DtPSluta genast betala dina fakturor!

Transkript

1 DESIGN TYPOGRAFI PRODUKTION NR 8 ÅRG 1 OKTOBER DtPSluta genast betala dina fakturor! NICOLAS COCHIN INBJUDER TILL LÄSNING FÖR NÖJES SKULL Sid 3 5 VÅR EGEN GALAPETTER TRÄFFAR VIKTIGA TYPER I CAMBRIDGE, ENGLAND Sid 6 7 SÅ UNDVIKER DU ATT BLI BOMBAD VID DATORN Sid 8 9 I VÅR PHOTOSHOP MÖTER DU EN FRÄMLING MED MÖRKA ÖGON Sid 12 SPARTAKUS I BOJOR NYTT TYPSNITT FRÅN LES FONTS TERRIBLES Sid 14 På senare tid har jag haft anledning att umgås med importörer och återförsäljare av program och hårdvara, rippsätterier och reproanstalter, desktopkonsulter och tryckare. Och det i egenskap av kund, inte bara som journalist. Bilden av förfallet är entydig; mina intryck har bekräftats i otaliga telefonsamtal till DtP-redaktionen. Jag har tidigare skrivit om säljsnacket kontra den bistra verkligheten när det gäller desktopproduktion. Det är irriterande på den individuella nivån; men när saker och ting inte fungerar som de ska i tidningsproduktion blir resultatet ofta katastrofalt (tidningen Arbetet är bara ett exempel). Stora kunder (Televerket är bara ett exempel) föredrar att köpa sina Quark XPress direkt från USA. Den obefintliga supporten, det monumentala strulet och dröjsmålen vid alla uppdateringar, priset finns det egentligen något skäl att handla annat än på USA-postorder? Återförsäljarna är inte ett dugg bättre. Tvärtom. Säljprat istället för fackkunskap, innejargong istället för adekvata svar på frågor. Jag väntar exempelvis fortfarande på en större hårddisk till min PowerBook, beställd från Esselte före sommaren. (Esselte är bara ett exempel, låt vara ett dyrare exempel än många andra). När man väl kommer ner till produktionen blir det litegrann som Ripleys landning på fängelseplaneten i Alien III man vet aldrig vad man stöter på, och stämningen kan bli direkt fientlig. Reproanstalter som lovar runt och håller tunt, minst av allt leveranstider (Scannrepro är bara ett exempel). Tryckerier som bara skyller ifrån sig när tidskrifterna ser ut som om de avporträtterade personerna vore kraftigt sjösjuka (har du bläddrat i Metallarbetaren, Arbetsmiljö eller någon annan tidning tryckt på Interprint på sistone?). Interprints kunder har i och för sig vägrat betala i en glädjande stor utsträckning, men det vore ännu roligare om svenska tryckare lärde sig använda sina pressar som exempelvis deras finländska kolleger kan Och allt detta, käre läsare, är faktiskt vårt eget fel. Varför ska vi alltid vara så snälla, finna oss i allt och betala våra fakturor det datum som står på dem? Låt oss istället komma överens om detta: är vi inte nöjda så betalar vi inte. Punkt och slut. Först då kan desktopbranschen blir seriös. Först då kan vi odla fram det kvalitetstänkande som krävs för att teknikens belackare ska tystna för gott. Pelle Anderson, redaktör

2 2 Design Typografi Produktion # 8 Oktober 1992 RunTime i konkurs, syster satsar på postorder Stockholmska konsultfirman RunTime begär sig själva i konkurs. Inte en enda kund eller leverantör drabbas, poängterar Bo Krister af Engelbrecht, ägare. Alla serviceavtal och garantiåtaganden tas över av mitt andra bolag. Systerbolaget RunTime Component kommer under 1993 med en postorderkatalog, som representant för en stor leverantör i USA. RunTime Component, ägt av Bo Krister af Engelbrecht som också blir ende anställde, ska sälja såväl program som modem och hårddiskar. Samtidigt startas ett dotterbolag i USA. Mindre men bättre framtidens mediarecept I USA finns över olika nyhetsbrev, om man räknar lite generöst. De prenumererade nyhetsbreven, vars ekonomi helt och hållet baseras på prenumerationsintäkter, är hela stycken. Nya Now Utilities svårt plågat av buggar Now Utilites är en populär samling av små mer eller mindre användbara systemtillägg, bl.a. Super Boomerang. Populär bland annat för att om man skaffar sina tillägg i ett paket så har förhoppningsvis någon testat dem och risken att de skall krocka med varandra är mindre. Men nyligen har version 4.0 släppts och visat sig vara långtifrån krocksäker. Paketet är så buggplågat att Now Software nu meddelar att de lägger ner allt annat utvecklingsarbete för att kunna sätta alla sina programmerare på att reda ut problemen. De hoppas få fram en ny version inom några veckor. Till dess rekomenderar vi våra läsare att hålla fast vid version 3. Höjda ögonbryn efter Core-annons Core i Stockholm, ett i raden av fullserviceföretag för Mac-världen, söker folk. Annonserna har orsakat höjda ögonbryn i branschen; det var inte länge sedan Core stängde sitt kontor på Södermalm och flyttade folket som blev över till sina kontor på Kungsholmen och Östermalm. Nu söker man sju nya. Stockholmsföretag som satsar på såväl rollen som återförsäljare som utbildare/support/teknisk service åt Apple har sv årt att få lönsamhet trots att de ofta tar hutlöst betalt. Konkurserna har varit många genom åren. En av orsakerna, anser återförsäljarna, är de låga marginalerna på Macintoshdatorerna. De nya lågprisprodukterna från Apple ger ännu mindre till återförsäljarledet, samtidigt som de ofta genererar mera problem i form av datorovana kunder som behöver mera support. Time Magazine från Atex till XPess Time Magazine går över till desktopproduktion. Det är tyska P.Ink som str för tekniken. P.Ink är ett integrerat desktopsystem som har Quark XPress och ett antal XTension i botten, tillsammans med en SQL-databas. Såväl egen text och bild som byråtelegram och annonser hanteras i systemet. Apple säljer nytt typsnittspaket Apple har följt Microsofts exempel och säljer ett paket med elva typsnitt, med varianter sammanlagt 25 fonter för cirka 690 kr (99 dollar i USA). Typsnitten är i TrueType-format, och kommer från flera ledande typsnittstillverkare. Tvärr är väl inte urvalet det roligaste, eller vad tycks: Delphian, Nadianne, Oxford (Agfa) Lucida (Bigelow & Holmes) ITC Garamond (Bitstream) Zeal (Font Bureau) Machine och Lubalin Graph (ITC) Helvetica Black, Compressed (Linotype) Old English, Swing, Onyx (Monotype) Vi som har suckat över typsnittsurvalet för Apples laserskrivare kan bara konstatera att vi hamnat ur askan i elden. Typsnittspaketet ska följa med utan extra kostnad vid köp av Appleskrivare för nätverk (IIf, IIg, NTR). Hur får man trogna läsare? Tidningsläsare som bara köper var tredje eller var femte utgåva av tidningen är publicisters värsta huvudvärk. Att få läsarna att köpa tidningen oftare eller ännu hellre att få dem att prenumerera är målet för mången marknadschef. Och när de väl har tagit en prenumeration, att få dem att förnya. I Tucson, Arizoa, USA har två dagstidningar tillämpat ett bonus-system döpt till Extra. Prenumeranterna får betala minimum sex månaders prenumeration i förskott, i utbyte får de rabatter i den lokala handeln. Sedan starten för två år sedan har antalet bonusprenumeranter ökat från till , uppsägningar av prenumerationer har minskat med 18 procent, osäkra fordringar har minkat med 29 procent och dessutom har antalet vanliga prenumerater ökat kraftigt under perioden. De lokala handlarna har reagerat positivt; från 200 affärer i början av bonusprogrammet är nu 700 anslutna. Kombinationen av annonser och rabatter till bonusprenumeranter har betytt dollar i extra intäkter för tidningarna. Numera är närmare 60 procent av prenumeranterna med i bonussystemet. Adobe och Apple svär evig vänskap Som väntat integreras Adobes Typ 1- teknik i Apples nya QuickDraw GX. Samtidigt knyter Adobe sin typsnittsteknik till de avancerade typografiska finesser som finns i Apples nya QuickDraw GX. Det är innebörden i ett uttalande under Seybold-mässan i San Fransisco i september. QuickDraw GX kommer bland annat att förse användarna med automatiska ligaturer, kapitäler och slängbokstäver (swash). Även TrueType stöds förstås av den nya Apple-tekniken. Strategi för 2000-talet omformar dagstidningar Ett nittiotal dagstidningar i USA, ägda av mediejätten Gannett (som också ger ut tioåriga USA Today), håller som bäst på att införa en ny redaktionell strategi. News 2000 heter programmet, som fokuserar på vad läsarna vill att tidningen ska handla om, liksom de lokala behoven i samhället. News 2000 är resultatet av brainstorming på alla plan inom Gannettkoncernen. Bakgrunden är sjunkande tidningsläsande och låg förnyelsefrekvens bland prenumeranter. Något måste vara fel på tidningarna vi gör, ansåg Gannett. Nu gör alla Gannett-tidningar lokala marknadsunersökningar som ett led i en redaktionell förnyelse. Resultatet blir en tio-i-topp-lisla där det också slås fast på vilket sätt ämnena ska behandlas. Olika sätt att komma närmare läsarna, till och med att låta läsarna delta i den redaktionella planeringen, prövas. Trött på pratande soptunna? Stäng locket för gott! Vill du inte ha någon dialogruta som poppar upp varje gång du tömmer soptunnan, så markera den och välj Visa info under Arkiv-menyn (eller tryck x-i) och ta bort krysset i den lilla rutan längst ner. Men tänk på att du förlorar en säkerhetsspärr när datorn inte längre frågar

3 Design Typografi Produktion # 8 Oktober Cochin franskt typsnitt med svensk historia En av mina favoritböcker är Drottning Gåsfot av Anatole France i Norstedts utgåva från Det är en rolig bok, denna Jacques Stekvändares berättelse om abbé Coignards levnad och åsikter, lysande översatt av Hjalmar Söderberg och med Bertil Bull Hedlunds illustrationer och vinjetter. Men det är inte främst för innehållet jag älskar den, utan för att den mer än någon bok jag vet genom sin blotta form inbjuder till läsandets nöje. Och vilken annan och viktigare uppgift kan egentligen boktypografi ha? Boken har alla de små levande detaljer som gör böcker framställda i blyteknik överlägsna de flesta av sina sentida offsettryckta ättlingar: det subtila skuggspelet i satsytans lätt fördjupade relief, de små variationerna i bokstavstyperna som kommer av att varje tecken på sidan är intryckt i papperet från en unik blytyp. Bokens visuella och taktila kvaliteter ligger långt från dagens böcker som sida upp och sida ner med monoton exakthet upprepar konturformler hämtade ur en dators binära information. Tryckpressens fuktvätska späder ut dem till anemisk gråhet och som bleka avbilder av sina forna jag hängs de dit som små skyltar utanpå pappersytan. Nostalgi? Nejdå, det handlar om en reellt existerande kvalitetsskillnad, som alla kan konstatera. Denna Drottning Gåsfot är förstås satt utan den teckenparskerning som vi vant oss vid i nyare sättmetoder. Men sidorna är trots det bekvämt lättlästa, ordbilderna tydliga. Att noga granska satsen ger perspektiv på dagens ofta fåfänga slit med typografiska detaljer i persondatormiljö: det blir aldrig riktigt lika bra. Det känns som om Ormus sitter och plitar på sitt gatugångsreglemente vid Macen, medan Ariman obekymrad flyger förbi och blommorna färgas skönt svartblå där han passerar. Kumliens ande Den obesvärade elegans som strålar ut från boksidorna i Drottning Gåsfot döljer förstås, som alltid, stark anspänning, noggrann planläggning, konstnärskap på hög nivå. Över bok och bokstav svävar nämligen Akke Kumliens ande. Hans namn finns visserligen inte med i kolofonen»typografiens konst är en anonym konst.«skrev han själv. Men visst är det en kumlienare! och en starkt bidragande orsak till bokens charm är typsnittet som kom att bli Kumliens kännemärke och som är det egentliga ämnet för denna artikel: le Cochin. Så här var det. Redan året efter det att Akke Kumlien 1915 knöts till P.A. Norstedts & Söner som konstnärlig rådgivare förde han på tal anskaffningen av ett typsnitt efter fransk förebild som gjordes vid flera av de stora europeiska typgjuterierna (bl.a. under namnen Gravure och Sonderdruck). Det dröjde till 1920 innan Norstedts från Peignot & Fils i Paris köpte Cochin antikva för handsättning tillsammans med det kraftigare systertypsnittet Nicolas Cochin. Till garnityret hörde också ett ornerat kursivt versalalfabet, Fournier le jeune, och ett konturerat snitt med namnet Moreau le jeune, som ofta användes till anfanger. (Se nästa uppslag). Den första bok där Kumlien tog nyförvärvet i bruk blev Nationalmusei årsbok för 1920 och sedan kom han att flitigt använda Cochin under trettio år hans egen bok Bokstav och ande (1948) utgör slutpunkten i början varierad med Nordisk antikva, senare med Garamond. Det är ingen överdrift att säga att le Cochin starkt kom att prägla COCHIN FRÅN LINOTYPE ADOBE abcdefghijklmnop qrstuvwxyzåäö ABCDEFGHIJKL MNOPQRSTUV WXYZÅÄÖ abcdefghijklmnop qrstuvwxyzåäö ABCDEFGHIJKLM NOPQRSTUVWXY ZÅÄÖ abcdefghijklmnop qrstuvwxyzåäö ABCDEFGHIJKL MNOPQRSTUV WXYZÅÄÖ abcdefghijklmnop qrstuvwxyzåäö ABCDEFGHIJKL MNOPQRSTUVW XYZÅÄÖ

4 4 Design Typografi Produktion # 8 Oktober 1992 En liten stilstudie av blytyper; från vänster Goudy, Scotch Roman och Nicolas Cochin. Lägg märke till det sistnämnda typsnittets karaktäristiska små teckenkroppar och långa staplar. Alla tre typsnitten är satta i samma grad! I provboken från Typografen 1 kunde vi studera de gemena siffror som Adobe inte ansett det nödvändigt att förse sin PostScripvariant av le Cochin med. Notera att trean och femman står på baslinjen. svensk bokkonst mycket av det som ryms i begreppet»swedish grace«lånar sin glans av detta lätt extrema urfranska snitt med inspiration från rokoko. Kåchäng eller Kåtsjin? Typsnittet är uppkallat efter den franske gravören Charles Nicolas Cochin och korrekt uttal torde därför vara kåchä ng även om man lika ofta hör kå tsjin; typografiska namn och termer har ju en benägenhet att anpassa sig efter normal sätterisvenska (pi:ka istället för pa jka, ba skerville istället för ba:skervil, nå mparell istället för nongpare j etc.) Nicolas Cochin som levde mellan åren 1715 och 1790 i Paris under boktryckardynastierna Fourniers och Didots storhetstid var en skicklig bokillustratör och kopparstickare. Han ritade förlagor för gravyrer och skar själv bokstäver, exlibris och ornament för titelsidor och andra typografiska ändamål. Hans mest berömda verk som illustratör och gravör var en folioutgåva i fyra band av La Fontaines Fables choisies mises en vers ( ). Cochins graverade bokstäver andades rokoko och drog åt en sirlig men ändå tyglad upplösning av den klassiska renässansantikvans strikta bokstavsformer. De tolkades 1914 av typskärarna hos Peignot & Fils i två typsnitt som senare fick bära inspiratörens namn: Cochin (eller le Cochin) och Nicolas Cochin. Det var alltså denna ursprungliga nyskärning som Kumlien introducerade hos Norstedts och som kom att få sådan genomslagskraft i bokformgivningen i vårt land. På tredje plats Under decenniet låg Cochin på tredje (!) plats bland de typsnitt som användes i Svensk Bokkonsts årliga urval. Av totalt 302 utvalda böcker var 39 satta med Cochin, passerat bara av Garamond (138) och Bodoni (56). Sen försvann det tvärt: noll i tabellen från 1953 och framåt och skogen växer igen av de i måttliga mängder utmärkta snitten Baskerville och Berling, och på senare år av det typografiska sly som typfloran benämner Palatino. Cochin dyker inte upp igen i urvalet förrän 1986 och 1987 i två arkitekturböcker från Byggförlaget, bägge formgivna av Per Werme. När Carl Fredrik Hultenheim på 80-talet lät le Cochin återuppstå hos Typografen 1 påpekade han, för säkerhets skull, att han gjorde det»med nostalgiska mer än renodlat typografiska förtecken, nota bene.«men trots den kursiva pekpinnen klingade varningen ohörd har den råa hopen nånsin lyssnat till sina profeter? när senare tiders Post- Scriptgeneration fick tag i typsnittet. Renässans är kanske ett olyckligt ordval i sammanhanget men en återfödelse är det: nu blickar på nytt Cochin mot oss från reklamfoldrar, affischer och bokomslag. Nu är det inte längre Deberny & Peignots variant utan den som gjordes av Sol Hess för Lanston Monotype i USA Den fick sin nuvarande utformning av Matthew Carter för Linotype 1977 och har fått moderniserad sifferform (versalsiffror) och sitt mest excentriska drag (den framåtböjda övre avslutningen på gemena t) dämpat. I PostScript finns Cochin hos Adobe (nr 86) tyvärr utan gemena siffror. (Cochins fyrlinjesiffror har för övrigt egenheten att trean och femman inte är hängande utan står på baslinjen.) Nicolas Cochin finns tillgängligt från Font Company (NIC1), här med enbart ursprungets gemena siffror. Brokig användning Den samtida användningen av typsnittet är minst sagt brokig. Brödtexten i de första numren av Moderna Tider var satt i Cochin (design: Pelle Anderson och John Bark); ett lovvärt typsnittsval som gav tidskriften en för sammanhanget originell lätthet över sidorna med rätt kägel är Cochin ett luftigt typsnitt. Optiskt ger Cochin med sin låga x-höjd och långa staplar intryck av att vara ett brett typsnitt. Men skenet bedrar. Det är smalare än Baskerville, Sabon och Times, på jämnbredd med Garamond och visade sig fungera bra även i relativt smal tidskriftsspalt. Men experimentet blev tydligen för djärvt. Efter en mellanlandning (för att inte säga kraschlandning) i ITC Garamond detta i genuin fulhet oöverträffade snitt hamnade Moderna Tider i en betydligt konventionellare fålla och sätts numera med Adobes utmärkta Original Garamond.

5 Design Typografi Produktion # 8 Oktober Nicolas Cochin, exempel hämtat ut Valter Falks bok. Founier le jeune, exempel hämtat ut Valter Falks bok. Moreau le jeune, exempel hämtat ut Valter Falks bok. Metallarbetaren uppträder från årets septembernummer i ny kappa (design: Lottie och Jonas Hallqvist). Det»mjukaste«materialet i tidningen har fått Cochin-rubriker som samsas rätt bra med brödtextens Sabon (som tyvärr fått en väl jämntjock och karaktärslös återgivning). Men Cochin-snittets starka utstrålning drunknar här nästan i mångfalden av typografiska uttryck; för många typsnitt, för många varianter: en form i fullt sken. En prydlig kuriositet kan man kalla turistreklambroschyren»inlandet nästa. Landets bästa«, som framhåller fördelarna med att beresa Inlandsbanan och sprids via SJ. Den är gjord av någon Cochin-frälst originalare på Partners reklambyrå i Östersund, för här framträder typsnittet (speciellt kursiven) i all sin glans med ornerade Fournier-anfanger och det hela. Swedish grace, fransk rokoko eller hommage à Kumlien? Någon avsikt måste det väl finnas bakom pastischen eller? En användning som låter skönheten i Cochins bokstavsformer komma till sin rätt utan att det excentriska draget tar överhanden kan man se i annonser och stortavlor för Indiska. (Kan typsnittsvalet månne vara styrt av namnlikheten med den sydindiska kuststaden?) Annonserna bygger på de indiska textiliernas överflödande färgprakt och typsnittet är genomgående omsorgsfullt använt. Det exotiska draget hos Cochin, som sannerligen inte är asiatiskt, inordnar sig märkligt väl i sammanhanget. Cochin dyker allt oftare upp som rubriksnitt på bokomslag, men här verkar ett dubiöst sökande efter»annorlunda«bokstavsformer styra, snarare än intresset att pröva ett traditionellt typsnitts kvaliteter.»kursiva d är ju så häftigt!«(hur var det han sa, den stränge mästaren Stanley Morison?»Om mina vänner tycker att kroken på mitt gemena r eller öglan på mitt gemena e är ganska roliga, så hade det varit bättre att inte göra typsnittet alls.«) Själv har jag bara vågat mig på att nyttja Cochin i ett par utställningskataloger för Sjöhistoriska museet i Stockholm och Carolina Rediviva i Uppsala. Efter detta hyser jag en misstanke om att det är ett typsnitt som håller mer än det lovar. Vem gör en bok i Cochin, som inte bara blir en pastisch? Går det an? Christer Hellmark Två kapitelsidor ur Drottning Gåsfot.

6 6 Design Typografi Produktion # 8 September 1992 Vår utsände knyter typografiska förbindelser i Cambridge Sedan ett tiotal år arrangerar Monotype en årlig internationell konferens om typsnitt och typografi. PostScript och det öppna fontlandskapet har fört ny vitalitet till denna konferens. Årets version hade undertitlarna historia, teori och praktik, med den övergripande titeln Typographic Connections ; typografiska kontakter/samband. Här träffas chefer för det stora stilgjuterierna, enskilda teckenformgivare, designer, redaktörer och journalister och pratar typsnitt i dagarna tre. Ordförande i år var Erik Spiekermann, som förde ordet informellt och effektivt. Det kamratorienterade inledningsanförandet hölls av själve Matthew Carter. Konferensen hölls i det anrika Queens College. Utbudet var rikt och varierat och ansamlingen av intressanta och intresserade personligheter gjorde att döda stunder lyste med sin frånvaro. Ingen pratade om vädret även om en och annan pratade i vädret. Punktföreläsningen bäst Andrew Boag från Monotype svarade för den bästa framställningen. Ämnet var den typografiska punkten och Boag argumenterade elegant och kunnigt för metriskt system istället för pica-punkt eller didot-punkt som typsnittsmått. Ämnet är ingalunda nytt, men presenterades briljant och övertygande. I diskussionen efteråt var alla eniga om att ett enhetligt måttsystem behövdes, och att millimetern gärna kunde tas som bas. Problemet låg snarast i vad som ska mätas, och hur man än mäter blir det lite missvisande. En absolut jämförelse mellan typsnitt fungerar ändå inte, eftersom x- höjd och H-höjd varierar och t.ex. scripter har extremt stor hp-höjd. Några påpekade att själva måttenheten är av underordnad betydelse, man måste i alla fall optiskt lära sig vad 10 pt eller 1,24 mm innebär typografiskt. Det avgörande är istället att man använder samma måttsystem för alla typografiska komponenter, alltså sidformat, linjevikter, kägel och typsnitt. Quark XPress dubbla måttsystem för typsnitt och extra kägel togs som ett exempel. På frågan varför Adobe inte passade på tillfället att införa metriskt system vid införandet av PostScript, svarade David Lemon att i så fall hade PostScript och Macintosh aldrig lyckats bli accepterade av den grafiska branschen. Detta föredrag kan vara upptakten till ett nya steg mot ett enhetligt typografiskt måttsystem. Gerard Unger roligast En av Europas främsta typtecknare, Gerard Unger, berättade och visade avslöjande bilder om den holländska vanan att äta bokstäver. Närmare bestämt chokladbokstäver den 5 december, på den helige Nicolaus dag. Med ett kreativt förhållande till begreppet historisk sanning redovisade Gerard Unger traditionens ursprung från den beridne bysantinske biskopen Nicolas, över vikingaguden Oden och runorna till den holländska helgdag då alla bokstavligt talat äter mekaner/egyptienner. Sen blev det middag. Den viktigaste händelsen var givetvis galamiddagen. Här fick holländaren Gerard Unger motta det nyinrättade Enschedé-priset för framstående typografiska insatser, och Alaistair Johnston höll en föreläsning om vagabond-tryckaren, som under 1800-talet vandrade kring och gjorde tillfällighetstryck. En av de mer kända inom denna bransch var Mark Twain. Mina bordsgrannar kan ge en bra bild av dagens typografiska scen. På min högra sida hade jag chefen för belgiska FontShop, en charmant yngling med hästsvans och läderväst, som driver FontShop som en del av en designbyrå. Mittemot hade jag ett häftigt medelålders par som från Australien driver en vacker och bred designtidning. På min vänstra sida hade jag en sympatisk engelsman i mörk kostym, Allan Shelley, chefen för Linotype-Hells typografiska avdelning. Han hade mycket intressant att berätta och skingrade många dimmor kring desktop-typografins förhistoria. Det var Adobe som skapade den Times som finns i laserskrivaren, varvid de använde en Times 12 pt från Linotype som förlaga. Sagan förtäljer att Adobe ursprungligen vände sig till andra fotosättningsföretag med PostScript, men att alla skakade på huvudet åt den fula ankungen, utom amerikanska Linotype. Linotype var relativt obetydligt på marknaden, nappade och fick exklusivt kontrakt på RIPen, vilket var deras stora lycka. Tvärtom, menade Shelley, Adobe vände sig först till Linotype som hade det största typsnittsbiblioteket, och utbad sig att få överföra typsnitt till PostScript. Linotype accepterade, men det var deras sämsta affär. Resultatet har i praktiken blivit att Adobe tagit över Linotypes stilbibliotek, eftersom huvuddelen av Adobes stilar är Linotypes (som dessutom överförts till PostScript av Linotype) men det är Adobe som syns på marknaden och kammar hem vinsterna. Detta har inte kompenserats av ökad försäljning av utrustning, menade Shelley och skakade sorgset på huvudet. För vår del uppskattar vi denna utveckling, som innebär att maskinberoende format upphört, så att alla typsnitt kan användbas för alla skrivare. Vinnarna är användarna, och det är i slutändan Apples förtjänst som låste upp PostScript med TrueType-hotet. Puben På college-puben fortsatte samtalen till långt in på natten. Här gjorde Kathleen Tinkel ett intervjusamtal med Matthew Carter, Gerard Unger, David Quay, David Lemon m.fl med frågan om Postscript förstör typsnitten, vilket energiskt avvisades av Matthew Carter. Här fick jag också tillfälle att prata med Adobes representant om multiplemaster-teknologin och med Walter Tracey om optisk gradanpassning (se artikeln om MinionMM). Kort sagt gavs rika tillfällen till just typographic connections, som var konferensens titel, i en trevlig miljö. Workshop blev workflopp Konferensen inleddes med olika workshop, som för min del blev en flopp. Här kunde man välja mellan en lektion att teckna typsnitt, en kurs i typsnittsprogrammet Ikarus för Macintosh, ett besök på privattryckeriet Rampant Lions Press, ett besök hos steninskriptörer på The Workshop. Jag valde övningen i hur man sätter typsnittets breddvärden, som leddes av Monotypes Robin Nicholas. Workhopen besöktes av flera kvalificerade typ-personer, och det var väl personsammansättningen som räddade det hela. Vi hade inga datorer, utan fick öva med bokstäver på papperslappar, linjal och tejp, vilket blev väldigt tidsödande. Robin Nicholas visade med större papperslapper hur man börjar utprova breddvärden med tecknen H och O, att dessa värden sedan överförs till raka respektive runda tecken, hur man gör små justeringar vid gemena i och högersidan på gemena n. Någon uttömmande redovisning gavs dock inte och några verkligt matnyttiga tips och knep fick vi inte. Robin Nicholas ansåg att man inte följde några

7 Design Typografi Produktion # 8 September proportionsregler utan enbart utgick från optiska anpassningar, men här och var lyste sådana tumregler ändå igenom. För min del är fortfarande Walter Tracys redovisning i boken Letters of Credit den bästa vägledningen. Största behållingen av denna lågsniffande inledning på konferensen var eftersnacket, som började rätt tidigt. Konferensen avslutades tillika med workshops: typsnittsprogrammet FontStudio, kalligrafi och typteckning stod på menyn. Det var formgivarna David Quay och Freda Sack vid The Foundry som höll i typteckningen. The Foundry har givit ut tre typsnitt, varav två är baserade på historiska förebilder. Dessa får vi anledning att återkomma till i DtP. De visade hur de arbetar för att tolka teckenformen bakom de tryckta tecknen och hur de renritar dem. På The Foundry arbetar man med papper och penna. Digitaliseringen sköts av ett särskilt företag i efterhand. Vi fick öva oss att tolka och renrita några tecken i The Foundrys senaste typsnitt, baserat på en förlaga från 1700-talet, från de förstorade förlagor som Freda och David själva arbetat med. Detta var mycket givande och instruktivt. För de flesta av oss hade väl några mackar och ett ritprogram inte varit i vägen, men poängen var att tänka och tolka rätt, och där behövs faktiskt inte datorn. Dravelkritik av Ken Garland Ken Garland svarade för den enda verkliga brandfacklan, ett föredrag med titeln Det ideala och det aktuella. Han granskade och kritiserade på ett roande och förlöjligande sätt vissa nya tendenser. Det inbegrep konferenskatalogen, Design Museums årsmagasin issue och den nya dekonstruktionstypografin, lanserad i boken typography now. Ken Garland gick hårt åt grepp som enbart har dekorativ funktion och som försvårar läsandet. Allt detta fördömde han som footling, trams, dravel. Det populära greppet att exponera griden och att låta linjer spåra genom publikationen klassade han träffande som linjedravel. Garlands invändningar gick väl inte riktigt hem, men någon diskussion uppstod dessvärre inte. Han fördömdes istället i efterhand. De fleste tyckte nog att man kunde få ha lite kul med linjer och block. I vilket fall får detta linjetrams förödande konsekvenser när det används i fel sammanhang. Konferensfoldern är vacker och rolig att titta på, men omöjlig att hantera och oanvändbar ur informationssynpunkt. Den lämnade man på rummet och släpade istället på det laserutskrivna konferensprogrammet. Apples TrueType 2 Matt Rowe och Herb Derby från Apple visade vad Quick Draw GX och TrueType 2 kommer att innebära. Efter en traditionell presentation av ambitionerna fick vi se lite praktiska exempel. Mot bakgrund av mackens nuvarande begränsningar var det fantastiskt, med normala krav på typsnittshantering dock ganska självklara saker. Med det nya formatet behövs inte längre olika Expertfonter, utan alla tecken kommer fram automatisk direkt vid inskrift. Detta demonstrerade Apple-killarna med ligaturer och alternativa tecken vid radslut. Systemet väljer själv rätt tecken vid olika situationer och upplöser ligaturer vid utspärrning, men kruxet är att fonten måsta vara utformad för detta. Matt Rowe berättade för mig att ett typsnittsprogram som kan framställa sådana fonter ännu inte finns, men är under utveckling hos andra företag. Vad vi såg vid presentationen var Apples arbetsversioner, och där hade den kunniga publiken lite invändningar mot kerningpar och ligaturers hållfasthet, varvid Matt Rowe skyllde på ingenjörerna. Nå, att han inte är helt rudis på typsnitt visade han på den första worskhopen om teckenmellanrum, då vi pysslade ihop breddvärden på Times New Roman Seven. För min del var sammanträffandet med Walter Tracy den största upplevelsen under konferensen. Walter Tracy var från 1948 till 1978 ansvarig för engelska Linotypes typsnitt. Han har tecknat ett dussin typsnitt, bl.a. Times Europa, som 1972 ersatte Stanley Morisons Times New Roman i London Times. En arbetarson med ett livsverk inom typografins frontlinjer, nu en tunn liten man med vitt bockskägg och väldig integritet, 78 år gammal och mycket vital, som gärna klär sig i rutig skjorta, tweedkavaj och keps. Bortsett från klädseln ganska lik en Jack Russelterrier. Han höll en intressant tillbakablick på de senaste 30 årens typsnittsutveckling. I boken Letters of Credit öser han ur sitt livs kunskapskällor, och poängen är att boken är personlig, kompromisslös och generös med insiderkunskaper. Den är något av desktop-typografernas bibel. Andy Benedeck från engelska FontFactory berättade att han en längre tid alltid bar den med sig för att hämta upp lärdom när tillfälle gavs. En svensk motsvarighet är Bo Berndals Typiskt typografiskt. Beställ den boken från förlaget Gordon Fraser, London, eller David R. Godine, Boston. En annan läsvärd bok av Walter Tracey är The Typographic Scene, som är en historisk tillbakablick på typsnittsutvecklingen. Frutigers fina final Den legendariske typtecknaren Adrian Frutiger höll avslutningsorden, eller om rätt ska vara rätt, vi fick äran att lyssna till denne formidable och kloke nestor. Han höll en charmerande personlig föreläsning, vars första del handlade om de fruktansvärda begränsningar som den tidiga fotosättningstekniken satte för typsnittsformgivaren. En vandring genom öknen kallade han sitt föredrag. Bland annat visade han vilka ansträngingar man tivngades till för att anpassa teckenformer till teknikens krav, och en av poängerna var att detta är och förblir missriktat. Föreläsningens andra del kunde betitlas Det sköna är det triviala. Med några roande exempel visade Frutiger hur den sköna balansen lätt kan rubbas av okänsliga manipulationer av teckenformen. Ett antikva-e ställdes under bilden av Mona-Lisa, tecknets övre del förstärktes och Mona- Lisas panna gick mot taket, tecknets under del betonades och Mona-Lisas käkparti tog kommando. Budskapet var tydligt. Verkligt intressant var Frutigers experiment med överlappning av gemena e från ett tiotal typsnitt från Bembo till Times, och extraheringen av ett universellt, genomsnittligt e, som inte var speciellt vackert men mycket läsbart. Poängen var att skönheten ligger i det triviala. Denna typografiska livsvisdom sammanfattade han i en liknelse mellan en sked och teckenformen: om du äter soppa och efteråt minns skeden, då var det något fel på skeden. Typsnitt ska vara sköna och tilltalande, men verka utan att märkas. Utmärkt arrangemang Det finns bara gott att säga om Monotypes arrangemang: organisationen var utmärkt och omhändertagandet varmt. En öppen och generös stil präglade konferensen. I konferensportföljen fanns en presentation av Monotypes nya renässansantikva Columbus, i ett specialtryck i begränsad upplaga: denna gåva var det enda sätt som Monotype gjorde reklam för sig själv. Detta typsnitt får vi anledning att återkomma till. Stefan Lundhem

8 8 Design Typografi Produktion # 8 Oktober 1992 Ban The Bomb så undviker du systemkrascher på Macen Vi känner alla bomben. Systemkraschen som på en millisekund gör ditt osparade dokument till historia, som alltid händer vid fel tillfälle, som är såväl PC- som Mac-användarnas gissel. Ibland ser du inte ens en bomb, datorn låser sig och det är bara att starta om. Men det finns hjälp. Om det inte vore för felaktigheter i datorns funktion under tiden man arbetar skulle många av oss vara mycket produktiva, kanske för produktiva. Skämt åsido, mjukvarukrascher är ett gissel för alla datorsystem. Ju mer generellt (öppet) ett system är, desto fler faktorer är det som påverkar dess funktion och risken att det är instabilt. De flesta användarna av Macintosh har i stort sett inte den blekaste om vad som gör att rutan med bomben kommer fram då och då, vad texten i rutan betyder och hur man sedan kommer till rätta med felet. Men det krävs faktiskt mindre kunskap än man tror för att komma till en nivå där man klarar ca 75% av dessa fel. Problematiken ligger i att veta hur man ringar in problemet. När det väl är gjort så klarar den normale användaren av att åtgärda felet eller åtminstone göra det mer sällan förekommande. I denna artikel är inriktningen Macintosh med system 7 och vi tar en titt på cirka tiotalet av de vanligaste felen vid grafisk produktion. Hårdvara, system, program Den viktigaste frågan när du söker anledningen till ett fel är att särskilja i vilken nivå i datorns process (arbete) som felet uppstår. Enkelt beskrivet är en dator hårdvara som består av kretsar, kontakter, kablar, magnetiska skivor, monitorer och tryckknappar (jag kan ha utelämnat något). Denna uppsättning komponenter styrs av en mjukvara (en uppsättning kommandon och beräkningar) vars enda uppgift är att hålla reda på hårdvaran och därmed skapa en grund (miljö) för annan, mer specialicerad mjukvara. Mjukvaran som håller reda på hårdvara kallas för system eller mer riktigt för operativsystem. Den mer specialicerade mjukvaran är alltid inriktad på att användas till att utföra en viss typ av arbete och kallas för program eller tillämpning. Egentligen kan ett program skapas för vilken typ av arbete som helst, begränsningarna är datorns beräkningskraft, lagringsutrymme, men allra mest vår fantasi. Om du kan identifiera på vilken nivå (hårdvaru, system eller program) felet orsakas har du gjort ca 80% av jobbet med att rätta till det. Det är förstås denna del av problemlösningen som är den svåraste. Ett fel är inget fel När du bygger på systemet med flera extrafunktioner (systemtillägg, t. ex. ATM) och dessutom använder program som behöver en stor del av datorns kapacitet (XPress m. fl.), blir datorn allt mer instabil. Under dessa förutsättningar uppstår det fel som gör att datorn låser sig lite då och då. Felen är egentligen inte några fel, utan orsakas av slumpmässiga faktorer som kan bero på både hårdvara och programvara. De kan normalt inte återskapas, alltså inte fås fram med vilje genom att göra om samma saker som man gjorde då det hände första gången. Tyvärr är denna typ av fel helt naturliga i en desktoppares arbetsmiljö. Det enda sättet att skydda sig emot dem är att spara ofta, se till att detta blir en reflex som du aldrig behöver tänka på. För att minimera risken för denna typ av fel, ska du aldrig använda fler systemtillägg än du verkligen behöver. Om det däremot går att framkalla ett fel gång på gång genom samma handgrepp, är det dags att börja felsöka. Som i de flesta sammanhang är det alltid svårt att dra gränser mellan olika saker. Ofta kan ett fel börja visa sig med att de slumpmässiga krascherna kommer allt oftare. Ett bra exempel på detta är när hårddisken börjar bli ordentligt fragmenterad (att filerna på den fysiskt inte ligger i ett flöde, utan är sparade kors och tvärs). Detta händer på alla hårddiskar efter hand, tiden beror på användarens arbetssätt och på vilka program och systemtillägg som används. När det har gått så långt att det börjar uppstå fel på grund av att filsystemet på hårddisken är komplicerat, räcker det oftast inte med att köra ett program som packar om (defragmenterar) hårddisken. Innan du kör ett sådant bör du först använda ett program som kontrollerar och reparerar filsystemet, annars är risken för fel och eventuellt förlorad information för stor. Norton Utilities från Symantech är de verktyg jag rekommenderar för detta arbete. De är de enklaste att använda samtidigt som de har höga prestanda. Då börjar du med att låta programmet Norton Disk Doctor gå igenom hårddisken, sedan använder man Speed Disk för att packa om den. Om du gör det till en vana att packa om hårddisken cirka en gång varannan månad slipper du denna typ av onödiga systemfel och slipper också att kontrollera filsystemet. Ett alternativ är ett systemtillägg som heter Disk Express II från AlSoft som löpande packar om hårddisken under tiden du arbetar eller rättare sagt under alla kortare raster. I en okomplicerad miljö (få systemtillägg) fungerar Disk Express mycket bra, jag vill däremot inte rekommendera Disk Express oberoende av miljö därför att ett systemtillägg alltid ökar risken för fel. System 7 och minnet Nu har det gått en tid sedan system 7 blev rumsrent. All program- och hårdvara som ej har lämnat marknaden finns i system 7-fungerande versioner. Några av de symtom som visade sig på grund av att ett program var för gammalt visar sig dock fortfarande. En liten lista över de tidigare vanliga felen ser ut på detta vis: Bus error Bad F-line instruction Fel av typen 1 Fel av typen 3 De felmeddelanden som enligt min erfarenhet inte visar sig när allt i en dator är kompatibelt med system 7 är de två första. Både fel av typen 1 och 3 är generella minneshanteringsfel, där det inte går att peka på en specifik orsak. Vid dessa felmeddelanden kan orsaken mycket väl vara på programnivå och det är där som det normalt sett är enklast att rätta till det. Jag börjar i detta fall alltid med att öka minnestilldelning för det program där felet uppstod. Detta gör man genom att välja Visa info under Arkiv, för programsymbolen i Finder. Längst ned i Info-fönstret kan man ändra på Tilldelad: under minnesstorlek, men bara då programmet inte är startat. För att veta hur mycket man ska öka är det bra att ta sig en titt i Om Macintosh, som är första valet under Äpplet när man är i Finder. Detta fönster visar hur datorns arbetsminne används för stunden. Det är dumt att utnyttja precis allt

9 Design Typografi Produktion # 8 Oktober av arbetsminnet, för om du exempelvis använder bakgrundsutskrift bör du lämna minst ca 128 Kb för denna. Dessutom behöver systemet en liten marginal för tekniskt svinn i minneshanteringen. Det maximala man kan tilldela ett program är teoretiskt Minnesstorlek: minus Systemprogram, eller helt enkelt Största lediga block: då inget program förutom Finder är igång. En bra tumregel när du ökar minnestilldelningen är att öka med det dubbla om utrymmet finns, annars med 50%. Efter detta är det bästa sättet att arbeta vidare som vanligt och kanske spara lite oftare. Om felet inte uppstår vid liknade situationer igen är det mycket troligt att programmets minnestilldelning var orsaken. Quark XPress är känsligare för minnestilldelningen än de flesta program, även om du inte använder någon XTension eller alla filter som kommer med bör du ändå öka tilldelningen till minst 2 Mb (2048 Kb) för att det ska fungera riktigt bra. Ringa in problemet Det är värre om detta inte avhjälpte problemet. Nu börjar arbetet med att finna orsaken till felet och det är inte riktigt så lätt att det går att ge en lista på tumregler som det slaviskt går att följa. Problemlösning i en normal persondator är ofta nästan lika komplicerad som engelsk grammatik, som följer regeln There s no rule without an exception. Vi kan dock utgå från olika tumregler och beakta en del av de faktorer som påverkar dem. Om problemet fortsätter att visa sig i fallet ovan med fel av typen 1 eller 3 är det troliga, om det går att trycka på OK-knappen och datorn forsätter att fungera, att det uppstår en konflikt mellan något systemtillägg och det program som slutade att fungera. Program med tillägg I XPress fall kan det också vara så att det är en konflikt mellan ett systemtillägg och en XTension och detsamma är risken med andra program som kan ha extra tillägg; PhotoShop, PageMaker 4.2, etc. Lösningen är i detta fall att ta ut alla systemtillägg som ej tillhör Apples system ur systemmappen, starta om och sedan försöka återskapa problemet. Då bör det inte gå att återskapa problemet om vår konflikt-teori stämmer. Lägg sedan till ett systemtillägg åt gången, starta om och försök återskapa felet. Till slut bör felet kunna återskapas igen och om allt stämmer är det systemtillägget som vi sist la till som är skurken. Detta är i de lägen ett systemtillägg orsakar felet det säkraste och enklaste sättet att hitta felet, men tyvärr är det ganska tidsödande. När det gäller program som kan ha extra tillägg, får man inte glömma att konflikten kan uppstå mellan några av tilläggen till programmet. I XPress 3.0 fann jag denna konflikt mellan Settings XTension och Features Plus, men konstigt nog fungerade det bra på vissa maskiner. Det finns några tumregler för att avgöra i vilken nivå av datorns processer som felet uppkommer. Om man får ett felmeddelande när man arbetar i ett program utan att datorn i övrigt uppträder underligt är det troligast att felet uppkommer på programnivå. Med underligt menar jag att musmarkören fastnar, att det uppstår skuggor av fönster eller liknade på skärmen, att skärmen inte uppdateras som den ska eller att skärmen flimrar. Egentligen är det bättre att vända på resonemanget för då är säkerheten större. Alltså, om ett fel visar sig genom att datorn beter sig underligt (uppräkningen ovan) är det med största säkerhet ett fel som uppstår i systemets arbete. Då kan felet antingen vara att någon funktion i systemet har förstörts, vilket händer ibland, t. ex. om systemet funktion störs ordentligt just när det ska spara nya inställningar på hårddisken. Det kan också vara en konflikt mellan två eller flera systemtillägg. Det sista alternativet av orsaker kan vara att det är två hårdvaror eller ett systemtillägg och en hårdvara som inte fungerar ihop. Ju längre man har arbetat med felsökning desto mer osäker på anledningen tror jag att man blir, när symtomen inte är bergsäkra. Jag har varit med om att drivrutinen på en hårddisk och ett visst videokort inte fungerade ihop. Den gången löste vi problemet med att formatera om hårddiksen med ett annat formateringsprogram. Hårdvaruproblem När det finns en konflikt mellan två hårdvaror, mellan två systemtillägg eller mellan hårdvara och systemtillägg, är det väldigt vanligt att datorn låser sig när den startar (läser in systemet). I system 7 kan du hoppa över alla systemtillägg när datorn startar genom att hålla ned skifttangenten vid starten. Detta står pedagogiskt nog oftast i de felmeddelanden som systemet visar om datorn låser sig under start. Detta måste du göra för att komma vidare. Nästa handling beror på vad det var du installerade. Om det endast var ett systemtillägg gäller det att hitta vilka det är som inte fungerar ihop. Jag brukar börja med att ta bort det jag just installerade för att försäkra mig om att det inte var något annat som orsakade felet. Sedan vänder jag på steken och tar ut alla systemtillägg utom de som ingår i Apples systemprogram och så lägger jag tillbaka det nya systemtillägget. Om datorn fungerar som den ska efter omstart får du lägga till ett systemtillägg åt gången och starta om efter varje tills du finner konflikten. Plocka ut och lägg in Var det en hårdvara du installerade och datorn låser sig är det bäst att börja med ta ut alla systemtillägg, utom de som tillhör den nya hårdvaran (videokort, accelerator, SyQuestdrive, etc). Fungerar maskinen efter detta är det bara att börja inplockandet och omstartandet, om inte kan det vara troligt att konflikten uppstår med någon annan hårdvara. I det senare fallet är det normalt bäst att be leverantören ta reda på om det finns kända problem med den kombination av hårdvaror och systemversion som du har. Tyvärr finns det några funktioner i vissa Macintosh-modeller och i system 7 som inte fungerar särskilt bra med alla produkter från tredjepartsleverantörer. När system 7 kom var det vanligaste orsaken till att ett program eller systemtillägg inte fungerade den nya, 32-bits minnesadresseringen, vilket alla tredjepartstillverkare har löst idag. Processor-cachen på Quadra I Macintosh Quadra finns en funktion som kallas för processor-cashe. När en hård eller mjukvara inte är kompatibel med processor-cashen meddelar datorn endast att det är generella minneshanteringsfel. Idag är det så väl att de flesta nya versionerna av tredjepartsprodukter fungerar bra med Quadra-modellerna. Däremot är det två funktioner som ingår i Apples systemprogram som fortfarande skapar en hel del problem med program, systemtillägg och ibland även hårdvara. Funktionerna jag syftar på är fildelning och virtuellt minne. Enligt mina egna erfarenheter är det framförallt fildelning som krånglar och när den gör det fryser bara maskinen, all versamhet i datorn bara slutar utan något meddelande eller flimmer. Så mitt sista tips är att du alltid ska börja med att stänga av fildelning och virtuellt minne i system 7 innan du börjar koncentrera sig på andra möjliga orsaker. Jens Eliasson

10 10 Design Typografi Produktion # 8 Juni 1992 Ditt öga är ett bättre verktyg än datorn för centrering av text Ögat är mäktigare än datorn åtminstone än så länge. DtP berättar här hur du får dina centrerade rubriker att se centrerade ut. Med fotosättningen kom den automatiska centreringen. Jag minns fortfarande, inte utan nostalgi, de diskussioner man hade med sätterierna. Jag klagade över att det inte såg klokt ut. Och sättaren, stolt över sin nya maskin, hävdade att centreringen var perfekt för den hade datorn räknat ut. Problemet är att ögat och datorn menar olika saker med centreras. För ögat är inte alla tecken likvärdiga: citations tecken och skiljetecken räknas inte lika mycket som andra. Och det måste du kompensera för, annars ser det snett ut även om det är matematiskt korrekt. Som t.ex. följande citat av Falstaff Fakir. Dromedaren med sin puckel går i öknen ut på ruckel Det centrerade citatet ser i det närmaste vänsterställt ut, eftersom citationstecknen inte alls har samma betydelse för ögat som bokstäverna. Enklaste sättet att kompensera är att på första raden lägga till ett citationstecken till höger och göra det pappersfärgat (d.v.s. vitt), och på motsvarande sätt med citationstecknet på sista raden. Dromedaren med sin puckel går i öknen ut på ruckel På samma sätt är det med tankstrecket i rubriker. Franskan är död länge leve engelskan Här får du lägga ett mellanslag och ett pappersfärgat tankstreck också till höger i sista raden. Mellanslaget måste ligga före tankstrecket, annars räknar datorn inte med det. Franskan är död länge leve engelskan Fast egentligen är tankstrecket i rubriker ett otyg. Ta hellre bort det och börja med stor bokstav. Istället för pappersfärgade tecken kan man arbeta med fasta mellanslag (xst, xsn och xsm i PageMaker; SMELLANSLAG och zmellanslag i Quark), de har fördelen att de är osynliga oavsett underlag, likaså om man av misstag råkar ändra tillbaka dem till svart (händer lätt om man arbetar med format). Oavsett vilken metod du använder kan du behöva kerna mellan din platshållare och texten, för att få centreringen perfekt. Det finns inga automatiska genvägar, det är bara ögat som slutligen kan avgöra om det ser bra ut eller inte. Håll dig till höger Svensson Mer automatiskt går det dock med vänsterställda texter. Där är problemet att ett citattecken i början uppfattas av ögat som ett indrag. En utlevad herre i Hessen har mycket aparta intressen: Han vill älska i gröt, endast iklädd en söt liten pappershatt, vikt av Expressen! HANS ALFREDSON, SVEA HUNDS LIMERICKAR Jobbar du i Quark har du tur då slår du bara x- * efter citattecknet, och SHIFT-RETUR i slutet av varje rad (ger en ny rad utan att börja på nytt stycke). I PageMaker får du istället skriva ett citattecken i början av varje rad, och ge det färgen papper. En utlevad herre i Hessen har mycket aparta intressen: Han vill älska i gröt, endast iklädd en söt liten pappershatt, vikt av Expressen! HANS ALFREDSON, SVEA HUNDS LIMERICKAR I vänsterställda texter skulle jag dock inte rekommendera att du försöker undvika de indrag tankstrecken gör. De är en del av texten och skulle brytas loss från den om man hängde ut dem. Hellre då offra kanten. När vi nu ändå är inne på finlir: det är mer än citattecknen som kan förstöra vänstermarginalen. Också själva bokstavsformerna kan ibland med datorns hjälp åstadkomma en mer än lovligt rörig kant. Till örat genom luftens vågor fortplantas livets stora frågor. Men alla livets stora svar, jag undrar vilken väg dom tar? TAGE DANIELSSONS POSTILLA Återigen måste ögat rycka in för att få en rak vänsterkant som ser rak ut. Om man lagt in osynliga tecken eller fasta mellanslag kan man nu ta dessa till hjälp genom att ställa sig till höger om dem och kerna (PageMaker: xk/l för stora steg och xsk/l för små. Quark: xsk/l för stora steg och xzskl för små). I PageMaker kan det dock vara bättre att storleksändra det osynliga tecknet, eftersom programmet har en tendens att klippa av bitar av bokstäver intill kerningen och inte visa dem på skärmen. (Ändrar storlek gör man enklast med snabbkommandona xskomma/punkt för stora steg och xzskomma/punkt för 1-punktssteg. De är samma både för PageMaker och Quark.) Till örat genom luftens vågor fortplantas livets stora frågor. Men alla livets stora svar, jag undrar vilken väg dom tar? TAGE DANIELSSONS POSTILLA För högerställda texter gäller i princip samma sak. Här är mindre ofta teckenformerna något problem, däremot måste man tänka på att hänga punkter, citattecken, kommatecken, bindestreck etc. Illustrator Det är nu inte givet att layoutprogrammen är de bästa på den här sortens finlir. Trots omvägen kan man mycket väl spara tid på att göra dessa rubriker i ett ritprogram och importera dem. Speciellt starkt är Illustrator, som har teckenhängning inbyggd. Tommy Sundström

11 Design Typografi Produktion #8 Oktober QuarkTips om palettfärger & utskrifter & typsnittsval & utskjut Den ständige medlemmen i DtPpanelens högsta verkställande utskott, Stefan Lundhem från Uppsala, fortsätter här sina matnyttiga tips för Quark XPressbrukare. Har du frågor eller tips är du välkommen att höra av dig! Faxa DtP-redaktionen! 1. Om du har skapat en färgpalett i ett dokument behöver du inte kopiera över hela paletten för att få in just de färger du vill ha för ett nytt jobb. Du kan kopiera in de du vill ha till din aktuella färgpalett, genom att klistra in eller dra över objekt som har den önskade färgen. Färgen och dess specifikationer läggs därmed in i färgpaletten och färglistan. 2. När du skapat en egen färg för ett visst jobb, vill du kanska alltid ha den tillgänglig för alla nya dokument du skapar du vill lägga in färgen i XPress programinställnngar. Notera värdena för din färg, stäng alla dokument och skriv in färgvärdena i färgpaletten när enbart programmet är öppet. Därmed läggs färgen till programinställningar och finns med i alla nya dokument, och i gamla dokument om du väljer programinställningar när dokumentet öppnas. 3. Du kan använda Dokumentlayout för utskjutningen av sidor som ska tryckas i ett uppslag på båda sidor av ett papper, alltså för att placera sidorna i en sådan ordning att vänster-högersidor hamnar rätt när de ska bindas. Se först till att ditt dokument har en sista sida med jämnt sidnummer, alltså en vänstersida. Om inte får du lägga till en sådan blank sida. I Dokumentlayout drar du bara den sista sidan och placerar den till vänster om den första. Den näst sista sidan som nu alltså är sist drar du upp och placerar till höger om sidan 2. Den nuvarande sistasidan är nu en vänstersida med jämnt sidnummer, den drar du upp och lägger till vänster om sidan 3, o.s.v. När du är klar ska det sista uppslaget längst ned i dokumentlayout vara mittuppslaget. Nackdelen med denna metod är att automatisk sidnumrering inte kan användas vid utskrift. När de placerats i rätt ordning för utskjutning får sistasidan nummer ett och mittuppslagets högersida sista sidnummer. Du bör manuellt skriva in alla sidnummer på sidorna innan de flyttas omkring, så du inte tappar kontrollen. Kom inte och säg att vi inte varnade dig (det kan nämligen bli lite knöligt ) 4. Om du får problem med Macken och XPress bör du först ta dig en titt i XPress driftsmiljö för att lokalisera problemen t.ex. för att få reda på vilka tilläggsmoduler ( Xtensions) som är aktiva. Håll ned alt-tangent och välj Om QuarkXPress i Apple-menyn, eller alt-hjälp-tangent. 5. QuarkXpress har en ursnabb metod för val av typsnitt. Du har väl inte missat den? Använd inte Text-Menyn Typsnitt. Använd Måttpaletten, men tryck ned pilknappen endast när du vill söka genom typsnittsmenyn, eller om du inte vet vad det önskade typsnittet heter. Den snabbaste metoden är att dubbelklicka fontens namn i måttpaletten och skriva de första bokstäverna i det önskade typsnittets namn. Du behöver inte markera alla orden i ett typsnitt för att ändra det. Vill du ändra från New Century Schoolbok till Sabon dubbelklickar du t.ex. New och skriver S så får du Sabon. Vill du ha Spartacus, och det vill du ju, skriver du Sp. Nå, skulle du ångra dig återställer du genom att åter klicka i textfältet. Om den önskade fonten har flera ord i namnet och du skulle få fel vid första försöket, t.ex. New Baskerville istället för New Century Schoolbook, dubbelklicka Baskerville och skriv c så får du vad du förtjänar. Tidsvinsten är avsevärd mot att rulla i typsnittsmenyn. Begränsningen ligger i att man endast får fram familjenamnet, (alltså om man har TypeReunion) vilket blir liktydigt med normalsorten. Därefter kan du välja stilsort i måttpaletten. Om du söker stilsorterna i typsnittslistans undermenyer, vinner du i alla fall tid, eftersom du direkt kommer till rätt typsnitt när du öppnar typsnittsmenyn. 6. Det finns många sätt att påskynda utskriften från XPress på laserskrivare. Ett av dem är att hålla ned kontroll-tangenten (ctrl) när du klickar Skriv ut i utskriftsfönstret. Detta är en liten finess som Quarks programmerare lagt in för att kringgå en av flaskhalsarna i Apples utskriftsrutiner. Genvägen fungerar bara med Xpress 3.1 och LaserWriter drivrutin 7.0 och Ett annat sätt, om du har ett långt dokument att skriva ut och inte har något emot att avsluta Quark XPress, är att just när du valt Skriv ut från menyn avsluta programmet. 7. Ytterligare ett litet trevligt utskriftstips. Du kan få information om vilken sida som skrivs ut, istället för att titta på den rätt intetsägande stapeln, som bara talar om hur stor procent som har skrivits ut. Dessutom får du information om vilka färgplattor och EPS- eller TIFFbilder som bearbetas av skrivaren. Sådan information är värdefull för att lösa utskriftsproblem och trimma dokumentet. Håll ned antingen skifttangenten, retur- eller inmatningstangenten när du klickar Skriv ut i utskriftsfönstret. 8. Har du märkt att tonplattor som du gör i Xpress får annan ton vid utskrift än ytor med samma tonvärden som du gjort i en monterad EPS-bild? EPS-bilden blir korrekt, likadan som i ritprogrammet, men XPressplattan blir lite för ljus. Avvikelsen beror på XPress metod för att hantera rastreringen och det stå dig dyrt på sätteriet. Det finns flera sätt att få exakt passning mellan tonvärden från XPress och EPS-bilder, men det enklaste, om du har version 3.1, är att stänga av Kalibrerad utskrift i utskriftsfönstret.

12 12 Design Typografi Produktion # 8 Oktober 1992 D ligt tryck r ingen urs kt f r att inte ha bra bilder En vanlig missuppfattning är att det här med bildbehandling skulle vara för dem med fina tidningar och exklusivt tryck. Men ofta är det tvärtom de klarar sig ändå. Det är de med sämre resurser och tryck som kan behöva stärka det intryck deras bilder gör. Redaktör Anderson ser bekymrad ut varje gång jag pratar om att jag vill skriva om bildbehandling i Photoshop. Han tror att han skall behöva frångå sin älskade odesignade look, och börja trycka på fint papper. Och det tänker jag väl så småningom tvinga honom till. Men för ögonblicket så passar DtPs utseende utmärkt. För trots allt är det inte ovanligt att man har just dåligt papper och dåligt tryck och ändå vill ge slagkraft åt sina bilder. Porträtt Ofta är bilderna man har att jobba med porträtt. Oskarpa saker tagna i någon fotoautomat eller utskurna ur en gruppbild tagen med Instamatic. Man kan åstadkomma underverk med dem med hjälp av Photoshop, men ofta tar det mer tid än man har. Dock kan mycket göras bara genom att ändra kontrast (Nivåer under Ställ in> på Bild-menyn) och lägga på skärpa (Oskarp mask som du hittar i Filter-menyn under Skärpa), men hur man gör sådant är beskrivet i handboken, så det ska vi inte gå in på nu. Se bara upp så du inte får för mycket skärpa, det kan se bra ut på skärmen, men se underligt ut i tryck speciellt hår som fått så mycket skärpehöjning att varje hårstrå är utmejslat. När du sätter dig ner för att arbeta möter du en främling med mörka ögon. Ögonen Ofta kan det dock vara värt att lägga ner lite tid på ögonen. De kan göra hela skillnaden mellan en likgiltig grå fyrkant och en bild som man faktiskt ser. T.ex. bilden här intill. Den har just problemet att ögonen är lite för mörka. Flytta runt dessa tills du är nöjd med resultatet! Du har fem trianglar att manipulera med. Flyttar du den svarta på ingångsnivåer åt höger gör du skuggorna mörkare. Den vita åt vänster gör högdagrarna ljusare. Den grå bestämmer om du vill se detaljer i skuggorna (flytta till vänster) eller högdagrarna (till höger). På utgångsnivåer gör den svarta triangeln skuggorna gråare och den vita högdagrarna gråare. Men det är lätt åtgärdat. Börja för säkerhets skull med att göra en extra kopia av bilden. Öppna båda kopiorna det är enklare att se vad du gör om du har en före och en efter på skärmen samtidigt. Dubbelklicka på lassoverktyget, och ställ in en luddradie på 1 2 pixel. Det gör att du inte får en alldeles skarp (och därmed synlig) gräns för din manipultion. Förstora upp ena ögat och ringa in ögonvitan och pupillen med lassot. Göm sedan markeringen (den flimrande kanten) genom att ta Göm markeringsgränser från Markering-menyn. Den finns fortfarande kvar, men syns inte. Mer ljus Nu skall vi justera ljushet och kontrast i det markerade området. Minska förstoringen alltför närgången vy gör att du inte ser skogen för alla träd. Ta Bild, Ställ in> och Bild Dra sedan runt de små trekanterna tills du är nöjd med resultatet. Klicka ofta i Prova, så du ser vad som händer. Eftersom bilden skall ljusas upp är det mest den gråa och den vita triangeln under Ingångsnivåer som du kommer att använda. Den gråa kontrollerar kontrasten dra den åt vänster så minskar kontrasten och även detaljer i de mörka områdena får en chans att synas. Om du för den vita åt vänster blir de ljusaste gråtonerna helt vita, och eftersom det då blir utrymme över i det ljusgrå området kan datorn fördela om detta så att alla toner blir ljusare. Den kritiska frågan är som alltid hur mycket? Här får erfarenhet och fingertoppskänsla avgöra. Men lägger man på för kraftig effekt ser det lätt underligt ut, så var litet försiktig. På små bilder, typ passfotostorlek, går det dock att ta i mer (och de behöver det ofta också). Gummistämpel Om du inte lyckats helt med friläggningen av ögat kan du nu finputsa resultatet. Spara inte! Dubbelklicka istället på gummistämpeln och välj Återgå och en lagom liten pensel. Nu kan du måla tillbaka den gamla bilden. Med gummistämpeln kan du delvis återgå till din gamla Börja en bit från ögat bild. (där ju den gamla och den nya bilden är samma, så din målning förändrar ingenting) och närma dig sedan i svepande rörelser det område du vill återställa. Det kan vara enklare att se vad du gör om du har skiftlåset nedtryckt. Moral Men får man göra så här? Eller är det bildmanipulering? Nej, knappast, informationen fanns ju i bilden och borde egentligen plockats fram redan i kopieringen. Den färdiga bilden, for your Tommy Sundström eyes only.

13 Design Typografi Produktion # 8 Oktober PageMaker-tips från Mittens Rike Denna gång ger vi några tips om hur man kan få text att överskrida mitten på ett uppslag utan att bli oläslig, hur man får rubriker att inte se oavsiktligt kernade ut och hur man får bild och ram att följas åt..1. Om t.ex. en bildtext går över mitten av ett uppslag blir den ofta svår att läsa (om det inte är själva mittuppslaget). Bokstäverna försvinner in i mittvecket. För att motverka detta kan man lägga en linje under mitten av uppslaget och ge den figursättning. Hur mycket som behövs beror på hur tjock din tidning/bok är och på bindningen. Titta i liknande skrifter. Ett utgångsvärde kan vara 2 mm på vardera sidan. PageMaker beter sig på samma sätt när det kommer fram till den här sortens figursättning som när det är dags för ny rad. Får ett ord inte plats så avstavas det. Du måste därför gå igenom texten och hitta bindestrecken. I exemplet ovan blev bildtext avstavat, och jag har därför lagt in ett mellanslag och delat ordet. Den petige kanske reagerar mot att det inte är någon skillnad mellan mellanrummet i ett delat ord och mellanrummet mellan orden. Man kan lösa det genom att sära på orden ytterligare litet, t.ex. genom att slå en thin space (xs T) före och efter bunten. Men jag tycker egentligen inte att det behövs..2. Även för rubriker är mittvecket ett problem. Man får inte lägga en bokstav så den skärs sönder av en falsk mitt. Det är nästan undantagslöst bättre att trixa lite med ordmellanrummen eller göra rubriken en aning ocentrerad, än att få en bokstav delad. Och när mitten går mellan två bokstäver måste dessa säras litet annars ser det ut som att de kernats ihop. Det går alldeles utmärkt att använda samma sorts figursättning som i första tipset. Men rubriker består av få ord och därför måste man vara extra aktsam. Överst en rubrik centrerad över uppslaget utan att man gjort någon kompensation alls. Som du ser kommer å-et att bli ganska stympat i tryck, avskuret och ihopdraget. I mitten har vi lagt in en figursättning som håller bokstäverna borta från mitten. Men för att klara det har Page- Maker som inte tänder spontant på idén att avstava går nästan helt offrat centreringen. När det ser ut så måste du själv hitta den lämpligaste platsen att dela ordet (genom att slå ett mellanslag)..3. Det går att lägga objekt med figursättningar på mallsidorna och på så sätt få mitten särad på alla uppslag..4. Men på vissa sidor vill man inte ha allt från mallsidan, vare sig det nu är fråga om figursättningar eller annat. Då kan man välja Visa malldelar från Sida-menyn, vilket paradoxalt nog döljer malldelarna. Sedan går man till mallsidorna, väljer ut de saker från mallen man vill ha kvar, kopierar dem, går tillbaka till sin sida (snabbaste sättet är att slå x-tab) och klistrar in. Välj Sida, Anpassa storlek så du ser hela sidan, och håll ner z-tangenten när du klistrar in, så hamnar allting på samma plats som i mallen. Tommy Sundström. En svensk bokstavskatt Utställningen med Bo Berndals bokstavsskatt och typexempel på Galleri Hålet, invigdes 5/9 av Arne Heine, som berättade spännande om teckenalstrande maskiner och fotosättning före desktop och laser. Bo Berndals typsnitt finns nu att köpa. Art Gallery Bananasplit Light Bananasplit Bo benedikt li benedikt b Boscribe Bosis Light Bosis Regular Bosis Semibold Bosis Bold Carl Beck Euclides Rak Euclides Kursiv Euclides F Rak Euclides F Kurs Esseltub Exlibris Rak Exlibris Kursiv Gancello Rak Gancello Kursiv Moorbacka Rak Moorbacka Kurs Logoform Olaus BANDUS OLAUS magnus Poggio Rak Poggio Kursiv Swingbill Siseriff Light Siseriff Regular Siseriff Semibo Siseriff Bold Vadstenakursiv Typsnitten här invid är 33 av de på Galleri Hålet 38 utställda typsnitten. Några läsare kanske känner igen formen på Benedikt Light, som tidigare kallades Beowulf. Detta namn har visat sig förekomma på många anglosaxiska desktoptypsnitt. Här är det nu utökat med en fet variant och då omdöpt till Benedikt. Esseltub är samma som när DtPs läsare hade tillfälle att köpa fonten. Swingbill är också omdöpt från Wingbill. Nu är fonten något korrigerad mot tidigare. De som på utställningen kanske visat sig vara populärast är Boscribe, Bos egen handstil, samt Olaus Magnus, en skäggig bokstavsform gjord efter de typer som är skurna i träsnitten, alltså inuti illustrationerna till De Nordiska Folkens Historia av Olaus Magnus Alla typsnitt finns i typ-1-fonter för Macintosh, och kostar per font 360:. Moms tillkommer, samt postförskottsavgift och porto. Fonterna ligger på 3,5 tums disketter, och då räknas till exempel Rak som en font och Kursiv som en annan font. BIGG typsmedja Åsögatan 119, 2<tr Stockholm Tel , Fax

14 14 Design Typografi Produktion # 8 Oktober 1992 Spartacus ett skarpt typsnitt från Les Fonts Terribles Spartacus är ett nygammalt typsnitt som du kan använda för anfanger och rubriker. Detta är en variant av den romerska versalskriften, Capitalis Monumentalis, som höggs in i monument och som sedan medeltiden varit förebild för versalerna i vårt alfabet. Spartacus bygger på konstnären Albrecht Dürers bok Underweisung der Messung mit dem Zirckel und Richtscheyt från år 1525, en lärobok i konsten att använda passare och linjal för att skapa illustrationer och tecken. I bok 3, om det rätta sättet att utforma bokstäver, riktar han sig till sina samtida arkitekter och konstnärer med anvisningar hur de ska framställa de latinska versalerna korrekt. Liksom de flesta i hans samtid var Dürer fascinerad av geometri och proportionslära i botten låg en talmystik, en tro på i naturen inskrivna matematiska proportioner, som man ansåg att grekerna och romarna en gång i tiden hittat. Dürers versalantikva arbetar med strikta proportioner, där stapelbredd, kurvor och seriffer bygger på vissa andelar av den grundläggande fyrkanten. Jag har så långt möjligt följt Dürers anvisningar, men i de fall de är ofullständiga eller ger lite märkliga resultat har jag tillåtit mig att tolka Dürer efter eget huvud. Somliga tecken saknas, nämligen J, U och W, och de har jag konstruerat i Dürers anda. Siffror, skiljetecken och internationella tecken har jag konstruerat ur eget huvud. Dürer anvisar i allmänhet flera alternativa teckenformer. Två av dessa återfinns i Spartacaus, på gemen- och versaltangenterna. På versaltangenterna finns lite mer eleganta och extravaganta teckenformer, och de är i mitt tycke de bästa. Konstruktionslinjerna är fler och går i vissa fall utanför fyrkanten. På gementangenterna finns lite enklare och renare former. Tydliga skillnader finns mellan de olika varianterna av t.ex. A, S och T och små skillnader finns mellan till synes lika tecken, t.ex. B, P och K. Extra alternativ till M, O och Q, liksom alternativa gemen 3 och 5 kan du också hitta. Spartacus har fyra sorter: Captured, Display, Free och Gone. Den grundläggande sorten är Spartacus Captured, som visar tecknet med konstruktionslinjer i fyrkanten. Den använder du för anfanger och dekorativa syften. I Spartacus Gone och Spartacus Free har konstruktionslinjerna separerats från tecknen så att de kan ges olika färg. Vid färgsättning skriver du först tecknen med Spartacus Captured i ett särskilt block där du bestämmer grad och position. Sen ändrar du till Spartacus Gone, och kopierar och klistrar in blocket samt ändrar typsnitt till Spartacus Free. Detta block placerar du exakt ovanpå blocket med Spartacus Gone. Nu kan du välja färg och toning på de olika blocken. Arbetar du i QuarkXPress ska du se till att blocken har Ingen färg och Ingen infällning. Använd inte Spartacus Free för rubriker och textsättning. Dess teckenformer är strikt anpassade till konstruktionslinjerna och teckenmellanrummen följer positionerna i konstruktionsfyrkanterna. Använd Spartacus Display för inledningstext i anslutning till en anfang och för rubriker. Displayskärningen har optiskt anpassats för rubriksättning, med lämpliga teckenmellanrum och kerningpar. Eftersom versal antikva ska sättas med luft mellan tecknen för att bli läsbar och vacker är teckenparen lätt spärrade i fonten. Här finns skiljetecken och gemena siffror, som inte finns i Captured, samt fullständig uppsättning internationella tecken. Gemena siffror finns på alternativsiffra. Spartacus Display kan stå för sig själv, även om den tillkommit som komplement till anfangerna i Captured. Spartacus är ett skarpt snitt, en av de hårdaste och tunnaste antikvor som finns. Dürers konstruktionsdetaljer var avsedda som stöd för frihandsteckning med penna och pensel, för att ge balans och proportion år tecknen, men de skulle inte följas slaviskt. På samma sätt var det med inskriptionerna i Rom. Dürers egna bokstäver avviker också från konstruktionsritningarna. I Spartacus Display har jag dock valt att behålla den geometriskt konstruerade karaktären. Spartacus ska vara hård och skarp. Stefan Lundhem SSSSPARTACUS KAN KAN KAN KAN Captured Free Gone Display A B C c d e f G h i J k l M n O P Q r s T t U v x y Z å ä ö AaBbCcDEe FfGgHIJjKk LlMmNOoapple PpqQRSsTt UuVWwXYZz åäöæøéâüõ Àëœ?!&%/( «;: =+ $ 6 []

15 Design Typografi Produktion # 58 Juni Oktober Tio XTensions till XPress på din DtP-diskett Med detta nummer av Design Typografi Produktion följer DtP-diskett # 6. Där hittar du typsnittet Spartacus i fyra olika varianter (läs mer om detta spännande och faktiskt nyskapande typsnittsprojekt på sidan här intill). Dessutom hittar du tio olika XTensions till Quark XPress utan att det kostar något extra. En del av har kanske redan fått huvuddelen av dem; för er andra blir det en liten julafton. De XTensions som följer med detta nummer av DtP är Bob, SetInset, Photoshop Plug-In, Nudger, Multiple Master XTension, Clik X, Guideliner, Page Shadow, Colour Sets och Print Status. Som alltid när det gäller XTensions anbefalles en viss försiktighet. Titta på dem en i taget, och lägg inte in dem om du inte använder dem; de tar minne och gör ditt program långsammare för att inte säga instabilare. Det enklaste är att ha alla XTensions och filter du inte använder i en mapp inuti XPress-mappen på din hårddisk. Så länge de inte ligger i samma mapp som programmet så aktiveras de inte. DtP sprider alltså dessa XTensions, vi vet att de fungerar, men tar inget ansvar för eventuella problem i din dator! DtP Design Typografi Produktion kommer ut med 12 nummer om året. Redaktör och ansvarig utgivare Pelle Anderson. Nr 8 presslades 12 oktober Copyright DtP. ISSN Vill du inte klippa ur kupongen så kopiera den du kan också faxa den till ! SPARTACUS AV STEFAN LUNDHEM ABCDEFGHIJK LMNOPQRSTU VWXYZÅÄÖ :;!?%&çü b Ja, jag vill prenumerera på DtP, inklusive gratis disketter, under 1992 (12 nummer) för kr plus moms. Jag får då DtP från nummer 1/1992. Så fort prenumerationen är betald kommer disketter och tidigare utgivna nummer av DtP med posten. Jag arbetar med b Quark XPress, b PageMaker. Jag prenumererar redan, men jag tycker att nedanstående person borde prenumerera. b Skicka honom/henne ett provnummer! Jag prenumererar redan, men jag har värvat nedanstående person som prenumererant. b Skicka honom/henne en faktura, och mig en trevlig premie! NAMN FÖRETAG ADRESS POSTNUMMERPOSTADRESS TELEFON FAX BRA ARTIKEL I DETTA NUMMER OVANLIGT DÅLIG ARTIKEL I DETTA NUMMER DtP Svarspost Adress Design Typografi Produktion Box Stockholm (Bud och besök Kocksgatan 25) Tel Fax PG BG Prenumerationspris kr plus moms. Garanti: Prenumerationen kan när som helst sägas upp; överskjutande summa betalas tillbaka. Tryck Affärstryckeriet, Norrtälje Stockholm Frankeras ej. DtP betalar portot.

16 13 Design Typografi Produktion # 8 Oktober 1992 Vänta till nästa år med att köpa CD-ROM Apple släpper i början av 1993 en ny CD-ROM-spelare, AppleCD 300. En av de viktigaste finesserna med den nya CD-spelaren är att den klarar av att läsa Kodak PhotoCD multiple session, d.v.s. CD-skivor där bilderna laddats ner vid flera olika tillfällen. De CD-ROM-spelare som finns i handeln i dag klarar bara single-session -skivor. Apples nya CD-spelare kommer att levereras i paket med en uppsättning inspelade CD-ROM-skivor. Den kommer också att finnas för inbyggnad i Quadra 900 och 950. Enligt Apple har var tionde Macintosh-användare en CD-ROM-enhet. Med Kodak PhotoCD kommer det med största sannolikhet att bli många fler. Liksom du bör vänta med att köpa CD-ROM tills multiple session -spelarna finns i handeln, bör du vänta med att köpa den nya sortens optiska drivar för 3,5 tums disketter tills dess det finns en standard för 256 MB-diskar. I dag finns en ISO-standard, men den gäller bara 128 MB-skivorna. Vill du ha den större kapaciteten, bör du alltså vänta. Typografisk revolution på Wall Street Journal Sedan i våras är Wall Street Journal sig inte riktigt lik. Tidningens typsnitt, specialritat för 15 år sedan, har ökat i grad en tiondels punkt. Samtidigt ökade kägeln lika mycket. Dow Text, som typsnittet heter, är baserat på Ideal. Dow Text, som ritades om inför förändringen, är nu också något fetare än tidigare. Det är David Berlow på Font Bureau i Boston som står för den nya versionen. Tidningsdesign på fel spår? Att designa en tidning för att den ska gå fort att läsa är fel väg att gå, säger Michael Schrage vid MIT i Boston. Tidningar ska inbjuda folk att ägna mera tid åt dem, inte mindre. Gör tidningar som folk vill ägna tid åt! Schrage anser att det är ett problem att tidningarna ser sig själva primärt som informationsbärare. Istället borde de se sig som en del av en gemenskap, och agera aktivare som förmedlare mellan annonsörer och läsare. Det är i själva kommunikationen och den gemenskap denna skapar som tidningarna har sin roll, anser Michael Schrage. Genom att lägga till olika servicefunktioner som faxtidningar knyter man läsarna närmare sig. Tidningen kan exempelvis ha ett faxnummer sist i en restaurangrecension, där läsarna kan hämta ner en vägvisare och en meny till sin fax. Kunden tar över bildbyråns arkiv Mirror Technologies och 3M har tagit fram CD Stock, ett verktyg för att söka bilder. Första produkten innehåller bildarkivet från fyra av de mer kända bildbyråerna i USA, representerade med bilder vardera på en serie CD-skivor. Bildbyråerna behåller copyrighten på bilderna, och du betalar sedvanliga avgifter om du använder någon bild. Priset i USA är 995 dollar (inkluderar en Mirror CD-ROM-spelare, bara bildskivorna kostar 650 dollar). Intresserad? Ring Agfa breddar sitt utbud av typografiprodukter Som DtP tidigare rapporterat har Agfa köpt TypeChart från Octavo Production. Programmet skriver automatiskt ut fina stilprover på PostScript-typsnitt. Nu har Agfa även köpt de välkända kanadensiska programmen KernEdit och KernData från Pairs Software. Med KernEdit skapar du enkelt egna kerningsvärden för dina PostScripteller TrueTypetypsnitt. KernData innehåller fördefinierade kerningvärden för mer än 400 Adobe-typsnitt. Du beställer produkterna från Agfa i USA, tel ITC-tidning får pris för sin design Upper and lower case (U&lc), som ges ut av International Typeface Corporation, tog flera priser vid en årlig designtävling i New York. Det var Society of Publication Designers (SPD) som delade ut medaljer för tidningens formgivning. Bakom redesignen av U&lc står några av våra mest kända tidningsformgivare; Woody Pirtle och Harold Burch (bägge från Pentagram i New York), samt Walter Bernard och Milton Glaser (WBMG i New York). Den som vill ha tidningen, som kommer ut med fyra nummer om året, kan ringa Woody Pirtle är förresten kanske mest känd just nu för att ha designat symbolen för fotbolls-vm 1994, tillsammans med sin designerkollega Michael Gericke. Inga kvällstidningar kvar i Australien Adelaide News har slutat utkomma, 200 jobb försvann och kontinentens sista kvällstidning. Orsaken var densamma som knäckt många kvällstidningar i USA; sjunkande upplaga och minskade annonsintäkter, mycket beroende på konkurrensen från TV. Den 69-åriga tidningen var en gång Rupert Murdochs avstamp ut på den internationella mediamarknaden. I Adelaide utkommer numera bara en dagstidning och en söndagstidning. Bägge ägs av Murdochs News Ltd. Billigare byrå för bilder på barn Vår genomgång över bildarkiv i förra numret har gett positiva reaktioner. Barnbildbyrån fick dock tyvärr ett för högt pris angivet för sina barnbilder. Köper du en bild för publicering i ett redaktionellt sammanhang, max 1/4 sida stor, och trycker den i en upplaga under ex så kostar bilden 750 kronor, påpekar Pia Wallgård. Sätt lite glans på desktoptillvaron! Har du tillgång till en laserskrivare kan du faktiskt på egen hand göra folieringar, alltså trycka med metallfolie. Först skriver du ut din sida på vanligt vis med laserskrivaren. Därefter täcker du den del av sidan som ska bli metalliskt blänkande med folie, det kan vara grafiska symboler eller bokstäver. Sedan kör du pappret genom printern en gång till; hettan och trycket gör att folien fastnar på de tonertäckta områdena på pappret dra bort resten av folien och din sida är färdig! Kanske något för de hemkörda julkorten i år? Eller placeringskorten till höstfesten? Franska skolelever läser dagspressen Franska tonåringar läser tidningar i högre utsträckning än sina föräldrar. I motsvarande gymnasieklasser läste 26 procent av eleverna en rikstidning (motsvarande siffra för vuxna är 22 procent). Närmare hälften av de franska tonåringarna läser någon av de stora regionala tidningarna, liksom nyhetsmagasinen. Tilltron till tidningarna är sämre; fransk TV anses som tillförlitligare, och journalisters hederlighet står inte högt i kurs. Mer än hälften av de tillfrågade tonåringarna ansåg att journalister i gemen är korrupta, 43 procent anser att journalister viker sig för politiska påtryckningar. 96 procent av de tillfrågade anser att det är viktigt att hålla sig informerad om aktuella frågor, bland flickor och privatskoleelever är siffran så hög som 99 procent!