Iakttagelser kring ett havsörnsbo åren

Transkript

1 Iakttagelser kring ett havsörnsbo åren Av Per Unger Per Unger har under en följd av år följt örnhäckningarna i ett bo i Roslagen. Havsörnen i vårt rapportområde ha haft ett antal goda år, så även i detta bo. Redaktören har här gjort en kort sammanfattning av Pelles omfattande material. Första örnparet Några spridda observationer av havsörnar gjordes lite då och då flera år tillbaka. Våren 2005 visade sig ett par tillsammans i området vilket inte hade observerats av mig tidigare. De hade sin fasta punkt lite längre norrut, men i övrigt drog de omkring i området och sågs av mig på ett antal platser. De besökte ofta en sjö där de åt död (rutten) fisk som dött under vintern och sedan flöt upp till ytan när isen smälte på våren. Någon häckning i området blev det inte detta år. År 2006 var hannen på plats redan i slutet av januari. I slutet av februari hade honan anslutit sig. Paret drog omkring i området som året innan. Trots att de var uppe och avvisade främmande örnar som kom inflygande över deras revir blev det aldrig något häckningsförsök (bobygge). År 2007 var paret borta från området, men både 2007 och 2008 hade en ad (vitstjärtad) örnhanne kommit norrifrån i mitten av maj och satt sig i en talltopp. Jag misstänker att detta kan vara hannen från det tappade paret. Min hypotes är att de flyttade några kilometer mot nordväst. Jag har inte haft tid att söka efter dem i detta nya område. Det andra örnparet dyker upp år 2007 I mitten av maj träffade jag på ett nytt adult örnpar. Detta par höll till lite mer österut (ca 2 km) än det förra paret. De är starkt misstänkta för att ha angripet ett korpbo i trakten. En stor del av korpboets ena sida var bortsliten. Har sett samma företeelse uppe söder om Gimo där ett nytt örnpar höll på att etablera sig. Korparna häckade dock vidare och fick flygga ungar på båda boplatserna, trots angreppen på deras bo. Korparna reparerade inte sina bon under häckningen. Det nya örnparet häckar 2008 och 2010 År 2008 byggde örnarna sitt bo ovanpå korpboet som de (tror jag) angripit året innan. Boet sitter i toppen på en gammal kraftig tall. Den 15 mars såg jag dem tillsammans när de revirflög över sin boplats. Mellan den 20 och 25 mars lade honan två ägg. Ett ägg kläcktes inte, men Björn Helander ringmärkte en unge som blev flygg i juli. Särskilt örnhonan var ilsken varje gång jag var där och kontrollerade boplatsen. Hon flög fram och åter eller cirklade runt ovanför mig och knarrade (= hon är ilsken) hela tiden. Hannen var en konstig typ. Vid min första kontroll kom jag ner ca 100 meter N om boet. Örnarna hördes gläfsa från och till. Smygande mot boet i skogen kom plötsligt hannen tyst svepande i trädtoppshöjd. Nu var man upptäckt tänkte jag. Han lade sig och skruvade ca 100 meter ovanför boplatsen. Till min förvåning varnade han inte sin hona, som satt i boet tillsammans med sin unge (en hona). Jag kunde stå och titta på dem i omkring en halvminut innan hon själv upptäckte mig. När jag en annan gång gick till boet från västar sidan upptäckte han mig på ca 300 meters avstånd (hur han nu kunde det?). Han kom som förra gången i trädtoppshöjd. Inte ett ljud till honan som satt i boet med ungen och var helt ovetande om min ankomst. När jag sedan gick från boet på återfärden kunde han ligga som en prick uppe i skyn och följa mig ca 2 km (jag slutade titta efter honom sedan). Man kan se in i boet på ett avstånd av ca meter från en bergstopp V om boträdet. Boet kan även ses bra från en spaningsplats på Ö sidan, ca 300 meter bort. Örnarna tycks inte störas nämnvärt att jag var på denna obs-plats. Härifrån är det lämpligt att använda tubkikare.

2 Besök 2009 År 2009 besökte jag boplatsen den 21 mars. Boet var helt snötäckt och inga spår av någon aktivitet syntes (varken i boet eller i omgivningarna). Jag satt på bergstoppen i en halvtimme i hopp om att någon örn skulle visa sig. Men förgäves. Efter bokontrollen gick jag ca 2 km söderut. I handkikaren såg jag att det nu låg en örn ovanför örnarnas boplats. Det såg ut att vara en ung hanne (brun stjärt) varför jag inte kopplade ihop denna 4-5K fågel med örnboet (reviret). Avståndet till örnen gör dock att jag kan missat den vita stjärten och tolkat den som brun. Söndagen 12 april besökte jag åter boplatsen. Tänkte sätta mig på ett berg meter N om boplatsen och spana efter ev. ny boplats (alternativbo) som örnarna kunde tänkas använda detta år. Jag gick längs en åker på väg mot boträdet. På ca 25 meters avstånd i en tall bredvid boträdet ca tio meter upp från marken satt en örn, som slog ut med vingarna och tänkte flyga iväg. När den såg vem som kom (jag kände att hon kände igen mig sedan i fjor) ångrade hon sig och fällde ihop vingarna igen. När jag närmat mig henne ytterligare ca 5 meter flög hon iväg och svepte över mig på ca tio meters höjd (fantastisk observation och hon var inte ringmärkt). Hon flög runt mig ett tiotal varv, vilket hon aldrig gjorde i fjor, för att sedan flyga och sätta sig i toppen på en tall uppe på berget. Inte ett ljud stötte hon fram. Detta framkallade nytt hopp hos mig och jag gick ca 100 meter österut och riggade upp min tubkikare för att undersöka boet. Boet såg lika gammalt och slitet ut som i mars och var inte alls påbyggt i år. Jag fortsatte upp till min planerade obsplats på berget norr om boet. När jag riggade upp tubkikaren på obsplatsen hörde jag henne knarra (vilket alltså betyder att hon är ilsken). Hon hade observerat två främmande örnar (en brunstjärtad hanne och en vitstjärtad hona) som kom inflygande strax N om hennes boplats. Hon gav sig snabbt upp till deras höjd och anföll dem direkt. Jag trodde att hon ville flirta med hannen men har senare förstått att det var en brysk avvisning. Med klorna framför sig anföll hon honan, som dock parerade anfallet med sina klor. Det blev mycket kacklande och snabba tvära girar mot inkräktarna, som ändrade kurs och flög mot NV. Hon återvände mot boplatsen med benen hängande rakt ner och kacklade högljutt, väldigt upprörd. Det tog en halvtimme för henne att lugna sig. Hon kacklade och flög omkring över området runt boplatsen. Hon var även uppe och bågflög över boplatsen, vilket är en uppvisningsceremoni för rovfåglar i sitt revir. Efter någon timme flög hon plötsligt iväg helt tyst och började skruva sig uppåt i snabb takt. Efter en stund kunde jag inte se henne utan handkikaren. När jag tittade på henne såg jag att hon hade en flock skarvar (12 stycken) ovanför sig. Även skarvarna skruvade sig uppåt så gott de kunde men hon tog in på flocken. Jag fick byta till tubkikaren för att kunna se dem och började få svårt att sikta in dem eftersom de var rakt ovanför mig. Jag beslöt att hålla skarvarna under uppsikt för att på så sätt se när hon anföll dem, vilket allt tydde på att hon skulle göra. Plötsligt flydde skarvarna norrut på en gång och spridde ut sig. Jag lyckades bara hålla tre skarvar i synfältet och de försvann bakom horisonten i norr efter en kort stund. Trots idog spaning kunde jag inte längre upptäcka örnen eller några skarvar igen efter tappet. Örnen hade inte återvänt till boplatsen när jag lämnade platsen ca 20 minuter efter tappet. I detta skede trodde jag att örnhonan var änka. Att hon hade ägg i boet som hon inte ruvade när jag anlände och inte heller hade tid att ruva under mina två timmars bevakning av henne föll mig inte in att tro. Boet var ju inte påbyggt alls sedan i fjor och såg rätt så nerslitet ut. Vid mitt nästa besök skulle jag få mig en riktig överraskning! Den 1 maj gick jag min årliga stora runda i området. På ett ställe, ca 25 meter bort, satt en ad. örn som inte var särskilt rädd för mig i en talltopp. Den satt och tittade på mig i fem minuter medan jag monterade upp tubkikaren och satte mig att spana. Örnen var i storlek som min hona, vilket gjorde att jag trodde det var den honan, som nu släppt sitt grepp om sin gamla boplats och drev omkring i

3 området. Jag tänkte kontrollera boet från berget när jag kom dit senare under dagen. Det kunde ju ligga något övergivet ägg i boet, som bekräftade att hon återvänt till sin boplats själv. När jag kom fram till min spaningsplats på berget norr om boet gjorde grönskan som började spira att det var svårt att se boet tydligt. Jag tyckte dock att jag såg ett par örnben stå i boet och att något vitt dun låg mellan hennes ben. Jag bytte läge och fick till sist en lucka så att jag såg huvudet på örnen. Örnen och jag tittade varandra i ögonen. Örnhonan flög ur boet och bums kom de två ormvråkarna, som häckar på andra sidan åkern (ca 100 meter bort), i full fart och mobbade henne med näbbar och klor. Örnen flög runt och bort direkt för att undkomma de båda plågorisen. Båda vråkarna kom tillbaka men inte örnen. Jag gjorde försök att se om det vita i boet var dun eller någon fjäder. En hel del dun och spillning fanns nu i boet men det var inte alls påbyggt utan lika slitet som tidigare i vår. Jag bedömde att dunet var en fjäder. Hon använde tydligen boet till plattform när hon vilade, styckade och åt sina byten. Jag bestämde mig för att gå ner och undersöka vad som fanns under boträdet, vilket jag försökt göra under snart ett års tid. Varje gång jag varit där för att undersöka området under boet har örnhonan varit där och jag har inte velat störa henne och därmed avstått denna undersökning. Denna gång var jag extra nyfiken ifall hon hade lyckats fånga någon skarv vid förra besöket. Kanske låg där lite rester från en skarvmåltid? Under boet fanns en hel del årsfärsk spillning. En del av boet hade rasat ner. Ovanpå riset från boet låg ett äggskal, som jag uppfattade som en bit skal från ett örnägg (grönaktigt enfärgat). Jag tog äggskalet och gick därifrån så jag kom utom synhåll från boet. Skalbiten var hättan på ägget, vilket fågelungen med sin äggtand skär loss när den kläcks. Den större skalbiten som fågelungens kropp sitter i låg inte under boträdet (vad jag såg). Att skalbiten kom från ett ägg som fött en unge såg jag på den tjocka hinnan inne i skalet. Äggskalet var rent och torrt inuti men smutsigt utanpå. Det värsta var att jag inte kunde bli säker ifall äggskalet legat där sedan i fjor. Allt sunt förnuft talade för att skalet var från i år men hur var detta möjligt? Jag bestämde mig för att vänta någon vecka (låta en eventuell unge växa) och sedan ta med tubkikaren och kontrollera boet från Ö sidan (300 meters avstånd). Härifrån borde jag kunna se ifall det fanns någon unge i boet. Torsdagen den 9 maj var jag på plats med tubkikaren. Honan låg i boet och tittade på mig. Hon hade vingarna lite utspända. Vinkeln från min kontrollplats mot boet gjorde att jag inte såg hennes ben och därmed inte ifall det fanns någon unge heller. Jag stod och tittade på henne i tre kvart utan att någonting hände. Jag såg inte henne böja sig ner en enda gång. Förra året pysslade hon mycket med sin unge. När jag skulle ge upp stack plötsligt en liten vitdunig örnunge upp sitt huvud lite svajigt. Dunk så försvann det men kom upp igen. Nu var det konstaterat att det fanns minst en örnunge i boet! Örnungen bör ha kläckts den 29 eller 30 maj. Ruvningstiden är normalt ca 36 dagar. Örnen har då värpt ägget den mars. Detta är bara tre till fem dagar efter mitt besök den 21 mars. Alltså från att vara ett bo som inte visade några tecken på att varit besökt under våren till äggläggning på bara några dagar. Inga byggförbättringar på boet syntes i maj. Boet var använt i det skick det var efter förra årets och vinterns slitage. Det är en gåta för mig hur honan lyckats ruva och hålla ungen i ägget vid liv under ruvningstiden. Det var en snörik mars och april. Vid mitt senaste besök, torsdagen 9 maj, visade sig fortfarande ingen hanne. Kan hannen vara den 4-5K örn jag såg cirkla över boplatsen den 21 mars? Han låg mer eller mindre stilla och iakttog mig i minst en halvtimme. Nästa besök kommer att bli intressent och förhoppningsvis positivt. En stor och frisk unge som syns över bokanten kanske från obs-platsen österut? Mötte örnhonan (troligen). Hon skulle troligtvis ut på jakt. Kanske hon flög ända ut till kustbandet? Vandringen var längre än jag trodde. Den tog ca 1 timme och 20 minuter enkel vandring.

4 Det var tyst och lugnt vid örnboet. Spanade i handkikaren från den östra sidan. Gick ända ner till ån. Visslade duvhöksläte och ungen tittade upp ur boet. Den var fortfarande gråaktig och dunig. Den visade skalpen ett par gånger över bokanten. Den borde vara omkring 23 dagar gammal enligt mina beräkningar. Bokontroll Mellan ett par sjöari området kom en ad havsörn med en vråk efter sig från området där boet är beläget. Vråken gav sig inte utan anföll örnen ideligen. Örnen rollade och parerade angreppen vilket gjorde att vråken blev mer och mer försiktig. Utan ett enda vingslag var snart örnen (och vråken) uppe på hög höjd och syntes inte om man inte tittade i handkikaren. Örnen gled sakta i riktning mot NV. Jag antog att den gav sig iväg ut på jakt. Storleken på örnen tydde på att det var honan i örnboet. Vid framkomsten till obsplatsen (ca 300 meters avstånd) satt det en örn (honan?) i en talltopp ca tio meter från boet. Någon unge kunde jag inte se i boet. Örnen såg mig men brydde sig inte om att jag stod och tittade mot dem. I fjor tålde hon inte att jag var så nära boet. Efter ca 20 minuters väntan reste sig plötsligt ungen upp i boet. Den böjde kroppen framåt och skickade iväg en ordentlig brakare med innehåll fem-tio meter i en båge över bokanten. Ungen var inte längre en dunig liten gullig örn. Både vingpennor och stjärt hade börjat växa ut och bara huvudet hade synbara dun kvar. Jag skulle över ån och vidare västerut. När jag kom ner till ån (ca 150 meter från örnarna) brydde sig örnen fortfarande inte om mig. För att inte utmana vår vänskap gick jag norr och väster om boet i stället. Ännu har hon inte blivit ilsken på mig i år!! Kan det varit hannen jag såg lämna området? I så fall är det en stor kraftfull gubbe hon har i år. Den liknade inte hannen som hon hade i fjor. Flyguppvisningen mot ormvråken var ett riktigt vackert skådespel. Jag vet inte ifall ungen är ringmärkt ännu. Bokontroll Spanade i handkikaren från östra sidan. Såg ingen örnunge i boet varken från skogsbilvägen (ca 300 meter) eller ån (ca 150 meter). Inga vuxna örnar fanns hemma. Enligt min hypotes skulle örnungen synas över bokanten nu då den är sju veckor gammal. Jag fick för mig att häckningen misslyckats av någon anledning. Bestämde mig för att göra en undersökning under boträdet. Detta skulle jag ha gjort under det senaste året men avstått eftersom någon örn alltid varit hemma. Det var förhållandevis lite spillning under boet. Mycket regn de senaste veckorna hade kanske spolat bort spillningen? Inte ett enda dun från ungen eller från något bytesdjur syntes. Hade väntat mig lite matrester som skulle visa vad föräldrarna fångar för bytesdjur till sin unge. Under boträdet tydde inget på att ungen skulle trillat ner från boet och dött. Inga flugor kunde heller ses runt boet trots spaning med hjälp av handkikaren. Kanske ungen trots allt blev flygg tidigt och lämnat boet frivilligt? Jag fortsatte uppför branten västerut mot bergets topp. Kanske kunde jag hitta någon glugg i lövverket uppe på bergstoppen och kontrollera boets innehåll? När jag efter ett tag vände mig om och tittade upp mot boet stack en lång örnhals upp över bokanten och ett yrvaket örnhuvud tittade ner på mig. Ligger ungen ner i boet och sover/vilar så syns den tydligen inte från spaningsplatserna österut. Jag hade, som tidigare nämnts, förutsatt att ungen nu var så stor (sju veckor) att den skulle synas över bokanten. Den kan tydligen fortfarande lägga sig ner i boet och inte alls synas. Det blev ett överraskande men glatt besked till sist alltså. Bokontroll Bestämde mig för att kontrollera boet för att se att allt hade gått bra.

5 Spanade återigen i handkikaren från östra sidan (ca 300 meter). Såg ingen unge i boet. Hade räknat med att den skulle sitta i boet och vara flygg. På en gren ca två meter norr om boet satt en vuxen örn (honan). Ca en meter från örnen sitter en skata. Stod och spanade ca 15 minuter och började ana det värsta. Satt skatan och väntar på att få hacka rent örnungens kadaver? Gick ner och över ån för att komma närmare boet (ca meters avstånd). Honan lättade och flög och satte sig i en grantopp ca 100 meter söder om boet. Förflyttade sig sedan till en annan grantopp för att sedan flyga en kort sväng och försvinna upp på bergstoppen och sätta sig så hon inte syntes (brukade göra så i fjor). Jag stod och spanade i handkikaren och försökte vänja mig vid vad som kunde ha skett. Skatan fattade mod och flög nu in i boet och hackade på något som låg där skymt från min spaningsplats. Den hackade och slet i något med näbben men orkade inte lyfta upp det. Jag stod och tittade på boet och i träden runt boet genom handkikaren ca minuter och hoppades få syn på örnungen. När ingen unge uppenbarade sig, bestämde jag mig för att åter undersöka området under boträdet. En hel del ny spillning hade tillkommit under boet sen förra besöket (16 dagar). Inte en endaste fjäder eller bytesrest fanns under boet. Det blev en hel del knak och brak i bland skogsavfallet under boet. Jag bestämde mig för att klättra upp på berget och försöka hitta en plats där jag kunde se in i boet. På väg uppför berget hörde jag någonting som flaxade till ovanför mig. Plötsligt satt den döde örnungen på en gren ca en meter ovan och söder om boet. Den hade inga synliga dun i fjäderdräkten längre och verkade vara vid god hälsa. Jag hade åter igen blivit lurad. Men vad spelade det för roll? Allt var alltså frid och fröjd med mor och son (det var en liten hanne i boet i år). Nästa år måste jag släpa med mig tuben för att kunna se från östra spaningsplatsen ifall någon örnunge ligger och trycker i boet. Uppe från berget ser boet platt ut, men det har tydligen en djup grop! Summering av detta händelserika år 2009 Ingen hanne hade jag sett till vid något tillfälle under året. Har varit sju gånger och inspekterat boplatsen inklusive den tjugoförsta mars. I fjor (2008) var jag där tre gånger och såg hannen och honan vid alla besöken. Det får alltså bli örnmors hemlighet ifall hon hela våren varit ensamstående mor. Det låter orimligt att hon skulle kunna ruva ett ägg, jaga och föda upp en unge ensam i ett skitrevir som Björn Helander kallar reviret. Det som var kvar från fjolårsboet har hon använt utan några synliga förbättringar. Från vårt första möte den tolfte april har hon inte blivit arg över mitt intrång i hennes revir. Ingen ilska eller rädsla har hon visat för mig. Vid mitt senaste besök var jag under ca en timme runt, under och ovanför hennes bo och unge. Hon kom inte en enda gång och tittade efter vad jag gjorde. Har känt att hon litar på mig i år vilket har underlättat kontrollerna. Hon har heller inte frambringat ett enda irriterat ljud på grund av min närvaro. Detta skall jämföras med ilskan när det unga örnparet flög förbi hennes boplats den 21 mars. Då både knarrade, ropade hon och gick upp och anföll inkräktarna. Hon var upprörd ca trettio minuter efter avvisningen av främlingarna. Hon flög omkring och kacklade, bågflög över boplatsen och kastade sig svävande ut över åkrarna nedanför boplatsen. En för mig vacker flyguppvisning då var när hon sakta seglade mot vinden med benen hängande rakt ner. Hoppas hon kommer tillbaka nästa år och kan visa upp en örnhanne i sitt sällskap. Telefonsamtal med Björn Helander Björn Helander var och ringmärkte örnungen tidigt. Vad han kommer ihåg var inga vuxna örnar hemma vid märkningen (ensamstående örnmor var ute och jagade?). Det händer ibland att de inte bygger på det gamla boet men det är sällsynt. Reviret är ett skitrevir (dåligt med föda i området) så båda föräldrarna måste jaga oavbrutet. Ungen lever på svältgränsen och klarar sig med nöd och näppe.

6 Även BH blev lite konfunderad över att boet verkade öde och inte besökt (inga spår i snön) den 21 mars. Omkring den 24 mars bör första ägget värpts. Det verkade som om äggläggningen startat lite panikartat? Örnparen brukar besätta sina revir tidigare när de bestämt sig för en viss boplats. Vissa örnar städar noga sina bon från matrester. Så var tydligen fallet med denna örn. De tar helt enkelt skräpet i klorna och flyger iväg och dumpar det någonstans. Att hannen inte visade sig under alla mina besök (sju stycken) i år men var med alla gånger jag var vid boet i fjor (tre besök) var lite underligt. Vi pratade inte om att hon skulle vara ensamstående mor. Detta skulle vara för otroligt att nämna tyckte jag. Hon hade då ruvat, jagat och fött upp ungen själv i ett skitrevir (dålig födotillgång). Någon örngubbe har hon bevisligen träffat under våren. Besök på boplatsen Gick till boplatsen för att försöka hitta någon plats uppe på berget där man hade insyn i boet. Ingen insyn fanns längre från något håll. Växtligheten hade snabbt stängt alla tittgluggar. Det kanske går att se in i boet innan lövsprickningen? Från NV på ca 30 meters avstånd kunde man nästan se boet i jämnhöjd med bokanten. Bättre än så är det inte med insynen i boet längre, när löven slagit ut. Under boet låg ryggbenet från någon liten fisk. Annars ingenting som avslöjade vilken föda örnungen blivit matad med. Telefonsamtal med Björn Helander Äggskalet användes till att mäta storleken på ägget och skaltjocklek. De har ett stort jämförelsematerial på museet. För övrigt återkom han till att det var ett skitrevir. Med detta menar han att området har svårt att försörja ett örnpar och ännu svårare att föda upp några ungar. Ofta, som i detta fall, lyckas de dock få en mager unge att bli flygg. Örnspaning i området 2010 Det blev en riktig vargavinter detta år. Upp mot cm snödjup vilket gjorde det näst intill omöjligt att vandra utan skidor utanför de plogade skogsbilvägarna någon längre sträcka. Lo uppehöll sig i området. Väldigt få örnar har jag sett under de vandringar jag gjort i området under mars månad. Två (ev olika) par passerade under månaden och en ensam örn låg och svävade över området. Ville inte gå till boplatsen och sätta spåravtryck i snön och därmed avslöja boet. Bobesök söndag mellan kl Det hade varit blidväder 8-10 dagar, så snödjupet hade sjunkit ihop ordentligt. Från den östra sidan behövde jag inte störa dem så mycket om de skulle häcka i samma bo även i år. Hade tyvärr enbart handkikaren med mig. Det är svårt att med handkikaren se vad som finns i boet i det fall en örn skulle ligga ner i boet. Nästan framme vid spaningsplatsen på östra sidan var allt tyst och lugnt. Jag visslade duvhökslätet för att se ifall ormvråksparet kommit till sin häckningsplats, som ligger ca 100 meter från örnboet. Örnarna är som ett rött skynke för vråkarna och vråkarna anfaller dem ständigt. Det blev inget gensvar så jag beslöt att vandra de sista 100 meterna för att få boet inom synhåll (ca 300 meters avstånd). Efter ca 25 meters vandring i snön (mycket snö kvar här ännu) sneglade jag upp mot skyn ovanför mig. En vitstjärtad örnhanne låg ca meter ovanför mig och skruvade. Bestämde mig för att fotografera den och försökte få fram min kamera från ryggsäcken. När jag fått fram kameran var örnen

7 försvunnen. Tyckte dock att örnen såg lite mindre ut än fjolårshonan. Kanske har det blivit ett örnpar i år? Gick och satte mig på en stubbe med uppsikt mot boet ca 300 meter bort. Boet såg inte ut att vara påbyggt alls. I norra kanten av boet låg det någonting som liknade en gren men kanske var ryggen på en örn? Satt och spanade ca 55 minuter på boet/grenen när jag plötsligt under ca tio sekunder tyckte grenen rörde sig och ändrade ställning. Sedan var allt som vanligt och grenen låg som förut igen. Jag är alltså inte säker på ifall jag fick en synvilla på näthinnan efter allt stirrande. Ny örnkontroll Allt var lugnt i området. Inga vråkar eller andra indikationer på att det fanns några örnar. Såg med blotta ögat att boet såg ut som vid förra besöket. Monterade ihop stativ och tub ca 300 meter öster om boet. Riktade in tuben mot boet, där örnhonan låg och ruvade i samma ställning som vid förra besöket. Stjärten pekade mot söder och huvudet mot norr. Det var huvudet jag sett och tolkat som en ev. gren. Jag såg att näbben öppnade och stängde sig på henne, vilket tydde på att hon frambringade någon form av läte. Det hördes dock inget läte till min obsplats. Hennes nackfjädrar stod rakt upp på hennes huvud. Hon hade tydligen blivit irriterad på mig när jag rörde mig och monterade ihop tubkikaren. När jag lugnat ner mig och suttit ett par minuter och tittat på henne började även hon lugna ner sig. Efter ytterligare ett par minuter blundade hon från och till och lugnet rådde åter i örnboet. Hennes kropp syntes knappt över boets kant och var svår att urskilja även med tubkikaren mot boets mörka bakgrund. Boet såg ut som i fjor höstas. Det var inte alls påbyggt utan örnparet använde de rester som fanns kvar från första bobygget Örngubben syntes som vanligt inte till denna gången heller. Han var en liten skit även för att vara en örngubbe. Det var naturligtvis honom jag såg ligga i boet vid förra besöket. Skönt att hon har en gubbe i alla fall. Jag trodde ju att hon var en ensamstående mor i fjor eftersom aldrig gubben visade sig vid mina besök. Jag kan ha sett denna örnhanne för tre år sedan. I skymningen flög en lika liten örnhanne över mig vid sportstugan i närheten. Han skulle troligtvis söka nattkvist någonstans i området. Detta år (2007) hade alltså örnhonan en annan hanne som make. Vandring nedanför örnboet Jag bedömde att det var för tidigt för bokontroll. Gick därför på åkern nedanför boet. Lite överraskande såg jag en örn tyst lämna boet redan när jag var ca 150 meter från boet. Vid passagen i åkerkanten under boet syntes inte örnen. Detta bemötande brukade jag inte få av örnen i fjor. Troligtvis var det hannen som skötte ruvningen av äggen och honan var ute och luftade sig. Jag gick över ån och upp till platsen ca 300 öster om boet. Kände lite oro att inte allt stod rätt till med häckningen. Det tog bara någon minut innan örnen kom seglande på låg höjd in över boet. Han (jag tror det var hannen) såg mig och flög upp på berget och satte sig i en talltopp ca 25 meter bakom boet och betraktade mig. Jag kunde inte se att han var ringmärkt men det var svårbedömt med bara handkikaren. Lämnade platsen så att han i lugn och ro skulle fortsätta ruva äggen (?). Kontroll av örnboets ruvningsläge Har inte haft tid att kontrollera örnboet på ett par veckor så jag gjorde slag i saken och gick dit för att försöka se in i boet från berget i väster. Närmade mig boet från väster och kom fram till bergstoppen. Allt tyst i dalen och fortfarande har jag inte hört eller sett ormvråksparet, som pinat örnarna varje år tidigare. Där har även funnits bivråkar som pinat örnarna, så än var inte faran över.

8 Våren visade sig vara senare än i fjor. Jag hade full insyn i boet från ca 35 meters avstånd. Inga vuxna örnar var hemma och en unge låg ensam i boet. Ungen var dagar gammal vilket innebär att örnarna har börjat ruva omkring den mars, vilket är ca 14 dagar tidigare än de två tidigare häckningsåren. Ungen reste sig aldrig upp men sträckte ut en vinge så allt verkade vara bra med den. Hade gärna velat se huvudet på den för att få säkrare åldersbestämning. Boet såg väldigt slitet ut och var inte alls påbyggt. Nytt gräs/vass hade de släpat dit och lagt i boets norra sida. Kanske denna åtgärd var nödvändig för en del av boet hade rasat ner i fjor. Hoppas boet håller för våren och sommarens påfrestningar. Det skulle vara katastrof om boet med ungen skulle rasa ner. BH meddelad på sin telefonsvarare om ungen och beräknade ålder. Bokontroll av örnungen Örnungen låg ner och var svår att urskilja från spaningsplatsen på den östra sidan. Gick därför över ån och upp på berget ovanför boplatsen. Ungen tryckte fortfarande i boet. Svår att se den men huvudet avslöjade att ungen (en liten skit, troligtvis en hanne) låg i södra ändan av boet. Han hade inget dun alls på kroppen. I år blir nog ungen flygg i slutet av juni? Inga örnföräldrar var hemma så allt var tyst och lugnt på och runt boplatsen. Inga vråkar häckar i området detta år. Boets dåliga påbyggnad sedan det byggdes för tre år sedan hade förbättrats avsevärt under maj månad. Boets östra sida hade bla. byggts upp med grenar minst en decimeter. Från berget ner i boet såg jag i slutet av april att ny vass/gräs hade lagts in i boet. De har alltså byggt på och förstärkt boet ordentligt under häckningstiden när ungen var kläckt. Boet såg riktigt stort och pampigt ut från marken. Bobesök Det var lugnt och fridfyllt i området runt boet. Örnarna slapp plågorisen ormvråkarna i år (de häckar ca meter söderut). Tänkte fotografera ungen innan den blev flygg. Ungen satt på grenen, som sitter ca 0,5 meter högre än boet. När jag stod och försökte zooma in örnungen, lättade örnhonan från en stolpe som var skuggad av skogen längs ån, bara 25 meter bakom mig. Hon flaxade tyst iväg norrut och försvann. Gillar inte att hon inte kommer och hälsar längre. Hon tyckte kanske att 25 meter ifrån var lagom hälsningsavstånd. Allt såg bra ut med örnungen. Den blir nog flygg kommande vecka. Duktiga örnar som håller en låg profil runt boet. Bobesök Spanade från östra sidan (ca 300 meters avstånd). Jag såg ingen örnunge i boet och inga andra örnar heller. De hade börjat avverka skog ca 100 meter söder om boplatsen. Full verksamhet rådde och ett fasligt oväsen när skogsmaskinerna brakade fram. Avverkningen hade inte nått fram till fältet (ca 50 meter från örnboet) så maskinerna syntes inte från min obsplats. Gick över bäcken och satte mig att spana ca 75 meter från boet. Upptäckte då att örnhonan satt på en gren i en tall, som står ca tio meter söder om boet. Hon satt bara ca 6-8 meter upp från marken. Efter ca fem minuter flög hon tyst iväg österut. Hon kom tillbaka efter en kvart och flög upp på berget och satte sig någonstans och syntes inte från min spaningsplats. Jag blev misstänksam att även ungen skulle finns kvar någonstans, nu när örnhonan fanns kvar i området. Det visade sig att ungen (borde vara ca tio veckor gammal enligt mina uträkningar) fallit/flugit

9 från boet. Han (det är en hanne) satt på en omkullvält gammal trädstam som låg i branten ca tio meter ovanför boträdet. Uppskattar att han bara satt högst en meter ovanför marken. Såg när han vände sig, att han balanserade med båda sina vingar utbredda. Vingarna verkade helt OK, så han hade troligtvis fallit ur boet innan han blivit flygfärdig. Jag hoppades att han skulle lära sig flyga snabbt, innan skogsmaskinerna skulle komma fram till fältet nedanför boplatsen. Det finns ju också lo i området vilket också oroar, eftersom han nästan satt på marken. Trodde han skulle vara flygg denna vecka, men så var tydligen inte fallet. Återbesök av örnboet Örnföräldrarna var inte hemma i området. Örnungen hade flugit upp ca tio meter ovanför marken och satt på en tjock gren, som går ut från boträdet. Den satt alltså bara tio meter från förra platsen men mycket säkrare placerad. Allt såg bra ut och ungen kunde flyga, annars skulle han inte kunnat komma upp på denna grenen, som det inte går att hoppa upp till underifrån. Skogsmaskinerna dånade för fullt fortfarande. De hade inte kommit fram till fältet och syntes därför inte från min obsplats. Som läget var just nu, verkade inte örnungen störd av skogsavverkningen i området. Jag hoppades de inte skulle fälla boträdet! De skulle vara rena katastrofen. Den fina frötallen/boträdet, vilken korparna häckade i innan de flyttade ner till örnboets boplats, fälldes i vintras. En mycket stor förlust för alla större fåglar som behöver en ordentlig klyka för att fästa sitt bo. Bitflugor, bromsar och gråpågar hade kläckts i massor under veckan. Blev anfallen hela tiden. När jag konstaterat att allt var bra flydde jag tillbaka mot bilen. Nu ansåg jag att även årets häckning blev lyckad. Har inte sett föräldrarna jaga alls söderut. Deras jaktområde är nog främst österut och ibland i norr eller nordväst. Bobesök Gick genom skogen (ingen svamp ännu?) till boplatsen söderifrån. Min avsikt var att se hur skogsavverkningen förändrat området och ifall örnungen fanns kvar. När jag närmade mig det nya kalhygget, som ligger ca meter söder om boträdet, hörde jag örnungen skrika/tigga kre kre kre kre kre. Den satt på en gren i en död ek som kvarlämnats på det nya kalhygget. Den flög iväg framför mig och sedan över området och höll koll på vad jag gjorde. Han (jag konstaterade att det var en hanne även när den kommit på vingarna) flög över mig några gånger och höll uppsikt över vart jag tog vägen. Sedan såg jag inte till honom mer. Ingen av föräldrarna var hemma. Som vanligt gav inte platsundersökningen någon information om vad de äter. Det blir helt enkelt inte mycket rester över. Det är intressant att konstatera att ungarna kan stanna i området runt boplatsen efter att de blivit flygga. Detta förlänger möjligheterna att hitta missade örnbon. Örnsnack med BH Han visste inte om några nya örnbon i områdena där jag vandrar, alltså området mellan Knutby Gimo och Åkersberga Vira bruk. Utfodraren i Knutby och BH själv har slutat lägga ut åtlar under vintern. Faringeparet häckade åter med lyckat resultat i sitt vanliga bo. För övrigt kände han inte till något nytt bo i området. Mitt par fick ut en unge (hanne). P.g.a. tidsbrist hann BH tyvärr inte ringmärka ungen. Örnboet (samma hona och minst två olika hannar) har nu producerat tre ungar varav en hona 2008, hanne 2009 och hanne BH kallar fortfarande reviret ett skitrevir. De lyckas i alla fall skaffa föda till en unge varje år. Årets första örnkontroll av boet kl :00

10 Riggade upp tubkikaren. Örnboet var ordentligt påbyggt sedan i fjor och hade nu en ordentlig bohåla. Kunde dock inte med säkerhet se någon örn i boet trots hjälp av tubkikaren. Ett tranpar höll som alltid till längs bäcken. Spanade en timme utan att bli säker på ifall där ruvade någon örn. Bokanten var nog ca cm högre än i fjor. Var nere vid bäcken och försökte ta mig över. Området var dock så översvämmat att det inte gick att torrskodd ta sig över till andra sidan. Ingen rovfågel sågs under hela turen. När jag lämnat platsen och stod ca 150 meter från mitt obs-ställe hörde jag en helikopter komma. Den flög så lågt att det inte gick att se den. I min obs-glugg mot örnboet såg jag en trana komma flygande med en helikopter efter sig. Helikoptern flög så lågt (kanske meter över marken) så jag såg bara rotorbladet och att den var camouflage-målad. Tranan kom efter ca 5 minuter tillbaka. Ingen örn visade sig trots denna närgångna förbiflygning av boplatsen. På tillbakavägen till bilen hörde jag att ytterligare två helikoptrar passerade området där örnboet sitter. Jag kände igen ljudet från motorerna så de var med all säkerhet samma typ av militärhelikoptrar. Örnkontroll av boet kl från västra sidan Efter gårdagens upplevelse ville jag bli säker på hur det var med örnhäckningen i år. Helikoptrarna hade säkert skrämt dem ordentligt. Det dånade väldeliga när de kom flygande. Gick upp mot boet från väster. Inga örnar fanns i området. Undersökte även ängen nedanför boplatsen men kunde inte upptäcka någon död örn. Jag var nämligen även orolig för att örnen flugit ut ur boet och dödats av helikopterns rotorblad. Ingen död örn upptäcktes heller på ängen. Lite örnlort fanns nedanför boträdet. Ingenting tydde på att det varit någon häckning i år. Med den stora påbyggnaden av boet gick det inte att se ner i boet från berget. Troligtvis låg där ett par övergivna ägg. Satte mig på berget ca meter norr om boplatsen. Gav upp efter någon timme när inga örnar visade sig i området. Nära bilen passerade en örn i trädtoppshöjd över mig. Den hade inget byte i klorna. Tyckte det borde vara en 3-4K hanne (tidigare unge?). Den flög mot skogen (där jag satt dagen innan) öster om ån mitt emot örnboet. Efter att ha varit borta ca sekunder blev den synlig framför örnboet. Den skruvade sig uppåt ca 100 meter och flög sedan västerut. Detta var den första örnen jag sett i området under våren. Konstigt att den skulle uppträda på detta lite skumma sätt? Kanske den hade en groda eller något annat litet byte i klorna? Var vid ett senare tillfälle och undersökte ormvråksskogen meter öster om örnboet. En ad. örnhona kom då flygande till boet. När hon såg mig lättade hon och flög tyst iväg. Örnhonan fanns alltså i alla fall kvar i området. Årets första bokontroll kl Omkring en kilometer från boplatsen kom en gammal örn flygande (i samma linje mot öst eller väst som jag sett tidigare) mot väst. Det såg lovande ut inför bokontrollen. När jag smög fram så örnboet blev synligt, låg honan och ruvade i boet. Boet var inte påbyggt sedan i fjor. Hon såg mig (300 meter) direkt och jag såg i kikaren att hon verkade lite irriterad på min närvaro. Efter sekunder drog jag mig tillbaka. Jag behövde inte plocka fram tubkikaren. Örnarna hade kommit tillbaka efter misslyckandet (helikopterstörning?) i fjor. Andra kontrollen kl Gick fram från väster uppe på berget för att kunna se in i boet. Örnen såg mig med detsamma och flög ur boet. Trots bra sikt gick det inte att se någon unge eller något ägg i boet. Bohålan var helt enkelt för djup. Jag utgick från att den inte hade kläckt ännu. Den borde kläcka i dag eller i morgon. Tredje kontrollen kl Gick in från östra sidan med tubkikaren med mig. Avståndet är ca 300 meter till boet.

11 Honan sitter med vingarna lite utspända. Allt tyder på att hon skyddar minst en unge. Efter ca 25 minuter ser jag ett litet vitt örnhuvud sträcka sig upp över bokanten mot örnmor. Där finns alltså minst en unge i boet. BH är meddelad om resultatet. Han skall försöka ringmärka ungen i år. Fjärde kontrollen kl Gick in från östra sidan med enbart handkikaren. Örnmor sitter i boet och värmer/skyddar någonting under sig. Jag går ner till ån och fram till ängen nedanför boet. Örnmor flyger ur boet och skruvar sig upp över området. Samtidigt flyger örnfar över mig på låg höjd och försvinner. Båda örnarna är alltså hemma. Försökte locka upp ungens huvud över bokanten genom att vissla. Den tittade inte upp på min beställning så det var bara att vänta. Gick tillbaka över ån och tittade upp mot boet. Nu hade ungen behagat resa sig upp och visade nu en mörk färg. Den borde nu vara dagar gammal. Jag såg bara en unge så den var nog ensam i boet. Boet var inte alls påbyggt i år. Efter allt trampande uppe i boet börjar det se riktigt platt ut. Bohålan låg långt ut på boets nordvästra sida. Jag misstänkte att det var en ny hona i paret. Hon betedde sig inte som den förra. Den gamla honan höll inte på att skruva omkring över boplatsen och visa missnöje med min närvaro. Var det hannen som satt i boet? Den överflygande örnen, som jag trodde var hannen, beter sig mer som den gamla honan. Det är i alla fall slut med välkomsthälsningarna när jag kommer till boet. De är inte skrikiga alls, vilket gör besöken enklare. Femte kontrollen kl Ingen örnunge eller vuxen örn syntes från spaningsplatsen 300 meter öster om boträdet. Tog mig över bäcken på den gamla fallfärdiga bron och ut på fältet. Örnhonan satt på en elstolpe vid bäcken (brukar sitta där ibland). Hon flög tyst över mig på låg höjd och svängde vänster upp förbi boet. Hon satte sig i toppen på en stor gran ca 300 meter söder om boet. Fortfarande syntes ingen unge i boet, men skulle ungen ligga ner, skulle jag inte se den från östra sidan med handkikaren. Gick över ängen och klättrade upp för berget bakom örnboet. Örnhonan kom en sväng och tittade på mig och återvände sedan till grantoppen. Örnungen hade nu vaknat och satt i boet och tittade på mig. Skönt att den inte fallit ner från boet. Jag tror att det är samma örnhona som tidigare. Hon blev som i gamla tider inte alls arg över min närvaro. Vad jag kunde se var hon inte ringmärkt. Varför hon var lite oroad över min närvaro tidigare i vår kanske berodde på att det var två år sedan vi sågs vid boplatsen. Häckningen misslyckades ju Sjätte kontrollen kl Örnungen skulle nu vara 75 dagar gammal. En varm dag med strålande solsken. Gick dit österifrån. Framme vid spaningsplatsen ca 300 meter öster om boet såg jag örnungen i boet. Han (det är en hanne) tränade sina vingar och studsade flaxande omkring i boet. Det såg ut som om han ibland hamnade utanför boet på någon gren också. Gick ner och över ån och stannade ca 75 meter från boet. Honan satt ca tio meter söder om boet i en talltopp och vaktade. Hon flög till sin vanliga grantopp ca 300 meter söder om boplatsen. Allt verkade frid och fröjd med örnfamiljen. Ungen verkade vara i det närmaste flygg. Sjunde kontrollen På min svampplockarrunda (mycket kantareller i år) passerade jag örnboet. Det hade blivit helt platt efter årets häckning. Under boet hade slyet växt och var nu ca 2 meter högt. All skit från örnarna hade regnat bort. Jag kunde inte finna några bytesrester i bland slyet under boet. Det gick inte att ana sig till att en örnunge hade blivit flygg i år uppe i det nerslitna boet. Inga örnar sågs i området. Samtal med B H

12 Örnungen hade han inte hunnit ringmärka i år heller. Han hade planer på att gå i pension till sommaren Då hade han redan jobbat över i två och ett halvt år. Nu höll han på att försöka ordna upp på kontoret. Han hade mycket anteckningar/pm som på något sätt måste göras i ordning. En trevlig nyhet 2013 Örnarna hade förbättrat sitt gamla bo (det var helt platt i höstas). Bara huvudet syntes över bokanten när hon låg och ruvade. Jag såg hannen sväva förbi också. Där uppe var det vinter fortfarande Örnparet hade även i år en unge. Den var ca fem veckor gammal den 23 maj och var alltså nyvärpt ägg omkring mars. Båda örnarna var "hemma", men var inte närgångna och visade inte mycket missnöje med vårt förehavande, som tog ungefär en timme. Under boet fanns inte några bytesrester alls, utan bara träck från ungen. I boet fanns ett gäddhuvud och en halväten brax eller någon liknande fisk. Nye ringmärkaren Johan hade varit och ringmärkt örnungar i två bon innan han kom till vårt bo. Även i dessa bon hade det varit enbart fiskrester. Huvudfödan för dem verkar alltså vara fisk! När jag såg "klättraren" bredvid boet, ser man att det är inte ett litet bo de har byggt! Nu är det bara att hoppas att även fortsättningen går bra för örnarna. Örnhäckningens resultat : 1 hona ringmärkt. 2009: 1 hanne ringmärkt. 2010: 1 hanne ej ringmärkt. 2011: Misslyckad häckning. Troligtvis störd (militär helikopterövning). 2012: 1 hanne ej ringmärkt. 2013: 1 hanne ringmärkt Örnhonan har haft minst 2 olika hannar. Ingen av örnarna har varit ringmärkt. Flera foton kommer. Foton (kanske ytterligare någon där någon örn är huvudperson). Bröstben från ejder som hittades under örnboet. Klättring upp till boet för ringmärkning 2013.

13 Märkaren uppe på bokanten. Örnhannen patrullerar över boet. En unge i boet. Samtliga foton: Per Unger