Försteg: efterfrågan, erfarenheter och utvecklingsbehov

Transkript

1 Försteg: efterfrågan, erfarenheter och utvecklingsbehov Christian Ståhl Isa Gustavsson Elin Karlsson LINKÖPINGS UNIVERSITET AVDELNINGEN FÖR SAMHÄLLSMEDICIN REHABILITERING OCH ARBETSLIV

2 AVDELNINGEN FÖR SAMHÄLLSMEDICIN 2(35) Sammanfattning Syftet med denna rapport har varit att undersöka hur anställda inom Region Östergötland, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och kommunerna i Linköping, Åtvidaberg och Kinda ser på förstegsverksamheter. Specifikt har studien fokuserat på hur försteg definieras, vilka verksamheter av förstegskaraktär som används, vilka erfarenheter som finns kring detta, hur samverkan med förstegsinsatser och andra ordinarie verksamheter fungerar, samt vilka utvecklingsområden som finns. Studien bygger på enkäter, fokusgrupper och intervjuer. Studien visar en relativt enig bild av vad försteg innebär. Även om definitionen kan skifta på detaljnivå så är de flesta respondenter i studien överens om att försteg huvudsakligen är en form av basal social rehabilitering eller träning som krävs innan personer är redo för att kunna ta del av arbetslivsinriktade insatser. Målgruppen är bred och omfattar alla som av olika skäl inte är redo för de arbetslivsinriktade insatser som finns i ordinarie verksamhet, men som bedöms kunna klara detta efter en förstegsinsats. En sådan insats är således tillfällig, men kan vara allt från några veckor till flera år. Generellt så tycks respondenterna anse att det finns ett stort behov av förstegsverksamheter, och erfarenheterna av att använda sådana verksamheter är övervägande positiva. En vanlig synpunkt är att utbudet av förstegsinsatser är begränsat avseende typ av verksamhet eller aktivitet, samt att befintliga verksamheter ibland har begränsningar avseende antal platser eller snäva antagningskriterier. En återkommande önskan är att förstegsverksamheter bedrivs som permanenta verksamheter snarare än som projekt, att de ska vara öppna för en bred målgrupp och vara lätta att komma i kontakt med. Samordningen av insatser upplevs inte fungera särskilt väl; kontakter med förstegsverksamheter bygger huvudsakligen på respektive handläggares egna nätverk. Utifrån resultatet kan följande slutsatser dras: Det befintliga utbudet av och ingången till förstegsinsatser behöver tydliggöras och kommuniceras tydligare till handläggare i respektive organisation, där samordningsförbundet framstår som en central aktör. Samordning av kontakter med förstegsinsatser inom respektive myndighet behöver bli bättre så att kontakter inte blir personbundna, vilket är ett ansvar som ligger på respektive huvudman.

3 AVDELNINGEN FÖR SAMHÄLLSMEDICIN 3(35) Utbudet av befintliga förstegsinsatser behöver granskas i relation till de behov som uttrycks i studien, både avseende typ av verksamhet (huvudsakligen social rehabilitering inför arbetsträning) och form (flexibla individorienterade verksamheter). Om verksamheter som efterfrågas saknas bör huvudmännen resonera om hur dessa behov kan tillgodoses. Utifrån pågående utvecklingsarbeten inom andra samordningsförbund kan också andra typer av samordnande arenor övervägas, där handläggare från olika huvudmän kan mötas runt individärenden för att åstadkomma en samordnad och långsiktig planering. Denna typ av utvecklingsarbete kan också förväntas få en större strukturell effekt på förutsättningarna för samverkan generellt, vilket i förlängningen kan tänkas minska behovet av förstegsinsatser som arrangeras som externa eller separata verksamheter.

4 AVDELNINGEN FÖR SAMHÄLLSMEDICIN 4(35) Innehållsförteckning Sammanfattning 2 Inledning 6 Metod 7 Enkätundersökningen 7 Fokusgrupper 8 Intervjuer 9 Resultat 10 Sammanställning av enkätundersökningen 10 Vad är en förstegsverksamhet? 10 Målgrupp 11 Utbud av och tillgång till förstegsverksamheter 12 Vad finns det för förstegsverksamheter idag? 12 Samverkan och samordning 13 Utvecklingsbehov 13 Sammanställning av fokusgrupper 14 Vad är en förstegsverksamhet? 14 Mål med förstegsverksamhet 16 Målgrupp 17 Kravnivå och personalens kompetens 18 Vad finns det för förstegsverksamheter idag? 18 Samverkan och samordning 19 Utvecklingsbehov 20 Sammanställning av intervjuer 22 Vad är en förstegsverksamhet? 22 Mål med förstegsverksamhet 22 Målgrupp 23 Vad finns det för förstegsverksamheter idag? 23 Samverkan och samordning 24 Utvecklingsbehov 25 Diskussion 27 Resultaten i huvuddrag 27 Innehåll och ansvar 28 Organisatorisk inlåsning av befintliga lösningar 29 Organisatoriska förutsättningar: tid och resurser 30 Från projekt till strukturpåverkan 31 Slutsatser 32

5 AVDELNINGEN FÖR SAMHÄLLSMEDICIN 5(35) Referenser 34 Bilaga 1: Förstegsverksamheter som nämns i enkäten 35

6 AVDELNINGEN FÖR SAMHÄLLSMEDICIN 6(35) Inledning Bakgrunden till denna rapport är att många som arbetar inom myndigheter, kommuner och hälso- och sjukvård uttryckt ett behov av förstegsverksamheter, dvs. insatser för personer som ännu inte är redo för de insatser som erbjuds i ordinarie verksamhet. Det finns dock för lite information om vilken typ av insatser som detta avser, vilka som finns och används, och hur erfarenheterna av detta ser ut. Samordningsförbundet Centrala Östergötland består av Linköpings, Kinda och Åtvidabergs kommun, Region Östergötland, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Målet är att uppnå en effektiv resursanvändning för de individer som är i behov av samordnade rehabiliteringsinsatser, för att dessa ska kunna uppnå eller förbättra sin förmåga till självförsörjning. Linköpings universitet har fått i uppdrag av Samordningsförbundet Centrala Östergötland att undersöka hur anställda i samordningsförbundets olika medlemsorganisationer ser på förstegsverksamheter och möjligheten att stödja personer ut i arbetslivet. Efter diskussioner om uppdraget framkom att studien skulle fokusera på hur försteg definieras, vilka verksamheter av förstegskaraktär som används, vilka erfarenheter som finns kring detta, hur samverkan med förstegsinsatser och andra ordinarie verksamheter fungerar, samt vilka utvecklingsområden som finns. Uppdraget har genomförts under ledning av Christian Ståhl (docent), och i arbetet har Isa Gustavsson (amanuensanställd masterstudent) och Elin Karlsson (adjunkt) deltagit. Därtill har en student, Malin Olsson Kronberg, medverkat i genomförandet av datainsamlingen.

7 AVDELNINGEN FÖR SAMHÄLLSMEDICIN 7(35) Metod Projektet inleddes med ett kvantitativt upplägg genom att konstruera en enkät riktad till samtliga anställda i samordningsförbundets medlemsorganisationer där remittering till en förstegsverksamhet kan vara aktuellt. Enkätundersökningen fick dessvärre en låg svarsfrekvens, och därför presenteras materialet från denna datainsamling endast genom beskrivande statistik och redovisning av öppna svar. Statistiska test har inte varit möjliga att genomföra. Materialet från enkätundersökningen har av denna anledning kompletterats med kvalitativa fokusgrupper och intervjuer med personal och personer i ledningsfunktion. Enkätundersökningen Den ursprungliga tanken med projektet var att kvantitativt undersöka anställdas syn på och erfarenheter av att använda förstegsverksamheter, och hur de ser på förutsättningar för samverkan med denna typ av insatser. Svaren på frågorna skulle relateras till organisationstillhörighet och andra bakgrundsfaktorer. Enkäten innehöll även frågor om hur respondenterna såg på den offentliga tjänstemannarollen, i syfte att undersöka om de i huvudsak var regel- eller klientorienterade i sin yrkesroll. Dessa frågor var tänkta att kunna användas i en statistisk analys, men redovisas inte på grund av den låga svarsfrekvensen. Enkäten togs fram i dialog med samordningsförbundet, och diskuterades med förbundets beredningsgrupp i början av juni 2016, varefter revideringar gjordes. Därefter genomfördes kognitiva intervjuer enligt Willis (1999) med tre yrkesverksamma personer från tre av de fyra huvudmännen. Intervjuerna syftade till att testa enkäten, avseende huruvida den var begriplig eller ej. Ytterligare revideringar gjordes innan enkäten skickades ut. Enkäten distribuerades och besvarades digitalt via webbverktyget Survey&Report. Det första utskicket skedde i slutet av juni 2016 till 270 yrkesverksamma inom Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Region Östergötland och kommunerna. Utskicket baserades på personallistor som skickats till forskarna, vilka dock inte var kompletta (listor saknades från flera verksamheter, t.ex. inom Region Östergötland, Linköpings kommun och Kinda kommun). Efter två veckor gick ett första påminnelseutskick ut till de som inte besvarat enkäten. Ett andra påminnelseutskick gick ut i mitten av augusti. I slutet av augusti ombads verksamhetscheferna att gå ut med en påminnelse till sina medarbetare, och i början av september gick ett tredje påminnelseutskick ut. Totalt inkom 54 svar, vilket motsvarar en svarsfrekvens på 20 %. Av de svarande var 78 % kvinnor och 22 % män, och medelåldern var 48 år. De svarande hade

8 AVDELNINGEN FÖR SAMHÄLLSMEDICIN 8(35) varierande yrkesbakgrund, omfattande arbetsterapeuter, beteendevetare, socialsekreterare, arbetsmarknadskonsulenter, försäkringskassehandläggare samt SIUS-konsulenter. Genomsnittlig anställningstid var 13 år (med en variation mellan 0 och 43 år). Fördelningen av de svarande i de olika organisationerna redovisas i tabell 1. Tabell 1: Medverkande i enkäten per organisation. Organisation Antal svar Arbetsförmedlingen 6 av 23 Försäkringskassan 16 av 54 Region Östergötland 9 av 61 Linköpings kommun 21 av 124 Åtvidabergs kommun 2 av 7 Summa 54 av 270 På grund av den låga svarsfrekvensen redovisas endast resultaten på de kvantitativa frågorna genom deskriptiv statistik, som ska tolkas med försiktighet. Dels har det funnits metodproblem i urvalet där vissa verksamheter inte inkommit med personallistor, och dels har få svarat i de verksamheter där enkäten skickats ut, vilket innebär att svaren inte kan ses som representativa för hela verksamheterna. Svaren redovisas på grund av detta också endast för hela undersökningsgruppen, och inte uppdelat per organisation. Undersökning av statistiska skillnader mellan organisationer eller relaterat till bakgrundsfaktorer har inte varit möjligt. I enkäten fanns ett antal öppna frågor där ett flertal respondenter har skrivit utförliga svar. En sammanställning av dessa svar redovisas i resultatavsnittet och behandlas i analysen som kvalitativa data. Detta innebär att materialet inte analyserats i syfte att uttala sig om gruppen som helhet; istället är syftet att undersöka karaktären på och variationen i de olika uppfattningar som finns kring förstegsverksamheter. Denna analys har skett induktivt, dvs. baserat på informationen i materialet snarare än baserat på förbestämda teoretiska antaganden. Fokusgrupper I syfte att komplettera materialet från enkätundersökningen har tre fokusgrupper arrangerats med personal från de olika organisationer som är medlemmar i samordningsförbundet. En fokusgrupp har som syfte att undersöka en grupps olika synsätt på ett antal givna frågor, där målet är att få en diskussion snarare än att uppnå konsensus (Wibeck 2000). Fokusgrupperna har genomförts i

9 AVDELNINGEN FÖR SAMHÄLLSMEDICIN 9(35) samordningsförbundets lokaler under februari och mars 2017, och har letts av två forskare där den ena har agerat samtalsledare och den andra observatör. Fokusgrupperna varade i mellan en och två timmar. Fokusgrupperna har haft olika sammansättning. I den första medverkade tio personer, med representanter från Arbetsförmedlingen, Team Utreda, Region Östergötland (psykiatrin), Försäkringskassan, samt Linköpings kommun (Jobb- och kunskapstorget). I den andra fokusgruppen medverkade sju personer från Linköpings kommun (Jobb- och kunskapstorget), Åtvidabergs kommun, Arbetsförmedlingen, samt Region Östergötland (Åtvidabergs vårdcentral). I den tredje fokusgruppen medverkade tre personer från Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Region Östergötland (psykiatrin). Materialet från fokusgrupperna har transkriberats ordagrant och analyserats genom en kvalitativ innehållsanalys, där olika synsätt på och erfarenheter från förstegsverksamheter kategoriserats. Denna analys har skett induktivt, dvs. baserat på informationen i materialet snarare än baserat på förbestämda teoretiska antaganden. Intervjuer Ett framväxande resultat under datainsamlingen har varit behovet av att samordna kontakterna mellan ordinarie verksamhet och befintliga förstegsverksamheter. För att följa upp detta har två intervjuer, en individuell och en gruppintervju med två personer, genomförts med representanter för samordningsförbunden i västra och östra Östergötland, för att få externa erfarenheter på hur andra förbund arbetat med försteg och med samordning av insatser. I intervjuerna undersöktes dels hur dessa personer såg på förstegsverksamheter, varefter fokus låg på hur användningen av försteg och samordningen av kontakter mellan handläggare i olika organisationer kan gå till. Intervjuerna genomfördes i respektive förbunds lokaler i mars och april 2017; den ena varade i ca 35 minuter och den andra i en timme och 20 minuter. De har sedan transkriberats ordagrant och sammanställts genom en kvalitativ innehållsanalys, där synsätt på och erfarenheter från att samordna användningen av förstegsverksamheter har kategoriserats. Denna analys har skett induktivt, dvs. baserat på informationen i materialet snarare än baserat på förbestämda teoretiska antaganden.

10 AVDELNINGEN FÖR SAMHÄLLSMEDICIN 10(35) Resultat I detta avsnitt presenteras sammanställningar av resultaten från de olika datainsamlingarna separat. I nästa avsnitt kommer dessa resultat att diskuteras i sin helhet, och relateras till tidigare forskning om området. Sammanställning av enkätundersökningen I detta avsnitt redovisas svar från enkätundersökningen, där svaren på de kvantitativa frågorna på grund av den låga svarsfrekvensen (20 %) endast ska betraktas som en indikation på vilka synsätt som finns kring dessa frågor. Det går således inte att uttala sig om svarens representativitet för hela gruppen. Svar på öppna frågor har analyserats som kvalitativa data, där syftet inte är att uttala sig om representativitet, utan att undersöka karaktären på och variationen i olika uppfattningar. Vad är en förstegsverksamhet? På den öppna frågan vad respondenterna ser som en förstegsverksamhet gavs ett antal olika svar. Dessa svar kan grupperas i ett antal olika områden: individmål i förstegsverksamheter; utredande mål; förstegsinsatsers relation till annan verksamhet; personalens roll; samt typ av innehåll och kravnivå. I dessa beskrivningar kunde inga betydande skillnader identifieras mellan respondenter från olika organisationer. Individmål handlar exempelvis om att personerna ska kunna träna på funktioner och förmågor, på att få dagliga rutiner, närvaro och att passa tider, samt att öva på att delta i sociala sammanhang. Det rör sig således om att träna relativt basala färdigheter som ska rusta personerna för att senare kunna delta i arbetsträning eller andra mera kravfyllda insatser. Utredande mål handlar om att från verksamheternas sida kunna identifiera personers styrkor och svagheter, undersöka vad de klarar av och att avgöra om de har möjlighet att delta i arbetslivsinriktade insatser. Här är kartläggning och dokumentation centrala delar. Relation till annan verksamhet berör vilken plats förstegsinsatserna har i relation till de ordinarie insatser som de olika huvudmännen kan erbjuda. Här är en återkommande kommentar att försteg utgör ett steg innan arbetsträning, dvs. innan personen kommer i kontakt med en reguljär arbetsplats. Försteg är således ett första steg mot arbetslivet för de som idag står mycket långt ifrån detta; försteg

11 AVDELNINGEN FÖR SAMHÄLLSMEDICIN 11(35) beskrivs som en aktivitet som förbereder för en ordinarie aktivitet, eller som allt som bryter hemmasittande men som inte är arbetsträning. Personalens roll i en förstegsverksamhet är att erbjuda samtalsstöd och handledning till personerna, och det poängteras att detta ska ske på ett lustfyllt och bekräftande sätt. Personalen ska vägleda och ha tid att arbeta med motivation. Därtill ska de samverka med andra aktörer och följa upp hur personen utvecklas. Innehåll och kravnivå beskrivs som varierande och flexibelt, men återkommande kommentarer är att insatserna ska vara behovsanpassade med låga krav. Vissa föreslår att insatsen liknar daglig verksamhet, medan andra menar att det inte handlar om detta. Individuella och gruppbaserade insatser föreslås, liksom fysisk träning, samhällsinformation, samt motiverande aktiviteter utan prestationskrav. Målgrupp Svaren på den öppna frågan om vilka målgrupper förstegsverksamheter vänder sig till är skiftande men ändå likartade: skiftande i och med att många olika målgrupper nämns, och likartade eftersom det finns en gemensam nämnare i att de grupper som beskrivs alla står långt ifrån arbetsmarknaden. Vissa pekar särskilt ut yngre; andra menar att äldre är en särskilt relevant målgrupp; ytterligare andra menar att alla i arbetsför ålder tillhör målgruppen. Vissa menar att det ska vara personer med arbetsförmåga; andra menar att målgruppen är personer som i nuläget saknar arbetsförmåga. Exempel på målgrupper som nämns är unga hemmasittande personer utan fullgjord utbildning och utan arbetslivserfarenhet; personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar; långtidssjukskrivna; långtidsarbetslösa; nollklassade; personer med låg självkänsla; nyanlända; personer med ohälsa kombinerat med social problematik; samt personer med språksvårigheter. Eftersom förstegsverksamheter beskrivs som i första hand en insats som förbereder för andra insatser blir målgruppsbeskrivningen därefter. Målgruppen omfattar en rad olika problembilder, med det gemensamma draget att de har svårt att tillgodogöra sig de åtgärder och insatser som erbjuds i ordinarie verksamhet. Den mångfacetterade målgruppsbilden ligger också i linje med hur respondenterna beskriver att en förstegsverksamhet behöver fungera: flexibelt och individorienterat. Ett ytterligare genomgående gemensamt drag är att de grupper som beskrivs anses ha möjlighet att på sikt kunna ta ett arbete, vilket skiljer dem från den målgrupp där målet endast är sysselsättning via daglig verksamhet. Detta synsätt knyter an till målbeskrivningarna ovan, där försteg beskrivs som första steget mot arbete, innan andra arbetslivsinriktade insatser i ordinarie verksamhet.

12 AVDELNINGEN FÖR SAMHÄLLSMEDICIN 12(35) En annan öppen fråga berör vad som indikerar att en person behöver förstegsverksamhet, där svaren är i linje med målgruppbeskrivningen: personer som aldrig har arbetat eller har varit borta från arbetsmarknaden en längre tid; inte klarar ordinarie arbete; har osäkerhet kring sin arbetsförmåga; har svårt att hitta och behålla jobb; har psykisk ohälsa; har bristande drivkraft; inte klarar vardagen; saknar kunskap om hur det är att arbeta; samt inte klarar att delta i ordinarie samverkan mellan myndigheterna. Utbud av och tillgång till förstegsverksamheter På frågan huruvida utbudet av förstegsinsatser är tillräckligt för att personer ska få det stöd de behöver svarar majoriteten av respondenterna nekande (78 % tar avstånd helt eller delvis). Likaså menar endast en minoritet av respondenterna att ingången till förstegsinsatser är tydlig och fungerar väl (77 % tar avstånd helt eller delvis). En majoritet anser dock att det finns behov av förstegsverksamheter (92 % instämmer helt eller delvis), och att de har positiva erfarenheter av att använda sådana insatser (73 % instämmer helt eller delvis). Likaså anser en majoritet att förstegsinsatser innebär att det fortsatta arbetet med individen underlättas (94 % instämmer helt eller delvis). Vad finns det för förstegsverksamheter idag? Figur 1: Exempel på förstegsverksamheter som respondenterna känner till.

13 AVDELNINGEN FÖR SAMHÄLLSMEDICIN 13(35) I enkäten uppmanades respondenterna att lista de förstegsverksamheter de kände till. Resultaten från detta illustreras i ordmolnet ovan (figur 1), där orden är större ju fler gånger de nämnts av respondenterna. En komplett lista över de verksamheter som nämnts återfinns i bilaga 1. Samverkan och samordning Endast en minoritet av respondenterna anser att samordningen av insatser mellan olika aktörer fungerar väl (73 % tar avstånd helt eller delvis). Dock anser majoriteten att insatser från den egna organisationen hänger ihop med insatser från andra organisationer (76 % instämmer helt eller delvis). I enkäten tillfrågades respondenterna huruvida de anser att samverkan med andra aktörer är viktigt för att de personer de arbetar med ska komma ut i arbete eller studier, där samtliga respondenter instämmer helt eller delvis. Endast en minoritet anser att samverkan inte alltid är nödvändigt (25 % instämmer helt eller delvis). Samtliga anser att samverkan kräver resurser och energi från de offentligt anställda. En majoritet anser också att de har den kompetens som krävs för att etablera och bibehålla kontakten med andra aktörer (90 % instämmer helt eller delvis). Ungefär hälften anser att de hade tillräckligt med tid för att etablera och bibehålla sådana kontakter (57 % instämmer helt eller delvis). Motiverande arbete och tilltro till insatser En majoritet anser att motivationsarbete ökar personers möjligheter att komma ut i arbete eller studier (98 % instämmer helt eller delvis), medan endast hälften anser sig ha tillräckligt tid för att kunna arbeta med personers motivation (51 % instämmer helt eller delvis). En majoritet anser sig ha tillräcklig kompetens för att kunna arbeta med personer motivation (86 % instämmer helt eller delvis). En majoritet känner också tilltro till att lyckas få ut personer i arbete eller studier (90 % instämmer helt eller delvis) och tycker att det är meningsfullt att arbeta med personer med komplex problematik i syfte att de ska nå arbete eller studier (94 % instämmer helt eller delvis). Utvecklingsbehov I en öppen fråga redogjorde respondenterna för vilka utvecklingsbehov de såg angående förstegsverksamheter. De synpunkter som lyftes här har grupperats i olika områden: utbud och variation; samverkansbehov; kompetensbehov; samt form och struktur. Utbud och variation handlar i huvudsak om att respondenterna önskar flera valmöjligheter avseende vilken typ av verksamhet som erbjuds i förstegsinsatserna (t.ex. praktiskt, administrativt och intellektuellt arbete) för att bättre kunna matcha

14 AVDELNINGEN FÖR SAMHÄLLSMEDICIN 14(35) dessa mot de olika behov som finns. Därtill önskas en kombination av individ- och gruppbaserade verksamheter, t.ex. för att kunna säkerställa att personer med sociala svårigheter inte placeras i en gruppverksamhet med höga krav på social förmåga. Ett ytterligare önskemål är att verksamheter finns på flera orter, även de mindre. Lagom kravnivå efterfrågas, som förbereder personen för ordinarie insatser. Samverkansbehov handlar om att göra förstegsverksamheter kända i organisationerna, att förmedla kunskap mellan organisationer, och att en fortsatt planering sker efter avslutad insats för att förhindra att personen går hem igen. Samverkan är också viktigt för att undvika att personer fastnar i en förstegsverksamhet. Ett annat önskemål är information förmedlas om vad i insatsen som fungerat för individen, för den fortsatta planeringen inom respektive myndighet. Det föreslås också att försteg ska kunna kopplas till utredningar och interprofessionella team vid behov, samt att parallella insatser kan ske om det finns forum på handläggarnivå för att skapa en gemensam planering. Mer flexibilitet i samverkan mellan myndigheter efterfrågas. Kompetensbehov berör behovet av handledning, och att utförare av förstegsverksamheter ska ha adekvat utbildning. Form och struktur avser hur förstegsverksamheter organiseras och hur handläggare kan remittera till dem. Här önskas exempelvis en enkel administration, att insatserna inte har för snäva inkluderingskriterier, att ingången till insatserna är tydlig, samt att verksamheterna inte bedrivs i projektform. Det påpekas även att stat och kommun behöver ta ett större ansvar för denna typ av verksamhet, som idag drivs till stor del av privata eller ideella aktörer; här lyfts att förstegsverksamhet är en samhällelig investering. Sammanställning av fokusgrupper I detta avsnitt redogörs för de diskussioner som fördes i tre fokusgrupper med personal från de olika organisationer som ingår i Samordningsförbundet Centrala Östergötland. Vad är en förstegsverksamhet? Deltagarna i fokusgrupperna har beskriver i stora drag förstegsverksamheter på ett liknande sätt. De flesta tycks vara av uppfattningen att en förstegsverksamhet är en fysisk plats dit deltagaren går regelbundet. Där utförs någon typ av aktivitet eller arbete, och samtidigt ges stöd till vardagliga handlingar och motivation. Arbetet som utförs ska kännas meningsfullt för individen och inte endast fungera som en

15 AVDELNINGEN FÖR SAMHÄLLSMEDICIN 15(35) plats dit man går. Vissa deltagare ansåg att det ska finnas möjlighet att prova olika typer av arbetsmoment för att skapa en nyfikenhet och vara så likt vardagen som möjligt. En annan uppfattning var att en förstegsverksamhet är arbetslivsinriktade åtgärder innan individen bedöms kunna delta i Arbetsförmedlingens insatser. Syftet med förstegsverksamhet beskrivs vara att rusta individen innan de kan ta del av ordinarie insatser, samt skapa rutiner, stärka individens självförtroende och bryta isolering. Förstegsverksamheterna ses också som en förlängd kartläggning för att kunna erbjuda rätt insats till rätt individ vid rätt tillfälle. Som arbetsterapeut och rehabkoordinator ser jag att det ska vara en fysisk plats, där man fysiskt kan gå regelbundet. Få rutiner, hitta en struktur. Där även arbete får plats. (Fokusgrupp 2) Förstegsverksamhet är inte bara möjligheten att arbeta med något praktiskt, utan till för att vara ett stöd för individen att reflektera över sina egna förmågor och önskemål om vart man vill. En möjlighet att fundera på sina färdigheter och kunskaper, arbeta vägledande inåt och få stöd i den processen. En verksamhet där man får prata och bygga upp sig själv och stärka sin självbild. Det ska ge ett stöd för att acceptera sin situation. Jag tänker också att ett försteg skulle kunna vara någonting, inte bara vara på ett ställe och göra praktiska arbetsuppgifter, utan också där man kan få stöd i och fundera på vad kan jag?. (Fokusgrupp 1) Förstegsinsatser beskrivs som långa eller korta insatser; det finns ibland behov av att insatserna ges tid. Det beskrivs som att det ofta finns en övertro på personers kapacitet och en dröm om en quick-fix som snabbt löser alla problem. Dock är respondenterna eniga om att en förstegsinsats är en tillfällig insats med ett uttalat mål att den ska leda till en annan insats baserat på individens behov. Hur länge en individ kan vara i ett försteg beskrivs som individuellt. En fokusgruppsdeltagare menar att det ska vara möjligt att vara i verksamheten upp till två år om ett sådant behov finns. Det uttrycks vara viktigt att inte avsluta en insats för tidigt då det kan ta tid för individen att anpassa sig till situationen. Det är ju viktigt att det blir tydligt att det finns mycket varierande behov. För det är ju de som är väldigt nära arbetsmarknaden och kanske bara behöver kortare insatser, medan andra behöver den här långa tiden. (Fokusgrupp 1) Det uttrycks att förstegsverksamheter bör vara permanenta och inte i projektform. När verksamheter bedrivs i projektform kan de avslutas utan att något tar vid. Det kan även göra att individer anvisas till projekt som inte passar dem, och att

16 AVDELNINGEN FÖR SAMHÄLLSMEDICIN 16(35) majoriteten av deltagarna skickas dit därför att det är den verksamheten som för tillfället finns tillgänglig. Det uttrycks också att förstegsverksamheter behöver vara strukturerade och ha regelbundna uppföljningar, samt att det dokumenteras och ges ett utlåtande efter avslutad insats. De här insatserna, de landar ju oftast i att de hamnar i projektform. Sedan avslutar man dem. Man kanske skulle göra de här sakerna permanenta. (Fokusgrupp 1) Deltagande i förstegsinsats ska baseras på frivillighet. Försteg kan vara aktuellt före, under eller efter ordinarie insatser beroende på myndighet, men huvudsakligen beskrivs försteg som en insats före ordinarie insats. Mål med förstegsverksamhet Förstegsverksamheternas mål beskrivs som att hitta rätt insats för individen. Målet bör således inte vara att individen ska ut på arbetsmarknaden direkt efter förstegsinsatsen, utan snarare att kunna gå vidare till en annan insats. Andra uttryckte dock att målet kan vara att individen ska komma ut i arbete, helt eller delvis. Personlig utveckling och att individen ska komma framåt beskrivs dock som det primära målet på kort sikt. Vidare beskrivs det att målkraven på verksamheten inte bör sättas för högt, eftersom det riskerar att störa den, särskilt om den bedrivs i projektform. För att man ska hamna rätt så måste man från början tänka: Vad är syftet med det här? Vad är målet? Vad ska de uppnå? Jo, kanske att komma till rätt insats tänker jag. (Fokusgrupp 2) Målet är att de ska komma vidare. Framförallt är det ju deras personliga utveckling Men det långsiktiga målet är ju ändå att de ska komma ut i arbetslivet eller studier. (Fokusgrupp 3) Det poängteras att en förstegsinsats ska ha realistiska verksamhetsmål, där individmålen troligtvis varierar mellan deltagare. Alltför högt ställda mål på verksamheten kan leda till att den inte kan arbeta på ett ändamålsenligt sätt i mötet med individen. Förstegsverksamheter anses kunna göra en stor skillnad för individens framtida förutsättningar till arbete och sysselsättning, om de deltar kontinuerligt och blir motiverade. Fokusgruppsdeltagarna beskriver verksamheterna som meningslösa om det inte skulle skapa bättre förutsättningar för individerna som deltar i dem.

17 AVDELNINGEN FÖR SAMHÄLLSMEDICIN 17(35) Alltså, om man kan ha dem att gå till en förstegsverksamhet och att de deltar kontinuerligt och att man lyckas fånga upp och motivera. Då tror jag att det kan göra en stor skillnad, faktiskt. (Fokusgrupp 1) Målgrupp Den målgrupp där förstegsverksamheter kan vara aktuell beskrivs som bred, och består av individer som står långt ifrån arbetsmarknaden. Målgruppen omfattar både de som aldrig har varit i kontakt med arbetsmarknaden och de som kommer tillbaka från långtidssjukskrivning. Deltagarna lyfter att alla som har behov av ett försteg bör kunna få det, och att det är viktigt att det individanpassas för att kunna möta en bred målgrupp. Det är ju både för dem som står långt ifrån arbetsmarknaden kanske av sociala skäl, men även de som efter en långvarig sjukdom och rehabiliteringstid ska tillbaka. (Fokusgrupp 2) Förstegsverksamheter bör således inte vara inriktade på specifika åldersgrupper. Verksamheterna ska sätta individen i centrum där myndigheterna samlas runt personen för att jobba utifrån dennes behov. Individen behöver göras delaktig i processen och det krävs tydlig information till eventuella deltagare så att de går in i förstegsverksamheten med rätt förväntningar. En annan aspekt som lyfts fram är vikten av individens vilja och eget ansvar, där det ibland tycks finnas behov av att arbeta motiverande med individen innan själva insatsen sätts in. Deltagarna resonerar att det kanske bör finnas ett begränsat antal platser och att individer får ansöka för att få en plats i förstegsverksamheten, för att välja ut de som har tillräcklig motivation för att kunna delta. Det beskrivs som viktigt att individen har förutsättningar för att lyckas samarbeta med sig själv. Saknas detta behöver de en annan insats än förstegsverksamhet. Vilken annan typ av insats som då kan vara aktuell beskrivs inte närmare. Det kanske ska vara så att man ska ansöka. Man ska ha en vilja. (Fokusgrupp 2) Individerna beskrivs ha ett behov av att bli sedda, få prata och bli bekräftade. Individer har olika behov, de individer som är nära arbetsmarknaden behöver kortare insatser medan de som är långt ifrån har ett behov av en längre insats. Även här påpekas vikten av att individanpassa.

18 AVDELNINGEN FÖR SAMHÄLLSMEDICIN 18(35) Kravnivå och personalens kompetens En förstegsverksamhet bör ställa låga krav på individen, där det till en början kanske endast krävs att komma dit. Vissa individer kan behöva stöd för att ta sig till verksamheten, vilket deltagarna menar är ett stöd som saknas idag och som efterfrågas. Beroende på individen kan det räcka med ett par timmar i veckan, för att sedan successivt öka på tiden. Det beskrivs som viktigt att låta processen ta tid, eftersom det ibland finns en övertro på hur snabbt människor kan förändras. Krav kan även ses som något positivt och även här talas det om individanpassning av kravnivån. Och någonstans om vi pratar om försteg, är det inte på grund av att de inte klarar av några krav. (Fokusgrupp 2) Men krav är inte alltid något negativt. (Fokusgrupp 2) Personalen ska ha god kunskap om vad det finns för olika insatser och kunna lotsa individen rätt både gällande kontakter med olika myndigheter samt i vad som händer efter försteget. Personalen ska även våga ta upp ämnen som kan upplevas som svåra. Bred kompetens och ett gott bemötande beskrivs som viktigt hos personalen i en förstegsverksamhet. Personalen på förstegsinsatserna kan vara en resurs för att lotsa personen. (Fokusgrupp 1) Vad finns det för förstegsverksamheter idag? Det råder delade meningar kring vad det finns för förstegsverksamheter i dagsläget. Många av deltagarna var av åsikten att det helt saknades förstegsverksamheter. Vi har ju inga [försteg]. (Fokusgrupp 2) Bland de som ansåg att det fanns förstegsverksamheter att tillgå uttrycktes det att det är svårt att veta vad det finns för försteg idag, både inom och mellan organisationer. Flera deltagare påpekade att mycket av det som de utnyttjar idag bygger på egna kontakter. Organisationen informerar inte alltid de anställda om vilka insatser som finns och var de som handläggare kan hitta information om dessa. Det är ju den största svårigheten, att veta vad det finns för några projekt igång. (Fokusgrupp 1)

19 AVDELNINGEN FÖR SAMHÄLLSMEDICIN 19(35) Deltagarna räknade upp ett antal olika insatser som ses som förstegsverksamheter, bland annat Drivbänk, Skog och mark, Hantverkshuset, Lotsen, Trappan och Conexi. Vissa ordinarie verksamheter beskrivs som ett försteg i sig, exempelvis beskrivs Jobb- och kunskapstorget som ett försteg till Arbetsförmedlingen. De deltagare som ansåg att det saknas förstegsverksamheter i dagsläget tog upp bland annat Lotsen och Hantverkshuset, men menade att dessa egentligen inte är försteg, utan arbetsträning. På de mindre orterna anses det saknas förstegsverksamheter och deltagarna ser ett behov av lokala verksamheter. De verksamheter deltagarna känner till beskrivs ha ett bra innehåll som matchar behovet, men det finns alldeles för få platser. Många av insatserna anses även ha för snäva intagningskriterier vilket gör att det kan vara svårt att hitta en lämplig plats för individen. Det var det att de hade så speciella kriterier för att få vara med. Så det gick inte, det var jättesvårt att hitta en verksamhet. (Fokusgrupp 3) Samverkan och samordning Att samverka mellan myndigheterna beskrivs som något av det viktigaste man kan göra. Det uttrycks att det finns svårigheter med samverkan mellan myndigheterna, speciellt i övergångarna mellan insatser. Deltagarna menar att det behövs ett tidigare och närmare samarbete mellan myndigheterna. Det beskrivs som att det är lättare för myndigheterna att samverka i mindre kommuner då det är lättare att veta vad det finns för olika insatser samt att man ofta är lokaliserade på samma plats. Samsyn beskrivs också som viktigt, där man behöver ta reda på vad individen behöver och utgå från det. Det uttrycks att det är samordningsförbundets uppgift att skapa förutsättningar för samverkan. Det känns som att vi har lite andra förutsättningar Liten kommun, lite mer koll på vilka insatser som finns. (Fokusgrupp 1) Myndigheterna behöver ha möten såväl utan som med individen. Möten utan individen behövs för att ha ett bra samarbete och få uppdatera varandra om vad som händer på respektive myndighet. I steg två kommer individen in och då är bara aktuella myndigheter närvarande. Deltagarna lyfter att det bör finnas en kedja där insatserna avlöser varandra så att någonting tar vid då en insats avslutas. Övergångar mellan olika insatser beskrivs som viktiga för att minimera risken att individer hamnar mellan stolarna. Att arbeta med verksamheter parallellt under en period lyfts som ett förslag för att göra

20 AVDELNINGEN FÖR SAMHÄLLSMEDICIN 20(35) övergångarna mellan olika insatser smidiga, vilket ger individen en möjlighet att känna att denne klarar av förändringen. Det anses vara lätt att tappa den röda tråden när individen hoppar mellan myndigheterna. Om man har påbörjat något, att man får vara kvar i det, där man känner sig trygg, under tiden man påbörjar vad man ska göra i nästa steg. (Fokusgrupp 1) Det beskrivs också som viktigt att hålla varandras myndigheter högt. De olika myndigheterna behöver jobba tillsammans och haka i varandra; tillit och respekt för varandras roller poängteras. Att kontakten och samarbetet mellan myndigheterna fungerar beskrivs som extra viktigt i de fall där det inte fungerar med individen i förstegverksamheten. Just samverkan tänker jag lite på, vad som ska funka. Det tror jag är tillit och respekt för varandras roller. (Fokusgrupp 2) Utvecklingsbehov I en av fokusgrupperna konstaterade deltagarna att de tycktes vara eniga i såväl vilken typ av verksamhet en förstegsinsats är, och vilken målgrupp de riktar sig till. De påpekar att behovet upplevs i samtliga verksamheter och att anledningen att det ändå saknas ligger på en högre organisatorisk nivå. - Jag tycker ärligt talat, jag tycker det är jättehäftigt. Trots att vi sitter från helt olika verksamheter så tycker jag att vi har, lite som du säger, har en tanke om vad ett försteg är som skiljer sig ifrån varann egentligen. Jag, det tycker jag är en skitbra utgångspunkt. Jag tror vi tänker lika. - Och då är det märkligt att det inte finns. - Ja. Då måste ju beslutet tas på fel håll. - Och vi har skrikit i år. Det vill jag gärna tala om. (Fokusgrupp 2) Samtidigt är ett problem att kunskapen om utbudet av förstegsinsatser ofta är bristfälligt, och att användningen av dem är beroende av den enskilda handläggarens kunskaper och nätverk. Huruvida en person erbjuds en förstegsinsats är därför beroende av tillfälligheter där det krävs att den träffar en handläggare som råkar ha kunskap om en viss insats som passar personen ifråga. En tydligare informationsspridning om tillgängliga verksamheter och en bättre

21 AVDELNINGEN FÖR SAMHÄLLSMEDICIN 21(35) samordning av kontakterna efterfrågas. Det beskrivs som A och O att få information och kunskap om vad det finns för insatser, men därefter krävs det också att tid finns för att kunna sätta sig ner tillsammans med de olika myndigheterna för att diskutera lämpliga insatser. Det uttrycks även att det finns gamla tankar och verksamheter som är bra och att man kan fokusera på det som redan finns och fungerar bra och vrida till det. Kan det vara så att en del av lösningen redan finns? Men man vill ta lite av det gamla och vrida till det och titta på. Fokusera på vad har vi idag som är redan är bra och fungerar. (Fokusgrupp 2) Det beskrivs också att det finns för lite kunskap om varandras uppdrag och verksamheter mellan de olika myndigheterna. Det finns många insatser inom varje myndighet men brist på information kring detta. De olika myndigheterna har olika regelverk att förhålla sig till och det kan skapa situationer som deltagarna beskriver som moment 22. De lyfter även att olika typer av insatser behöver kunna göras parallellt, till exempel delta i en förstegsverksamhet samtidigt som man har en vårdkontakt. Ett annat tänkbart problem som uttrycks är att respektive myndighet håller på sitt eget och inte samarbetar med övriga. Tänkbara problem kan vara att man håller på sitt eget och att man inte släpper vidare. (Fokusgrupp 2) Utbudet i förstegsverksamheterna som är tillgängliga i dagsläget är huvudsakligen praktiskt inriktade, och det passar inte alla. Deltagarna anser att det finns ett behov även av andra typer av verksamheter. Ett annat problem är att vissa förstegsverksamheter vill ha betalt för att ta emot deltagare, vilket myndigheterna har begränsade möjligheter att erbjuda. Ett annat problem är att det inte alltid har anvisats individer till de projekt som har funnits. Tidsbrist beskrivs som en faktor till det; handläggare har för många individer på sitt bord och har inte alltid möjlighet att se behovet. Tidsbristen och arbetsmängden innebär att det inte finns möjlighet att genomföra tillräckliga behovsanalyser i de enskilda ärendena, vilket innebär att de som är i behov av förstegsinsatser inte identifieras i tillräckligt hög utsträckning. Handläggarnas arbetssituation nämns som en komplicerande faktor, där mycket tid läggs på dokumentation och interna möten, vilket tar energi från rehabiliterande insatser riktade till individer.

22 AVDELNINGEN FÖR SAMHÄLLSMEDICIN 22(35) Sammanställning av intervjuer I detta avsnitt redogörs för de diskussioner som fördes under intervjuer med representanter från Samordningsförbundet Västra Östergötland och Samordningsförbundet Östra Östergötland. Vad är en förstegsverksamhet? Representanterna från de båda samordningsförbunden beskriver förstegsverksamheter på ett liknande sätt, som en verksamhet där individen ges möjlighet att träna basala färdigheter som att komma hemifrån, skapa rutiner och fungera i sociala sammanhang. Det uttrycks att det primära är att individen kommer i ett socialt sammanhang och att arbetsuppgifterna i sig inte är det viktiga. På nästa nivå beskrivs förstegsverksamheter som ett steg innan arbetslivsinriktade åtgärder sätts in. Dessa verksamheter bör likna ett riktigt arbete och ge stöd åt individen innan den kan stå på egna ben. Det beskrivs som att det finns ett stort behov av denna typ av insats. När vi har resonerat, det vi har tyckt varit viktigt är att det ska vara så arbetsliknande som möjligt... Det ska vara som på riktigt men med mycket stöd. (Östra) Ett av förbunden beskriver att de har haft goda erfarenheter av tidsbegränsade förstegsverksamheter på veckor. Det beskrivs som en lämplig längd eftersom det varken är för kort eller för långt, samt att individen redan från start vet hur länge den kommer befinna sig i försteget. Detta beskrivs vara fördelaktigt oavsett om personen trivs bra och vill hålla sig kvar eller om personen trivs mindre bra, då vetskapen om att insatsen är begränsad i tid kan hjälpa individen att stå ut under den perioden. På alla de andra är det ju en tidsbegränsning på veckor. Därför att vi har kommit fram till att det är en ganska bra period. Det är inte för kort och det är inte för långt. (Västra) Mål med förstegsverksamhet Målet med förstegsverksamheter beskrivs inte primärt vara att få individerna i arbete. Ett av förbunden beskriver förstegsverksamheter som en form av bedömningssteg där man kan se vart personen befinner sig i dagsläget och vilka insatser som bör sättas in. Målet beskrivs vara att individen ska komma igång. Det andra förbundet uttrycker att målet med förstegsverksamheters är att ge individen de resurser som krävs för att denne ska kunna tillgodogöra sig arbetsträning via

23 AVDELNINGEN FÖR SAMHÄLLSMEDICIN 23(35) Arbetsförmedlingen. De uttrycker också att det sker en behovsinventering för att se vilka insatser som behöver sättas in. Målet är ju att se på vilken nivå. Var är det vi ska sätta in nästa stöd i behovet liksom Sen är ju allt annat en bonus. (Västra) Målgrupp Intervjupersonernas uppfattning är att förstegsverksamheter har en bred målgrupp. Dels handlar det om individer som behöver stöd i att skapa rutiner, växa i sig själv och utveckla sina sociala färdigheter, och dels de som är närmare arbetslivet men som inte klarar av Arbetsförmedlingens krav på 10 timmars aktivitetsnivå per vecka och därmed inte är aktuell för deras insatser. Ett av förbunden beskriver att förstegsverksamheter är till för de individer där de ordinarie verksamheterna inte har någonting att erbjuda. Exempel som tas upp är individer med psykisk ohälsa och personer med somatisk problematik. En del står ju väldigt, väldigt långt ifrån arbetsmarknaden, det vi jobbar med är stegförflyttning. Medans en del är ju ganska så nära ändå... Så man behöver inte så mycket stöd för att komma tillbaka. Det är väldigt olika. (Östra) Vad finns det för förstegsverksamheter idag? Vilka typer av förstegsverksamheter som finns i det olika förbunden skiljer sig åt. I Samordningsförbundet Västra bedrivs ett flertal förstegsverksamheter som är kopplade till någon av huvudmännen och beställda av samordningsförbundet. Samtliga kommuner, med undantag för Vadstena, bedriver någon form av förstegsverksamhet. Många av verksamheterna är ute-verksamheter, vilket det beskrivs finnas en tanke bakom, då vistelse i naturen kan ha en läkande kraft. Det bedrivs även inne-verksamheter såsom caféverksamhet och städning. Verksamheternas tillgänglighet beskrivs vara viktig. Det ska vara lätt för en enskild handläggare att direkt kontakta arbetsledaren för den aktuella verksamheten, och det krävs inga ansökningar eller remissförfaranden. Verksamheterna beskrivs som projektliknande, även om de formellt inte bedrivs i projektform. Modellen för uppstarten av förstegsverksamheten är mindre omständlig än ett projektförfarande, och verksamheterna har smugits igång. Tät, direkt kontakt med verksamheterna ger möjlighet att utveckla dem, och att få dem att fungera så bra som möjligt. Det uttrycks vara en fördel att inte driva verksamheter i projektform, då man på så sätt undviker att fastna i implementeringsstadiet.

24 AVDELNINGEN FÖR SAMHÄLLSMEDICIN 24(35) Det dåliga i det är att det inte är så tydligt avgränsat i tid som det är med projekt, å andra sidan så har vi aldrig fastnat i den här implementeringsdiskussionen. (Västra) I Samordningsförbundet Östra uppges det inte bedrivas några förstegsverksamheter i samordningsförbundets regi de verksamheter som finns är i ordinarie verksamhet eller via andra aktörer. Förbundets roll beskrivs istället som möjliggörande för att ordinarie verksamheter ska kunna bedriva insatser. Det beskrivs att arbetsmarknadskontoret tidigare bedrev en mängd olika förstegsverksamheter i projektform, både stora och mindre insatser. Samtliga aktörer lade dock ner sina verksamheter efter att det uppstod oklarheter kring vilken aktör som var ansvarig för att driva dem. Så man valde att lägga ner allt, därför att man uppfattade att det var Arbetsförmedlingen som skulle ta över det här arbetet för den här målgruppen som var långt ifrån [arbetsmarknaden]. Vilket Arbetsförmedlingen inte gjorde. (Östra) Samordningsförbundet Östra arbetar nu huvudsakligen med Plattformen, en verksamhet som beskrivs kunna ses på olika sätt, både som en förstegsverksamhet och som ett koordinatorstöd. Det är en permanent samverkansform som bygger på att stödja befintliga verksamheter och deras handläggare för att kunna arbeta mera i samverkan. Man kan ju se Plattformen både som försteg och något annat, koordinatorstöd. Det beror på hur man definierar det. Det är väl kanske olika vem som tittar på verksamheten. (Östra) Det beskrivs finnas ett behov av förstegsverksamheter och att det behovet ser likadant ut överallt i kommunerna som ingår i Samordningsförbundet Östra. Samverkan och samordning De båda förbunden arbetar med samverkan på olika sätt. I Samordningsförbundet Östra finns det fyra samverkansteam, ett för varje kommun. Samverkansteamet ses som ambassadörer in till sin egen organisation och det har utvecklats ett standardiserat arbetssätt för att säkerhetsställa att samtliga aktörer får ta del av samma information. Uthållighet och kommunikation beskrivs som framgångsfaktorer för samverkan. Det beskrivs som viktigt att våga lyfta de svåra frågorna för att verksamheten ska kunna utvecklas. Det uttrycks att det är lätt att tro att man pratar om samma saker när bilden i själva verket skiljer sig åt. Ytterligare en faktor som beskrivs ligga till grund för framgång gällande samverkan är att påvisa vinningen och de positiva effekterna av att samverka.

25 AVDELNINGEN FÖR SAMHÄLLSMEDICIN 25(35) Att samverka, det är ju det svåraste man kan jobba med. Det kräver att man hela tiden har en tvåvägskommunikation och får samsyn i det man ska göra. Så att man lyfter upp det, man sitter med olika bilder och tror att man pratar om samma sak. Det gör man inte. (Östra) Handläggarna i samverkansteamet har ett ansvar för att förmedla information och kunskap om Plattformen till sina kollegor. Plattformen har även lagts till som en del i introduktionen för nya handläggare för att säkerhetsställa att samtliga handläggare får kännedom om Plattformen. Det är ju hela tiden den här utmaningen i att handläggarna får kunskap. Men det läggs ju ett ganska stort ansvar på de som ingår i samverkansteamet. (Östra) I Samordningsförbundet Västra beskrivs att man inte arbetar med samverkansteam. Nätverket Västra består av en samordnare och resurspersoner som arbetar som processledare i kommunerna. Processledarna beskrivs arbeta fritt över nätverket Västra. Deras uppgift är att hjälpa sina kollegor med omvärldsorientering och var de kan vända sig för att få hjälp med olika frågor. Det beskrivs att man arbetar för att även de statliga parterna ska kunna arbeta med Samordnad Individuell Plan (SIP) som en mötesform mellan handläggare i olika organisationer. Handläggarnas individuella kunskaper beskrivs som avhängigt för huruvida förstegsverksamheterna används. Information kring vilka verksamheter som är tillgängliga förmedlas via Samordningsförbundets hemsida och en tryckt insatskatalog. Det beskrivs vara viktigt att arbeta aktivt med att sprida kunskap om de insatser som finns. Det finns så många insatser då men jag känner till Sjöbo och Hestia, för där har jag haft folk. Då fortsätter jag att använda dem Det är väl rätt mänskligt. (Västra) Det anordnas också temadagar där de olika myndigheterna ges information om de olika förstegsverksamheterna från arbetsledarna som arbetar i verksamheterna. Utvecklingsbehov Det finns oklarheter gällande vems ansvar det är att såväl bedriva förstegsverksamheter samt på vem ansvaret ligger för att följa upp individen i en insats. Ett problem beskrivs vara personalomsättningen på de olika myndigheterna när personal byts ut ligger fokus naturligt på att lära sig myndighetens rutiner,