Handlingsplan mot. skattefusk, svartjobb och social dumping. Rapport från Vänsterpartiets riksdagsgrupp

Transkript

1 Handlingsplan mot skattefusk, svartjobb och social dumping Rapport från Vänsterpartiets riksdagsgrupp

2 Produktionsfakta Utgivare Produktion Produktionsår Vänsterpartiets Riksdagsgrupp Vänsterpartiets Informationsavdelnng 2008

3 Handlingsplan mot skattefusk, svartjobb och social dumping Rapport från Vänsterpartiets riksdagsgrupp

4 4

5 Innehåll Inledning Trepartssamverkan för schyssta villkor Översyn av skatteflyktslagen Personalliggare och oanmälda arbetsplatsbesök i fler branscher Individuell redovisning av skatter och arbetsgivaravgifter Minskat fusk med F-skattsedlar Förenklad skatt - schablonbeskattning Enhetligt skattesystem Ovillkorlig rätt att kräva svenska kollektivavtal av utländska företag Krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling Ratifikation av ILO:s konvention 94 Skärp huvudleverantörers ansvar Stärkta rättigheter på arbetsmarknaden 5

6 6

7 Inledning 1 Skatteverket uppskattar att staten går miste om 133 miljarder kronor i skatteintäkter per år, det mesta på grund av medvetet fusk. Detta så kallade skattefel motsvarar tio procent av den fastställda skatten och fem procent av hela Sveriges BNP, eller vad regeringen under 2008 lagt på hela rättsväsendet, utbildningspolitiken och arbetsmarknadspolitiken tillsammans. Svartarbete står för den största andelen utebliven skatt med ca 66 miljarder kronor per år. Mikroföretagen svarar för drygt en tredjedel av det totala skattefelet. Mest utbrett är fusket inom uthyrnings- och företagsservicefirmor, parti- och detaljhandel, byggindustri, jordbruk, tillverkningsindustri samt restauranger och barer. Dessa sex branscher står för närmare 69 procent av de ej inbetalda skatterna. Men svartarbete och skattefusk är mer än ett ekonomiskt problem för staten. Oseriösa företagare som struntar i att betala skatt snedvrider också konkurrensen och gör det svårare för dem som vill göra rätt för sig. Skattefiffel och svartjobb sätter också det arbetsrättsliga skyddet i lagar och avtal ur spel och skapar otrygga och farliga arbetsplatser. Utvecklingen i näringslivet mot allt mer slimmade organisationer där allt utom kärnverksamheten köps in av externa underleverantörer och ökningen av personaluthyrningsföretag gör det allt svårare för både fackförbund och myndigheter att överblicka att lagar och regler efterlevs i alla led. Det problemet är särskilt stort i byggbranschen där långa kedjor av underentreprenörer, inte sällan från olika länder, är vanliga. Den ökade rörligheten över gränserna både inom EU och från andra delar av världen har också orsakat nya problem med fusk och exploatering av arbetare. Det finns företag som satt i system att anställa gästarbetare som 7

8 saknar kunskaper om sina rättigheter och som därmed kan pressas att gå med på arbetsvillkor långt under gällande lagar och avtal i Sverige. Andra företag har specialiserat sig på att anlita utländska arbetare som förses med F-skattsedlar, trots att de i praktiken är anställda. Särskilt cyniskt är utnyttjandet av så kallade papperslösa, gömda flyktingar eller migranter utan arbetstillstånd, vars totala rättslöshet ger arbetsgivare fritt spelrum att erbjuda usla arbetsvillkor och löner som är helt omöjliga att leva av. Rättsutvecklingen i EU utgör ett allvarligt och akut hot mot den svenska kollektivavtalsmodellen. Efter EG-domstolens utslag i det så kallade Vaxholmsmålet, och senare Rüffert- och Luxemburgmålen är det osäkert om det är tillåtet enligt EG-rätten för vare sig fackförbund eller offentliga upphandlare att kräva svenska kollektivavtal av utländska företag som verkar i Sverige. Möjligheterna att bekämpa social dumpning har därmed kraftigt försämrats av EG-domstolen. Skattefusk, svartjobb och social dumpning utgör allvarliga hot mot välfärden, den svenska arbetsmarknadsmodellen och mot tryggheten både för enskilda och för samhället som helhet. Den borgerliga regeringen fokuserar gärna på fusk i trygghetssystemen men uppvisar samtidigt en ovilja att ta krafttag mot skattefusk och social dumping. Vi befarar att den nuvarande utvecklingen i kombination med mer svårbegripliga skatteregler, riskerar att öka utrymmet för den svarta och grå sektorn. Det är därför hög tid att ta ett helhetsgrepp på de här problemen. Vänsterpartiet presenterar i denna rapport en samlad handlingsplan mot skattefusk, svartarbete och social dumpning. 8

9 Trepartssamverkan för 2 schyssta villkor För att bekämpa skattefusk och social dumpning i arbetslivet krävs enkla och begripliga regler, effektiva kontroller av att reglerna följs och kännbara sanktioner. För att alla delar ska fungera effektivt krävs samverkan och informationsutbyte mellan beslutsfattare, myndigheter och arbetsmarknadens parter. Kollektivavtalsmodellen utgör i sig en garant för konkurrens på lika villkor och ett skydd mot fusk och utnyttjande. Fack och arbetsgivarorganisationer spelar därmed per definition en viktig roll i kampen mot ekonomisk brottslighet kopplad till arbetslivet. Det finns också exempel på partssamverkan som särskilt tar sikte på att bekämpa skattefusk och svartjobb. Branschorganisationen Byggbranschen i samverkan bedriver sedan ett antal år ett systematiskt arbete mot skattefusk och oegentligheter i byggsektorn. Bland annat har man tagit initiativ till projektet ID 06 som innebär obligatorisk ID-kontroll på byggarbetsplatser. Lagstiftning och myndighetsinsatser har också visat sig framgångsrika. Efter en försöksperiod blev det 1 januari 2007 lag på att restauranger och frisörer måste föra personalliggare. Skatteverket har också getts möjlighet att genomföra oanmälda kontroller i de aktuella branscherna, där en kontroll av liggaren mot de personer som finns på arbetsplatsen avslöjar snabbt om det finns anställda som det inte betalas skatt för. Skatteintäkterna från de berörda branscherna har ökat väsentligt sedan det infördes. Ett av Ekobrottsmyndighetens prioriterade områden är bekämpningen av ekonomisk brottslighet i den svarta sektorn. Myndigheten arbetar också förebyggande och besitter stora kunskaper om utvecklingen av ekonomisk brottslighet i den svarta sektorn. Parterna och de aktuella myndigheterna spelar olika men kompletterande roller i kampen mot den svarta sektorns utbredning. Även om parterna 9

10 inte ska åläggas myndighetsuppdrag ligger det i deras intresse att det arbete de bedriver av eget intresse fungerar och harmonierar med det arbete myndigheterna utför. På motsvarande sätt bör såväl Skatteverket som Ekobrottsmyndigheten ha intresse av att utbyta kunskaper och information med parterna för att förbättra och utveckla sin verksamhet. Som ett led i en intensifierad bekämpning av svartjobb, skattefusk och social dumpning bör regeringen därför ta initiativ till att samla företrädare för fackliga organisationer, arbetsgivarorganisationer och Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten i ett nationellt trepartsråd. Rådet ska fungera som en arena för utbyte av erfarenheter, för att utveckla effektiva kontrollmetoder, omvärldsanalys och effektiv informationsspridning. 10

11 Översyn av 3 skatteflyktslagen Generalklausulen mot skatteflykt ska förhindra att upplägg som inte är affärsmässigt motiverade görs. En uppmärksammad dom i Regeringsrätten har aktualiserat frågan om skatteflyktslagen har avsedd effekt. Många menar att det är uppseendeväckande att de transaktioner som populärt kallas räntesnurror varit möjliga trots skatteflyktsklausulen. Det har visat sig att lagen inte heller har stoppat skattefria uttag från svenska bolag som gjorts i form av lån från utländska holdingbolag. I betänkande 2007/08:SkU22 ifrågasätter majoritetsföreträdarna i Skatteutskottet skatteflyktslagen och lämnar mycket otydliga besked om den framtida hanteringen. Det är mycket olyckligt och Vänsterpartiet menar bestämt att en översyn av lagstiftningen måste göras i syfte att förhindra ytterligare upplägg som inte är affärsmässigt motiverade utan enbart görs i syfte att kringgå svensk skattelagstiftning. Vänsterpartiet har uppmärksammat dessa frågor en tid och konstaterar nu att regeringen har lagt en proposition med förslag om förändringar i reglerna om avdragsrätt för räntor i företagssektorn, vilket vi välkomnar. Med hjälp av den nya lagstiftningen kommer man emellertid endast åt just detta upplägg. För att även kunna förhindra framtida skatteupplägg vidhåller vi att en översyn av skatteflyktslagen är nödvändig. 11

12 Personalliggare och 4 oanmälda arbetsplatsbesök i fler branscher Förra mandatperioden medverkade Vänsterpartiet till att krav på personalliggare infördes i frisör- och restaurangbranschen. Det innebär att man ökat möjligheten att upptäcka förekomsten av svartarbete i dessa branscher. Dessutom har det visat sig att reformen fått en mycket positiv sekundär effekt, nämligen att inbetalning av arbetsgivaravgifter och moms ökat kraftigt. I juni 2008 rapporterade Skatteverket att staten fått in 600 miljoner kr i arbetsgivaravgifter och 400 miljoner kr i moms sedan försöket med personalliggarna infördes den 1 januari Hittills har erfarenheterna av reformen alltså varit mycket goda. Det har visat sig att åtgärderna blivit ett bra verktyg för att pressa tillbaka den ekonomiska brottsligheten. Vänsterpartiet anser att det finns mycket starka skäl som talar för att kravet på personalliggare måste utökas till att omfatta fler branscher än idag. I samband med att reformen med personalliggare infördes fick Skatteverket befogenhet att genom oanmälda besök kontrollera personalliggarna mot de faktiska förhållandena på arbetsplatsen. Kontrollerna har varit en förutsättning för att systemet ska fungera. Nu ställs krav från flera håll på att även möjligheten att göra oanmälda arbetsplatsbesök måste utökas. Vänsterpartiet instämmer i det som en naturlig följd av vårt krav ovan. Inom byggbranschen har både fackliga och arbetsgivarorganisationer agerat gemensamt för att få till stånd ett liknande system där uppdragsgivare är skyldiga att föra närvaroförteckning över alla som vistas på byggarbetsplatsen. Detta har kombinerats med legitimationsplikt för alla som befinner sig på en byggarbetsplats (ID06). Vi tycker att detta är ett mycket bra initiativ men kräver naturligtvis också beslut i riksdagen om utökade möjligheter för Skatteverket att göra oanmälda arbetsplatsbesök för att åtgärderna 12

13 ska få full effekt. För att intensifiera arbetet mot svartarbete och skattefusk föreslår Vänsterpartiet att Skatteverkets möjlighet att göra oanmälda arbetsplatsbesök utökas till att omfatta fler branscher än idag. 13

14 Individuell redovisning 5 av skatter och arbetsgivaravgifter Idag redovisar företag skatter och arbetsgivaravgifter i en klumpsumma månadsvis. Det innebär att det inte går att direkt härleda vilka anställda som avses, och inte heller hur många anställda som inbetalningen avser. Genom att koppla inbetalningarna till enskilda individer försvåras fusk och ohederlig hantering och redovisning av skatter och avgifter. Den anställda kan på detta sätt också få möjlighet att kontrollera att hans/hennes skatter och avgifter betalas in på ett korrekt sätt. Skatteverket har fått i uppdrag att se över rutiner för att förenkla uppgiftslämnande och betalning av skatt och avgifter ( skatta.se ). Inom ramen för det arbetet ska ett system för individuell redovisning av skatter och arbetsgivaravgifter tas fram. Det är viktigt att Skatteverket ges nödvändiga resurser för att förberedelsearbetet ska kunna ske i så snabb takt som möjligt. Målsättningen bör vara att alla arbetsgivare ska redovisa skatter och arbetsgivaravgifter individuellt. I avvaktan på ett generellt genomförande bör regeringen initiera en försöksverksamhet med individuell redovisning i förslagsvis byggbranschen. 14

15 Minskat fusk med 6 F-skattsedlar Det ska vara lätt att få F-skattsedel. Men det måste också ställas krav. Naturligtvis ska den som ansöker om F-skattsedel inte ha näringsförbud. Dessutom ska krav på självständighet, vinstsyfte och varaktighet vara uppfyllda. Dessa krav minskar inte möjligheten att få F-skattsedel. Antalet avslag som Skatteverket gör på grund av att sökanden inte bedriver näringsverksamhet är drygt 1 procent (SOU 2008:76) av det totala antalet ansökningar. I december 2007 var personer registrerade för F-skatt. Antalet ansökningar under 2007 uppgick till stycken och av dem ledde till nyregistreringar och till avslag. Av dessa avslagsfall berodde 919 på att näringsverksamhet inte bedrevs (SOU 2008:76). I regeringens proposition 2008/09:62 F-skatt åt fler, föreslås ovanstående till trots, att näringsverksamhetsbegreppet i inkomstskattelagen utvidgas. Det innebär att vid bedömning av om verksamheten bedrivs självständigt, ska hänsyn i fortsättningen tas till avtal och beroende mellan parterna i större utsträckning än tidigare. Syftet är att fler ska få F-skattsedel. Regeringen uttrycker själv i propositionen att den föreslagna förändringen beträffande F-skattsedel kan öka risken för skatteundandragande. Man ger också ett antal exempel på hur det kan gå till. T.ex. att uppdragstagaren utför ett arbete med F-skattsedel utan att redovisa sina inkomster, eller att ett bolag med F-skattsedel sätts in mellan uppdragsgivaren och den som utför arbetet, i syfte att undandra skatt. Det finns fler exempel. De nya reglerna skulle även urholka arbetsrätten och arbetstagarbegreppet. Vänsterpartiet tycker att det är mycket anmärkningsvärt att regeringen, trots att man ger flera exempel på skatteundandragande, inte kommer med 15

16 förslag till åtgärder. Väl medvetna om problemen går man istället vidare och vidhåller sina förändringsförslag. Det är ansvarslöst. I dagsläget utfärdas F-skattsedel utan ansökan för den som vid utgången av närmast föregående inkomstår hade en sådan skattsedel. Det innebär att den som en gång fått en F-skattsedel får en ny varje år. Naturligtvis kan F-skattsedeln återkallas om näringsverksamhet inte längre bedrivs, men det kräver en aktiv handling antingen från den skattskyldige eller från Skatteverket. Den som anlitar en uppdragstagare med F-skatt behöver inte göra något skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter på ersättningen. Om en F-skattsedel kommer i händerna på oseriösa uppdragstagare kan den utnyttjas i syfte att försvåra upptäckten av svartarbete. I och med att uppdragstagare har en F-skattsedel i sin hand är det svårt, näst intill omöjligt, för uppdragsgivaren att upptäcka fusk. Som ett försök att begränsa fusk föreslår Vänsterpartiet att tidsbegränsade F-skattsedlar införs. Tidsbegränsningen ska avse såväl obegränsat som begränsat skattskyldiga. Vi menar att kretsen som omfattas av en tidsbegränsning ska vara F-skattsedlar där den debiterade skatten enligt ansökan inte överstiger kronor. 16

17 Förenklad skatt 7 schablonbeskattning Vänsterpartiet har i flera sammanhang tagit upp frågan om att införa schablonskattning. Under senare tid har detta krav även lyfts fram av andra politiska partier, vilket vi välkomnar. Vi menar att schablonbeskattning kan vara en viktig del i ett förenklingsarbete eftersom det skulle underlätta såväl skattemyndigheternas arbete som för den enskilde företagaren. Vi skulle dessutom få ett system som skulle bidra till att förhindra skatteundandragande. Schablonbeskattning lämpar sig bäst i kontantbranscher. Skatteverket har i rapporter skisserat hur schablonbeskattning ska kunna utformas och användas. Det blir nödvändigt att ta fram och utveckla konkreta system och vi föreslår att försök med dessa genomförs i en eller flera branscher. En övergång till schablonbeskattning bör helst vara ett frivilligt val och möjligheten att använda konventionell beskattning bör finnas kvar. Det finns välfungerande system i andra europeiska länder som kan fungera som förebilder i det här avseendet. Det kan finnas invändningar mot att en schablon inte uppfyller kravet om rättvis beskattning och innebär mindre exakthet för den skattskyldige. Vissa menar att rättstryggheten kan minskas. Vi är medvetna om att en schablon per definition innebär att träffsäkerheten blir mindre exakt. Vi i Vänsterpartiet menar dock att detta uppvägs av positiva effekter såsom enkelhet och möjlighet att minska fusk. 17

18 Enhetligt skattesystem 8 Det är viktigt att eftersträva ett skattesystem som är enhetligt och likformigt och har få undantag. Systemet ska vara enkelt att förstå och tillämpa för den enskilde skattebetalaren. Ett likformigt skattesystem förhindrar också inlåsningseffekter och en snedvriden konkurrens. Det finns anledning att känna oro för vad den nuvarande borgerliga regeringens skattepolitik innebär för strukturen i skattesystemet. Utvecklingen går mot att utforma skatterna så att de riktar sig mot grupper av individer eller vissa sektorer i näringslivet och gör därmed att skattesystemet blir selektivt i betydligt större utsträckning än tidigare. Selektiva regelverk innebär ofta omfattande gränsdragningsproblem och gör systemet svåröverskådligt. Det får också konsekvenser för Skatteverket som är i behov av mer resurser för att hantera ett mer svårbemästrat regelsystem som vi tidigare redogjort för. Alltför många undantag minskar transparensen och försvårar för den skattskyldige. Det kan leda till att man uppmuntrar osund skatteplanering och därmed minskar legitimiteten för systemet. Det kan finnas tillfällen då undantag kan vara nödvändiga men i stort sett bör generella lösningar eftersträvas. Krångliga skatteregler minskar människors möjligheter att göra rätt för sig. Att erbjuda allt fler selektiva lösningar och ständigt göra avsteg från principen om likformig beskattning har blivit den nuvarande regeringens kännemärke. Vänsterpartiet vill därför tydligt slå fast att skattesystemet bör vägledas av grundläggande principer om en neutral och likformig beskattning, breda skattebaser, enkla regler och därmed så få undantag som möjligt. 18

19 Ovillkorlig rätt att kräva 9 svenska kollektivavtal av utländska företag Kollektivavtalen är den viktigaste garanten för sund konkurrens och rimliga löner och arbetsvillkor. Där kollektivavtal finns är det också betydligt svårare att undanhålla skatter och arbetsgivaravgifter. Efter EG-domstolens utslag i det så kallade Vaxholmsmålet, och senare Rüffert- och Luxemburgmålen är det osäkert om det är tillåtet enligt EG-rätten att kräva svenska kollektivavtal av utländska företag som verkar i Sverige. Att företag från andra EU-länder kan konkurrera med svenska genom att erbjuda lägre löner och sämre villkor i övrigt för sina anställda utmanar hela grundidén med kollektivavtal som garant mot underbudskonkurrens. Pressen på svenska löntagare att acceptera sämre villkor kommer att öka om alternativet är att konkurreras ut av företag med lägre personalkostnader. Men risken för skattefusk och svartjobb i svenska företag ökar rimligen också om utländska entreprenörer helt lagligt kan konkurrera med lägre löner. Det är orimligt att EG-domstolen ska ha rätt att fatta beslut som innebär att fackliga rättigheter urholkas och att utrymmet ökar för svartjobb och skattefiffel. Inför folkomröstningen om EU-medlemskap 1994 var denna viktiga princip en avgörande fråga för hur fackföreningsrörelsen skulle ställa sig till ett medlemskap. Den dåvarande borgerliga regeringen påstod att man i förhandlingarna med EU-kommissionen fått garantier för att den svenska kollektivavtalsmodellen inte skulle påverkas av ett eventuellt medlemskap. De aktuella domarna i EG-domstolen har visat att de garantierna inte höll. Vill vi skydda kollektivavtalsmodellen och värna principen om schysst konkurrens måste vi därför vägra att anpassa oss efter EG-domstolens utslag, och i stället kräva att de utlovade garantierna för vår modell görs juridiskt bindande. 19

20 Det faktum att sådana löften utfärdades vid Sveriges inträde i EU borde vara argument nog för att kräva att det verkligen gäller nu när frågan ställts på sin spets. Men Sverige har också ett förhandlingskort att spela ut gentemot EU eftersom Lissabonfördraget ligger på riksdagens bord för godkännande. Vi har därmed möjlighet att kräva en ändring av fördraget eller ett juridiskt bindande undantag i fördragstexten som villkor för att godkänna fördraget. Eftersom Irland röstat nej till fördraget i nuvarande form, bör fördraget öppnas för omförhandling i enlighet med EU:s egna regler för antagande av fördrag. Sverige har därmed möjlighet att samverka med de fackliga organisationer, däribland Europafacket, ETUC, och andra som vill garantera grundläggande fackliga rättigheter i ett socialt protokoll i fördraget. Genom att använda både vår möjlighet att kräva nationella undantag i enlighet med löftena från 1994 och ett övergripande skydd för fackliga rättigheter i fördraget skulle Sverige kunna garantera både den unika svenska kollektivavtalsmodellen och stärka löntagarnas rättigheter i hela EU. Riksdagen bör därför inte rösta för Lissabonfördraget förrän dess att Sverige har fått juridiskt bindande garantier för den svenska kollektivavtalsmodellen som utlovades inför Sveriges EU-inträde. 20

21 Krav på kollektivavtal 10 vid offentlig upphandling Varje år köper stat, kommuner och landsting varor och tjänster för runt 400 miljarder kronor. Offentliga upphandlare ställer i dag ytterst sällan några krav på sina leverantörer vad gäller kollektivavtal, efterlevnad av deklarationen om de mänskliga rättigheterna och ILO:s kärnkonventioner. Innan Lagen om offentlig upphandling (LOU) infördes 1992 var det ansett som en självklarhet att en upphandlande enhet inom stat, kommun eller landsting skulle kunna ställa krav på att de entreprenörer som ska utföra tjänster åt oss skattebetalare hade kollektivavtal. Det var en garanti för att entreprenören inte använder försämrade löne- och anställningsvillkor för de anställda som konkurrensmedel. Det garanterade också att stat, kommun eller landsting inte bidrog till att urholka kollektivavtalsmodellen. Sedan LOU infördes och efter en dom av Kammarrätten i Stockholm (dom mål nr ) har frågan om rätten att ställa sociala, etiska och miljömässiga krav, bland annat på kollektivavtal, i samband med offentliga upphandlingar varit föremål för debatt. Motståndare till rätten att ställa sådana krav har ofta hänvisat till EG-rätten, trots att LOU aldrig prövats av EG-domstolen. För att utreda frågan tillsattes Upphandlingsutredningen som kom med sitt slutbetänkande 2006 (SOU 2006:28). Där dras slutsatsen att det inte finns rättsliga hinder i vare sig EG-rätten eller svensk lagstiftning mot att ställa sociala, etiska och miljömässiga krav inklusive krav på kollektivavtal - vid offentlig upphandling. 21

22 I retoriken från den borgerliga majoriteten i riksdagen finns ett starkt stöd för kollektivavtalsmodellen. Trots det har samma majoritet röstat emot förslag från bl.a. Vänsterpartiet om att kollektivavtal ska krävas vid offentlig upphandling. I betänkande 2006/07 FiU13 med motiveras detta med att saken har prövats rättsligt och funnits strida mot LOU. Men faktum är att saken inte prövats i högsta instans, och mot bakgrund av Upphandlingsutredningens resultat finns anledning att anta att kammarrättens dom skulle ändras om så skedde. I grund och botten är frågan ändå politisk och inte juridisk. Det står Riksdagen fritt att ändra Lagen om offentlig upphandling så att krav på kollektivavtal kan ställas. Det borde vara en självklarhet att stat, kommuner, landsting aktivt deltar i kampen mot social dumpning, utnyttjande av svart arbetskraft och skattefiffel genom att kräva kollektivavtal för att köpa tjänster av privata entreprenörer för skattepengar. Därför bör regeringen genomföra de förändringar av lagstiftningen som krävs för att kollektivavtal kan och ska krävas vid all offentlig upphandling. 22

23 23

24 Ratifikation av ILO:s 11 konvention 94 ILO:s konvention 94 slår fast att offentliga myndigheters upphandling skall innehålla klausuler som garanterar arbetare löner, arbetstid och andra arbetsvillkor som inte är mindre förmånliga än de som finns i kollektivavtal för arbete av samma sort i den bransch och i det område där arbetet utförs. Svenska regeringar har sedan konventionen tillkom på 1950-talet ansett att den höga kollektivavtalstäckningen, samt den praxis som gällde före införandet av lagen om offentlig upphandling gjort en ratifikation av konventionen överflödig. Verkligheten har dock förändrats och allt fler anställda arbetar i dag utan det skydd kollektivavtalet ger. Det gäller både inhemsk och gästande arbetskraft från såväl andra EU/EES-länder som från länder utanför Europa. Därför är det hög tid att Sverige ratificerar konvention 94 i syfte att motverka social dumpning, illojal konkurrens och garantera goda arbetsvillkor för alla som utför arbete för det offentligas räkning. Frågan om huruvida ILO 94 är förenlig med EG-rätten har länge varit omdiskuterad. Den svenska upphandlingsutredningen förmådde inte ge något entydigt svar. Frågetecknen gällde vissa skillnader mellan EU:s utstationeringsdirektiv och de krav som ställs i konventionen. Sedan utredningen kom med sitt betänkande har frågan ställs på sin spets genom det så kallade Rüffert-målet. Domen slog fast att den tyska delstaten Niedersachsen inte får kräva att företag som tilldelas offentliga kontrakt betalar sina anställda lön enligt kollektivavtalet på orten. Tyskland har inte ratificerat ILO 94, så frågan om EG-rätten och ILO:s konvention 94 kolliderar är alltså inte fullt ut besvarad, men indirekt och utan att egentligen kommentera det, har EG-domstolen underkänt konventionen. De inlagor till EG- 24

25 domstolen som bland andra Norge, Danmark och Finland som alla har ratificerat ILO 94, kommenteras över huvud taget inte av domstolen. Det är uppenbart att den praxis EG-domstolen håller på att etablera i frågor som rör skydd för löntagares rättigheter innebär ett stort hot mot de principer som ILO arbetar efter. ILO är ett FN-organ med hög legitimitet vars konventioner är bindande för de stater som ratificerat dem. Frågan är om det är rimligt att en frihandelsunion ska kunna ogiltigförklara ILOkonventioner som flera av dess egna medlemsstater förbundit sig att följa. Vänsterpartiet anser inte att detta i första hand är en juridisk fråga utan en politisk, och vårt svar på frågan är nej. FN-konventioner till skydd för grundläggande sociala rättigheter ska inte kunna dömas bort av EG-domstolen med hänvisning till fri konkurrens. Sveriges regering bör därför i både EU och ILO lyfta frågan om ILO-konventioners status gentemot EG-rätten med utgångspunkten att de förra ska respekteras och inte kunna ogiltigförklaras av EG-domstolen. 25

26 Skärp huvud- 12 entreprenörers ansvar En brist i dagens lagstiftning är att en huvudentreprenör inte kan hållas ansvarig för villkoren hos en underentreprenör, trots att denne kan göra stora vinster på att köpa en tjänst som uppenbart är för billig för att vara laglig. Ett aktuellt exempel är den hamburgerkedja som i SVT:s Uppdrag granskning avslöjades med att ha anlitat en städfirma som utnyttjade papperslösa för rena slavlöner. Cheferna för hamburgerkedjan slog ifrån sig och menade att de inte haft en aning om förhållandena hos städfirman. Ett annat är de lettiska arbetare som Byggnads upptäckte jobbade för 45 kronor i timmen med rivningsarbeten i Årstaviken i Stockholm. Huvudentreprenören menade att han inte kunde hållas ansvarig för letternas villkor, eftersom han varit helt ovetande om dem. Förutom att åsamka staten stora förluster genom obetalda skatter och avgifter, skapar den här typen av företag alltså en parallell arbetsmarknad med villkor som är långt sämre än de som lagar och avtal föreskriver. Det sätter press på löner och arbetsvillkor också på den legala arbetsmarknaden och sätter konkurrensen ur spel i hela branscher. Seriösa företag som själva följer både lagar och avtal kan med andra ord tämligen riskfritt sätta i system att anlita kriminella svartfirmor, och tjäna in mellanskillnaden. Det är ett kryphål i lagen som måste täppas till. Det är idag möjligt för exempelvis kommuner att anta en upphandlingspolicy som gör huvudentreprenören ansvarig för alla led i en entreprenad. Stockholms stad antog 1997 den så kallad Stockholmsmodellen som i korthet gick ut på att huvudentreprenören vid bygg- och anläggningsarbeten i upphandlingsavtalet lovade att svart arbetskraft inte skulle användas i något led. 26

27 Styrkan med Stockholmsmodellen var att den inte belastade Skatteverket, utan sköttes genom civilrättsliga avtal och kontroller av kommunen och till viss del de fackliga organisationerna. Samtidigt är det en uppenbar svaghet att den här typen av lokala policies dels ger olika villkor i olika delar av landet, dels att en ny politisk majoritet lätt kan ändra den vilket också skedde i Stockholm när den borgerliga majoriteten tog över år Det är dessutom långt ifrån enbart i samband med offentliga upphandlingar som problemet med oseriösa underentreprenörer uppstår. Därför behövs en nationell lagstiftning som reglerar huvudentreprenörernas ansvar för att skatter och sociala avgifter betalas in av de underentreprenörer de anlitar. En modell som har diskuterats är att införa ett entreprenadavdrag, det vill säga att huvudentreprenören betalar in skatter och avgifter också för underentreprenörens anställda i samband med fakturering. Det är en ansvarfördelning som redan gäller på exempelvis arbetsmiljöområdet, där huvudentreprenören vid ett bygg- eller anläggningsarbete för samordning av åtgärder till skydd mot ohälsa och olycksfall på arbetsplatsen. En lagstiftning som gör huvudentreprenörer ansvariga för att de underentreprenörer de anlitar betalar skatter och arbetsgivaravgifter för sina anställda bör därför snarast utredas och genomföras. Att se över all relevant lagstiftning i syfte att i högre grad knyta såväl arbetsrättsligt som annat juridiskt ansvar till arbetsplatsen snarare än till arbetsgivaren är överlag en angelägen uppgift för att täppa till de kryphål förändringarna av arbetsmarknaden medfört. En utredning om de arbetsrättsliga och andra lagar som reglerar arbetsgivaransvaret bör därför tillsättas i syfte att tydliggöra spelreglerna på en alltmer fragmentiserad arbetsmarknad. 27

28 Stärkta rättigheter på 13 arbetsmarknaden Papperslösa är en extremt utsatt grupp på arbetsmarknaden. Vi vet att många tvingas leva på svartarbete utan trygghet eller rimliga arbetsmiljöoch anställningsförhållanden. Löner på 20 till 25 kronor i timmen är inte ovanligt och ibland uteblir lönen helt. Eftersom papperslösa själva riskerar att åtalas och skickas ut ur landet vågar de flesta inte vända sig till myndigheterna för att få hjälp mot utnyttjande, vilket arbetsgivarna förstås väl känner till. Utsattheten på arbetsmarknaden är total. Fackföreningsrörelsen har i allt högre grad börjat uppmärksamma de papperslösas situation. Bland annat förs en aktiv diskussion om hur de fackliga organisationerna bättre ska kunna biträda papperslösa arbetare, och ett fackligt center för papperslösa har nyligen inrättats av LO, TCO, ett antal fackförbund och Föreningen Papperslösa Stockholm för stöd och rådgivning. Det är ett viktigt arbete både för att förbättra de papperslösas situation och i förlängningen för hela strukturen på arbetsmarknaden. Vänsterpartiet har länge kämpat för att stärka de papperslösas rättigheter. Ytterst handlar det om rätten för papperslösa att få bygga ett nytt liv i Sverige, ett liv utan fruktan för utvisning. Men det finns också ett antal förändringar i lagstiftningen som skulle underlätta för papperslösa att tillvarata sina rättigheter på arbetsmarknaden och göra det möjligt att komma åt de arbetsgivare som utnyttjar dem som billig arbetskraft. Det är redan olagligt att anställa personer som saknar arbetstillstånd, men lagen tillämpas inte i tillräcklig grad. De sanktioner arbetsgivaren riskerar står inte heller i proportion till de vinster arbetsgivare kan göra på att utnyttja papperslösa. Därför krävs en skärpning av lagstiftningen som innebär att arbetsgivare som skor sig på människor utan papper, ska bli skyldiga att betala mellanskillnaden mellan den lön de betalat ut och den som gäller 28

29 i branschen. Dessutom ska arbetsgivare kunna tvingas att betala skadestånd för kränkande behandling till den som utnyttjats. Utlänningslagen bör också ändras så den som arbetat utan arbets- eller uppehållstillstånd avkriminaliseras. Dagens lagstiftning där både arbetsgivaren och den anställde kan straffas för det illegala arbetet skyddar i praktiken de oseriösa arbetsgivarna. Vi menar att arbetsgivarna bör bära hela straffansvaret för själva anställningen. Det skulle förbättra möjligheterna för papperslösa att kräva löner och arbetsvillkor i enlighet med lagar och avtal, samt att utnyttja rätten att få skadestånd och ersättning i enlighet med förslaget ovan. 29

30

31

32