Lämpligt arbete. IAF:s redovisning av tillämpningen av regelverket för lämpligt arbete med utgångspunkt från IAF:s föreskrift 2004:3

Transkript

1 Lämpligt arbete IAF:s redovisning av tillämpningen av regelverket för lämpligt arbete med utgångspunkt från IAF:s föreskrift 2004:3

2 Sidan 2 (32)

3 Sidan 3 (32) I regleringsbrevet för 2005 gav regeringen IAF i uppgift att redovisa tillämpningen av regelverket för lämpligt arbete med utgångspunkt från IAF:s föreskrift som trädde i kraft den 1 september Denna rapport är baserad på tre delrapporter och utgör IAF:s redovisning till regeringen. Rapporten har utarbetats inom IAF av Rolf Hermond och Anita Larsson. Ansvarig chef är enhetschef Bo Lundgren.

4 Sidan 4 (32)

5 Innehåll Sammanfattning och slutsatser... 7 Begreppet lämpligt arbete och IAF:s uppdrag... 7 Genomförandet... 8 Intervjuer med arbetsförmedlare... 8 Granskning av handlingsplaner Arbetslöshetskassornas handläggning av underrättelser om ifrågasatt ersättningsrätt Inledning Bakgrund lämpligt arbete Föreskriftens tillkomst Förändringar i föreskriften Syfte och mål Tillvägagångssätt/Metod Intervjuer Handlingsplaner och daganteckningar Underrättelser Slutsatser Intervjuer Handlingsplaner Vad skall handlingsplanen innehålla Underrättelser Bilagor Utdrag ur Lag (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring IAF föreskrift om tillämpningen av lämpligt arbete Sidan 5 (32)

6 Sidan 6 (32)

7 Sammanfattning och slutsatser Begreppet lämpligt arbete och IAF:s uppdrag Enligt grundvillkoren för rätt till arbetslöshetsersättning förutsätts den arbetslöse aktivt söka tillgängliga arbeten och ta arbete som erbjuds. Frågan om vad som är lämpligt arbete är därvid av avgörande betydelse för bedömningen om den arbetslöse uppfyller arbetslöshetsförsäkringens villkor. Regeringen gav i april 2004 Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) i uppdrag att göra en översyn av reglerna om lämpligt arbete som skulle betona arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring och syfta till en mer enhetlig och striktare tilllämpning. Översynen resulterade i en ny föreskrift, IAF:s föreskrift om tillämpningen av 11 Lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring gällande lämpligt arbete, IAFFS 2004:3. Jämfört med tidigare föreskrift om lämpligt arbete innebar den nya föreskriften i sak få förändringar. Den förändring av lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkringen som trädde i kraft 5 februari 2001 gav sökande som uppbar arbetslöshetsersättning en generell möjlighet att under de första 100 ersättningsdagarna begränsa arbetssökandet till lämpliga arbeten inom sitt yrke och till närområdet. Enligt tidigare regler fanns således inte den möjligheten. I sin konsekvens innebär det att arbete utanför närområdet eller yrkesområdet inte behöver sökas även om det i övrigt är att betrakta som lämpligt enligt arbetslöshetsförsäkringens regler. Underlåtenhet att söka eller anta ett sådant arbete skall därmed normalt sett inte kunna leda till sanktionsbeslut gentemot den arbetssökande. Regleringsbrevet för budgetåret 2005 ger IAF uppdraget att följa upp tillämpningen av regelverket för lämpligt arbete med utgångspunkt från de föreskrifter som utfärdades under 2004 och rapportera detta till regeringen senast den 9 augusti Föreskriften om lämpligt arbete har således funnits under mycket lång tid och ändrades inte påtagligt vid IAF:s översyn Det innebär att redovisade problem med tillämpningen inte i första hand kan hänga samman med översynen utan speglar en etablerad hantering på arbetsförmedlingen. Sidan 7 (32)

8 Genomförandet IAF:s fortlöpande granskning av AMV:s verksamhet som berör arbetslöshetsförsäkringen avser till stor del arbetsförmedlingens uppgift att se till att försäkringens grundvillkor uppfylls av den arbetssökande, varvid begreppet lämpligt arbete är en viktig fråga. I ett antal rapporter under 2004 och 2005 har IAF redovisat granskningar inom detta område. IAF hänvisar till dessa rapporter (se och upprepar därför inte resultaten i denna rapport. Därutöver har IAF för att beskriva tillämpningen av reglerna om lämpligt arbete IAF granskat: Arbetsförmedlingens tillämpning genom att intervjua ett urval arbetsförmedlare. Cirka 130 handläggare har intervjuats. De är fördelade på mellan handläggare i 10 län. Även ett antal handläggare vid arbetslöshetskassor har intervjuats. Innehållet i handlingsplaner och daganteckningar för ett urval på 400 sökande inskrivna vid ett antal arbetsförmedlingar i de tio län som ingick i intervjuprojektet. Arbetslöshetskassornas beslut i ett antal underrättelser från arbetsförmedlingen. Ett urval på 174 underrättelser från arbetsförmedlingen om ifrågasatt ersättningsrätt som orsakats av att sökanden avvisat anvisning till arbete som av arbetsförmedlingen bedömts vara lämpligt och där arbetslöshetskassans beslut antingen resulterat i tillerkänd ersättning eller medfört sanktion. Intervjuer med arbetsförmedlare Majoriteten av de intervjuade handläggarna vid arbetsförmedlingen känner till föreskriften om lämpligt arbete och anser sig tillämpa den striktare i jämförelse med vad man gjorde tidigare. Det är dock Inte enbart utformningen av de nya föreskrifterna som har haft betydelse för den striktare hållningen. Även den generellt sett ökade uppmärksamheten kring och fokuseringen på frågor som rör arbetslöshetsersättningen och arbetsförmedlingens kontrollfunktion har enligt förmedlarna bidragit till detta. Intervjuerna visar emellertid att den striktare tillämpningen av föreskriften i det dagliga arbetet med de ar- Sidan 8 (32)

9 betssökande inte alltid tillgodoser kravet på enhetlighet och likabehandling. Handläggarnas egna bedömningar och uppfattningar om vad som för den sökande är ett lämpligt arbete leder till en tillämpning som inte blir så enhetlig och strikt som erfordras. Skillnader uppstår därvid mellan län, arbetsförmedlingskontor och enskilda handläggare i en och samma sakfråga. Till skillnader i tillämpningen bidrar även olikheter i förutsättningarna på olika lokala/regionala arbetsmarknaderna. Det är därvid inte alltid lätt att avgöra om konstaterade skillnader beror på olikartade yttre omständigheter eller på skillnader i hur regelsystemet tillämpas. De största svårigheterna vid tillämpningen uppges av handläggarna vid arbetsförmedlingen finnas i samband med bedömningar av vad som utgör: det geografiska område inom vilket arbete skall kunna sökas rimlig kostnad för pendling möjlighet att begränsa sökområde på grund av familjeskäl och vad som är skälig övergångstid för att inte längre vara begränsad av ovanstående hinder IAF:s slutsatser av intervjuerna med handläggarna vid arbetsförmedlingen är att ersättningsreglerna som gäller lämpligt arbete tycks vara väl kända. Större uppmärksamhet, bl.a. genomförd utbildning, under det senaste året har säkert också skapat en ökad medvetenhet bland arbetsförmedlarna i frågan. De svårigheter som framkommit rörande tillämpningen av delar av föreskriften för lämpligt arbete pekar dock på fortsatt stort behov från AMS och länsarbetsnämndernas att ta upp dessa frågor i utbildningar och andra lämpliga sammanhang. Som IAF redovisat i olika granskningsrapporter är skillnaderna i tillämpningen av dessa ersättningsregler i olika delar av landet alltjämt mycket stora. Det är därför viktigt att AMS och länsarbetsnämnderna fortlöpande följer upp tillämpningen och genomför de åtgärder som bedöms nödvändiga för att arbetssökande i hela landet ska behandlas lika och rättssäkert. Sidan 9 (32)

10 Granskning av handlingsplaner Svårigheterna som gäller tillämpningen av vissa delar av föreskriften om lämpligt arbete i dessa avseenden avspeglar sig även i de granskade individuella handlingsplanerna. Av handlingsplanen ska framgå vad som är lämpligt yrkesmässigt och geografiskt sökområde för den sökande. Detta kan dock sällan utläsas. IAFs granskning av handlingsplaner visar att nära 40 procent av de sökande som förbrukat mer än 100 ersättningsdagar inte har fått en ny eller uppdaterad handlingsplan trots att detta självfallet bör göras i samband med att möjligheten att begränsa sitt arbetssökande yrkesmässigt och geografiskt upphör. Frågan om ett vidgat sökområde efter 100 ersättningsdagar har således inte alls berörts i 40 procent av handlingsplanerna. I övriga handlingsplaner behandlades frågan om lämpligt arbete på ett högst varierande sätt. För en betydande andel av de handlingsplaner som förändrats efter 100 ersättningsdagar anges endast att den sökande ska söka arbete. Handlingsplanerna ger därmed ett svagt stöd för arbetsförmedlarnas löpande bedömningar av vilka arbeten som är lämpliga för den enskilde att söka respektive vilka begränsningar enligt reglerna för lämpligt arbete som är acceptabla. IAF konstaterar att dessa brister i handlingsplanerna riskerar att få negativa konsekvenser, särskilt i samband med utvecklingen den nya förmedlingsorganisationen med flera sökvägar. Med en förmedlingsmetodik där sökandekontakterna kommer att omfatta fler kontaktformer och fler handläggare blir förmedlingsarbetet än mer beroende av skriftlig dokumentation bl.a. i handlingsplanen och kan inte på samma sätt som tidigare kompletteras med personlig kännedom om den sökande. I AMS handläggarstöd för individuella handlingsplaner anges att handlingsplanen ska ge vägledning om vad som är att betrakta som lämpligt arbete. Efter 100 ersättningsdagar får arbetssökandet normalt sett inte längre begränsas enbart till arbete inom pendlingsavstånd och i yrket. Även tillgången på lediga arbeten och förändringar vad gäller personliga förutsättningar för den enskilde sökanden samt arbetslöshetens längd påverkar vad som enligt reglerna ska anses vara lämpligt arbete i arbetslöshetsförsäkringens mening. Det är därför nödvändigt att löpande ompröva och revidera inriktningen Sidan 10 (32)

11 för den enskildes arbetssökande. AMS handläggarstöd för handlingsplaner har brister i detta avseende. Många av handlingsplanerna begränsar sig till sökandens önskemål om yrkesmässigt och geografiska sökområde, vilket ofta utgör väsentliga begränsningar jämfört med vad som framgår av föreskriften om lämpligt arbete. En bidragande orsak till att handlingsplanen ofta brister i konkretisering eller t.o.m. saknar uppgifter om vad som är ett lämpligt arbete för sökanden torde vara att förmedlingsarbetet inriktas på ett operativt sökområde som även registreras i den sök- och matchningsfunktion som finns i förmedlingssystemet AIS. Som IAF redovisat i en tidigare rapport är det geografiska sökområde som anges som närområde ofta väsentligt mer begränsat än vad som framgår av IAF:s föreskrift. AMS anger i sin föreskrift för handlingsplanerna att medgivandet att under de första 100 ersättningsdagarna begränsa sitt arbetssökande enligt ALF 9a, förutsätter att sådana arbeten finns att söka. Denna föreskrift har inget stöd i lagen om arbetslöshetsförsäkringen och det saknas närmare anvisningar om hur detta skall tillämpas. Behovet av en bedömning på denna punkt från arbetsförmedlingen torde därför kunna ge upphov till olikheter i vilka krav som ställs på en arbetssökande. IAF:s slutsatser av granskningen av ett urval handlingsplaner innebär att dessa har väsentliga brister vad gäller frågan om att ange vad som är lämpligt arbete för den sökande. En avsevärd del av handlingsplanerna tar inte upp frågan om att begränsningen av sökområde ska upphöra efter de första 100 ersättningsdagarna och handlingsplanerna har även andra brister i detta avseende. Detta trots många års uppmärksamhet på handlingsplanernas brister och trots AMS föreskrifter och ingående handläggarstöd. När arbetsförmedlingens löpande kontakter med de arbetssökande vidgas till flera sökvägar/förmedlingsfunktioner kommer enligt IAF:s uppfattning bristerna som gäller hanteringen av frågor om arbetslöshetsförsäkring att förvärras om inte handlingsplanernas kvalitet och innehåll i dessa delar förbättras avsevärt. Sidan 11 (32)

12 Arbetslöshetskassornas handläggning av underrättelser om ifrågasatt ersättningsrätt För tillämpningen av föreskriften om lämpligt arbete har arbetsförmedlarna att ta ställning till detta vid i stort sett alla kontakter med sökande som uppbär arbetslöshetsersättning. Handläggare vid arbetslöshetskassorna behöver i huvudsak endast ta ställning i denna fråga i samband med att arbetsförmedlingen skickar underrättelser om ifrågasatt ersättningsrätt. Vid granskningen av arbetslöshetskassornas beslut i sådana ärenden kan IAF konstatera att arbetslöshetskassorna tillämpar föreskriften om lämpligt arbete på ett strikt och enhetligt sätt. Det finns dock vissa brister. I ett antal av kassornas utredningar med anledning av underrättelsen godtas de skäl sökanden uppgivit för inte söka anvisat arbete utan att kontroll av sökandens uppgifter sker. När det gäller arbetslöshetskassans beslutsmotivering vid sanktion för ersättningstagaren, noteras vidare att en stor del av besluten enbart innehåller standardmotiveringar, ibland endast citat ur lagtexten. Om arbetslöshetskassan i sin beslutsmotivering på ett mer konkret sätt bemötte sökandens skäl skulle detta bidra till att för den sökande förtydliga vilka krav regelverket ställer. IAF:s slutsatser av granskningen i denna del är att det finns skäl att ytterligare betona vikten av att arbetslöshetskassornas utredningar fyller kraven på självständig prövning av de omständigheter som påverkar kassans beslut samt att beslutsmotiveringarna i en del fall behöver bli bättre anpassade till det enskilda fallet så att beslutet blir lättare att förstå för den ersättningssökande. Sidan 12 (32)

13 Inledning Bakgrund lämpligt arbete För rätten att uppbära arbetslöshetsersättning är ett av de allmänna villkoren i arbetslöshetsförsäkringen att den sökande är beredd att anta erbjudet lämpligt arbete, 9 punkt 2 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkringen (ALF) 1. Detta gällde även i den tidigare lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkringen, 4 p.2. Lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) 11 anger att ett erbjudet arbete skall anses som lämpligt, om 1. det inom ramen för tillgången på arbetstillfällen tagits skälig hänsyn till den sökandens förutsättningar för arbetet samt andra personliga förhållanden, 2. anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som arbetstagare får som är anställda enligt kollektivavtal eller, om kollektivavtal inte finns, är skäliga i förhållande till de förmåner arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer får vid jämförliga företag, 3. arbetet inte hänför sig till en arbetsplats där arbetskonflikt råder till följd av stridsåtgärder som är lovliga enligt lag och kollektivavtal, och 4. förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad som anges i författning eller myndighets föreskrifter och åtgärder till förebyggande av ohälsa eller olycksfall. Vidare anges i nämnda 11 att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om lämpligt arbete. I ALF, gjordes ett tillägg 9a som trädde i kraft den 5 februari Lagändringen innebär att den sökande får begränsa sig till att söka lämpliga arbeten inom sitt yrke och i närområdet under de 100 första ersättningsdagarna i en ersättningsperiod. Detta tillägg i ALF har en central betydelse i detta sammanhang. Föreskriftens tillkomst Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), som då hade föreskriftsrätten, utfärdade den 26 januari 2001 en ny föreskrift (AMSFS 2001:10) om lämpligt arbete enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Föreskriften 1 Se bilaga 1 Sidan 13 (32)

14 trädde i kraft den 5 februari 2001 i samband med att 9a i ALF började gälla. Regeringen gav i april 2004, genom ett tillägg i regleringsbrevet, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) i uppdrag att göra en översyn av reglerna rörande lämpligt arbete. Översynen skulle betona arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring och syfta till att tillämpningen skulle bli striktare och mer enhetlig. Vidare skulle översynen inriktas på att precisera vilka hänsyn till sökandens personliga förhållanden som skulle ligga till grund för bedömningen av lämpligt arbete med hänsyn tagen till de krav på yrkesmässig och geografisk rörlighet som ställs i ALF. Översynen resulterade i en ny föreskrift, IAF:s föreskrift om tillämpningen av 11 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring gällande lämpligt arbete, IAFFS 2004:3 2. Den ersatte AMS föreskrift AMSFS 2001:10 den 1 september Förändringar i föreskriften I den nya föreskriften infördes en ny inledande 1 om vilka föreskriften riktar sig till. I de allmänna bestämmelserna 2-5 förtydligas försäkringens roll som en omställningsförsäkring. I 5 betonas att det är arbetsförmedlingens bedömning som avgör vilket arbete som den sökande ska anvisas och avgör i vilka arbetsmarknadspolitiska program den sökande ska delta. Enligt 6 framgår att om den sökande inte kan ta ett tillgängligt arbete på grund av personliga förutsättningar eller förhållanden som är godtagbara skäl och som är kända vid arbetslöshetens inträde eller i nära anslutning därtill, ska hon eller han även under de 100 första ersättningsdagarna vidta åtgärder för att undanröja dessa hinder. När det gäller utbildning, yrkesvana, kompetens och medicinska hinder i 7-9 har endast redaktionella ändringar skett i förhållande till AMS tidigare föreskrift. I 10 har begreppet lokal bundenhet ändrats till geografiskt begränsat sökområde. Vidare har ett förtydligande av geografiskt begränsat sökområde införts. Med geografiskt begränsat sökområde avses att den sökande endast 2 Se bilaga 2 Sidan 14 (32)

15 kan ta arbete inom ett från bostaden begränsat område innebärande högst tolv timmars daglig frånvaro. I 11 förtydligas vad som menas med att en sökande under en skälig övergångsperiod på grund av familjeskäl kan begränsa sitt sökområde geografiskt. Som familjeskäl anges att ett barn eller någon annan medlem som ingår i hushållsgemenskapen är beroende av den sökandens tillsyn och stöd och därför kräver den sökandens dagliga närvaro, samt att hushållet inte kan flyttas den andre makens eller makans eller därmed jämställd persons arbetsförhållanden medför att denne inte ensam kan sköta det gemensamma hushållet eller flytta med till en annan bostadsort den sökande är ensamstående förälder och är beroende av stöd från någon annan på bostadsorten för att kunna klara ett arbete. Det förtydligas även att med skälig övergångsperiod avses den tid som krävs för den sökande att finna lösningar som gör att beroende och stödbehov kan tillgodoses på annat sätt. Ett arbete ska därefter anses vara lämpligt om den sökande kan besöka den gemensamma bostaden varje vecka. En bestämmelse i tidigare föreskrift som upphört är den som medgav att bisyssla 3, kommunala uppdrag och jordbruksverksamhet under en avvecklingsperiod utgjorde giltigt skäl till att enbart söka inom ett geografiskt begränsat sökområde om resor till och från arbetet, bostad på arbetsorten, arbetsinkomsten, löfte om annat arbete, delpension och arbetskonflikt finns kvar och har endast ändrats redaktionellt för att förtydliga rättsläget. 3 arbete som den sökande före arbetslöshetens inträde under minst sex månader utfört vid sidan av sitt heltidsarbete, om inkomsten från bisysslan i genomsnitt inte överstigit ett belopp som motsvarar sex grundbelopp per vecka (1 920 kr). Sidan 15 (32)

16 Syfte och mål Enligt regleringsbrevet för budgetåret 2005 ska IAF senast den 9 augusti 2005 redovisa en uppföljning av tilllämpningen av regelverket för lämpligt arbete med utgångspunkt från de föreskrifter som utfärdades under Syftet med denna rapport är att göra en uppföljning av regelverket i enlighet med regleringsbrevet. IAF har i ett flertal rapporter under 2004 och 2005 redovisat tillämpningen av ersättningsreglerna som berör lämpligt arbete. Slutsatserna i dessa rapporter upprepas inte här. De tidigare rapporterna finns på IAFs hemsida ( Det är arbetsförmedlingen som i ett första led tillämpar reglerna om lämpligt arbete i samband vid anvisning till arbete eller arbetsmarknadspolitiskt program. Om en person inte söker anvisat lämpligt arbete eller avvisar erbjudet lämpligt arbete ska arbetsförmedlingen skicka en underrättelse till arbetslöshetskassan. Det är sedan arbetslöshetskassan som utreder och fattar beslut om eventuell sanktion för den enskilde ersättningstagaren. Målet med rapporten är att redovisa hur föreskriften om lämpligt arbete tillämpas av i första hand handläggarna vid arbetsförmedlingen. Frågor som väglett arbetet är: Har den nya föreskriften förändrat handläggarnas förhållningssätt gentemot de sökande? Vad är det för faktorer som påverkar handläggarna i deras tillämpning av föreskriften? Hur beskriver den sökandes handlingsplan vad som är ett lämpligt arbete under de första hundra ersättningsdagarna och hur förändras handlingsplanen efter 100 ersättningsdagar? Hur tillämpar arbetslöshetskassorna regelsystemet kring lämpligt arbete i samband med beslut med anledning av underrättelser från arbetsförmedlingen om ifrågasatt ersättningsrätt? Här bör nämnas att bedömningen av vad som är att betrakta som lämpligt arbete är något som arbetsförmedlarna måste ta ställning till vid i princip varje kontakt med arbetssökande. Handläggarna vid arbetslöshetskassorna har huvudsakligen anledning att göra denna bedömning i samband med beslut med anledning av underrättelser från arbetsförmedlingen. Under 2004 var det mer än enskilda personer som någon gång under året uppbar arbetslöshetsersättning. Dessa var föremål för arbetsförmedlingens förmedlingsinsatser och kontrollfunktion och därvid har arbetsförmedlingen haft Sidan 16 (32)

17 anledning att göra en bedömning av vad som utgjorde lämpligt arbete. Samma år mottog arbetslöshetskassorna drygt underrättelser om ifrågasatt ersättningsrätt varav från arbetsförmedlingarna. Drygt 2000 av dessa innebar att det krävdes en bedömning av vad som för den aktuella sökanden var att betrakta som lämpligt arbete. Tillvägagångssätt/Metod IAF har studerat tillämpningen av lämpligt arbete i tre olika granskningsprojekt. Föreliggande rapport är en sammanfattning av slutsatserna i de tre delprojekten. Varje projekt kommer dock även att redovisas separat. Arbetsförmedlingens tillämpning genom att intervjua arbetsförmedlare. Granskning av individuella handlingsplaner och daganteckningar. Granskning av arbetslöshetskassornas beslut i ett antal underrättelser från arbetsförmedlingen. Intervjuer Vid denna undersökning har vi valt en kvalitativ metod i form av gruppintervjuer. Valet av gruppintervjuer som metod motiveras bland annat av att de förväntas ge bättre förutsättningar att få en mer korrekt bild av handläggarnas resonemang. Gruppintervjuer gör det vidare praktiskt möjligt att inhämta information från ett större antal personer än vad individuella intervjuer skulle ha möjliggjort. Ytterligare en fördel med intervjuer i gruppform är den samtalsdynamik som därmed skapas. Urvalet av intervjupersoner har skett i två steg. I steg ett har IAF valt ut tio län 4. Dessa län har valts för att åstadkomma en geografisk spridning över landet men även för att få såväl storstads-som glesbygdslän representerade i urvalet. En ambition har även varit att få ett urval av län som representerar hög såväl som låg frekvens av underrättelser om ifrågasatt ersättningsrätt till arbetslöshetskassorna samt län med skillnader i arbetslöshetsnivå och struktur på arbetsmarknaden. 4 Länen är, Dalarna, Gävleborg, Kalmar, Skåne Stockholm, Södermanland, Uppsala, Västerbotten, Värmland och Örebro. Sidan 17 (32)

18 I steg två har handläggare valts ut på länsnivå. Urvalet av handläggare har här överlåtits på respektive länsarbetsnämnd. I detta sammanhang har IAF uttryckt önskemål om att berörda handläggare ska representera olika kontor och arbetsgrupper inom samma län. Hur detta urval sedan skett i realiteten har dock varierat kraftigt från län till län, något som IAF har varit medveten om och tagit hänsyn till vid själva intervjuerna. Närmare 130 handläggare har intervjuats representerande handläggare i varje berört län. IAF har gjort bedömningen att detta urval ger goda möjligheter att få fram en generell beskrivning av hur förmedlarna själva ser på hur man tillämpar föreskriften om lämpligt arbete. Handlingsplaner och daganteckningar Granskningen avgränsades till att omfatta handlingsplaner och daganteckningar i AIS 5 för sökande inskrivna vid arbetsförmedlingar i samma tio län som ingick i intervjuprojektet. Urvalet gjordes vidare bland helt arbetslösa arbetssökande 6, inskrivna vid arbetsförmedlingen under september månad 2004 och vars rätt att begränsa sitt sökområde upphörde under perioden den 2 september 2004 till den 20 februari Ersättningstagare som var deltidsarbetslösa ingick inte i granskningen. Totalt granskades handlingsplaner för 400 sökande. Granskningen inleddes med en genomgång av AMS föreskrifter för individuella handlingsplaner. I dessa anges i 4 att det av handlingsplanen skall framgå vad som är lämpligt arbete för den arbetssökande. Även en genomgång av AMS interna metodstöd för individuella handlingsplaner gjordes. IAFs hypotes var att tillämpningen av föreskriften om lämpligt arbete borde avspeglas i handlingsplanen eftersom arbetsförmedlingen där ska komma överens med den sökande och dokumentera vilket som är den arbetssökandes sökområde. 5 Arbetsförmedlingens kontakter med den arbetssökande dokumenteras i form av handlingsplan och daganteckningar i AMS operativa datastöd AIS. 6 Personer inskrivna i sökandekategori 11 en sökandekategori i AIS som gäller för helt arbetslösa sökande som ska kunna ta ett arbete direkt Sidan 18 (32)

19 Den arbetslöse får begränsa sitt arbetssökande både geografiskt och yrkesmässigt de första 100 ersättningsdagarna (motsvarande cirka 5 månader) av en ersättningsperiod på 300 dagar. Granskningen inriktades på handlingsplaner upprättade före respektive efter 100 förbrukade ersättningsdagar, för att därmed kartlägga om, och i så fall på vilket sätt någon revidering (utökning) av det geografiska och/eller yrkesmässiga sökområden faktiskt sker. Innehållet i handlingsplanerna före respektive efter ersättningsdag 100 jämfördes sedan beträffande de sökområden som angetts. Vid granskning av handlingsplanen närmast efter ersättningsdag 100 noterades också eventuell dokumentation av vilka aktiviteter den arbetssökande ålagts att utföra och om dessa aktiviteter varit tidsatta samt om det finns uppgift om när och på vilket sätt uppföljning av aktiviteterna skall ske. Nära 40 procent av de granskade ärendena saknade ny handlingsplan efter ersättningsdag 100. Vid granskningen framkom samtidigt att arbetsförmedlingen i viss utsträckning dokumenterat aktiviteter och överenskommelser i daganteckningar, men utan att motsvarande information framgick av handlingsplanen. IAF gjorde därför även en allmän bedömning av dessa ärenden och kontrollerade om det fanns någon aktiv arbetsförmedlingsinsats dokumenterad i handlingsplan eller daganteckning efter påminnelsen 7 om att den sökande fått 70 ersättningsdagar utbetalda och fram till den dag då utskrift gjordes av granskningsärendena (18-19 april 2005). Underrättelser Granskningen omfattar de underrättelser som arbetsförmedlingen lämnat till följd av att den sökande avvisat en anvisning till arbete och där arbetslöshetskassan beslutade om antingen tillerkänd ersättning eller sanktion. Det är i dessa ärenden som det finns anledning att tillämpa reglerna om lämpligt arbete 7 I AIS kommer en påminnelse när arbetssökande förbrukat 70 ersättningsdagar för att erinra om möjligheten att begränsa sökområdet kommer att upphöra och att ny handlingsplan ska upprättas. Sidan 19 (32)

20 Granskningen av hur underrättelserna handlagts har skett i två steg. För att få en bild av varför det anvisade arbetet inte söks eller varför sökanden tackar nej till erbjudande om anställning har den sökandens motiv för detta dokumenterats. Därefter granskades vilken bedömning arbetslöshetskassan gjorde utifrån de motiv den sökande åberopat samt föreskriften om lämpligt arbete. Arbetslöshetskassans beslut har granskats så som det hittills redovisats till IAF. Arbetslöshetskassans beslut är dock inte alltid slutgiltigt. Kassans beslut kan komma att ändras genom att kassan på medlemmens omprövningsbegäran ändrar sitt beslut eller genom att annat beslut fattas efter överklagande till domstol. En bedömning av arbetets lämplighet för den sökande ska göras när arbetsförmedlingen anvisar till arbete. Denna bedömning dokumenteras dock sällan i underrättelsen av arbetsförmedlingen. Enbart det faktum att en underrättelse om ifrågasatt ersättningsrätt lämnas av arbetsförmedlingen bör uppfattas som att arbetsförmedlingen bedömt det aktuella arbetet som lämpligt. Någon närmare granskning av huruvida arbetsförmedlingen hade fog för sin bedömning har inte gjorts. Det urvalet av underrättelser som granskats gjordes bland de underrättelser som lämnades oktobernovember Av dessa avsåg 259 ärenden där den sökande inte hade sökt anvisat arbete eller hade avvisat ett erbjudet arbete. Av dessa 259 ärenden fanns i 174 fall ett beslut från arbetslöshetskassan om sanktion eller tillerkännande. Det är dessa ärenden som blivit föremål för vår granskning. Sidan 20 (32)

21 Slutsatser Intervjuer IAF kan konstatera att den nya föreskriften har fått ett visst genomslag bland handläggarna på arbetsförmedlingen. Majoriteten av handläggarna känner till föreskriften och anser sig tillämpa den striktare i jämförelse med tidigare. Deras resonemang under intervjuerna stöder detta påstående i så mening att det visar att man i allmänhet är väl medveten om den roll arbetsförmedlingen spelar i sammanhanget. Det styrks även av det kraftigt ökande antalet underrättelser om ifrågasatt ersättningsrätt som arbetsförmedlingen lämnar. Utvecklingen i detta avseende redovisas kvartalsvis i IAF:s rapporter till regeringen. Det striktare förhållningssättet förklaras dock inte enbart av den nya föreskriften. Här bör även påpekas att den föreskrift som tillkom under 2004 till sitt innehåll inte innebar några i sak omfattande förändringar jämfört med tidigare regler för lämpligt arbete. Handläggarna menar att den striktare tillämpningen även beror på den större uppmärksamhet som arbetsförmedlingens uppgifter inom arbetslöshetsförsäkringen har fått. Detta har kommit till uttryck i uppdrag från regeringen, utredningar från granskande myndigheter (däribland IAF) och AMS själv liksom i medias intresse för frågan. Intervjuresultaten visar samtidigt att den striktare tilllämpningen inte i tillräcklig omfattning tillgodoser kravet på likabehandling och enhetlighet. En direkt orsak till det är, enligt handläggarna själva, det utrymme för egna bedömningar och ställningstaganden av vad som är ett lämpligt arbete som fortfarande ska göras. De största svårigheterna härvidlag uppger man finns i samband med bedömningar av vad som utgör: geografiskt sökområde rimlig kostnad för pendling begränsning av sökområde på grund av familjeskäl vad som är skälig övergångstid för att inte längre vara begränsad av ovanstående hinder Möjligheten att begränsa det geografiska närområdet under de första hundra ersättningsdagarna innebär att Sidan 21 (32)

22 den arbetssökande ska vara beredd att vara borta från hemmet i upp till tolv timmar under en arbetsdag. Enligt AMS anvisningar är förutsättningarna för att en arbetssökande skall kunna begränsa sig på detta sätt att det finns lämpliga arbeten att söka i det egna yrket och inom det geografiska närområdet. Handläggarnas inställning till att närområdet definieras som en bortavaro från hemmet på upp till tolv timmar varierar en hel del. Många upplever denna regel som problematisk och uppger att den leder till komplicerade diskussioner med arbetssökande. Handläggarna anser vidare att sökande med lång utbildning och/eller kvalificerade yrken uppvisar större vilja att pendla inom ett så pass omfattande område, medan andra kategorier av arbetssökande är mindre benägna till det. Handläggarnas uppfattning om pendlingsbenägenhet bland sökande återverkar uppenbarligen på deras inställning och vilja att anvisa sökande med olika yrkesinriktning till arbeten inom de mer avlägsna delarna av tolvtimmarsområdet. Efter hundra dagar med arbetslöshetsersättning, ska den sökande som inte har godtagbara och dokumenterade hinder för detta, vara beredd att utvidga sitt geografiska sökområde till att omfatta hela landet. I detta avseende finns tydliga skillnader mellan arbetsförmedlare i olika län. Det finns exempel på län där inga egentliga krav på geografisk utvidgning av sökområde ställs i detta skede. I storstadslänen är det vanligt att handläggarna bedömer att de arbetssökande fortsatt har de största möjligheterna att få ett arbete i närområdet. I dessa län ställer handläggarna istället större krav på att arbetssökande ska vara beredda att ta arbete som den arbetssökande själv kan uppfatta som okvalificerat eller inom ett i annat avseende inte direkt önskat yrkesområde. Tanken bakom detta sätt att tillämpa reglerna kring lämpligt arbete är att den sökande på sikt ändå har bättre möjligheter att få arbete inom önskat område om man stannar kvar på hemorten. De familjeskäl som sökande åberopar för att inte söka vissa arbeten är vanligen att man har barn, makes/makas arbete, gemensam vårdnad om barn, gamla föräldrar eller familjebostad på orten. Även om handläggarna kan tänka sig att acceptera skäl som makes/makas arbete eller bostad på orten är det framförallt barn som arbetsförmedlarna vanligtvis oftast godtar som acceptabla skäl Sidan 22 (32)

23 till en begränsning av vad som kan anses vara lämpligt arbete. Sådana begränsningar får dock i princip åberopas enbart under en skälig övergångsperiod. Handläggarna skall vid sin bedömning härvidlag även ta ställning till att den arbetssökande aktivt verkat för att lösa sin situation. En svårighet som anges av handläggarna är bedömningen av vad som är att betrakta som en skälig övergångsperiod och dels vilka åtgärder man skall kräva att den sökande vidtar för att undanröja hindren. Här leder utrymmet för egna bedömningar till skillnader i tillämpning av föreskriften. Arbetsförmedlarna uppger att man i det dagliga arbetet inte sällan kommer i konflikt mellan föreskriften och egna värderingar. Resultatet av handläggarnas individuella bedömningar i dessa olika avseenden blir att avsevärda tillämpningsskillnader uppstår mellan olika län, kontor och enskilda handläggare. Skillnaderna beror oftast på handläggarnas personliga synsätt och dessa bedömningar saknar ofta stöd i regelverket. Handlingsplaner En av de frågeställningar som IAF sökt besvara har varit om tillämpningen av AMS föreskrift, AMSFS 2004:11, AMS allmänna råd, samt AMS Handläggarstöd för individuella handlingsplaner har resulterat i att reglerna gällande lämpligt arbete fått genomslag i det praktiska förmedlingsarbetet. I nära 40 procent av de granskade ärendena fanns ingen ny handlingsplan upprättad i anslutning till eller efter den 100:e ersättningsdagen. Vid granskningen framkom däremot att arbetsförmedlingen i viss omfattning dokumenterade aktiviteter och överenskommelser i form av daganteckningar i AIS utan att upprätta en ny handlingsplan. Antalet som inte fått sin handlingsplan uppdaterad efter 100 ersättningsdagar är trots ovanstående anmärkningsvärt högt. Framförallt mot bakgrund av att hela 80 procent har begränsat sitt sökområde under de första 100 ersättningsdagarna. För dessa arbetssökande finns anledning att, om inte andra giltiga skäl finns, utöka sökområdet alternativt ange de skäl som gör att det fortfarande är godtagbart med en yrkesmässig och/eller geografisk begränsning av vad som kan anses vara lämpligt arbete Sidan 23 (32)

24 Endast ungefär hälften av de arbetssökande, vars handlingsplaner och daganteckningar har granskats, har blivit föremål för någon aktiv förmedlingsinsats mellan ersättningsdag 70 och 100, alltså när sökanden närmar sig tidpunkten för förändrat sökområde. Färre än hälften av de arbetssökande i urvalet som har fått en ny handlingsplan efter 100 ersättningsdagar har en specificering av konkreta aktiviteter som skall leda till arbete. För en betydande andel arbetssökande finns endast angivet att den arbetssökande skall söka arbete. Endast för en fjärdedel av de arbetssökande som har en ny upprättad handlingsplan efter dag 100, finns dokumenterat hur den sökandes aktiviteter för att få arbete kommer att följas upp av arbetsförmedlingen. Vad skall handlingsplanen innehålla Enligt AMS anvisningar för handlingsplaner skall dessa bland annat ge vägledning till vad som är att betrakta som lämpligt arbete och lämplig aktivitet och är ett av grundvillkoren i arbetslöshetsförsäkringen Handlingsplanen ska innehålla en beskrivning av nuläge och överenskommelser om mål behov av insatser planerade aktiviteter datum för ny handlingsplan Målet ska fastställas utifrån individens förutsättningar och en arbetsmarknadspolitisk bedömning. I målet anges det yrkesmässiga och geografiska sökområdet. Med sökområde avses de yrkesmässiga och geografiska områden där den arbetssökande söker arbete. Sökområdet ska finnas angivet i handlingsplanen under fliken mål. Om arbetssökanden uppbär arbetslöshetsersättning gäller normalt sökområde, vilket är hela landet och alla yrkesområden som är möjliga med hänsyn tagen till individens förutsättningar och kvalifikationer. Eventuella begränsningar av det normala sökområdet framgår av: Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter om tillämpningen av 11 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkringen gällande lämpligt arbete Sidan 24 (32)

25 Arbetsmarknadsstyrelsens föreskrifter (AMSFS 2001:11) om individuella handlingsplaner (Upphör ) Arbetsmarknadsstyrelsens föreskrifter (AMSFS 2004:11) om individuella handlingsplaner (Gäller from ) AMS föreskrifter om handlingsplaner förefaller förutsätta att information om det yrkesmässigt och geografiskt område inom vilket den arbetssökande för närvarande söker arbete och som arbetsförmedlingarna behöver i det löpande förmedlingsarbetet sammanfaller med det som utgör lämpligt arbete enligt IAFs föreskrift. IAFs uppfattning är att det i praktiken har visat sig finnas avsevärd diskrepans mellan de yttre ramar för lämpligt arbete som definieras i föreskriften om lämpligt arbete och den praktiska tolkning av lämpligt arbete som kommer till uttryck i det dagliga förmedlingsarbetet. Det senare kan närmast betecknas som ett operativt sökområde, enligt vilket matchningen mot lediga platser sannolikt sker. En bidragande orsak till dessa skillnader mellan legalt och operativt sökområde kan vara att registreringen av uppgifter om geografiskt och yrkesmässigt sökområde begränsas av de inbyggda sök- och matchningsfunktionerna i AIS. Att ett praktiskt förmedlingsarbete på detta sätt tar sin utgångspunkt i konkret angivna arbeten mot vilket arbetssökandet i första hand inriktas är knappast utmanande. En central uppgift för förmedlingsarbetet måste dock vara att löpande pröva om den aktuella inriktningen på arbetssökandet tjänar syftet att den sökande så snabbt som möjligt finner ett nytt arbete (IAFFS 2004:3 2 ). De förändringar av arbetssökandets inriktning som då bedöms nödvändiga bör dokumenteras på lämpligt sätt. Av IAFFS 2004:3 3 framgår att Den sökande måste söka och ta tillgängligt och lämpligt arbete. En bedömning av vad som kan anses vara lämpligt arbete för den sökande skall göras med beaktande av tillgången på arbetstillfällen över hela den svenska arbetsmarknaden. Vid sådan bedömning skall särskilt beaktas arbetslöshetstidens längd. Arbetsförmedlingen skall alltså särskilt ta hänsyn till arbetslöshetens varaktighet när man verkar för att revidera inriktningen på en enskild persons arbetssökande. IAF bedömer att AMS riktlinjer för handlingsplaner inte be- Sidan 25 (32)

26 aktar detta behov i tillräcklig utsträckning, vilket försvårar en korrekt regeltillämpning. Underrättelser Granskningen har omfattat ett relativt litet antal ärenden vilket gör att det är svårt att generalisera slutsatserna. Vid granskningen har IAF dock kunnat observera vissa tendenser. IAF kan utifrån de inledande frågeställningarna och det begränsade granskade urvalet konstatera att arbetslöshetskassorna i huvudsak tillämpar föreskriften om lämpligt arbete på ett enhetligt och korrekt sätt. Det finns dock vissa brister i en del utredningar, bl. a godtas sökandens invändningar utan att kontroll av uppgifterna sker. När det gäller motivering av beslut kan rent allmänt nämnas att en stor del av besluten enbart innehåller standardmotiveringar, ibland endast lagtext, vilket innebär att sökandens uppgifter/invändningar inte bemöts. När det gäller tillämpning av bestämmelserna om utbildning, yrkesvana och kompetens har de allra flesta arbetslöshetskassornas bedömning följt föreskriften om lämpligt arbete. Endast i något ärende har arbetslöshetskassan godtagit sökandens uppgifter och inte kontrollerat med aktuell arbetsgivare och därigenom brustit i sin utredningsskyldighet. Föreskriften om lämpligt arbete följs i huvudsak när det gäller tillämpning av bestämmelserna om medicinska hinder. Den skiftande kvalitén i läkarutlåtanden kan dock utgöra en svårighet vid arbetslöshetskassornas bedömning av det medicinska hindret. När det gäller tillämpning av bestämmelserna om geografiskt begränsat sökområde, resor till och från arbetet och arbetsinkomsten synes det finnas en enhetlig bedömning av de ärenden som granskats. I de fall där arbetslöshetskassan beslutade att medge fortsatt ersättning utan sanktion, följdes bestämmelsen i föreskriften. Tillämpningen av undantag vid löfte om annat arbete enligt 16 varierar. Här godkänner någon arbetslöshetskassa skäl från sökanden som andra arbetslöshetskassor inte godkänner. Sidan 26 (32)

27 Bilagor Utdrag ur Lag (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring Ändring införd: t.o.m. SFS 2004:880 Allmänna villkor för rätt till ersättning 9 Rätt till ersättning vid arbetslöshet har sökande som 1. är arbetsföra och oförhindrade att åta sig arbete för en arbetsgivares räkning minst 3 timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan, 2. är beredda att anta erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken de inte anmält hinder som kan godtas av arbetslöshetskassan, 3. är anmälda som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, 4. medverkar till att en individuell handlingsplan upprättas i samråd med den offentliga arbetsförmedlingen, och 5. aktivt söker ett lämpligt arbete men inte kan få ett sådant arbete. 9a Under de första 100 ersättningsdagarna i en ersättningsperiod får en sökande begränsa sig till att söka lämpliga arbeten inom sitt yrke och i närområdet. Detsamma gäller vid ny arbetslöshet, om tolv månader förflutit sedan den sökande senast fick ersättning och ersättningsperioden inte har löpt ut. Möjligheten att begränsa sökandet under de första 100 dagarna gäller dock inte om en sökande påbörjar en ny ersättningsperiod i direkt anslutning till den föregående perioden. Lämpligt arbete 11 Erbjudet arbete skall anses lämpligt, om Sidan 27 (32)

28 1. det inom ramen för tillgången på arbetstillfällen tagits skälig hänsyn till den sökandes förutsättningar för arbetet samt andra personliga förhållanden, 2. anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som arbetstagare får som är anställda enligt kollektivavtal eller, om kollektivavtal inte finns, är skäliga i förhållande till de förmåner arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer får vid jämförliga företag, 3. arbetet inte hänför sig till en arbetsplats där arbetskonflikt råder till följd av stridsåtgärder som är lovliga enligt lag och kollektivavtal, och 4. förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad som anges i författning eller myndighets föreskrifter om åtgärder till förebyggande av ohälsa eller olycksfall. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om lämpligt arbete. IAF föreskrift om tillämpningen av lämpligt arbete 8 beslutade den 13 augusti Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen föreskriver med stöd av 26 förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring följande. 1 I denna författning ges föreskrifter om lämpligt arbete för den som söker arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Allmänna bestämmelser 2 Arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring. Omställningen till annat arbete skall påbörjas direkt 8 Tidigare bestämmelser i ämnet, se Arbetsmarknadsstyrelsens föreskrifter (AMSFS 2001:10) om lämpligt arbete enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring beslutade den 26 januari Sidan 28 (32)

29 vid arbetslöshetens inträde. Det innebär att den sökande aktivt skall verka för att han eller hon så snabbt som möjligt finner ett nytt arbete. 3 Den sökande måste söka och ta ett tillgängligt och lämpligt arbete. En bedömning av vad som kan anses vara lämpligt arbete för den sökande skall göras med beaktande av tillgången på arbetstillfällen över hela den svenska arbetsmarknaden. Vid sådan bedömning skall särskilt beaktas arbetslöshetsperiodens längd. 4 Reglerna om lämpligt arbete skall också tillämpas om den sökande anvisas ett arbetsmarknadspolitiskt program. 5 Det är arbetsförmedlingen som ytterst gör bedömningen av vilka arbeten den sökande skall söka och avgör i vilka arbetsmarknadspolitiska program den sökande skall delta. Det är arbetslöshetskassan som beslutar om rätten till arbetslöshetsersättning i de fall den sökande avböjer ett erbjudande om ett arbete eller avvisar ett arbete eller en anvisning till ett arbete eller till ett arbetsmarknadspolitiskt program. 6 Om den sökande inte kan ta ett tillgängligt arbete på grund av personliga förutsättningar eller förhållanden som är godtagbara skäl enligt dessa föreskrifter och som är kända vid arbetslöshetens inträde eller i nära anslutning därtill, skall han eller hon vidta åtgärder för att undanröja sådana hinder. Detta gäller även under de första 100 ersättningsdagarna. Utbildning och yrkesvana 7 Ett erbjudet eller anvisat arbete som inte svarar mot den sökandes utbildning eller yrkeserfarenhet är inte olämpligt enbart av det skälet. Den sökandes erfarenheter skall dock beaktas så att onödig yrkesväxling undviks. Kompetens 8 Om en arbetsgivare anser att den sökandes kvalifikationer är tillräckliga och vill anställa honom eller henne skall arbetet anses vara lämpligt även om den sökande gör en annan bedömning av sina kunskaper och färdigheter. Sidan 29 (32)

30 Medicinska hinder 9 Om den sökande åberopar medicinska hinder som skäl för att inte söka eller ta ett arbete skall dessa, om det inte är uppenbart obehövligt, styrkas med ett läkarutlåtande som beskriver den sökandes förutsättningar att utföra det anvisade eller erbjudna arbetet. Om det medicinska hindret inte kan styrkas skall arbetet anses vara lämpligt. Geografiskt begränsat sökområde 10 Med geografiskt begränsat sökområde menas att den sökande endast kan ta arbete inom ett från bostaden begränsat område innebärande högst tolv timmars daglig frånvaro. 11 En sökande får under en skälig övergångsperiod på grund av familjeskäl begränsa sitt sökområde geografiskt. Med familjeskäl avses följande. a) ett barn eller någon annan medlem som ingår i hushållsgemenskapen är beroende av den sökandes tillsyn och stöd och därför kräver den sökandes dagliga närvaro, samt att hushållet inte kan flyttas. b) den andre makens eller makans eller därmed jämställd persons arbetsförhållanden medför att denne inte ensam kan sköta det gemensamma hushållet eller flytta med till en annan bostadsort. c) den sökande är ensamstående förälder och är beroende av stöd från någon annan på bostadsorten för att kunna klara ett arbete. Med skälig övergångsperiod avses den tid som krävs för den sökande att kunna finna lösningar som gör att beroende och stödbehov kan tillgodoses på annat sätt. Ett arbete skall därefter anses vara lämpligt om den sökande kan besöka den gemensamma bostaden varje vecka. Resor till och från arbetet 12 Kan den sökande resa mellan arbetsplatsen och bostaden på ett godtagbart sätt, det vill säga inom en rimlig tid och till en skälig kostnad skall arbetet anses vara lämpligt. Sidan 30 (32)

31 Om det saknas allmänna kommunikationsmedel till och från arbetet, men den sökande har tillgång till annat färdsätt skall arbetet anses vara lämpligt. Om arbetstidens förläggning kan anpassas till restider som gör det möjligt att ta sig till och från arbetet på ett godtagbart sätt, skall arbetet anses vara lämpligt. 13 Kan den sökande inte resa mellan bostaden och arbetsplatsen på ett godtagbart sätt, men det finns möjlighet för den sökande att få tillgång till ett boende på arbetsorten skall anvisat eller erbjudet arbete anses vara lämpligt. Bostad på arbetsorten 14 Ett anvisat eller erbjudet arbete skall anses vara lämpligt om det finns möjlighet för den sökande att få tillgång till ett boende på arbetsorten vid anställningens tillträde. Om ett anvisat eller erbjudet arbete innebär att den sökandes familj måste flytta med till den arbetsorten skall arbetet anses vara lämpligt om en familjebostad kan påräknas inom rimlig tid. Arbetsinkomsten 15 Om inkomsten i det anvisade eller erbjudna arbetet inte understiger 90 procent av den fastställda dagpenningen skall arbetet anses vara lämpligt. Uppkommer det ökade levnadskostnader på grund av dubbel bosättning skall det beaktas vid beräkning av inkomsten. Hänsyn skall då tas till eventuella skattelättnader. Löfte om annat arbete 16 Godtagbara skäl att avvisa ett anvisat eller erbjudet arbete därför att det finns ett löfte om ett annat arbete är - att det finns en skriftlig handling som styrker ett löfte om en anställning hos en annan arbetsgivare vid tiden för anvisningen eller erbjudandet, och - att den anställningen skall tillträdas inom 14 dagar, och Sidan 31 (32)

32 - att det arbetet bedöms vara lämpligare än det erbjudna arbetet. Delpension 17 För en sökande som har delpension är ett arbete med en längre arbetstid per vecka än han eller hon haft närmast före arbetslöshetens inträde inte att anse som ett lämpligt arbete. Arbetskonflikt 18 Har varsel om stridsåtgärd utfärdats eller är arbetsplatsen på något annat sätt endast konflikthotad skall arbetet anses vara lämpligt. Om en arbetsplats har drabbats av en olovlig stridsåtgärd skall, om det finns särskilda skäl, hänsyn tas till den sökandes personliga svårigheter att godta ett arbetserbjudande. Sidan 32 (32)