Glöm inte bort att försöka hålla det hemligt att du som vuxen inte ska se föreställningen tillsammans med eleverna.

Transkript

1 Janne, min vän. Den 31 augusti 1954 kl ändrades allting. Då dök den rödhårige och fräknige Janne upp från det okända, och med sin häpnadsväckande cykel prejade han sig in bland grabbarna i gänget på Söders höjder. Janne blev Krilles vän, en högst ovanlig vän som ständigt lämnade nya frågetecken efter sig. Och Krilles liv blev två liv - ett i den traditionstyngda skolan, och ett med Janne. Janne, min vän är Peter Pohls succédebut från Pohl belönades med Deutscher Jugendliteraturpreis (Tyska ungdomslitteraturpriset) för boken och även Litteraturfrämjandets debutantpris och Nils Holgersson-plaketten. Pohl är en av de mest översatta svenska författarna och har skrivit en rad uppmärksammade barnoch ungdomsböcker. Janne, min vän är en berättelse om identitet och tillit, om att dölja vem du är och samtidigt längta, längta, längta efter att få visa dig. Äntligen synas som den du är. Inför teaterbesöket Eleverna behöver inte förberedas inför uppsättningen av Janne min vän på något särskilt sätt. Då den gåtfulla och dramatiska föreställningen innehåller många vändpunkter och överraskningar kan det snarare bli en starkare upplevelse för barnen om de inte känner till så mycket om tematiken, manuset eller boken i förväg. Vill du förbereda klassen på själva teaterbesöket hittar du inspirationsmaterialet Att gå på teater samt en teaterordlista på Stockholms stadsteater Skärholmens hemsida. Glöm inte bort att försöka hålla det hemligt att du som vuxen inte ska se föreställningen tillsammans med eleverna. Efter teaterbesöket Efter föreställningen kan det kännas skönt för eleverna att få reflektera över teaterupplevelsen. Då du som pedagog inte sett föreställningen tillsammans med dina elever kan det vara svårt att arbeta med gruppövningar som anknyter direkt till pjäsen. Därför har vi valt att dela upp inspirationsmaterialet i två delar: Tankeboken - Ett material med tankeuppgifter där eleverna enskilt får återkoppla och reflektera kring föreställningen. Hemligheter Ett material med övningar som du tillsammans med din klass kan använda för att arbeta med temat Hemligheter.

2 Tankeboken Eftersom Janne min vän berättas ur den tolvåriga Krilles perspektiv, besvaras bara de frågor just denna tolvåring har svar på. Publiken lämnar därför teatern med en rad obesvarade gåtor. Vissa har kanske ett svar, andra är av en sådan karaktär att det inte finns ett svar eller att en helt enkelt själv får bestämma sig för sin egen sanning. I detta inspirationsmaterial bifogas ett tankeboksblad som med några få veck och ett enkelt snitt viks ihop till en personlig tankebok. Det bifogas också en beskrivning med en rad uppgifter till boken som hjälper barnen att enskilt återkoppla och reflektera. Tankeboken och beskrivningen hittar du på Tankeboksbladet skrivs ut på ett A3 och beskrivningen på två A4. Skär bort de vita kanterna runt tankeboksbladet innan det viks till en bok. Prova gärna att vika en bok själv innan du delar ut den till klassen, så att du enkelt kan hjälpa till om det är elever som kör fast Som pedagog känner du dina elever bäst och väljer själv hur du vill presentera tankeboken för din klass. Du kan välja att lyfta ut uppgifterna från bladet och då också själv bestämma hur många ni vill genomföra. Det viktigaste är att tydliggöra för klassen att uppgifterna genomförs individuellt, att eleverna själva väljer vilka uppgifter de vill besvara och att inget av det som tecknas ned ska redovisas, om inte någon av eleverna själv önskar. När barnen fått arbeta med tankeboken, eller de uppgifter du valt, samlar du klassen för ett gemensamt samtal. Försök ställa frågor om uppgiften i sig, snarare än om det personliga innehållet i barnens texter. Var det svårt att bestämma vad ni skulle teckna? Tror ni det är vanligt att vuxna inte berättar hela sanningen? Hur kändes det att skriva vykortet från Janne till Kille? Om du valt att dela ut hela bladet som bildar tankeboken så uppmuntra gärna eleverna att ta med boken hem och fylla på med frågor som dyker upp. Från föreställningen eller från deras eget liv. Peter Pohl skrev ett offentligt svarsbrev till undrande läsare som kontaktat honom efter att ha läst Janne min vän (infogat i slutet av detta material). Detta brev kan du välja att presentera efter att ni jobbat med tankeboken, i ett senare skede, bortse från eller bara nämna det och låta nyfikna elever leta upp det själva på nätet.

3 Hemligheter Ett viktigt tema, som har en central roll i Janne min vän, är Hemligheter. Alla bär vi på hemligheter, små som stora. Vissa är pirrande goda medan andra är tunga att bära och kan kännas livsavgörande. Nedan följer ett förslag på hur du och din klass kan fördjupa er och arbeta vidare med ämnet. Syftet med övningarna är att arbeta med hemligheters betydelse. Tanken är inte att hemligheter ska avslöjas, utan istället belysa dess värde. Runda med sanning och lögn Samla klassen i en ring. Gör en runda där var och en får säga en lögn och en sanning om sig själv. Ett förslag är att du som pedagog börjar, för att få igång eleverna Exempel; När jag var liten drömde jag om att bli dansare och min favoriträtt är pannkakor med jättemycket grädde eller Jag är jätterädd för att flyga och när jag gick i skolan var jag busigast i min klass eller Jag kan prata flytande arabiska men inte säga ett enda ord på franska. När rundan är färdig avslöjar ni inte för varandra vad som var lögn och vad som var sanning, utan låter det vara en hemlighet till lektionen, dagen eller temaperioden är över. Då samlar du klassen igen och gör en ny runda där ni gissar på varandras lögner och sanningar. Om någon elev inte vill avslöja vad som var lögn och vad som var sanning är det viktigt att vara tydlig med att detta är helt okej. Hemlighetslista För att komma igång med hemlighetstemat kan det vara bra för eleverna att få definiera vad en hemlighet kan vara. En effektiv och lekfull metod för det är att låta dem arbeta med att lista. Låt eleverna jobba två och två, ge dem ett par minuter att lista så många olika hemligheter de kan komma på. Glada, svåra, viktiga, pinsamma, tramsiga, sorgliga, roliga, ja alla möjliga typer. När eleverna är färdiga samlar du ihop de hemligheter paren skrivit ned till en gemensam lista på tavlan. Därefter kan du tillsammans med klassen välja att placera hemligheterna i kategorier. Ta en hemlighet i taget och placera in dem i kategorier som exempelvis positiv eller negativ hemlighet. Lyssna till hur eleverna diskuterar. Många av hemligheterna kan kanske vara både positiva och negativa.

4 Ja, Nej, Kanske Lägg ut tre lappar på golvet. Skriv JA på en, NEJ på en och KANSKE på en. Låt barnen ta ställning till påståenden nedan genom att gå och ställa sig vid den lapp med det svarsalternativ de tycker passar bäst. Presentera ett påstående i taget. När eleverna placerat sig låter du dem samtala med de övriga som valt samma alternativ. Om någon elev blir ensam vid ett val parar du själv ihop dig med denna. Fråga grupperna hur samtalen gått och låt dem lyfta och presentera några tankar. Påståenden: 1. Det är viktigt att hålla en hemlis 2. Det finns inga hemligheter vi måste berätta 3. En hemlighets värde kan förändras med åren 4. Det finns hemligheter som vi är helt ensamma om att bära Fotografier - en gestaltningsövning Dela in barnen i grupper om ca 5 och be dem tillsammans fundera ut en situation där något händer, som är svårt att berätta och som lätt kan bli en negativ hemlighet för de inblandade. Låt dem därefter gestalta en verklighetstrogen stillbild med hjälp av sig själva. Alla ska ha en roll i bilden. En grupp i taget visar upp sitt fotografi. De övriga diskuterar vad de ser. Vad är det för hemlighet som gruppen gestaltar? Är det en hemlighet som måste berättas? Finns det något i bilden som går att förändra för att hemligheten ska kännas lättare? När åskådarna fått diskutera, låter du gruppen som gestaltat presentera tanken med sin bild. Därefter försöker ni tillsammans regissera om bilden till en mer positiv situation. Om du vill kan du ta riktiga foton av gruppernas bilder, en på grundsituationen och en på den förbättrade. Skriv sedan ut dessa och sätt upp i klassrummet som en påminnelse om övningen.

5 Fyra hörn Samla klassen i mitten av rummet. Arbeta med frågan: Vilka hemligheter är svårast att bära? Gå sedan själv till de fyra hörnen och markera/presentera varje hörns svarsalternativ. Hörn 1. Hemligheter som en bara själv vet Hörn 2. Familjehemligheter Hörn 3. Kompishemligheter Hörn 4. Andra hemligheter (öppet hörn) Låt eleverna själva under tystnad placera sig i det hörn de tycker bäst svarar på frågan. När de känner sig klara låter du eleverna i de olika hörngrupperna, som nu bildats, diskutera sina tankar om varför de valde att ställde sig just där de står. Fördjupning av Fyra hörn Nu kan du välja att arbeta vidare på olika sätt. Kanske nöjer du dig med att lyfta tankar från gruppdiskussionerna i helgrupp. Scener Känns klassen intresserad av att fortsätta med temat, kan du låta eleverna skapa scener som belyser och gestaltar en hemlighet de valt. Om grupperna i hörnen är stora, delar du in dem i mindre. Ett tips är att inte ge eleverna för mycket tid att repetera. 15 minuter brukar räcka. Börja med det och ge dem istället mer tid om de inte känner sig redo när tiden är ute. Ett annat tips är att redan i introduktionen av övningen nämna att scenen ska ha en tydlig början, mitt och slut. Förbered ett litet scengolv med publikplatser och låt eleverna spela upp för varandra. Var noga med att publiken känner sig redo och fokuserad inför varje scen som ska spelas upp. Samtala om de olika scenerna ni sett och om formen för att redovisa. Vad var det för hemligheter som spelades upp? Hur kom ni fram till vilken hemlighet ni skulle välja att gestalta? Hur kändes det att agera framför klassen? Hur var det att vara publik?

6 Kollage Ett annat sätt att fördjupa fyrahörnsövningen är att arbeta med kollage. Duka upp ett materialbord med saxar, lim, tidningar, färgglada papper, spillbitar med olika struktur, kartong, gamla foton, textil, plåt, plast, allt som kan tänkas hjälpa barnen att komma igång med sitt skapande. Låt barnen arbeta i grupper om cirka fyra, men fortfarande med kamrater som valt samma svarsalternativ. Tilldela varje grupp ett lite större ark av kartong och låt dem sedan skapa fritt med det material du presenterat för att gestalta en hemlighet de gemensamt valt. Uppmuntra eleverna till att tänka på former, färger, hur de tror att hemligheten känns och poängtera att kollaget inte behöver vara föreställande, utan bara uttrycka en känsla. När barnen känner sig färdiga låter du grupperna presentera sina verk för varandra. Ibland känns det bra att låta eleverna formulera en bildtext till sitt verk, ibland är det lättare att låta dem muntligt berätta om sina tankar kring sitt skapande. Avslutningsvis Nu har du fått några förslag på hur du och din klass kan arbeta med temat Hemligheter. Du har säkert många egna tankar och idéer om hur ni vill arbeta vidare, förändra eller fördjupa övningarna. Se materialet som en inspiration och plocka ut de övningar du tror kan passa din klass. Du är också helt fri att formulera om frågeställningar, svarsalternativ och påståenden för att välja er egen ingång till ämnet. Hemlighetstemat kan väcka många tankar hos eleverna, kanske finns det barn i klassen som känner att de själva bär på hemligheter de måste få berätta. Prata med klassen om var de kan vända sig när de känner så. Be dem fundera över vilka vuxna personer i deras närhet de kan prata med, i skolan och på fritiden. Berätta också för dem om BRIS och deras verksamhet, om BRIS-mejlen, BRISchatten och BRIS Om du väljer att använda övningen sanning och lögn, kom ihåg att avsluta temat med en sanningsrunda. Lycka till, och framförallt, ha roligt!

7 Svarsbrev till den som frågar mig om Janne, min vän Hej! Det är så många som frågar om Janne, min vän, och jag svarar alla nästan likadant, så till slut har jag gjort iordning det här papperet. Det kanske inte är så trevligt att få ett "standard"-svarsbrev, så här, men jag hoppas att du ursäktar mig. I slutet får Krille veta att Janne i själva verket är flicka, Miss Juvenile från Cirkus AIR. Varför uppträdde hon som pojke? Vilket samband fanns det med Mr G.G., Monstret, cykelverkstan, skomakarverkstan, skomakaren och hans son, kojan som brann... Ja, det kan man undra. Det är Krille som berättar den här historien. Jag har valt att låta honom berätta från en tolvårings horisont. Han begriper inte mer än vad en normal tolvåring kan begripa. Han kan alltså inte förklara saker samtidigt som han undrar över dem. Av att bli vän med Janne sugs den här tolvåringen in i egendomliga händelser. Mot slutet av berättelsen börjar han vagt ana att allt det här är någonting alldeles för stort och farligt för honom. Så tar alltihop plötsligt slut: Janne ligger död i kojan. Krille är fortfarande berättare. En tolvåring som hittar sin vän död i skogen, kan inte berätta detta klart och tydligt. Han får en chock, händelser bryter in i varandra, han babblar, nästan osammanhängande. Men han kan fortfarande inte förklara. Varför dog Janne? Vem dödade henne och hur gick det till? Vad är det för "små tjänster" som antyds? Visste polisen något? Hur mycket visste Krilles mamma och pappa? Ja, det kan man också undra. Men man kan inte begära att Krille ska utreda den saken på väg hem från Flaten. Men ett och annat har han ju redan sagt, som kan hjälpa läsaren att hitta en del svar. Sedan får han fotot av Miss Juvenile, och boken är slut. Den tolvårige berättaren har lagt fram alla sina funderingar. En del av dem hör hemma i det här sammanhanget, andra gör det inte. Läsaren får bestämma vilket som är vilket. Somliga läsare har en livserfarenhet som lärt dem att det finns en verklighet där samvetslösa människor bevakar sina intressen med alla till buds stående medel, en verklighet där ett liv inte är mer värt än de pengar och den makt det kan ge till den som har övertaget. Andra läsare har sett mindre av sådant, går kanske fortfarande kvar i barnets föreställningar om att allt går bra för den som är snäll och lyder sina föräldrar och lärare. Mellan de här ytterligheterna finns alla sorter: mer eller mindre erfarenhet av ondskan, mer eller mindre barnatro. De allra flesta läsare som undrar över den här boken, är av den sort som menar att tillvaron är sammanhängande och begriplig, att allt har en förklaring, och att den förklaringen är enkel och god.

8 Jag har inte den uppfattningen. Jag tycker att det mesta som händer är gåtfullt. Ett och annat blir enkelt och begripligt därför att det upprepas så många gånger att det nöter sig ner på en plats som vi då kallar den rätta och anser förklarad. Men de enkla förklaringar som jag kanske trodde på en gång, visade sig vid närmare granskning innehålla nya gåtor. Den godhet som skulle styra jordelivet kunde utan vidare förvridas till ren ondska. Jag har valt att berätta Janne, min vän på det sätt som jag tycker att Livet berättar sina historier för mig. I mina anteckningsböcker från de tidigaste barnaåren och uppåt genom åldrarna hittar jag frågor och funderingar om allt som händer mig, frågor, frågor, men jag hittar inga svar. I en anteckning fem, tio, femton år efter en fråga hittar jag en annan fråga, som genom att den dyker upp besvarar den första. Men denna andra fråga ligger öppen. Aldrig händer det att någon Livets Författare stiger fram och förklarar just i den stund jag undrar. Aldrig blir det utrett vilka frågor som hängde samman med mitt liv eller vad som var ovidkommande i det jag fick vara med om. På det sättet ville jag skriva åtminstone en bok, tyckte jag, när jag upptäckte det här mönstret i mina anteckningar. Frågor och gåtor. En och annan besvaras inom boken, genom att nya frågor dyker upp. Resten får läsaren försöka reda ut genom att gräva inom sig själv efter svaren. Livet berättar så här, och Verkligheten bjuder på massvis med stoff som är viktigt och intressant att berätta om. Janne, min vän innehåller mängder med "verklighet", både sådant som går att hitta i tidningarna från den tiden, och sådant som människor, som levde då och där, kan bekräfta. Sådant tar jag, blandar med påhittat, ändrar sådant som låter sig ändras, låter annat stå precis som det var. Jag har vinnlagt mig om att det inte ska gå att läsa sig till skillnaden mellan sanning och påhitt. Sanningen ska göra det påhittade mer troligt, tänkte jag mig. Då vore det att förstöra alltihop att efteråt komma och redovisa var skarvarna går. Peka och säga: det här är sant, det där är lite ändrat och det där är lögn helt och hållet. Nej, om det verkligen måste utredas, får någon annan sköta utredningen. Inte vill jag vara med om att förstöra min egen berättelse. Peter Pohl