För tredje året i rad arbetar DNV och TE med ett ämnesövergripande. Nobeltema

Transkript

1 För tredje året i rad arbetar DNV och TE med ett ämnesövergripande Nobeltema

2 Litteraturpristagare

3 Nobelpris i kemi, fysik eller fysiologi/medicin Radioaktivitet Nobelpriset i fysik 1903 Kungliga vetenskapsakademien har beslutat utdela priset till för den fullständiga strukturen av insulinmolekylen Frederick Sanger Frederick Sanger föddes i Rendcombe, Storbritannien, den 13 augusti Eftersom hans far var läkare blev det en förväntan på Sanger att han skulle utbilda sig inom det medicinska området och följa efter i sin fars fotspår. När han växte upp bestämde han sig för att inte läsa inom det medicinska området då han trodde att biokemi skulle passa honom bättre och ge en bättre chans att bli en problemlösare. Efter examen 1939 stannade Sanger kvar vid Cambridge där han bedrev forskning på metabolismen (ämnesomsättning) av aminosyran lysin. Han tog doktorsexamen 1943 och efter det arbetade Sanger på att identifiera fria aminogrupper i insulin. När Sanger arbetade med insulinet upptäckte han att proteinet är uppbyggt av två polypeptidkedjor, som har starka bindningar och som är sammankopplade med svavelbryggor. Om svavelbryggorna bryts kan båda kedjorna separeras. Sanger var den första att få en proteinsekvens vilket ledde till att man kunde bestämma strukturen av insulin. Insulinets tillverkning Innan man kunde tillverka insulin med hjälp av genmodifierade bakterier eller jäst, tillverkade man det av bukspottkörtlar från främst grisfoster. Kor, hästar och fiskar har även används för att de är snarlika människan. Det behövdes ca 100 grisfoster varje år till en enda patient. Dagens framställning av insulin bygger på hybrid-dna-teknik som innebär att man klistrar in i människans gen i arvsmassan på en jästcell eller bakterie. Då börjar jästcellen eller bakterien att producera mänskligt hormon. Med den här nya metoden blir slutprodukten renare och den håller jämnare kvalitet. Vilket har gjort att djurtesterna som tidigare krävdes har kunnat ersättas med andra metoder. Kostnaden är ungefär detsamma mellan metoderna. Nobelpris Frederick Sanger var en av de första som har fått två nobelpris i kemi. Det första nobelpriset fick han för sitt arbete på strukturen av proteinet och för den fullständiga strukturen av insulinmolekylen år Andra nobelpriset fick han 1980 och det delades med Walter Gilbert för deras arbete med fastställandet av bassekvenser i nukleinsyror. Dessa båda herrar delade på halva nobelpriset och andra halvan fick Paul Berg. Diabetes Insulin är ett hormon som reglerar sockerhalten (glukos) i blodet och det tillverkas i bukspottsköteln. Hos en diabetessjuk person har cellerna problem med att ta upp sockret, antingen på grund av brist på insulin eller beroende på insulinresistens. Detta gör att sockret stannar kvar ute i blodet och leder till att blodsockernivån höjs. Diabetes finns i två olika former. Typ 1-diabetes - man måste injicera insulin varje dag för att kroppen förstör de celler som producerar insulinet. Typ 2-diabetes - det kan räcka med att motionera och äta hälsosam mat för att få cellerna att reagera på insulinet som de bör göra så att de frigör tillräckligt med insulin. Typ 2-diabetes är svår att upptäcka och då har man oftast hunnit fått skador på t ex blodkärl, njurar, ögon och lever. Källor "som ett erkännande av de extraordinära tjänster han har gjort genom sin upptäckt av spontan radioaktivitet" 2/4 av priset Radioaktivitet upptäcktes 1896 av den franske vetenskapsmannen Henri Becquerel då han undersökte fosforescerande material. Fosforescerande material har egenskapen att de lyser i mörkret efter att ha exponerats för ljus, och han trodde att skenet som röntgenstrålning orsakade i katodstrålerör på något sätt var ett sammankopplat fenomen. Han gjorde därför ett experiment där han vecklade in en fotografisk plåt i svart papper för att se om olika fosforescerande material kunde exponera plåten trots pappret. Inget lyckades påverka plåten förrän han provade med uransalt. Inte bara lyckades uransaltet påverka plåten, det gjorde det även utan att först ha blivit uppladdat av solljus. Henri drog därav slutsatsen att det inte var fosforescensen som var orsaken, utan att uranet självt avgav någon form av strålning som exponerade plåten. Efter radioaktiviteten upptäckts blev en mängd andra forskare snabbt intresserade. Pierre och Marie Curie gjorde experiment som delade in strålningen i alfa- beta- och gammastrålning. Becquerel Henri, , fransk fysiker, professor vid Museum national d'histoire naturelle i Paris från 1892, från 1895 även vid École polytechnique; jfr släktartikel Becquerel. År 1896 upptäckte B. radioaktiviteten (som han kallade uranstrålar, senare benämnda Becquerelstrålar vid studier av fluorescens hos uranylsulfatkristaller. För detta delade han nobelpriset i fysik 1903 med makarna Curie. B. gjorde även grundläggande arbeten rörande magnetismens inverkan på polarisationen. 1/4 av priset "som ett erkännande av de extraordinära tjänster de har gjort genom sitt gemensamma forskar om strålning fenomen upptäcktes av professor Henri Becquerel" Curie Pierre, , fransk fysiker, professor vid Sorbonne från 1904; jfr släktartikel Curie. Han forskade med sin bror Jacques Curie, och de upptäckte tillsammans piezoelektriciteten. År 1895 publicerade C. det arbete över materiens magnetiska egenskaper som ligger till grund för den efter honom uppkallade Curies lag. Tillsammans med sin maka Marie Curie studerade han radium, polonium och andra naturligt radioaktiva grundämnen. Makarna Curie erhöll tillsammans med Henri Becquerel 1903 års nobelpris i fysik. 1/4 av priset Curie Marie, , polsk-fransk fysiker och kemist, nobelpristagare i fysik 1903 och i kemi 1911, en av sin samtids mest beundrade personer. Curies upptäckter inom radioaktivitetens område blev början till förståelsen av atomernas inre byggnad, hon bidrog också i hög grad till användningen av joniserande strålning inom kemi, biologi och medicin. Curie avled troligen på grund av de stråldoser hon utsatts för under radium- och röntgenarbetena. Gift med Pierre Curie, mor till Irène Joliot-Curie. Hon var den första kvinnliga Nobelpristagaren. Jonas Persson Te08 Forskningen som har tilldelats årets nobelpris i medicin är en stor och revolutionerande upptäckt inom genetiken och kan i framtiden ge nya behandlingar av sjukdomar. Man har kommit fram till hur våra kromosomer skyddas gång på gång vid celldelning, det är av telomererna. Telomererna sitter som ett skyddande skal om kromosomernas ändar och hindrar dem från att brytas ner. Bakgrund Elizabeth Blackburn som startade forskningen om telomererna var faktiskt inte först med att förstå det speciella med kromosomernas ändar. Herman Muller och Barbara McClinton observerade redan på 1930-talet hur ändarna på kromosomerna förhindrade att DNA:t skadades och att de inte fastnade i varandra. Forskningen fortsatte och på 1950-talet började forskare förstå hur våra gener kopierades. När en cell ska delas måste DNA- molekylen kopieras, varje bas i DNA:t läses av för att bilda en kopia av de gamla DNA:t. Men då kom frågan varför blev inte kromosomerna kortare. Detta vore logiskt efter som inte hela DNA-strängen kopieras, den nya kopian blir kortare. Källor: Nobelprize.org, svd.se, dn.se Emma Gustafsson DNV09 Elizabet Blackburn är född 1948 i Australien. Hon är professor i biologi och fysiologi. Jack Szostak föddes 1952 i London, England. Han är professor i genetik. Carol Greider föddes 1961 i USA. Hon är både professor i genetik och molekylärbiologi. De fick alla 1/3 av priset visade Elizabeth upp sina studier om kromosomerna i ett encelligt flimmerdjur. Hon hittade DNA-sekvensen CCCCAA i ändarna. Jack Szostaks intresse var väckt när han lyssnat på Elizabeths upptäckt. Jack hade samtidigt som Elizabeth forskat om minikromosomer, linjära DNA molekyler. Dessa minikromosomer var lätta att brytas ner, speciellt när de fördes in i jäst. Elizabeth och Jack bestämde sig för att använda sina forskningar gemensamt. DNAsekvensen, CCCCAA förenades ihop med minikromosomer och tillsammans fördes de in i en jästcell. Resultatet var bättre än de väntat. DNA-sekvensen visades sig skydda minikromosomerna från att brytas ner som tidigare. Telomeras Den tredje pristagaren, Carol Greider var doktorand hos Blackburn och tillsammans forskade de länge om enzymet som producerade de fantastiska telomererna visade de äntligen resultat, på juldagen fanns de tecken på enzymaktivitet i cellen. Det visade sig att enzymet bestod av protein och RNA. RNA:t innehöll CCCCAA sekvensen och det var även den som var mall när telomererna bildades och proteinet var nödvändigt vid byggnaden. Enzymet fick namnet telomeras. Telomerernas roll Telomerernas roll har visat sig vara livsviktigt för cellens skydd mot åldrande och att celldelningen ska fungera. Om man har en låg produktion av telomerer växer celler sämre och till sist slutar att dela sig. Det har också visat sig att telomererna är en av faktorerna till vårat åldrande och att visa ärftliga sjukdomar beror på telomerernas produktion. Ett botemedel mot cancer? Forskningen mot cancerbehandlingar pågår för full och årets nobelpris kan vara svaret. Till skillnad från normala celler har cancerceller en förmåga att dela sig i oändlighet. Varför kan då cancercellerna låt bli att åldras. Det beror på att de har en hög produktion av telomer som skyddar cellen. Så idag forskar man om man skulle kunna behandla cancer genom att slå ut telomererna.

4 Träning i baldans

5 Föreläsningar Nobeldagen

6 Mingel inför Nobelmiddagen

7 Nobelfesten

8 Nobelmiddagen tillagas och serveras av hotell- och restaurangprogrammet

9 Dags att bjuda upp till dans!