Din församling önskar dig en riktigt Glad Påsk! Nummer 1 Våren 2011

Transkript

1 Nummer 1 Våren 2011 Här är nästan hela personalstyrkan vid Katrineholmsbygdens församling, samlade på trappan till Katrineholms Kyrka. Din församling önskar dig en riktigt Glad Påsk!

2 Välkommen till Katrineholmsbygdens församlings nya församlingsblad! Vi är glada att just du har hittat det. Vår församling är stor och det är omöjligt att skicka ut ett församlingsblad till alla, men vi vill se till att man alltid kan hämta ett i våra kyrkor och församlingshem och vi hoppas många ska vilja ha det. Bladet innehåller lite blandat läsvärt om vad som hänt i vår församling sen sist, lite näring för själen, lite information och lite kuriosa. För information om gudstjänsttider och samlingar hänvisar vi till Vårens programhäfte. Saknar du något i bladet eller har du förslag på innehåll är du mycket välkommen att höra av dig. Välkommen till Hopp och tro i Katrineholmsbygdens församling. Torgun Ekblad Frisk, redaktör, tel Vart ska jag vända mig? För bokning av dop och vigslar och annat som rör församlingsverksamheten, ring Församlingsexpeditionen, Marian Loley tel För frågor om kyrkogårdarna, gravskötsel och liknande ring Kyrkogårdsförvaltningen eller Vill du tala med Kyrkorådets ordförande Gunnel Gezelius, ring För frågor om Barnverksamheten, ring Gun-Britt Carlsson För kontakt med församlingens Kyrkoherde Eva Karlsson, ring Telefonnummer till samtliga präster och diakoner finns i Vårens programhäfte som du kan hämta i alla kyrkor och församlingshem. Hopp och tro i Katrineholmsbygdens församling utges fyra gånger per år. Nästa nummer kommer i mitten av juni. Manusstopp 8 maj. Redaktörer: Maritha Frölid och Torgun Ekblad Frisk Ansvarig utgivare: Kyrkoherde Eva Karlsson Hemsida: E-post: katrineholmsbygdens.forsamling@svenskakyrkan.se Tryck: Linderoths tryckeri

3 Ordföranden har ordet änk vad tiden går! Redan har mer än ett år T förflutit sedan sammanslagningen av sex församlingar till den nya Katrineholmsbygdens församling. Församlingens kyrkoråd består av tio ordinarie medlemmar och fem ersättare och dessutom är kyrkoherden, Eva Karlsson, självskriven som rådsmedlem. Vad har vi sysslat med under det här året? Till att börja med fick vi ta oss an diverse praktiska saker sammanträdesdatum, reglementen, firmatecknare, församlingskollekter, ombyggnationer, fastighetsförsäljningar o.s.v. både stort och smått. Inte minst viktigt för oss var det förstås att lära känna varandra. Därnäst kändes det väsentligt att vi bekantade oss med livet i och kring församlingens olika kyrkor. Kyrkorådet har därför utlokaliserat många av sina möten för att träffa personal och få höra vilka verksamheter man ägnar sig åt. Julita, Valla, Gamla kyrkogården, Skogskyrkogården med krematoriet, Lerbo, Nävertorp, Katrineholm har hittills fått besök. Bie, Floda, Sköldinge, Stora Malm, Sandbäcksgården och Östra Vingåker återstår. Vi gläds åt personalens engagemang och är tacksamma att man har överseende med att allt ännu inte går som på räls. Vad kommer nu att ske? När detta skrivs är det dags för invigning av Åsgården i Bie som nytt församlingshem och kyrkolokal. Vi hoppas att det blir ett lyft för kyrkolivet i Bie. En vecka senare är alla frivilligarbetare inbjudna till fest, en liten belöning för allt det arbete som utförs, ofta i tysthet. Var skulle vi stå utan era insatser? I höst kommer biskop Hans-Erik Nordin att genomföra biskopsvisitation. Denna förbereds under våren med prostvisitation av domprosten Johan Dahlman. Kyrkorådet arbetar vidare. Vårt syfte är självklart gott. Kanske går något fel ibland. Kontakta oss gärna med era synpunkter. Gunnel Gezelius kyrkorådets ordförande

4 DE FRIVILLIGA BEHÖVS I KYRKANS VERKSAMHET. Listan över frivilliga/ideella människor i vår församling är omfattande. Det är bl.a. körer, syföreningar, hjälpledare och alla de som finns med och hjälper till vid våra olika träffar. Det är cirka 400 frivilliga i vår församling som ger av sin fritid med sina olika gåvor, men vår församling är stor och vi behöver alltid bli fler. Att vara frivillig betyder att jag bidrar med det jag kan när jag kan, vid enstaka tillfällen, i en särskild grupp eller vid återkommande händelser. I den nya församlingen har jag, Carin Garbåge, fått uppdraget att utveckla Frivilligheten tillsammans med kyrkoherde Eva Karlsson. Målet är att skriva en handlingsplan för frivilliga i Katrineholmsbygdens församling. Alla som varit med under 2010 och hjälpt till i olika sammanhang, allt från kyrkvärdar och besöksgrupper till kaffekokare och hjälpledare, blev inbjudna till en Tackfest i mitten av februari. Då bjöds det på god mat och trevlig underhållning av våra duktiga kantorer. Alla frivilliga tackades varmt av kh Eva Karlsson för deras olika insatser under året. Låter detta intressant för dig? Vill du komma med som frivillig så är du välkommen att höra av dig till diakon Carin Garbåge. Vi behöver hjälp! Har du plats i din bil och kan du ställa upp och skjutsa till våra gudstjänster? Eller behöver du skjuts till kyrkan? Kanske kan vi ordna samåkning! Ring Ann-Christin Blomqvist Kan du vara med och fotografera vid församlingens olika arrangemang och händelser? Tala med Torgun Frisk tel Vill du vara med att bidra till ett vänligare Katrineholm? Du kan ha mycket eller lite tid över, all den tid du kan ge är värdefull. Du kanske gillar att baka, eller att engagera dig i ungdomar? Har du frågor eller funderingar kring detta att vara frivillig i Katrineholmsbygdens församling, är du välkommen att höra av dig till närmsta präst eller diakon, eller till diakon Carin Garbåge telefon

5 Ett år med Katrineholmsbygdens församling På Kyndelsmässodagen, den 7 februari 2010 firades en högtidlig högmässa i Floda kyrka. Det var den första gemensamma gudstjänsten för den nybildade Katrineholmsbygdens församling. Floda kyrka var nästan fullsatt. Församlingens körer och musiker fanns med för att ge sitt bidrag till gudstjänsten. Biskop Hans-Erik Nordin inledde gudstjänsten med en ceremoni där jag togs emot som församlingens nya kyrkoherde. Predikan handlade om hur Josef och Maria kom till templet med sitt lilla barn, Jesus. Där väntade den gamle Symeon. Han hade väntat länge. Mötet med barnet blev hans livs största ögonblick. Det har funnits många förväntningar på den nya församlingen och inte minst på mig som kyrkoherde och på övriga medarbetare. Nu har ett år gått och vi har en backspegel att titta i och lite statistik att räkna. Många väntade på att ett stort förändringsarbete skulle komma igång medan andra såg det mer som ett hot och ville att allt skulle vara som förut. Jag vet inte hur många gånger jag under det här året sagt orden våga, vänta - tänk på Symeon. Det kommer att ta tid. Det tar tid att lära känna alla medarbetare och många församlingsbor. Innan något går att förändra är det viktigt att veta hur det varit förut. Förändringen är inte till för sin egen skull. Den ska helst medföra förbättring. Vänta betyder också att vi ska stanna kvar i församlingens kyrkor, fortsätta att fira gudstjänst där och värna om det lokala församlingslivet och möjligheten för aktiva församlingsbor att få vara delaktiga. En ny organisation har skapats och den håller på att ta form i verkligheten. Ja, det är t o m redan dags att revidera den något. Nu finns det fyra enheter som var och en har sin chef. Det är två församlingsenheter, en för stöd och service och en för kyrkogårdarna. Vi har anställt en ny kyrkogårdsföreståndare, Lars Ståhle, en enhetschef för församlingsverksamheten, Lars Frisk och ytterligare tre präster, Maria Gabrielsäther, Mats Askeljung och Sara Hökpers. Varje kyrka har fått sin egen präst som kallas kaplan. En kaplan har till uppgift att ta ansvar för gudstjänstlivet i den lokala kyrkan och hålla kontakt med församlingsborna samt uppmuntra frivilliga medarbetare. Efter ett år är vi så en liten bit på väg. Jag är glad över förtroendet att få vara församlingens kyrkoherde. Väntan bär också med sig hopp. Jag ser framför mig en stor, livfull och verksam församling som är byggd av levande byggstenar. Det är en församling som vill vara lyhörd för Guds röst och har ett viktigt uppdrag i en ny tid - en församling som vågar vara kyrka.

6 Vi kom nya under året... Jag heter Sara Hökpers och jobbar sedan 15 augusti som komminister i Katrineholmsbygdens församling. Jag kommer att vara knuten till Julita och Sandbäcksgården men givetvis också cirkulera i andra sammanhang. Jag är uppvuxen i Falun och Katrineholmsbygdens församling är min fjärde tjänst sedan jag prästvigdes. För närvarande bor jag, min man och vår Dalmatiner i Vingåker. Böcker, motion, familj och vänner fyller jag helst fritiden med. Jag känner att det är ett fantastiskt arbete jag har, och jag känner mig ganska säker på att jag också i framtiden kommer att tycka detta. Den 15 mars är det ett år sedan jag, Mats Askeljung, började min tjänst i Katrineholmsbygdens församling. Min särskilda uppgift som präst i församlingen är att vara kaplan ansvarig för gudstjänstlivet i Valla och Sköldinge. Tillsammans med min fru Annika och vår 13-årige son bor jag i Vallas vackra och trivsamma prästgård med klockstapeln som närmaste granne. Vi flyttade hit från Gnesta. Efter prästvigningen i Strängnäs 1991 har jag tjänstgjort i några församlingar i Södertälje kontrakt. Familjen (vi har också tre vuxna barn och två barnbarn), tron, musiken och litteraturen är det som präglar mitt liv. Liksom Nils Holgersson har jag landat i Sveriges lustgård. Här ser jag fram emot att få tillbringa några fruktbara år... Hej jag heter Daniel men kallas mestadels för Bullen och är 26 år. Jag har tidigare jobbat på fritidsgården Tegelvillan i Valla och haft diverse praktiker på fritidshem och särskolan på Duveholm. Jag började jobba ute vid församlingsgården i Valla på timmar vid behov när Tegelvillan lades ner vid årsskiftet 09/10 och har nu fått nystartsjobb på 75% året 2011 ut och jobbar i grupperna med barn och ungdomar.

7 Jag heter Maria Gabrielsäther, är präst sedan drygt 20 år. Jag bor på landet utanför Nyköping tillsammans med min son och två kattor. Sedan 1 juni har jag min huvudsakliga arbetsplats i Nävertorp och Östra Vingåkers kyrkor. Tillsammans med diakon Gunilla Celing är jag samordnare för församlingens pilgrimsvandringar och pilgrimsresor. Lars Ståhle, 52 år, kyrkogårdsföreståndare i Katrineholmsbygdens församling sedan den 1 augusti Bor i Eskilstuna och arbetade i Kyrkogårdsförvaltningen där sedan Tog trädgårdsingenjörsexamen i Alnarp Jag har hela mitt yrkesverksamma liv arbetat inom den gröna sektorn. Vill verka för att våra åtta kyrkogårdar skall ha olika typer av gravar som Minneslund, Askgravlund och Askgravar samt urn- och kistgravar. Vill också arbeta för att vi ska återanvända tillbakalämnade gravstenar och arbeta för en mer miljöanpassad skötsel av kyrkogårdarna. Tycker det är viktigt att kyrkogårdarna behåller sin frodiga växtlighet samt vill gärna utöka med flera arter. Kyrkogårdarna skall vara en vacker och lugn oas för besökarna. Lars Frisk är mitt namn, jag kallas helst Lars och är enhetschef i församlingen. Uppvuxen i Dalarna i prästfamilj med fem pojkar. Snart 62 år och präst sedan 1974 på olika platser bl a i Dalarna, Stockholms skärgård och utomlands i Sydafrika, Canada, Storbritannien och senast i Grekland. Gift med Torgun och har fem barn och flera barnbarn inkl bonusar. Intresserad av hantverk, musik och Gamla Testamentet. Jag heter Torgun Ekblad Frisk och arbetar sedan 1 juni i Katrineholmsbygdens församling. Ursprungligen är jag musikdirektör, men har blivit mer av diversearbetare i Svenska Kyrkan. Har varit både kantor, kyrkvaktmästare och informatör. Tillsammans med min man Lars har jag arbetat många år för Svenska Kyrkan i Utlandet, fd Sjömanskyrkan, och vi har bott i Kapstaden, Toronto, Liverpool och Aten. Här i Katrineholm arbetar jag med församlingens annonser och trycksaker samt med planering och behövs det hoppar jag in som kantor.

8 FÖRSAMLINGENS PRÄSTER Eva Karlsson Kyrkoherde Telefon Träffas i Kyrkans hus Lars Frisk Enhetschef Kaplan i Floda kyrka Telefon Träffas i Kyrkans hus Britt-Marie Möller Kaplan i Katrineholms kyrka Telefon Träffas i Kyrkans hus Timo Orta Kaplan i Östra Vingåkers och Nävertorps kyrkor Telefon Träffas i Nävertorpsgården Mats Askeljung Kaplan i Sköldinge och Valla kyrkor Telefon Träffas i Valla församlingsgård

9 Anna Larsson Sjukhuspräst och kaplan i Lerbo och Stora Malms kyrkor Telefon Sara Hökpers Kaplan i Sandbäcksgården och Julita kyrka Telefon Träffas i Sandbäcksgården Sven Hagberg Sjukhuspräst på Karsudden Telefon Karl-Erik Jansson Telefon Träffas i Sandbäcksgården Maria Gabrielsäther Telefon Träffas i Nävertorpsgården

10 Porträttet Sven är uppvuxen i en prästfamilj i Södra Unnaryd i västra Småland och prästvigdes 1972 i Växjö av Olof Sundby, som sedan blev ärkebiskop. Hans första tjänst var i Älmhult och han jobbade sedan i Strömsnäsbruk, Traryd i 4 år. Han gifte sig och fick två barn. Efter det fick han en känsla, en kallelse: Han ville till Norrland. Arjeplog var ledigt. Han visste väldigt lite hur det var, men sökte och fick tjänst och flyttade dit en mycket kall januaridag. Församlingen hade 7 kyrkor och var lika stor som hela Lunds stift men där levde bara 4000 människor. Familjen bodde i Arjeplog i 3 år och de fick sitt tredje barn. Sedan blev det Linköping och Sven blev komminister i Johannelund. Det var en stor kontrast mot Arjeplog. Det var dubbelt så mycket med folk, men till ytan bara några kvarter. Här föddes det fjärde barnet. Efter fyra år som komminister sökte han tjänst som kyrkoherde i Aneby. Då var det provpredikan och prästval, innan han till slut fick tjänsten. Ett halvår efter tillträdet dog sonen Joel, 9 och ett halvt år gammal, i leukemi. Det satte djupa spår, men Sven är tacksam att han kunde behålla sin tro. I Aneby fanns 6 kyrkor i 5 församlingar + en stiftsgård, men också stor frikyrklighet med mycket ekumenisk verksamhet. Där stannade han i 10 år. Av biskop Martin Lönnebo utnämndes han till prost i Norra Vedbo kontrakt Sedermera flyttade han till Uppsala stift och arbetade i Vaksala församling. I Uppsala dog hans hustru, som begravdes tillsammans med sonen i Aneby. Sommaren 2004 flyttade han tillbaka till Småland och Vetlanda församling. Här träffade han Violen från Flen, flyttade till Sörmland och fick ett 3 månaders vikariat i Katrineholm och blev sedan kvar här i församlingen till pensioneringen.

11 Sven Hagberg Sven säger att det är en annan kultur och andlighet i Mälardalen än i Småland. Det är mer sekulariserat här och den kyrkliga traditionen är svagare med relativt få konfirmander. Sven har jobbat med ungdomar och konfirmander hela tiden sedan han prästvigdes. Han tycker också om att fira gudstjänster, vilket han fått stor möjlighet till här. När det är mässa, dvs nattvard, med lite mindre prat, trivs han. Han känner att det i Katrineholm finns ett stort förtroende för diakonins arbete och men mer distans till prästerna, i jämförelse med de andra församlingarna han har varit verksam i. Det kan vara historiska orsaker med många storgodsägare som prästerna uppfattades liera sig med. Men det finns ändå en hög kyrkotillhörighet här. I framtiden kommer antagligen fortfarande ekonomin att kärva och skapa problem för kyrkan som helhet. Sven tror på behovet av ett stort engagemang för frivilligheten. För att vårt gudstjänstliv ska fungera och all verksamhet runt omkring, så behövs det aktivt kyrkfolk. Han har varit kyrkoherde i 24 år och att lämna det, i och med den nya församlingen, har varit en omställning. Han fick nya arbetsuppgifter och är nu präst på Karsudden. Där får han ta del av många tunga livsberättelser. Han går i pension nu under våren och kanske flyttar han då tillbaka till Uppsala. Vi tackar Sven för hans tid i församlingen och för denna intervju och önskar honom en lugn och trevlig tid som pensionär. ~Maritha Frölid~ Den gamla gumman hade ofta ärende till prästgården och blev alltid bjuden på kaffe. Men en dag fick hon till sin överraskning ett glas vin. Då uppstod genast frågan: Kan man säga skål i prästgården? Men den gamla damen löste problemet. Hon förde glaset mot munnen, log blitt och sa: Ja, Hosianna då, prostinnan.

12 KLÄDLOPPA SECOND HAND Nävertorp Vi sålde för kr av vilket 30 %, kr gick till välgörenhet på följande sätt: Barncancerfonden fick kr, lokala diakonin fick kr vilket går till den redan traditionella resan till Kolmården, som erbjuds till familjer som lever i utsatta situationer. Tidigare gick alla pengar till Barncancerfonden, vilken har varit ändamål hela tiden, förutom alldeles i början, 1992, då pengarna gick till Lutherhjälpen. Barncancerfonden är ett ganska naturligt ändamål med tanke på att så många barn och ungdomar får diagnosen leukemi eller annan form av cancer. De överblivna kläderna gick i höstas till Rumänien, där organisationen Hjärta mot hjärta hjälper barn som har blivit övergivna, men har fått goda fosterhem, liksom ett skolprojekt där romska barn lär sig läsa, skriva och räkna. Vi fortsätter samarbetet med Hjärta mot hjärta p. g. a. den stora fattigdomen och eländet som råder i Rumänien, speciellt bland romer. Sandbäcken Inlämnarna skänker 30% av summan de sålt för, och det mesta av kläderna lämnas kvar så att vi i vår tur kan skicka det vidare till organisationen Från Hjärta till Hjärta som främst kör kläder/leksaker mm till Baltikum. En hel del kläder går till församlingens diakoni som hjälp till behövande i vårt närområde. De pengar som blir över går även de till diakonin men också till organisationen Hela Världen. Senaste försäljningen inbringade kronor där gick till dessa viktiga ändamål. Även vänorten Kehtna i Estland har under många år fått bidrag till barnhem och socialt utsatta familjer.

13 Valla I Valla skänker vi pengarna till olika organisationer. Vi bestämmer gemensamt i Familjekretsen, som anordnar klädloppan, vart pengarna ska gå och hur ofta vi ska byta organisation. De som lämnar in kläder och leksaker skänker 20% av försäljningen till den aktuella organisationen. I höstas och nu i vår är det Attention som får vårt bidrag. De jobbar för barn och vuxna med NPF-funktionshinder, såsom AdHd, Asberger, Autism mm. Tidigare har pengarna gått till bl.a. Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Barndiabetesfonden och Barncancerfonden. Alla våra inlämnare får hämta ut sina kläder mm om de vill. Annars skänks de till Ebeneser, second hand här i Valla, som skickar vidare kläderna till ett barnhem i Lettland. Familjekretsen träffas första tisdagen i varje månad, kl i Valla Församlingshem, och pratar om det mesta. Det är öppna möten, så vill du vara med och hjälpa till på tex klädloppan, kom förbi vid nästa möte. Nävertorp Försäljningsdagar: 28 feb kl mars kl 9-18 Valla Försäljningsdagar: 25 mars kl mars kl 9-13 Sandbäcken Försäljningsdagar: 28 april kl april kl 9-18

14 Vaddå kaplan? ORDBOKEN Kaplan är en gammal beteckning på en präst som är kyrkoherdens medhjälpare i större pastorat. Tillsammans med kyrkoherdarna utgjorde kaplanerna (som i Sverige senare kom att kallas komministrar) kyrkans ordinarie prästerskap. De utnämndes med fullmakt och var i praktiken oavsättbara. Dessa hade förutom sin akademiska utbildning i teologi också avlagt den övre kyrkliga pastoralexamen. Så är det ännu t.ex. i Finland där en hjälppräst med ordinarie fullmakt kallas för kaplan. Därtill fanns även extraordinarie präster som vanligtvis kallades för adjunkter. Idag har Svenska kyrkan bara en grad av präster och då är kaplaner vanligtvis präster med speciella uppgifter, oftast med ansvar gudstjänstlivet vid sin tjänsteplats, t.ex. domkyrkokaplaner eller stiftsgårdskaplaner. Tidigare kunde också slott eller större herrgårdar ha slotts- eller huskaplaner. I Katrineholmsbygdens församling är en kaplan en komminister som har särskilt ansvar för gudstjänstlivet i en eller flera kyrkor. Det är en uppgift som kyrkoherden ger åt en komminister för en viss tid och som kan ändras allt efter behov. Det är alltså fråga om en funktion och inte en tjänst. Kaplanen är alltså därför ingen chef för det lokala arbetslaget vid en kyrka. ~Timo Orta~ Kyrkogårdsförvaltningen i Katrineholm informerar: Vi kan erbjuda gravrättsinnehavare hjälp med skötsel av graven. Vi utför gravskötsel, blomplantering, stenarbeten, stentvätt, ljuständning mm. För mer information och prislista, se Vårens programhäfte som finns att hämta i våra kyrkor och församlingshem. Sista beställningsdag för blomplantering är 31 mars Förvaltningen ber gravrättsinnehavare som har en grön skylt på sin grav att höra av sig till Kyrkogårdsförvaltningen. Viktigt att meddela Kyrkogårdsförvaltningen ny adress när ni har flyttat. Telefon: eller

15 Glimtar... I maj var det Astrid Lindgren-dag i Julita. Se upp för poliserna Kling och Klang! 15 september gick en Församlingsresa till Västergötland. Man besökte bl a Varnhems klosterkyrka, Skara Domkyrka, stavkyrkan i Skaga och slussarna i Forsvik. På hemvägen njöt man fika vid Hammarsundet, nöjda efter en intressant dag. Barn och föräldrar vid Öppna Förskolan i Sandbäcken och härliga barntimmebarn.

16 Stjärnklubbis på Norr i full aktion. Varmisar och Kalla Kårar. Mellanstadiekören och Gloriakören gjorde en bejublad musikal, under ledning av kantor Pia Fagerberg Svankvist. Den Kalla Häxan spelades av Linn Eriksson. I Valla firades det en Alternativ Jul som började vid Krubban och avslutades vid Julnattsmässan. Det var en mycket trevlig och uppskattad dag. Barnen tyckte att Tomten var jättesnäll!

17 Vid personalens julfest tackades de som varit anställda i mer än 20 år inom församlingen. Luciafirandet i Valla kyrka var denna gången stort med många barn och ungdomar, vilket drog storpublik och fyllde kyrkbänkarna. Lucia var Mathilda Andersson. Den 7 januari fylldes Floda kyrka med massor av besökare som fick njuta underbar musik från Robert Wells och Sofia Källgren.

18 Efter invigningsgudstjänsten blev det fest för alla med varm korv, kaffe och saft och församlingens längsta tårta, minst tre meter! Nytt församlingshem i Bie! Den 13 februari invigdes det nya församlingshemmet i Bie av kontraktsprost Eva Karlsson, stiftsadjunkt Karl Gustaf Sjögren, Flodas kaplan Lars Frisk och många fler. Bieborna hade samlats för att vara med och glädjas! Massor av barn från de olika barngrupperna samlades vid det gamla församlingshemmet och bar i procession mjukdjur och leksaker till de nya lokalerna. I spetsen gick Martin med korset.

19 Receptstafett Vi startar med Lerbos mesta kyrkbakerska Signild Söderberg har bott i Lerbo hela sitt liv. Hennes barndomshem var "normalkyrkligt", men hon kom så småningom med i kyrkliga syföreningen. När så en kyrkvärdsplats blev tom blev Signild tillfrågad om hon kunde ställa upp. Idag har hon varit kyrkvärd i många år och kan nog också tituleras Lerbos mesta kyrkbakerska. Hon har många goda recept men det vi får här gillar vi särskilt. Det är dessutom lätt att baka till många och snabbt går det, om detta skulle behövas. ~Anna Larsson~ Snabba rutor: Botten: Vispa 4 ägg och 4 dl socker. Blanda i 4 dl vetemjöl, 2 dl kallt vatten och 2 tsk bakpulver. Häll i långpanna och grädda i 225 grader. Glasyr: Sjud 150 gr smör, 1,5 dl socker och 2 äggulor någon minut. Blanda i 2 tsk vaniljsocker. Häll över kakan och dekorera med kokosflingor eller annan dekorströssel. Skär i lagom stora rutor och servera! Tanken Snöflingor är ömtåliga, men se vad de kan åstadkomma när de håller ihop... sagt av barn på Djurö skola

20 Klenoder i våra kyrkor Standaret i Östra Vingåkers kyrka Standaret bars in i kyrkan för första gången under den solenna pontifikalhögmässan som leddes av biskop Jonas Jonson på Östra Vingåkers kyrkas 250-årsdag den 2 november Numera hänger standaret på södra korväggen och brukas i processioner vid större högtider. Det noggranna och tidskrävände broderiet och syarbetet har utförts av två av församlingens egna medlemmar, Alva Jacobsson och Anja Petterson. Enligt evangelisk-luthersk teologi är skapelsen uppdelad i två regementen: det andliga och det världsliga. Enligt denna lära utövar Gud sitt herravälde över människorna, dels genom sina nådemedel Ordet och sakramenten, dels genom överheten och den världsliga ordningen. I det andliga regementet meddelas de gåvor som hör till människans frälsning, genom det världsliga regementet uppehålls den yttre ordningen som är nödvändig för den mänskliga ordningen. Standaret har därför Kristus som centrum uttryckt i Kristusmonogrammet. På hans högra sida befinner sig symbolerna för det andliga regementet Svenska kyrkans vapen och devisen för kyrkans invigningsdag Alla helgon. På vänstra sidan finns symbolen för det världsliga Östra Vingåkers sockenvapen. ~Timo Orta~

21 Vafför gör de på detta viset. När jag går till kyrkan på sommaren har prästen gröna kläder på sig. När jag går dit på vintern har prästen vita kläder på sig. Beror det på hur det ser ut i naturen eller? Så frågade en man en gång. Han gick inte så ofta till kyrkan men han tyckte det var vackert med den blomstertid och stilla natt. Jag försökte förklara enkelt hur det hänger ihop. Ungefär så här blev det. De viktigaste högtiderna under året i kyrkan firas med glädje och fest. De högtiderna är jul, påsk och pingst. Trots Kalle Anka och julklappar på julafton är juldagen den viktigaste dagen, då firar vi att Jesus, Gud själv, lät sig födas till jorden. Påskdagen firar vi att han slutade vara död och därigenom visade att livet är starkare än döden. Pingstdagen firar vi att han alltid är här med sin Ande. När något viktigt ska ske förbereder man sig för det. Så kommer det viktiga, den stora saken och efteråt går man och tar till sig det som skett. I kyrkan markerar man förberedelsen med lila eller blå färg, själva högtiden har vit färg, glädjens färg, och efteråt växer insikten och kunskapen. Då är färgen grön. Det är grundprincipen. Till detta kommer speciella dagar. Långfredagen har t ex svart färg, den gamla sorgefärgen. Röd är martyrernas färg, blodets färg, men den är också Andens färg. Det är inte bara prästen som tar på olika färger. Dessa gäller också diakonen. Dessutom är det ofta något annat ställe, t ex altaret, som har dagens färg. Mannen som frågat om färgerna kom lite oftare till kyrkan för att se hur det såg ut. Han tyckte att det faktiskt blev lite intressantare när han visste lite mer. ~Lars Frisk~

22 Varför äter man våfflor just på Jungfru Marie Bebådelsedag? Man kan spåra firandet av Jungfru Marie Bebådelsedag så långt tillbaka som år 500 efter Kristus. Man firar den 25 mars, vilket är nio månader före jul och Jesu födelse. Kyrkligt är dock Marie Bebådelsedag numera en flytande helgdag som inträffar på närmaste söndagen kring 25 mars, det vill säga någon gång mellan mars. Förr kallades Maria även för "Vår Fru" och därför kallas även Jungfru Marie Bebådelsedag för "Vårfrudagen". Att det sedan blev "våffeldagen" tros vara ett hörfel, "Vårfru" blir lätt "våfflor" Man åt våfflor redan på medeltiden. Då gräddades naturligtvis våfflorna över öppen glöd. Järnen var annorlunda. Våfflan blev fyrkantig, men det rutmönster som finns idag fanns även då. När man började grädda våfflor på järnspis i slutet av 1800-talet krävdes andra lösningar. Det var då man skapade våffeljärn som liknar dem vi har idag: det runda våffeljärnet med hjärtan. Våfflor har ätits både till vardag och fest. Eftersom det gick snabbt att grädda och eftersom man kunde variera ingredienserna var det en tacksam rätt att laga och äta. De enklaste våfflorna innehöll bara mjöl och vatten. Till fest kunde man ha i både grädde, socker, smör och ägg. Passa på och njut av våfflor i vår! Vi har försökt hitta recept som passar alla. Först ett recept ur Cajsa Wargs kokbok. Vågar du testa? ~Torgun Frisk~ Cajsa Wargs Sura Grädd-Waflor Till ett kvarter sur grädda tages 2 kvarter vatten, ett halvt kvarter smält smör och 2 stycken ägg. Alltsammans vispas väl tillhopa med så mycket gott vetemjöl att det ringlar sig efter vispen när han upplyftes. Bakas sedan på vanligt sätt. NB. Till dessa våfflor bör vara god tjock grädda, som intet är för gammal, så bliva de goda. Moderna mått till 15 laggar: 3 ¼ dl sur tjock grädde eller crème fraîche 6 ½ dl vatten 1 ¾ dl smält smör 2 ägg ca 5 dl vetemjöl Ur Cajsa Warg, Hjelpreda i hushållningen för unga Fruentimber, 1755

23 Här kommer fler goda recept. Njut dem med sylt och grädde eller glass. Sockerfria våfflor är mums med gräddfil, hackad lök och svart caviar eller rökt lax! Frasvåfflor med grädde 4 dl vetemjöl 2,5 dl iskallt vatten 4 dl vispgrädde 4 msk smält smör Cirka 10 våfflor. Blanda ihop vetemjölet och det kalla vattnet till en jämn smet, gärna med elvisp. Vispa grädden till hårt skum och rör ner i smeten. Rör slutligen ner det smälta smöret. Grädda. Norska vafler Norrmännen serverar alltid vafler på sina Sjömanskyrkor runt om i världen. Dessa är alltid mjuka, men jättegoda. Receptet kommer från chefen för Norska Sjömanskyrkan, Audun Myhre: 3 egg 1 1/4 dl sukker 3/4 l kefirmelk 3/4 l lettmelk 600g hvetemel 1 1/2 ts vaniljesukker 1 toppet ts kardemomme 1/2 ts bakepulver 60 g smeltet margarin Visp eggene lett og bland vekselvis inn det tørre og våte. Rør til du får en jevn røre. La gjerne røren svelle litt før du begynner å steke vaflene! Ät med sylt och grädde. Laktosfria frasvåfflor 1 pkt Oatly Mat (2,5 dl) 2,5 dl mjöl 0,75 tsk bakpulver 1,25 dl kallt vatten 25 g smält laktosfritt smör 1 krm salt Vispa grädden (Oatly Mat) luftig med elvisp, ca 1-2 minuter. Vispa ned mjölet blandat med bakpulver, och fortsätt sedan med vattnet och det smälta smöret samt saltet. Grädda i våffeljärn med lite matfett i laggen till varje våffla. Mums! Glutenfria våfflor med Maizenamjöl 2 ägg 3 dl mjölk 2 msk majsolja el milda culinesse 3 dl majsstärkelse 2 tsk bakpulver 1 krm salt Ca 10 våfflor. Blanda majsstärkelse, bakpulver och salt. Vispa äggen med en hälften av mjölken och oljan. Häll i äggblandningen i majsblandningen. Vispa ner resten av mjölken tills det blir en slät smet. Grädda. TIPS! Vispa i smeten mellan gräddningarna eftersom mjölet vill sjunka till bottnen! Mjölkallergiker kan byta ut mjölken mot vatten. Våfflor fria från gluten, mjölk och soja 3 dl Maizena majsstärkelse 2 tsk bakpulver 1/2 tsk salt 2 dl vatten eller havremjölk 2 msk sojafri matolja 3 ägg Blanda majsstärkelse, bakpulver och salt i en bunke. Tillsätt vatten och matolja. Rör ner äggen och låt smeten svälla under 10 minuter. Grädda.