd och FvUB 42/2010 rd) till rikets nya polislag. 9 Teleövervakning med samtycke av den som innehar teleadress eller teleterminalutrustning. Bestämmelsen om teleövervakning med samtycke av den som innehar en teleadress eller teleterminalutrustning överensstämmer med 5 kap. 9 i rikets nya polislag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 10 Beslut om teleövervakning. I paragrafen anges vem som beslutar om teleövervakning, när så ska ske, för hur lång tid tillstånd kan beviljas samt vad som ska ingår i ett yrkande och i ett beslut om teleövervakning. Den föreslagna paragrafen motsvarar delvis 33b, 33c och 33d i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer i sak med 5 kap. 10 i rikets nya polislag. Paragrafen har dock anpassats till den åländska polismyndighetens organisation. I sammanhanget bör även överenskommelseförordningen om polisförvaltningen i landskapet Åland beaktas. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas i övrigt till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

19 19 11 Inhämtande av basstationsuppgifter och dess förutsättningar. I paragrafen definieras begreppet inhämtande av basstationsuppgifter samt vilka förutsättningarna ska vara för att ett inhämtande ska få genomföras. Den föreslagna bestämmelsen har delvis sin motsvarighet i 32f i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 11 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 12 Beslut om inhämtande av basstationsuppgifter. I paragrafen anges vem som beslutar om inhämtande av basstationsuppgifter, när så ska ske, för hur lång tid tillstånd kan beviljas samt vad som ska ingår i ett yrkande och i ett beslut om inhämtande av basstationsuppgifter. Den föreslagna paragrafen motsvarar delvis 33b och 33c i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 12 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. Systematisk observation, förtäckt inhämtande av information och teknisk observation 13 Systematisk observation och dess förutsättningar. Den föreslagna bestämmelsen om systematisk observation och dess förutsättningar motsvarar delvis 28 1 mom. 2 punkten och 30 i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer i sak med 5 kap. 13 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 14 Beslut om systematisk observation. I paragrafen anges vem som fattar beslut om systematisk observation, för hur lång tid tillstånd kan beviljas samt vad som ska nämnas i ett beslut om systematisk observation. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 14 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 15 Förtäckt inhämtande av information och dess förutsättningar. Den föreslagna bestämmelsen om förtäckt inhämtande av information och dess förutsättningar överensstämmer i sak med 5 kap. 15 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 16 Beslut om förtäckt inhämtande av information. I paragrafen anges vem som beslutar om förtäckt inhämtande av information, för hur lång tid tillstånd kan beviljas samt vad som ska nämnas i ett beslut om förtäckt inhämtande av information. Förslaget överensstämmer i sak med 5 kap. 16 i rikets nya polislag. Paragrafen har dock anpassats till den åländska polismyndighetens organisation. Hänvisningen till föreskriven chef enligt rikslagstiftningen avser chefen för centralkriminalpolisen eller chefen för skyddspolisen enligt 5 kap. 16 i rikets nya polislag. I sammanhanget bör även överenskommelseförordningen om polisförvaltningen i landskapet Åland beaktas. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas i övrigt till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 17 Teknisk avlyssning och dess förutsättningar. Den föreslagna bestämmelsen om teknisk avlyssning och dess förutsättningar motsvarar delvis 28 1 mom. 3 punkten och 32 1 och 4 mom. i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer i sak med 5 kap. 17 i rikets nya polislag och för

20 20 den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 18 Beslut om teknisk avlyssning. I paragrafen anges vem som beslutar om teknisk avlyssning, för hur lång tid tillstånd kan beviljas samt vad som ska nämnas i ett beslut om teknisk avlyssning. Den föreslagna paragrafen motsvarar delvis 33 i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 18 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 19 Optisk observation och dess förutsättningar. Den föreslagna bestämmelsen om teknisk avlyssning och dess förutsättningar motsvarar delvis 28 1 mom. 3 punkten, 30 och 32 i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 19 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 20 Beslut om optisk observation. I paragrafen anges vem som beslutar om optisk observation, för hur lång tid tillstånd kan ges samt vad som ska nämnas i ett yrkande eller i ett beslut om optisk observation. Den föreslagna paragrafen motsvarar delvis 33b och 33c i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 20 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 21 Teknisk spårning och dess förutsättningar. Den föreslagna bestämmelsen om teknisk spårning och dess förutsättningar motsvarar delvis 28 1 mom. 3 punkten och 32 i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 21 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 22 Beslut om teknisk spårning. I paragrafen anges vem som beslutar om teknisk spårning, för hur lång tid tillstånd kan ges samt vad som ska nämnas i ett yrkande eller i ett beslut om teknisk spårning. Den föreslagna paragrafen motsvarar delvis 33b och 33c i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 22 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 23 Teknisk observation av utrustning och dess förutsättningar. Den föreslagna bestämmelsen om teknisk observation av utrustning och dess förutsättningar överensstämmer med 5 kap. 23 i rikets nya polislag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 24 Beslut om teknisk observation av utrustning. I paragrafen anges vem som beslutar om teknisk observation av utrustning, för hur lång tid tillstånd kan ges samt vad som ska nämnas i ett yrkande eller i ett beslut om teknisk observation av utrustning. Den föreslagna paragrafen överensstämmer med 5 kap. 24 i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. 25 Inhämtande av identifieringsuppgifter för teleadresser eller teleterminalutrustning. Enligt paragrafen får polisen för att förhindra brott med en