Utdrag ur domboken från Bullarens Häradsrätt. Innehåller alla ingående handlingar i aktuella mål.

Transkript

1 Källmaterial

2 Utdrag ur domboken från Bullarens Häradsrätt. Innehåller alla ingående handlingar i aktuella mål. Själva protokollsanteckningarna i domboken har vit bakgrund. Till protokollet bilagda handlingar har grå bakgrund. Originalhandlingarna kan till vissa delar vara svåra att tyda. Dels kan det bero på bläckfläckar, bortrivet papper eller att inbindningen av domboken gjorts så att ena kanten av en handling blivit "osynlig". Renskrift av texterna har gjorts så långt det är möjligt. Där texten ej kunnat tolkats, har ett frågetecken angetts. Varje protokoll eller handling inleds med ett id-nr, ex. (v b12480.s2469). Detta nr är ett id som används av företaget Arkiv Digital, när de katalogiserar och lägger ut materialet på internet. Du kan själv, med hjälp av detta id, söka fram aktuellt material på internet, men du måste då prenumerera på tjänsten. En sådan prenumeration kan lösas direkt på Arkiv Digitals hemsida. Dessa rättegångar finns även beskrivna i boken "Hemskheter i Bullaren" som gavs ut 2014 av Bullarens Hembygdsförening. Boken finns till försäljning vid föreningens museum. Trevlig läsning Jan Nilsson, författare

3 1 Våld å svärfar samt Hemgång Begånget: 1849 och 1853 Gärningsman: Anders Magnus Jakobsson i Esperöd (v b12520.s2477) Litt. F: afskrift Stämning! Enligt af Bonden Jonas Andersson i Esperöd härstädes gård angifvelse, kallas och stämmes härmedelst dess Måg, Anders Magnus Joacobsson derstädes, till näst instundandes Höste Ting med Tanums och Bullarens Härader som börjar i Hede den 4de förstkommande November, under yrkande: Att lagligen ansvara för det han, vid ett tillfälle under sommaren 1849 å Allmänna vägen, ofvan om Hemmanet Mårtensröd öfverfallit Angifvaren dess Svärfader, och med våld ryckt honom utaf Hästen, hvarpå han red och kastat honom omkull på Vägen, och derunder tillfogat honom flere slag, sparkningar och gröfre skällsord, äfvensom för det Anders Magnus Jacobsson wid ett annat tillfälle sistlidet års Höst, då Angifvaren till honom inkommit i något ärende, tillfogat honom ett slag under Näsan, och dessutom för det han wid flere andra tillfällen slagit och oqvädat angifvaren. Varandes tillika ansvar yrkat å Anders Magnus Jacobsson, för det han vid flere tillfällen misshandlat, slagit och bannat sin hustru Anna Jonasdotter, så att hon, för att undvika lifsfarligt våld, måst nattetid, i hafvande tillstånd flyckta från sitt hus. Denna kallelse skall vid laga ansvar åtlydas och wid Målets upprop till Domstolen framlemnas. Bullaren den 11 october 1851 Å Tjenstens vägnar CM Gädda (v b9500.s1883) Dom bok för lagtima Höstetinget med Tanums och Bullarens Härader år 1851 År 1851 den 4 november, började af undertecknad, e.o. af Rättskansligt och tillförord nad Domare, lagtima hösteting å tingsstället Hede med Tanums och Bullarens härader, derwid biträdde följande nämnd 1. Från Tanums härad: Häradsdomaren Hans Hansson i Hallind, nämndemännen Cornelius Ström i Hofveröd, Johannes Nilsson i Söby, Tobias Andersson i Hvitevall, Andereas Olsson i Lilla Anrås, Johan Hansson i Bro, Johannes Jonsson i Långeby, och Anders Pettersson i Vesterby 2. Från Bullarens härad: Häradsdomaren Hans Nilsson i Skackestad, nämndemännen: Magnus Andersson i Backen, Gude Berntsson i Mörken, Petter Persson i Rör, Magnus Andersson i Flötemarken, Gustaf Johansson Augustin i Fresland, och Olof Johansson i Edsäm. Kronolänsmannen i Tanums härad C.J. Bolander och Kronolänsmannnen i Bullarens härad, Hofrättskommissarien C.M. Gädda infunno sig, för att under tinget gå Rätten till handa. Sedan Rättens ordförande och ledamöter bevistat Gudstjensten i Tanums kyrka, sammanträdde Rätten å tingstaden, 1

4 då Tinget utlystes rättegångsfrid påbjöds samt följande lagrum upplästes: 40 kap 6 och 44 kap MB samt 17 punkten af Kungl Förklaringen den 23 mars (v b12480.s2469) 1851 den 8 november 5te Rggsdagen (Rättegångsdagen) No 100 Kronolänsmannen Hof Rättskommissarien C. M. Gädda har till tinget å tjenstens wägnar utfärdat stämning å Anders Magnus Jakobsson i Esperöd warande stämningen af följande lydelse: Enligt af bonden Jonas Litt: F Wid upprop af detta mål, tillstädeskomma åklagren, målsägarne och Svaranden i egne personer. Målsägaren witsordade åklagarens uppgifter, angående åtalade brotten; och förklarar målsägandehustrun, att hon ej blifvit af Svaranden så svårt misshandlad att hon af honom tillfogats någon åkomma. Svaranden inlemnar en skrift, som lyder sålunda: Då jag af Herr Kommissarien Litt: G. Till wittnen i saken åberopar åklagaren Olof Olsson och Hans Andersson i Mickelskogen, Gabriel Ek i nedre Buane, Magnus Johansson i Flötemarken samt pigan Maja Johannesdotter i Esperöd, hwilka äro närvarande, utom Ek och Hans Andersson. KronoRättaren Andreas Axberg intygar, att de begge sistnämnda blifvit behörigen kallade; men annorledes kan åklagaren styrka det. Från Ek inlemnas en så lydande attest: Jag underteknar att jag var Litt: H. Tillstädeskomne wittnena lemnas ojäfvige, gå ed, warnas för mened höras särskildt och wittna sålunda: 1. Olof Olsson: Wid ett tillfälle för omkring twå år sedan färdades wittnet tillsammans med målsägaren Jonas Andersson, Svaranden och till wittne åberopa de Hans Andersson från Mikelskogen på häradsvägen från Bullareby förbi Mårtensröd till hemmanet Backen. När de passerat Mårtensröd, märkte wittnet att oenighet uppkommit emellan Svaranden och Jonas Andersson. Den senare red på en häst; men öfriga sällskapet gingo. Svaranden närmade sig till Jonas Anderssons häst och fattade denna med ena handen i tygeln samt tog med den andra åt Jonas Anderssons rockkrage, derwid Jonas Andersson, Svaranden och Hans Andersson stannade på wägen, hwaremot wittnet fortsatte sin gång framåt; och wittnet förnam ej något slagsmål emellan dem, som blefvo efter, eller att de oqvädade hwarandra. Sedan wittnet gått ensam ett bra stycke på wägen, såg wittnet sig tillbaka och fick då se, att Jonas Andersson låg på wägen, att han genast derpå steg upp, och att Svaranden samt Hans Andersson stodo bredvid. Wittnet gick derpå widare till hemmanet Backen. Dit ankommo derefter Svaranden och Jonas Andersson. Den senare hade en följeslagare med sig från Mårtensröd och yttrade, att han icke wågat färdas ensam med Svaranden. Uppläst och vidkänt 2. Magnus Johansson: Tre weckor före jul sista år, såg wittnet, att Svaranden hemma i sitt hus tilldelade målsägarehustrun twå slag å ryggen med en käpp, utan att hustrun gaf Svaranden anledning att slå henne. Svaranden war wid tillfället något rörd af starka drycker. Uppläst och vidkänt 3. Maja Johannesdotter: Wittnet har tjenat som piga hos Svaranden, och flyttade ur tjensten sista oktober månad. I början af detta års höst, kom Svaranden en gång midt på natten i rusigt tillstånd hem till sitt hus. Målsägandehustrun, som hade lagt sig, steg upp och tog emot honom; men han wisade henne ifrån sig och lofvade henne stryk. Målsägandehustrun flydde då från huset i bara linnet till hemmanet Backen, som är beläget en åttondels mil derifrån och återkom först påföljda natten. Svaranden märkte ej till en början hustruns flykt, utan letade efter henne inne i stugan, troligen för att slå henne. Wittnet har i år hört Svaranden tala illa om målsägaren Jonas Andersson i dennes frånvaro och då kalla honom förbannadt lif ; äfvensom Svaranden i wittnets närvaro under detta år bannat Jonas Andersson. De uttryck, Svaranden derunder begagnat kan wittnet nu ej påminna sig. Uppläst och vidkänt Wittnena fordra ersättning för inställelsebeswäret. De hafwa hit, Olof Olsson och Magnus Johansson tre mil samt Maja Johannesdotter twå och en half mil. Åklagaren yrkar böter å uteblifne wittnena samt uppskof för deras hörande. Uppskof Utslag afkunnade den 18 December

5 6te dagen Målet får anstå till sjette rättegångsdagen af nästa ting, då Svaranden wid hemtnings följd samt målsäganderne om de det nödigt akta skola tillstädeskomma, jemte åklagaren, hwilken till utsatta dagen bör hafwa bewisligen inkallat de ytterligare wittnen, han önskar få i målet hörde; kunnande något answar för utewaran ej ådömas till wittne åberopade Gabriel Ek i nedre Buane och Hans Andersson på Mikelskogen, då det ej är tillfyllest wisadt, att de blifvit till detta ting inkallade. (v b12530.s2479) Litt. G: Då jag af Här Commissarien C M Gädda Blifvit Lagligen kalat på angifvelse af min svärfader Jonas Andersson i Esperöd för att stå till ansvar för det jag öfver 2ne år tillbaka skolat honom ofredat på Wägen wid hemmanet Mårtensröd; får jag mig häröfver ökmiukast förklara att då min svärfader så väl vid detta som andra tillfellen i Rusigft tillstånd wille mig öfverfalla med påridande; jag var nödsakad att mig försvara och anhåller jag i sådant hänseende från något ansvar fri i anseende dertill, att det redan både är öfver 2ne års förlopp; och att jag ej brukat annat motvärn än att jag wäl hållit hans häst Wid ifrågavarande tillfälle men ej på något annat sätt honom ofredat. Beträffande andra stämnings påståendet för slag och oqwädesord wet jag mig ej heller till någondera delen saker; men i händelse af Härads Rätten skulle kunna anse mig i dessa fall till något ansvar skyldig får jag anhålla om anstånd med målet att till nästa ting genom genstämning wisa och med wittne styrka det han vid flera som? de i stämningen intagna tillfällen sökt tillfälle att mig öfverfalla; warför jag har warit nödsakad att min husfrid bevaka; Hvad min hustrus ofredanade angår, wet jag ej heller mig till något ansvar skyldig då jag ej brukat något wapen warken till blodvite eller annan åkomma; utan werkelig husaga; warför hon i wrede tagit tillflykt åt annat ställe; warföre jag i allo anhåller om att blifva fri från något ansvar och från målet skildt samt utbeder att wid tingets slut erhålla det af protokollet i detta mål. Esperöd den 4 November 1851 Magnus Jakobsson (v b40.s1) Dombok för Tanums och Bullarens Häraders lagtima Winterting År 1852 den 4 mars, började af undertecknad, vice Häradshöfding och tillförordnad Domare, lagtima Winterting å Hede med Tanums och Bullarens Härader derwid biträdda såsom nämnd 1. Från Tanums Härad: Häradsdomaren Hans Hansson i Hallind, nämndemännen Cornelius Ström i Hofveröd, Johannes Nilsson i Söby, Tobias Andersson i Hvitevall, Andreas Olsson i Lilla Anrås, Johan Hansson i Bro, Anders Pettersson i Westerby, och Per Jakobsson i Fåraby. 2. Från Bullarens Härad: Häradsdomaren Hans Nilsson i Skackestad nämndemännen Pwetter Persson i Rör, Gustaf Johansson Augustin i Fredsland, Olof Johansson i Edsäm, Jonas Bryngelsson i Göthbergshagen, Karl Gabrielsson i Westeröd och Johan Nilsson i Ulseröd Kronolänsmannen i Tanums Härad C J Bolander och Kronolänsmannen i Bullarens Härad, Hofrättskommissarien C M Gädda infunno sig, för att under tinget gå Rätten tillhanda. 3

6 Sedan Rättens ordförande och ledamöter bevistat Gudstjenst i Tanums kyrka, sammanträdde Rätten å tingsstaden, då tinget utlystes, rättegångsfrid påbjöds samt följande lagrum upplästes: 40 kap 6 och 44 kap MB samt 17 punkten af Kongl. Förklaring den 23 mars (v b3050.s601) 1852 den 10 mars 6te dagen No 125 I öfverensstämmelse med HRns vid sista ting fattade och under no 100 i domboken för det tinget antecknade beslut, uppropas nu åter målet, angående Kronolänsmannen, HofRättskommissareien C M Gädda åtal emot Anders Magnus Jakobsson i Esperöd för slagsmål å sin hustru Anna Jonasdotter äfvensom å dennas fader Jonas Andersson i nämnda hemman, m. m. Åklagaren, Jonas Andersson och Anders Magnus Jakobsson äro personligen tillstädes; men målsägandehustrun afhöres ej. Anders Magnus Jakobsson har till tinget å Jonas Andersson utverkat stämning, hwilken är tecknad å en så lydande ansökan: På grund af min swärfader Litt B. Jonas Andersson säger, att det wäl möjligen händt, att Jonas Andersson warit otidig emot Anders Magnus Jakobsson wid de tillfällen, då denne förut mot Jonas Andersson utfarit i skällsord; men Jonas Andersson nekar, att han widare förgått sig emot Anders Magnus Jakobsson. Af åklagaren wid sista ting åberopade wittnena Gabriel Ek i nedre Buane och Hans Andersson i Mikelskogen äro nu tillstädes, hwarförutan, på åklagarens kallelse, Mikael Olsson i Snöfveröd jemväl infunnit sig wid Rätten för att wittna i målet. Anders Magnus Jakobsson åberopar till wittnen å sin sida Johannes Rasmusson under Håltane och Gude Andersson i Rimseröd, hvilka äfven äro närvarande. Samtliga vittnen, mot hvilka jäf ej förekommer, få gå ed, varefter de warnas för mened, höras särskilt och wittna sålunda: 1. Mikael Olofsson: för fem år sedan bodde Jonas Andersson i samma hus med Anders Magnus Jakobsson, hwilken senare redan då var gift med målsägandehustrun. Wid den tiden hwilade wittnet öfver en natt i deras hus och låg i samma säng som Jonas Andersson. Under natten kom Anders Magnus Jakobsson och ryckte Jonas Andersson ur sängen samt skuffade omkull honom på golfvet, utan att Anders Magnus Jakobsson derwid yttrade något. Uppläst och vidkänt. 2. Ek. Vid ett tillfälle under nästlidet års wår, såg wittnet, att Anders Magnus Jakobsson utan anledning och i vredesmod med ena handen stötte till Jonas Andersson under näsan. Uppläst och vidkänt. 3. Hans Andersson: I öfverensstämmelse med en så lydande attest: Den 21 juli 1848 gick jag Litt. C. Wittnet tillägger i öfrigt, att Olof Olsson i Mikelskogen hade gått ett stycke i förwäg när omwittnade slagsmålet timade, att Jonas Andersson under sistlidna höst wid ett tillfälle af Anders Magnus Jakobsson återfordrade ett bräde och några slagor, att Jonas Andersson då resonerade med Anders Magnus Jakobsson, det will säga grälade på honom, och att Anders Magnus Jakobsson dertill icke swarade något. Uppläst och vidkänt. 4. Gude Andersson: wittnet har sig ej något bekant, som kan lända till upplysning i saken. Uppläst och vidkänt. Och 5. Johannes Rasmusson: I enlighet med denna attest: Då jag af Anders Magnus Litt. D. Tilläggande wittnet, att omwittnade tilldragelse timade medan Jonas Andersson och Anders Magnus Jakobsson bodde i samma hus. Widkänt. För inställelsesn fordra Gude Andersson och Johannes Rasmusson godtgörelse, under witsordad uppgift att hafva tre mil hit, och HäradsRätten berättigar dem ett hwardera af Anders Magnus Jakobsson erhålla twå Riksdaler banko. Öfrige wittnena fordra jemväl ersättning för deras inställelses. Mikael Olsson har twå mil samt Ek och Hans Anders- 4

7 son tre mil hit; tillkännagifvande Ek, hwilken är soldat, att han måst gå till sin afdelningschef för att anmäla, det han blifvit kallad till wittna i saken, och att Ek har en och en fjerdedels mil till afdelningschefen. Efter det upplyst, att Jonas Andersson och Anders Magnus Jakobsson sedan tre år tillbaka bebott särskilda bostäder, förklarar Anders Magnus Jakobsson, att han, wid det af Ek omwittnade tillfälle, fört sin ena hand mot Jonas Anderssons ansigte, för att hindra Jonas Andersson rusa på Anders Magnus Jakobsson, och att Anders Magnus Jakobsson icke kan påminna sig, det han sjelf i något hänseende förfördelat Jonas Andersson. Härpå öfverlämnar åklagaren målet till slutlig pröfning, under yrkande, dels om bötesansvar å Anders Magnus Jakobsson för hwad emot denne i målet förekommit, dels ock om åläggande för Anders Magnus Jakobsson att för inställelsebesvär ersätta de wittnen åklagaren i målet inkallat. Utslag afkunnadt den 30 April 1852 Uppskof 6te dag Innan målet till slutlig pröfning företages, aktar HäradsRätten nödigt få målsägandehustrun ytterligare hörd, hwarför målet uppskjutes till sjette rättegångsdagen af nästa lagtima ting, då Anders Magnus Jakobsson wid förut stadgad följd, samt Jonas Andersson och målsägandehustrun wid tre Rd 16 sh, vite för dem hwar skola tillstädeskomma, hwarom åklagaren bör förut underrätta målsägandehustrun hwarjemte åklagaren har att å utsatta dagen förete prästbevis angående Anders Magnus Jakobsson och hans hustru. (v b3080.s605) Litt. B På grund af min svärfader Jonas Andersson i Esperöd till sistlidna Höstting wid Häradet emotwäckta åtal för slag och oqwädningsord, får jag härmed ödmjukast anhålla om laga kallelse och genstämning å nämnde svärfader Jonas Andersson till näst infallande vinterting i sammanhang med förberörda mål wilket af? Häradsrätten är hänvisat till sjette Rättegångsdagen till berörde ting under No 100 med påstående han måtte ställas till Laga Ansvar, för det han wid flera tillfällen mig öfverfallit med wåld och oqvädningsord och Bannor, så att jag enligt det mot mig wäckta åtalet har warit nödsakad min fred bevaka. Och i öfrigt förbehålles öppen talan i att vad som till detta måls gemenskap lända kan samt att han måtte ersätta för de mig i dessa mål åstadkomna kostander. Esperöd den 17 februari 1852 Anders Magnus Jakobsson (v b3090.s607) Litt. C. Den 21 Juli 1848 gick jag i sällskap med Jonas Andersson och Anders Magnus Jakobsson i Esperöd samt Olof Olsson i Mikelskogen ifrån Bullareby. Då vi kom till Mårtsröd wille Jonas Andersson rida på mitt sto, som han ock fick; men Anders Magnus Jakobsson war i förewäg. När nu Jonas Andersson hinte honom, så gick han midt i vägen. Då red Jonas Andersson grist på honom ok ropade hou. Då vände sig Anders Magnus Jakobsson om ok tok genast i betslet ok slog honom flera slag i huvudet på hästkreaturet ok ropade hvar villen i hän ok jag tog då i betslet, hvarefter Anders Magnus Jakobsson fattade i högra foten på Jonas Andersson ok loftade två eller tre gånger, men då steg Jonas Andersson ur sadeln sjelf. Då gick Anders Magnus Jakobsson ok tok Jonas Andersson i bröstet drog honom af häradsvägen ok kastade honom baklänges i marken ok span till honom på wänstra sidan i huvudet ok Jonas Andersson stod upp ok sprang tillbaka till Mårtsröd i gin. Detta kan jag med ed bekräfta om så påfordras Hans Andersson Mikelskogen (v b3100.s609) Litt. D. Då jag af Anders Magnus Jakobsson i Esperöd blifvit anmodad wittnesmål aflägga mellan honom och dess svärfader Jonas Andersson i samma hemman rörande slagsmål, så är mig derom bekant. Att för tid sedan, som jag ej kan närmare minnas, inkomm Jonas Andersson och ville med våld öfverfalla sin måg Anders Magnus Andersson så att både jag och Jonas Anderssons hustru måste honom aflägsna men utbröt i eder och svordomar öfver sin måg och kallade honom warjehanda själsord och tillade att han skulle spänna ut tänderna på Honom. Vilket jag kan med ed fästa Johannes Rasmussonunder Håltane 5

8 (v b5300.s953a) Dom bok för lagtima Sommarting med Tanums och Bullarens Härader år 1852 År 1852 den 6 juli, börjades af underteknad, vice Häradshöfding och tillförordnad Domare, lagtima Sommarting å Hede med Tanums och Bullarens Härader, der wid biträdda såsom nämnd: 1. Från Tanums Härad: Häradsdomaren Hans Hansson i Hallind nämndemännen Corbelius Ström i Hofveröd, Tobias Andersson i Hwitevall, Andreas Olsson i Lilla Anrås, Johan Hansson i Bro, Anders Pettersson i Westerby, Per Jakobsson i Fåraby, samt Olaus Kristensson i Backa 2. Från Bullarens Härad: Häradsdomaren: Hans Nilsson i Skackestad nämndemännen: Petter Persson i Rör, Gustaf Johansson Augustin i Fredsland, Olof Johansson i Edsäm, Jonas Bryngelsson i Götbergshagen, Karl Gabrielsson i Westeröd och Johan Nilsson i Ulseröd. Kronolänsmannen i Tanums Härad C.J. Bolander och Kronolänsmannen i Bullarens härad Hofrättskommissarien C.M. Gädda infunno sig för att under tinget gå rätten tillhanda. Sedan Rättens ordförande och ledamöter bewistat Gudstjenst i Tanums kyrka, sammanträdde Rätten å tingsstaden, då tinget utlystes, rättegångsfrid påböds samt de lagrum och Kongl förordningar upplästes, som böra kungöras å Sommartingen... (v b7290.s1343) 1852 den 12 Juli, sjette Rgsdgn No 95 Företages åter ett vid näst Ting, såsom Domboken under Nr 125 utvisar, sednast handlagdt att till denna rättegångsdag uppskjutet mål emellan Kr Länsm Hofrättskommissarien C.M. Gädda, Åklagaren, Jonas Andersson i Esperöd, angifvare och Anders Magnus Jakobsson derstädes, Sde,? ansvar för öfverwåld såväl af ang. som Sdn hustru Anna Jonasdotter, varvid denne kommo tillstädes personligen. Åkl. ingaf om Svaranden och hans hustru dessa personbevis: 1, På grund af Tanums H. Litt. A. 2. På grund af Tanums H. Litt. B. Hustru Anna Jonasdotter påyrkade fortfarande ansvar af Sdn för att han skall slagit henne; dock kunde Anna Jonasdotter nu icke uppgifva huru många slag hon fådt. Svaranden villa hafva ytterligare uppskof i målet för bevisnings anskaffande; men Åkl bestred uppskof, och lemnade målet till afgörande. Uppgifvande Svaranden och hans hustru, det de ej blifvit af prästerskapet warnade för oenig sammanlefnad. Sednare på dagen frånträdde Anna Jonasdotter och inlemnade denna skrift: Till Tanums och Bullarens. Litt. C. Utslag afkunnad den 31 Aug Under de tre ting målet nu förewarit har Anders Magnus Jakobsson ägt tillräckligt rådrum att förebringa den bevisning, han kunnat i målet akta nödig, hwarföre HäradsRätten icke bifaller Anders Magnus Jakobssons anhållan om ytterligare uppskof, utan företager målet i befintligt skick till pröfning, dervid HäradsRätten, som, hwad angår åtalade slagsmålet å målsägandehustrun, hwilken deraf ej erhållit åkomma, låter bero med hennes frånträde af ansvars- 6

9 påståendet emot Anders Magnus Jakobsson för berörda slagsmål, finner, beträffande åtalet o öfrigt emot Anders Magnus Jakobsson, det wara ådagalagdt, genom hörda wittnet Gabriel Ek i nedre Buane berättelse och Anders Magnus Jakobsson i anledning deraf afgifna förklaring, att Anders Magnus Jakobsson under wåren nästlidet år tilldelat sin svärfader Jonas Andersson ett slag i ansigtet, utan att dock åkomma der af bevisligen följt, hwarjemte hafvt skäl blifvit förebragt derom, att Anders Magnus Jakobsson fällt föraktliga ord om Jonas Andersson i dennes frånvaro; och som förskuldt ansvar för senare brottet, om än fullständig bevisning derom förekommit, enligt Kongl Brefvet den 15 Juli 1796, icke bör i försvarande fall äga rum, samt Anders Magnus Jakobsson icke är öfvertygad att inom två år före åtalets anställande eljest hafva med ord eller handling förfördelat Jonas Andersson, pröfvar HäradsRätten, med förklarande att widare ansvar i målet ej kan för Anders Magnus Jakobsson ifrågakomma, rättvist, jemnlikt 14 kap 2 och 3 MB, döma Anders Magnus Jakobsson, för det han burit wåldsam hand å Jonas Andersson, att böta Trettiotre Rdr 16 sh, till treskiftes emellan Kronan, Häradet och Kommissarie Gädda, och att å första rättegångsdagen af nästa lagtima ting med Häraderna inför Rätten göra Jonas Andersson offentlig afbön, derwid Jonas Andersson äger tillstädeskomma. Jonas Andersson är ej, emot sitt nekande förvunnen att inom laga åtalstid hafva annorledes förfördelat Anders Magnus Jakobsson, än att Jonas Andersson emot honom utfarit i ohöfviska ord; och kan således icke annan ansvarspåföljd i målet ådömas Jonas Andersson, än att han, enligt 60 kap 6 MB, skall böta 16 sh, till treskiftes emellan Kronan, Häradet och Anders Magnus Jakobsson. För inställelsebesvär åligger det Anders Magnus Jakobsson ersätta hörde wittnena Olof Olsson och Hans Andersson i Mikelskogen, Gabriel Ek i nedre Buane, pigan Maja Johannesdotter från Esperöd, Mikael Olsson i Snöfveröd samt Magnus Johansson i Flötemarken, med en Rdr 16 sh till Mikael Olsson och twå Rdr, allt banko, till hwar at de öfriga. Besvärshänvisning. (v b7320.s1349) Litt. A. På grund af Tanums och Bullarens Vällofliga Håradsrätts utslag af den 30 April 1852 aflemnas följande Prestbetyg: Hemmansegaren Anders Magnus Jakobsson i Esperöd af Naverstads församling, är född 1821 (tjugoett), läser klent innantill, har mycket svag Christendomskunskap, begår dock ordentligt Herrans Nattvard och har icke för brott varit tilltalad. Attesteras Nafverstaf den 7 juli 1852 C.A. Landberg P.L. (v b7330.s1351) Litt. B. På grund af Tanums och Bullarens Vällofliga Håradsrätts utslag af den 30 April 1852 aflemnas följande betyg: Anna Jonasdotter, hustru till Anders Magnus Jakobsson i Esperöd af Nafverstads församling, är född den 20 Augusti 1823 (tre) läser väl i bok innantill, har god Christendomskunskap, begår ordentligt Herrans Nattvard och är till sin fröjd oklandrad. Attesteras Nafverstaf den 7 juli 1852 C.A. Landberg P.L. (v b7340.s1353) Litt. C. Sedan jag idag på det utaf Herr Domhafvande jorde framställan, uti det af min fader Jonas Andersson i Esperöd wäckta åtal emot min man Anders Magnus Jakobsson; jag på oriktigt begrepp förklarade men bejakade att jag fortfarande skulle påstå min man laga ansvar; detta åtals fullföljande, får jag mig häröfver ödmjukast förklara, att min yttersta vilja är den, att jag aldrig varken yrkat något ansvar å min man i denna del Ej heller sådant för närvarande påstås. Hede den 12e Juli 1852 Anna Jonasdotter 7

10 (v b30.s1) Dombok för lagtima Wintertinget med Tanums och Bullarens Härader år 1853 År 1853 den åttande februari och följande dagar förrättade undertecknad, vice Häradshöfding och tillförordnad domare, årets lag tima WinterTinget med Tanums och Bullarens Härader å wanliga tings stället Hede såsom nämnd biträdde: För Tanums Härad: Häradsdomaren Hans Hansson i Hallind Nämndemännen: Cornelius Ström i Hofveröd, Anders Olsson i Lilla Anrås, Tobias Andersson i Hvitevall, Johan Hansson i Bro, Anders Pettersson i Vesterby, Per Jakobsson i Fåraby, och Olaus Kristensson i Backa; För Bullarens Härad: Häradsdomaren Hans Nilsson i Skackestad, Olof Johansson i Edsäm, Karl Gabrielsson i Westeröd, Jonas Bryngelsson i Götbergshagen, Gustaf Johansson i Fredsland, Johan Nilsson i Ulseröd, och Truls Kristensson i Sögård Kronolänsmannen i Tanums härad E J A Strömberg och i Bullarens härad Hofrättskommissarien C M Gädda infunno sig för att gå Rätten tillhanda. Sedan Rättens ordföranden och ledamöter bevistat Gudstjenst, sammanträdde Rätten, då tinget utlystes och tingsfrid påböds, hwarjemte de författningar och lagrum kungjordes, hvilka med wintertingen böra uppläsas... (v b2150.s421) 1853 den 15 februari sjunde dagen No På angifvelse af Olof Nilsson i Rimseröd har Kronolänsmannen, HofRättsCommissarien C M Gädda till tinget utfärdat kallelse å Magnus Jakobsson i Esperöd med påstående om ansvar för det han skall slagit bemälte Olof Nilsson och brutit dennes hemfrid. Wid upprop av målet, komma åklagaren och målsägaren i egne personer tillstädes, men Svaranden saknas, dock intygar KronoRättaren Anders Axberg, att han, i närvaro af Johannes Svensson i Rimseröd, tillställt Svaranden af åklagaren utfärdade kallelsen. Målsägaren uppgifver, att Svaranden den 1 sistlidna december öfverföll målsägaren på hans loge och tillfogade honom flera slag i hufvudet och stötningar under bröstet, deraf åkommor följde, att Svaranden den fjerde i samma månad infann sig utanför målsägarens bostad och yrkade det målsägaren gå ut till honom, att Svaranden, då målsägaren icke gjorde det, aflägsnade sig, att Svaranden, efter någon stunds förlopp, återkom till bostaden, att Svaranden då, under hotelser mot målägaren, utslog en fönsterruta i huset, samt att Svaranden begge ifrågawarande dagar war vid starka drycker öfverlastad. Härpå söker åklagaren wittnesmål af Hans Olsson under Tegen samt Gustaf Olausson och Johannes Olausson i Rimseröd, hwilka äro närvarande; och som jäf emot dem ej kan utrönas, få de, med Svaranden förbehållen jäfsrätt, gå ed, derefter de warnas för mened, höras särskilt och wittna sålunda: 1. Hans Olsson: Den förste December sistlidet år inkom Svaranden, som då war rörd af starka drycker, på målsägarens loge, hwarest målsägaren wid tillfället uppehöll sig. Svaranden war uppbragt på målsägaren och tilldelade denne med en slagval tre slag i hufvudet, deraf lika många svullnader följde, hvarjemte Svaranden med slagwalen stötte till målsägaren en gång under bröster så att blodvite uppkom. Målsägaren sprang då ifrån logen och tilldelades i detsamma ytterligare ett slag af Svaranden, hwilken följde efter målsägaren. Denne tog sin tillflykt in i sitt hus. Svaranden tillfogade ej målsägaren någon skada under wägen mellan logen och huset, i hwilket senare Svaranden icke ingick, utan begaf sig bort. Den fjerde i nämnda månad kom Svaranden rusig till målsägarens bostad, grälade 8

11 der med målägaren, for sedan sin wäg, men infann sig åter efter en stunds förlopp och inslog då med knuten hand en fönsterruta i bostade, hwarefter Svaranden for sine färde. Uppläst och widkänt. 2. Gustaf Olausson: Den förste sistlidna December såg wittnet, att målsägaren kom springande från sin loge, och att Svaranden förföljde honom. Sden yttrade då, att han skulle slå målsägaren, men gjorde det icke wid tillfället. Den fjerde i samma månad infann sig Svaranden utanför målsägarens bostad, der målsägaren då war inne. Svaranden utfor i skällsord emot målsägaren och uppmanade honom att komma ut till Svaranden, som då skulle plocka och skära målsägaren. Under det Svaranden stod utanför mägarens hus, hörde wittnet, att en ruta der inslogs, Svaranden war öfverlastad wid begge omwittande tillfällena. Uppläst och widkänt 3. Johannes Olausson: lika med wittnet Hans Olsson, med anmärkning likwäl, att målsägaren och Svaranden ej sprunga emellan målsägarens loge och bostad. Uppläst och widkänt. För inställelsen fordra wittnena ersättning. De hafwa tre mil hit. Åklagaren yrkar böter å Svaranden för utewaran samt begär uppskof. Utslag afkunnadt den 30 April Uppskof 6te dag. Målet uppskjutes till sjette dagen rättegångsdagen af nästa lagtima ting med Hderna, då åklagaren har att medelst hemtning inställa Sden för Rn; börande målsägaren wid Rd 16 sh vite tillstädeskomma å utsatta dagen. Böter för utewaran kunna ej Sden ådömas. (v b4480.s883) Dombok vid lagtima Sommat Ting med Tanums och Bullarens Härader år 1853 År 1853 den 3 Juni och följande dagar förrättade undertecknad, e o Brottmålsnotarie och tillförordnad Domare, lagtima SommarTing i Tanums och Bullarens Härader, med biträde af efterskrifna Häraders Nämnd: Från Tanums Härad: Häradsdomaren Hans Hansson i Hallind Nämndemännen Anders Pettersson i Westerby, Per Jacobsson i Fåraby, Cornelius Ström i Hofveröd, Tobias Andersson i Hwitevall, Anders Olsson i Lilla Anrås, Johan Hansson i Bro Från Bullarens Härad: Häradsdomaren Hans Nilsson i Skackestad, Nämndemännen Carl Gabrielsson i WesteRöd, Olof Johansson i Edsäm, Truls Christensson i Sögård, Gustaf Johansson i Fredsland, Johan Nilsson i Ulseröd, Anders Persson i Elseröd. 9

12 Sedan Domare och Nämndemän bevistat Gudstjenst i Tanums kyrka, sammanträdde Rättens ledamöter och påbjöd rättegångsfrid, hwarefter följande lagrum författningar kungjordes: 40 kap 6 MissgerningsBalken och Kongl. Förklaring den 23 Mars 1807 punkt 17 om inbrottsstöld; 15 kap 2 och 14 RättegångsBalken och Kongl. Brefvet den 27 Maj 1801, angående fullmägtig i rättegångar, samt Kongl. Påbudet d 30 Oct 1723 om... (v b6440.s1271) 1853 den 9 Juni Nr. 93 I öfverensstämmelse med HäradsRättens beslut, antecknadt under Nr 101 i Domboken vid nästlidet Ting företogs åter målet emellan Kronolänsmannen Kommissarien C M Gädda, Åklagaren, Olof Nilsson i Rimseröd, Angifvare, och Magnus Jacobsson i Esperöd, Svaranden, angående ansvar för slagsmål och hemfridsbrott. Parterna och Angifvaren kommo tillstädes personligen. Svaranden, som sade att han ej kände jäf emot de i hans frånvaro afhörde wittnena, förklarade, att han vore alldeles oskyldig till de af vittnena omnämnda förbrytelser. På frågor afgaf Angifvaren följande förklaring: att Angifvaren icke varit i oenighet med Svaranden före våldet; att den sistnämnde, då han den 1 december inkom på Angifvarens loge, genast yttrat att Angifvaren beskyllit Svaranden för tjufnad, och visat sig uppretad deröfver; att Angifvaren nekat och begärt att få veta hvem som sagt sådant; men att Svaranden icke gifvit något svar derpå, utan börjat slå Angifvaren, på sätt wittnena berättat. Åklagaren yrkade ansvar å Svaranden i? af bevisning, och Svaranden begärde del af Rns protokoll och beslut i målet, samt yrkade, att wittnet Hans Olsson måste vara förvisad till sin själasörjare för att erhålla undervisning;? widare ej förekom än, att KronoRättaren Axberg begärde ersättning med 2 Rdr för det han sökt Sden i hans hemvist nästl dag, för att enligt Rättens beslut, hemta honom till Tinget. Utslag afkunnadt den 30 Augusti 1853 HäradsRätten, som icke finner skäl att bifalla Svaranden begäran om wittnet Hans Olsson under Tegen förevisande till själasörjaren att erhålla undervisning i christendomen, företager målet i befintligt skick till afgörande; och som det, emot Svaranden nekande, är lagligen styrkt genom de i målet hörda wittnes berättelserna; att Svaranden den förste December nästlidet år, i uppbragt sinnesstämmning, ankommit till Angifvarens bostad och på dennes loge tilldelat honom med en slagval tre slag i hufvudet och en gång slått till honom under bröstet, så att lika många åkommor deraf följt, samt, då Angifvaren sökt att komma undan, ytterligare tillfogat honom ett slag; att Svaranden, den fjerde i samma månad, återkommit till Anggifvaren bostad och grälat med denna, samt, efter det Svaranden begifvit sig bort men återvändt, inslagit en ruta i Angifvarens boningshus, der Angifvaren då uppehöll sig; äfvensom att Svaranden vid begge dessa tillfällena varit öfverlastad af starka drycker; Att då det icke är bevisat, att Svaranden efter förut? uppsåt utöfvat det våld, som skedde den 1 December, men det deremot måste anses ådagalagt, att Svaranden den fjerde December återkommit till Angifvarens bostad i afsigt att göra skada, pröfvar HäradsRätten, jemlikt 20 kap 4 och 5 samt 35 kap 2 och 3 MissgerningsBalken, jemte Kungl. Förordningarna den 10 Juni och den 16 November 1841, rättvist döma Svaranden att böta för Hemgång tretton Rdr 16 sh för slagsmålet, -3- tre Rdr 8 sh, för fylleri Tre Rdr 16 sh, att för det Sden af ondska inslagit Angifvarens fönster Sex Rdr 32 sh, tillsammans tjugosex Rdr 24 sh, 26:24, hwilka böter skola treskiftas emellan Kronan, Häradet och Åklagaren, utom fylleriböterna, af hwilka Åklagaren erhåller tvåtredjedelar och de fattiga i den församling, der Rimseröd är beläget, återstoden, skolande Svaranden dessutom ersätta KronoRättaren Andr. Axberg för hans besvär i? hemtning med En Rdr 16 sh, samt äfvensom wittnena Hans Olsson under Tegen, smt Gustaf Olausson och Johannes Olausson i Rimseröd för inställelsen med Två Rdr 32 sh, allt Banco Besvärshänvisning 10

13 Bruk af lifsfarligt vapen Begånget: Gärningsman: Andreas Jonsson, Vassbotten v b5300.s953a År 1852 den 6 Juli, började af undertecknad, vice Häradshöfding och tillförordnad Domare, lagtima Sommarting å Hede med Tanums och Bullarens Härader, derwid biträdde såsom nämnd 1 Från Tanums Härad Häradsdomaren Hans Hansson i Hallind nämndemännen Cornelius Ström i Hofveröd, Tobias Andersson i Hwitewall, Andreas Olsson i Lilla Anrås, Johan Hansson i Bro, Anders Pettersson i Westerby, Per Jakobsson i Fåraby samt Olaus Kristensson i Backa 2 Från Bullarens Härad Häradsdomaren Hans Nilsson i Skackestad, nämndemännen Petter Persson i Rör, Gustaf Johansson Augustin i Fredsland, Olof Johansson i Edsäm, Jonas Bryngelsson i Götbergshagen, Karl Gabrielsson i Westeröd och Johan Nilsson i Ulseröd Kronolänsmannen i Tanums Härad C J Bolander och Kronolänsmannen i Bullarens Härad HofRättscommissarein C M Gädda infinna sig för att under tinget rå rätten tillhanda.... v b7550.s den 12 Juli Sjette Rättegångsdagen No 104 Till Tinget hade KronoLänsmannen HofRättscommissarie C M Gädda inkallat Andreas Jonsson i Wassbotten, med påstående om ansvar för det han den 13 December sistl år, hos Enkan Ingrid Halfvordsdotter från Engen under Ejgde inkommit i Svarandens hemvist, skall, i rysligt tillstånd och under hotelse att afhände henne lifvet, öfverfallit och med knif tilldelat Ingrid Halfvordsdotter 3 djupa skärningar i ansigtet och en öfver hvardera handen; Och då nu upprop anställdes, tillstädeskommer Parterna och Målsäganden personligen, af hvilka den sistnämda visade tre ärr i ansigtet, hvarest ett större öfver venstra ögat och ett å hvardera handen, samt uppgaf att Sdn vid berörda tillfälle, utan gifven anledning å hennes sida, med knif tillfogat henne de sår, hvarest ärren uppstått. Svaranden nekade åtalde brotten hvadan Åkl anhöll om vittnesförhör med Enkan Ingrid Halfvordsdotter i Wassbotten, hustrun Johanna Mattisdotter och Elias Bryngelsson derstädes, samt hustrun Kristina Mickelsdotter i Yxnedalen, hvilka voro tillstädes utom Ingrid Persdotter, hvilken uppgavs vara af sjukdom från inställelse hindrad; De närvarande vittnena, emot hvilka jäf hvarken anmälts eller kunde utrönas, fingo aflägga vittnes eden, samt, efter undfängna varningar för mened, hvar för sig handa, berätta: 1.) Johanna Mattisdotter : att en dag före Jul nästlidet år hade vittnet på afstånd sett Enkan Ingrid Halfvordsdotter gå åt det håll hvarest Svarandens bostad är belägen, utan att vittnet kunnat märka, att hon då haft någon synlig åkomma, men en kort stund derefter hade Ingrid Halfvordsdotter kommit tillbaka, och då varit blodig öfver hela ansigtet samt haft ett stort sår öfver venstra ögat och ett sår på hvardera handen som vittnet såg, hvilken åkomma syntes vara tillfogade med något eggjern, och efter hvad Ingrid Halvordsdotter uppgaf, skulle blifvit henne tilldelade genom skärning. Vittnet kände dock icke om hon varit i Svarandens hus, eller om denne varit hemma vid det tillfället. 2.) Elias Bryngelsson: att en gång före Jul nästlidet år hade vittnet sett Ingrid Halvordsdotter gå åt Svarandens hus 11

14 till, utan att hon hade någon åkomma, samt att hon, en stund derefter, kommit tillbaka och varit mycket blodig, och, efter hvad vittnet bemärkt haft ett svårt sår öfver ena ögat och ett på ena handen, hvilka åkommor syntes vara tillfogade med någon eggjern, och dem hom uppgifvit att Svaranden tilldelat henne. 3.) Kristina Mickelsdotter: att ifrågavarande dagen före middagen hade Ingrid Halvordsdotter inkommit uti köket i Svarandens hus, hvarest vittnet och Svaranden uppehållit sig. Svaranden hade då yttrat: "hvad är det för en trollpacka, som kommer der", samt ledt Ingrid Halvordsdotter in i stugan, der det icke funnits någon annan än en gammal rotegumma, samt stängt dörren mellan stugan och köket. Vittnet hade derpå hört Målsäganden skrika, hvarför vittnet blifvit rädd och sprungit ut, samt en kort stund derefter sett på afstånd, att Ingrid Halfvordsdotter aflägsnat sig från stället, men vittnet hade dock endast sett henne på ryggen, och derför icke kunnat märka om hon varit skadad. När vittnet åter kom in i köket fanns derpå golfvet en hufva, som sades tillhöra Ingrid Halfvordsdotter. Vittnesmålen upplästes och vidkändes af vittnena, hvilka begärde ersättning för 3 1/2 mils Tingsresa, samt Elias Bryngelsson serskilt för det han förut under Tinget varit tillstädes för att efterhöra när detta mål skulle förekomma. Svaranden erkände, att Ingrid Halfvordsdotter vid det af vittnena omnämda tillfälle varit uti Svarandens hus, derifrån Svaranden sade sig hafva visat ut henne, utan att göra henne någon skada, och förklarade Svaranden, det han ej märkt, att Ingrid Halfvodsdotter varit besvärad af någon åkomma, då hon inkommit uti Svarandens bostad och derifrån bortgått. Åklagaren begärde uppskof för uteblifne vittnes hörande. Utslag afkunnat den 31 Aug 1852 Målet uppskjutes till nästa lagtima Tings 6:e rättegångsdag, då Parterna böra tillstädeskomma, Målsägaren Ingrid Halfvorddotter om hon det nödigt aktar, och Svaranden vid hemtnings påföljd. Åliggande det Åklagaren att å sjette dagen inkomma med prestbevis om Svaranden, samt att vara försedd med erbjuden bevisning. v b9690.s1831 Dombok vid Tanums och Bullarens Häraders lagtima HösteTing 1852 År 1852 den andre November och följande dagar förrättade undertecknad, e o Brottmåls Notarie i Kongl GöthaHofrätt och särskilt tillförordnad Domare i orten, lagtima Hösteting i Tanums och Bullarens Härader, dervid följande Nämndemän i Rätten suto: Från Tanums Härad: Andreas Olsson i Lilla Anrås, Tobias Andersson i Hvitevall, Johan Hansson i Bro, Anders Pettersson i Vesterby, Per Jakobsson i Fåraby, Cornelius Ström i Hofveröd och HansKristensson i Backa; Från Bullarens Härad: Häradsdomaren HansNilsson i Skackestad, Petter Persson i Rör, Olof Johansson i Edsäm, Karl Gabrielsson i Vesteröd, Jonas Bryngelsson i Götbergshagen, Gustaf Johansson i Fredsland och Johan Nilsson i Ulseröd Kronolänsmaännen i Tanum Härad E J A Strömberg, och i Bullarens Härad. HofrättsCommissarie C M Gädda, vara tillstädes för att, å tjänstens vägnar Rätten tillhandagå.. 12

15 v b12320.s den 8:e November Nr 92 HäradsRätten företog åter ett vid nästlidet Ting, på sätt Domboken undernr 104 utvisar, handlagdt och till denna rättegångsdag uppskjutet mål emellan KronoLänsman, Kommissarien C M Gädda, Åklagare, Enkan Ingrid Halvordsdotter från Engen under Ejde, Målsägare, och Andreas Jonsson i Vassbotten, Svarande, angående ansvar för begagnande af lifsfarligt vapen. Härvid voro parterna och Målsägaren personligen tillstädes. Åklagaren inlemnade följande Prestbevis om Svaranden: "På reqvisition af Herr HofRättskommissarien och KronoLänsmannen C M Gädda lemnar om hemmansegaren Andreas Jonsson i Vassbotten, såsom tilltalad för begagnande af lifsfarligt vapen, det intyg, att han är född den 28 Mars 1817 (sjutton) har god kristendomskunskap, begår ordentligt Herrans nattvard, mot hans frejd har tillförene klander icke blifvit anmäldt, ej heller är han veterligen för brott tilltalad, men synes vara af ett häftigt sinnelag, mannen är gift och fader till fyra lefvande barn. Attesteras Nafverstad den 30 October C A Landberg P L" Svaranden nekade nu som förut. Åklagaren begärde derför vittnesförhör med närvarande Enkan Ingrid Jonsdotter och drängen Jonas Andreasson i Vassbotten. Annat jäf förekom ej, än att Svaranden anmärkte, att Ingrid Jonsdotter skulle vara rubbad till förståndet. Åklagaren förklarade denna anmärkning oriktig, och Nämnden intygade, att Ingrid Jonsdotter väl för några år sedan skulle hafva varit "underlig" emellanåt, men att något sådant sedermera icke försports; att Ingrid Jonsdotter nu är mycket gammal, samt att hon alltid varit känd för att ega god frejd och kristendomskunskap. I anledning häraf, tillsades HäradsRätten, att Ingrid Jonsdotter, nu finge höras, och att det var Svaranden öppet, att för sakens slut styrka jäfvet, vid påföljd, att anmärkningen derom eljest lemnades utan afseende. Ingrid Jonsdotter och Jonas Andreasson aflade härefter ed, varnades för mened, och berättade hvar för sig hörde sålunda: 1) Ingrid Jonsdotter: vid det tillfälle om hvilka nu är fråga, suto vittnet och Svarandens hustru ensamma i Svarandens stuga. Då inkommo Svaranden och Målsägaren från köket, och den förre, som var rusig och uppretad, grälade på Målsägaren för något, som hon skulle gjort honom emot, men Målsägaren bad flera gånger Svaranden att han icke skulle vara ond på henne. Svaranden tog derpå Målsegaren, som icke hade någon synlig åkomma, och bar henne till en soffa och satte henne derpå, samt ställde sig framför henne, så att Svaranden stod emellan henne och vittnet och undanskymde målsegaren med sin kropp, så att vittnet ej kunde se Målsegarens ansigte. Vittnet blef uppskrämd af dessa tillradelser och iakttog derför icke med säkerhet hvad som omedelbart derefter tilldrog sig; men efter en kort stund gick Svaranden från Målsegaren och då var denna skadad i ansigtet, så att blodet ur flera sår rann ned på golfvet. Vittnet såg dessa sår, hvilka voro tre till antalet och af hvilka ett par tätt invid venstra ögat och ett annat öfver näsan. Målsägaren aflägsnade sig sedan. Uppläst och vidkänt. Här anmärkes, på Åklagarens begäran, att Ingrid Jonsdotter aflade sin berättelse redigt och sammanhängande utan ändringar; att hon tydligt uppfattade och noggrant besvarade de frågor, som ställdes till henne, samt att icke någon anledning förekom derom att hon skulle vara rubbad till förståndet. Vittnesförhöret fortsattes med 2) Jonas Andreasson: vittnet var vid tillfället utanför Svarandens bostad, och såg Målsegaren gå in der utan synlig åkomma, men åter blodig. Uppläst och vidkänt- Vittnet Jonas Andreasson begärde ersättning för 5/4 mils resa, och Åklagaren fordrade godtgörelse med fem Rdr Banco för det han bekostade Ingrid Jonsdotters resa från hennes nuvarande bostad som är tre och tre fjerdedels mil från Tingsstället. Svaranden begärde att få i Protokollet intaget att bevis derom att Målsegaren ska vara skattskrifven inom Nafverstads församling; men HäradsRätten afslog denna begäran. Vidare förekom nu icke, än att Målsegaren begärde ersättning för lidande och rättegångskostnad, samt att Åklagaren yrkade ansvar å Svaranden och begärde tillstånd att insätta honom i allmänt häkte. Efter enskild öfverläggning afsade HäradsRätten, i anledning af Åklagarens sistnämnda begäran det beslut, att HäradsRätten, jemlikt 1 kap 2? och Kongl. Försäkran den 4 April 1789, icke för det närvarande kunde bifalla berörda anhållan. Vidare besked skulle meddelas vid Tingets slut genom Utslag afkunnat den 23 December 1852 Då Svaranden icke styrkt den jäfsanmärkning han framställt mot vittnet Ingrid Jonasdotter förtar HäradsRätten icke 13

16 vidare afseende vid anmärkningen. Beträffande sjefva saken, så? bevisning, emot Svarandens nekande, förekommit derom, att han vid det tillfälle, den 13 December nästlidet år, som åtalet afser, skall i sitt hemvist, vid begåendet af annat brott, varit af starka drycker öfverlastad; förklarar HäradsRätten att Svaranden i denna del af målet icke kan fällas till ansvar; men som genom vittnes berättelser måste anses vara styrkt att Svaranden vid det tillfälle med något eggjern tillfogat Målsegaren de fem sår i ansigtet och på händerna, af hvilka hon sedan funnits besvärad och hvaraf ärr ännu synas, samt denna Svarandens förbrytelse bör strängare anses, emedan det risk förekommit, att Målsegaren vid tillfället utöfvat något våld emot Svaranden, eller att han ens rimligen hade att befara något sådant, hvilket kunnat gifva honom ringaste anledning att emot Målsegaren begagna ett vapen, som, till föga af beskaffenheten af de skador, som dermed åstadkommits, tydligen varit lifsfarligt. Fördenskull fäster HäradsRätten icke afseende vid Svarandens nekande, utan dömer honom, jemlikt 35 Kap 1 Missgerningsbalken och Kongl Förordning den 19 Augusti 1845, att böta för såramålet SextonRdr 32 sh till treskiftes emellan Kronan, Häradet och Åklagaren, samt att för bruk af lifsfarligt vapen i? mål straffas med arbete på någon kronans fästning eller Korrektionsinrättning i fyra månader. Iföljd häraf skall Svaranden genast tagas i fängsligt förvar, och öfversändas till Länshäktet. Svaranden förpligtar dessutom att ersätta Målsegaren för lidande och rättegångskostnad med tretton Rdr 16 sh, Åklagaren för kostnaden vid vittnet Ingrid Jonsdotters hemtning med tre Rdr 24 sh, samt vittnena Johanna Mattisdotter i Wassbotten och Kristina Mickelsdotter i Yxnedalen med tre Rdr; Elias Bryngelsson i Vassbotten med sex Rdr och Jonas Andreasson med en Rdr 8 sh, allt Banco. Besvärshänvisning v887.b14.s17 Nafverstads död- och begravningsbok 1853 Hemmanegaren Andreas Jonsson i assbotten, död å Malmö Corrections-Inrättning gift 26 april 1853 dödsorsak magslem blev 36 år, 7 dagar, 28 dagar datum för begraving ej angivet v b1550.s552 Malmö centralfängelse Andreas Johnsson Inkom den 15 Januari 1853 förpassad från Götheborgs Länshäkte Född /3 i Nafverstads socken Bohus Län * Hår rödt Ögon blå Ansigte aflångt Växt 5 fot 61/2 tum Skattskrifven de sednaste 3 på hvarandra följande år i Nafverstads socken, föräldrarne fadern Jon Thorsson och dess hustru Dorthe Mickelsdotter lefva och bo i Nafverstad socken. Gift med Anna Brita Andersdotter som jemte 5 barn lefver och bor i Nafverstads socken Warit Hemmansägare. Är Gift. För bruk af lifsfarligt vapen dömd jemte redan erlagda böter 16 Rdr 32 sh för såramål, till Fyra månaders allmänt arbete af Tanums och Bullarens Häradsrätt den 23 December Hälsotillstånd och arbetsskicklighet: fullt arbetsför Dagen när fängelse- eller arbetstiden slutar eller rapport ska afgifvas: /5 Tiden när utgången skett...: /4 Död af magslem * OBS! Felaktigt datum! Skall vara 28/3. Angivet datum, 3/3, föddes en pojke med samma namn och med en fader vars förnamn var John. Varför denna uppgift är felaktig i fängerlsets rulla är oklart men anmärkningsvärt. Rimligtvis borde de rätta uppgifterna ha införts när Andreas ankom till fängelset, MEN om så ej skedde och uppgifterna inhämtades senare från prästen i Naverstad, kan prästen ha varit slarvig och läst på fel sida i födelseboken, och på så sätt lämnat fealtiga uppgifter till fängelset. 14

17 3 Rån, inbrott och stöld vid Sundshult Begånget: Hösten 1855 Gärningsman: Jonas Hansson Hjelm i Håltane v b7070.s1335 År 1855 den 2 October och följande dagar förrättades Lagtima HösteTing med Tanums och Bullarens Härader å wanliga Tingsstället Hede af undertecknad Cancellist i Kongl Majts Justitie Revisions Expedition, vice Häradshöfding och tf Domhafvande dervid biträdda af följande Tingslagets Nämndemän: från Tanums Härad Häradsdomaren Hans Hansson i Hallind Tobias Andersson i Hwitewall Andreas Johannesson i Litsleby Gustaf Olsson i Ljungby Olaus Swensson i Greby Per Hansson i Backa Olof Andersson i Sifwerbo Sven Gudesson i Ryk från Bullarens Härad: Häradsdomaren Hans Nilsson i Skackestad Johan Nilsson i Ulseröd Olaus Andersson i Björkemarken Gustaf Andersson i Sör Nafverstad Johannes Jonasson i Fagerhult Olaus Johannsson i Håbäckemarken Olof Andersson i Helgebo Anders Nilsson i Fredsland Hans Ifwarsson i Edsäm Isak Gudesson i Westeröd Magnus Olsson i Håltarne Hans Persson i Sögård Efter Gudstjenst, som i Tanums församlings kyrka förrättades af S M Adjuneten A Johansson samt bevistades av Domhafvanden och Nämnden; sammanträdde Härads Rätten å Tingsstället klockan 12 på dagen; och upplästes Kongl Majts och Rikets Höglofl Götha Hofrätts den 14 nästlidna Augusti för undertecknad utfärdade förordnande att förevarande Ting förrätta; hwarefter Tinget utlystes och tingsfrid påbjöds. För den samlade tingsmenigheten upplästes 12 Capitlet 7 Jordabalken, 44 Cap Missgerningsbalken, Kongl Påbudet angående? den 3 october 1723 samt wissa delar af Kongl förordningen den 4 Maj innevarande år om ansvar för stäld och snatteri samt rån.... Kronolänsmännen E J A Strömberg inom Tanums och HofRättsCommissarie C M Gädda inom Bullarens härad anmälde sig att i hwad å deras tjenst ankommer, Rätten tillhandagå; Yrkande, att uteblifna Parter och witnen måtta med böter anses.... v b9780.s den 9 October No 127 Fredrik Wilhelm Ernst i Sundshult har till innevarande Ting å Nämndeman Magnus Olsson i Håltane utverkat stämning med påstående att den sistnämnda måtte åläggas, såsom orden lyda, "lagligen bewisa" uti Litt Håll Härför har Magnus Olsson å sin ljustering Jonas Hansson undfått stämning påstående, enligt ordalydelsen, att denne måtte "stå till answar" uti Litt Släpp HäradsRätten låter nu i ett sammanhang förekomma de mål som i dessa stämningar innefattas; hwarvid Fredrik 15

18 Wilhelm Ernst samt Jonas Hansson infinna sig personligen; äfvensom Magnus Olsson uppstår ur Rätten, der förre Nämndemannen Elias Andersson i Nockeröd, i hans ställe, intaga säte. Ernst förmäler, att ifrågawarande jernband blifvit afslaget och olofligen tillgripet från ett honom tillhörigt brännvinsfat, hwilket höstlidna sistlidna år upplades under bar himmel utanför en af honom vid brännvinstillverkning begagnad byggnad, utan att Ernst närmare kan bestämma tiden när tillgreppet skett. Någon dag efter sistlidna midsommar högtid infann sig hos Johan Hansson, hwilken såsom mjölnare förestår det Ernst tillhörigt qwarnverk vid Sundshult samt jemväl der innehar en smedja, Sdn Magnus Olsson i ändamål att iordningsställa något smidesarbete, samt undfick då en halfva af ifrågavarande jernband, hwilket härvid af Ernst igenkändes och genast till honom af Magnus Olsson återställdes. Denne lät?? derför äfven öfverlämna till Ernst öfriga hälften af jernbandet; och uppskattar Ernst dess i sin helhet till ett wärde af fyra Rdr banco. Härefter anhåller Ernst, att, med afseende å beskaffenheten af hans stämningspåstående, utförandet af detsamma måtte öfverlemnas till Allmänna Åklagaren; och, med anledning häraf anmäler sig KronoLänsman HofRättsCommissarien C M Gädda att, i nyss nämnda egenskap, i målet föra talan. Magnus Olsson yttrar sig skriftligen, sålunda Litt Bast Muntligen tillägger tillägger Magnus Olsson, att han för det inköpta jernbandet godtgjort Jonas Hansson med dels en fällknif dels ett? skrin, dels utgifven arbetslön för ett par kängor, som deraf förfärdigades åt den sistnämndes hustru, hwilket allt? Olsson uppskattar till ett wärde af 1 Rdr 24 shilling banco. Jonas Hansson nu i ordningen hörd förnekar att hafva till Magnus Olsson sålt meranämnda jernband, eller att denne bekommit hwad han uppgifvit; och Magnus Olsson förklarar, att vid de tillfälle då handeln afslöts, icke någon annan varit tillstädes. Emellertid påkallar Magnus Olsson witnesförhör med Nämndeman Olaus Andersson i Björkmarken, Swen Nilsson under Håltane samt Olaus Rasmusson under Esperöd, af hwilka den förstnämnda derför uppstår ur Rätten, äfvensom de två sednare wid efterfrågan, finnes i tingssalen närvarande. Emot dem anföres inte något jäf eller kan vid efterfrågan utrönas, och de få derför aflägga wanliga witneseden, om hwars helgd witnen erinras samt derefter berätta, vid särskilt förhör. 1. Olaus Andersson: Wt har delgifvit Magnus Olsson den, å honom i detta mål utwerkade stämning; och hördes wid detta tillfälle Magnus Olsson tillspörja Jonas Hansson, huruwida denne erkände sig hafwa till Magnus Olsson försält de i stämningen omförmälda jernband; hvilket av Jonas Hansson bejakades. Jonas Hansson medgifva riktigheten af witnesmålet; men förklarar, att han af fruktan icke wågat säga annorlunda; I anledning hwaraf wt tillägger, att vid tillfället emot Jonas Hansson icke brukats wåld eller hotelser. 2. Swen Nilsson: Efter det ena hälften af jernbandet i fråga, på sätt wt af andra personer erfarit, blifvit af Målsäganden Ernst igenkändt, återkom Magnus Olsson till sitt hemwist samt träffade då wt och Jonas Hansson, båda sysselsatta med arbete vid höskörden. Magnus Olsson tillkännagaf för dem hvad sålunda skett samt erinrade tillika Jonas Hansson, att han numera måste uppgifva sin fång? till jernbandet. Jonas Hansson, hwilken vid tillfället erkänt att hafva försålt detsamma till Magnus Olsson, sökte i början undandraga sig en sådan uppgift, dock förklarade han slutligen, att han bikommit jernbandet af en dräng från Skackestad, hvilken wanligen sysselsätter sig med? arbete och hvars namn såsom wt, sedermera erfarit, är Anders Håkansson. Härför sändes Jonas Hansson till Målsäganden Ernst; i något husbondens ärende, hwars beskaffenhet likwäl wt, som ej afhörde samtalet dem emellan, dem, ej känner; men när Jonas Hansson, efter att hafva iklädt sig annan drägt, begaf sig å wäg, såg wt honom föra med sig ett stycke jern; och uppgafs för wt, att detta utgjorde andra halfdelen af det Ernst tillhöriga jernband. Efter Jonas Hanssons återkomst, hörde äfwen Magnus Olsson tillfråga honom huruvida denna halfbit passat till de öfriga, hwartill Jonas Hansson genmälde, att han icke anträffat Målsäganden hemma. Wt tillägger, att någon dag, hwilken Magnus Olsson för wt uppgifvit hafva varit den 13 sistlidna Juni, återkom Jonas Hansson till hemmet, såsom det sades från Skackestad; och skall han då medfört det jernband, hwarom i målet är fråga; men wt, som vid tillfället såg Jonas Hansson endast på afstånd, kan icke? detta. I anledning af witnesmålet intalar Jonas Hansson, att jemväl fruktan för husbonden förelegat, hans af detta witne omförmäldt förklaring att hafwa innehaft och försålt jernbandet hwaruppå wt witsordar att vid omvittnat tillfälle ringaste tvång eller hot icke mot Jonas Hansson användes. I öfrigt förnekar Jonas Hansson att hafva vid det sist uppgifna tillfälle undfört något jern, hvilket han må med laga bevis styrka. 3.Olaus Rasmusson: Någon dag kort föremiodsommarhögtiden innevarande år, var wt tillstädes vid samtal, som mellan Magnus Olsson och Jonas Hansson ägde rum, rörande handel af bandjern, som den sistnämnda sade sig hafva bikommit af Anders Håkansson i Skackestad, men någon sådan handel afslutades icke vid tillfället. I anledning häraf förmäler Jonas Hansson att hafva uppgifvit sig af Anders Håkansson bikommit något jern. Witnesmålen upprepades, erkännes af witnen, af hvilka de två sistnämnda fordra ersättning för tre mils tingsväg. Målsäganden Ernst anför härför, hurusom Jonas Hansson hos honom inställt sig i ändamål att förmå Ernst till förlikning i afseende å jernbandet, det Jonas Hansson då medgifvit sig hafva till Magnus Olsson försålt, men sådant 16

19 förnekas af Jonas Hansson. Derom af Ernst erinrad, han likväl Jonas Hansson ej bestrida, att han vid ett tillfälle för Ernst uppgifvit, sig hafva genom spel wunnit jernbandet, såsom Jonas Hanssons ord fallit, af en skojarpilt från Strömstad. Detta skedde enligt hvad Jonas Hansson nu uppgifver, en gång då han infunnit sig vid Sundshult för aflemnande af mäld ock kan Jonas Hansson inte annorlunda förklara sin twåtalan i afseende å åtkomsten till jernbandet, än att han skall jemväl till sistnämnde uppgift blifvit förmådd af Magnus Olsson. Magnus Olsson åberopar i sin ordning, att wid ett tillfälle, Jonas Hansson yttrat afsigt att begifva sig till Målsäganden för att med honom samtala rörande det stulna jernbandet, och ville Jonas Hansson, så widt den sistnämnde icke finnes benägen till förklaring, hos Landsfiskalen Landsberg angifva Målsäganden för oloflig försäljning af brännvin, därtill han wisste denne hafva gjort sig skyldig. Detta erkänns äfven af Jonas Hansson likasom att han då Målsäganden icke kunnat förmås afstå från talan, sedermera emot Målsäganden werkligen gjort nämnda angifvelse, dock påstår Jonas Hansson, att så väl hans bemödanden att förmå Målsäganden till förlikning, det han numera icke kan för? som angifvelsen emot denne skett efter anstiftan och intalande af Magnus Olsson. Med ovanlig halsstarrighet har Jonas Hansson under målets handläggning, upprepat, "att någon sett honom innehafva jernbandet; och han derför bör tillgodonjuta sin oskuld". Han erinras nu, att uppgifterna rörande Magnus Olsson, såsom antydande att denne om tillgreppet ägt brottslig underrättelse och sökt detsamma dölja; kunna för Jonas Hansson undföra laga ansvar; men Jonas Hansson widhåller samma uppgifter, under förklarande likväl, att han icke kan leda dem i bevis. För beredning af widare bevisning söker Åkl uppskof med målet, yrkande att? Jonas Hansson genast måtte warda i häkte inmanad; och efter öfverläggning, derunder parterna fått afträda, afsäger HäradsRätten för dem, åter inkallade följande Utslag HäradsRätten bifaller Åkl begäran om uppskof med målet; och skall detsamma åter förekomma vid särskilt sammanträde af HäradsRätten den 30 innevarande månad, då det åligger Målsäganden Ernst samt Sdn Magnus Olsson att åter infinna sig, wid vite för hwarje af 3 Rdr 1 sh; Börande Åkl då hafva inkallat de flera witnen, som komma ovan att i målet tillgå äfwensom Målsäganden medhafvande det från honom tillgripna jernband, i ändamål af dess laga wärdering. Med afseende å beskaffenheten af angifvelser mot Jonas Hansson samt de bindande liknelser om brottslighet emot denne förekommit, förklarar HäradsRätten Jonas Hansson skyldig att genast träda i häkte; kommande han, under afbidan af rannsakningens fortgång att uti härwarande häradshäkte förwaras. Cont: se No 164 v b9800.s1871 No 127 Litt Håll På begäran af Fredrik Ernst i Sundshult varda Magnus Olsson i Håltane härmed kallatt och stämt till nest infallande laga hösteting med Tanums och bulärens härad som tager sin början på tingsstället hede den 2dra förstkommande oktober med påstående "Lagligen bevisa hur oh på hvad sätt han har bikommit ett jernband uttaf mitt brännvinskar uttan yrkar jag honom laga ansvar samt betala rättegångskostnaden öppen talan i målet förbehålls" och stämningen Lydas vid Laga brott. Björkemarken den 16 september 1855 Olaus Andersson 17

20 v b9790.s1869 No 127 Litt Släpp På begäran af magnus olsson i håltane varde drängen jonas hansson därstädes kallatt och stämt till nestinfallande laga hösteting med Tanums och bullarens härader som tager sin början på tingstället hede den 2dre förstkommande oktober mäd påstående att "stå till laga ansvar för dätt jernban som jag hanlatt af dig oh inställa dig för dätt ansvar som kommer att draba mig för den stämning som jag har fått af Ernst i Sundshult samt ärsätta rättegångskostnadern öppen talan förebehålles" och stämningen Lyda vid Laga brott björkemarken den 16 september Olaus Andersson n m v b9800.s1871 No 127 Litt Bast Till Bullaren Häradsrätt Sedan F W Ernst i Sundshult till detta Ting uttagit Stämning å mig i påstående att jag måtte visa åtkomst till ett honom tillhörigt jernband, får jag mig derom ödmjukast förklara. Uti förliden Juni månad handlade jag verkligen ett stycke jernband af min dåvarande Dreng Jonas Hansson, hvilken uppgaf för mig att han detsamma köpt af Anders Håkansson i Skackestad, men nu seddermera då jag var på Sundshult för att begagna samma jern till hvarjehanda smiden, föregaf Ernst att detta skall vara honom frånstulet, hvarföre jag genast detta åt honom öfverlemnade. Öfverlemnade det ena helfdten och äfven uppgaf att andra helften funnos i mitt hemm, och genast vid min hemkomst till Ernst öfversände; och huruwida och på hvad sätt sig härmed förhåller, så har jag äfven till Tinget låtit genkalla ofvannämnde Jonas Hansson för att stå mig till ahnds om åtkomsten af samma band och som jag kan med vittnen intyga att Jonas Hansson erkänt att han densamma till mig sålt, så? jag ödmjukast blifva befriad från F W Ernst? påstående och ofvannämnde Jonas Hansson i stämt Riskera för hvad som kan drabba, i händelse af oloflig åtkomst samt mig godtgöra för alla mina i och för detta mål åstadkomna kostnader. Håltane den 8 October 1855 Magnus Olsson v b10590.s2021 Särskilt sammanträde No 164 från Nr den 30 October Uppskjutet från den 9 innevarande månad, på sätt Domboken under No 127 här ofvan innehåller, företages nu åter anhängigt målet, emellan Kronolänsmannen HofRättsCommissarie C M Gädda, Åkl, Fredrik Wilhelm Ernst i Sundshult, Målsägande, samt nämndeman Magnus Olsson i Håltane och Drängen Jonas Hansson från samma hemman, Sdn, angående innehafvande af stulet gods. I närvaro af Åkl, inställes härmed Jonas Hansson från häradshäktet; äfvensom Ernst och Magnus Olsson finnas tillstädes och uppläser för dessa parter HäradsRätten vid förra rättegångstillfället förda Protokoll, som lämnas utan anmärkning. Åkl företer härefter följande: "Prestbetyg för Drängen Jonas Hansson Hjelm från Håltane i Nafverstads församling, häktad för stöld. Den häktades lefnadsomständigheter före ankomsten till fängelset. Född den 18 Mars 1830 under Wester Elgeland i Nafverstads församling, Bullarens härad och Bohus Län. Förädrarna woro: Afskedeade Soldaten Hans Andersson Hjelm och dess hustru Maria Jonasdottern i knappa villkor fadren lefver; modern afled den 28 Maj Hans uppfostran om också icke vanvårdad, har dock varit mindre omsorgsfulla från 1849, då han lemnade fadershuset; har såsom dräng warit på åtskilliga ställen anställd vid landtbruk Admitterad 1846 med försvarlig kunskap till Herrans Nattvard, begick han den sista gången i September detta år. Sedan den 20 April detta år gift med Pigan Anna Brita Andersdotter under Esperöd i Nafverstads församling. Har icke utom Nafverstads församling warit skatteskrifven eller stadigt wistats. 18