Tabletterna är vita, filmdragerade, avlånga, bikonvexa, enkelskårade, 7 14 mm.

Transkript

1 PRODUKTRESUMÉ 1 LÄKEMEDLETS NAMN Tarivid 200 mg tabletter 2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING 1 tablett innehåller ofloxacin 200 mg. Beträffande hjälpämnen se LÄKEMEDELSFORM Tablett Tabletterna är vita, filmdragerade, avlånga, bikonvexa, enkelskårade, 7 14 mm. 4 KLINISKA UPPGIFTER 4.1 Terapeutiska indikationer Övre och nedre urinvägsinfektion. Urogenitala infektioner orsakade av gonokocker eller Chlamydia trachomatis. Akut exacerbation av kronisk bronkit. Pneumoni orsakad av aeroba gramnegativa bakterier. 4.2 Dosering och administreringssätt Normal dosering: 200 mg 2 gånger dagligen. Vid behandling av svåråtkomliga infektioner eller infektioner orsakade av bakteriearter med intermediär känslighet kan dosen höjas till mg 2 gånger dagligen. Okomplicerade nedre urinvägsinfektioner: 100 mg 2 gånger dagligen. Klamydiainfektion: 400 mg en gång per dag eller 200 mg 2 gånger dagligen i 7 dagar. Gonorré: 400 mg som engångsdos. Tabletterna kan tas med eller utan föda. Vid dosering en gång per dag bör dosen tas på morgonen. Dagliga doser på mer än 400 mg måste delas upp på två dostillfällen och tas med samma intervall. Tabletterna kan delas men skall ej tuggas och sväljes med ½ glas vatten. För att undvika att absorptionen av ofloxacin hämmas, bör Tarivid tabletter tas minst två timmar före intag av antacida och peroralt järn. Behandlingstiden varierar beroende på typ av infektion. Behandling med Tarivid skall tills ytterligare erfarenhet föreligger ej överskrida 2 månader. Äldre: Vid behandling av äldre bör en reduktion av dosen övervägas. Vid nedsatt njurfunktion ges initialt en enkeldos enligt dosrekommendation. Därefter bör doseringen anpassas till patientens kreatininclearance enligt följande:

2 Kreatininclearance (ml/min) Rekommenderad dos per Doseringsintervall doseringstillfälle (mg) > timmar timmar < timmar Hos patienter som genomgår hemodialys eller peritonealdialys ges lämpligen en initialdos på 200 mg och därefter 100 mg var 24:e timme. Vid behandling av patienter som genomgår hemodialys eller peritonealdialys bör stor försiktighet iakttagas och serumkoncentrationen följas. Vid nedsatt leverfunktion: Hos patienter med allvarlig leversvikt kan utsöndringen av ofloxacin minska. Därför rekommenderas en högsta daglig dos på 400 mg för dessa patienter. 4.3 Kontraindikationer Överkänslighet mot ofloxacin, andra kinolonderivat eller något av hjälpämnena. Epilepsi. Nedsatt CNS-funktion och/eller sänkt kramptröskel. Sensjukdom i anamnesen i samband med fluorokinolontillförsel. 4.4 Varningar och försiktighet Tarivid bör ej ges till barn och ungdomar vars bentillväxt ej är avslutad. Grav njurinsufficiens. Behandling med oxofloxacin kan försämra myastenia gravis. Patienter med diarré skall följas noggrant. Allvarlig, ihållande och/eller blodig diarré under eller efter behandling med ofloxacin kan vara symtom på pseudomembranös kolit. Om pseudomembranös kolit misstänks ska ofloxacinbehandlingen genast avslutas. Läkemedel som hämmar peristaltiken är kontraindicerade i denna situation. Liksom andra kinoloner bör ofloxacin användas med största försiktighet hos patienter predisponerade för kramper. Det kan gälla patienter med tidigare centrala lesioner, patienter som får samtidig behandling med fenbufen eller andra liknande antiinflammatoriska läkemedel eller med läkemedel som sänker kramptröskeln, t ex teofyllin. Se också avsnitt 4.5, Interaktioner. Tendinit har sällan observerats i samband med behandling med kinoloner men kan ibland leda till ruptur, främst av Akillessenan. Äldre patienter är mer benägna att drabbas. Risken för senruptur kan vara förhöjd i samband med samtidig administrering av kortikosteroider. Om tendinit misstänks skall behandlingen med ofloxacin omedelbart avslutas. På grund av risken för fotosensibilisering bör exponering för starkt solljus och UV-strålning undvikas under behandlingstiden. Som med andra antibiotika kan en långvarig behandlingstid resultera i överväxt av resistenta organismer. Bedömning av patientens tillstånd är viktigt. Om en ytterligare infektion uppträder under behandlingen ska härför lämpliga åtgärder vidtagas. Förlängning av QT-intervall Enstaka fall av förlängt QT-intervall har rapporterats hos patienter som använt fluorokinoloner. Försiktighet bör iakttas när fluorokinoloner, inklusive ofloxacin, används av

3 patienter med kända riskfaktorer för förlängning av QT-intervall och därmed ökad risk för ventrikulär arytmi (torsades de pointes) som till exempel: - äldre - obehandlad elektrolytrubbning (t ex hypokalemi, hypomagnesemi) - medfött långt QT-syndrom - hjärtsjukdom (t ex hjärtsvikt, hjärtinfarkt, bradykardi) - samtidig använding av läkemedel som kan förlänga QT-intervall (t ex klass IA och III antiarytmika, tricykliskt antidepressiva, makrolider) (se avsnitt 4.5 och 4.8) Hypoglykemi Liksom vid behandling med övriga kinoloner har hypoglykemi rapporterats i samband med ofloxacinbehandling, främst hos diabetespatienter som erhållit samtidig behandling med ett oralt antidiabetikum (t ex glibenklamid) eller insulin. Det rekommenderas att blodglukos kontrolleras noggrant hos dessa diabetespatienter. Perifer neuropati Sensorisk eller sensomotorisk perifer neuropati, vilket kan uppkomma hastigt, har rapporterats hos patienter som behandlas med fluorokinoloner. Behandling med ofloxacin skall avbrytas om patienten uppvisar symtom på neuropati. Detta minimerar den möjliga risken för att ett irreversibelt tillstånd skall utvecklas. Patienter med Glukos-6-fosfatdehydrogenas-brist Patienter med en latent eller konstaterad brist på glukos-6-fosfatdehydrogenas kan ha en benägenhet för hemolytiska reaktioner då de behandlas med antibakteriella kinoloner, varför ofloxacin skall användas med försiktighet hos dessa patienter. Tarivid innehåller laktos och patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukosgalaktosmalabsorption. 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner Järnsalter, antacida innehållande magnesium eller aluminium Absorptionen av ofloxacin minskar signifikant då järnsalter eller antacida som innehåller magnesium eller aluminium administreras samtidigt med Tarivid tabletter. Preparat som innehåller bivalenta eller trivalenta katjoner såsom järnsalter eller antacida som innehåller magnesium eller aluminium skall ej intas minst 2 timmar före eller efter administreringen av Tarivid tabletter. Sukralfat Biotillgängligheten av Tarivid tabletter är signifikant minskad vid samtidigt intag av sukralfat. Dessa preparat skall intas med 2 timmars mellanrum. Videx tabletter Kombinationen med Videx tabletter innehållande antacida bör undvikas då absorptionen av ofloxacin minskar pga. bildning av chelatkomplex. Antikonceptionella medel

4 Vissa antibiotika kan i sällsynta fall minska effekten av p-piller genom att interferera med den bakteriella hydrolysen av steroidkonjugat i tarmen och därmed återabsorptionen av okonjugerad steroid. Härigenom skulle plasmanivåerna av aktiv steroid sjunka. Teofyllin, fenbufen eller liknande icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel: En uttalad sänkning av kramptröskeln kan eventuellt inträffa när kinoloner ges samtidigt med teofyllin, NSAID eller andra ämnen som sänker kramptröskeln. Läkemedel som kan förlänga QT-intervall Ofloxacin, liksom andra fluorokinoloner, bör användas med försiktighet av patienter som använder läkemedel som kan förlänga QT-intervallet (t ex klass IA och III antiarytmika, tricykliskt antidepressiva, makrolider) (se 4.4). Kalciuminnehållande läkemedel: Att döma från studier med kalcium och norfloxacin resp ciprofloxacin kan kalcium peroralt hämma absorptionen av ofloxacin. Kombinationen bör undvikas. Kalciumrik föda (300 ml mjölk eller yoghurt) kan dock ges samtidigt med ofloxacin utan att absorptionen försämras. Ofloxacin elimineras huvudsakligen renalt via tubulär sekretion. Interaktioner kan därför förekomma med andra läkemedel som utnyttjar samma transportsystem (såsom probenicid, cimetidin, furosemid, metotrexat). Fallrapporter talar för att ofloxacin kan förstärka effekten av warfarin, sannolikt genom att hämma metabolismen av warfarin. Därför bör protrombintid kontrolleras hos patienter som behandlas med vitamin K-antagonister. Påverkan på laboratoriska och diagnostiska tester: Bestämning av opiater eller porfiner i urinen kan ge ett falskt positivt resultat under behandling med ofloxacin. Det kan vara nödvändigt att konfirmera positiva opiat- och porfinundersökningar med en mera specifik metod. Ofloxacin kan hämma tillväxten av Mycobacterium tuberculosi och därför ge ett falskt negativt resultat vid bakteriediagnostik av tuberkulos. 4.6 Graviditet och amning Graviditet Klinisk erfarenhet från gravida kvinnor är begränsad. I teratologistudier med kinoloner har varierande embryo-fostertoxisk effekt iakttagits. Kinoloner har visat sig kunna orsaka degeneration av ledbrosk hos växande djur. Denna effekt har dock ej rapporterats ske under fosterutvecklingen. Emellertid bör Tarivid ej ges till gravida förrän ytterligare erfarenhet föreligger. Amning Ofloxacin passerar över i modersmjölk i sådana mängder att risk för påverkan på barnet föreligger även med terapeutiska doser.

5 4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner Vissa biverkningar (t ex yrsel/svindel, dåsighet, oro) kan försämra patientens koncentrationsoch reaktionsförmåga, vilket kan leda till en risk i sådana situationer där särskild uppmärksamhet krävs, t ex bilkörning eller vid hantering av maskiner. 4.8 Biverkningar Informationen nedan är baserad på kliniska studier samt på uppföljande studier efter godkännandet. Följande frekvensindelningar har använts. Mycket vanliga (>1/10) Vanlig (>1/100, <1/10) Mindre vanlig (>1/1000, <1/100) Sällsynt (>1/10 000, <1/1000) Mycket sällsynt (<1/10 000) Cirka 7 % av patienterna som behandlas med Tarivid kan förväntas få biverkningar. Vanligast förekommande är GI-störningar. Blodet och lymfsystemet Centrala och perifera nervsystemet Ögon Öron och balansorgan Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum Magtarmkanalen Njurar och urinvägar Hud och subkutan vävnad Muskuloskeletala systemet och bindväv Mycket sällsynta: Anemi, hemolytisk anemi, leukopeni, eosinofili, trombocytopeni. Okänd frekvens: Agranulocytos, pancytopeni och benmärgsdepression. Mindre vanliga: Huvudvärk. Sömnstörningar, sömnlöshet. Yrsel/vertigo. Mycket sällsynta: Kramper. Extrapyramidala symtom eller muskelkoordinationsrubbningar. Sensorisk- eller sensomotorisk perifer neuropati. Mindre vanliga: Ögonirritation. Mycket sällsynta: Hörselstörningar som tinnitus. Dövhet. Mindre vanliga: Rethosta. Snuva. Mycket sällsynta: Allvarlig dyspné. Okänd frekvens: Allergisk pneumonit Mindre vanliga: Kräkningar, buksmärtor, diarré, illamående. Sällsynta: Enterokolit, i enstaka fall blödande. Mycket sällsynta: Pseudomembranös kolit. Sällsynta: Övergående höjning av serumkreatinin. Mycket sällsynta: Interstitiell nefrit. Akut njurinsufficiens. Mindre vanliga: Allergiska hudreaktioner såsom utslag och klåda. Mycket sällsynta: Erythema multiforme, toxisk epidermal nekrolys, fotosensibilisering, fixa läkemedelsutslag, vaskulär purpura, vaskulit som i sällsynta fall kan leda till hudnekros, Stevens-Johnsons syndrom. Sällsynta: Tendinit Mycket sällsynta: Muskel- och ledvärk. Senruptur (t ex akillessenruptur) som kan uppträda inom 48 timmar efter behandlingens start och vara bilateral. Muskelsvaghet kan i mycket sällsynta fall inträffa, vilket kan ha betydelse för patienter med myastenia gravis. Okänd frekvens: Rhabdomyolys och/eller myopati.

6 Metabolism och nutrition Immunsystemet Lever och gallvägar Psykiska störningar Mycket sällsynta: Onormal höjning eller sänkning av blodsockernivån, framförallt hos diabetiker. Sällsynta: Anafylaktiska/anafylaktoida reaktioner (som urtikaria, angioödem, dyspné/bronkospasm, värmevallningar, svettningar och pustulösa hudutslag). Mycket sällsynta: Anafylaktisk/anafylaktoid chock. Sällsynta: Övergående förhöjning av leverenzymer (ASAT, ALAT, LDH, gamma-gt och/eller alkaliska fosfataser) och/eller bilirubin. Mycket sällsynta: Kolestatisk ikterus. Hepatit. Mindre vanliga: Agitation Sällsynta: Anorexi, Psykotiska reaktioner (t ex hallucinationer). Ängslan, förvirring, mardrömmar, depression, dåsighet. Parestesi, smak- och luktförändring, synstörning. Okänd frekvens: Psykotiska reaktioner och depression med tankar eller handlingar innebärande fara för eget liv. Svampöverväxt i munhåla och underliv kan förekomma. Fall av QT-förlängning och ventrikulär arytmi inklusive torsades de pointes har rapporterats i samband med behandling med fluorokinoloner. Inflammation och ruptur i senor har rapporterats vid behandling med fluorokinoloner speciellt vid samtidig kortikosteroidterapi. Det kan inte uteslutas att behandling med Tarivid kan orsaka porfyri hos predisponerade patienter. Biverkningarna har med några få undantag (lukt, hörsel, smak) avklingat då behandlingen avslutats. 4.9 Överdosering Toxicitet: Begränsad erfarenhet av överdosering. 3 g intravenöst till vuxen gav lindrig till måttlig intoxikation. Symptom: Tänkbart är yrsel, trötthet, desorientering, kramper. Flush. Gastrointestinala besvär. Behandling: Om befogat ventrikeltömning, kol. Sörj för god diures. Symptomatisk behandling. Ingen specifik antidot finns. 5 FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER 5.1 Farmakodynamiska egenskaper Farmakoterapeutisk grupp: Fluorokinoloner. ATC-kod: J01MA01. Tarivid är ett antibiotikum tillhörande gruppen kinolonkarboxylsyraderivat. Den baktericida effekten utövas genom hämning av enzymet DNA-gyras i bakteriens DNA-syntes. Ofloxacin har därigenom effekt även på bakterier i vilofas och den minsta baktericida effekten (MBC) ligger nära den minsta hämmande koncentrationen (MIC).

7 Antibakteriellt spektrum Känsliga Gonokocker Moraxella catarrhalis Haemophilus influenzae Legionella Pasteurella multocida E coli, Citrobacter, Klebsiella, Enterobacter, Serratia. Proteus, Providencia och Morganella Acinetobacter Pseudomonas Aeromonas Chlamydia Intermediära Streptokocker, pneumokocker och enterokocker Staphylococcus aureus och koagulasnegativa stafylokocker Mycoplasma pneumoniae och Mycoplasma homonis Chlamydia trachomatis Resistenta Stenotrophomonas maltophilia Anaeroba bakterier inklusive Bacteroides och Clostridium difficile Treponema pallidum Ureaplasma urealyticum Resistens förekommer (1-10%) hos Staphylococcus aureus, gramnegativa tarmbakterier samt Pseudomonas aeruginosa och är vanlig (>10%) hos enterokocker, koagulasnegativa stafylokocker, Burkholderia cepacia och Campylobacter. Resistens kan utvecklas under pågående behandling. Korsresistens inom gruppen gyrashämmare förekommer, men på grund av skilda verkningsmekanismer föreligger ej korsresistens med andra typer av antibiotika. Resistenssituationen varierar geografiskt och information om de lokala resistensförhållandena bör inhämtas via lokalt mikrobiologiskt laboratorium. 5.2 Farmakokinetiska uppgifter Den absoluta biotillgängligheten för ofloxacin är över 90%. Vid samtidigt födointag sjunker biotillgängligheten ca 25% och absorptionstiden ökar något. Detta torde dock sakna klinisk relevans. Maximal serumkoncentration uppnås vanligen efter 1-2 timmar. AUC ökar linjärt med stigande doser. Proteinbindningsgraden är ca 25% och den skenbara distributionsvolymen omkring 110 liter. Penetrationen av ofloxacin är god och terapeutiska koncentrationer nås i de flesta kroppsvätskor och vävnader. Halveringstiden är 5-7 timmar vid normal njurfunktion. Utsöndringen sker via glomerulär filtration och tubulär sekretion. Eliminationen via njurarna är drygt 90%, varav 97% utgörs av oförändrat ofloxacin. Totalclearance för ofloxacin är ca 280 ml/min. Eftersom ofloxacin huvudsakligen utsöndras renalt bör dosen reduceras hos patienter med nedsatt njurfunktion. Dosreduktion bör övervägas även vid behandling av äldre patienter. 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktats i produktresumén.

8 6 FARMACEUTISKA UPPGIFTER 6.1 Förteckning över hjälpämnen Laktosmonohydrat 96 mg, magnesiumstearat, hypromellos, karmellos, hydroxypropylcellulosa, talk, makrogol, majsstärkelse, titandioxid E Inkompatibiliteter Ej relevant. 6.3 Hållbarhet 5 år. 6.4 Särskilda förvaringsanvisningar Inga särskilda förvaringsanvisningar. 6.5 Förpackningstyp och innehåll 14 och 20 tabletter i blister. 6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering Inga särskilda anvisningar. 7 INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING sanofi-aventis AB, Box 14142, Bromma 8 NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE / DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN