Avrapportering - Uppdrag för planering av agronomutbildningen vid SLU

Transkript

1 1(23) Dnr SLU ua Mottagare: SLU / UN Rådet för Agronomprogrammen (RAG) Avrapportering - Uppdrag för planering av agronomutbildningen vid SLU Uppdraget Rektor beslutade att Rådet för agronomprogrammen (RAG) ska genomföra planering av innehåll och upplägg av den framtida agronomutbildningen. Bifogat uppdraget följde en lista på 18 punkter att beakta. En första avrapportering till Utbildningsnämnden (UN) var satt till den 15 maj. Baserat på de kommentarer som UN hade vid sitt möte den 27 maj har RAG genomfört en revidering för att förtydliga rapporten i vissa utpekade delar. En reviderad rapport lämnas in till UN i slutet av augusti. Deltagare och arbetsform I RAG ingår de fem programstudierektorerna (PSR) samt en av SLUSS utsedd studentrepresentant från vardera Agronomprogrammet Husdjur, Mark/Växt, Livsmedel, Ekonomi samt Landsbygdsutveckling. Arbetsgruppen har även haft administrativt stöd från VH-kansliet. Den korta framförhållningen har dessvärre försvårat för samtliga studentrepresentanter att närvara. Studenter har emellertid varit närvarande vid RAGs samtliga fyra arbetsmöten, samt har deltagit i rapportskrivningen. RAG våren 2014: Jan Olofsson, PSR Agronomprogrammet Husdjur, sammankallande Gerd Johansson, PSR Agronomprogrammet Mark/Växt Cornelia Witthöft, PSR Agronomprogrammet Livsmedel Daniel Lunneryd, PSR Agronomprogrammet Ekonomi Lennart Salomonsson, PSR Agronomprogrammet Landsbygdsutveckling Hanna Driscoll, Studentrepresentant Agronomprogrammet Husdjur Hanna Williams, Studentrepresentant Agronomprogrammet Mark/Växt Louise Nybogård, Studentrepresentant Agronomprogrammet Livsmedel Louise Åhlström, Studentrepresentant Agronomprogrammet Ekonomi Agnar Kjeller, Studentrepresentant Agronomprogrammet Landsbygdsutveckling Joel Wilger, Administrativt stöd från VH-kansliet Jan Olofsson +46 (0) Jan.olofsson@slu.se

2 Rådet har under den första fasen träffats vid fem tillfällen, varav det första var ett informationsmöte där man tillsammans med Johan Torén från ledningskansliet förtydligade uppdragets ramar och syfte. Under de därpå följande fyra arbetsmötena har man i huvudsak fokuserat på de examenskrav som ska gälla framöver samt hur dessa ska realiseras i form av kurser, ramschema och samarbeten. Under sommaren 2014 har arbetsgruppen träffats en gång för att diskutera revideringen av rapporten. Resterande diskussioner har skett via mejl och telefon. Arbetsgruppen har dessvärre haft alldeles för kort tid på sig för att komma med ett förslag som tar hänsyn till alla krav i uppdraget. Vi hoppas dock att UN i denna rapport finner tillräcklig med information för att kunna bedöma förslagets potential. Förslaget får anses som preliminärt och är framtaget under de förutsättningar som i dagsläget är kända av arbetsgruppen. Detaljer, såsom namn på enskilda kurser samt poängomfattningar mm, kommer med stor sannolikhet att behöva revideras i ett senare skede. UN:s plötsliga beslut om förändrad arbetssituation för PSR (PSR/institutionsstudierektor) framöver har försvårat gruppens arbete under sommaren. En av fem av agronomprogrammens PSR har redan valt att lämna SLU medan ytterligare 2 befinner sig i en osäker framtidssituation. Det har därför varit omöjligt att samla den ursprungliga arbetsgruppen och svårt att känna en kontinuitet i programmens framtida planering. Det är med stor oro vi ser hur planering och administration av dessa program ska hanteras under den omfattande förändringsprocess som väntar. Rapporten Rapporten inleds med en bakgrundsbeskrivning för agronomexamen och förklaring till programmens specialiseringar. Rapporten tar därefter sin utgångspunkt i agronomprogrammens examenskrav och hur man inom respektive program kan lösa de utmaningar som följer med uppdraget. Därefter följer en genomgång av de 18 punkter som skulle beaktas i uppdraget. Rapporten avslutas med en sammanfattning där de viktigaste ställningstagandena är summerade. Varför behövs agronomer? Agronomer fyller sedan lång tid tillbaka en viktig funktion på arbetsmarkanden. Den ursprungliga rollen som driftsledare på större lantbruksföretag har i dag till stor del tagits över av lantmästarna. Dagens agronomer förväntas istället fylla den moderna sektorns krav på arbetsuppgifter inom flera olika vetenskaper. Denna arbetsmarknad efterfrågar en tydlig och kvalificerad specialistkompetens med en agrar koppling. Näringslivets återkommande krav på att SLU ska återuppta utbildningen av teknikagronomer är ett av många exempel på att man efterfrågar just specialistkompetens. Agronomer återfinns och uppskattas inom företag, 2(23)

3 organisationer och myndigheter inom hela sektorn. Med sin specialisering är agronomerna förberedda för kvalificerade arbetsuppgifter och konkurrerar utan tvekan med andra utmanande examina. Med sin bas i lantbruks- och landsbygdsfrågor är agronomerna väl införstådda i den problematik som utgör sektorns utmaning. Agronomprogrammens bakgrund och utveckling Agronomutbildningen har funnits vid Ultuna i mer än 160 år och under de senaste 80 åren har agronomexamen varit indelad i specialiseringar i form av inriktningar och numera i form av skilda program med gemensam examen. Detta är ingen slump utan beror på ett tydligt behov från näringslivet som främst söker specialistkompetens. Kunskapsstoffet inom den agrara sektorn ökar ständigt och behovet av specialistkompetens är nu större än någonsin. Dagens agronomexamen i form av 5 separata program med stor samverkan är enligt arbetsgruppens mening den tydligaste och mest anställningsbara som SLU har utverkat. Resan dit har varit lång och är resultatet av många års kontinuerlig utveckling. Fram till 1993 Under modern tid och fram till 1993 hade agronomprogrammet ett gemensamt första år som var lokaliserat till lantbruksskolor över hela landet. Det var den så kallade propodeutiska kursen Proppen. Ungefär hälften av tiden ägnades åt teori och hälften åt att göra praktik på en gård. Kursen gav en gemensam och grundläggande bas samt praktiska referenser som gjorde teorin mer förståelig när studenterna kom till universitetet för att specialisera sig på högre nivå. Systemet var emellertid kostsamt och baserades på studier som inte låg på universitetsnivå Efter att Proppen lagts ner ersattes den av en Lantbruksvetenskaplig grundkurs där studenterna under en gemensam termin i början av utbildningen skulle ges en överblick av den agrara sektorn på en mer akademisk nivå. Kursen mottogs av olika anledningar inte särskilt väl och gavs för sista gången Kursen blev emellertid startskottet för en rad försök att hitta bättre och mer kvalificerade samarbetsformer mellan agronomexamens inriktningar. Grundläggande ämnen såsom biometri, kemi, biokemi och cellbiologi samlästes delvis innan inriktningarna i årskurs 2 fullt ut delades upp i sina specialiseringar Under denna period jobbade man på SLU under parollen öppen ingång, där studenterna inom sina ämnesområden skulle få en ökad möjlighet att gå ut med olika examina (kandidat, magister och yrkesexamen). Under denna tid erbjöd agronomprogrammet ingen praktik eftersom systemet med obligatorisk men ej poänggivande praktik inte längre tilläts. Under 2006 infördes istället frivilliga praktikkurser som var såväl poänggivande som studiemedelsberättigande. Dessa praktikkurser var gemensamma för 3(23)

4 samtliga inriktningar och finns fortfarande kvar, och har blivit alltmer populära. Fortfarande låg programmets obligatorier på de grundläggande och teoretiska ämnena inom varje inriktning. Valfriheten under programmets senare del var desto större. Denna valfrihet medförde en otydlig bild av vad en agronom egentligen hade för kompetens. Examen fick kritik för att vara otydlig och för att sakna de specifika tillämpningar som näringslivet efterfrågade. Det gjorde att agronomernas anställningsbarhet ifrågasattes av näringslivet. En del av den kritik som fortfarande kan uppkomma kan ofta härledas till dessa tidigare examina Dagens agronomexamen skapades i och med Bolognaprocessen Syftet var att anpassa samtliga examina till 3+2 år, hitta optimala samläsningsmöjligheter med parallella generella program och samtidigt skapa en mer tillämpad profil på agronomexamen. Med de generella examina (kandidat och master) skulle en gemensam struktur byggas i Europa och studentmobiliteten skulle öka. Att regeringen inte biföll SLU:s begäran om att förlänga agronomexamen till 5 år var däremot ett bakslag och motvierades främst med att agronomernas arbetsmarkand var för god för att hålla kvar studenter i utbildning längre än nödvändigt. Det har emellertid gjort att agronomer idag endast erbjuds två examina inom ramen för programmen (kandidat- och yrkesexamen). De studenter som önskar kan sedan välja att läsa till en valfri termin på avancerad nivå och därigenom nå upp till kraven på masterexamen. I och med detta förändringsarbete blev de fyra dåvarande agronominriktningarna slutligen betraktade som egna program, med en gemensam examen. Vart och ett av programmen hittade samläsningsmöjligheter med generella program inom de egna ämnesområdena. Samtidigt ändrades examenskraven så att obligatorierna istället hamnade på så kallade agonomprofilerande kurser, d.v.s. kurser som anses mer tillämpade och ha en stark koppling till den agrara sektorn. Därigenom blev agronomexamen mycket mer tydlig och tillämpad än vad den hade varit förut. De tidigare kraven på obligatoriska kurser bland de grundläggande ämnena ersattes med mer generösa krav på poäng inom ämnesområden. Detta gjorde det enklare att tillgodoräkna kurser från andra program och lärosäten in i agronomexamen. Programmen är fortfarande relativt nya. Sedan starten 2007 har dessa nya studenter fått sin examen först under Vi har ännu så länge bara fått positiva indikationer på att dessa nya agronomer har tagits väl emot av näringslivet. Samordningen mellan programmen är väl utbyggd. Studenter från de numera 5 olika agronomprogrammen samläser i minst 35 hp kurser, varav drygt hälften sker på avancerad nivå. Studenter från alla agronomprogram läser översiktskurser inom varandras profilområden. På slutet genomför man ett stort gemensamt projekt ute i näringslivet inom ramen för en kurs som tränar kommunikation och projektledning. Möjligheterna till samläsning är emellertid större än så och t.ex. en husdjursagronom kan om de så önskar delta i upp till 80 hp samläsning med andra agronomprogram. 4(23)

5 Praktik är numera en frivillig del i agronomexamen. Trots det går ca 100 agronomstudenter ut i kvalificerad praktik varje år. De möts i seminarier efteråt och delar med sig av sina erfarenheter. I praktikkursen och i andra näringslivsinriktade kurser i slutet av utbildningen märker vi att dagens studenter har ett större självförtroende än tidigare, vilket troligen beror på en trygghet man efterhand känner inom den tydliga profilering som varje program får. Jämfört med tidigare har man i dag en tydlig identitet inom respektive program och det är tydligt vad man förväntas kunna. Vi ser också glädjande hur positiva arbetsgivarna är till våra studenters kompetens och färdigheter, både inom den agrara sektorn och ute i en bredare arbetsmarknad. Agronomernas kompetens Agronomexamen är mycket välkänd inom den agrara sektor som traditionellt anställer agronomer. Som nämnts tidigare är den ökade specialiseringen ett resultat av ökad efterfrågan från näringslivet. Specialiseringen är därför nödvändig för att agronomexamen ska kunna möta upp alla de krav som nuförtiden kan ställas på en agronom i arbetslivet. Dagens fem agronomprogram är att betrakta som fem skilda och specialiserade program med helt unika kompetenser. Den gemensamma examen kan jämföras med den för civilingenjör men agronomprogrammen har inte alls samma gemensamma bas utan har sin grund i helt skilda vetenskaper. Den agrara kopplingen finns i samtliga program och skapar på olika sätt grunden för en gemensam examen. Den agrara kopplingen och det unika kursutbudet bidrar båda till att göra agronomexamen konkurrenskraftig i förhållande till andra utbildningars examina inom närliggande områden. Agronomer konkurrerar på arbetsmarknaden t.ex. med biologer, civilingenjörer, civilekonomer, kulturgeografer, livsmedelsvetare av olika slag, lantmästare, veterinärer mm. Agronomprogrammens konkurrenskraft ligger till stor del i kombinationen av specialisering och en agrar kärna som anpassats till just denna specialisering. Specialiseringen behövs både för att möta arbetsmarknadens krav på kompetens, men också för att kunna konkurrera med närliggande examina. Den agrara kärnan är självklar i en agronomexamen och ligger på olika sätt inbakad i kursutbudet inom respektive program. Balansen mellan specialisering och agrar kärna behöver/ska inte se likadan ut mellan olika inriktningar av agronomexamen eftersom behovet av mängd och typ av agrar koppling inte ser exakt likadan ut. Den agrara kopplingen behöver också sättas in i sitt unika sammanhang inom varje programs specialisering och kan/ska därför inte heller enbart ges i programgemensamma kurser. Agronomexamen har enligt undersökningar ett gott rykte och en god arbetsmarknad. De flesta agronomer jobbar vidare med traditionella yrken inom sektorn. De är också eftertraktade som forskarstuderande på grund av sin specialistkompetens och kan efter att ha läst in lärarbehörighet arbeta med undervisning, speciellt vid något av landets ca 50 naturbruksgymnasier. 5(23)

6 Agronomer anses väl förberedda för att arbeta såväl regionalt, nationellt och internationellt, och inte minst i U-landsverksamhet där livsmedelsförsörjningen ofta är en central fråga. Agronomexamen Ekonomi Ekonomagronomer har en bred arbetsmarknad och man hittar dessa ekonomer inom de flesta större företag, myndigheter och organisationer inom sektorn. Ekonomagronomerna är även konkurrenskraftiga utanför den agrara sektorn och får i konkurrens med andra civilekonomer ofta jobb på myndigheter, banker, bokföringsbyråer, mäklarfirmor, revisionsbyråer mm, utan agrar koppling. Konkurrensen med civilekonomer är mycket tydlig, speciellt inom den bredare arbetsmarknaden utanför sektorn. Även inom sektorn söker man i regel personer med en examen på denna nivå. Om ekonomagronomer inte når upp till civilekonomnivå befaras denna examens konkurrenskraft att kraftigt försvagas, trots sitt i dag goda rykte. Agronomexamen Husdjur Husdjursagronomer tillhör tillsammans med mark/växtagronomer de agronominriktningar som har längst tradition och kanske därigenom en något tydligare agrar koppling än inom övriga agronomprogram. Husdjursagronomer återfinns till stor del inom traditionella agronomyrken såsom rådgivning, där balansen mellan tydlig specialisering inom husdjursvetenskap och agrar kärna är viktig. Man hittar husdjursagronomer inom en mängd företag, organisationer och myndigheter som har en koppling till den animala livsmedelsproduktionen eller på annat sätt är djurrelaterade. Exempel på sådana yrken kan vara husdjursrådgivare, djurskyddinspektör, genetiker, foderutvecklare, husdjurslärare, byggnadsrådgivare mm. Husdjursagronomer har med sina goda biologiska bakgrunder även visat sig vara konkurrenskraftiga utanför denna sektor och återfinns även inom t.ex. medicinföretag och inom miljöverksamhet. Agronomexamen Landsbygdsutveckling (LBU) Landsbygdsutvecklingsagronomer är den senaste inriktningen i agronomfamiljen. Endast ett par årskurser har examinerats men arbetsmarknaden har redan kunnat identifieras. En stor del av jobben med behov av denna kompetens återfinns inom olika anställningar som finansieras genom det omfattande landsbygdsprogrammet. Utbildningen bedöms ligga väl i tiden och fyller ett behov på arbetsmarknaden som till stor del är ganska nytt. Programmet har en unik sammansättning av kurser som inte återfinns i konkurrerande utbildningar. Bredden på arbetsuppgifter är stor och baserat på de erfarenheter man hittills har gjort så har LBUagronomerna en väl avpassad kompetens för att jobba med dessa frågor. LBU-agronomer ser ut att finna sin arbetsmarknad i såväl internationella (t.ex. ministerråd), nationella (t.ex. landsbygdsdepartementet) och regionala arbetsplatser (t.ex. Hushållningssällskap). Även om LBU-agronomer inte alltid måste jobba med agrara frågeställningar så säkerställer deras kompetens att dessa frågeställningar kan hanteras på ett tillfredsställande sätt när landsbygdsfrågor behandlas. 6(23)

7 Agronomexamen Livsmedel Agronomer med livsmedelsinriktning har en unik agrar kompetens som inte återfinns inom andra livsmedelsutbildningar. Kopplingen till primärproduktionen skapar en viktig länk i livsmedelskedjan som annars oftast saknas. Livsmedelsagronomer återfinns inom flera nivåer inom livsmedelsindustrin, inte enbart i direkt kontakt med primärproduktionen, utan också långt in i förädlingskedjan. Flera myndigheter (t.ex. livsmedelsverket) och organisationer som arbetar med livsmedelskvalité och livsmedelstillsyn anställer också livsmedelsagronomer. Samhällets allt större intresse för livsmedelsfrågor kombinerat med etiska aspekter och miljöfrågeställningar i produktionen gör livsmedelsagronomens kombinerade kompetens eftertraktad. Agronomexamen Mark/Växt Agronomexamen med mark/växtinriktning har en tydlig agrar koppling och en stor del av arbetsuppgifterna återfinns inom den traditionella agrara sektorn. Det kan röra sig om t.ex. rådgivning och kontrollverksamhet inom företag och myndigheter som arbetar med lantbruksfrågor med krav på denna kompetens. Länsstyrelsens landsbygdsenhet och jordbruksverkets växtskyddscentraler är vanliga arbetsplatser på myndigheter. Som rådgivare arbetar man gentemot landets lantbrukare, t.ex. på något av landets hushållningssällskap. På landets naturbruksgymnasier anställs dessa agronomer som lärare inom sitt specialområde. Även miljöproblematiken har visat sig ligga väl inom kompetensområdet. Efterfrågan på agronomer med mark/växtspecialisering är stor, större än vad SLU för närvarande kan leverera. Examenskrav 300 hp Valbara kurser 45 hp Examensarbete 30 hp Kandidatarbete 15 hp Agronomprofilerande kurser 90 hp Ämneskurser 90 hp Valbara kurser 15 hp Examensarbete 30 hp Kandidatarbete 15 hp Inriktningskurser 60 hp Gemensamma kurser 60 hp Ämneskurser 90 hp Valbara kurser 45 hp Examensarbete 30 hp Kandidatarbete 15 hp Inriktningskurser 60 hp Gemensamma kurser 60 hp Ämneskurser 90 hp OBS! En och samma kurs kan i examen endast ingå i en av nedanstående boxar. Valbara kurser utgörs av valbara programkurser. Stor valfrihet. Tillgodoräknande möjligt. Kandidatarbete och Examensarbete inom respektive huvudområde. Tillgodoräknande möjligt. Examensarbetet med agrar profil. Inriktningskurser är kurser med agrar profilering (lantbruksvetenskap) av stor betydelse för varje programs unika inriktning. Möjligt att ställa krav på obligatorier. Valfrihet önskvärd. Tillgodoräknande möjligt. Gemensamma kurser utgörs av övergripande agrart- eller yrkesrelaterade kurser (huvudsakligen obligatoriska) som ska läsas av samtliga agronomstudenter. Viss valfrihet möjlig. Tillgodoräknande möjligt men troligen svårt. Ämneskurser utgör den ämnesmässiga och allmänna basen för en önskvärd agronomexamen inom respektive huvudområde. Endast krav på poängomfattning inom basens olika delar. Ej krav på specifika och obligatoriska kurser. Tillgodoräknande möjligt. 0 Nuvarande Agronomexamen Ny Agronomexamen Nytt Agronomprogram Definitioner 270 hp 270 hp 300 hp 7(23)

8 Figur 1. Schematisk förklaring av gemensam examens- och programstruktur inom de 5 agronomprogrammen. I figur 1 framgår de examenskrav som gäller i dagsläget samt de krav som kommer att gälla baserat på uppdragets formuleringar. Längst till höger ses den definition av olika begrepp som arbetsgruppen har arbetat utifrån. Det formella examenskravet för en agronomexamen ligger kvar på 270 hp. Programmen föreslås emellertid att framöver omfatta 300 hp för att bättre harmonisera med kandidat- och masterexamen. Det är emellertid sannolikt att enstaka studenter även i framtiden kommer att vilja ansöka om en agronomexamen efter 270 hp avslutade studier. Inget tyder på att SLU kan neka en student denna examen. Arbetsgruppen har enligt uppdraget emellertid endast jobbat utifrån tanken att programmet även i fortsättningen kommer att vara poängmässigt överensstämmande med examenskraven, d.v.s. att en framtida agronomexamen kommer att omfatta 300 hp. För jämförelsens skull är de framtida examenskraven i figur 1 uppställda för såväl 270 som 300 hp. Ämneskurser Begreppet ämneskurser kvarstår och motsvarar i stort sett dagens krav i form av omfattning och innehåll. Kravet på 90 hp inom denna kategori utgör basen i varje agronomprograms unika inriktning. Förslaget sammanfaller i stora drag med vad man anser sig behöva för ämnesmässig bas i motsvarande kandidatexamen (se figur 2). hp 90 Husdjur Ämneskurser, 90 hp Mark/Växt Ämneskurser, 90 hp Livsmedel Ämneskurser, 90 hp hp Kemi/Biokemi (minst 5 hp vardera) - 15 hp Cellbiologi/Genetik/Mikrobiologi (minst 5 hp vardera) - 10 hp Matematik/Statistik (båda ska ingå) - 15 hp Djurfysiologi/Anatomi (minst 10 hp djurfysiologi) - 15 hp Nutrition - 10 hp Avel - 10 hp Etologi/Djurskydd (båda ska ingå) - 15 hp Kemi/Biokemi (minst 5 hp vardera) - 15 hp Cellbiologi/Genetik/Mikrobiologi (minst 5 hp vardera) - 15 hp Matematik/Statistik (minst 10 hp Statistik) - 15 hp Växtfysiologi - 15 hp Biogeofysik/Geologi/Hydrologi - 15 hp Mark-Kemi/-Fysik/-Biologi - 15 hp Kemi/Biokemi (minst 5 hp vardera) - 15 hp Cellbiologi/Genetik/Mikrobiologi (minst 5 hp vardera) - 15 hp Matematik/Statistik (minst 10 hp Statistik) - 15 hp Djurfysiologi/Växtfysiologi (minst 5 hp vardera) - 15 hp Livsmedelsmikrobiologi - 15 hp Naturproduktskemi 0 90 hp Ekonomi - FEK Ekonomi - NEK Landsbygdsutveckling Ämneskurser, 90 hp Ämneskurser, 90 hp Ämneskurser, 90 hp hp Matematik/Statistik (minst 5 hp vardera) - 30 hp Nationalekonomi -minst 10 hp Mikroteori -minst 10 hp Makroteori - 45 hp Företagsekonomi -minst 7,5 hp Marknadsföring -minst 7,5 hp Organisationsteori -minst 7,5 hp Redovisning -minst 7,5 hp Ekonomistyrning -minst 7,5 hp Sh-metod (vetenskapsteori) - 15 hp Matematik/Statistik (minst 5 hp vardera) - 30 hp Företagsekonomi -minst 7,5 hp Marknadsföring -minst 7,5 hp Organisationsteori -minst 7,5 hp Redovisning -minst 7,5 hp Ekonomistyrning - 45 hp Nationalekonomi -minst 20 hp Mikroteori -minst 10 hp Makroteori -minst 7,5 hp Metod (ekonometri...) - 60 hp Samhällsvetenskapligt ämne -minst 10 hp Sociologi -minst 10 hp Kulturantropologi -minst 15 hp Globala perspektiv - 30 hp Samhällsvetenskaplig metod -minst 10 hp Vetenskaplig metod -minst 10 hp Praktisk LBU-metodik Utav dessa 90 hp ska minst 60 hp vara inom huvudområdet Landsbygdsutveckling 0 Figur 2. Förslag på ämneskurser omfattande 90 hp i agronomexamen med inriktningen Husdjur, Mark/Växt, Livsmedel, Ekonomi (Företagsekonomi), Ekonomi (Nationalekonomi) samt Landsbygdsutveckling. 8(23)

9 Kravet anger ett visst antal poäng inom olika ämnesområden. Det ställs alltså inget krav på specifika kurser. Arbetsgruppen har ansträngt sig att harmonisera dessa krav så att de uttrycks på ett likartat sätt inom de fem programmen och att i möjligaste mån försöka hitta gemensamma moduler, för att underlätta studenternas mobilitet. Det bör alltså vara möjligt för studenter att utnyttja kurser ur ett program i ett annat programs examen. Man bör emellertid inte eftersträva en fysisk samläsning mellan programmen eftersom man då riskerar att förlora möjligheten att sätta kurserna i sitt ämnesmässiga sammanhang. Störst möjligheter till likställda krav har man hittat inom de tre naturvetenskapligt inriktade agronomprogrammen. Ämnesområdena Kemi, Biokemi, Cellbiologi, Genetik och Mikrobiologi anses kunna ges samma poängmoduler i dessa tre program. Även inom Matematik, Statistik och Fysiologi finns vissa möjligheter till att kunna samutnyttja kurser i examenskraven. Inom de båda samhällsvetenskapligt inriktade agronomprogrammen har man inte hittat motsvarande samutnyttjande, då dessa program har sin utgångspunkt inom skilda ämnesområden. Det är viktigt att kravet på ämneskurser överensstämmer med vad som faktiskt erbjuds i form av ett basutbud i varje programs ramschema. I dagsläget är det främst ämneskurserna som i ramschemat tenderar att svälla ut och inkräkta på den valbara delen i examen, något som har bidragit till känslan av att valbarhet saknas i flera av dagens program. I de flesta fall förslås därför ämneskraven ligga i 15 hp-moduler som kan motsvara faktiska kurser i ramschemat. I vissa fall kommer kurser att kunna kombineras så att 15 hp-moduler innehåller krav på ämneskurser som var för sig inte når upp till 15 hp. Överensstämmelsen mellan ramschema och krav på ämneskurser utesluter inte en progression inom de angivna ämnena. Det ska emellertid vara möjligt att ta ut en agronomexamen utan att behöva läsa mer av dessa ämnen än vad som anges som krav. Agronomprofilerande kurser Med agronomprofilerande kurser avser man kurser som har en tydlig agrareller yrkesrelaterad profilering. De utgör den gemensamma kärnan i en agronomexamen och samtidigt den specifika profil som varje agronomprograms inriktning syftar till. Dagens agronomprofilerande kurser har i de nya direktiven utökats från 90, till 120 hp. Man har samtidigt delat in denna kategori kurser i en gemensam del och en del som är specifik för varje inriktning. Utökningens storlek motsvaras av lika stora neddragning av den valbara delen i examen. Enligt direktiven ska 60 hp utgöras av gemensamma agronomprofilerande kurser (figur 3). I arbetsgruppens förslag har man valt att göra 45 hp obligatoriska och låta 15 hp utgöras av en valbar del. Den obligatoriska delen utgörs av en gemensam introduktionskurs (15 hp) som föreslås att direkt följas av en gemensam översiktskurs (15 hp). Hela första terminen kan på så sätt samläsas mellan de fem agronomprogrammen och därigenom uppfylls också kravet i uppdraget att planera för 30 hp samläsning under de två första åren av utbildningen. Det tredje obligatoriska momentet utgörs av en gemensam projektkurs under hösten i årskurs 4. Denna kurs motsvarar i 9(23)

10 stora drag det projekt som dagens agronomstudenter genomför inom ramen för kursen Projektledning och kommunikation för agronomer. Den valbara delen av de gemensamma agronomprofilerande kurserna utgörs till stor del av praktikkurser på olika nivå och med olika inriktning. På grundnivå finns i dagsläget praktikkurser som syftar till träning i praktisk husdjursskötsel samt kurser som avser att ge inblick i landsbygdsföretagens villkor. Det har länge varit ett önskemål att kunna erbjuda en praktikkurs för färdighetsträning inom lantbrukets växtodling. Det har visat sig vara svårt att erbjuda sådan praktik i SLUs egna anläggningar men man hyser ett stort hopp om att kunna initiera ett samarbete med landets naturbruksskolor. Motsvarande samarbete finns redan inom husdjurspraktiken. Arbetsgruppen efterlyser en sådan kurs och ser gärna att SLU avsätter resurser för att utveckla detta koncept. hp 60 Husdjur, Mark/Växt, Livsmedel, Ekonomi, Landsbygdsutveckling Gemensamma kurser, 60 hp OBLIGATORISKA GEMENSAMMA KURSER - 15 hp Introduktion - 15 hp Översiktskurs - 15 hp Projekt- och kommunikationskurs 30 0 VALBARA GEMENSAMMA KURSER - 7,5 hp Kvalificerad agronompraktik 1-7,5 hp Kvalificerad agronompraktik 2-7,5 hp Praktik - Lantbrukets husdjur 1-7,5 hp Praktik - Lantbrukets husdjur 2-7,5 hp Praktik - Landsbygdsföretag - 7,5 hp "Praktik - Växtodling" - 15 hp International Rural Development - 15 hp Tillämpad spetskompetenskurs - 7,5 hp Studieresa för Agronomer Figur 3. Förslag på gemensamma agronomprofilerande kurser omfattande 60 hp i agronomexamen. Utöver praktikkurserna finns förslag på ytterligare 3 valbara gemensamma kurser. En gemensam studieresa, företrädesvis initierad, planerad och genomförd i studenternas regi, föreslås omfatta 7,5 hp. Den kan med fördel kombineras med en valfri praktikkurs inom en och samma period. Arbetsgruppen ser gärna att fler studenter ges möjlighet att få en internationell inriktning i sin examen. Därför föreslås kursen International Rural Development (15 hp) som en gemensam valbar agronomprofilerande kurs. Slutligen vill arbetsgruppen gärna slå ett slag för den form av tillämpad spetskompetenskurs som tidigare har diskuterats i samarbete med näringslivet. Tidigare diskussioner har främst avsett att skapa en rådgivningskompetens som SLU i dag inte kan leverera och som enskilda arbetsgivare har svårt att på egen hand skapa efter examen. Syftet är att i samarbete skapa unika komptenskombinationer när studenter ur olika program tillsammans möter de främsta rådgivarna i landet. Från näringslivet har man sagt sig beredd att avsätta resurser för detta, med motiveringen att 10(23)

11 Svenskt lantbruk behöver en ny unik rådgivningskompetens med en övergripande kunskap om företagande, något som till stor del saknas i landet i dag. Kursen skiljer sig från befintliga praktikkurser genom att studenterna arbetar i grupp där syftet är att lära sig hur de olika agronomprorammens kompetenser på bästa sätt kan kombineras inom gemensamma projekt i arbetslivet. I figur 4 visas ett exempel på vilka inriktningsspecifika agronomprofilerande kurser som kan komma att gälla för agronomexamen med de olika inriktningarna. Dessa kurser ska utgöra den yrkesrelaterade och företrädesvis agrart inriktade bas som utgör kärnan inom vart och ett av de fem agronomprogrammens examina. Arbetsgruppen har föreslagit obligatorier som omfattar 30 hp och därtill 60 hp valbara kurser. Kursutbudet inom de inriktningsspecifika kurserna bör begränsas så att agronombegreppet inte riskerar att urvattnas genom en för stor variation inom kärnan för en och samma inriktning. Studenter bör ges möjlighet att inom examen få tillgodoräkna kurser utanför programmet om de anses uppfylla de krav som ställs på inriktningsspecifika agronomprofilerande kurser. hp 60 Husdjur Mark/Växt Livsmedel Inriktningskurser, 60 hp Inriktningskurser, 60 hp Inriktningskurser, 60 hp 30 OBLIGATORISKA INRIKTNINGSKURSER - 15 hp Livsm.prod. - Idisslare - 15 hp Livsm.prod. - Enkelmagade VALBARA INRIKTNINGSKURSER - 15 hp Häst/Hund/Katt - 15 hp Djurmiljö och byggnadsfunktion - 15 hp Besättningsutredning - 15 hp Vallfoderproduktion OBLIGATORISKA INRIKTNINGSKURSER - 7,5 hp Fältkurs i växtproduktion - 15 hp Växtproduktion - 7,5 hp Ekologi, floristik, entomologi VALBARA INRIKTNINGSKURSER - 7,5 hp Odlingssystem - 7,5 hp Växtskydd - 15 hp Marken i odlingen - 15 hp Åkerväxt. prod.bio. och odl.teknik, vallfoderproduktion - 15 hp Vattenvård, markvård, jordmåner och markanvändning OBLIGATORISKA INRIKTNINGSKURSER - 15 hp Animaliska Livsmedel - 15 hp Vegetabiliska Livsmedel VALBARA INRIKTNINGSKURSER - 15 hp Humannutrition - 15 hp Kvalitetsledning - Livsmedel - 15 hp Livsmedelskemi - 15 hp Våra Livsmedel 0 hp 60 Ekonomi - FEK Ekonomi - NEK Landsbygdsutveckling Inriktningskurser, 60 hp Inriktningskurser, 60 hp Inriktningskurser, 60 hp 30 OBLIGATORISKA INRIKTNINGSKURSER - 15 hp Lantbruksekonomi/Driftsplanering - 15 hp Produktionsekonomi VALBARA INRIKTNINGSKURSER - 7,5 hp Kooperation - 15 hp Nätverk i förädlingskedjor - 7,5 hp 1900-talets jordbrukspolitik - 15 hp Jordbruks- och miljöekonomi - 15 hp Forskningsmetodik - Masternivå OBLIGATORISKA INRIKTNINGSKURSER - 7,5 hp Jordbrukspolitik/Handel - 7,5 hp Tillämpad ekonomi - Jordbruk/Miljö - 15 hp Jordbruks- och miljöekonomi VALBARA INRIKTNINGSKURSER - 15 hp Produktionsekonomi - 7,5 hp Kostnads- och intäktsanalys - 7,5 hp 1900-talets jordbrukspolitik - 7,5 hp Miljöpolitik - 7,5 hp Internationell livsmedelsförsörjning - 7,5 hp Utbud/Efterfrågan - Livsmedel - 7,5 hp Förvaltning av Biologiska Resurser OBLIGATORISKA INRIKTNINGSKURSER - 7,5 hp Ekologi/Miljö - 7,5 hp Agrarhistoria - 15 hp Hållbar naturresursförvaltning VALBARA INRIKTNINGSKURSER - 7,5 hp Organisation/Ledarskap - Fallstudie - 7,5 hp Intern.Rural.Dev. - Field couse - 15 hp Entreprenörskap - 15 hp International Rural Development - 15 hp Ekonomistyrning I 0 Figur 4. Exempel på inriktningsspecifika agronomprofilerande kurser omfattande 60 hp i agronomexamen. 11(23)

12 Kandidatarbete och Examensarbete Arbetsgruppen föreslår inga större förändringar av det koncept som kandidatarbeten och examensarbeten utförs i. Kandidatarbetet genomförs med fördel i kursform och i samarbete med närliggande kandidatprogram. De ger agronomstudenterna en möjlighet till breddning utanför den annars så tydliga yrkesprofileringen. Det längre examensarbetet på avancerad nivå föreslås även framöver ha en tydlig agrar profil. Till skillnad från engelskspråkiga generella examensarbetena inom närliggande masterprogram, förslås agronomernas masterarbeten kunna skrivas och presenteras på svenska när målgruppen för detta är lämplig. Valbara kurser Den återstående delen av examen utgörs enligt UN:s uppdrag av valbara kurser. Valbara kurser bör utgöras av programkopplade kurser som anses lämpliga, men ej nödvändiga för examen. De är, tillsammans med valbara delar av de agronomprofilerande kurserna, tänkta att utgöra varje students möjlighet att skapa en unik profil. I en examen på 270 hp kommer den valbara delen att utgöras av 15 hp, vilket är en märkbar sänkning från dagens 45 hp. Med målet att nå en generell examen på 300 hp utgörs emellertid den valbara delen återigen av 45 hp. Om man räknar in den förslagna möjligheten till valbarhet inom de agronomprofilerande kurserna så utgörs det totala utrymmet valbara kurser i förslaget av 105 hp. En mycket stor del av de valbara kurserna utgörs av kursutbudet inom närliggande kandidat- och masterprogram, vilket sålunda utgör en del av den efterfrågade samläsningen med dessa. Från studenthåll finns en tydlig efterfrågan på att, utöver de korta översiktskurserna, ytterligare få fördjupa sig inom de övriga programmens innehåll. Arbetsgruppen föreslår därför att det som valbara delar erbjuds ett steg II-översiktskurs inom de olika agronomprogrammens ansvarsområden. Kurserna förslås omfatta 7,5 hp, för att i ramschemat enkelt kunna kombineras med olika praktikkurser och studieresor. Dessa kurser kan dessutom utgöra SLUs ansikte utåt i form av ett fristående kursutbud. De olika agronomprogrammen har redan nu identifierat ett antal kurser utanför det egna programmet, som skulle kunna bidra till en lämplig breddning av kompetensen. Därutöver föreslås generösa möjligheter till så kallat tillgodoräknande, d.v.s. att studenten efter prövad ansökan kan få ta med kurser som inte är programkopplade. Möjlighet till tillgodoräknande finns inom såväl ämneskurser som agronomprofilerande kurser. Obligatoriska kurser är av naturliga orsaker något svårare (men ej omöjliga) att på detta vis ersätta med andra kurser. Agronomexamen utan inriktning Ett av syftena med UNs uppdrag var att utreda vilka krav som bör ställas på en agronomexamen utan inriktning, d.v.s. en examen som inte faller inom de fem ovan beskrivna inriktningarnas examenskrav. Arbetsgruppen ser 12(23)

13 positivt på detta förslag och ser stora möjligheter för SLU att på detta sätt erbjuda nya agrart inriktade kompetenser i form av agronomexamen. Arbetsgruppen vill dock samtidigt poängtera att möjligheten till en agronomexamen utan inriktning inte får bidra till att göra agronomexamen otydlig. Agronomexamen utan inriktning ges ingen egen antagning till ett separat program. Examen ska istället ses som en möjlighet för studenter inom de fem befintliga agronomprogrammen att kombinera nya kompetenser. Ämneskurser Syftet med en agronomexamen utan inriktning är, såvitt arbetsgruppen kan förstå, att helt nya agrara kompetenser ska kunna uppstå. Konceptet ska även möjliggöra olika kombinationer av befintliga inriktningar samt en möjlighet att åter examinera agronomer med t.ex. teknikinriktning. Ur dessa perspektiv bör man inte ställa andra krav på ämneskurser, annat än att de kan leda fram till en lämplig kandidatexamen. Den enskilda studenten kan troligen själv motivera valet av grundläggande ämneskurser utifrån personligt intresse, lämplighet och senare förkunskapskrav. Agronomprofilerande kurser Ett absolut krav är att samtliga agronomer uppfyller kravet på gemensamma agronomprofilerande kurser. Det bör således ställas samma krav på gemensam introduktionskurs, översiktskurs och projektkurs som i de övriga programmens agronomexamina. Arbetsgruppen anser att även den valbara delen av de gemensamma kurserna ska väljas från samma kursutbud som för övriga agronomer. Kravet på inriktningskurser föreslås kunna uppnås på tre sätt. Nya kombinationer av befintliga agronomexamina kan uppnås genom ett fritt val inom samtliga agronomprograms inriktningskurser. En god agrar koppling uppnås lämpligen genom att i denna kategori godkänna steg II av de översiktskurser som diskuterats under rubriken valbara kurser ovan. Utöver dessa båda möjligheter anser arbetsgruppen det möjligt att efter prövning få tillgodoräkna andra kurser med tydlig agrar profilering som inriktningsspecifika kurser. Kandidatarbete och Examensarbete Såväl kandidatarbetet som det längre examensarbetet bör kunna genomföras inom valfritt ämnesområde. Man bör alltså inte begränsa vilka huvudområden som studenter kan använda, på annat vis än att arbetena ska kunna leda till relevanta kandidat- och masterexamina. Det längre arbetet ska givetvis ha samma krav på agrar profil som gäller för de övriga agronomexamina. Valbara kurser Arbetsgruppen föreslår att man i en agronomexamen utan inriktning i första hand ska välja bland de valbara kurser som ingår i de fem agronomprogrammens totala valbara utbud. Tillgodoräknande av andra kurser är efter prövning givetvis möjligt. 13(23)

14 Övrigt Vissa övriga krav måste också uppfyllas. Det gäller t.ex. kravet på minst 10 hp av vardera Samhällsvetenskap, Biologi och Teknik. Arbetsgruppen har i dagsläget dessvärre inte någon lösning för hur dessa krav ska kunna garanteras uppfyllda i en agronomexamen utan inriktning. De 18 punkterna Arbetsgruppen har så långt det har varit möjligt tagit hänsyn till listan med de 18 punkter som uppdraget pekat ut att beakta. Här nedan beskrivs hur varje punkt anses påverka eller påverkas av förslaget. 1. Agronomutbildningen planeras som en femårig utbildning med antagning till fem (5) program. (REB , pkt 10) Arbetsgruppen kan glädjande konstatera att man från ledningen har beaktat de argument som har framförts för att behålla nuvarande programutbud med separat antagning. Vi kan konstatera att det går att samplanera de fem agronomprogrammen enligt givna direktiv och troligen ändå behålla varje programs unika särart. 2. Agronomutbildningen leder till yrkesexamen och även till generella examina (kandidat och master). Yrkesexamen kan ges med inriktning, men även utan inriktning. Magisterexamen som generell utgång ska inte längre framhållas i utbildningsplanerna. (REB , pkt 10, 13) Planeringen av de nya programmen har tagit sin utgångspunkt i ett femårigt program, där yrkesexamen fortsättningsvis kommer att vara SLUs speciella signum. Vi vill dock höja ett varningens finger. Om yrkesexamen inte utökas för att motsvara det nya programmet längd, finns en risk att man ganska snart slutar att intressera sig för själva yrkesexamen och istället fokuserar på programmet som sådant. SLU är ett litet lärosäte och överlever till stor del genom att erbjuda yrkesexamina som inte kan fås någon annanstans. SLUs framtida styrka ligger således till stor del i att bibehålla intresset kring sina yrkesexamina. Arbetsgruppen anser det vara av stor vikt att SLU fortsättningsvis arbetar hårt för att få våra yrkesexamina förlängda, innan vår unika fördel tas ifrån oss eller försvinner i allmän konkurrens från andra lärosäten. 3. Examensmålen (enligt Förordning (1993:221) för Sveriges lantbruksuniversitet) anger de innehållsmässiga utgångspunkterna för agronomutbildningen. Arbetsgruppen ser ingen anledning till oro i denna fråga. Förordningen styr dagens examensmål och kommer att göra så även i det nya förslaget. Tiden för projektet har däremot inte medgivit att vi har kunnat titta närmare på programmens examensmål, endast dess examenskrav. Detta bör man givetvis återkomma till när programmens utformning är mer klarlagda. 14(23)

15 4. Agronomutbildningen ska planeras för minst 60 hp samläsning, varav minst 30 hp i början av utbildningen (årskurs 1-2). (REB , pkt 14) I det givna förslaget visas på möjligheten att uppnå 60 hp samläsning, varav 30 hp sker redan den första terminen. Arbetsgruppens tolkning av samläsning ger utrymme för en viss valbarhet, även inom de gemensamma kurserna. 5. En inriktning definieras av krav på specifika kurser. En utgångspunkt är att dessa krav omfattar 60 hp för respektive inriktning. I uppdraget ingår att ge förslag på vilka krav som bör ställas på en agronomexamen utan inriktning. (REB , pkt 10, 13) Den programspecifika kärnan i varje program definieras främst genom de agronomprofilerande inriktningskurserna. Samtliga program har pekat ut obligatoriska inriktningskurser i lika omfattning. Arbetsgruppen anser det inte självklart att man har en samsyn i fråga om mängden obligatoriska inriktningskurser eftersom den agrara kärnan ser olika ut och har olika omfattning i de fem programmen. Men en sådan samsyn kan bidra till en ökad förståelse för agronomexamens uppbyggnad. Man bör även för tydlighetens skull hålla ned antalet poäng som definieras som inriktningsspecifika för att undvika urvattning av respektive agronomprograms kärna. Agronomexamen utan inriktning är inte enbart beroende av dessa så kallade inriktningsspecifika kurser. Ett förslag på hur man ska hantera frågan i sin helhet återfinns tidigare i denna rapport. 6. Krav på ämneskurser kvarstår för inriktningarna. En utgångspunkt är att dessa krav omfattar 90 hp för respektive inriktning. Se förslag och motivering för respektive examensinriktning samt agronomexamen utan inriktning ovan. 7. Alla agronomer ska ges utbildning som omfattar (REB , pkt 19) i) 10 hp samhällsvetenskapliga ämnen, t.ex. ekonomi och samhällsplanering, ii) 10 hp biologi med fokus på produktion och miljökonsekvenser, iii) 10 hp teknik i vid mening med fokus på produktionssystem. Ämnesområdena Samhällsvetenskap och Biologi anses uppfyllas av samtliga fem agronomprogram i dag. En stor del av uppfyllandet av dessa krav faller tillbaka på de så kallade översiktskurserna, som delvis är obligatoriska. I det nya förslaget kommer översiktskurserna att minska i omfattning, men samtidigt föreslås samtliga bli obligatoriska. Detta gör det möjligt att säkerställa den komptens som varje enskild agronom får. Teknikområdet är inte lika självklart uppfyllt inom samtliga programs examina. Utmaningarna är tydligast inom Agronomprogrammen Ekonomi 15(23)

16 och Landsbygdsutveckling där teknikinslaget med inriktning mot produktionssystem inte är lika naturligt som inom övriga program. För husdjursagronomer tas inomgårdsmekanisering upp i ett flertal kurser. För mark/växtagronomer består motsvarande teknik av fältmaskiner och lagringsteknik. Livsmedelsagronomer stöter naturligt på olika processtekniker inom sitt kursutbud. Arbetsgruppen har inte i detalj tagit fram ett förslag på hur detta krav bäst löses. Vi hänvisar istället till projekt 4c som en annan arbetsgrupp har arbetat med under våren och som i sin rapport närmare går in på tänkbara lösningar. 8. Varje agronomprogram ska ha ett genomtänkt koncept för hur samverkan med den sektor eller bransch som utbildningen är fokuserad mot ger ett mervärde till i första hand utbildningen och studenterna. Alla utbildningsprogram som börjar på grundnivå bör sammantaget innehålla minst 15 hp (10 veckor) som utgörs av praktik, studieresor eller på annat sätt genomförs utanför campus eller i samverkan med extern part. (REB , pkt 17) Agronomprogrammen erbjuder redan i dag ett ganska brett utbud av praktikmöjligheter. Ungefär 100 agronomstudenter genomför varje år Kvalificerad agronompraktik. Ca 30 studenter följer kursen Praktik Lantbrukets husdjur och ett 10-tal studenter har under sommaren 2014 läst den nya praktikkursen Praktik Landsbygdsföretag. Förutom dessa befintliga praktikkurser föreslår arbetsgruppen att en grundläggande praktikkurs med växtodlingstema ska tas fram. Samtliga agronomprogram har studieresor/studiebesök i olika omfattning inom dagens kursutbud. Studiebesök med samtliga agronomstudenter samtidigt innebär dock vissa logistiska problem. Arbetsgruppen förslår att man arbetar fram en speciell kurs för studieresa. Denna resa kan lämpligen vara initierad, planerad och genomföras i studenternas egen regi. Sådana koncept har funnits inom agronomprogrammen förut och har varit lyckosamma. Tidigare i rapporten förslås en tillämpad spetskompetenskurs kunna ge en ypperlig möjlighet till verklighetsbaserad näringslivsanknytning. Det koncept som har diskuterats har gällt rådgivningskompetens, men konceptet kan säkert tillämpas även inom andra yrkesinriktningar. Projektkursen i årskurs 4 ger studenter en god möjlighet att få näringslivsanknytning. Projekten är initierade av näringslivet och studenterna jobbar företrädesvis i blandade grupper med studenter ur olika agronomprogram. Detta har under flera år varit ett mycket uppskattat moment i agronomutbildningen. 9. Studieresa kan med fördel ingå i de agronomgemensamma kurserna. En studentdriven studieresa ger träning i planering och projektledning samtidigt som den ger en efterfrågad kompetens om sektorns näringsliv (se beskrivning ovan). 16(23)

17 10. Projektkurs med projektledning ska även fortsättningsvis ges i slutet av agronomutbildningen där studenterna verkar i blandade grupper. En gemensam kurs i projektledning med ett programöverskridande projekt är även fortsättningsvis planerad att genomföras i början av årskurs Praktik ska ges utrymme i ramschemat, men inte vara obligatoriskt. Praktik ska erbjudas för alla inriktningar på både grundoch avancerad nivå. För närvarande erbjuds praktik på såväl grund- som avancerad nivå. Konceptet med dessa praktikkurser har funnits sedan 2006 och allt fler studenter använder denna frivilliga möjlighet till praktisk färdighetsträning. RAG har under flera år sökt efter möjligheter att även kunna erbjuda praktik inom praktisk växtodling. SLU kan tyvärr inte erbjuda sådan praktik inom den egna verksamheten. Av kvalitetsskäl letar man efter en samarbetspartner som kan erbjuda praktisk träning inom agrar växtodling med en garanterad pedagogik. Sveriges ca 50 naturbruksskolor är ett rikstäckande nätverk som eventuellt kan bli denna samarbetspartner. Arbetsgruppen föreslår att man från SLU avsätter resurser för att om möjligt få ett sådant eftertraktat samarbete till stånd. 12. I uppdraget ingår att undersöka möjligheten att utnyttja SLU:s campus i Skara i agronomutbildningen. Skara erbjuder en närhet till näringsliv och praktisk lantbruk som med fördel kan tas tillvara inom agronomprogrammen. Flera institutioner har verksamhet på plats, vilket underlättar möjligheterna till samarbete. Avståndet mellan campus i Uppsala och Skara är givetvis ett problem, när det gäller att bedriva regelrätt undervisning på plats i Skara. Arbetsgruppen ser emellertid en stor potential när det gäller examensarbeten, praktik och studieresor i Skara. 13. Självständiga arbeten ska fortsatt finnas i nuvarande omfattning på grund- respektive avancerad nivå. Arbetena kan göras inom de huvudområden som nuvarande agronomutbildning omfattar. Kursplaner för självständiga arbeten (examensarbeten) ska vara SLUgemensamma för respektive huvudområde. (REB , pkt 24) Arbetsgruppen ser inga problem med att även fortsättningsvis genomföra såväl kandidatarbeten som längre examensarbeten inom ramen för agronomprogrammen. Gemensamma målbeskrivningar bör gälla för alla kursplaner inom liknande ämnesområden, där så är tillämpligt. Det är emellertid viktigt att kontrollen och engagemanget för examensarbeten ligger ute på de institutioner som faktiskt operativt genomför dem. 17(23)

18 14. Valfrihet inom utbildningen (REB , pkt 26, 27) i) En sammanhängande termin på grundnivå ska ges med kurser utan obligatoriekrav. ii) En sammanhängande termin på avancerad nivå ska ges med kurser utan obligatoriekrav. Terminerna utan obligatoriekrav ska ge studenterna möjlighet att lämna campus för bl.a. utbytesstudier och praktikkurser. Den korta behandlingstiden har inte gett arbetsgruppen möjlighet att i detalj planera för ett ramschema som med säkerhet uppfyller kravet på en meningsfull termin utan obligatorier på såväl grund- som avancerad nivå. Inget av programmen ser några större svårigheter på avancerad nivå. Studenterna efterfrågar mer tillämpningar tidigare i utbildningen samtidigt som SLU måste garantera möjligheten till ändamålsenliga kandidatexamina inom våra huvudområden. För att en termin utan obligatorier ska vara meningsfull för utbyten bör den inte innehålla några ämneskurser som är svåra att ersätta eller centrala agronomprofilerande kurser. Utbyten bör dessutom företrädesvis göras på avancerad nivå eller sent på kandidatnivå. Arbetsgruppen anser det vara tveksamt om man kan erbjuda total valfrihet under en hel och gemensam sammanhängande termin sent på grundnivå. Det efterfrågade ämnesfokuset och tillämpningarna tidigt i en lång yrkesutbildning anses viktigare än att på grundnivå erbjuda terminer utan tydligt fokus för programmet. Om tolkningen tillåter att studenter söker efter centrala kurser vid andra lärosäten så blir det betydligt lättare att tillskapa en sådan termin. Frågan får lyftas på nytt när förutsättningarna för planeringen har kommit en bit längre på väg. 15. I samband med omarbetning av ramscheman ska kurser omfatta 15 hp och ges på heltid i en period alternativt ska två kurser om vardera 7,5 hp erbjudas i en period. (REB , pkt 34, 35) Arbetsgruppen har i sina diskussioner utgått ifrån principen att det framtida kursutbudet ska omfatta kurser om 15 hp, alternativt 7,5 hp heltid. 16. I uppdraget ingår att bedöma och tillvarata möjligheter till samläsning med de generella utbildningsprogram som finns respektive föreslås inom närliggande områden på grund- och avancerad nivå. Arbetsgruppen ska beakta de förändringsförslag som framförs av de fakultetsövergripande planeringsuppdragen (REB , planeringsuppdrag 2.a 2.e, 3.a 3.e samt 4.c). Då det i dagsläget inte finns några beslut om vilka övriga utbildningsprogram som ska ges vid SLU så har arbetsgruppen valt att inte prioritera denna fråga i nuläget. Det ses som nödvändigt att samordna sig med andra utbildningsprogram, under förutsättning att det inte försvårar möjligheten till optimerad studiegång inom agronomprogrammen. Ur många hänseenden föredrar arbetsgruppen en bibehållen samordning med närliggande generella program eftersom detta ger den ämnesorientering som det stora flertalet studenter eftertraktar när de söker in till något av de specialiserade agronomprogrammen. 18(23)

19 Inom Agronomprogrammet Husdjur har man hunnit med att titta på möjligheten till samordning. Trots införandet av nya agronomgemensamma kurser i början av programmet ser man rimligt stora möjligheter till samordning av ämneskurser med kandidatprogrammen i Etologi och djurskydd samt i Husdjursvetenskap. På avancerad nivå hoppas man kunna erbjuda ett tämligen stort utbud av valbara masterkurser inom ramen för agronomexamen. Det är en förhoppning att övriga agronomprogram kommer att finna motsvarande möjligheter till samordning med närliggande generella program. Tidsramarna för detta projekt har inte tillåtit arbetsgruppen att i större utsträckning införliva övriga planeringsuppdrag i analysen. Här nedan följer dock en del kommentarer i de frågor som arbetsgruppen anser vara mest relevanta. I frågan om ämnesbredd inom Biologi (uppdrag 2.a) är man inom arbetsgruppen överens om att SLU knappast tjänar på att försöka eftersträva en generalisering av sina unika program i ämnet Biologi. SLU bör eftersträva att fokusera och nischa sig inom de områden som efterfrågas och som med fördel kan ges vid vårt lärosäte. Vi ser stora risker i att tappa vår profil om vi eftersträvar en likriktning med de större lärosätenas mer allmänna utbildningsprogram. Frågan om ämnesbredd i Biologi berör främst Agronomprogrammet - Mark/Växt som i sin examen t.ex. saknar ett omfattande zoobiologiskt innehåll. Med införandet av det föreslagna steg II av översiktskursen inom husdjursproduktion kan situationen bli något mer realistisk. Ämnesbredd inom kandidatprogram i nationalekonomi och företagsekonomi (uppdrag 2.c och 2.d) är givetvis av betydelse inom Agronomprogrammet Ekonomis båda examensinriktningar (NEK och FEK). Det är viktigt att generell kandidatexamen inom dessa huvudområden kan erhållas genom Agronomprogrammet Ekonomi. Planeringsuppdrag 2.e tar upp frågan om kandidatprogram i Biologi. Arbetsgruppen ser inga hinder i rapporten. De föreslagna utbildningarna ligger i vissa avseenden nära Agronomprogrammen Husdjur och Mark/Växt och samordningsmöjligheter är tydliga. De föreslagna masterprogrammen i uppdrag 3.a-3.e har inte analyserats i detalj. Ur arbetsgruppens utgångspunkt är det viktigt med samordning, främst i de valbara delarna av kursutbudet. Det är också viktigt med tydlighet, där varje examen fyller en unik funktion och inte överlappar med andra. Paneringsuppdrag 4c behandlar innehållet av teknik, biologi och samhällsvetenskap inom flera av SLUs yrkesutbildningar. Denna fråga har redan diskuterats under punkt 7 ovan. Arbetsgruppen instämmer i innehållet i rapporten för uppdrag 4.c. 19(23)

20 17. Såväl ekonomiska som kvalitetsmässiga aspekter ska anslyseras i förslagen. För att få en uppfattning om resurseffektiviteten bör översiktliga förslag om ramscheman innehålla en uppskattning av kurs- och student-volymen i gemensamma moment/kurser och motsvarande beräkning för de moment/kurser som förslagen avser ersätta. I de obligatoriska gemensamma kurserna beräknas studentantalet hamna på ca 150 studenter, vilket är en för SLU mycket stor studentgrupp. Stora studentgrupper ger givetvis möjlighet till vissa rationaliseringsfördelar. Samtidigt uppstår tydliga begränsningar i fråga om pedagogik och flexibilitet (lärosalar, studiebesök, handledning ). Arbetsgruppen ser det som viktigt att man i möjligaste mån värnar om ämneskopplingen inom varje program i så många kurser som möjligt. Det är viktigt att studenterna känner en tydlig koppling till det valda programmet genom hela sin utbildning. Detta gäller inte minst i de grundläggande ämneskurserna. Omläggningen kommer givetvis att kosta betydande insatser, såväl i pengar som i arbetstid. Den administrativa planeringen av ett helt nytt kursutbud, tillskapandet av fungerande kurser samt betydande kostnadsökningar under genomförandet kommer utan tvekan att bli betydande. Vi pratar om åtskilliga miljoner kronor bara för att göra om och lansera kursutbudet enligt UN:s önskemål. Det är inte relevant att i dagsläget göra beräkningar av detta eftersom det med tillgänglig information inte kan bli annat än kvalificerade gissningar. En sådan uppskattning kan göras när mer information finns tillgänglig. Det kan emellertid vara värdefullt att lyfta fram de kostnadsposter som kan anses betydande. PLANERING: Under planering inräknas främst personalkostnad för studierektorer, arbetsgrupper, nämnder, kursledning, examinatorer, lärare och administrativ personal för att skapa fungerande kurser. Då det rör sig om en omfattande process med ett mycket stort antal kurser så blir givetvis personalkostnaderna mycket omfattande. PEDAGOGIK: Tillskapandet av nya gemensamma kurser och kurser i helt nya kursmoduler ställer givetvis nya krav på den använda pedagogiken. Lärarkontakt och handledning behöver ses över. I de kurser som kommer att få stora studentgrupper blir detta en extra stor utmaning. Även inom denna kostnadspost rör det sig huvudsakligen om personalkostnader. FÖRLORAD SAMLÄSNING MED GENERELLA PROGRAM: Dagens programutbud är på många sätt optimerat ur samläsningssynpunkt, där yrkesprogram till stora delar samläser med närliggande generella program på SLU och UU. Arbetsgruppen är oroad över att kostnaden för förlusten av denna samläsning troligen kommer att bli högre än de eventuella vinster som kommer att kunna göras i form av samläsning mellan de olika agronomprogrammen. Kurserna inom de generella programmen kommer att fortsätta ges även utan agronomernas medverkan. De tänkta besparingarna i form av ökad samordning av agronomprogrammen är alltså troligen inte ett sätt att spara pengar utan blir snarare ett sätt att flytta fokus bort från specialisering och ämnestillhörighet, något som riskerar att drabba 20(23)