Konstverksamheten inom Landstinget i Uppsala län

Transkript

1 Utredning Konstverksamheten inom Landstinget i Uppsala län Ann Magnusson

2 Innehåll 1 1. INLEDNING Syfte Upplägg Metod 1.4. Metodbeskrivning Konst 5 2. LANDSTINGETS KULTURPOLITISKA MÅL OCH STRATEGIER 6 3. KULTURPOLITIK 7 4. KONSTNÄRLIG KVALITET 9 5. KONSTVERKSAMHETEN INOM KULTUR I LÄNET Organisation Bakgrund % regeln Tidigare utredning konstverksamheten Riktlinjer för arbetet med konst i vårdmiljöer i Uppsala län Kompletteringar och omhängningar av konst i befintliga lokaler Konst i förråd, äldre verk och avskrivning av konst Lös konst och fast konst Konsthandläggarnas uppdrag det dagliga arbetet Exempel på omfattning av arbetsinsatser för konstenheten under Beställda och inköpta verk inom respektive teknik Riktlinjer för konstgrupper vid konstnärlig gestaltning Genus, ålder, mångfald, miljöfrågor Policy vid fördelning av budget och konstinsatser Registrering av konst Konst i lokaler som hyrs av externa vårdgivare KONSTKONSULTVERKSAMHETEN KONSTSATSNINGAR NÅGRA EXEMPEL love and devotion på Ulleråkers sjukhus Kronparksgården Videoprojektet Neonatal Ny byggnad för psykiatri INFORMATIONSVERKSAMHET KULTUR I VÅRDEN REGIONEN Exempel på samarbete mellan Kultur i länet och kommuner vid % projekt ÖVRIGT REGIONALT SAMARBETE Regionalt pilotprojekt Konst i skolan på tema samtida konstuttryck Exempel Olandsskolan EXEMPEL KONSTNÄRSORGANISATIONER UPPSALA Uppsala konstnärsklubb KRO Uppsala län KONSTPEDAGOGIK VÅRDMILJÖER - arkitektur/design/konst/omsorg/hälsa Miljöns påverkan Institution eller hemlikhet FASTIGHETSFÖRVALTNING LANDSTINGSSERVICE 38 1 Ann Magnusson

3 16. KULTUR OCH HÄLSA Symboliseringsprocesser en hälsoaspekt Några exempel på forskning och utvärdering inom området Kultur och hälsa Skiss samtidskonstnärer i samhället Kultur i vården och vården som kultur PATIENTEN LÄN ANALYS OCH SLUTSATSER Sammanfattning Kort reflektion mot bakgrund av mål och strategier SWOT Konsten, människan, regionen FRAMTIDSSCENARIO Förslag på kompetensutveckling Elegi LÄNKAR B-LOGG BAKGRUNDSMATERIAL LITTERATURLISTA BILAGOR 61 2 Ann Magnusson

4 1. INLEDNING Utgångspunkt för denna utredning är att den ska fungera som avstamp för utvecklingen av det fortsatta arbetet med konstnärlig gestaltning inom landstinget. Tidsram för uppdraget har varit 3 månader på heltid fördelade mellan oktober 2007 och februari Syfte Huvudsyftet med utredningen är att beskriva och förtydliga konstverksamheten och dess uppdrag utifrån kulturstrategierna, arbetet med konstnärlig gestaltning enligt 1%-regeln, samt sambanden mellan konst, kultur och hälsa. Utöver detta har det funnits förslag på ett antal frågor lämpliga för fördjupning: - Möjligheter och begränsningar för samtidskonsten i vårdmiljön. - Möjligheter och begränsningar för konstpedagogiken i vårdmiljön. - Landstinget som en av flera aktörer ansvariga för konst i offentliga miljöer i länet, och samspelet med dessa Upplägg Utredningen inleds med avsnitt kring korta diskussioner om kulturpolitik, konstnärlig kvalitet och mot bakgrund av det tecknas en längre beskrivning och kartläggning av konstverksamheten, inklusive konsultverksamheten och arbetet med konstnärlig gestaltning. Därefter följer beskrivning av ett antal avslutade eller pågående gestaltningsprojekt och konstsatsningar. Korta översikter över bl.a. regionalt samarbete, aktiva konstnärsorganisationer, konstpedagogik, vårdmiljöer, kultur och hälsa. I anslutning till varje avsnitt görs en avslutande reflektion som ger möjlighet till kommentarer runt möjligheter och begränsningar inom beskrivet område i respektive avsnitt. Avslutningsvis återknyts till kulturpolitiska mål och strategier i sammanfattning, analys, behov, resurser, möjligheter, begränsningar och framtidsscenario Metod Underlag för utredningen har tagits fram genom research, samtal, möten, workshops, intervjuer, studiebesök, studier av rapporter, riktlinjer, handlingsplaner, teorier och forskning på området och egen reflektion och analys. Deltagande i enhetsmöten, konferens om Cultural planning i Heby, regionalt skolprojekt, en utbildningsdag för lärare på Uppsala konstmuseum och konferens om vårdbyggnader. 3 Ann Magnusson

5 1.4. Metodbeskrivning I rollen som konstnär innebär konstnärlig kompetens bland annat förmågan till reflektion och att kunna vända och vrida på situationer och sammanhang för att på så sätt se saker och ting ur ett annat perspektiv. Det är exklusiva kvaliteter i ett samhälle där möjligheten att reflektera över sin situation har blivit en bristvara och där behovet av perspektiv på tillvaron är stort både i arbetslivet och i privatlivet. Genom min bakgrund som socionom, konstnär och i min verksamhet som projektledare inom konstområdet använder jag bl.a. reflektion och dialog som verktyg för att undersöka kopplingar mellan idé och praktisk verklighet och för att förstå hur vi omsätter immateriella processer i olika former för kommunikation och materiella produkter. Min arbetsmetod utgår från ett vidgat helhets- och hållbarhetstänkande där utformningen av den byggda miljön är en av de grundläggande förutsättningarna för mötet mellan människor och en gynnsam samhällsutveckling. Mitt tillvägagångssätt i mötet med konstverksamheten på Kultur i länet har byggt på att komma in utifrån och vara en slags sensor som rör sig runt i verksamhetens olika delar och lyssnar, samtalar, ställer frågor och problematiserar den nuvarande verksamheten mot bakgrund av de erfarenheter jag har av att arbeta med konst i vårdmiljöer och andra offentliga miljöer sedan 10 år tillbaka. De intervjuer som har genomförts och de samtal som har förts har syftat till att beskriva processer och synliggöra underliggande värderingar och strukturer för att på så sätt visa på delar av den plattform som är grunden för det dagliga arbete som utförs inom konstverksamheten. Detta tillvägagångssätt har varit en av förutsättningarna för att synliggöra hinder och möjligheter med och inom verksamheten. Jag ville försöka vara i och uppleva organisationen genom mina olika sinnen. Med utgångspunkt från att föra dialog men inte låta mig styras av de förväntningar som finns där. Jag har under arbetet med utredningen genomfört 3 workshops med konsthandläggarna och cirka 20 intervjuer på mellan 1-3 timmar. Intervjupersonerna representerar Kultur i länet, konstkonsulter, konstnärer, vårdpersonal, Landstingsservice, konstnärsorganisationer, Uppsala kommun, Tierps kommun, Knivsta kommun och andra landsting. Analysen av intervjuer och workshops har skett genom att jag lyssnat på, transkriberat, läst, problematiserat och reflekterat över det insamlade materialet. Genom att sätta detta material i relation till de kulturpolitiska målen, uppdraget, teorier och forskning kan resultatet av utredningen ses som ett pussel där olika delar går in och ut i varandra och bildar nya spår. I och med intervjuerna bjuds andra röster in i utredningen och ger andra infallsvinklar på verksamheten. De ger en annan närvaro och ett slags parallella spår som i bästa fall kan fungera som ett pedagogiskt verktyg för både konstverksamheten och dem som blivit intervjuade. Att komma in utifrån i en organisation eller ett sammanhang ger både svårigheter och möjligheter eftersom alla sammanhang skapar egna strukturer som efter hand visar sig vara något helt annat än det som visade sig vid en första anblick. Men alla organisationer är komplexa och inom dem utspelar sig en mängd dynamiska och sammansatta relationer som förändras över tid bl.a. genom samspelet med omvärlden. Det är lika mycket det immateriella som vi inte alltid har ord för, liksom det som är påtagligt och tydligt, som styr oss och det finns inga enkla sanningar kring det som pågår i ett sammanhang eller i en verksamhet. Behovet av frågor och andra former för samtal är stort om vi vill förändra våra föreställningar och positioner. Ibland är det genom tid för eftertanke och att helt enkelt vända och vrida på invanda mönster som vi bättre når våra övergripande mål. Utredningens innehåll representerar ett utsnitt i tiden och består inte enbart av själva utredningen utan i lika hög grad av alla möten och samtal och de förändringar det genererar som i sin tur ger impulser in i det dagliga arbetet. Ett av flera syften med utredningen var att ge konstverksamheten redskap för att fortsätta utvecklas. Verksamheten är från min utgångspunkt i ständig utveckling och redan när beslutet om att göra denna utredning togs startade en av de många parallella processer som konstverksamheten är involverad i. 4 Ann Magnusson

6 1.5. Konst Med konst avses i detta sammanhang gestaltandet av upplevelser, erfarenheter, idéer och kunskap i konstnärlig form t.ex. i måleri, skulptur, video, foto, multimedia, design, processinriktat arbete och olika former för interaktiva konstprojekt. Konst är både yta, det visuellt påtagliga men också innehåll, genom det som vi upplever och de associationer som väcks hos olika individer. Konst är subjektiv i den meningen att var och en upplever den på sitt unika vis beroende på personlighet, sammanhang, kultur, tid, erfarenhet och tillfällighet. Konsten synliggör olika sidor av livet, vårt inre, samspelet med andra, upplevelsen av miljön, fördjupar vår existens och ger oss möjlighet att vara olika och utvecklas. I den meningen påverkar konsten våra sinnen och vår kropp och bär på en starkt läkande aspekt. I olika sammanhang tillmäter vi konst olika värde såsom upplevelse, yta, dekoration, funktion, kommunikationsmedel, estetisk, sublim, dekorativ, förgörande, besvärlig, utopisk, räddande, farlig, samhällsomstörtande, lekfull, oskyldig, färgglad, svartvit, alldeles underbar, förhöjande, sublim, kritisk, lekfull, hånfull, sann o.s.v. o.s.v. En formalistisk uppfattning är att konst består av rätt slags komposition och val av t.ex. element, färg och form. Det som definieras som konst kan vara det som visas på institutionerna, köps in av offentliga beställare, lyfts fram av experter och samhället eller helt enkelt det som definieras som konst när någon upplever det som konst. Konsten kan fungera i en enskild situation, eller miljö men den kan också vara betydelsefull i ett vidare sammanhang som t.ex. vid stadsutvecklingsprojekt och i samhällsutvecklingsfrågor. Samtidskonsten förändras och frånsäger sig till övervägande del ensidiga tolkningar eller sanningar. Många konstnärer arbetar idag inte enbart med att producera fysiska konstverk. De arbetar också gränsöverskridande, skapar immateriella verk och processer i olika former för samarbeten och nätverk. Inom samtidskonsten och i samhället finns det ett ökande intresse för att på olika sätt utvidga de sammanhang där konstnärer är verksamma och undersöka vad konstnärlig kompetens eller ett konstverk kan tillföra i en situation. Offentlig konst kan sägas vara konst som människor konfronteras med på en offentlig plats men där mötet med konstverket i de flesta fall inte är den egentliga orsaken till att betraktaren uppehåller sig där. Under arbetet med utredningen har bland annat frågan uppkommit om det finns ett begrepp som man kan kalla Landstingskonst. Det skulle i så fall innebära ett speciellt urval av konst som är mer lämpad för vårdmiljöer. Det är knappast meningsfullt att försöka etikettera konsten i vårdmiljöer i förhållande till annan konst men det är naturligtvis liksom i andra typer av offentliga miljöer eller sammanhang inte aktuellt att placera vilken konst som helst i vårdmiljöer. Urvalet är unikt i varje specifik situation. Begreppet konstnärlig utsmyckning används fortfarande i de flesta sammanhang för att beskriva konst i offentlig miljö. Under arbetet med rapporten återkommer uttrycket i samtal och intervjuer. Begreppet är komplicerat eftersom det innebär att något dekoreras och beskriver det som är yta. Jag har därför ersatt begreppet med konstnärlig gestaltning då jag anser att det ger ett vidare innehåll till vad konst i offentlig miljö är eller kan vara. På högskolor runt om i Sverige utvecklas möjligheter för konstnärlig forskning och t.ex. har man på Vetenskapsrådet gett ut serien Konstnärligt FoU Vetenskapsrådets stöd till forskning och utvecklingsarbete på det konstnärliga området ska skapa bryggor mellan konst och vetenskap och en central fråga är: Hur kan det konstnärliga skapandets processer beskrivas och förstås? Och hur kan dess värden beskrivas? Konstnärlig forskning är ett förhållandevis nytt område som kämpar för att hävda sig inom den vetenskapliga diskursen. Kanske är det så att konst berör frågeställningar inom forskningen som handlar om inställningen till hur vi förvärvar kunskap och utvecklas som människor, och om det finns intresse eller utrymme för att bygga teorier och begrepp som kan ge annan kunskap och andra svar än de vi förväntar oss. 5 Ann Magnusson

7 2. KULTURPOLITISKA MÅL OCH STRATEGIER I LANDSTINGET I UPPSALA LÄN I november 2005 antog landstingsfullmäktige i Uppsala nya övergripande mål och strategier för landstingets kulturinsatser. Dessa beskrivs i dokumentet Konstpolitik, Kulturpolitik, Kulturplanering. Övergripande mål och strategier för landstingets kulturinsatser. När Kultur i länet såg över sina strategier valde man att studera Göteborg närmare och utvecklade den s.k. Göteborgsmodellen från Enligt Kultur i länet är modellen ett analysverktyg och ger ett förtydligande och klargörande grepp för att skilja på legitimitetsgrunderna för kulturpolitiken. De olika delarna benämns konstpolitik (konsten), kulturpolitik (människan) och kulturplanering (regionen). Till varje del finns ett mål och ett antal strategier knutna: Länet har ett rikt konstliv av hög kvalitet. För att nå målet ska landstinget: Underlätta för professionella konstnärer att verka i länet. Stimulera till ökad bredd och mångfald i länets konstliv. Visa öppenhet för ny teknik och nya konstformer Främja gränsöverskridande möten Länets invånare är kulturellt delaktiga: För att nå målet ska landstinget: Ge länets invånare möjlighet att vara skapande, kreativa och aktiva. Ge länets invånare ökad möjlighet till konstupplevelser Underlätta för människors möten Stödja länsinnevånarnas kunskapssökande Länet erbjuder en attraktiv livsmiljö: För att nå målet ska landstinget: Bidra till att kulturen blir mer tillgänglig i hela länet. Integrera konst och kultur i det offentliga rummet. Öka intresset och förståelsen för kultur som utvecklingsfaktor. Verka för ett rikt kulturliv som kan medverka till att utveckla länets profil Läs mer på 6 Ann Magnusson

8 3. KULTURPOLITIK Hur samhället ser på kulturen och på konstens värde avspeglar sig i institutioner och i näringslivet. Uppdraget med utredningen för Kultur i länet görs parallellt med den kulturpolitiska utredning som pågår i Sverige just nu. En på uppdrag av regeringen sammansatt grupp ska mot bakgrund av kulturpolitik som bedrivits i Sverige under de senaste trettio åren ge förslag till ny inriktning. Regeringen har ambitionen att kunna presentera en samlad proposition om kulturpolitiken under mandatperioden. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth menar att Kulturpolitiken alltför länge och i alltför hög grad fått präglas av 1970-talets syn på behoven och att det finns ett uppdämt behov av förnyelse. Utredningen ska: Fokusera på hur man kan bredda ansvarstagandet och de ekonomiska grundvalarna för kultur i Sverige mellan offentlig och privat sektor. Hur man kan förnya Samspelet mellan staten och kommunerna och samspelet inom den offentliga sektorn. Kulturen har idag en viktig roll i kommuners och landstings arbete för regional utveckling. Staten och i första hand landstingen samverkar sedan länge i ansvaret för de regionala kulturinstitutionerna. Nya generationer utvecklar nya uttrycksformer och nytt kulturarv. Nya, ofta genreöverskridande kulturverksamheter utvecklas. Gränserna mellan kulturliv och näringsliv flyttas och många konstnärer agerar idag som entreprenörer på ett sätt som hade varit otänkbart för bara något decennium sedan. Det finns en tradition att betrakta kulturpolitiken som ett avskilt politikområde som i hög grad fungerar på sina egna premisser och med ett visst avstånd till andra samhällssektorer. Hon menar att det synsättet behöver ifrågasättas. Kulturen har sitt eget värde och behöver inte motiveras av annan nytta, men att kultur efterfrågas i de mest skilda sammanhang är en styrka. Utredningen har därför fått i särskilt uppdrag att undersöka hur samspelet mellan kulturpolitiken och andra samhällsområden kan förbättras. Hit hör utbildning och forskning, regional utveckling, folkhälsa samt miljöpolitik. Att kulturen tas till vara som en källa för ett kreativt näringsliv är självklart viktigt. Den offentliga finansieringen av kultur är relativt hög i Sverige. Den sittande regeringen förespråkar i högre grad privat finansiering och möjligheten för avdrag för företag vid kultursponsring diskuteras. Under slutet av 2008 ska allianspartierna presentera sin syn på kultursponsring och avdragsrätt. Man vill att fler ska ta ansvar för kulturen. I Storbritannien som är förebild sponsras 3 % av kulturen med 75 % av sponsorpengar vilket innebär att det är den breda kulturen som lockar medan den smala inte har samma dragningskraft på sponsorer. Kulturproduktion rör sig i spänningsfältet mellan autonomi och det som definieras som legitim kultur. I den diskussion som pågår är det många som ger uttryck för en stark oro för att den kommersiella kulturen gynnas på bekostnad av den smala kulturen om det offentliga frånsäger sig ansvaret och lyfter över kulturen på privata initiativtagare. Det säger sig självt att särskilda nätverk med kulturutövare eller ett mindre galleri med spetskonst inte har några fördelar att erbjuda som t.ex. Moderna Museet som har helt andra möjligheter. Offentlig finansiering ger en säker och självklar grund för den smala och gränsöverskridande kulturen som kanske aldrig kan sikta på att vara självfinansierad men som är livsnödvändig för vår samhällsutveckling. Samtidigt som en viss del offentlig finansiering är självklar så finns det idag ett stort behov av att se konsten och kulturen i ett vidgat kulturpolitiskt sammanhang och problematisera finansieringsmodeller och beslut. 7 Ann Magnusson

9 I ett nummer av Nordisk kulturpolitisk tidskrift talar den danska kultursociologen Dorte Skot-Hansen i artikeln Kultur til tiden strategier i den lokale kulturpolitik om tre inriktningar, på nationell och lokal nivå, i nordisk och europeisk kulturpolitik. Hon menar att utvecklingen av kulturpolitiken från 1960-talet och framåt har gått från en humanistiskt över en sociologiskt till en instrumentellt inriktad kulturpolitik och att de olika inriktningarna överlagrat varandra och blivit allt mer komplexa och motsägelsefulla. I en humanistiskt inriktad kulturpolitik är konst en demokratifråga, en rättighet för alla som bygger på upplysning och bildning. Det vilar på kulturinstitutioner och kulturförmedlare att förmedla och överbrygga glappet mellan allmänheten och konst. Under -70-talet går vi mot en sociologiskt inriktad kulturpolitik som ifrågasätter att den s.k. goda konsten ska förmedlas från en del av samhället till en annan. Människor uppmuntras att delta i kulturlivet genom egna initiativ och eget skapande. Konsten är allas och bygger på lokalt deltagande och förankring i egen kultur. På 1980-talet började så den instrumentellt motiverade kulturpolitiken utvecklas. Konsten och kulturen blir mer och mer ett medel för att skapa ekonomisk utveckling, marknadsföring och om att få uppmärksamhet. Det talas om kreativitet och innovation. Konstscenen förändrats och inom samtidskonsten flyttar fokus från konstverk till processen, mot internationalisering och globala kontaktytor där konstnärer bildar egna nätverk och grupperingar utanför etablerade institutioner. I en artikel i DN , säger Dan Jönsson att den samtida konsten produceras utifrån förutsättningar som till viss del liknar nyhetsmediernas där villkoren närmar sig medievärldens med publiksiffror och genomslagskraft som mål. Samhället förändras och konsten och kulturen både produceras och konsumeras på andra sätt idag. Vi befinner oss i ett paradigmskifte mellan informationssamhälle och ett interaktivt samhälle och vill i högre grad själva påverka de tjänster och produkter vi konsumerar. Reflektion Sammanfattningsvis har kulturpolitiken vidgats från upplysning till upplevelse, från humanistiska bildningsideal till marknadsanpassning, från aktivt deltagande och eget skapande till entreprenörskap och globala mötesplatser. Det saknas i många fall en djupare förståelse för samtidskonst och det krävs professionella konstnärer och konstförmedlare som kan problematisera rådande värderingar och föreställningar och visa på kulturens och konstens djupa värde och unika uttrycksformer. Den instrumentella kulturpolitiken kan annars urarta i tron att all kultur ska bära sig själv. Ett samhälle som inte satsar på konsten och det oförutsägbara och omätbara eller det som vid första anblicken inte ses som framgångsrikt och lönsamt är dömt att stelna och dräneras på kreativitet. Hela arbetet med utredningen har kommit att stå mot den fond som kulturpolitiken bildar i arbetet med offentlig konst och konst i vårdmiljö. I kulturpolitiken avspeglar sig frågor om t.ex. makt och instrumentalisering genom kvalitetsbegreppet, nyttoaspekter, klass, genus och mångfald. Den offentliga konsten har till stor del en annan publik, andra beställare och en annan ekonomi än konst på t.ex. gallerier, museer och i privata samlingar. Den är till största delen offentligt finansierad och förväntas skapa positiva upplevelser för brukaren eller betraktaren. I inledningen nämns den byggda miljön som en av de grundläggande förutsättningarna för mötet mellan människor och en gynnsam samhällsutveckling. Konsten spelar här en viktig och annan roll än t.ex. arkitektur och inredning som i en annan bemärkelse representerar nytta och nödvändighet. Konst i sig själv behöver egentligen inte ha något direkt syfte och fyller därför en funktion som en öppning ut mot något bortanför det nödvändiga. Konst på galleri eller museum och offentlig konst kan vara två helt olika saker. Den är beroende av sitt sammanhang och har en viss status i en gallerikontext men kan ha en helt annan status eller betydelse i offentlig miljö. Konsten i den s.k. vita kuben ses självklart som autonom medan offentlig konst riskerar att i högre relatera till sociala behov och förväntas ge samhället något av värde eller 8 Ann Magnusson

10 förmedla något specifikt. Var går gränserna för konstnärlig integritet och vems eller vilkas värden speglar konsten? 4. KONSTNÄRLIG KVALITET Begreppet konstnärlig kvalitet är inte något statiskt utan utgår alltid från rådande värderingar eller den position varifrån någon talar. Men i de flesta fall i de verksamheter där man arbetar med konst görs den kvalitativa värderingen direkt i relation till respektive projekt utan att man har en generell definition av kvalitet som utgångspunkt. I t.ex. Statens konstråds direktiv står det att man ska arbeta med professionell och kvalitativ konst och förvärva god samtidskonst till statens byggnader och andra lokaler för statlig verksamhet. Men vad menas med god konst och vad är konstnärlig kvalitet? Idag existerar flera konstuppfattningar samtidigt bl.a. den klassiska konstteorin som vuxit fram ur modernismen och den postmoderna konstteorin. Detta innebär att det som anses vara konstnärlig kvalitet hamnar mellan dessa olika inriktningar och medan den modernistiska talar om konstens absoluta värde och autonomi menar den postmoderna inriktningen att det är konstvärldens aktörer som själva avgör vad som är kvalitet och att kvalitet är ett flytande begrepp som förändras beroende på tid och plats. Kanske är det ointressant att jaga efter den slutgiltiga definitionen av begreppet konstnärlig kvalitet och enas om att en del av kvalitetsbegreppet handlar om konsten som upplevelse och att en konstnärlig eller estetisk upplevelse kännetecknas av att den ger upphov till sinnesintryck och känsloimpulser. Den brittiske konst- och religionsfilosofen Meynell talar om begreppet estetisk tillfredsställelse och liknar det vid en känsla av att ha lyckats hantera en intellektuell eller praktisk utmaning eller ha tillfredställt ett fysiskt begär. Han menar vidare att estetisk tillfredsställelse är resultatet av att man utövar och vidgar de kapaciteter som konstituerar det mänskliga medvetandet. (Lundh Peter. Kultur som instrument i omvårdnaden av patienter. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2006.) I boken En fråga om kvalitet (Magnus Rönn red.), säger Simo Säätelä, docent i filosofi: - Konst som uttrycker eller uppvisar att den har gjorts med eftertanke, känsla, ärlighet och innerlighet. Lars Strannegård, bokens redaktör, skriver i inledningen:» Begreppet kvalitet används ofta som ett samlingsord som inbegriper såväl mätbarheter som omätbarheter. Det går att bestämma vissa sakers kvalitet: hur hållfast en bro är, hur många gånger man kan öppna och stänga en dörr innan den går sönder eller hur länge man behöver vänta innan någon svarar i telefonen när man ringer till ett företag. Det finns bra system för hur sådana, mätbara, kvaliteter skall hanteras. Vi har dock inte samma välutvecklade system för att bedöma sådant som inte lika lätt låter sig mätas, men som likväl är bärare av väsentliga värden. Sådant som estetik, etik, symbolik och känsla finns på olika sätt inbyggt i det som människor skapat. Men det låter sig inte mätas på ett bekvämt och användbart sätt. Räknar man ut ett exakt förhållande mellan pris, miljöpåverkan, estetik och känslomässig upplevelse är det ganska troligt att resultatet kommer att kritiseras för att vara alltför subjektivt för att vara användbart. Därmed inte sagt att det inte finns systematiska och professionella förhållningssätt till de omätbara kvaliteterna. Dock är de sätt som de omätbara kvaliteterna tas in i beslutsunderlag inte lika artikulerade och explicita som de mätbara. / / Det är alltså en samling mätbarheter och omätbarheter som, i dialog med andra, vägs samman och blir till en slutprodukt eller tjänst som av externa bedömare kan ges omdömet hög kvalitet. / /Ett sätt att förstå deras intresse för de omätbara kvaliteterna är att upplevelser av hög kvalitet är något spännande, det är något som kan komma in under skinnet på oss alla och som kan stanna kvar i form av ett starkt intryck som inga mätetal kan konkurrera med.«konstnärlig kvalitet kan relatera till en mängd faktorer och värderas från en mängd aspekter som t.ex. något som ger en tillfällig upplevelse, nöje, förströelse, omvälvande möten, frigörelse, identitet och hälsa. Den roll kulturen och konsten har i ett samhälle avspeglar sig bland annat i synen på vad konstnärlig kvalitet är. Frågan är om begreppet konstnärlig kvalitet idag kan härbärgera både den konst som väcker uppmärksamhet i stunden, är spektakulär och lönsam på kort sikt men också den 9 Ann Magnusson

11 som inbegriper ett kritiskt förhållningssätt, berör djupare värden och ger oss en möjlighet till en individualistisk ståndpunkt i en massinriktad värld där man söker likhet, tillhörighet och identifikation. Reflektion Redan i begreppet kvalitet finns en uppmaning och en förväntan om en definition som kräver anpassning från något annat. Frågan om kvalitet ger som sagt subjektiva svar och spelar kanske bara en avgörande roll i det sammanhang som den diskuteras. Just därför är det av stor vikt att diskussionen fortgår och är både öppen, rörlig och lekfull. Under arbetet med rapporten blir frågan om vem som ska avgöra vad som är kvalitet en brännande fråga i skärningspunkten mellan konstverksamheten, personalen i vårdmiljön eller patienterna och landstingsservice. Vem som avgör vad som är kvalitet avgörs i olika situationer av olika personer i respektive konstprojekt och arbetsgrupp inom konstverksamheten på Kultur i länet. Arbetet med konst i vårdmiljö bygger på brukarmedverkan och personalens önskemål påverkar urvalet i de arbetsgrupper för konst som avgör vilken konst som ska köpas in eller beställas till olika vårdmiljöer. Grunden för urvalet presenteras av konstkonsulten eller konsthandläggaren och i denna situation är det till stor del den pedagogiska processen som är avgörande. Det vill säga konstkonsultens eller konsthandläggarens förmåga att förmedla en tillräckligt stark vision för valet av konst för en specifik situation. Diskussionen börjar enligt det som framkommit i intervjuer och samtal med konsthandläggare och konstkonsulter ofta i åsikter om att något är fult eller fint och kan därefter utvecklas i helt olika riktningar med mer eller mindre lyckat resultat. Jag har mött liknande erfarenheter i andra vårdmiljöer och andra arbetsmiljöer. De konsthandläggare och konsulter som jag intervjuat under utredningen har i huvudsak en dialoginriktad och konstpedagogisk inriktning. De beskriver arbetet med personal och med konstgrupper och hur de metodiskt går till väga för att förmedla olika sätt att se på och uppleva konst och på så sätt vidga synen på vilken konst som kan placeras i olika vårdmiljöer. Ödmjukhet inför brukarnas önskemål är viktig men frågan är vilken policy man bör ha inför konst i vårdmiljö. Det finns ett antal smak- och behovsnivåer i urvalet av konst och av utformningen av vårdmiljöer och dessa överkorsar idag ofta varandra på ett ostrukturerat sätt. Vems behov eller ideologi ska styra? I en stor del av dagens vårdmiljöer avspeglar sig en hopplös blandning av uttryck genom rester från olika tidsepoker, tillfälliga smakriktningar, likgiltighet, brist på ekonomi och okunskap om vad miljön betyder och signalerar. Vid ett samtal med Åsa Nyman, kulturchef i Dalarnas läns landsting, talar hon om svårigheten med och behovet av en gemensam policy för utformningen av vårdmiljöer. Tidigare låg ansvaret på kliniknivå vilket enligt Åsa Nyman avspeglade sig i vårdmiljöerna bl.a. genom en inriktning i konsten mot nostalgiska element och hon ställer sig undrande till varför konsten inte visar sig som ett fönster mot framtiden utan enbart som symbol för minne och trygghet. Lars Vilks säger att konstnärlig kvalitet är: Det som ger ett gott resultat för att uppnå ett visst mål. Frågan är återigen vad som ses som ett gott resultat, och vems eller vilkas mål man vill uppnå i en viss situation. 10 Ann Magnusson

12 5. KONSTVERKSAMHETEN INOM KULTUR I LÄNET 5.1. Organisation Kultur i länet Kultur i länet bildades 1987 och ansvarar sedan dess för kulturfrågorna inom Landstinget i Uppsala Län. Kultur i länet består av fyra enheter: Kulturenheten, där Dans i Uppland och Film i Uppland ingår, konstverksamheten med ansvar för konstnärlig gestaltning samt kultur i vården, Länsbiblioteket Uppsala, Wiks folkhögskola och Wiks slott. Arbetet styrs av Kulturnämnden. Kultur i länet samverkar med konstnärer, institutioner och organisationer för att utveckla länets konstliv och försöker genom samarbete och nätverksbyggande med enskilda och grupper bredda finansiering av lokala och regionala konstprojekt. Konstverksamheten planeras sedan 2005 mot bakgrund av de kulturpolitiska målen, strategierna, kulturförvaltningens och kulturenhetens verksamhetsplaner. Konstverksamheten använder SMART vid sin interna planering. SMART är ett frågeverktyg: S - om målet är strategiskt och hur det individuella målet relaterar till det övergripande, M om det är mätbart, A om det är accepterat och förankrat, hos den som utför och de som bestämmer, R om det är realistiskt i tid, pengar och andra motstånd, T om det finns en tidplan. Med begreppen ska man kunna testa kvaliteten på arbetet i förhållande till uppsatta mål inom verksamheten och på ett individuellt plan Bakgrund 1%-regeln Redan 1937 tog den dåvarande regeringen beslut om att avsätta 1 % av byggkostnader vid offentlig byggnation till konstnärlig gestaltning. I samband med det inrättades Statens konstråd. Idag arbetar Statens konstråd inte efter procent regeln utan har ett årligt statligt bidrag. Grunden för beslutet om 1%-regeln innebar att man ville stödja konstnärer och verka för att konst och att konstnärliga värden skulle införlivas med samhällsmiljön. 1%-regeln ligger som en stabil grund för arbetet med konst i offentliga lokaler i flera av Sveriges landsting och kommuner. Det är självklart att något sådant som procentregeln för konst i offentlig miljö är något att värna om och vaka över. Men i takt med samhällsförändringar och nya kulturpolitiska mål och strategier är en översyn av dess begränsningar och möjligheter av stor vikt Tidigare utredning konstverksamheten Mot bakgrund av den tidigare utredning av konstverksamheten som färdigställdes 2003 (perioden ) är denna utredning främst inriktad på att belysa konstverksamheten under 2000-talet och att blicka framåt. I utredningen från 2003 talas om behoven av att utveckla konstpedagogiken, producera konstskrifter, inrätta artotek, göra projekt med tillfällig användning av videokonst eller konceptkonst, ta del av forskning, årligen utvärdera landstingets konstinköp och projekt, inrätta en tjänst i form av en kontaktperson mellan konsthandläggare och vårdpersonal som t.ex. samordnar konstvandringar. I utredningen från 2006 som fokuserade på att ta fram förslag för att utveckla det regionala konstlivet är det ytterligare områden som pekas ut t.ex. att bildkonsten inte används, att den är anonym, att det finns behov av men saknas samverkan mellan parter och länets kommuner (i form av t.ex. länskonstkonsulent) och att det saknas samordning, samarbete, utbud, kunskapsspridning, pedagogik o.s.v. inom konstområdet. I utredningen konstateras att en satsning på konstområdet skulle stärka flera delar av samhället, skapa nya mötesplatser och locka yngre människor till länet. 11 Ann Magnusson

13 5.4. Riktlinjer för arbetet med konst i vårdmiljöer i Uppsala län Kultur i länets konstverksamhet har sedan 1970 uppdraget att arbeta med konstnärlig gestaltning av landstingets lokaler enligt 1%-regeln vilket innebär att motsvarande 1 % av bygg- eller renoveringskostnaderna skall användas för konstnärlig gestaltning. Vilket innebär en budget på ca kr/år under senare år. Ansvaret för anslagsfördelningen låg fram till 1982 hos Centrala byggnadskommittén då ansvaret flyttades till konstverksamheten inom Kultur i länet. Arbetet med konst genomförs mot bakgrund av olika riktlinjer och styrdokument antagna inom landstinget. Enligt Kultur i länets strategier ska landstinget: Ge länets invånare ökad tillgänglighet till konstupplevelser, bidra till att kulturen blir mer tillgänglig i hela länet och integrera konst och kultur i det offentliga rummet. I landstingets kulturstrategier (antagna av Landstingsfullmäktige i november 1998) sägs konst i vårdmiljö dessutom vara en källa till länsinnevånarnas välbefinnande / /? Landstingsfullmäktige beslutade 1989 om nya avsättningsregler som innebar att man jämställde anslagen till konst vid förhyrningar och ombyggnation med nybyggnation. Som beräkningsgrund fastställdes faktiskt eller beräknat nybyggnadspris. Det har inneburit stora kompletteringar av konst i äldre miljöer. Regler för budgetanslag till ombyggnadsprojekt har haft större betydelse för konstbudgeten än regler för nybyggnation och förhyrning. 5.5 Kompletteringar och omhängningar av konst i befintliga lokaler Under -60, -70 talen avsattes inte fullt ut 1 % till konst vid nybyggnation och det var framförallt i entréer som man placerade konsten. Under -90 talet genomfördes en stor satsning på översyn av vårdmiljöerna i länet och en rad kompletteringar av tidigare 1%-projekt för att efterstäva en 1%-nivå vad gäller konst i alla Landstingets lokaler. Sedan början av -90 talet avsätter konstverksamheten kr varje år till kompletteringsinköp till konst i lokaler där det saknas konst eller där det behövs kompletteringar. Liksom på många andra ställen i Sverige bygger man om och rustar upp befintliga vårdmiljöer. Under senare delen av -90 talet och framåt har nya verksamheter flyttat in och befintliga verksamheter flyttat till andra lokaler p.g.a. behovet av upprustning. I samband med stora renoveringar avsätts 1 % till inköp av framförallt lös konst. Mindre kompletteringar av konst förekommer när avdelningar bygger om eller flyttar. Man köper då in ny konst eller använder konst som finns i Kultur i länets konstlager. Omhängningar av konst görs t.ex. i samband med att avdelningar flyttar, personal byter arbetsrum och i de fall där byggnader utryms. I samband med omflyttningar, ombyggnationer och upprustningar förändras vårdmiljöerna på olika sätt. Det sammanhang där konsten har funnits förändras och det finns behov av förnyelse eller byte av konst. Behovet av förnyelse av konsten har ökat på senare tid och det är många som vänder sig till konstverksamheten. 12 Ann Magnusson

14 5.6. Konst i förråd, äldre verk och avskrivning av konst Idag finns ca 1000 konstverk i det s.k. konstförrådet på Kultur i länet som är tillgänglig för kompletteringar och omhängningar. Enligt konsthandläggarna är konsten av skiftande kvalitet och ålder och stora delar av den har kommit tillbaka i och med omflyttningar och nedläggningar av lokaler. Det finns ett kontinuerligt stort behov av konst och i viss mån kan den konst som kommer tillbaka från förändringar av vårdmiljöer återanvändas. Den konst som passerar konstförrådet används för komplettering i andra lokaler vid t.ex. omflyttningar eller mindre ombyggnationer. Personal och verksamheter bjuds in till visning i samband med val av konst till olika vårdmiljöer. I genomsnitt kommer ett par till flera grupper och enskilda varje vecka. Dessutom finns det ca 1400 konstverk som är urramade. Det kan vara konst med särskilda motiv, i tekniker eller uttryck som av olika anledningar inte lämpar sig för dagens vårdmiljöer. Men av erfarenhet låter konsthandläggarna den urramade konsten ligga i lager eftersom det visar sig att en stor del av denna konst kan få aktualitet igen, ramas om och användas igen. Viss konst går att använda igen medan annan konst helt har förlorat sitt innehåll, värde, slitits eller förstörts. Konstverksamheten beslutar internt om konsten ska avskrivas. I utredningen från 2002 föreslogs att Kultur i länet skulle överlåta eller donera förrådsställd konst till Uppsala konstmuseum. Det gäller den urramade och förrådsställda konst man har i lager och som man anser omöjlig att placera ut. Planering pågår för hur detta ska genomföras Lös konst och fast konst Lös konst innebär konst som köps in direkt från konstnären eller från någon form för konstförmedlare/gallerist ofta i form av målningar, grafiska blad eller mindre skulpturer. Fast konst, beställd konst eller byggnadsanknuten konst innebär konst som konstnären på beställning producerar för en specifik plats eller integrerar i arkitektur. Konstverksamheten köpte tidigare i högre grad in lös konst men på senare år har man fått konst i retur i samband med omflyttningar och nedläggningar och därför inte köpt in lika mycket. Grafik är den konstform som köps in i flest antal. Anledningen är enligt konstkonsulter och konsthandläggare bl.a. den låga kostnaden, den är enkel att placera ut, lätt att variera och uppskattas av brukarna. Lös konst hängs både av konstkonsulter och konsthandläggare. Den skruvas enbart fast med specialskruv i de utrymmen där konsten anses vara extra stöldbegärlig och när det rör sig om enstaka originalverk av stort värde. För övrigt placeras konsten på x-krok el dylikt. Det sker i stort sett inga stölder av konst. 13 Ann Magnusson

15 5.8. Konsthandläggarnas uppdrag det dagliga arbetet Konstinnehavet består av ca konstverk placerade runt om i Uppsala län. Tre konsthandläggare och en konsthandläggare på plustjänst (arbetsmarknadsåtgärd) hanterar konstverksamheten i ca 600 enheter i länet (avdelningar, mottagningar och andra verksamheter i länets sex kommuner). Arbetet med konstnärlig gestaltning enligt 1%-regeln innebär bland annat att konsthandläggaren följer upp och bereder konstärenden, verkställer beslut och fungerar som handläggare i samrådsgrupper för konst i vårdmiljöer. Konsthandläggarna och/eller konstkonsulterna köper in konst och bjuder in konstnärer till uppdrag i dialog med samrådsgrupper för konst. I arbetet ingår bl.a. att placera och omplacera konst, komplettera och göra omhängningar av konst, svara för tillsyn, transporter, ramning, renovering, registrering, avskrivning och fotodokumentation. Samt att utveckla och samordna arbetet med arkitekter och andra konsulter vid byggprojekt i samarbete med Landstingsservice och därigenom driva arbetet med konst i vårdmiljö framåt. I konsthandläggarnas arbetsuppgifter ingår dessutom: o o o o o o o Att kontinuerligt beställa, köpa in och placera ut professionell samtidskonst i vårdmiljöer. Information, visning och samtal om offentlig konst i sjukhusmiljön och i andra sammanhang. Gör ca 20 stycken konstvisningar per år för personal och konstföreningar Delta i nationella och internationella nätverk t.ex. genom att ingå i nätverk för konsthandläggare i Sveriges landsting. Strategiskt utvecklingsarbete av konstverksamheten t.ex. inom området konst, kultur och hälsa och etablera nyare konstformer i vårdmiljö och skapa förutsättningar för konst av tillfällig karaktär. Utveckla former för samarbete kring konsten och kultur i vården verksamheten. Omvärldsbevakning genom att delta i konstdebatten och bevaka utställningar, seminarier, lokalt, nationellt och internationellt. Att anlita och samarbeta med konstkonsulter o o o Kompletteringar av konst vilket innebär hängning och omhängning av konst i befintliga eller nybyggda lokaler. Konstverksamheten gör ca kompletteringar/år sedan Utveckla det Regionala samarbetet och bidra med råd, kunskap, handledning och ekonomiskt bidrag. Initiera, planera och projektera särskilda konstprojekt. o Arbeta med policy frågor, verksamhetsplaner, utforma riktlinjer och följa upp den interna konstpolicyn o o Arbeta upp fastare rutiner i samarbetet med Landstingsservice. Verka för att 1%-regeln tillämpas vid ny- och ombyggnationer Utveckla ett konstpedagogiskt program inom ramen för konstverksamheten 14 Ann Magnusson

16 o o o o Vara sakkunnig rådgivare för samarbetsparter och genomföra utställningar i samarbete med interna och externa aktörer. Arbeta för kompetensutveckling t.ex. öka kunskapen i digitalteknik för kommunikation och dokumentation av konst och miljöer. Övrig hantering: Sköta betalningsrutiner, registrera nyinköpt konst, uppdatera konstregistret kontinuerligt samt sköta underhåll av landstingets bildkonst, Inventera landstingets bildkonstinnehav. Rapportera om konstinnehav till Bildkonst Upphovsrätt Sverige (BUS). Reflektera över genus- och mångfaldsfrågor Exempel på omfattning av arbetsinsatser för konstenheten under Exempel på pågående projekt inom Landstingservice under 2006: Under förstudier ca 10 projekt på Akademiska och ca 10 projekt i övriga länet. Under programskede ca 9 projekt sammanlagt. Under produktion ca 36 projekt på Akademiska och ca 15 projekt i övriga länet. Sammanlagt ca 80 projekt. Av dessa är Konstenheten involverade på något sätt i ca 55 st. Under 2006 färdigställdes ca 15 konstprojekt med inbjudna konstnärer. Man har t.ex. arbetat med ombyggnation av NIVA/NIMA med två uppdrag för konstnärer, glas måleri, mosaik. Ca 20 konstnärer sammanlagt har fått beställningar. Ca 50 kompletteringar och omdispositioner har genomförts med anledning av fuktskadade lokaler. Man genomförde ca 20 visningar av konst i vårdmiljöer för personal och konstföreningar Under 2007 färdigställdes ca 10 beställningsprojekt med inbjudna konstnärer. Påbörjade och pågående är ca 6 projekt. Ca 50 kompletteringar har genomförts. Ca 20 konstvisningar och föredrag för personal och konstföreningar har genomförts Konstbudgeten för 2007 var kr Pengarna fördelades på: Nybyggnationer Ombyggnationer Förhyrningar Komplettering av konst kr kr kr kr Ett antal större projekt kommer att genomföras under de kommande åren bl.a. arbetet med Psykiatrins hus som kommer att generera ca kr till konst under en period av ca 5 år. Det är ett av de mer omfattande projekt som genomförts inom ramarna för konstverksamheten Beställda och inköpta verk inom respektive teknik År 2004 sammanlagt inköpt 320 verk och 28 beställda verk. År 2005 sammanlagt inköpt 531 verk och 13 beställda verk. 15 Ann Magnusson

17 År 2006 sammanlagt inköpt 451 verk och 24 beställda verk. Varav: Måleri 76 verk Grafik 240 verk Teckning 12 verk Skulptur 21 verk Textil 4 verk Konsthantverk 29 verk Keramik 8 verk Fotografi 1 verk Övrigt 7 verk År 2007 sammanlagt inköpt 178 verk och beställt 5 verk Fick under detta år tillbaka mycket konst genom olika omflyttningar därav färre inköp. Inköp: Måleri 47 verk Grafik 121 verk Teckning 1 verk Skulptur 7 verk Textil 1 verk Konsthantverk 1 verk Keramik 0 verk Foto 2 verk Övrigt 0 verk Riktlinjer för konstgrupper vid konstnärlig gestaltning Nya riktlinjer för konstgrupper vid konstnärlig utsmyckning enligt 1%-regeln antogs Redan 1992 beslutade dåvarande Kultur- och folkbildningsnämnden i Uppsala län att avstå från politikermedverkan i arbetsgrupper för konst. I Stockholms läns landsting har man som jämförelse politiska representanter med i alla arbetsgrupper för konst. Nedan följer en beskrivning av den organisation och sammansättning som ligger till grund för arbetet med arbetsgrupper vid konstnärlig gestaltning. En handläggare från kulturförvaltningen fungerar som koordinator för arbetet. I vissa fall vid både större eller mindre projekt kan en konstkonsult fungera som ersättare för konsthandläggaren och självständigt driva arbetet eller fungera som extra resurs i konstgruppen och i föreliggande konstprojekt. Personal i verksamheten, klinik eller motsvarande utser 1-3 representanter till konstgrupper. Beställande förvaltning utser 1-2 representanter. Kultur i länets rekommendation är att konstgruppens storlek ska anpassas till respektive projektet och inte överstiga åtta personer. Konstgruppen ska vara enig för att beslut ska kunna fattas. I enstaka fall om gruppen är oenig kan frågan hänskjutas till kulturnämnden. Man utser en ordförande inom gruppen och handläggaren fungerar som sekreterare. En konstkonsult deltar i de fall där konsthandläggaren inte själv fungerar som konsult. Gruppen arbetar parallellt med byggprojektering och tillsammans med Landstingsservice och övriga konsulter. Konsthandläggaren redovisar till Kulturförvaltningen och lämnar ekonomisk redovisning efter respektive konstprojekts färdigställande. 16 Ann Magnusson

18 5.12. Genus, ålder, mångfald, miljöfrågor Inga riktlinjer finns för att arbeta med genus eller mångfaldsperspektiv och konstverksamheten har inte ett medvetet genus- eller mångfaldsperspektiv vid inköp av konst men frågan diskuteras. Man anser att det är svårt att nå konstnärer med annan kulturbakgrund och att de konstnärliga uttrycken kan vara svåra att presentera på ett pedagogiskt sätt i arbetsgrupperna för konst. I ett samtal med Inger Höjer Aspemyr på Statens konstråd menar hon att mångfaldsfrågan är bred och att den kräver kontinuerlig diskussion och problematisering. Hon nämner några av de erfarenheter som Statens konstråd gjorde i samband med satsningen på portfolioverksamhet under Portfoliovisningen initierades i samband med mångkulturåret 2006 och innebar att projektledare från Konstrådet reste till södra och norra Sverige för att träffa professionella konstnärer och ge dem möjlighet att presentera sitt konstnärskap. Uppmaningen var formulerad som en inbjudan till konstnärer som har erfarenhet i andra kulturer eller arbetar med konst som få har haft möjlighet att ta del av. Konstrådet planerar att fortsätta verksamheten och vidga mångfaldsbegreppet då erfarenheterna från portfoliovisningen varit positiva och lett till samarbete med och framförallt möten med konstnärer som man annars inte har kommit i kontakt med. Dels handlar det enligt Inger Höjer Aspemyr om ett behov av att bredda rekryteringen av konstnärer och aspekterna på hur man ser på konst i offentlig miljö. Men också om att problematisera hur vi bedömer kvalitet utifrån vissa kriterier som fungerar uteslutande för andra, från annan kulturbakgrund eller andra traditioner. Man spred genom portfoliovisningen också kunskap om Statens konstråds verksamhet och insåg värdet av att flytta sig utanför den egna verksamheten och möta konstnärer på andra platser. Konsten som köps till Kultur i länet köps framförallt in utanför länets gränser och huvudsakligen i Stockholmsområdet. Spridningen på inköp från olika åldrar och kön är relativt god. I viss mån har man börjat diskutera miljöfrågor i samband med konsthantering och har t.ex. miljödokument kring hantering och transport av glas, underhåll, val av golvmaterial och källsorterar när man plockar bort konst och ramar ur grafik Policy vid fördelning av budget och konstinsatser Konstverksamheten har delegation att besluta internt och självständigt fördela gällande budget vid ombyggnation, förnyelse, komplettering och yttre gestaltning enligt de bedömningar och slutsatser som görs vid respektive konstprojekt. Konsthandläggarna fördelar projekten mellan varandra och gör vid mer omfattande projekt en konstplan som fungerar som ett arbetsredskap vid respektive konstprojekts genomförande. En konstplan kan sammanfattas som bedömning av ett byggprojekts förutsättningar och förslag till konst. Konsthandläggarna och i viss mån konstkonsulterna väljer ut de platser där man ska göra konstinsatser av något slag och därefter föreslår man konstsatsning. Konstverksamheten följer KRO:s riktlinjer för hur man utformar kontrakt och beställningar för konstnärer. Det finns enligt konsthandläggarna själva ingen direkt rangordning när man fördelar projekt mellan varandra. Det beror på vem som har möjlighet i sin tidplan, att det ska vara jämn fördelning av större och mindre projekt mellan varandra, om ett projekt hänger samman med något annat närliggande projekt eller om projektet ligger inom ett fysikt område eller verksamhetsområde som man arbetat med tidigare. Man rapporterar efterhand till kulturnämnden. Konstverksamheten gör en budgetplan som sträcker sig flera år framåt i tiden och reviderar den i förhållande till hur byggprojekten framskrider eller nya byggprojekt kommer in och samordnar med investeringsplanens lokalförsörjning. Man väljer att i första hand placera konst vid ytor och i sammanhang där det är stor genomströmning. Vid. entréer och utomhus är kostnaderna för konst ofta högre eftersom man i högre grad genomför omfattande konstnärliga verk där. Man väljer som regel bort att placera konst i utrymmen med omfattande tekniska installationer. 17 Ann Magnusson

19 5.14. Registrering av konst Under början av 90-talet överfördes landstingets konstregister till en databas och idag är i stort sett all konst registrerad digitalt. Det rör sig om ca verk fördelade på ca 600 lokaler. Konstregistret har utvecklats genom digitalisering av det stora diabildsmaterial som är en del av landstingets tidigare konstregister. Att digitalisera konstinnehavet har varit ett tidsödande arbete och ansvar och samordning har i huvudsak skötts av en av konsthandläggarna. I stort sett samtliga verk fram till 2005 fanns i ett diabildsregister knutet till pappersformulär där man kunde använda tre olika sökvägar, konstnär, registreringsnummer och avdelning/verksamhet. Idag finns ytterligare sökvägar och arbetet utvecklas ständigt i takt med att arbetet med konst förändras. Upplandsmuseet har genom medel från Accessprogrammet under bearbetat och arkiverat bilder digitalt. Programmen har en viss trubbighet vad gäller sökvägar och struktur men ger goda möjligheter till överblick över landstingets konstinnehav. Numera fotograferas alla nya konstverk digitalt och originalskivorna hanteras av museet enligt rutiner för arkivering av digital information Konst i lokaler som hyrs av externa vårdgivare Idag är frågan om förhyrning av Landstingets lokaler till externa aktörer aktuell. Konstverksamheten har fått i uppdrag att ge förslag till hur konsten i dessa lokaler ska hanteras. Under 2008 gick t.ex. Husläkar- Cityakuten över i extern drift och fler väntar. Vad man vet idag så är det tre vårdcentraler, all mammografi och vissa delar inom psykiatrin som står på tur. Ett förslag på riktlinjer för hantering av landstingets placerade konst vid övergång till upphandlad extern vårdgivare i landstingets ägda eller förhyrda lokaler har tagits fram. Målsättningen är att dessa riktlinjer ska införlivas i de kommande avtalen mellan landstinget och externa vårdgivare när det gäller inventarier och medicinsk utrustning. Kultur i länet föreslår att landstingets placerade konst skall finnas kvar i lokalerna och att den hanteras på samma sätt som i landstingets övriga lokaler och enligt 1%-regeln. Den externa vårdgivaren ska stå för kostnader i samband med vård och underhåll av konsten men eventuella förändringar ska ske i samarbete med Kultur i länet. Kultur i länet ska genomföra regelbundna inventeringar av konsten och återtar eller kompletterar med konst vid lokalförändringar. Kultur i länet föreslår att framtida avtal mellan verksamheterna och landstinget även omfattar den konstnärliga gestaltningen. 6. KONSTKONSULTVERKSAMHETEN Konstverksamheten började använda konsulter under 70-talet. Verksamheten har i stort sett ut som den gör nu sedan 80-talet. Antalet konsulter har varit oförändrat under de senaste tio åren. I dagsläget är fem konsulter engagerade genomförde Kultur i länet tillsammans med NBV, Länsarbetsnämnden och statens konstråds informatör i Uppsala län en utbildning av konstkonsulter. Utbildning omfattade åtta hela dagar fördelade på flera tillfällen. I kursen deltog 24 personer. Exempel på i vilken omfattning man anlitat konstkonsulter: (En heltidstjänst är ca 1600 timmar på ett år.) 2005 ca timmar 2006 ca timma 2007 ca 730 timmar Under hösten 2007 har konsthandläggarna diskuterat en förändring av arbetsfördelning mellan konsthandläggare och konstkonsulter. Man har beslutat att ta in fler och nya konsulter och uppdraget för konsulterna ska få en större enhetlighet och tydlighet. Man ska erbjuda fortbildning och gemensamma möten. Målet är att konstkonsulterna ska arbeta mer självständigt. Konsthandläggarna ger uppdrag till konsulter i den omfattning de bedömer att det behövs i respektive projekt. Det är främst i anslutning till större projekt eller vid hjälp med omhängningar och kompletteringar som man använt sig av de konsulter som varit verksamma under senare år. Två av de tidigare konsulterna har 18 Ann Magnusson

20 tidigare varit verksamma hos Stockholms läns landsting, därefter varit verksamma hos Kultur i länet men arbetar nu som projektledare för Statens konstråd. Uppdraget för konsulterna är att bidra till att skapa så goda miljöer som möjligt inom befintliga tidsramar och budget, föreslå konstnärer för uppdrag, göra omhängningar, kompletteringar och inköp m.m. Arbetet utförs i samråd med konsthandläggare i respektive projekt och i s.k. konstgrupper som sätts samman vid omfattande projekt. Konsulterna tas in vid omhängningar, kompletteringar och i konstprojekt där man har en budget på ca kr men även vid enstaka mindre uppdrag. Vid mindre projekt arbetar konstkonsulten i direkt kontakt med några representanter för en avdelning eller en enhet. Reflektion Konstverksamheten talar om bristen på tid för omvärldsorientering och behovet av att aktualisera kontakten med samtidskonsten och de förändringar som pågår inom konstvärlden i förhållande till både ideologisk och teknisk utveckling. De ger uttryck för ett behov att problematisera och reflektera över valet av konst och konstnärer och sättet att arbeta med konst i vårdmiljö. Idag hanteras uppdraget inom konstverksamheten något olika beroende på respektive personals intresse och drivkrafter. Risken är att man inom Konstverksamheten har en hög ambitionsnivå i förhållande till vad som är rimligt utifrån den kapacitet man har i form av tid och personalstyrka. Det finns behov av att reflektera över och utvärdera vad som är viktigt att prioritera och för vem. Å ena sidan har konstverksamheten inte arbetat med särskilt omfattande konstprojekt under senare år men det löpande arbetet med mindre 1%-projekt och kompletteringar av lös konst slukar tid. Konsthandläggarna ger uttryck för ett starkt behov av förstärkning och förändring av arbetsrutiner framförallt i arbetet med mindre 1%-projekt och kompletteringar av konst. Tidsramarna är ofta snäva, ekonomin och lokalernas utformning styr i de fall där man arbetar med inköp av konst eller omhängning och komplettering av konst i befintliga miljöer. Vid nybyggnationer och ombyggnationer arbetar Kultur i länet i samarbete med Landstingsservice för att få relevant information om vad som byggs nytt eller byggs om och för att konst ska ingå i byggprocessen och värderas som en del av övriga funktioner i vårdmiljö. Verksamhetsplanering är ett komplext arbete och det finns flera olika värden och värdeskalor att hantera samtidigt. Inom konstverksamheten ger man överlag uttryck för att planeringsverktygen ger stöd åt det dagliga arbetet. Men risken är att det på sikt uppenbaras ett glapp mellan den typ av styroch uppföljningstermer som man idag försöker överföra på konst- och kulturverksamheter genom att jämställa dem med verksamheter där resultat och mätbarhet är uppenbara värdemätare. Det handlar t.ex. om verksamhetsmål, verksamhetsbeskrivningar, riktlinjer, resultatredovisningar och budgeteringsunderlag som skiftande former för konst- och kulturverksamhet försöker pressa in sig under men där det förmodligen skulle löna sig mer att undersöka andra former för bedömbarhet. Åren som redovisas i denna utredning är någorlunda representativa för i vilken omfattning olika konstnärliga tekniker köps in. Inköpen ska ses mot bakgrund av att man anser att det är personalen i dialog med konstverksamheten som avgör vad som ska köpas in eller beställas men det är konsthandläggarna eller konsulterna som tar fram förslag på konst till respektive projekt. Konsten väljs då utifrån olika parametrar som t.ex. vilken typ av konst man tror ska fungera väl i ett visst projekt, om det finns möjligheter att föra in andra tekniker t.ex. ljuskonst eller utveckla olika konstnärliga uttryck på nytt sätt. I varje konstprojekt möter handläggare och konsulter en ny situation där man undersöker hur man ska hantera gruppen konstpedagogiskt och var gränserna går för vilken slags samtidkonst man kan introducera och få gruppen att acceptera. Man strävar efter en slags koncensus och för att utvidga gruppernas konstsyn. Av de inköp som redovisats under kan man dra slutsatsen att det är vissa tekniker som är klart underrepresenterade. Det är framförallt grafiska blad som köps in och som nämnts ovan är grafisk konst förhållandevis billig, lättillgänglig och lättplacerad. Man menar att nya konstnärliga 19 Ann Magnusson