Tröskeleffekter och förnybar energi

Transkript

1 Tröskeleffekter och förnybar energi En rapport till regeringen 1(46)

2 TU1UT TUSAMMANFATTNINGUT... TU2UT TUREGERINGENS TU3UT TUBAKGRUNDUT... TU4UT TUOLIKA TU5UT TUÖVERVÄGANDENUT... TU6UT TUSVENSKA TU7UT TUSLUTORDUT... TU1UT TUBILAGA: TU2UT TUBILAGA: TU3UT TUBILAGA: TU4UT TUEXEMPEL TU5UT TU6UT TUBILAGA: TU7UT TUBILAGA: TU8UT TUBILAGA: Svenska Kraftnät Dnr 1495/2008/AN46 Innehåll 3 UPPDRAGUT TU3.1UT TUTBYGGNADSSCENARIERUT... 5 TU3.2UT TUNÄTANSLUTNINGAR - DAGENS REGELVERKUT... 7 TU3.3UT TUTRÖSKELEFFEKTEN - PROBLEMSTÄLLNINGUT... 7 METODER FÖR ATT MINSKA TRÖSKELEFFEKTENUT... 8 TU4.1UT TUFÖRTIDA DELNINGUT... 8 TU4.2UT TUELNÄTSFONDUT... 9 TU4.3UT TUETT FAST OMRÅDESTILLÄGGUT TU5.1UT TUNÄTFÖRSTÄRKNINGARUT TU5.2UT TUDRIFT- OCH UNDERHÅLLSKOSTNADERUT TU5.3UT TUSÄRSKILT OM HAVSBASERAD VINDKRAFTUT TU5.4UT TURISKVÄRDERINGUT TU5.5UT TUAVGRÄNSNINGAR OCH DEFINITIONERUT KRAFTNÄTS FÖRSLAGUT TU6.1UT TUFÖRSLAGETUT TU6.2UT TURVALSKRITERIERUT TU6.3UT TUEKONOMISKA KONSEKVENSER OCH FINANSIERINGUT TU6.4UT TUTILLÄMPNINGUT TU6.5UT TUBEHOV AV ÄNDRAD LAGSTIFTNINGUT TU6.6UT TUANMÄLAN OM STATSSTÖDUT SAMMANSTÄLLNING ANDRA LÄNDERUT TUSTÖDSYSTEMUT TUDanmarkUT TUPortugalUT TUSpanienUT TUTysklandUT TUNÄTTARIFFERUT TUKOSTNADER FÖR ANSLUTNINGUT TUDanmarkUT TUSpanienUT TUPortugalUT TUTysklandUT KONSEKVENSER AV NÄTFÖRSTÄRKNINGAR MOTSVARANDE 500 MW KAPACITET PER ÅRUT RÄKNEEXEMPELUT VINDKRAFTSANSLUTNING I DALARNAUT TUBILAGA: EXEMPEL VINDKRAFTSANSLUTNING I NORRA BOHUSLÄN OCH VÄSTRA DALSLANDUT RIKSINTRESSEN FÖR VINDBRUK > 100 MWUT FÖRDELNING AV KOSTNADERUT ÅTERBETALNINGUT (46)

3 1 Sammanfattning Svenska Kraftnät har av regeringen givits i uppdrag att lämna förslag till utformning av ett förändrat regelverk om ansvar för elnätsförstärkningar av nationell betydelse och om nätanslutning av stora elproduktionsanläggningar i syfte att minska tröskeleffekterna för utbyggnaden av förnybar elproduktion. Med tröskeleffekt avses det förhållandet att den kraftproducent som ansluter sig till ett nät som saknar ledig kapacitet tvingas betala hela nätförstärkningskostnaden inklusive tillkommande kapacitet som producenten själv inte kan nyttja. De producenter som därefter ansluter till nätet kan ianspråkta denna lediga kapacitet utan särskild kostnad. Av denna anledning vill ingen producent vara först med att ansluta sig till ett sådant nät. Problemet med tröskeleffekten har funnits i många år men har fått förnyad aktualitet i samband med den förväntade stora utbyggnaden av förnybar elproduktion, främst vindkraft. Svenska Kraftnät lämnar förslag till ett förändrat regelverk som omfattar dels en s.k. förtida delning av nätförstärkningskostnaden, dels att staten genom Svenska Kraftnät övertar den ekonomiska risk som det innebär att göra nätförstärkningar med högre kapacitet än det finns anslutande produktion till från början. Den förtida delningen föreslås ske genom att nätförstärkningskostnaden fördelas på den kapacitet som nätförstärkningen ger. Tillkommande producenter betalar vid anslutning sin andel av den totala kostnaden för nätförstärkningen i förhållande till sin nominella installerade effekt. På samma sätt betalar nätföretaget sin del för de regionnätsförstärkningar som kommer nätföretaget till godo senare. Svenska Kraftnät sätter ingen gräns för hur länge återbetalningen ska pågå. Återbetalningen pågår tills den ursprungliga kapaciteten för nätförstärkningen har tagits i anspråk. Detta minskar risken för att producenter ska vänta med anslutning tills en tidsgräns har uppnåtts, för att därefter få en billigare anslutning. Risktagandet lyfts bort genom att Svenska Kraftnät ger ett bidrag som finansierar dels den del av nätförstärkningen som nätföretaget inte har nytta av direkt, dels den del som ännu inte har tagits i anspråk av tillkommande producenter. Förslagen syftar till att förstärka nätet på förhand utifrån den potential som finns för elproduktion i ett visst område. Tidigare förslag för att minska tröskeleffekten för förnybar elproduktion har mer fokuserat på förtida delning av nätförstärkningskostnaden än på att lyfta bort risktagandet för den nätförstärkning som initialt inte nyttjas fullt ut. Det är nätföretagen som föreslår lämpliga områden att förstärka när de ser att det planeras många anläggningar i ett område och nätkapaciteten inte räcker till. Beslut om nätförstärkningar fattas av Svenska Kraftnät som efter samråd med Statens Energimyndighet avgör vilka projekt som är lämpliga att stödja. Svenska Kraftnät står för genomförande av stamnätsförstärkningar och nätföretagen för genomförande av regionnätsförstärkningar. Det finns en stor potential för vindkraftsutbyggnad i Sverige. Svenska Kraftnät gör bedömningen att det kommer att finnas fler områden som kan vara aktuella för 3(46)

4 förslaget än vad Svenska Kraftnät i praktiken kan ge stöd till. Sverige är dessutom ett land som har så många goda vindlägen att det är rimligt att i första hand stödja nätutbyggnad för de projekt som ger mest energi för nätförstärkningskostnaden. Förslaget innebär inte en subvention av nätanslutningen utan varje enskilt projekt som ingår i området för nätförstärkningen måste kunna bära sina egna kostnader. Förslaget styr därför mot utbyggnad av den mest kostnadseffektiva vindkraften först, varför förslaget bidrar till att en stor del av vindkraftsutbyggnaden i Sverige sker till så låg kostnad som möjligt. Svenska Kraftnäts kostnader kommer generellt sett att öka om förslaget genomförs. De ökade kostnaderna består av kundspecifika förstärkningsåtgärder i stamnätet samt av kundspecifika förstärkningsåtgärder i regionnät. Kostnader för kollektiva förstärkningsåtgärder finansieras på sedvanligt sätt över stamnätstariffen och ingår därmed i dagens struktur för hur utbyggnad/förstärkningsåtgärder i stamnätet och regionnäten finansieras. De kundspecifika kostnaderna för åtgärder i stamnät och regionnät, består framför allt av risken för att anslutningar, utöver de 30 % som Svenska Kraftnät kräver vid utbyggnadstillfället, inte kommer att realiseras. Svenska Kraftnät bedömer den risken som låg men däremot kan det dröja flera år innan kapaciteten fyllts upp. Genom att slå fast ett antal urvalskriterier för de områden som kan bli aktuella minskas statens risktagande. Svenska Kraftnät föreslår att kostnaderna för förslaget tas ut av elkunderna endera över stamnätstariffen eller genom införande av en särskild nätförstärkningsavgift riktad till Svenska Kraftnäts nätkunder. Det förändrade regelverk Svenska Kraftnät föreslår är tänkt att gälla tills vidare. Förslaget föranleder lagändringar och anmälan om statsstöd. 2 Regeringens uppdrag I regleringsbrevet för år 2009 har regeringen givit Svenska Kraftnät följande uppdrag. Affärsverket svenska kraftnät ska lämna förslag till utformning av ett förändrat regelverk om ansvar för elnätsförstärkningar av nationell betydelse och nätanslutning av stora elproduktionsanläggningar i syfte att minska tröskeleffekterna för utbyggnaden av förnybar elproduktion. I utredningsuppdraget ska affärsverkets tidigare utredningar om konsekvenserna av en storskalig utbyggnad av vindkraft och nätanslutning av förnybar elproduktion (SOU 2008:13) beaktas. Vidare ska eventuella konsekvenser för nättariffer för anslutning och överföring av el särskilt belysas. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Näringsdepartementet) senast den 20 april 2009 efter samråd med Energimarknadsinspektionen och Energimyndigheten. Uppdraget avser förnybar elproduktion. De förslag som Svenska Kraftnät lämnar i denna rapport föreslås gälla sådan elproduktion som är berättigad till elcertifikat. Sverige står inför en omfattande vindkraftsutbyggnad och med uppdragets avgränsning till stora elproduktionsanläggningar kommer förslagen i praktiken att till största delen tillämpas för vindkraftsproduktion. I rapporten förs därför genomgående resonemang kring vindkraft, även om det också kan vara annan förnybar elproduktion som avses. 4(46)

5 I bilaga 1 redovisas en sammanställning över de stödsystem och anslutningsregler som gäller för vindkraft i Danmark, Tyskland, Spanien och Portugal. Svenska Kraftnät har haft drygt tre månader till förfogande för att fullgöra detta uppdrag. Även om det har bedrivits ett tidigare utredningsarbete är detta en mycket kort tid. Följaktligen har det varit nödvändigt att hålla rapportens slutsatser och förslag på ett övergripande och mer principiellt plan. Det har inte varit möjligt att inom den utsatta tidsramen göra någon detaljutformning eller presentera exempelvis förslag till författningsändringar. Med hänsyn till den knappa tiden har direktivens samråd med Energimarknadsinspektionen och Energimyndigheten samordnats med en dialog med viktiga aktörer. Det har skett genom inrättande av en kombinerad samrådsoch referensgrupp. I denna har utöver representanterna för Energimarknadsinspektionen och Energimyndigheten ingått företrädare för Svensk Energi och Svensk Vindenergi samt för nätföretagen Vattenfall Eldistribution, E.ON Elnät och Fortum Distribution. Fortlöpande avstämningar av arbetet har gjorts i samråds- och referensgruppen men tiden har inte medgivit utrymme för samrådsmyndigheterna att genom formella myndighetsbeslut ställa sig bakom rapportens slutsatser. 3 Bakgrund 3.1 Utbyggnadsscenarier Riksdagen införde våren 2002 ett kvantitativt planeringsmål för vindkraften. Syftet var att synliggöra vindkraftsintresset i den fysiska planeringen och vid tillståndsprövningen. Målet sattes till en årlig produktionskapacitet på 10 TWh år 2015 (prop. 2001/02:143, bet. 2001/02:NU17). I mars föreslog regeringen i propositionen En sammanhållen klimat- och energipolitik energi (prop. 2008/09:163) ett nytt mål, innebärande en årlig produktionskapacitet på 30 TWh år 2020 varav 20 TWh till lands och 10 TWh till havs. För att tydliggöra att det inte handlar om ett utbyggnadsmål utan om att synliggöra vindkraftsintresset i samhällsplaneringen föreslår regeringen att begreppet planeringsmål i fortsättningen ersätts med uttrycket planeringsram. Vindkraftsproduktionen i förslaget till planeringsram motsvarar en installerad effekt om ca MW, vilket är i storleksordningen tolv gånger mer än dagens. Det system med elcertifikat som infördes 2003 är det främsta styrmedlet för att få till stånd utbyggnad av vindkraft och annan förnybar elproduktion i Sverige. Producenterna av förnybar el tilldelas certifikat medan elleverantörerna är skyldiga att förvärva ett visst antal elcertifikat i förhållande till sina uttagskunders elanvändning. Inkomsterna från elcertifikaten tillfaller producenten och ska täcka den extra kostnad som det innebär att producera förnybar energi. År 2006 förlängde riksdagen elcertifikatsystemet till utgången av 2030 och angav att målet för systemet ska vara en ökning till 17 TWh till år 2016 jämfört med 2002 års nivå (prop. 2005/06:154, bet. 2005/06:NU17). Ersättningen till producenterna av ny förnybar elproduktion motsvaras av vad dagens elcertifikat ger tillsammans med 5(46)

6 elpriset, i dagsläget ca öre/kwh. 1 Sedan tidigare finns även en miljöbonus som erhålls för varje vindkraftsproducerad MWh. Detta system fasas ut successivt och kommer att vara helt borttaget nästa år. Olika rapporter, bl.a. Vindkraft i framtiden Möjlig utveckling i Sverige till 2020 (Elforsk 08:17) och Nätanslutningsutredningens betänkande Bättre kontakt via nätet (SOU 2008:13), har angivit att det med dagens elcertifikatsystem kommer att byggas ca 10 TWh ny vindkraft. För att få till stånd en större utbyggnad måste stödsystemen modifieras. Följaktligen ingår också i den proposition som nu förelagts riksdagen ett nytt mål för ökningen av den förnybara elproduktionen, som uppgår till 25 TWh till år 2020 jämfört med läget år Energimyndigheten har angivit 423 områden i 20 län som riksintressen för vindbruk (bilaga 6). Detta är områden som bl.a. med hänsyn till medelvinden bedöms vara särskilt lämpliga för elproduktion från vindkraft. Att ett område är av riksintresse för vindbruk är vägledande vid prövning av mark- och vattenanvändning och det ankommer på kommunerna att ta hänsyn till detta i sin översiktsplanering. Riksintressena utgör tillsammans en yta på ca kvadratkilometer, varav 60 % till lands och 40 % till havs. Energimyndigheten bedömer att dessa riksintresseområden möjliggör en elproduktion på ca 20 TWh. Det finns stora projekt tills havs som har kommit långt i tillståndsprocessen. Med rådande ersättningsnivåer i elcertifikatsystemet är den havsbaserade vindkraften emellertid svår att få lönsam. Utan särskilda stödåtgärder är det därför rimligt att anta att vindkraften på land kommer att byggas ut först. Svenska Kraftnät arbetar aktivt med att planera och bygga ut stamnätet för att möta den kommande vindkraftsutbyggnaden. Stamnätet i södra Sverige kommer att förstärkas med de nya förbindelser som ingår i SydVästlänken. Även en ny överföringslänk från Norrland planeras. Detta överföringsbehov påverkas emellertid inte bara av vindkraftsutbyggnaden i norra Sverige, utan även av motsvarande utbyggnadsplaner i de nordligaste delarna av Norge och Finland. I Norge studeras dessutom alternativ med utbyggnad av det norska 400 kv nätet i nord-sydlig riktning. Svenska Kraftnät och Statnett, stamnätsoperatören i Norge, har därför påbörjat en gemensam studie för att se hur dessa nätförstärkningar från norr till söder bäst kan utformas. Samråd kommer också att ske med den finska stamnätsoperatören Fingrid. Utredningen förväntas bli klar i januari Utöver nämnda systemförstärkningar kommer vindkraftsutbyggnaden även att medföra behov av mer lokala nätförstärkningar på många platser i Sverige. Det kommer att innebära nya kraftledningar, uppgraderingar av befintliga ledningar, nya transformatorer och ställverk etc. Svenska Kraftnät har tillsammans med nätföretagen E.ON Elnät, Fortum Distribution och Vattenfall Eldistribution kartlagt planerade vindkraftsprojekt i Sverige baserat på de förfrågningar om nätanslutningar som har mottagits. Slutsatsen av denna kartläggning är att mängden vindkraftsprojekt i planeringsstadiet vida överstiger de uppställda målen för utbyggnad. Projekten är samtidigt spridda över hela landet, vilket gör det mycket svårt att bedöma var tyngdpunkten i en framtida utbyggnad kommer att ligga. 1 Svensk Energi 6(46)

7 Den stora osäkerheten kring var vindkraften i Sverige kommer att etableras utgör en betydande utmaning för nätföretagen. Det är helt enkelt svårt att planera nätutbyggnaden, eftersom denna inte kan grundas på ren spekulation om vilka produktionsanläggningar som kommer att byggas. Det har tagits ett flertal initiativ för att underlätta tillståndsprocessen för etablering och anslutning av förnybar elproduktion. Däremot har ingenting hittills gjorts för att åstadkomma motsvarande lättnader i tillståndsprocessen för att bygga de erforderliga ledningsnäten. Detta är ett problem. Svenska Kraftnät framhöll redan i rapporten Storskalig utbyggnad av vindkraft Konsekvenser för stamnätet och behovet av reglerkraft (dnr 617/2008/AN40) att det inte är tillståndsgivningen för nya vindkraftsanläggningar utan tillstånden för ledningsnäten som kommer att bli gränssättande för hur mycket förnybar el som kan introduceras fram till år Nätanslutningar - dagens regelverk Anslutningsledningar från en elproduktionsanläggning till anslutningspunkten på nätet ska bekostas av ägaren av elproduktionsanläggningen. Därutöver ska den som förorsakar en merkostnad för nätägaren betala för denna. Kostnaden för en förstärkning, ombyggnad eller utbyggnad av nätet som är till nytta för kundens anläggning ska alltså bekostas av denne. Om nätförstärkningen enbart kommer den tillkommande elproduktionsanläggningen till godo ska hela kostnaden betalas av producenten. Om förstärkningen gynnar även andra ska kostnaden delas med dem. Svenska Kraftnät har nyligen antagit en Vägledning för anslutning av vindkraft till stamnätet (dnr 2009/392). Vägledningen finns att hämta på Svenska Kraftnäts hemsida via Motsvarande beskrivningar finns inte för samtliga regionoch lokalnät men i Nätanslutningsutredningens betänkande (SOU 2008:13) finns förslag till generella administrativa riktlinjer. Syftet med vägledningen är att underlätta för vindkraftsprojektörerna och säkerställa att nätanslutning av ny elproduktion sker på ett sätt som tillgodoser såväl samhällsnytta som driftsäkerhet. Strukturellt kan stamnätet liknas vid motorvägar för el. Om alltför många små påfarter byggs upphör motorvägarna att vara motorvägar och effektiviteten i vägnätet försämras. Den totalekonomiskt bästa anslutningslösningen ska väljas men eftersom störningar på stamnätet riskerar att bli mycket kostsamma för samhället bör ny elproduktion generellt anslutas till nät med så låg spänning som möjligt. Mot denna bakgrund anges i vägledningen att elproduktionsanläggningar mindre än 100 MW inte bör anslutas till 220 kv nätet och att elproduktionsanläggningar mindre än 300 MW inte bör anslutas till 400 kv nätet. 3.3 Tröskeleffekten - problemställning När en tillkommande elproducent ensam kan bära kostnaden för den nätförstärkning som erfordras uppstår ingen tröskeleffekt. Men med dagens regler får producenten betala hela förstärkningskostnaden även i de fall när den nödvändiga nätförstärkningen är större än vad producenten själv kan dra nytta av. 7(46)

8 I detta fall får alltså elproducenten utöver anslutningen till befintligt nät betala nätförstärkningen, trots att han bara utnyttjar en del av den ökade kapaciteten. Däremot behöver de producenter som därefter ansluts bara betala för anslutningen till befintligt nät. I denna situation vill av lätt insedda skäl ingen producent vara först med att ansluta sig. Nätföretagen vill heller inte ta risken att göra större nätförstärkningar, om de inte med relativt stor säkerhet vet att den tillkommande kapaciteten kommer att nyttjas i princip fullt ut. Därmed uppstår en Moment 22-liknande situation. Elproducenterna vill inte ansluta sig innan kapacitet finns medan nätföretagen inte vill göra nätförstärkningarna innan det finns kunder till den ökade kapaciteten. 4 Olika metoder för att minska tröskeleffekten Problemet med tröskeleffekter är inte nytt men aktualiseras av den förväntade stora utbyggnaden av förnybar elproduktion, främst vindkraft. Det har framförts flera förslag till lösningar på problemet. 4.1 Förtida delning Energinätsutredningens delbetänkande Förhandsprövning av nättariffer m.m. (SOU 2007:99) innehöll ett förslag om delning av kostnaderna för anslutning till den del dessa är till nytta för andra. Bestämmelsen är tänkt att gälla för såväl uttagskunder som elproducenter. Förslaget bygger på principen att kostnaderna ska fördelas i förväg utifrån tillgänglig information om framtida anslutningar inom tio år från den första anslutningen. Vid utformningen av en anslutningsavgift ska även beaktas om en förstärkning i elnätet är till nytta för annan än anslutningskunden eller kan förväntas bli till nytta för framtida anslutningskunder inom tio år från anslutningen. En nätavgift för anslutning för en kund som inom tio år från en tidigare kunds anslutning dragit nytta av dennes anslutning, ska utformas så att den tillkommande kunden betalar samma avgift som den ursprungliga kunden för den del av anslutningen som varit till nytta för denne. När det gäller anslutningar för kunder (såväl inmatnings- som uttagskunder) som avser att bedriva näringsverksamhet bör begränsningen av begreppet framtida anslutningskunder vara något snävare. Normalt bör dessa anses som framtida anslutningskunder endast när dessa har begärt en anslutning eller inkommit med en sådan förfrågan till nätföretaget, samt påbörjat förfarandet med behövliga tillstånd för sin verksamhet. 2 Energinätsutredningens förslag om förtida delning löser problemet med fördelning av kostnaderna mellan tillkommande producenter. Däremot hanterar förslaget inte den ekonomiska risk som nätföretaget måste ta för att göra nätförstärkningen. Tillkommande producenter ska visserligen betala sin del efter hand men dels finns ingen garanti för att de kommer, dels står nätföretaget för kostnaden till dess att så sker. Tillkommande kunder som avser att bedriva näringsverksamhet ska enligt förslaget anses som framtida anslutningskunder endast när dessa har begärt en anslutning eller inkommit med en sådan förfrågan till nätföretaget samt påbörjat förfarandet med behövliga tillstånd för sin verksamhet. Det innebär att det måste vara väldigt säkert att alla projekt blir av innan nätförstärkningen kan genomföras. 2 SOU 2008:13 Bättre kontakt via nätet - om anslutning av förnybar elproduktion del 1, sid (46)

9 Förslaget tar inte hänsyn till hur kostnadseffektiva projekten är. Mot slutet av tioårsperioden finns också en risk för att producenter väntar med att ansluta sig till dess att de inte längre behöver betala för anslutningen. 4.2 Elnätsfond I Nätanslutningsutredningens betänkande Bättre kontakt via nätet om anslutning av förnybar elproduktion (SOU 2008:13) föreslogs inrättande av en särskild elnätsinvesteringsfond för att finansiera nödvändiga nätinvesteringar för anslutning av förnybar el. En elnätsinvesteringsfond skapas för att finansiera investeringar i elnätet för framtida produktion av förnybar el. Berättigad att ansöka om fondmedel är den som planerar att till elnätet ansluta en elproduktionsanläggning som enligt lag (2003:113) om elcertifikat uppfyller förutsättningarna för att tilldelas elcertifikat. Fonden ska kunna delfinansiera nätavgiften för anslutning för elproduktionsanläggningarna. Elproducenten ska själv stå för en del av nätavgiften för anslutning, utredningens förslag är att egenfinansieringen som utgångsläge ska vara 1,3 miljoner kronor per installerad megawatt. Nivå på egenfinansieringen bör anpassas efter behov. Fondens verksamhet finansieras via nätföretagen och fördelas efter deras respektive underliggande elkonsumtion hos slutkund baserat på föregående års konsumtion av elenergi. Nätföretagen har rätt att föra vidare avgiften på slutkunderna och den kommer därmed att momsbeläggas. Energimarknadsinspektionen och Energimyndigheten ska vara representerade i fondens särskilda beslutsorgan. Detta inrättas av regeringen som även tillsätter ledamöterna. Fonden placeras som ett särskilt beslutsorgan hos en värdmyndighet. Tänkbara värdmyndigheter är enligt utredningen Energimarknadsinspektionen och Energimyndigheten. Instruktioner för fondens särskilda beslutsorgan ges i instruktionen för värdmyndigheten. Ett särskilt beslutsorgan är ansvarigt gentemot regeringen och inte i förhållande till värdmyndigheten. 3 Nätanslutningsutredningen anförde också att man ansluter sig till Energinätsutredningens förslag om förtida delning. I det fall förslaget om förtida delning inte genomförs kom man med ytterligare ett förslag som innebär efterhandsdelning. Om en nätavgift för anslutning har finansierats av fonden, av ett nätföretag eller elproducent samt det efter detta ansluts en ny producent vilken har nytta av den gjorda nätinvesteringen, ska även den nya producenten vara med och betala. Förslaget innebär att detta gäller till 100 procent under fem år, 80 procent år sex, 60 procent år sju, 40 procent år åtta och 20 procent år nio för att sedan upphöra. Storleken på efterbetalningen ska vara sådan att det blir likvärdigt om producenten kommer först eller om han eller hon avvaktar att andra producenter går före. Den nytillkommande producenten ska enligt utredningens förslag betala den som har finansierat nätutbyggnaden, dvs. nätföretaget eller den som har betalat nätavgiften för anslutning. Det betyder att om fonden har finansierat nätavgiften för den första producenten (förutom egenfinansieringen) så ska även tillkommande elproducenter betala motsvarande avgift till fonden. 4 Svenska Kraftnät avstyrkte i sitt remissvar Nätanslutningsutredningens förslag om inrättande av en elnätsinvesteringsfond och ansåg att trappstegsproblematiken företrädesvis bör hanteras med ett utvecklat system för förtida delning. 3 SOU 2008:13 Bättre kontakt via nätet - om anslutning av förnybar elproduktion del 1, sid SOU 2008:13 Bättre kontakt via nätet - om anslutning av förnybar elproduktion del 1, sid 111 ff 9(46)

10 Nätanslutningsutredningens förslag hanterar de anslutningar, vars kostnad överstiger 1,3 Mkr per installerad MW. Förslaget styr delvis mot samhällsekonomiskt riktiga investeringar, genom att de nätförstärkningar som ger mest kwh för pengarna genomförs först. Samtidigt innebär förslaget en subvention till den del anslutningskostnaden överstiger egenfinansieringen på 1,3 Mkr per installerad MW. Förslaget bidrar inte heller till en optimal nätlösning, eftersom de projekt som är billigare än 1,3 Mkr per installerad MW inte omfattas av fonden. En annan nackdel med fondförslaget är organisationen med ett särskilt beslutsorgan och administrationen kring detta. 4.3 Ett fast områdestillägg Gotlands Energi AB (GEAB) tillämpar en egen variant av förtida delning. Sedan länge har man på Gotland brist på kapacitet för tillkommande vindkraftsanslutningar. Omfattande nätförstärkningar krävs. För att lösa situationen tar GEAB på förhand ut ett områdestillägg från dem som vill ansluta sig till nätet. Sedan 1998 är tillägget 1,2 miljoner kr per installerad MW. Tillägget tas ut från alla som vill ansluta sig och garanterar, efter betalning, del av kapaciteten i nätet efter förstärkning. Områdestillägget tas ut kontinuerligt, vilket innebär att det tas ut oavsett om kapaciteten för en förstärkning nyttjas fullt eller inte. När en förstärkning har nyttjats fullt ut genomförs nya förstärkningar. Producenten betalar verklig kostnad till den punkt i nätet som kan ta emot aktuell elproduktion samt aktuellt områdestillägg. GEAB följer noga upp vilka kostnader som läggs ner på vindkraftrelaterade åtgärder och vilka vindkraftrelaterade intäkter de har. GEAB:s sätt att hantera tröskeleffekten har nackdelen att det är svårt att på förhand fastställa rätt områdestillägg, eftersom det gäller för en kontinuerlig utbyggnad av nätet. Det är också GEAB som står risken om elproducenter inte ansluter, när väl nätet har förstärkts. Storleken på områdestillägget styrs av vilken risk GEAB är villigt att ta. Ett lågt områdestillägg innebär en lägre risk för GEAB. Färre nätförstärkningar genomförs då och risken minskar för att GEAB inte får tillbaka investerade pengar om producenter inte ansluter. Motsatsvis möjliggör ett högt områdestillägg större nätförstärkningar men innebär också en större risk för GEAB. Upplägget bygger på att nätföretaget är villigt att ta en viss risk. Alla nätföretag har inte möjlighet att ta den risken, vilket gör att det kan finnas bra områden för förnybar energi som inte blir aktuella med en sådan lösning. Olika nätföretag bedömer också risken olika och således skulle områdestilläggen komma att skilja sig åt mellan områden i olika delar av landet. Vindkraftsproducenterna skulle vara utlämnade till enskilda nätföretags riskbedömningar. Vid samråds- och referensgruppens diskussioner om GEAB:s lösning har det framförts förslag om att införa ett fast områdestillägg, som skulle gälla för hela landet. Alla nätföretag skulle då ha ett områdestillägg på t.ex. 1,2 Mkr per installerad MW och kostnader därutöver skulle kollektiviseras via Svenska Kraftnät. Ett sådant förslag kan te sig rättvist men styr inte mot samhällsekonomiskt riktiga 10(46)

11 investeringar. I en del områden kostar nätförstärkningarna mindre än 1,2 Mkr per installerad MW och i andra områden mer. Ett argument för fast områdestillägg har också varit att man därigenom kan hantera nätförstärkningar som görs i två etapper. Den andra etappen riskerar att inte genomföras, om den är väsentligt dyrare än den första etappen. Ett exempel skulle kunna vara ett område med potential för MW vindkraftsproduktion och där de första 500 MW som byggs kan anslutas till en kostnad av 0,7 Mkr per installerad MW. Nästa etapp kräver så pass stora förstärkningar att kostnaden här blir 2,0 Mkr per installerad MW. Med ett fast områdestillägg skulle denna kostnadsskillnad kunna utjämnas. Svenska Kraftnät anser dock att det inte är samhällsekonomiskt riktigt att jämna ut kostnaden mellan två sådana etapper. Om etapp två blir så dyr att producenterna inte kan bära sin del av kostnaden för nätförstärkningen finns det sannolikt andra projekt som är bättre lämpade för nätförstärkningar. Således är bara den första etappen rimlig att bygga ut. 5 Överväganden 5.1 Nätförstärkningar Det är i princip elmarknadens aktörer som självständigt avgör när och var ny elproduktion planeras, projekteras och byggs. Därefter är det Svenska Kraftnäts och elnätföretagens uppgift att genomföra anslutningen av anläggningarna till nätet. Det är emellertid angeläget att nätförstärkningarna även görs utifrån en tänkt målbild för nätet. I vissa situationer blir det totalt sett samhällsekonomiskt mer effektivt att bygga ett optimalt nät dit producenterna sedan ansluter sig, än söka lösa nätanslutningarna efterhand som nya producenter tillkommer. Nätförstärkningar måste därtill även ibland kunna göras när det inte är fullt klarlagt att all den kapacitet som förstärkningen ger kommer att användas. De ur nätsynpunkt optimala investeringarna är förenade med en ekonomisk risk som kan vara betydande. Under i vart fall en övergångstid riskerar nätföretaget att bli sittande med ett överdimensionerat nät, dit få producenter är anslutna. Det kan också finnas stor osäkerhet om när ytterligare producenter verkligen kommer att ansluta. Den ur nätsynpunkt optimala förstärkningen riskerar att inte komma till stånd om producenten/nätföretaget ska bära hela denna ekonomiska risk. En nätförstärkning kan delas upp i fyra delar. stamnätsförstärkningar som kommer kollektivet till godo, regionnätsförstärkningar som kommer nätföretaget (kollektivet) till godo direkt, kundspecifika förstärkningar på stamnät och regionnät orsakade av producenter, samt regionnätsförstärkningar som kommer nätföretaget till godo senare. De nätförstärkningar som kan medföra tröskeleffekter om en riskspridning inte sker är de kundspecifika förstärkningarna på stamnät och regionnät som orsakas av producenter samt regionnätsförstärkningar som kommer nätföretaget till godo först 11(46)

12 senare. Det senare kan handla om t.ex. tidigareläggning av investeringar som nätföretaget planerat att genomföra längre fram i tiden. Det är ibland problematiskt att avgöra hur stor del av en nätförstärkning som är att betrakta som kundspecifik och hur stor del som kan anses vara nätföretaget till nytta. Denna problematik finns dock för Svenska Kraftnät, nätföretagen och Energimarknadsinspektionen redan med dagens regelverk och behandlas därför inte ytterligare i denna rapport. 5.2 Drift- och underhållskostnader Vid en förstärkningsåtgärd av nätet dimensioneras kapaciteten inte exakt utifrån den rådande efterfrågan på kapacitet som gäller vid investeringstillfället. En viss överdimensionering är av naturliga skäl vanligt förekommande. När ett nät förstärks med mer kapacitet än vad som inledningsvis behövs kommer delar av nätet inte att nyttjas från början. Nätföretaget har emellertid kostnader för drift och underhåll av nätet oavsett om detta nyttjas eller inte. Typiska drift- och underhållskostnader för stamnätet är ca kr per station och år samt ca kr per km ledning och år. För regionnät är motsvarande kostnader ca kr per station och år respektive kr per km ledning och år. För en nätförstärkning som kostar 1 Mkr per installerad MW tillkommer en driftoch underhållskostnad på knappt kr per installerad MW och år. Om en nätförstärkning genomförs för en kapacitet på MW och 700 MW inledningsvis inte tas i anspråk skulle således en drift- och underhållskostnad på 1,4 Mkr per år behöva fördelas på uttagskunderna. För ett regionnät med underliggande lokalnät med uttagskunder skulle det motsvara ca 70 kr per uttagskund och år. Den summan torde inte medföra någon ny tröskeleffekt. Och flertalet regionnät har underliggande lokalnät med betydligt fler uttagskunder än så. Även vid en påtaglig överdimensionering av investeringarna indikerar denna överslagsberäkning att kostnaderna för drift och underhåll blir fullt hanterbara. Den intäktsram som ligger till grund för tariffen sätts för hela nätet. Det ankommer på nätföretaget att med iakttagande av kraven på objektivitet och ickediskriminering utforma tariffen. Härvidlag måste det finnas en spårbarhet angående vilka delar av nätet som kunden respektive nätägaren har betalat. Sålunda kan nätföretaget aldrig lägga hela kostnaden för drift och underhåll på en enskild kund om nätet byggts för att på sikt ansluta fler kunder. 5.3 Särskilt om havsbaserad vindkraft Två faktorer är till tydligt nackdel för etablering av vindkraft till havs. Den första är att det är betydligt dyrare att bygga själva produktionsanläggningarna. Den andra är att det är producenten som bekostar anslutningen till nätet d.v.s. ledningen från vindkraftsparken till lämplig punkt på region- eller stamnät. Denna kostnad kan av lätt insedda skäl bli mycket betydande. Den tröskeleffekt som avses i denna rapport är dock inte till särskild nackdel för förnybar elproduktion till havs, utan är densamma som för landbaserad elproduktion. Eftersom ett förslag som minskar tröskeleffekten bör vara 12(46)

13 transparent och ickediskriminerande anser Svenska Kraftnät att havsbaserad förnybar elproduktion bör behandlas likadant som landbaserad. Svenska Kraftnät anser att regelverken för anslutning bör vara så lika som möjligt för all produktion i Sverige och att statliga subventioner i möjligaste mån bör samlas på ett ställe. Om statsmakterna vill adressera problemet med att det är dyrare att bygga vindkraft till havs bör det därför ske genom särskilt stöd eller förändringar i elcertifikatsystemet, inte genom att subventioner infogas i ett regelverk som syftar till att eliminera en generell tröskeleffekt. 5.4 Riskvärdering För att minska risktagandet för den som ska stå risken för en nätförstärkning skulle man behöva värdera åtgärden innan den genomförs. Vad gäller vindkraft är ett lämpligt kriterium att nätförstärkningen avser produktionsanläggningar belägna i ett område som Energimyndigheten har angivit som riksintresse för vindbruk. Att ett område är av riksintresse för vindbruk är vägledande vid prövning av markoch vattenanvändning. Huvudkriteriet vid utpekandet av riksintresse för vindbruk är områden med en beräknad medelvind om lägst 6,5 meter per sekund på 71 meters höjd (över nollplansförskjutningen) över land och hav ut till territorialgräns, samt i ekonomisk zon. 5 Att anläggningarna ligger inom ett riksintresseområde för vindbruk minskar risken för att projekten inte kommer att realiseras. Detta gäller i särskilt hög grad om området därtill är utpekat i kommunen översiktsplan. En medelvind på 6,5 meter per sekund är också en rimlig gräns för att projekten ska vara lönsamma att genomföra. Om flera områden är aktuella för nätförstärkningar för vindkraft bör de projekt ha företräde som genom vindmätningar i minst tolv månader kan styrka vindkartans uppgift om en medelvind uppgående till 6,5 meter per sekund. Innan nätförstärkningen genomförs bör åtminstone en viss del av projekten ha hunnit så långt i planeringen att de är redo för anslutning till nätet. Man skulle kunna ställa krav på att t.ex. anläggningar med en nominell effekt motsvarande minst 30 % av kapaciteten för nätförstärkningen ska ha tecknat anslutningsavtal med nätföretaget innan nätförstärkningar påbörjas. Vidare kan man tänka sig krav på att dessa anläggningar ska ha åtagit sig att erlägga t.ex. 10 % av sin del av nätförstärkningskostnaden till den som står risken för nätförstärkningen innan den påbörjas. 5.5 Avgränsningar och definitioner Endast anläggningar berättigade till elcertifikat kan ligga till grund för valet av områden för nätförstärkningar, eftersom syftet är att minska tröskeleffekten för förnybar elproduktion. Enligt uppdraget ska förslaget omfatta stora elproduktionsanläggningar. Vad som avses med stora elproduktionsanläggningar för förnybar energi behöver därför definieras. 5 Energimyndigheten: 13(46)

14 Enligt Svenska Kraftnäts föreskrifter och allmänna råd (SvKFS 2005:2) om driftsäkerhetsteknisk utformning av produktionsanläggningar är en vindkraftgrupp med sammanlagd installerad nominell aktiv effekt större än 100 MW en stor produktionsanläggning. Enligt Svenska Kraftnäts skrift Vägledning för anslutning av vindkraft till stamnätet gäller minst 100 MW för anslutning till 220 kv och minst 300 MW för anslutning till 400 kv. Svenska Kraftnät definierar således en stor elproduktionsanläggning för förnybar energi som minst 100 MW och den kan bestå av en enda anläggning eller flera mindre anläggningar. Anläggningarna behöver inte vara anslutna i samma punkt i nätet men föranleder en och samma förstärkningsåtgärd. De behöver inte rymmas inom samma riksintresseområde eller i samma område i kommunens översiktsplan. Av Energimyndighetens sammanställning (bilaga 6) framgår att det finns många områden som kan vara aktuella enligt dessa definitioner. Energimyndighetens sammanställning tar ingen hänsyn till nätanslutningsfrågor och för många projekt finns ledig kapacitet eller så kräver de inte några mer omfattande nätförstärkningar. Mest sannolikt är dock att det finns fler möjliga projekt än vad någon skulle kunna hantera risken för. Resurserna är begränsande hos nätföretag, entreprenörer, tillverkare etc. Därför skulle områden aktuella för nätförstärkningar behöva ställas mot varandra. Rimligt är då att prioritera de områden som ger mest energi för nätförstärkningskostnaden. De projekt vars erforderliga nätförstärkningar även är till gagn för kraftsystemet i övrigt bör också prioriteras. Detta preciseras närmare i avsnitt 6.1 Urvalskriterier. 6 Svenska Kraftnäts förslag 6.1 Förslaget Svenska Kraftnät föreslår att staten, genom Svenska Kraftnät, tar ansvar för att nätförstärkningar av nationell betydelse och anslutning av stora förnybara elproduktionsanläggningar kommer till stånd. Genom att lämna bidrag till genomförandet av nätförstärkningen kan Svenska Kraftnät lyfta bort en ekonomisk risk från nätföretaget. Bidraget ges till nätföretaget för att dels täcka kostnaden för de producenter som förväntas tillkomma men som ännu inte har förbundit sig att ansluta, dels täcka nätföretagets kostnader för den del av förstärkningen som nätföretaget inte har nytta av förrän senare. Detta gäller emellertid inte för nätföretagets ökade kostnader för drift och underhåll. Dessa kostnader förutsätts nätföretaget få bära. Bidraget återbetalas till staten (Svenska Kraftnät) efterhand som ytterligare producenter ansluter. Kostnaden för de kundspecifika förstärkningarna på stamnät och regionnät betalas av de producenter som har föranlett dem. Varje producent får stå för sin del av den kundspecifika nätförstärkningskostnaden. Svenska Kraftnät anser det rimligt med ett krav på att anläggningar med en nominell effekt motsvarande minst 30 % av kapaciteten för nätförstärkningen ska ha tecknat anslutningsavtal med nätföretaget innan bidrag kan utgå. Det förutsätts också att producenterna har åtagit sig att erlägga 10 % av sin del av förstärkningskostnaden till nätföretaget eller direkt till Svenska Kraftnät om kostnaden enbart avser stamnätsförstärkningar. 14(46)

15 När ytterligare producenter vill ansluta sig får de betala motsvarande sin andel av den totala kapaciteten som tillkommit genom nätförstärkningen. Betalningen erläggs till Svenska Kraftnät via nätföretaget eller i förekommande fall direkt till Svenska Kraftnät. På motsvarande sätt får nätföretaget till Svenska Kraftnät betala sin del av kostnaden för de regionnätsförstärkningar som senare kommer nätföretaget till godo. Det kan t.ex. handla om förtida investeringar. Denna återbetalning pågår till dess att hela kapaciteten till följd av nätförstärkningen har tagits i anspråk. Nätföretagets återbetalning för regionnätsförstärkningar som kommer nätföretaget till godo senare regleras via avtal mellan Svenska Kraftnät och nätföretaget eller genom med bidraget sammanhängande villkor. Det måste vara klart definierat från början hur stor del nätföretaget ska betala tillbaka och vilka betalningsvillkor i övrigt som ska gälla. Nätförstärkningskostnaden delas från början och ligger sedan fast. Anslutningsledningar omfattas inte av förslaget. En anslutningsledning förbinder elproduktionsanläggningen med elnätet och är kundspecifik. Med kundspecifik avses här att anslutningsledningen ej inom rimlig tid (10 år) kommer att användas av flera kunder. Samma regler föreslås gälla för havsbaserad vindkraftproduktion som för landbaserad. Det är naturligt att ha samma regelverk oavsett om elproduktionen sker på land eller till havs. Vid bedömning av områden på land för nätförstärkningar måste även havsbaserad vindkraft som påverkar området beaktas. Ett transparent och tydligt regelverk för all elproduktion är därför viktigt. Förslaget föreslås gälla tills vidare. Ett exempel som belyser hur mycket förnybar energi som kan realiseras till följd av förslaget redovisas i bilaga 2. Här framgår också de ekonomiska konsekvenserna för exemplet. 6.2 Urvalskriterier Nätförstärkningar ska göras av den som äger och driver nätet, oavsett vem som betalat för dem. Nätförstärkningen genomförs i enlighet med företagets tekniska standard. Därmed finns det en risk för att nätföretaget bygger ett onödigt dyrt nät om någon annan står risken för nätförstärkningen. Något som minskar den risken är att Svenska Kraftnäts beslutsprocess kommer att beakta vad som ger mest energi per investerad krona. Om förstärkningskostnaden blir relativt hög är det inte intressant för Svenska Kraftnät att ge bidrag till nätföretaget för de planerade investeringarna. Om förstärkningen inte blir av förlorar nätföretaget möjligheten till fler anslutande kunder i området. För att kunna göra bedömningen av vilka områden som kan bli aktuella att nätförstärka krävs ett antal urvalskriterier. Syftet med kriterierna är att nätförstärkningarna ska bli kostnadseffektiva och att bidragsgivningen ska ske på ett transparent och konsekvent sätt. Följande kriterier föreslås ligga till grund för urvalsprocessen. 15(46)

16 De planerade anläggningar som ska anslutas i området är berättigade till elcertifikat. De planerade anläggningarna utgör enskilt eller tillsammans en stor produktionsanläggning för förnybar elproduktion. Anläggningarna föranleder nätförstärkningar av nationell betydelse. Anläggningar med en nominell effekt motsvarande minst 30 % av kapaciteten för nätförstärkningen har tecknat anslutningsavtal med nätföretaget. Dessa har också åtagit sig att erlägga 10 % av sin del av nätförstärkningskostnaden till nätföretaget, eller direkt till Svenska Kraftnät om kostnaden enbart avser stamnätsförstärkningar. För vindkraft föreslås därtill gälla följande. Anläggningarna ligger inom ett riksintresseområde för vindbruk. Anläggningarna ligger inom ett av kommunen i översiktsplan utpekat område lämpligt för vindbruk. Om så inte är fallet ska producenten visa att området är lämpligt sett från fysisk planeringssynpunkt. Inom det område som befunnits vara lämpligt ska ytan med en beräknad medelvind om lägst 6,5 meter per sekund vara stor nog att rymma en samlad vindkraftinstallation av nationell betydelse (minst 100 MW). Det ska således inte föreligga en ovillkorlig rätt att erhålla bidrag till nätförstärkningar. Olika projekt kan behöva värderas mot varandra i syfte att säkerställa en kostnadseffektiv nätutbyggnad. Om flera projekt finns och alla inte kan realiseras samtidigt föreslås projekten bli rangordnade utifrån följande kriterier. Mest erhållen energi (kwh) för nätförstärkningskostnaden beaktas. De projekt har företräde vars erforderliga nätförstärkningar även är till gagn för kraftsystemet i övrigt. De projekt har företräde som genom vindmätningar på platsen i minst tolv månader kan styrka vindkartans uppgift om en medelvind på minst 6,5 meter per sekund. Storleken på den ekonomiska risk som staten lyfter av. 6.3 Ekonomiska konsekvenser och finansiering Vid en nyanslutning enligt föreliggande förslag kommer Svenska Kraftnät att i dialog med nätföretaget noga analysera vilken kostnadsfördelning som ska gälla mellan parterna. De kostnader som inte kan anses ingå i nätföretagets nyttokalkyl ska tills vidare bäras av staten genom Svenska Kraftnät. Förslaget baseras på att de elproducenter som totalt sett ansluts, eller förväntas ansluta, ska finansiera den kundspecifika delen av utbyggnaden/förstärkningsåtgärderna på regionnätet och i förekommande fall på stamnätet. I takt med att ytterligare elproducenter ansluter sig sker en avräkning, varvid det ekonomiska åtagandet för Svenska Kraftnät successivt minskar. Kostnaden för eventuell ledig kapacitet som aldrig ianspråktas bärs av Svenska Kraftnät. Om utbyggnads- och förstärkningsåtgärder görs för ca 500 MW per år med anledning av nya anslutningar för vindkraft skulle detta medföra en total bidragsberättigad kostnad på ca 400 Mkr per år. Svenska Kraftnät bedömer att 16(46)

17 ca 20 % av förstärkningsåtgärderna inte kan finansieras genom tillkommande anslutningar. Om de initiala anslutningarna svarar för ca 30 % av finansieringen (120 Mkr per år) blir det kvarstående belopp som ska finansieras via bidraget 280 Mkr per år. Denna summa kommer sedan över tiden att minska i takt med att nya anslutningar görs. Givet antagandet ovan (att 20 % av åtgärderna inte kan finansieras genom tillkommande anslutningar) skulle 80 Mkr komma att bli förslagets årliga kostnad (20 % av 400 Mkr). Därutöver måste även kapitalkostnader adderas för att beräkna den totala årliga kostnaden. Dessa kapitalkostnader baseras på dels det allmänna ränteläget, dels vilken total anslutning som varje projekt har. Sett över tiden kan kapitalkostnaderna komma att uppgå till betydande belopp. Ett nätförstärkningsbidrag administrerat av Svenska Kraftnät kan finansieras på två sätt, antingen av skattebetalarna eller av elkunderna via nättarifferna. Skattefinansiering kan endera ske genom årliga anslag över statsbudgeten eller genom att utgående nettobidrag avräknas från Svenska Kraftnäts avkastningskrav. En sådan skattefinansiering kan motiveras utifrån det faktum att utbyggnaden av förnybar energi är ett nationellt politiskt mål. Samtidigt skulle en sådan ordning bryta mot den princip som i övrigt varit vägledande under senare år och som exempelvis ligger till grund för elcertifikatsystemet, nämligen att ge långsiktiga spelregler till utbyggnad av förnybar energi genom att undanta finansieringen från den årliga budgethanteringen i regering och riksdag. Svenska Kraftnät förordar i stället att Svenska Kraftnäts nätkunder får bära förslagets kostnader. Det innebär att Svenska Kraftnät endera ges möjlighet att finansiera kostnaderna över nuvarande stamnätstariff eller att en särskild avgift tas ut för att bekosta bidragsgivningen. En finansiering via stamnätstariffen förutsätter att en sådan ordning inte anses strida mot Europaparlamentets och rådets förordning 2003/1228/EG om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel. Svenska Kraftnät kan administrera nätförstärkningsbidraget inom ramen för dagens avgiftsstruktur men ellagen behöver ändras så att stamnätstariffen kan nyttjas för att täcka kostnader även för investeringar i regionnät. Vid tariffsättningen, som vanligen bestäms i augusti året före, görs en beräkning av vilka kostnader som tariffen måste bära för att finansiera de anslutningar som är överenskomna att genomföras under kommande år. Alternativet med finansiering via en särskild nätförstärkningsavgift riktad mot Svenska Kraftnäts nätkunder gör det ekonomiska åtagande som följer av förslaget mer transparent. Det krävs dock särskilt lagstöd för att Svenska Kraftnät utöver stamnätstariffen ska kunna ta ut en sådan finansieringsavgift. Regeringen har i mars i år föreslagit riksdagen att ett system med förhandsprövning av nättariffer införs i Sverige (prop. 2008/09:141 Förhandsprövning av nättariffer). Ändringarna syftar bl.a. till att det inte ska råda någon tvekan om att den svenska lagstiftningen uppfyller kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG. 17(46)

18 Regeringens förslag innebär att en intäktsram ska fastställas för samtliga nätföretag inklusive för Svenska Kraftnät innan nättarifferna får träda i kraft. Med intäkter avses i detta sammanhang de samlade intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära genom nättariffer under en tillsynsperiod. Intäktsramen ska täcka skäliga kostnader för att bedriva nätverksamhet under tillsynsperioden och ge en rimlig avkastning på det kapital som krävs för att bedriva verksamheten. Som skäliga kostnader för att bedriva nätverksamhet anses kostnader för en ändamålsenlig och effektiv drift av en nätverksamhet med likartade objektiva förutsättningar. Kapitalbasen ska beräknas med utgångspunkt i de tillgångar som nätkoncessionshavaren använder för att bedriva nätverksamheten. Vidare ska hänsyn tas till investeringar och avskrivningar under tillsynsperioden. En tillgång som inte behövs för att bedriva verksamheten ska anses ingå i kapitalbasen om det skulle vara oskäligt mot nätkoncessionshavaren att bortse från tillgången. Mot denna bakgrund är det nödvändigt att klarlägga hur det system med bidrag som föreslås i denna rapport ska hanteras inom ramen för den nya förhandsregleringen. Frågor som behöver analyseras vidare är hur bidraget ska hanteras vid beräkning av dels Svenska Kraftnäts intäktsram, dels hos de nätföretag som erhåller bidraget. Frågan uppkommer också om hur nätförstärkningar som från början inte nyttjas fullt ut, innan all produktion har anslutits, ska hanteras vid beräkning av ett nätföretagets kapitalbas. När det handlar om investeringar för tröskeleffekter är det frågan om större outnyttjade kapaciteter som till en början kan uppgå till flera hundra MW. Om Svenska Kraftnät ska finansiera förslaget via stamnätstariffen är det viktigt att bidragsgivningen betraktas som en skälig kostnad i Svenska Kraftnäts verksamhet. I nämnda proposition anges att Svenska Kraftnät har vissa kostnader som inte finns hos andra nätföretag, t.ex. kostnader för system och balanshållning liksom kostnader för dammsäkerhet, och att hänsyn bör tas till dessa kostnader vid beräkning av intäktsramen. Detta måste även omfatta verkets kostnader för finansiering av nätförstärkningar i syfte att minska tröskeleffekten för förnybar elproduktion. 6.4 Tillämpning Vid tillämpning av det föreslagna stödsystemet är det Svenska Kraftnät som efter samråd med Statens energimyndighet föreslås avgöra vilka projekt som är lämpliga för att erhålla stöd. Det ankommer på nätföretagen att föreslå lämpliga områden att förstärka. Detta sker när nätföretagen ser att det planeras många anläggningar i ett visst område och nätkapaciteten där inte räcker till. Underlaget från nätföretaget innehåller bland annat uppgifter om tänkta förstärkningsåtgärder och kostnaderna för dessa. Vid Svenska Kraftnäts bedömning ska nätförstärkningen avgränsas och risken vägas in. I ett område med potential för MW förnybar elproduktion är det t.ex. kanske bara rimligt att i en första etapp förstärka med 500 MW med hänsyn till risken att inte hela den nya nätkapaciteten kan komma att nyttjas. I ett sådant läge planeras nätförstärkningen redan från början med hänsyn till att den kan behöva utökas i framtiden. Därefter delas förstärkningen upp i fyra delar 18(46)

19 stamnätsförstärkningar som kommer kollektivet till godo, regionnätsförstärkningar som kommer nätföretaget (kollektivet) till godo direkt, regionnätsförstärkningar som kommer nätföretaget till godo senare samt kundspecifika förstärkningar på stamnät och regionnät orsakade av producenter. Svenska Kraftnät står för kostnader för stamnätsförstärkningar som kommer kollektivet till godo. Nätföretaget står för kostnader för regionnätsförstärkningar som kommer nätföretaget till godo direkt. I de fall nätföretaget inte ser nytta med förstärkningen för regionnätets del förrän senare, t.ex. vid en förtida investering, står Svenska Kraftnät för den kostnaden genom att ge ett bidrag till nätföretaget. De kundspecifika förstärkningarna på stamnät och regionnät betalas av de producenter som orsakat dem. Varje producent står för sin del av den kundspecifika nätförstärkningskostnaden. Svenska Kraftnät står dock för kostnaden för den del som ännu inte någon producent tagit i anspråk. När tillkommande producenter därefter ansluter får de i efterhand betala sin andel av den totala kapaciteten för nätförstärkningen till Svenska Kraftnät via nätföretaget. I de fall nätförstärkningen endast avser stamnät sker betalningen direkt till Svenska Kraftnät. På samma sätt betalar nätföretaget sin del för de regionnätsförstärkningar som kommer nätföretaget till godo senare till Svenska Kraftnät. Denna återbetalning pågår till dess att den ursprungliga kapaciteten för nätförstärkningen har tagits i anspråk. En schematisk bild över förslagets sortering och fördelning av kostnader, både initialt och vid återbetalning, återfinns i bilaga 7 och 8. Ett exempel med en nätförstärkning med 500 MW kapacitet och fördelning av kostnader redovisas i bilaga 3. En tillämpning av förslaget på två verkliga fall redovisas i bilaga 4 och 5. Om nätförstärkningar genomförs enligt föreliggande förslag, måste man kunna hantera att icke förnybar elproduktion kan vilja ansluta till detta nät på sikt. Nätet kan också förändras över tiden. En ledning som byggts för förnybar elproduktion kan kopplas ihop med andra ledningar o.s.v. Med förslaget ska tillkommande elproduktion i området betala sin del i efterhand om inte hela kapaciteten tagits i anspråk från början. Om elnät som byggts med det föreslagna bidragssystemet ska nyttjas av annan, icke förnybar elproduktion, ska den tillkommande producenten betala på motsvarande sätt. Det sker ingen särbehandling av dessa. De kan inte heller nekas tillträde. Anslutande uttagskunder kan inte heller nekas tillträde. I vissa fall kan en tillkommande uttagskund i området öka möjlig anslutningskapacitet. Det finns olika sätt att hantera detta. Man kan behålla fördelningen av kostnader enligt den ursprungliga kapaciteten för nätförstärkningen och tillämpa dessa tills den ursprungliga kapaciteten för nätförstärkningen fyllts upp. Detta innebär att det finns viss risk för att en ny tröskeleffekt uppstår. Om en producent väntar med att ansluta till dess att den ursprungliga kapaciteten fyllts upp finns därefter ledig kapacitet som inte kostar lika mycket att nyttja. De flesta uttagskunder som planerar anslutning i området är dock sannolikt kända vid beslutstillfället om val av områden för nätförstärkningar enligt förslaget. Därför kan hänsyn tas till den kapacitet dessa skapar redan från början. I det fall producenter 19(46)

20 vill vänta med att ansluta förlorar de intäkter för sin planerade elproduktion för varje dag som går. Ett annat sätt är att omfördela kostnader i efterhand när ytterligare kapacitet uppstår. Den ursprungliga nätförstärkningskostnaden skulle då räknas om utifrån en större kapacitet, vilket skulle leda till en lägre kostnad per installerad MW för alla inblandade producenter och nätföretag. Hanteringen av detta med omräkningar och återbetalningar bedöms bli administrativt betungande att hantera. Dessutom är det svårt att göra avgränsningar när ny kapacitet uppstår på grund av att nätet förändras över tiden t.ex. när det kopplas ihop ytterligare. Svenska Kraftnät föreslår därför att man behåller fördelningen av kostnader enligt den ursprungliga kapaciteten när ytterligare kapacitet uppstår i ett område där förslaget har tillämpats. Frågan om bidrag enligt förslaget blir först aktuell när tröskeleffekten verkligen uppstår. I första hand fylls ledig kapacitet i ett område upp. I vissa fall skulle det trots ledig kapacitet vara en fördel att inte tillåta en anslutning med hänsyn till att anslutningen är en del av en större plan för området. En helhetslösning för området som totalt sett blir billigare kan i vissa fall fördyras av att ledig kapacitet tas i anspråk först. Svenska Kraftnät gör dock bedömningen att varken Svenska Kraftnät eller ett nätföretag, enligt dagens regelverk, kan neka en producent anslutning om kapacitet finns. De förfrågningar om områden att nätförstärka som kommer till Svenska Kraftnät måste beredas och beslutas. Organisation för detta och formerna för beredning och samråd med Energimyndigheten behöver övervägas i särskild ordning. Beredningsprocessen måste anpassas till de tidplaner som gäller i verkligheten när ett projekt för förnybar elproduktion ska realiseras. I praktiken måste projektering påbörjas ett till två år innan projektören är beredd att teckna anslutningsavtal. Det är därför rimligt att beslut om områden att nätförstärka kan tas t.ex. utifrån att projekteringen är genomförd. Producenten erlägger 10 % av sin andel av nätförstärkningskostnaden först när nätförstärkningen ska påbörjas. Förslaget innebär att detaljer angående tekniska beräkningar behöver slås fast. Svenska Kraftnät kommer att kräva underlag för investeringarna som ger möjlighet att granska hur nätet har dimensionerats och hur kostnader har räknats fram. Tekniska och ekonomiska underlag för nätförstärkningar kommer att tillhandahållas av nätföretagen. Ett problem är vilka förutsättningar nätföretagen ska använda när de räknar på vilken kapacitet en nätförstärkning ska ha, avseende t.ex. omgivningstemperatur och vindstyrka. Den typen av beräkningsförutsättningar kan hanteras i ett senare skede, t.ex. i Svenska Kraftnäts planeringsråd, där nätföretagen är representerade. Svenska Kraftnät kommer att ställa krav på de tekniska och ekonomiska underlagen från nätföretagen. Detta kan ske genom färdiga mallar för vissa uppgifter och tydliga riktlinjer för beräkningsförutsättningarna. 20(46)