i jesu namn, där är min frälsning

Transkript

1 i jesu namn, där är min frälsning

2 till liv evangelisk-luthersk missionstidning organ för missionssällskapet bibeltrogna vänner evangelisk-luthersk mission sv nordöstra skånes missionsförening kristna ungdomsförbundet i sydsverige ägare och utgivare föreningen till liv postadress till liv box stockholm telefon fax besöksadress upplandsgatan 43 stockholm ansvarig utgivare nils-göran nilsson redaktör sam-arne nilsson redaktionsråd lars göran brandt fredrik carlsson roland gustafsson grafisk formgivare cia andersson prenumeration 12 nr/år 250:- studerande med eget boende betalar 150:- postgironummer annonser ring fax senast den 10:e månaden före utgivning utgivningsort stockholm tryck norra skåne offset hässleholm omslagsbild ann-mari wiberg 1:a årgången issn citera oss gärna, men var god ange källan 2 Redaktören har ordet foto: per runeson Värderade läsare! Välkommen till sidan två! Den fungerar som förstuga till den nya tidningsvåning vi nu flyttat in i. Var så god och stig på! Hoppas Du kommer att känna Dig som hemma! Från tamburen kommer vi direkt in i en rymlig matsal. Där ska det serveras märgstarka rätter, det har vi lovat. Och det kommer att finnas salt på bordet. Får jag föreslå att Du slår Dig ned där till att börja med. Sen är Du välkommen in i den svit av mindre rum som ligger längre in i våningen. De är lite olika möblerade. I något rum förvarar vi antikviteter som vi ärvt från fäderna. Men lägg märke till att de är på intet sätt förbrukade. Allt är användbart. Vissa kammare erbjuder god utsikt över omvärlden, medan andra lämpar sig bäst för avskild begrundan. Allra längst in finner Du förvaringsutrymmen. Vi håller fortfarande på att ordna hyllorna i garderoben, så att Du lätt ska kunna finna vad Du söker. Vi är naturligtvis medvetna om att alla artiklar som förvaras här inte kan vara av omedelbart intresse för varje gäst, men vi är angelägna om att hålla ett brett sortiment för att kunna tillfredsställa så många som möjligt. Än en gång: Välkommen- i Jesu namn! Välkommen in

3 Till att börja med I Jesu Namn Rubriken är Nyårsdagens tema, som vi finner i almanackan också i år. Än en gång får vi börja med detta välsignade ämne I Jesu namn. Längst ned på januarisidan står en bön: Giv, o Jesu, fröjd och lycka! Det är den enda sanna lyckan att lära känna Frälsaren, som fick namnet Jesus. Ängelns budskap till Josef löd ju: Du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder. I en sång av O A Welin står det: I Jesu namn där är min frälsning. I Faderns råd min sällhets grund och Jesu blod den lösepenning varpå hans nåds- och fridsförbund är mig beseglat av Guds Lamm i blodig död på korsets stam. Du som läser dessa rader håller i din hand en ny tidning. Namnet på tidningen säger oss något som hör ihop med Jesu namn. Rättfärdiggörelse till liv har kommit över alla människor genom en rättfärdighet, genom Kristi rättfärdighet. I honom lever vi, rör oss och är till. I Jesu namn uppmanas vi bedja. Inför Gud får vi komma med borgesmannens namn. Han är vår försvarare när Fadern. Att börja ett nytt år i Jesu namn innebär rätt perspektiv på livet. Livet har vi i och genom honom, som har frälst oss och erbjuder oss att ta emot Livet. Den som är född på nytt lever i trosförening med Jesus, i syndernas förlåtelse i Guds rike, som aldrig tar slut. Livet har börjat och upphör aldrig om inte vi själva avbryter det. Tänk att leva i evighet med Jesus! Han älskar alla och alla människor borde lära känna honom som är syndares vän. Tidningen Till Liv ges ut, för att om möjligt många ska nås av budskapet om frälsning, om liv och evig salighet. Det är möjligt därför att i Jesu namn erbjuds liv och salighet åt människor som i sig själva är ofullkomliga, som är födda i synd, oförmögna att själva resa sig ur syndens mörker och värda evig fördömelse. I honom var liv och livet var människornas ljus och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Det kan se ut som om endast mörker råder när vi ser ut över vårt land. När vi ser allt det onda som finns så nära oss och inom oss. Då får vi komma ihåg att se på Jesus som har övervunnit och segrat över synden, döden och djävulen och erbjuder oss att ta emot nåd och förlåtelse för sin egen skull. I Jesu namn vill vi ge ut tidningen Till Liv med visshet om att alla människor är återlösta med Kristi blod. Vi behöver också läsa om att Guds rike finns i Skandinavien, i Afrika, i Peru och att evangelium ska nå alla folk och så ska slutet komma, då Jesus kommer tillbaka, för att döma levande och döda. nils-göran nilsson ansvarig utgivare innehåll redaktören har ordet 2 till att börja med 3 nils-göran nilsson att leva i jesu namn 4-6 jan johansson rätt bruk av jesu namn 6-7 josef imberg livsviktigt 8-10 gunnel hjort budskapet måste vidare per-martin hjort presentation av bv:s mission i utlandet jesu namn-ett motgift mot döden ove bengtsson från fäderna saxat 18 med gud på dagis lotta wirth 1997 i jesu namn ingvar göth reflektionen om bönhörelse rune imberg missionsnytt recension 26 annonssidor

4 Jesus för världen givit sitt liv, Öppnade ögon, Herre, mig giv. Mig att förlossa offrar han sig, Då han p Att leva i Jesu namn jan johansson Vi ser honom i Getsemane, där han ligger framstupa med ansiktet mot marken. Ensam utkämpar han en bönekamp med sin Far i himlen. De lärjungar som borde vaka och kämpa med honom ligger och sover. Endast Judas Iskariot är i verksamhet denna stund. Men inte heller från det hållet kan Jesus vänta sig något stöd, för Judas har ställt sig i den ondes tjänst. Plågad av mänsklighetens djupaste ängslan och ångest ber Jesus att bli förskonad från denna stund (Mark. 14:35). Tre gånger ber han att få slippa tömma Guds vredeskalk, men han tillägger varje gång: inte som jag vill utan som du vill. Varav denna ångest och ängslan? Varför finns det inte en enda människa vid hans sida, inte ens Johannes, som legat vid hans bröst tidigare på kvällen, eller den ivrige Petrus, som bedyrat sin trofasthet? Varför bävar han så inför stunden? Jesus vet att han nu skall komma inför den Helige och Rene i ditt och mitt namn, i hela mänsklighetens namn. Han skall nu möta Gud i egenskap av Jan, Hitler, Moder Teresa och alla andra syndare. Han skall nu stå till svars för allt det som kan förknippas med våra namn. Det är därför han lider sådana obeskrivliga kval. Och det är därför som ingen människa kan hjälpa honom. På vilket sätt skulle vi väl kunna det? Vi som är orsaken till hans ångest både genom vad vi är i oss själva och genom allt det som vi gjort och gör. Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott (Rom. 7:18). Nå, hur gick det då? Gud vare pris och ära! Han bönhörde sin älskade Son där i Getsemane Faderns vilja skedde! När Jesus har kämpat färdigt i bönen, går han till sina lärjungar och förkunnar att stunden har kommit (Mark. 14:41). Stunden då alla människors synder skall utplånas som skuld inför Gud (Hebr. 9:26). Jesus är nu beredd att gå den tunga lidandesvägen ända till döden på korset. In under Guds vrede över synden, ja, ända in i gudsövergivenhetens totala mörker, där ännu ingen människa varit under detta jordeliv. Och allt detta drabbar honom just därför att han kommer inför Gud i ditt och mitt namn! Måtte nu ingen människa försöka leva och komma inför Guds ansikte i eget namn det är detsamma som att trampa Jesu blod under fötterna. Och det slutar inte väl. BYT NAMN! Det är ju ganska vanligt att t. ex. kända brottslingar som vill börja ett nytt liv också byter namn. De vill bli av med den belastning som är förknippad med det gamla namnet och börja om med ett rent namn. De har insett att det gamla namnet talar emot dem. Det talar ju om brott och skuld. Så är det också på det andliga området. Ingen människa vill leva i Jesu namn så länge hon inte inser vilken belastning det egna namnet är. (Detta som de gamla kallade för syndakännedom.) Jesus kan väl få vara en förebild, men att verkligen leva i hans namn att lämna alla egna förtjänster och dygder till förmån för hans det behövs ju inte. Inte förrän man kommer dithän att man måste börja om på nytt, lämna det gamla livet och börja leva det nya, i en daglig omvändelse. Då är det gott att få börja i ett nytt, rent och fläckfritt namn. Du och jag slipper att fundera ut något namn, Gud har redan gett oss namnet som en gåva namnet Jesus. Det är också det enda namn som håller inför Gud. När en syndare kommer inför Gud i Jesu namn, ser Gud ingen syndare, han ser en lem i Kristi rena, rättfärdiga kropp. Han ser ingen enda av syndarens brister, han ser endast Kristi fullkomlighet. Kan du fatta det? Knappast. Men du får omfatta det i tron. VÄLKOMMEN I JESU NAMN Du är i detta ögonblick välkommen att träda fram inför den Helige Guden i Jesu namn. I stället för alla dina skulder får du tillräkna dig alla Jesu tillgångar. Så länge du är kvar här på genom honom, lycklig och fri, Vill jag hans egen evigt nu bli. Tag mig då, Herre, upp till ditt barn 4

5 å korset dör och för mig. O, vilken kärlek, underbar, sann! Aldrig har någon älskat som han. Frälst jorden kommer du varje dag att vara syndare, och därför kommer du också att synda. Men du slipper skörda död och förbannelse av dina synder. I stället får du skörda liv och välsignelse av Jesu död och uppståndelse. Du får leva i Jesu namn, och med Paulus bekänna: Nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig (Gal. 2:20). Det innebär också att det gamla namnet inte längre har juridisk status på det andliga området. När djävulen kommer och anklagar dig för synder och brister får du frimodigt hänvisa till att du inte längre lever i det gamla namnet. Det duger varken till att sätta upp skulder eller tillgångar på. Du lever nu i Jesu namn, och då är djävulen ute i ogjort väder. För Jesu namn borgar för att din skuld är borta och i det namnet är du gränslöst rik. Du har tillgång till själva himlen. INFÖR MÄNNISKOR Men saken har också en annan sida som inte kan skiljas från den redan berörda. Det är nämligen så, att den som börjat leva i Jesu namn inför Gud, även skall övas i att leva i Jesu namn inför medmänniskorna. Detta är en svår, men nödvändig övning, som ingen människa blir färdig med här på jorden. Den är inte nödvändig i den betydelsen att den utgör grunden för min frälsning, men den är en ofrånkomlig följd av att jag funnit frälsningen i Jesu namn, att det inte längre är jag som lever, utan Kristus lever i mig. För där han lever, där blir det en kamp mot synden och den gamla människan, det gamla jaget. Där förnyas man till ande och sinne (Ef. 4:23). Jesus ställer sig aldrig i syndens tjänst (Gal. 2:17). Han lånar heller inte ut sitt namn till något sådant. Den människa som menar sig leva i Jesu namn, men ändå fortsätter att leva i synden och låter den gamla naturen styra ord och handlingar, den människan bedrar sig själv. Hon lever inte i Jesu namn vare sig inför Gud eller människor. Hon lever fortfarande i eget namn. Därför säger Jesus: Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv (Luk. 9:23). Inför Gud sker det när jag ger upp alla tankar på att på något sätt bidra till frälsningen och tar min tillflykt till Jesus som min Frälsare. Inför människor sker det när Frälsaren också får vara Herre i och över mitt liv. Då lever jag inte längre som mitt gamla jag vill utan som Jesus vill. Jag lever inte i eget namn utan i Jesu namn, och det är oerhört befriande för den nya människan. Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn (Kol. 3:17). Vad innebär då detta i praktiken? Vi skall här antydningsvis se på tre situationer. OFÖRRÄTTER Lever jag i eget namn måste jag ju hämnas oförrätten; jag måste försvara mig. Visa vem som har rätten på sin sida! Det är det naturliga för mitt gamla jag. Men lever jag i Jesu namn, så slipper jag allt det där! Det gäller ju faktiskt inte mig och mitt namn. Det gäller ingen mindre än Jesus! Därför säger han: Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren (Rom. 12:19). Därför slipper jag att stå emot den som är ond, och får lämna hela saken åt Herren. Han dömer varken för hårt eller för milt. Han dömer rättfärdigt. Själv behöver jag endast förlåta som Gud i Kristus har förlåtit mig. Och då behöver jag inte fundera över i vilken utsträckning jag skall göra det. Jag skall förlåta helt och hållet! Jag slipper leva i hat och oförsonlighet. Hur många liv har inte de förstört? ÄRA OCH BERÖMMELSE Den som lever i Jesu namn, slipper att själv hålla reda på dessa saker. För all ära tillhör, Lös mig från alla djävulens garn! Lär mig att leva, leva för dig, Glad i din kärlek, offrande mig. 5

6 Jesus, och då är det ju en förmån att få leva till hans ära! Den som lever i Jesu namn bör inte vara lat och försumlig, utan troget sköta sina uppgifter, och flitigt använda de gåvor han har fått Vad ni än gör, gör det av hjärtat, så som ni tjänar Herren och inte människor (Kol. 3:23). Den som det gör, behöver sedan inte hålla på att undersöka vad människor tycker och tänker. Slipper bli nedslagen om uppskattningen uteblir, och slipper även att falla i högmod när den slösas. Den som lever i Jesu namn får vara höjd över detta. Han får vara viss om att de gåvor han har fått, är gåvor från Gud, och då skall Gud ha äran för dem och det som de används till. Men han får vara lika säker på att de gåvor han saknar har Gud inte ansett att han behöver, och vilken människa kan då komma och säga att hon skulle vara annorlunda? Det är i så fall inte en anklagelse mot henne, utan mot hennes Skapare. RIKEDOM OCH FATTIGDOM Den som lever i Jesu namn får lita på Jesu löfte om att han vill sörja för allt detta. Han slipper regeras av girighet och egoism och är i stället fri att dela med sig till andra, syskon i tron först och främst. Han slipper också att regeras av avund och otacksamhet, och får i stället tacka Gud under alla livets förhållanden (1 Tess. 5:18). Och han slipper att samla skatter på jorden. Han får samla skatter i himlen där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäler (Matt. 6:20). Han behöver heller inte sörja om han får leva under yttre fattigdom. Han är mer värd än många sparvar, och är under alla omständigheter gränslöst rik i Jesu namn. Väl är det svårt att se det så, men Ordet ljuger ej; och om än känsla och förnuft beständigt ropa nej, det står ju dock i Ordet så; jag litar däruppå och sjunger: Ära vare Gud, vars nåd har ställt det så! Rätt bruk av Jesu namn josef imberg En utlänning kommer fjärran ifrån till vårt land. Han vet knappast någonting om oss eller vårt land. Han får syn på alla våra sköna kyrkor och de många kyrkliga lokalerna och institutionerna och blir mycket förvånad över allt detta. Han undrar mycket över hur ett så litet folk kan äga så många sköna och dyrbara ting som pekar på stor andlig rikedom. Så börjar han lyssna till vårt sätt att tala med varandra och lägger då märke till ett ord som väldigt ofta återkommer i samtalen. Han känner därvid igen namnet Jesus och blir ännu mera förundrad. Därför frågar han: Detta folk, med de många härliga kyrkorna, måste väl vara ett så genomkristet folk att namnet Jesus också formar och färgar deras dagliga tankar och tal? Vad svarar vi? Stiger vi fram och förklarar saken så för denne utlänning: Du har alldeles rätt, min vän! Vi är precis så gudfruktiga och Jesus-älskande som du tror? Tänk, om vi verkligen kunde svara så! Trots allt finns det dock i vårt land en stor skara, som ingen kan räkna av sådana människor som använder Jesus-namnet som ett heligt namn, ett namn som de brukar med stor kärlek och vördnad. Men deras bruk av namnet inskränker sig till de tre orden i slutet av många böner: I Jesu namn. De tre orden betyder mycket mer än så för dem som tror på Jesus Kristus som Guds evige Son och som sin Frälsare. Om vi vill förstå detta, låt oss då börja med det allra största. Gud är oändligt stor. Han är evig, helig, rättfärdig, allsmäktig och allestädes närvarande. Han är hela världens Domare. När han är sådan, så hög och stor, hur skall då en stackars människa våga komma inför hans ansikte? Det är inte på något sätt självklart att vi får göra det! Därför är det helt obegripliga det, att Gud just för vår skull har blivit människa, dels för att komma oss nära, dels för att vi skulle kunna 6

7 komma honom nära. Allt detta har skett genom Jesus Kristus, Guds evige Son, vår Frälsare. Därför är det precis så som orden utsäger, att vi kan få komma inför den helige Guden, i Jesu namn, alltså för Jesu skull. Om vi nu med allvar brukar orden i Jesu namn, då ligger det i dessa ord också en kort beskrivning av vad syndernas förlåtelse är. Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn. (Apg. 10:43.) Jesus sammanfattar själv Skrifternas vittnesbörd om Messias så: Syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn. (Luk. 24:47.) Hur går det då med de synder som vi varje dag har så sorgliga erfarenheter av? Det finns många, oändligt sköna ord av Jesus som visar att vi verkligen får bruka hans namn för just dessa synders skull. Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder. (Matt. 9:6) Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. (Joh. 16:23.) Hur skall vi närmare förstå innebörden av orden i Jesu namn? Från vårt samliv med andra människor vet vi ju hur det brukar gå till med våra egna namn: många gånger räcker de inte alls till utan blir underkända. Då måste vi, om vi skall ha några utsikter alls, hänvisa till någon med ett bättre och starkare namn än vårt, en vän eller borgesman vars namn verkligen gäller. Här faller orden i Jesu namn på plats. När vi i vår bön vänder oss till Gud, frestas vi kanske tänka att vårt ärende är alldeles för stort och svårt, ja, helt omöjligt att lägga fram. I Jesu namn får vi mod att göra det. Vi kommer på hans löfte, och han borgar för oss. Å andra sidan gör samma ord, i Jesu namn, det omöjligt för oss att be om ovärdiga och oheliga ting, eftersom dessa skulle strida mot hans renhet och kärlek. I sådana fall utgör också böneorden ske din vilja en spärr mot vår oheliga vilja och önskan. All undervisning om bönen i Jesu namn måste också sättas in i hela det bibliska foto: maria hellman sammanhanget, om man inte skall fastna i villolärarnas garn. Det finns ju sådana som lär att vi kan och får be Gud om precis vad vi vill och att det då kommer att bli precis så som vi vill: Han måste helt enkelt ge oss det, eftersom han har bundit sig själv genom sina löften! Varje kristen borde väl kunna inse att sådana läror kommer i strid med mycket av det Skriften verkligen lär. Det finns också sådana som för syns skull håller långa böner, fast de ägnar sig åt att utsuga änkors hus (Mark. 12:40). Det går också att be illa på andra sätt, t. ex. för att i sina lustar förslösa vad man får (Jak. 4:3). Alla våra tankar och böner måste därför rätta sig efter den sunda bibliska läran. Men i alla former av bön, antingen det gäller begärbön, förbön, tacksägelse eller tillbedjan, får vi på oss själva tillämpa Jesusnamnet i tro: Så kommer jag, min Gud, i Jesu namn rätt glader och säger i fast tro: Jag är ditt barn, min Fader. Jag beder, tror och vet att du min bön upptar. Du vill, du kan, du gör vad du mig lovat har. (Sv. ps. 525:4.) 7

8 Livsviktigt en titt in på öppna förskolan i Hjärsåslilla Det finns ingen större skada i kristenheten än att man försummar barnen. För om man vill vara kristenheten till hjälp, så måste man i sanning börja med barnen, alldeles så som man gjorde förr i världen. martin luther Det som betyder mest är inte pysslet, det är att man träffas att man bryr sig, säger Lena Englund. Lena är sedan ett år tillbaka en av ledarna för den öppna kristna förskolan i Hjärsåslilla missionshus. Hit kommer varje onsdag barn från noll till fem år tillsammans med sina mammor för ett par timmars avslappnad samvaro. För de flesta är detta och kyrkans barntimmar den enda kontakt de har med kristen verksamhet. Även om huvudsaken för Lena inte är själva pysslet, så är allt noga förberett. Lena, som är utbildad barnskötare och dessutom har erfarenhet av fyra egna barn, har satt fram trolldeg på ett av borden. Femårige Erik formar degen till en läckert jordgubbsröd tårta medan Johanna lockar mig att göra giftgröna, snälla ormar av den smidiga leran. Efterhand som barnen droppar in får de som vill rita ett stort ansikte på en papptallrik. Ögon, näsa och mun. De får hjälp att klippa hål för näsan och munnen. Men inte för ögonen. Varför det? Ja, det får ni veta vid samlingen före fikat, lovar Lena hemlighetsfullt. SKÖNT ATT TRÄFFA ANDRA Jag frågar en av mammorna varför hon kommit till förskolan. Dom små barnen behöver ju också kompisar, svarar hon. Det här är egentligen det enda som finns att göra här i Knislinge för dom. Sen är det skönt som mamma också, när man går hemma hela dagarna, att komma ut och träffa andra. FLYGBLAD PÅ BARNAVÅRDSCENTRALEN Det är ofta genom vänner eller grannar man fått reda på att förskolan finns. På barnavårdscentralen finns 8

9 det flygblad, som berättar om förskolan, och i affärer och på Folktandvården sitter affischer. BUS I LILLA SALEN Den här onsdagen är det ett tiotal barn och sju mammor som besöker förskolan. Det är ovanligt få, berättar Kristin Erlansson, som delar ansvaret för verksamheten med Lena. För det mesta är det ungefär 15 barn som kommer. Förra veckan kom över 20! Så många ryms inte i de tre små rummen uppe på andra våningen, utan man får ta till lilla salen nere i källaren som extra lekutrymme. Det är egentligen bara bra, för där finns rejäla ytor där de äldre barnen kan sparka boll och busa lite mer. FÖRÄLDRAKONTAKT UTANFÖR FÖRSKOLAN Bredvid lilla salen ligger köket. Hit kommer Hertha Ekelund varje onsdag och gör i ordning mellanmålet. Jätteskönt, tycker Kristin. Det blir Att pyssla tillsammans ger fin kontakt. Lena Englund hjälper barnen att klippa. Det är härligt att vara på öppna förskolan, antingen man sitter och pysslar eller sjunger för full hals. Jesu kärlek är så underbar! så bökigt för oss att fixa det också. Hertha, som är pensionär, känner de flesta av mammorna till namnet och stannar gärna till en stund och växlar några personliga ord med dem när de möts nere i byn. Kontakten utanför förskolan är oerhört värdefull, instämmer Lena. Hon träffar ofta föräldrarna när de handlar i affären, där hon jobbar deltid. Tjänsten på öppna förskolan omfattar bara fyra timmar i veckan. Jag frågar Lena varför hon lägger tid på förskolan. 9

10 Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. matt. 18:5 Det här är som mitt andra hem, säger Lena, eftertänksamt. Det är detta som betyder något, att ge andra mammor en möjlighet att träffas, prata blöjor och disk Här ska man få vara den man är, få lov att uttrycka sina känslor, både sorg och vrede, glädje känna att någon verkligen lyssnar och bryr sig. DET STÖRSTA I LIVET Egentligen kan vi aldrig ge varandra för mycket tid, det är Lena och Kristin överens om. Det finns alldeles för mycket ensamhet i vårt samhälle. Man kan vara gift, ha hus och barn, men ändå vara ensam. Ingen av dem tvekar om vad som är det viktigaste i deras arbete: att få dela med sig av det största och mest värdefulla i livet: Jesu kärlek. Allra tydligast kommer det fram när Kristin under andaktsstunden klär sig i sin nygjorda ansiktsmask. Näsan sticker ut och hon kan prata genom den breda, glada, utklippta munnen. Men för ögonen finns inga springor att kika igenom. Kristin famlar sig fram till barnen som sitter i en halvcirkel, förfärade över att hon inte kan se. Hjälp mig! säger hon och sträcker hjälplöst ut händerna. Genast är de framme och tar tag i henne. Tack! säger Kristin och så berättar hon om Bartimeus, som var just så här blind och hjälplös, om hur han ropade på hjälp när han hörde att Jesus var i antågande, hur han först fick syndernas förlåtelse och sedan sin syn. Din tro har hjälpt dig ord som hänger kvar i luften när vi alla knäpper händerna och ber Gud, som haver barnen kär, se till mig som liten är FINNS DET NÅGOT VIKTIGARE? När jag senare samma dag sätter mig för att skriva ner mina intryck ser jag för mig hur Cecilia, knappt två år, klappar i händerna och med hela kroppen sjunger: Jesu kärlek är så underbar! Finns det något viktigare, frågar jag mig, finns det något viktigare än att ta Jesu ord på allvar: Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig? text & foto: gunnel hjort faktaruta förskoloma drivs av KUS förskolor 1995: på sju orter träffar: en gång/vecka deltagande barn 1995: ca 100 deltagande föräldrar 1995: ca 65 10

11 foto: diakonia foto: arne elander foto: ann-mari wiberg B udskapet måste vidare Framåt i Jesu namn, tiden är kort! Så börjar en av våra mest omtyckta och oftast sjungna missionssånger. De sju citerade orden kan utan vidare stå som motto för vad mission i allmänhet och BV:s missionsarbete i synnerhet bör gå ut på. Kraften i rörelsen kommer från Herren själv, och sedan är det fråga om en rumslig dimension: framåt, och en tidsmässig: det brådskar! ALLA FÅR VARA MED Hur underligt det än låter: Herren Gud vill ha oss med i sin världsomspännande räddningsaktion: Han vill utrusta, sända, använda och välsigna oss var och en personligen, och vi skall vara stilla därvid. Det som gäller den enskilde kristne är även tillämpligt på kyrkor och missionsorganisationer. Bibeltrogna Vänner är ett av c:a olika sällskap som sänder ut missionärer till främmande länder. TACK, HERRE! När man ser tillbaka på 85 års missionsarbete i Afrika kan man inte annat än med hela sitt hjärta utbrista: Tack, Herre, för att du i din stora nåd har velat använda oss i denna del av världen! Vi är förvissade om att vi en gång kommer att möta åtskilliga systrar och bröder från Eritrea, Etiopien och Kenya, som liksom vi (det får vi verkligen be Herren om!) kommit ur den stora bedrövelsen och har tvått sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. UPPDRAGET ÄNNU INTE SLUTFÖRT Det finns emellertid åtskilligt missionsarbete som fortfarande är ogjort i dessa tre länder. Herren kommer själv att se till att detta evangelium om riket skall bli predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk! Det kommer att ske, vare sig vi är med eller ej, det är en nåd, ja, ett privilegium att få vara med. Detsamma gäller också vårt nyaste missionsland, Peru där vi på ett påtagligt sätt sett hur Herren har velat leda in våra missionstankar i nya, oprövade banor. Helt säkert är det väl så, att vi genom 11

12 detta framåt med allra största frimodighet och optimism i Jesu namn vågar oss framåt även i våra afrikanska missionsländer? FANTASTISKT UTGÅNGSLÄGE Det underliga och underbara är att Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner i dag har en alldeles ypperlig utgångspunkt rent 10/40 geografiskt för att föra budskapet vidare till dem som aldrig någonsin hört talas om frälsningen och Frälsaren! Vi befinner oss missionsstrategiskt på helt rätt ställe nämligen precis i kanten på det (i aktuell missionslitteratur så mångomtalade) 10/40-bältet. (Se kartan!) INTE NÅGON SLUMP Är det en slump att BV sedan decennier har anknytning till platser och städer som omringas av muslimer? Är det en slump att det har börjat kärva mellan BV och de nationella kyrkorna i synen på hur missionsmedlen bäst skall användas? Det är inte någon slump, det är vår Fader i himmelen som ligger bakom allt! GUDS ORD OCH GUDS ANDE GER MISSIONSGLÖD Herren vet att vi är fega, förvirrade och klentrogna. Det är ju därför han gett oss sitt Ord som rättesnöre och kraftkälla och sin Ande som hjälpare! Det är helt oförenligt med missionsuppdraget såsom också Guds Ord undervisar oss och Guds Helige Ande manar oss att låta missionsarbetet stanna av. Nej, Budskapet måste vidare kosta vad det kosta vill! Det är bara Gud själv som kan tända ett rätt missionssinne och det är så sant som det är sagt att om vi vågar mer och tar större risker, blir vi mer beroende av Herren. Säkerligen är det denna tankegång Lina Sandell uttrycker så slående och så koncist med orden: Framåt i Jesu namn! DET ÄR BRÅTTOM Och så tillfogar Lina Sandell: Tiden är kort! Ja, det brådskar verkligen. När det gäller missionsuppdragets slutförande, att nå ut med evangelium till alla folk, har vi kristna verkligen haft rikligt med tid på oss. Närmare bestämt uppemot 2000 år! Och ändå finns det i dag tusentals folk, som aldrig någonsin har hört de underbara orden: Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom icke skall gå förlorad utan äga evigt liv. Handen på hjärtat, ärade missionsvän, hur många gånger har du läst eller hört de orden? Oräkneliga DE ONÅDDA KAN INTE VÄNTA LÄNGRE Något liknande gäller våra kristna bröder och systrar i samarbetskyrkorna i Afrika. Dessutom säger de sig behöva så mycket: utbildning, sjukvård, bibelskolor, datorer, byggnader, musikinstrument Visst finns alla dessa mer eller mindre behjärtansvärda behov men de får på inga villkor undanskymma det faktum att vårt uppdrag i första hand gäller dem som aldrig hört om Jesus Kristus de onådda: muslimerna i Östafrika och gatubarnen i Addis Abeba, Nairobi, Nazreth, Nakuru, Kisumu De kan inte vänta längre! De ska inte behöva vänta längre! KAN VI VÄNTA? Den kristna missionen fullföljes ej, om den ej har i sikte jordens ände och tidens slut. När kyrkan inte längre står vid korsvägen mellan dessa två linjer, har något viktigt gått förlorat i dess missionstänkande och missionsaktivitet. Detta hävdar den kände engelske missionsteologen Leslie Newbigin. Jag tror att han hade fått medhåll av Lina Sandell. Och så hoppas jag att du instämmer. Framåt i Jesu namn, tiden är kort! per-martin hjort 12

13 Detta evangelium om riket skall bli predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma. matt.24:14. En kort presentation av BV:s mission i utlandet foto: ann-mari wiberg SVERIGE BV grundades Det är ett evangelisk-lutherskt missionssällskap som stöder bibel- och bekännelsetrogen verksamhet i hem- och utland. Ett 90- tal föreningar med c:a medlemmar finns från söder till norr. ERITREA Arbetet påbörjades År 1960 konstituerades den lutherska kyrkan i Eritrea (LCEr) som i dag har 18 församlingar med c:a medlemmar. Det finns i den nationella kyrkan nio präster och 16 evangelister. BV har f. n. inga missionärer i Eritrea, men senare under 1997 beräknas följande missionärer vara på plats i Asmara för att arbeta med ett bibel- och musikskoleprojekt: Barnabas Mebrahtu Carina och Johnny Bjuremo. ETIOPIEN Arbetet påbörjades År 1960 konstituerades den lutherska kyrkan i Etiopien (LCEt) som i dag har närmare 50 församlingar med uppemot medlemmar. Det finns sju präster och 53 evangelister/lärare i den nationella kyrkan. Biståndsverksamhet bedrivs genom sjukvård och en omfattande skolverksamhet. BV har f n sex missionärer i Etiopien: Lisbeth och Lars Jensen, Asella. Undervisning vid det teologiska seminariet. Ingrid och Per Olof Nilsson, Addis Abeba. Administration och projektverksamhet. Kristina och Per-Ebbe Ingvert, Addis Abeba. Administration och projektverksamhet. Följande missionärer förbereder sig för utresa under 1997: Ingrid Axelsson, Qersa. Sjukvårds- 13

14 Ann-Mari och Erik Wiberg, Matongo.Undervisning vid teologiskt seminarium och journalistik. Gunnel Gustavsson, Matongo. Undervisning vid svenska skolan och administration. foto: arne elander arbete (f n tjänstledig). Hanna-Karin och Workneh Hechamo, Asella. Undervisning, litteraturoch projektarbete. Christina och Jan-Åke Johansson, Qersa. Sjukvårds- och församlingsarbete. Susanne och Olof Göransson, Asella. Undervisning och församlingsarbete. KENYA Arbetet påbörjades År 1963 konstituerades Evangelisk-Lutherska Kyrkan i Kenya (ELCK) som i dag har c:a 400 församlingar med närmare medlemmar. 57 präster och 158 evangelister är verksamma i den nationella kyrkan. Biståndsverksamhet bedrivs inom skolor, sjukvård och trädplantering. BV har f. n. åtta missionärer på plats i Kenya: Gunhild Andersson, Ogango. Litteraturarbete. Karin Gunnarsson, Ogango. Undervisning av diakonissor. Paula Söderlind, Itierio. Församlingsarbete i kuriastammen. Kerstin Nilsson, Itierio. Lärare vid gymnasieskolan. Eskil Engström, Itierio. Administration. PERU År 1994 sände BV sina två första missionärer till Peru. De är nu verksamma i stadsmission i en nordperuansk stad, Chiclayo, där de arbetar sida vid sida med missionärer från en amerikansk evangelisk-luthersk missionsorganisation (World Mission Prayer League). I augusti 1995 konstituerades Evangelisk-Lutherska Kyrkan i Peru, som har sin verksamhet framför allt i landets södra delar. Våra utsända i Chicalyo är: Emma och Henrik Birgersson. Församlingsarbete och administration. En familj förbereder sig för utresa under 1997: Sinnika och Håkan Ekström. Sjukvårds- och församlingsarbete. För ytterligare information om BV:s mission i utlandet - kontakta: Roland Gustafsson, tel , Carlåke Söderlind, tel , Per-Martin Hjort, tel roland gustafsson 14

15 Beredda att resa ut Olof Göransson presenterar sig och sin familj på följande sätt: Jag, Olof, är född i Lund men har växt upp i Hässleholmstrakten. Min fru, Sosso, och jag träffades på Strandhems Bibelskola hösten -92. Därefter arbetade jag ett halvår och det var då jag fick en övertygelse om att jag skulle studera teologi. Höstterminen -93 påbörjade jag mina teologistudier vid Göteborgs Universitet och Församlings-Fakulteten i Göteborg (FFG). Den kallelse jag kände var till att bli präst, men jag förstod snart att jag inte skulle komma att bli prästvigd i Svenska Kyrkan på grund av min tro och övertygelse. Men Herren är trofast och överger inte sina barn. Om han kallar kommer han också att visa hur han vill bli tjänad. Sosso och jag gifte oss sommaren -94. Vår äldsta dotter, Marta Sofia Rebecka, föddes 1 juli -95. I november -96 välsignades vi med en liten dotter till, Anne Linnea Miriam. Min fru, Sosso, är uppvuxen i Österbybruk i norra Uppland. Hon utbildade sig till förskollärare i Falun. Därefter gick hon på Strandhems Bibelskola HT -92 och VT -93. Sedan fick hon tjänst som församlingsassistent i S:t Pauli församling i Göteborg. Hon arbetade då främst med barnoch ungdomsgrupper och konfirmander. Sedan Rebecka föddes har Sosso varit föräldraledig. (Sosso heter egentligen Susanne, men har alltid kallats för Sosso och alla hennes vänner känner henne som Sosso.) Jag planerar att bli klar med mina universitetsstudier för teol. kand och fil. mag höstterminen -96. Vi är antagna för bistånds- och språkstudier på Sandö VT som missionärer Familjen Bjuremo presenterar sig så här: Johnny: Värmlänning från begynnelsen, grundskola och gymnasium i Torsby. Arbetat med lite av varje, bl. a. som skogsarbetare, varvat med FNtjänster gick jag Bibel- och missionsskola på Strandhem flyttade jag till Göteborg i samband med giftermål med Carina. Fram till juni 1996 bodde vi i Göteborg, där jag studerade teologi, med gott stöd av Församlings-Fakulteten. Nu avslutar jag mina studier på distans och ser fram mot nästa termin på Sandö med bistånds- och språkutbildning. Carina: Jag är född och uppvuxen i Kristianstad. Efter grundskola och gymnasium med undersköterskeexamen flyttade jag till Göteborg med mellanlandning på Helsjöns folkhögskola. Sen var det dags för Musikhögskolan i Göteborg vilket ledde till musiklärarexamen med specialinriktning på rytmik och piano. Jag har bl. a. arbetat som musiklärare vid L. M. Engströms gymnasium och vid kommunala musikskolan i Göteborg. Vi har två barn, Julia tre och ett halvt år och Simon, ett och ett halvt. Sen juni i år bor vi i Värmland. (Se vidare sid. 26.) 15

16 Jesu namn ett motgift mot döden En dag förra sommaren kom grannpojken (sju år) springande in till oss. Han måste visa sitt fynd. I en spann hade han tre kopparormar eller ormslår, som han funnit. Han tog upp dem och lekte med dem, lät dem krypa på hans kläder och innanför kläderna. Usch, säger en av oss, jag ryser i kroppen bara jag ser en orm och så tänker jag på ormen i paradiset som var så listig. Repliken från pojken kommer lika snabbt: Jag tänker på kopparormen i öknen (4 Mos. 21:5-9). Vår lille grannpojke gav oss en tankeställare. När vi var fixerade vid ormens förförarens förmåga att spruta in syndens gift i oss, så var barnasinnet uppfyllt av motgiftet det positiva och läkande. Visst fanns den gången i öknen krälande, giftiga ormar. De kröp kanske både utanpå och innanför kläderna på israeliterna. Usch, vi ryser! Dödade och döende människor ligger på marken. Gud ville visa att syndens lön är döden. Mose, be Gud ta bort ormarna! Vi har syndat! Israels barn förstår. Men vilken underlig lösning på det hela! Ormarna fortsatte att kräla. I stället för att uppleva att de försvann fick man se hur Mose fäste en orm av koppar på en stång. Gud hade gett order. Se nu upp på kopparormen, så ska ni bli vid liv, ni ormbitna! Jodå, man lydde och dog inte. Motgiftet låg i Guds löfte. JESUS OCH MOTGIFTET Endast de som trodde Guds löfte och såg upp till kopparormen blev vid liv. På samma sätt kan endast de få evigt liv som i tro ser upp till Jesus, som den korsfäste och uppståndne Frälsaren (Joh. 3:14-16). Detta är evangelium för de av synden ormstungna. Biskop Anders Nygren skriver: Evangelium är inte idéförkunnelse utan kraftverkan. Då evangelium predikas är det inte bara ett ord, som talas, utan det är något som sker. Guds egen kraft är på färde till människors frälsning. Jämför gärna med undret bland de ormbitna i öknen! Men Jesu namn ett motgift mot döden? Ja visst! Namnet Jesus är ett uttryck för vad dess bärare är. Jesus är bäraren av uppståndelsen och livet. Vilket glädjebudskap för en värld, som håller på att dö i sina synder! Någon skrev så här: Kan du tänka dig in i den fasansfulla situationen att du skulle vara med om att begrava någon du älskar, om du samtidigt visste att döden hade sista ordet och att Jesus aldrig hade uppstått från de döda? Vilket mörker! Vilken hopplöshet och otröstlig sorg! Men nu finns seger t. o. m. över döden, som håller oss i fruktan och slaveri hela vårt liv (Hebr. 2:15). Läkaren gör vad han kan för att uppehålla livet på den döende med syrgas, respirator eller strålning eller hjärtbyte. Det lyckas kanske till en tid. Men döden är oundviklig. Kära du, släpp in Ordet om korset och Ordet om uppståndelsen i ditt hjärta! Det kristna hoppet talar om en fullständigt förkrossande seger över döden, Kristi seger. Den varar i evighet. Den som tror på Jesus ska leva om han än dör. Jesu uppståndelse är garantin på den totala seger Jesus vann på Golgata över synd, död och helvete. Vilka lysande framtidsutsikter, nu när vår fiende döden är besegrad! Kom ihåg att Jesu död och uppståndelse är det säkraste, ja, det enda motgiftet mot synd och död. Därför behöver vi dagligen under detta nya år påminnas om detta läkemedel för att driva ut dödens gift ur hjärtat. Döden är uppslukad och segern är vunnen. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? (1 Kor. 15:54-55.) I Jesu namn finns liv och uppståndelse. När vårt hjärta fylls av evangelium tränger det bort fruktan för döden, tar från döden dess kraft. Bibeln använder sig ofta av talande bilder. 16

17 Döden kan ju liknas vid ett giftigt vidunder med en dödande gadd. Tänk på ormarna i israeliternas läger! Men se nu vad Bibeln säger: Du död, var är din udd? Ordet udd kan enligt bibellexikon också betyda gadd. (udd). Den satt så att säga kvar i Jesus. Så får vi tänka om vår död. Vi märker surret av döden runt omkring oss, men även om döden skrämmer oss är den för Guds barn lika ofarlig som ett bi utan gadd. Ormens vapen är giftet som sitter i gadden. Vi känner fruktan om vi vet att ormens bett är dödande. Vi känner också en viss fruktan om bara ett bi eller en geting surrar omkring oss. Biet kan sticka med sin gadd. Jag har själv i min ungdom blivit stucken av ett bi på tungan och det kunde slutat illa, eftersom tungan svullnade upp. Ett bi, som stuckit, lär leva bara en kort tid. Gadden sitter kvar där den stack. Biet har inget vapen längre. Det surrar omkring som vanligt. Om vi nu visste att det var ett bi utan gadd, kunde vi låta det surra hur mycket som helst utan att känna rädsla. Du död, var är din udd (gadd)? Svar: Borta. Ty det är efter Kristi seger på korset över döden och satan och i uppståndelsen som döden förlorat sin gadd Om döden sticker till så vet att det finns ingen gadd. Döden segrar nämligen inte över dem som har del i och tror på Kristi uppståndelse. Döden ska inte ens få behålla deras kroppar. Halleluja! Det ligger en förkrossande makt i Kristi uppståndelse. Börja inte detta nya år utan ett fast och säkert uppståndelsehopp grundat på din Frälsare, Jesus Kristus. Tänk på att du utan detta hopp kommer att vakna i helvetet! Avslutningen på ditt liv kan komma detta nya år. Men Jesus ger oss liv som aldrig kan dö. (Joh. 5:24.) ove bengtsson illustration: marcus engström 17

18 frånf äderna Ty så stort är djupet i de kristna skrifterna (= Skriften), att även om jag försökte studera dem och inget annat, från barndomen till ålderdomens bräcklighet, med största lugn och yttersta nit och med större begåvning än jag besitter, så skulle jag ändå ständigt finna nya skatter i dem. Om nåden inte är gratis, är den inte nåd. Du, Gud, har skapat oss till dig, och oroligt är vårt hjärta, till dess det åter kommer till ro hos dig. augustinus ( ) Kristus är en salighetens fasta grund och ett ointagbart fäste för alla dem som tror på honom. martin luther 1519 Evighetsallvar Om det är så att ett liv i synd medför evig förtappelse, är det då inte en kärleksfull handling att säga sanningen för att någon med Guds Andes hjälp skall kunna bli omvänd till ett nytt liv i syndernas förlåtelse? Vi har kommit in i en förfärlig situation. Många i kyrkan försöker hjälpa människor att leva i synden med gott samvete i stället för att oroa samvetena och föra människor till omvändelse och syndernas förlåtelse. De förkunnare och präster som inte kan kalla synden vid dess rätta namn har samtidigt fråntagit människorna möjligheten att få syndernas förlåtelse. Utan syndakännedom finns det inget behov att bli frälst. Men den människa som inte blir frälst går förlorad evigt förlorad. Så talar Gud till oss i sitt ord. kristet perspektiv 2/96 Svenska kyrkans fria konsistorium Ur Svensk Pastoraltidskrift kyrkligt forum nr. 42/96 saxar vi följande information om Svenska kyrkans fria konsistorium: För att ta ansvar i rådande situation i Svenska kyrkan, då domkapitlen avvisar prästkandidater som håller fast vid biblisk och apostolisk tro och biskoparna vägrar att viga dem, har Svenska kyrkans fria konsistorium bildats. Hösten 1992 beslutade biskopsmötet om ett prästvigningsstopp som året därefter skärptes av kyrkomötet. Detta har drabbat en rad unga män som är övertygade om att de är kallade av Herren att bli präster i hans kyrka. De lämnas ibland sedan givna löften svikits i osäkerhet om framtiden, ofta med stora studieskulder. När de har att söka sig andra yrkesvägar, inom eller utom kyrkan, kvarstår frågan hur de skall kunna fullfölja den kallelse Gud ger dem. Men också det troende folket drabbas, när det inte får tillfälle att ta deras tjänster i anspråk. De som önskar biblisk förkunnelse och sakramentsförvaltning i enlighet med Herrens instiftelse blir alltmer som får utan herde. Då de ordinarie domkapitlen sviker sin uppgift, har Kyrklig Samling tagit initiativet till att bilda ett fritt konsistorium. Prästkandidater har rätt att få sin kallelse prövad. Bekännelsetrogna grupper inom Svenska kyrkan behöver någon som försöker tillgodose deras behov av andliga ledare. Efter en rad överläggningar med representanter för hela bredden av sax at bekännelsetrogna rörelser i Svenska kyrkan beslutade Kyrklig Samling förra året att inrätta vad som nu getts benämningen Svenska kyrkans fria konsistorium. Dess målsättning är att försörja kyrkan med rätta präster samt att verka för att Kristus skall kunna fortsätta att utöva sitt profetiska ämbete i Sveriges land och kyrka. Konsistoriet har som konkret uppgift att på lämpligt sätt ge de bekännelsetrogna prästkandidaterna bekräftelse på deras kallelse, efter prövning av deras kunskaper och lämplighet ge dem legitimitet som kandidater till prästämbetet samt att i samverkan med bekännelsetrogna rörelser främja att prästkandidaternas gåvor och färdigheter kommer kyrkan till godo. Beslutet att inrätta det fria konsistoriet har meddelats ärkebiskopen och genom honom de övriga biskoparna. Till ledamöter i Svenska kyrkans fria konsistorium har nu utsetts följande (ersättare inom parentes): Biskop Bertil E. Gärtner, ordf. (Carl Strandberg) Kjell Petersson (Bert Löndahl) Stig Andersson (Sven-Arne Svenungsson) Sten-Bertil Risberg (Gunnar Lundgren) Anders Rönnblom (Erling Wälivaara) Kerstin Persson (Inger Linder) Göran Giselsson (Anders Månsson) svensk pastoraltidskrift42/96 18

19 foto: vännäs bild och foto Med Gud på dagis Det har nu gått fem år sedan det kristna daghemmet Arken i Vännäs i Västerbotten startades. Den 7 januari 1992 öppnades dörrarna i ett nyrenoverat hus på missions- och ungdomshemmet Fridhem för att ta emot ett femtontal barn, som behöver omsorg under dagarna medan föräldrarna arbetar. I dagens samhälle har människor tyvärr mindre möjligheter att ta hand om sina barn p. g. a. att båda föräldrarna av ekonomiska skäl förvärvsarbetar. Det finns dock ett mycket bra alternativ i Vännäs, där man som förälder kan lämna sina ögonstenar i goda händer med vetskapen att de får god omvårdnad och får lära känna den Gode Herden. FÖRLÅTELSE VIKTIG Målsättningarna för Arken uttrycks i fem punkter. Arken vill ge trygghet där barnen ska få känna sig trygga med sig själva och i gruppen, där de får vara sig själva och får visa sina känslor. Dessutom erbjuds de den trygghet och mening med livet som bara Jesus kan ge. Ett annat mål är jämlikhet där varje barn har samma värde oavsett ras, kön, kunskap och förutsättningar och har samma rättigheter och skyldigheter. I Guds ögon är alla lika värdefulla. Demokrati och solidaritet är andra mål. Varje barn ska få känna medbestämmande och bli respekterat, men ska även lära sig att respektera andra, visa hänsyn och lyhördhet inför andra medmänniskor. Alla barn ska känna ansvar för andra och lära sig att lösa konflikter genom att prata igenom problemen samt inte minst genom att säga förlåt och krama om varandra när de felat. Orden tack och förlåt är två mycket viktiga ord på daghemmet. Vi ska tacka varandra och framför allt Gud för allt gott som vi får till skänks. Vi ska också be Gud och varandra om förlåtelse när vi handlat felaktigt. SAMTAL OM GUD Jag hade förmånen att en höstdag få hälsa på hos Arken och träffa barnen och ledarna. Det var en sällsam dag, då jag på ett påtagligt sätt kunde se Guds väldiga nåd och välsignelse över 19

20 Varje dag är det morgonsamling då fröknarna berättar en bibelberättelse och barnen får komma med sina funderingar. Det finns tid både till att sjunga och be tillsammans. daghemmet och barnen. Jag mottogs med värme och öppenhet och en fantastisk spontanitet bland barnen. Tänk att i tidig ålder få lära känna Jesus som sin bäste vän. Men ni måste ju ändå ha mött Jesus innan ni startade det här dagiset! Hans Hallebo skriver i en dikt: En barnasjäl är som nyharvad jord, öppen för intryck, exempel och ord. En barnasjäl är en vårdag blid. Det gäller att så i rättan tid Predikaren innehåller de kända orden: Så tänk på din skapare i din ungdomstid, förrän de onda dagarna kommer och de år nalkas, om vilka du skall säga: Jag finner inte behag i dem. Det är barnens rättighet att få höra att Jesus har dött och uppstått för våra synder och banat väg till himlen för oss allt på grund av sin innerliga kärlek till oss människor. På daghemmet ges många möjligheter att få visa barnen till Jesus genom att varje dag ha morgonsamling med bibellektioner och kristna sånger och genom att be med barnen, ibland med något särskilt böneämne som trycker dem. Det ges ofta tillfällen till små samtalsstunder med barnen i knät. En bön som alla barnen brukar be är: Käre Jesus, kom in i mitt hjärta, stanna där och gå aldrig ut igen. Den bönen får vi alla dagligen stava på. GUDS SMÅ MISSIONÄRER De flesta av barnen är uppvuxna i hem där Guds ord näst intill aldrig nämns. Det finns ett märkbart stort behov och en öppenhet inför ordet om Jesus hos dessa barn. Tänk vilka missionstillfällen och vilka små missionärer de sen kan få vara i sina hem! En av ledarna berättar en liten händelse i samband med starten av daghemmet. Man hade talat med barnen om Jesus och om att vi inte kan se honom här nere på jorden, men att vi får se honom i himlen en dag. Vi ska tala om för andra människor vad han har gjort på Golgata, och det är också därför man på daghemmet vill visa barnen till Jesus. Då utbrister ett av barnen till ledarna: Men ni måste ju ändå ha mött Jesus innan ni startade det här dagiset! Ett påstående som blev påtagligt rannsakande och stämmer till eftertanke. Trots att de flesta inte själva är bekännande kristna är barnens föräldrar ändå 20

21 Tjejträff i dockrummet. Pillemarisk? Föräldrarna vill ha texter till sångerna för att kunna sjunga med barnen. mycket positiva till den kristna uppfostran barnen får på daghemmet, och en förälder har uttryckt att det råder en frid och ro över Arken, vilket känns direkt innanför dörrarna. Barnen berättar hemma om vad man gjort och fått lära sig på dagis och sjunger många av sångerna hemma med mor och far. En del av föräldrarna vill ha texter till sångerna för att kunna sjunga med barnen. Några av barnen går också i söndagsskolan i Vännäs. Luthersk Barntidning delas ut till alla barnens hem. Arken har ett gott rykte inom kommunen och har klart uttryckt sin kristna profil bland allmänheten och inför alla föräldrar. Det finns inga restriktioner från kommunens sida angående vad barnen ska undervisas om i kristendom. Det ska nämnas att barnen givetvis också bör erhålla kunskap om bl. a. natur, miljö och samhälle. Varje vecka har daghemmet ett tema. Under höstterminen har man t. ex. haft teman kring skogen, bär och svampar, höstens färger och djurens vintervila. I december var temat förstås advent och jul. Daghemmet vill ge barnen kunskap om de olika högtider vi firar under året. LUGN OCH SKÖN MILJÖ Arkens lokaler och omgivning är bland det bästa man kan tänka sig ingen trafik, lugn och ro, närhet till skog och natur, närhet till pulkabacke, ljusa och ändamålsenliga lokaler, hemlagad och god mat m. m. Det viktigaste är ändå att Jesus är med och vill leda dessa små till himlens land. Låt oss tacka den Gode Guden för all nåd och välsignelse som han visat oss hittills på Arken. Där bedrivs en behjärtansvärd verksamhet, som vi fortsättningsvis bör be för. Jag vill lägga dessa barn och deras familjer samt ledarna på era hjärtan tänk på dem i era böner! Jesus, du som dig förbarmar, se till dina arma små, tag dem upp i dina armar, låt dem här ej vilse gå. Var du när, Herre kär, och de små i famnen bär. Du som sagt: För till mig barnen, himmelriket hör dem till, fräls de små från syndagarnen, straffa den som hindra vill. Du är barnens bäste vän och dem bär till himmelen. Dem välsigna och bevara, gode Herde, sköt dem väl. De stå alltid uti fara, skydda dem till kropp och själ. I din famn, o Guds Lamm, bär dem vägen ända fram. Tänk hur många små, som redan stämma in i änglars sång och som skola bärgas sedan intill världens slut en gång. Alla små skola då glada inför tronen stå. text & foto: lotta wirth 21