Våld i nära relationer i Skellefteå kommun

Transkript

1 Våld i nära relationer i Skellefteå kommun Annika Hermansson

2 Sammanfattning Under 2013 genomfördes en undersökning om våld i nära relationer i Skellefteå kommun. Undersökningen består av fyra delar. Kartläggning av förekomsten av våld i kommunen. Intervjuer med våldsutsatta kvinnor som gått i samtal hos Centrum för kvinnofrid. Kartläggning av arbetet med våldsutsatta samt intervjuer med representanter från fyra verksamheter som Centrum för kvinnofrid samarbetar med. 2

3 Efter att han flyttade ut så saknades det ju en del saker och möbler, jag kanske saknade en potatisskalare, men jag kan skala med kniv eller gå och köpa en ny imorgon, men ingen kan säga att jag skalar potatis på fel sätt. 3

4 Innehållsförteckning Inledning 5 Syfte 5 Centrum för kvinnofrid 5 Vad är våld 6 Fysiskt våld 7 Sexuellt våld 7 Psykiskt våld 7 Materiellt våld 8 Ekonomiskt våld 8 Normalisering 8 Externalisering 9 Förnekande, bagatellisering och minimalisering 9 Vad är viktigt att tänka på i behandling av våldsutsatta 10 Resultat 11 Förekomsten av våld i Skellefteå kommun 11 Centrum för kvinnofrids statistik 11 Socialtjänstens statistik 11 Kvinnojourens statistik 11 Polisens statistik 11 Kartläggande enkät 12 Vad tycker 7 intervjuade kvinnor om Centrum för kvinnofrids verksamhet? 18 Att komma i kontakt med Centrum för kvinnofrid 18 Att få hjälp/ stöd av Centrum för kvinnofrid 18 Att gå vidare 21 Hur olika verksamheter arbetar med våld 22 Intervjuer med representanter från verksamheter som arbetar med våld i nära relationer 24 Analys 31 Litteratur 34 4

5 Inledning Våld i nära relationer kan se ut på flera olika sätt. Det finns både män och kvinnor som utövar våld både i heterosexuella- och homosexuella relationer. Texten i denna rapport handlar i stort om mäns våld mot kvinnor och barn men det går lika bra att läsa kvinnors våld mot män och barn. Syfte: Att få reda på hur många utsatta för våld i nära relation det finns i Skellefteå kommun och om Centrum för kvinnofrid idag uppfyller kraven på kvalitet i sin behandling och ger det stöd som våldsutsatta kvinnor behöver. Centrum för kvinnofrid Centrum för kvinnofrid startades som ett projekt i april 2008 med en anställd vars arbetsuppgift var att starta upp verksamheten. Ganska snart när andra fick vetskap om verksamheten började även kvinnor få komma på samtal. Den officiella starten för verksamheten var i september En tjänst utökades till två tjänster. Och sedan 2009 har psykiatrin stått för en halvtidstjänst. I början av 2010 anställdes en person för att arbeta inriktat mot missbrukande våldsutsatta kvinnor. Våren 2009 startade den första kvinnogruppen. Till Centrum för kvinnofrid kan kvinnor och män vända sig om de har blivit utsatta för hot, hot om våld eller våld av sin partner eller före detta partner. Exempelvis om personen har blivit förnedrad, kränkt, hotad eller slagen. Till Centrum för kvinnofrid kan även barn och ungdomar som utsatts för eller bevittnat våld i hemmet vända sig. Centrum för kvinnofrid erbjuder: - Enskilda stödsamtal för kvinnor och män - Enskilda stödsamtal för barn - Gruppbehandling för våldsutsatta kvinnor - Gruppbehandling för barn som bevittnat våld - Stöd i polisförhör/rättprocessen - Stöd i kontakt med andra myndigheter Samtalen till Centrum för kvinnofrid är kostnadsfria och syns inte på telefonräkningen. För varje träff avsetts en timme. Det är olika hur många gånger man träffas för enskilda samtal men i snitt brukar 4-5 samtal räcka för att prata om våldet. Sedan görs en avvägning om kvinnan behöver slussas vidare exempelvis till psykiatrin om hon har behov av att bearbeta andra saker hon bär med sig. Många vill fortsätta och jobba med t.ex. självkänslan. Socialnämnden har beslutat att de som söker hjälp hos Centrum för kvinnofrid ska få komma på samtal inom fem dagar. Idag är det fem personer som arbetar på Centrum för kvinnofrid, de har alla samma arbetsuppgifter men de har lite olika specialområden som de försöker arbeta med i första hand. De olika områdena är samtal med barn enligt Trappan-modellen, missbruk, hedersrelaterat våld och psykisk sjukdom. I de flesta fall är det svårt att veta innan första samtalet vilken kompetens som är mest lämpad. Från projektstart i april 2008 till och med december 2013 har 536 kvinnor, 7 män och 47 barn fått stöd hos Centrum för kvinnofrid. Av kvinnorna hade 357 lämnat mannen innan de kom i 5

6 kontakt med Centrum för kvinnofrid. 318 kvinnor hade hemmavarande barn och 196 kvinnor polisanmälde våldet de utsatts för. Centrum för kvinnofrids verksamhetskarta Vad är våld Våld är varje handling riktad mot en annan person som genom denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får den andra personen att göra något mot sin vilja och/eller att avstå göra något den vill Per Isdal Våld kan ses som en funktionell handling med ett mål, att påverka andra personer. Man kan tänka sig våld som en kommunikation då en våldshandling innehåller: -en avsändare: den som utövar våldet -en mottagare: den våldet riktar sig mot -ett budskap: våldet Våldets avsikt är oftast inte att skada i första hand utan att uppnå dominans och andras underkastelse. Av den anledningen utövas vanligtvis endast så mycket våld som behövs för att uppnå det man vill: tillräckligt med våld för att den andre ska bli rädd och ge sig, tillräckligt med våld för att mottagaren ska ge dig det du vill ha. Tillräckligt med våld för att du ska få det du är ute efter. Dödligt våld är mest vanligt när förövaren förstår att partnern håller på/ eller har lämnat förhållandet. Våld i nära relationer är selektivt, våldet uppstår bara i relationen, utövaren använder sällan våld annars i livet. 1 1 Isdal P. (2010) Meningen med våld 6

7 Fysiskt våld Fysiskt våld är användandet av varje form av fysisk makt, som, genom att den smärtar, skadar, skrämmer och kränker, påverkar en annan människa att avstå från något hon önskar göra eller att göra något mot sin vilja. Fysiskt våld kan t.ex. vara hålla fast, knuffa, skaka, nypa, slå etc. Det fysiska våldet är sällan slumpartat och kaotiskt, det är snarare målinriktat och funktionellt -Våld mot ansiktet är särskilt förödmjukande och verkningsfullt -Våld riktat mot kroppen smärtar och skrämmer men går att dölja under kläder -Våld mot rumpan är förödmjukande -Våld mot könsorganen är särskilt nedbrytande och kränkande -Våld med vapen är särskilt skadliga och skrämmande -Luggning, nypning och bitning används för att de gör ont Fysiskt våld är den mest grundläggande våldsformen för att den som utsätts konkret upplever fruktan för egen skada och död. Fysiska hot ligger ofta bakom andra våldsformer och förstärker ofta effekten av dessa. 2 Sexuellt våld Sexuellt våld utgörs av alla handlingar som riktas mot en annan persons sexualitet, som genom att det smärtar, skadar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja eller att avstå från att göra något den vill. Sexuellt våld är allt mellan sexuella trakasserier och kränkning via påtryckning för att få sex till brutal våldtäkt och sexuell tortyr. Sexuellt våld kan t.ex. vara sexuella påtryckningar, tvång att utföra sexuella handlingar man inte önskar, tvång att ha sex med andra personer, föremål eller djur. Det sexuella våldet drabbar människans mest privata och sårbara sida därför är denna typ av våld den mest psykologiskt nedbrytande våldsformen. Det sexuella våldet sker oftast inom familjen och i nära relationer. 3 Psykiskt våld Psykiskt våld är dels att skada, skrämma eller kränka på alla sätt som inte är direkt fysiska till sin natur, dels att styra eller dominera andra människor med hjälp av en bakomliggande makt eller hotbild. Direkta hot är yttranden om vad som händer med personen om den inte handlar önskvärt. -Om du går ifrån mig, så slår jag ihjäl dig och/ eller barnen -Om du går ifrån mig, så tar jag livet av mig Att använda sig av direkta hot kan vara lika effektivt som att använda sig av fysiskt våld, särskilt om personen tidigare använt fysiskt våld för att styra omgivningen. Indirekta hot handlar om diffusa yttranden om möjliga våldskonsekvenser. Yttranden som om de inte sätts i ett sammanhang kan gå obemärkt förbi. -Nu tror jag det är bäst att du tar det lugnt, stumpan - Det kanske inte är så klokt att du fortsätter att mala på om den saken -Jag vet var du bor och var dina barn går i skolan Kontroll är en form av dominans där en person genom hot får kontroll över en annan persons liv och begränsar dennes levnadsutrymme. Det som kontrolleras kan vara tid, aktiviteter, 2 Isdal P. (2010) Meningen med våld 3 Ibid 7

8 information, social kontakt, klädsel, uppförande och vanor. Den vanligaste typen av kontroll är att man vill veta vart partnern är och vad den gör, detta sker oftast genom utfrågning, förhör. Isolering är vanligt när det gäller våld i nära relationer. Den som utövar våldet låter inte partnern gå ut, ha vänner, jobba eller ringa till eller träffa den egna familjen. Emotionellt våld handlar om att förminska en annan person genom att få denne att känna sig dålig eller oviktig. Även att förbise och negligera en annan person är emotionellt våld. 4 Materiellt våld Materiellt våld är alla handlingar som riktas mot ting eller föremål, som, genom, att de verkar skrämmande eller kränkande, påverkar andra att göra något mot sin vilja eller att avstå från att göra något de vill. Materiellt våld kan t.ex. vara att slå sönder möbler för att skrämmas, slå i dörrar, väggar, förstöra föremål och kläder. Ofta väljs saker ut som antingen inte har något värde eller som har ett stort värde för den det materiella våldet är ämnat att kränka. 5 Ekonomiskt våld Ekonomiskt våld är alla handlingar som riktas mot en annan persons ekonomi, som genom att det skrämmer eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja eller att avstå från att göra något den vill. Ekonomiskt våld är en typ av kontroll genom ekonomin t.ex. partnern får en begränsad summa pengar som ska redovisas. 6 Eller att partnern inte får några pengar alls. Att tvinga någon att medverka i ekonomiska olagligheter är en annan typ av ekonomiskt våld. Lika så att gömma undan/ undanhålla pengar för den man har en nära relation med. 7 Normalisering Normalisering handlar om att se på och göra ett fenomen så vanligt att det inte finns någon orsak till att ifrågasätta det. Detta leder till att normaliseringen rättfärdigar förövarens handling och lägger skulden och ansvaret på offret. Den som utsätts för våld fråntas möjligheten att förstå och reagera på det som sker. De som utövar våld i nära relation isolerar ofta sina familjer från att ha kontakt med omvärlden, detta leder till att de avskärmas från möjligheten att jämföra sina livsvillkor med andra. När man inte har något att jämföra med eller något som kan utgöra en kontrast, uppfattas det vi lever i som normalt. Även om den våldsutsatte förstår att våldshandlingarna är fel så sätter skammen spärrar i vägen för att berätta om våldet för andra. Normaliseringen leder till att den som utövar våldet förändrar sitt förhållningssätt till den som den utsätter för våld. I en nära relation, där en part använder våld mot en annan, följs våldet till en början av ånger och försök att reparera det som skett. När våldet sker upprepade gånger, försvinner ångern gradvis och efter hand sker detta utan att beröra utövaren över huvudtaget. Normalisering gör förändringsarbetet med den som utövat våld svårt. Det är svårare att arbeta med människor som anser att deras våld är vanligt och acceptabelt och inte alls 4 Isdal P. (2010) Meningen med våld 5 Ibid 6 Ibid 7 Våld mot nära 8

9 anmärkningsvärt. Det är därför viktigt att arbeta förebyggande för att avnormalisera våld som handling. När våldet är normaliserat är det en viktig del i behandlingen att hjälpa människan att förstå att de är utsatta för misshandel. 8 Externalisering Externalisering betyder i detta sammanhang att handlingar förklaras med förhållanden utanför personen som utför handlingarna. Den vanligaste externaliseringen när det handlar om våld i nära relationer är att våldet på ett eller annat sätt provocerats fram av offret. Orsaken till och ansvaret för våldet läggs på den som provocerat fram våldet. Den som utövade våldet reagerar bara på provokationen. Exempel på externalisering: -Jag slog för att jag blev provocerad -Jag slog henne för att hon tjatade så djävligt -Jag angrep henne för att hon stod och gjorde narr av mig -Jag har sagt till henne att hon inte får gå i jordgubbslandet i bikini, vi har fullt upp med unga polska jordgubbsplockare, men hon vill inte lyssna -Jag klappade igenom för att hon flörtade med andra män -Han fick stryk därför att han inte städade sitt rum -Jag slog för att jag var full -Problemet är att hon har så lätt för att få blåmärken Externaliseringen förklarar och rättfärdigar våldet. I de ovannämnda exemplen fyller externaliseringen samma behov, nämligen en orsaksförklaring av våldet som fråntar utövaren skuld och ansvar. 9 Genom externalisering skapar våldsutövaren en form av offerupplevelse, där han eller hon ser sig själv som den kränkte eller förolämpade. Fokus riktas mot den som utsatts för våldet, dennes fel och brister, och man blir engagerad i den orätt som den andre gjorde eller kommer att göra. 10 Förnekande, bagatellisering och minimalisering Förnekande, bagatellisering och minimalisering handlar om att förminska våldet till något så litet eller oväsentligt att det inte längre utgör något problem. Att förneka våld är att mena att våldet antingen inte har ägt rum eller att det inte är du som förövare som har gjort det. Förnekande betraktas inom psykiatrin som en av de mest primitiva försvarsmekanismerna, det är en försvarsmekanism som oftare förkommer hos barn än hos vuxna. Förnekande är vanligt när det handlar om våld. Både den som utövar och den om utsätts för våld förnekar det som hänt. Bagatellisering och minimalisering handlar om att våldet görs till något mindre omfattande och allvarligt än det faktiskt är. Genom att bagatellisera och minimera undviker man att få problem och slipper stå till svars för sina handlingar. Det innebär att bättra på, göra mindre och göra mer ofarligt. Livet kan göras enklare genom små omskrivningar. När vi konfronteras eller anklagas för att ha gjort något fel är bagatellisering och minimalisering i stort sett den vanligaste reaktionen. 8 Våld mot nära 9 Isdal P. (2010) Meningen med våld 10 Ibid 9

10 Per Isdal menar att Människor behöver bagatelliseringar för att orka leva med sig själva, samtidigt blir bagatelliseringen en faktor som längre fram rättfärdigar och upprätthåller våld 11 Vad är viktigt att tänka på i behandling av våldsutsatta I behandling av våldsutsatta kvinnor är det viktigt att se kvinnan och vad hon kan och klarar av och inte se vad hon inte klarar av. Kvinnor som söker hjälp har ofta levt länge med att de är värdelösa och inte duger något till. Som behandlare är det viktigt att bemöta kvinnan med tålamod och förståelse. Ett bra bemötande är viktigt att tänka på. En våldsutsatt kvinna som söker stöd kan ofta befinna sig i ett känslomässigt kaos. Som en konsekvens av våldet kan hon ha bristande tillit till människor, låg självkänsla och en förväntan att inte bli trodd. Förmedla i samtalet att jag lyssnar, jag tror på dig, det var inte ditt fel. 12 Vissa kvinnor kan behöva flera samtal för att etablera en relation och våga öppna sig. Om tolk behövs är det viktigt att det är en professionell tolk inte någon som kvinnan känner i sitt nätverk. Gärna en kvinnlig tolk. Det är viktigt att lyfta upp det friska hos kvinnan, att plocka fram hennes resurser och kunskaper. Hjälp kvinnan hitta ett nytt livssammanhang och nya vägar till en positiv förändring. 13 Det är viktigt att lyssna på vad kvinnan berättar, visa att du tror på henne, ställa uppföljande frågor om du inte förstår för att undvika missförstånd. Viktigt att visa att du tror på kvinnan, att det hon berättar är allvarligt och brottsligt och våldet är mannens ansvar. 14 För att skapa förutsättningar för ett bra möte är det viktigt att se till att mottagandet av kvinnan blir bra, det blir det bland annat genom att man berätta om vad som ska ske i mötet, vad samtalen innebär, tidsramar och tystnadsplikt etc. Det är viktigt att i samtalen med kvinnan hjälpa henne att själv komma fram till vad hon vill och bör göra. Kvinnan är expert på sitt eget liv. Genom att lyssna och hjälpa kvinnan att strukturera val och få perspektiv kan man som behandlare hjälpa kvinnan att komma fram till beslut. För kvinnan att få göra egna bedömningar och fatta beslut är att återta makten över sitt liv. Det är viktigt att lyfta kvinnans styrkor, det hjälper hennes självkänsla som oftast är körd i botten. Bekräfta kvinnan om att våld i nära relationer ofta ser ut som hon beskriver, prata om olika typer av våld, om våldets normaliseringsprocess och om olika konsekvenser och reaktioner på att utsättas för våld. Många kvinnor tror att det är fel på dem som reagerar som de gör när de utsatts för våld. Det är viktigt att bekräfta kvinnan att hennes reaktion är normal oavsett på vilket sett hon reagerar. 15 Alla personer som utsätts för och/eller bevittnar våld reagerar på olika sätt, men alla reaktioner är normala reaktioner på onormala händelser. Det kan vara: bete sig som om ingenting har hänt, depression, ångest, sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter, förvirring, humörsvängningar, Flashbacks, återupplevelser av våldet, stress, skuld- och skamkänslor, svårt att fatta beslut, ilska, sorg, overklighetskänslor, minnesförlust, självdestruktivitet/självmordstankar, sänkt självkänsla, tillitsproblem, problem med sex, psykosomatiska reaktioner t.ex. huvudvärk, muskelvärk, magont, PTSD(posttraumatiskt stressyndrom), m.m Isdal P. (2010) Meningen med våld 12 Grände J. Att möta våldsutsatta kvinnor 13 Respektera mig materialet se lästa dokument 14 Grände J. Att möta våldsutsatta kvinnor 15 Ibid 16 Ibid 10

11 Resultat Förekomsten av våld i Skellefteå kommun Centrum för kvinnofrids statistik kvinnor har tagit kontakt med Centrum för kvinnofrid av dessa har 40 kvinnor gått i samtal och/ eller grupp 5 män har gått i samtal 27 barn som bevittnat våld har gått i samtal Socialtjänstens statistik 2013 Alla socialsekreterare använder olika kategorier när de aktualiserar en anmälan eller ansökan i datasystemet Procapita, den statistik som går att få fram är: 8 kvinnor som blivit misshandlade i nära relation 26 barn har bevittnat våld i hemmet 8 fall av familjebråk där det funnits barn Sedan kan det även finnas barn som utsatts för och eller bevittnat våld under kategorin barn som far illa. Totalt var det 495 aktualiseringar med den kategoriseringen under Kvinnojourens statistik 2013 Guldstadens kvinnojour hade under 2013 kontakt med totalt 198 kvinnor. Av dessa var 78 stycken på besök för stödjande samtal, 109 stycken ringde för stödjande samtal eller rådgivning och 11 kvinnor bodde under året i det skyddade boendet. Även 17 barn bodde tillsammans med sina mammor i det skyddade boendet. Av de 11 kvinnorna som bott i boendet har en återvänt hem. Polisen i Skellefteå statistik 2013 Misshandel inkl. grov Kvinna över 18 år inne av bekant i nära relation Man över 18 år inne av bekant i nära relation 74 st 15 st Misshandel inkl. grov (Bekant med offret behöver inte betyda att det handlar om en nära relation. När det gäller små barn är det större sannolikhet att våldet skett inom en nära relation. Rör det sig om äldre barn kan förövaren vara en kompis.) Barn 0-6 år inne av bekant med offret 2st Ute av bekant till offret 0 st Barn 7-14 år inne av bekant med offret 23 st Ute av bekant till offret 4 st Barn år inne av bekant till offret 18 st Ute av bekant till offret 8 st Grov kvinnofridskränkning 8st Våldtäkt inkl. grov Kvinna över 18 år inne 20 st Kvinna över 18 år ute 2 st Man över 18 år inne 1 st Man över 18 år ute 0 st Dödligt våld (oklart om det handlar om nära relation) 11

12 Mot kvinna 1 st Mot man 0 st Kartläggande enkät En enkät för att kartlägga förekomsten av våld i nära relationer i Skellefteå mailades ut till alla anställda av Skellefteå kommun ca 8000 personer, samt landstingets anställda i Skellefteå, ca 1000 personer. Totalt fick ca 9000 personer enkäten till sin mail personer har svarat på enkäten, det motsvarar 42,5% av de som fått enkäten skickad till sig. Urvalet gjordes utifrån att Skellefteå kommun och landstinget är två stora arbetsgivare med både manliga och kvinnliga anställda, och att alla anställda har en e-postadress via arbetet. I introduktionen till enkäten ombads respondenterna att svara på frågorna utifrån sina egna upplevelser av våld i nära relationer och FN:s definition av våld som är: Fysiskt våld; t ex sparkar, slag, bett, strypning, kvävning Sexuellt våld; t ex fysiskt våld riktat mot könsorgan eller ofrivilliga sexuella handlingar Psykiskt våld; t ex kontroll, kränkningar, hot, isolering och förlöjligande Materiellt våld; t ex den misshandlande parten slagit sönder/ förstört inredning, möbler, dagböcker, brev eller andra personliga/ oersättliga föremål. Ekonomiskt våld; t ex den ena parten kontrollerar familjens ekonomi och den andra partens pengar Är du utsatt för våld i din nuvarande relation? Enligt diagrammet ovan är den vanligaste typen av våld som förekommer i den nuvarande relationen psykiskt våld. Sedan kommer Materiellt våld och fysiskt våld. kvinna man Fysiskt 14 2 Sexuellt 5 0 Psykiskt Materiellt 17 1 Ekonomiskt

13 Har du varit utsatt för våld i en tidigare nära relation? Även när det gäller våld i tidigare relationer är det psykiska våldet det vanligaste. Kvinna man Fysiskt Sexuellt har ej angett kön Psykiskt har ej angett kön Materiellt Ekonomiskt kvinnor och 8 män uppger att de varit utsatta för våld i en nära relation vid ett tillfälle och 395 kvinnor och 46 män uppger att de varit utsatta för någon typ av våld i nära relation vid upprepade tillfällen. Har du vuxit upp i ett hem där det förekommit våld? 169 kvinnor och 35 män uppger att de vuxit upp i ett hem där det förekommit våld mellan föräldrar/ vårdnadshavare/ styvföräldrar. 120 kvinnor och 44 män har vuxit upp i ett hem där de själva eller deras syskon utsatts för våld. 46 kvinnor och 16 män har erfarenhet av att det förekommit våld både mellan föräldrar och mot dem själva eller syskon under uppväxten. 13

14 Om du har barn, har ditt/dina barn utsatts för våld i hemmet? Fysiskt 52 Sexuellt 1 Psykiskt 82 Materiellt 18 Ekonomiskt personer vet inte om deras barn har utsatts för våld i hemmet. Om du har barn har ditt/dina barn bevittnat våld i hemmet? 152 personer uppger att de vet om att deras barn har bevittnat våld i hemmet. 77 stycken vet inte om deras barn har bevittnat våld. 14

15 Har du utövat någon typ av våld i en nära relation? Kvinna man Fysiskt 38 8 Psykiskt 26 9 Sexuellt 0 1 Materiellt 8 2 Ekonomiskt 1 0 Mot vem har du utövat våld? kvinna man 1.Make/maka/sambo/särbo Barn Föräldrar/ syskon Övrig släkt

16 Har du sökt stöd/behandling för att du utsatts för eller utövat våld i en nära relation? kvinna man 1.Centrum för kvinnofrid Centrum för män Kvinnojouren Vuxenpsykiatrin Barn- och ungdomspsykiatrin Hälsocentral Socialsekreterare Familjerådgivningen Andra aktörer: St. Lukas, behandlingshem, vänner, polis, kyrkan, Oden, KKBC, kvinnokliniken m.fl. Har du gjort polisanmälan/ polisanmälts för ett våldsbrott i nära relation? 71 kvinnor och 4 män svarar att de gjort en polisanmälan eller polisanmälts för ett våldsbrott i en nära relation. 16

17 Känner du någon som är/har varit utsatt för våld i en nära relation? 1. Ja, en familjemedlem. 204 st 2. Ja, en släkting. 229 st 3. Ja, en kompis. 550 st 4. Ja, en arbetskamrat. 233 st 5. Annan. 365 st 6. Nej st Känner du till de aktörer som arbetar med våld i nära relationer i Skellefteå kommun? 1. Centrum för kvinnofrid 1189 st 2. Centrum för män 694 st 3. Guldstadens kvinnojour 1676 st 4. Känner inte till någon 747 st 17

18 Vad tycker 7 intervjuade kvinnor om Centrum för kvinnofrids verksamhet? Under våren och hösten 2013 genomfördes intervjuer med sju kvinnor som har eller har haft kontakt med Centrum för kvinnofrid. Fyra av de intervjuade kvinnorna har gått både i grupp och i enskilda samtal. Tre kvinnor har gått i enskilda samtal och en av dessa är anmäld till grupp. För några av dem var det ett tag sedan de gick i enskilda samtal eller i grupp. Att komma i kontakt med Centrum för kvinnofrid Innan kvinnorna kom i kontakt med Centrum för kvinnofrid hade de väldigt lite eller ingen kunskap om verksamheten. En kvinna hade varit på en föreläsning via arbetet som handlade om våldsutsatta kvinnor och där lyssnat på representanter från Centrum för kvinnofrid och Polisen. Hur kvinnorna kommit i kontakt med Centrum för kvinnofrid ser lite olika ut. Det de uttrycker är att Centrum för kvinnofrid behöver synas mer så det blir lättare att få vetskap om dem för de som är utsatta för våld i en nära relation. Två kvinnor hade hittat visitkort från Centrum för kvinnofrid när de var inom vården, de upplevde det positivt att kunna ta ett visitkort för att spara till senare tillfälle. Anna säger: Bra med visitkort på allmänna platser, för man går inte runt och tänker att det finns de som kan hjälpa om man inte behöver dem. Tre av kvinnorna berättar att de blivit tipsade av andra professionella att ta kontakt med Centrum för kvinnofrid. En kvinna ringde kvinnofridslinjen och fick veta vad det fanns för verksamheter i kommunen som kunde hjälpa henne. En kvinna hade en kompis som gått i samtal och tyckte att det var bra. Kvinnorna som intervjuats säger att det finns dålig kunskap i samhället vart man kan vända sig om man är utsatt för våld i nära relation. Två av kvinnorna kände inte till någon annan verksamhet som arbetar med våld i nära relationer. Tre stycken hade hört talas om kvinnojouren men kände inte att de kunde hjälpa då de inte var i behov av skyddat boende. En kvinna hade varit i kontakt med kvinnojouren men kände inte att hon fick den hjälp hon ville ha. Två av kvinnorna har haft kontakt med psykiatrin, en av dem tyckte att Centrum för kvinnofrid och psykiatrin var ett bra komplement till varandra, men den andra kvinnan upplevde att psykiatrin inte kunde hjälpa henne med det hon behövde hjälp med, hon upplevde inte att de hade lika bra kunskap om psykisktvåld som de som arbetar på Centrum för kvinnofrid har. En kvinna hade gått i samtal på familjerådgivningen både enskilt och tillsammans med mannen hon levde med. Den första kontakten med Centrum för kvinnofrid kändes bra för de intervjuade kvinnorna. De beskriver att de har fått förklarat för sig vad Centrum för kvinnofrid är för verksamhet och vad de kan hjälpa till med, att det inte syns på telefonräkningen vart man ringt, att det är gratis att gå i samtal och hur samtalen går till. Lotta berättar: Jag ringde och blev snabbt erbjuden en tid för samtal. Jag blev bra bemött och det var ett bra samtal. Första besöket kändes också bra, jag hade fått en bra beskrivning hur jag skulle hitta. Petra säger: Jag har sökt hjälp på flera ställen, blev glad mitt i allt elände när jag fick en förklaring. Erika som ringde under sommaren upplevde att det var svårt att få tag på någon. Att få hjälp/ stöd av Centrum för kvinnofrid Petra berättar att hon hade sökt hjälp på flera olika ställen, och beskriver att hon därför inte hade så höga förväntningar. Men jag blev förvånad över att de begrep. Lotta säger Det var bättre än jag hade förväntat mig. En av de viktigaste delarna med samtalen var för kvinnorna att få prata om det de varit med om, Anna beskriver: det var skönt, man fick prata av sig och prata av sig och prata av sig, 18

19 det var ju det som behövdes. Få ut allting nån som lyssnade. Stina berättar: I det enskilda samtalet var det mer ältande som jag höll på med, varför blev det så här. Eva säger: Vi pratade, min före detta hade förbjudit mig att prata med andra så det var viktigt. Jag kunde vara öppen, jag kunde vara mig själv, det kändes bra. Det var bra att prata här och veta att det jag säger kommer inte att föras vidare. Eva fortsätter: Var spänd till en början, hade inte så stora förhoppningar. Men kände efter första mötet att här vill jag gå och prata mer. Vid varje möte kändes det som om tiden inte räckte till. Jag kände mig trygg, hon kan sitt jobb. En annan viktig del i de enskilda samtalen var det material kvinnorna fick ta del av och kunskapen om varför det kan ha blivit som det blev. Petra berättar: Det som gav mig mest var de inplastade korten. Lättare att ta in om man kombinerar olika sinnen. Hon jag pratade med var väldigt duktig på att förklara mekanismerna kring våld. Klara beskriver: Efter samtalen var man helt slut, man vänder ju ut och in på sig själv. Jag fick bekräftat att saker jag berättade inte var okej. Och lära mig att sätta gränser, att inte vara så snäll. Våga lita på sig själv Vidare berättar Klara att samtalen var jätte bra, men att det var för mycket fokus på att fylla i papper hela tiden och det är inte min grej Lotta berättar: Vi samtalade om olika händelser, om tankar och känslor. De enskilda samtalen var jättebra men det som gett mig mest var gruppen Anna beskriver gruppträffarna: från början var det läskigt och nervöst, ingen ville prata först. Men sen var det skönt att lyssna på andra, man förstår att de varit utsatta för ungefär samma saker. Även Stina kände att kvinnorna varit med om liknande händelser: När jag berättade något så hade det hänt andra i gruppen också. Stina beskriver att gruppträffarna handlar om förståelse, att de fick lära sig varför de hamnat i våldet. De pratade om våldscykler, våldets mekanismer och normaliseringsprocessen. Enligt Stina hade varje träff olika teman som kvinnorna fick rita och prata kring. Ett extra viktigt tema var när vi pratade om förståelsen för hur samhället fungerar och att samhället inte riktigt är insatt i hur det är. Anna säger: Jag tycker det är lättare att gå vidare när man gått i grupp, jag känner att jag kommit väldigt långt när jag gått där, så det tycker jag är jättebra. Kvinnorna som både gått i grupp- och enskilda samtal upplever att det är positivt att kombinera enskilda samtal där den de pratar med har teoretisk kunskap om våld och gruppen där de alla har liknande erfarenheter, Anna säger: När jag kommit en bit kände jag att gruppsamtalen var väldigt bra, för i de enskilda har kanske inte den man pratar med varit med om samma sak, men i grupp får man höra att det är fler som varit utsatta. Kvinnorna har svårt att peka ut vad exakt det är som varit till hjälp i samtalen och i gruppen. Erika säger: Så många saker som varit till hjälp, svårt att säga vad. Det är dock några saker de lyfter fram specifikt, Petra säger: De inplastade korten, plus förklaringarna vad verbal misshandel är, hur det går till och hur man känner sig. Eva berättar: De har hjälpt mig att stå på mig att det jag gör, gör jag rätt. Hon gav mig extra energi. Hon gav mig mycket svar på mina frågor. Klara tycker att det var bra att hon fick berätta om sina upplevelser. Jag har alltid förstått att det inte är bra men man flyttar liksom gränserna för vad som är okej. Jag har fått normalitetstänket igen. Jag har fått lära mig att lita på mig själv å att det jag känner är rätt. Och lyssna på mig själv och inte anpassa mig och göra det som andra förväntar sig. Jag har blivit stärkt och fått hjälp att bygga upp mig själv. Bara att de lyssnat, det är mycket man varit tyst om genom åren, skönt att någon lyssnar och förstår vad man pratar om. De som arbetar på Centrum för kvinnofrid beskrivs av kvinnorna ha ett bra bemötande, Anna säger: de tar hand om en och lyssnar och hjälper. När jag berättat något fick jag beröm eller 19

20 råd på hur jag kan tänka. Erika berättar: Gruppledarna var jättehärliga. De stöttade på det sättet som jag ville. Den kunskapen ledarna har kändes i deras bemötande. Kvinnorna kände att de även mellan varandra i gruppen hade ett bra bemötande, Anna säger: man respekterade varandra och lät de andra prata och lyssnade, även om man var olika. Det kändes som om alla hittade en gemensam tråd. I gruppen upptäckte kvinnorna att de hade liknande historier med sig i bagaget och att det gjorde det lättare att prata öppet om det de varit med om. Några av kvinnorna som gått i grupp tillsammans har fortsatt kontakt med varandra utanför gruppen och har de några funderingar eller frågor kan de maila varandra, det händer även att de träffas. Alla kvinnor som intervjuats kände sig lyssnade på och förstådda i de enskilda samtalen. Stina beskrev att samtalsledaren visste precis vart hon var i processen och hjälpte henne med kontakt med polisen och familjerätten. Kvinnorna kände att de fick prata om det som de ville, de upplevde att de styrde samtalet och fick prata om det som rörde sig i huvudet för stunden. Anna säger att det har varit bra att gå igenom olika faser av våldet, vad som har hänt och hur mannen har bettet sig och varför han gjort så. Hon beskriver att hon fått lära sig att det hon kände inte var fel, utan normalt. Stina beskriver en del som var speciellt bra för henne var att: jag fick också skriva upp egenskaper som jag vill ha, och nu efter fyra år så har jag de egenskaperna. Vidare säger Stina: I grupp var det bra med avslappningsövningar och andningsövningar. Eva berättar: Speciellt bra var att hon förklarade för mig hans beteende. Att han hade extremt kontrollbehov. Alla kvinnorna har en positiv syn på sin tid på Centrum för kvinnofrid några saker som de dock tänker kan ändras på är mer konkreta bilder inplastade kort och mer lösningsfokuserat mot slutet för att veta vad som händer sen. Erika tycker att det var för mycket teoriinformation i gruppträffarna, hon upplevde att de andra kvinnornas berättelser gav henne mer. Anna tycker att tiden i gruppen och de enskilda samtalen har varit bra, men hon önskar att någon från Centrum för kvinnofrid kunde kontakta henne efter ca ett halvår för att se hur hon har det. Hon säger att hon vet att hon alltid kan kontakta Centrum för kvinnofrid om behovet skulle uppstå igen. Hon ser fram emot en återträff de ska ha med gruppen hon gick i. Klara kände att hon fick lite för mycket medlidande Ibland kände jag att hon la huvudet lite på sned och sa stackars dig. Det var inte så men det kändes så och det är inte jag. Det här att man pratar så mjukt och försiktigt kan vara lite jobbigt. Samtidigt om man är vingklippt kanske det är det man behöver men det var ju inte jag. Alla kvinnor säger att de lärt sig mycket genom att ha gått i samtal på Centrum för kvinnofrid. De beskriver att de blivit starkare och vågar stå upp för sig själv och vågar fatta egna beslut. Klara berättar: Jag har lärt mig att stå upp för mig själv. Att sätta gränser och våga lyssna på mig själv. Jag tränar på att sätta gränser och säga nej. Jag har lärt mig att värna om mig själv. De har lärt sig vad som är rätt och vad som är fel i relation till andra. Kvinnorna har även lärt sig att våldet inte var deras fel. Petra säger: Normaliseringsprocessen att man tillslut tycker att saker och ting är normala, det går sakta men säkert. Det är en slags förklaring för hur det kunde bli som det blev. Eva säger: Jag har lärt mig att fatta svåra beslut. Man ska inte vara rädd, det finns alltid hjälp. Jag har fått hjälp att hitta nya vägar och beskrivningar hur jag ska hantera mitt liv. Det viktigaste för kvinnorna i mötet med Centrum för kvinnofrid har varit att någon har lyssnat på dem och respekterat deras berättelse. Klara säger: Skönt att prata med någon professionell också, för kompisar står ju på ens sida hela tiden, så det kan vara bra med någon utifrån som har erfarenhet som orkar lyssna och komma med konkreta råd. 20

21 Det har också varit viktigt att de blivit välkomnade och omhändertagna på ett bra sätt. Anna berättar: Det är lite som att man kommer till en famn som omfamnar en. Även om man inte är nära så, utan det är deras jobb så har man ändå känt att de bryr sig om en. Kvinnorna beskriver att samtalen både enskilt och i grupp har haft stor betydelse för dem, Petra säger: min livskvalité blir bättre tack vara Centrum för kvinnofrid Det kommer att gå åt rätt håll tack vare de här samtalen. Stina säger att Centrum för kvinnofrid har hjälpt henne att bli den hon är idag: De har satt grundstenarna i pyramiden för att kunna bygga vidare sen. Erika berättar: Det är tack vare dem som jag känner att jag kan leva ett bra liv nu för jag vet hur en bra partner ska vara. Anna berättar att hon har lärt sig hur hon ska handskas med sina känslor och att det får ta tid att ta hand om känslorna. Klara säger att hon har lärt sig att läsa mellan raderna och se andra som är i samma situation. Kvinnorna beskriver att det har varit lätt att förstå vad de pratat om i gruppen och i de enskilda samtalen men att det har varit svårare att ta till sig det och förstå vad de själva varit utsatta för. Petra beskriver: Centrum för kvinnofrids förklaringar har varit jättetydliga men det har varit svårt att förstå att misshandeln har hänt. Stina säger: När man fått en förklaring och började tänka och diskutera så kom ju förståelsen. Klara säger det är en sak att förstå och en annan att göra någonting åt det, att ha kraft och mod till en förändring. Fem av kvinnorna har rekommenderat andra kvinnor att ta kontakt med Centrum för kvinnofrid. För att motivera andra att ta kontakt med Centrum för kvinnofrid berättar de om verksamheten och vad de kan erbjuda för hjälp. Att det är bra att gå och prata med någon för man ska inte hålla det man varit med om inom sig. Klara berättar: Jag har varit öppen och berättat om det jag varit med om och den resa jag gjort och så här har jag blivit hjälpt och då har jag berättat om kvinnofrid. Stina säger: jag vet ju att det var CFK jag behövde så jag vill ju hjälpa andra. Man ser mer nu vilka som är utsatta. Anna tänker att om hon skulle prata med någon om Centrum för kvinnofrid skulle hon säga: att det finns mycket stöd att få, och att det är skönt att få ur sig känslorna, att de som jobbar är bra på att lyssna. Lotta säger: det är jätte bra att gå dit och prova åtminstone en gång. Att gå vidare Sex av de sju intervjuade kvinnorna berättar ett de träffat en ny man. Eva säger: Varför träffade jag inte honom tidigare? Det känns mycket positivt och jag mår jättebra nu. Anna berättar att hennes största förändring efter samtalen på Centrum för kvinnofrid är att: jag är mer en egen individ idag och jag får bestämma själv. Jag har kommit ur hans klor och står på egna ben. Jag är nog samma människa men jag tänker utifrån mig själv och inte genom honom. Det tycker jag är jätteskönt. Kvinnorna har fått mer hopp inför framtiden, att saker och ting kan bli bättre. Stina säger: Jag har alltid sätt mig själv som en tapig människa, men nu kan jag säga till om det är något som inte är bra, jag står upp för mig själv. Klara säger att hon har blivit bättre på att värna om sin rätt, hon tror på sig själv, hon har blivit gladare och mycket starkare. Lotta beskriver: Jag känner mig lugnare, jag är tryggare. Jag har en bättre självkänsla. Eva säger att Centrum för kvinnofrid har gett henne stöd och någonstans att prata. Anna berättar att de har hjälpt till i processen att bli av med honom. de har hjälpt mig att bli stark och bli fri från hans känslor som jag levde genom. Stina säger att Centrum för 21

22 kvinnofrid hjälper kvinnorna att lita på andra människor och ger dem förståelse för varför de reagerar som de gör. Det kvinnorna bär med sig efter sin kontakt med Centrum för kvinnofrid är att de är starka, att de är egna individer som kan stå på sina egna ben. De har lärt sig att lyssna på sig själva och att om något känns fel så är det fel. Petra säger: Jag är så glad och tänker mycket på det som sagts och bygger på det. Jag tar med mig alla kunskaper. Lotta poängterar att våldet kan drabba vem som helst: Man tänker att man är klok och varit med om mycket och ska inte hamna i sån t men det gör man ändå. Kvinnornas förhoppningar inför framtiden handlar om att ha ett bra liv, ett Svenssonliv, få vara friska, utbilda sig och jobba, vara sociala med andra, resa och se världen. Eva berättar att hon vill bjuda hem kompisar: det har jag aldrig kunnat göra tidigare. Hur olika verksamheter arbetar med våld En enkät skickades ut till 120 chefer verksamma inom Skellefteå kommun, 39 av dessa svarade. De svarande representerar 8 olika verksamheter: Individ- och familjeomsorg, Äldreomsorg, Stöd och service (tidigare Handikappomsorg), Åklagarmyndigheten, Vuxenpsykiatrin, Guldstadens kvinnojour, Akutmottagningen och Hälsocentraler. Arbetet med frågan om våld i nära relationer Det är väldigt varierande hur ofta de olika verksamheterna kommer i kontakt med olika typer av våld, de vanligaste typerna av våld de kommer i kontakt med är mäns våld mot kvinnor och barn som bevittnat våld i hemmet. Olika arbetsplatser arbetar olika med olika typer av våld. De flesta verksamheter hänvisar vidare till Centrum för kvinnofrid, Centrum för män, Socialtjänsten, Familjegården, Barn- och Ungdomspsykiatrin etc. De som uppger att de inom verksamheten arbetar kring olika typer av våld uppger att de gör det genom enskilda samtal med direkta och indirekta frågor. De prata om att våld inte är okej. Informera ungdomar om jämställdhet, sex och samlevnad, kompisskap, grupptryck m.m. Erbjuder skyddat boende, samtal med kvinnor och Trappansamtal med barn. Åtta verksamheter uppger att de frågar om förekomsten av våld även om det inte är en grundfrågeställning. Fyra av de som svarat uppger att de inte vet om frågan ställs av de anställda. De som ställer frågan beskriver att frågan ställs på ett öppet sätt. T.ex. Har hot och våld förekommit? Är du utsatt för (olika typer av) våld i din relation? På fem arbetsplatser följer man upp och utvärderar det övergripande arbetet gällande våld i nära relationer. De som följer upp gör det genom att prata om det, för att kunna se möjligheter till förändring. Det är endast kvinnojouren och åklagarmyndigheten som för statistik över antalet ärenden som rör våld i nära relationer som verksamheten möter. Kompetens på arbetsplatsen Flertalet arbetsplatser har kompetens kring våld i nära relationer, de som anger att det inte finns kompetens är främst de verksamheter som inte direkt arbetar med och möter våldsutsatta så som Äldreomsorgen och Stöd och Service. 22

23 1.Mäns våld mot kvinnor i nära relation 2.Kvinnors våld mot män i nära relation 3.Våld i samkönade relationer 4. Barn som utsätts för våld i hemmet 5.Sexuella övergrepp mot barn 6.Barn som bevittnat våld i hemmet 7.Hedersrelaterat våld 8.Könsstympning 9.Trafficking 10. Tvångsgifte Behov av kompetens på arbetsplatsen Flera arbetsplatser uppger att de har behov av mer kompetens kring våld. 1.Mäns våld mot kvinnor i nära relation 14 st 2.Kvinnors våld mot män i nära relation 12 st 3. Våld i samkönade relationer 8 st 4.Barn som utsätts för våld i hemmet 6 st 5.Sexuella övergrepp mot barn 7 st 23

24 6.Barn som bevittnat våld i hemmet 5 st 7.Hedersrelaterat våld 7 st 8.Könsstympning 6 st 9.Trafficking 5 st 10. Tvångsgifte 5 st Handlingsplan för arbete med våld Åtta verksamheter har handlingsplan för våld i nära relationer. Sju stycken uppger att de har för barn som utsätts för och/eller bevittnat våld och fem verksamheter har handlingsplan för hedersrelaterat våld. 18 chefer främst för äldreomsorg och Stöd- och service uppger att de inte har någon handlingsplan. Viktigaste samarbetspartnerna Respondenterna har i enkäten fått rangordna utifrån sin arbetsplats vilka som är det viktigaste samarbetspartnerna när det rör frågan om våld i nära relationer. Åtta stycken anser att socialkontoret är viktigast, fem stycken svarar Centrum för kvinnofrid och tre stycken Vuxenpsykiatrin. De aktörer som arbetsplatser vill arbeta mer med är Centrum för män, Psykiatrin, Barn- och Ungdomspsykiatrin. Intervjuer med representanter från verksamheter som arbetar med våld i nära relationer Intervjuer genomfördes med representanter från socialtjänst, polis, psykiatri och Guldstadens kvinnojour. Verksamheterna intervjuades var för sig. Totalt var de 11 personer med på intervjuerna. Kännedom om våld i nära relationer Att det förekommer våld i en familj kan komma till socialtjänstens kännedom på flera olika sätt antingen genom anmälan från polisen, psykiatrin, skola, förskola etc. eller genom att personen själv söker hjälp. Jag har varit med om både och, både via anmälan och via att klienten själv säger att den blir utsatt för våld eller utsätter andra för våld. De kan också komma tillsammans med någon annan att de t.ex. tar med sig kuratorn eller någon från Centrum för kvinnofrid. Alla har ju anmälningsskyldighet och jag tror att det känns lättare att ta med sig den som är utsatt och gå till oss än att bara göra en anmälan. Polisen kommer i kontakt med våld i nära relationer antingen genom att de kallas till en brottsplats eller att någon kommer till polisstationen och vill göra en anmälan för ett brott de utsatts för. De kommer även i kontakt med de som har samlat mod till sig länge för att göra en anmälan. Och det har inte hänt någonting utlösande just nu som gör att man gör anmälan. Och då är det många händelser i bakgrunden och det kan ha pågått i flera år. Våld kommer till psykiatrins kännedom genom att de frågar, ibland ställs frågan flera gånger. Tillslut kommer man till det om man vågar fråga. Till psykiatrin kan man komma på olika sätt. Kommer man via jourfunktionen eller tidsbokningen så ska man ha fått frågan redan i det läget. En av frågorna i det obligata underlaget är lever du i en våldsutsatt relation och så finns det förslag till frågor att följa upp om man svarar ja. Även i remisser från primärvården kan det stå att de uppmärksammat våld och hänvisar vidare till psykiatrin. Våldet är ganska dolt många gånger, det märks inte förrän man har träffats 4-5 gånger. När man börjar få riktigt bra allians. 24

25 De som arbetar med ungdomar inom psykiatrin skickar inför varje nybesök hem ett formulär som ungdomen får fylla i och ta med till första träffen i det formuläret som man får hemskickat kan man fylla i om man har varit utsatt för våld. En del svarar ja och en del nej men i och med att de har hunnit fundera ett tag på frågan kan man ställa den igen på ett bra sätt i samtalet, vi behöver veta för att du ska få så rätt behandling som möjligt. Och då är det många som säger att jo jag har varit med om det men jag vill inte prata om det nu och då vet vi att det finns nånting där. Våldsutsatta kvinnor kan komma i kontakt med kvinnojouren via kontakt med socialtjänsten eller polisen, det vanligaste är att kvinnor tar kontakt själva med kvinnojouren genom att ringa. Antalet kvinnor som tar kontakt via mail ökar, detta tror man på kvinnojouren beror på att det för många är lättare att sitta framför datorn och skriva ett mail, en del människor har svårt för att prata i telefon. Särskilt bland de yngre kvinnorna ser de en ökning av mailkontakt. De upplever också att många mail skickas sent på kvällen eller tidigt på morgonen. Alkohol Det är väldigt olika om det förekommer alkohol eller inte i samband med våldet i nära relationer som kommer till socialtjänstens kännedom. Polisen upplever att det vanligaste som de är med om är att de kommer till en plats och det är alkohol inbladat. Alkohol är nästan uteslutande inblandat när det gäller våld i nära relationer i Skellefteå kommun. Oftast är det båda parterna som har missbruksproblem. Inom vuxenpsykiatrin ser man att det är det systematiska våldet som är vanligast, det handlar inte om ett enstaka utbrott. Enstaka utbrott då kan det vara inblandat alkohol eller droger men de flesta jag möter handlar det om ett systematiskt förtryck. De upplever att de flesta handlingarna är nyktra och väldigt medvetna och strukturerade. De som möter ungdomar inom psykiatrin har en lite annan bild av våldet i relation till alkohol. Ungdomarna jag möter förekommer i miljöer där det förekommer alkohol och droger, sen är det svårt att veta hur påverkad var personen eller personerna när det hände. Så det är svårt att säga så här är det, men det förekommer På kvinnojouren upplever man att de flesta fall när kvinnor kommer till dem har de varit utsatta för en längre tids systematisk kontroll och våld. Det är klart att det finns de som dricker men det finns också de som absolut inte dricker. Prata om våld Inom socialtjänsten är det olika hur man arbetar på de olika distrikten. På ett distrikt görs en ADAD intervju med alla ungdomar, en strukturerad intervjuform där det är färdigt vilka frågor som ska frågas, vi har bestämt på distriktet där jag jobbar att vi ska göra de här ADAD intervjuerna med de ungdomar som blir aktualiserade. Så då frågar man ju där om våld och olika typer av våld. Intervjuformen upplevs som ett bra stöd i och med att man har papprena framför sig och ungdomen vet att det här är en fråga som ställs till alla. I samtal med föräldrar används ingen mall, därför känns det inte lika naturligt att ställa frågan om våld. Det är en jobbig fråga att ställa. På ett annat distrikt har man pratat om att frågan ska ställas, men det är oklart om alla gör det. Om det är mer uppenbart t.ex. en rodnad då ställs frågan självklart. 25

26 Uppfattningen är att alla inom polisen är bekväma med att ställa frågan om förekomsten av våld i och med att de jobbar så mycket med det. På psykiatrin ser man en stor skillnad på hur man arbetar med våldsfrågan idag jämfört med tidigare. När frågan började tas upp i början av talet var den inte pratbar. Det tog många varv av personalutbildning innan det ens var möjligt att tänka sig att få in den där frågan i bedömningssamtalet. Det var en systematisk utbildningsinsats som vi gjorde under tre år, det var ingen som inte utbildades i tänket kring våld, depression och sexuelltraumatisering. Man har lärt sig med åren att ju tryggare vi är att ställa frågan desto snabbare får vi svar. På kvinnojouren är man tydlig med att fråga om vad kvinnan har varit utsatt för, de upplever att kvinnor inte alltid vet själva vad de har varit utsatta för och om det är våld eller inte. Allt eftersom man pratar kommer det fram vad kvinnan har varit med om för olika typer av våld. Vi fråga om alla typer av våld är du utsatt för sexuellt våld? Vi har lärt oss att det är viktigt att man säger det det handlar om, de orden det handlar om. Ibland händer det att kvinnan säger nej, hon har inte varit utsatt för en viss typ av våld men ju mer de pratar om det kan det komma fram att jo men det är klart man ställer upp därför att det har varit bråk och så. På kvinnojouren upplever de att det för kvinnorna är lättast att prata om det fysiska våldet, men när man kommer med det sexuella våldet och det ekonomiska våldet kan det ta ett tag för kvinnan att veta vad det är. De menar på att de är i den miljö de är och har lärt sig att man måste vara tydlig när man frågar, och också visa tydligt både med ord och handling att skulden inte ligger hos kvinnan och det underlättar väldigt mycket i samtalet. Barn i familjer där det förekommer våld När ett nytt ärende blir aktuellt på socialkontoret kollas familjen upp i datasystemet och där syns det om den anmälan rör har barn eller om den bor ihop med någon som har barn. Polisen i Skellefteå har tidigare fått påbackning för att de inte frågat upp kring om det finns barn när det förekommer våld i nära relationer. Det har lett till nya rutiner och de anser att de idag har kommit långt vad det gäller att se barnen. Vi skickar ju till brottsofferjouren och barnet får en särskild företrädare för typexemplet är ju att det sitter en man anhållen som förnekar brott och ett barn har bevittnat våld, då ska mannen som vårdnadshavare skriva under papper för barnet skull och det gör han ju inte. Om polisen blir kallad till en akut händelse och det finns barn så har de som rutin att ringa socialberedskap. Inom psykiatrin ställs alltid frågan om klienten har barn, annars kan de inte signera i journalen. Anmälan till socialtjänsten Anmälan till socialtjänsten görs lite olika. Polisen gör just nu en kartläggning över hela landet på hur många anmälningar till socialtjänsten som görs. Uppfattningen är att anmälningar görs men kanske inte alltid på rätt blankett och då diarieförs inte anmälan vilket gör det svårt att mäta hur många anmälningar som gjorts. Men det håller man på att titta på just nu hur vi kan bli bättre på att kontakta socialtjänsten när barn bevittnat eller utsatts för våld. Inom psykiatrin görs de i de flesta fall anmälan till socialtjänsten, det händer också att de pratar med klienten och i samråd gör en ansökan. Kan man ha en dialog och det finns ett samförstånd om barnets bästa finns det ingen anledning att göra en anmälan. 26