Våld i nära relationer

Transkript

1 1 Våld i nära relationer En kartläggning av hur olika myndigheter och andra aktörer i Västernorrlands län arbetar med våld i nära relationer 2012 Länsstyrelsen Västernorrland Rapport

2 Länsstyrelsen Västernorrland ISSN X 2

3 3 Dnr Förord Våld i nära relationer är ett samhälls- och jämställdhetsproblem som förorsakar de våldsutsatta och deras närstående stort lidande. Våldet innebär också konsekvenser för samhället genom omfattande kostnader för stat, landsting, kommun och arbetsgivare. Det är svårt att få en tydlig bild av våldets omfattning eftersom våld i stor utsträckning är ett dolt problem, vilket innebär att heltäckande statistik saknas. Enligt Brottsförebyggande rådet anmäls uppskattningsvis vart tredje fall till polisen. Under 2010 mottog polismyndigheten i Västernorrland 342 anmälningar om våld mot kvinnor i nära relation och 385 anmälningar gällande våld mot barn. Antalet anmälda fall av grov kvinnofridskränkning uppgick till 66. Under året bodde 95 kvinnor och 79 barn för kortare eller längre tid på länets kvinnojourer. Detta ger en fingervisning om hur många människor som lever med våld i Västernorrlands län. Länsstyrelsen har ett uppdrag att i länet stödja samordningen av insatser som syftar till att motverka mäns våld mot kvinnor, att barn bevittnar våld, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Länsstyrelserna ska också samverka med relevanta myndigheter och bör främja utbyte av kunskap och goda erfarenheter med berörda aktörer. Länsstyrelsen i Västernorrlands län önskar att på ett mer systematiskt sätt arbeta med frågan om våld i nära relationer och behöver med anledning av detta en kunskapsbaserad grund att stå på. Länsstyrelsens förhoppning är att kunna initiera en länsgemensam strategi för de aktörer som arbetar med våld i nära relationer. Denna kartläggning utgör ett kunskapsunderlag i det fortsatta arbetet och kan ses som ett första steg i riktning mot utökad samverkan. Kartläggningen, som har genomförts av Ulrika Ekebro, Ekebro Utveckling, visar att det pågår mycket utvecklingsarbete gällande hur olika aktörer arbetar med våld i nära relationer. Samtidigt återstår en hel del arbete innan vi med fog kan säga att alla våldsutsatta, oavsett kön, ålder, etnicitet, sexuell läggning och livssituation, får likvärdigt och tillräckligt stöd i vårt län. Kartläggningen tydliggör att det finns ett stort behov av ökad kunskap och fortsatt utvecklingsarbete inom och mellan de ansvariga myndigheterna; kommunernas socialtjänst, polis- och åklagare, kriminalvården, hälsooch sjukvården samt Länsstyrelsen. De ideella aktörerna, inte minst kvinnojourerna, är ett viktigt komplement. Berörda myndigheter har alla ett gemensamt ansvar för att upptäcka, förebygga och bekämpa våld i nära relationer i Västernorrland samt att säkerställa att utsatta personer får det stöd de behöver. Bo Källstrand Landshövding

4 4

5 5 Sammanfattning Kartläggningen har genomförts genom intervjuer med företrädare för länets socialtjänster, kvinnojourer, Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten, kriminalvården samt Manscentrum och en av länets brottsofferjourer. Västernorrlands län består av sju kommuner. I samtliga kommuner finns policydokument, handlingsplan eller liknande inom socialnämndernas enheter för individ- och familjeomsorg (IFO). Handlingsplaner saknas inom äldreomsorg och inom omsorgen om funktionshindrade. Det stöd som kan erbjudas till personer som drabbas av våld i nära relationer varierar något. I tre av kommunerna, Härnösand, Sundsvall och Örnsköldsvik, finns specialiserade funktioner för arbete med våldsutsatta kvinnor och barn. I Sundsvall finns verksamheten Stödcentrum, som är en samverkansform mellan socialtjänst, landsting, polis och åklagare gällande våldsutsatta barn. Riktade insatser till våldsutövare finns endast i Örnsköldsvik, men planeras även i övriga kommuner. Landstinget Västernorrland har under 2011 utarbetat ett nytt vårdprogram gällande våld i nära relationer och en reviderad policy kommer inom kort att fastslås av landstinget. En intern kartläggning 2010 drog bl a slutsatsen att personalen inte är tränad på att identifiera våldsutsatthet. Som gott exempel lyfts Sollefteå sjukhus, som arbetat aktivt med frågor om våldsutsatthet. Den grupp som arbetat fram vårdprogrammet anser att våld är ett stort folkhälsoproblem som landstinget behöver arbeta med. Våld i nära relationer är ett av fem nationellt prioriterade mål för polismyndighetens arbete. En följd av detta är att det under den senaste femårsperioden har skett en påtaglig utveckling av det arbete polisen i Västernorrland bedriver gällande våld i nära relationer. En personsäkerhetsenhet har upprättats med syfte att ge trygghet och utökat stöd till våldsutsatta personer under rättsprocessen. Polisen arbetar aktivt för att utveckla hot- och riskbedömningar samt för att förkorta handläggningstiderna, inte minst gällande barnärenden. Det finns en barnrotel för barn som utsatts för grova brott och merparten av alla barnförhör i länet genomförs på Stödcentrum i Sundsvall. Åklagarkammaren i Sundsvall har sedan 2010 ingått i ett projekt för att utveckla arbetet med brott i nära relationer och sexualbrott. Det förändrade arbetssättet har bl a inneburit ökat tempo i handläggningsprocessen, men också mer aktiva åtgärder för att trygga den våldsutsatta. Arbetet med våldsutsatta barn har förbättrats, även om det fortfarande finns anledning att utveckla barnperspektivet. Kriminalvården har under genomfört en omfattande satsning på sexualbrottsdömda män eller män dömda för våld i en nära relation. Såväl på Saltviksanstalten som inom frivården i länet genomförs behandlingsprogrammen IDAP, för personer som dömts för partnervåld, och ROS, för personer dömda för sexuella övergrepp. På Saltviksanstalten finns sedan 2010 ett utvecklingsprojekt avseende brottsoffersluss, d v s fördjupat arbete med brottsoffer, förövare och övriga parter under förövarens tid på anstalt. I Västernorrlands län finns fem kvinnojourer, Härnösand, Kramfors, Sollefteå Sundsvall och Örnsköldsvik. De kan erbjuda olika former av stöd samt skyddat boende

6 6 för våldsutsatta kvinnor och för deras barn. Samtliga utom kvinnojouren i Sollefteå har anställda, som helt eller delvis finansieras via statliga utvecklingsmedel. I samtliga kommuner finns ideella brottsofferjourer. I kartläggningen har Brottsofferjouren Sundsvall-Medelpad intervjuats i egenskap av länets största brottsofferjour. Manscentrum i Sundsvall, som är länets enda mansjour, genomgår för närvarande ett omställningsarbete som beskrivs i termer av nystart. En positiv iakttagelser är att alla intervjuade aktörer bedriver någon form av utvecklingsarbete gällande våld i nära relationer. Identifierade framgångsfaktorer för att uppnå gott resultat är bl a strukturerad samverkan, erfarenhetsutbyte och kontaktpersoner hos varje aktör. Ökat brottsofferperspektiv inom rättsväsendet har lett till att våldsutsatta personer får bättre skydd och stöd under rättsprocessen. Den ideella sektorn är ett betydelsefullt komplement och kvinnojourernas betydelse framhålls av samtliga socialtjänster. Som prioriterade utvecklingsområden har kartläggningen identifierat följande: Våld i nära relationer måste synliggöras och i högre utsträckning aktualiseras på de nivåer i samhället där beslut om resurser fattas, d v s hos länets politiker och beslutsfattare. Intensifierat arbetet för att utveckla förmågan hos länets aktörer att uppmärkssamma våldsutsatta barn och vuxna. Särskilt sårbara och/eller dolda grupper är äldre och funktionsnedsatta kvinnor, kvinnor med missbruksproblem och personer med utländsk bakgrund, bl a romska kvinnor och kvinnor som har kommit till Sverige för att leva ihop med en man. Ökat barnperspektiv hos hela kedjan av aktörer och förbättrad kunskap om den utsatthet det innebär för ett barn att leva i familjesystem präglade av våld. Likvärdigt och tillräckligt stöd, på kort och lång sikt, till våldsutsatta vuxna och barn i hela länet. Insatser för våldsutövare i hela länet. Långsiktig och trygg finansiering av kvinnojourernas verksamhet, liksom stöd till övrig ideell verksamhet. Kompetensutveckling, såväl basutbildning som kontinuerlig påfyllning och utveckling av spetskompetens. Förebyggande insatser. Ökad samverkan bland länets aktörer, bl a gällande kompetensutveckling och samordning av insatser. Utredarens slutsats är att det finns såväl behov av, som förutsättningar för, utökad samverkan på en länsövergripande nivå. Länsstyrelsen kan med fördel ta initiativ till övergripande myndighetssamverkan. Viktiga förutsättningar för att samverkan ska få effekt och upplevas som meningsfull är att samverkan sker på ett sätt som är funktionellt, effektivt och förankrat på ledande nivå inom de olika organisationerna

7 7 Innehållsförteckning 1. Bakgrund... 9 Länsstyrelsens uppdrag... 9 Definition av våld i nära relationer Syfte och metod Statistik Socialtjänsten i länets kommuner Översikt gällande insatser i länet Härnösands kommun Kramfors kommun Sollefteå kommun Sundsvalls kommun Timrå kommun Ånge kommun Örnsköldsviks kommun Nätverket för våld i nära relationer Västernorrlands läns landsting Landstingets övergripande arbete Psykiatri Primärvård Akutmottagningen Sollefteå sjukhus Behandlingsverksamheten Manfred Polismyndigheten i Västernorrlands län Åklagarmyndigheten Kriminalvården Kriminalvård och frivård Frivårdens programverksamhet IDAP Saltviksanstalten brottsoffersluss Kvinnojourerna Kvinnojouren i Härnösand Kvinnogemenskap i Kramfors Kvinnojouren i Sollefteå Kvinnogemenskap i Sundsvall Kvinnogemenskap i Örnsköldsvik Brottsofferjour Mansjour/manscentrum Framgångsfaktorer och positiva iakttagelser Strukturerad samverkan, kontaktpersoner och erfarenhetsutbyte Ökat brottsofferperspektiv och snabbare handläggning inom rättsväsendet Ideella sektorn är ett betydelsefullt komplement Identifierade utvecklingsområden Att sätta frågan om våld på agendan hos länets politiker och beslutsfattare... 90

8 8 Uppmärksamma våldsutsatthet Utveckla arbetet med särskilt sårbara och/eller dolda grupper Våldsutsatta barns situation Kompetensutveckling Statistik Stöd till våldsutsatta Finansiering av kvinnojourerna och övriga ideella verksamheter Insatser för våldsutövare Förebyggande insatser Samverkan lokalt och regionalt Förutsättningar för utökad länssamverkan Förkortningar och ordförklaringar... 99

9 9 1. Bakgrund Länsstyrelsens uppdrag Till länsstyrelserna uppdrag hör att samordna olika samhällsintressen inom myndighetens ansvarsområde utifrån ett statligt helhetsperspektiv. Länsstyrelsen har, utifrån regeringens handlingsplaner och regleringsbrevet, uppdrag att i länet stödja samordningen av insatser som syftar till att motverka mäns våld mot kvinnor, att barn bevittnar våld, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Länsstyrelserna ska också samverka med relevanta myndigheter och bör främja utbyte av kunskap och goda erfarenheter med berörda aktörer. Syftet är att stödja den samordning och samverkan som pågår eller att driva på och få till stånd samordning där sådan inte fungerar tillfredställande. Viktiga aktörer kan bland annat finnas inom rättsväsendet, hälso- och sjukvården, socialtjänsten och bland ideella organisationer. Länsstyrelsen har under perioden 2006 till 2011 haft i uppdrag att fördela de utvecklingsmedel regeringen har fattat beslut om. Regeringens övergripande mål är att det stöd och den hjälp utsatta behöver ska finnas i alla kommuner, stödet ska förstärkas och kvalitetsutvecklas för att bli mer målinriktat, strukturerat och samordnat samt att kvinnojours- och/eller brottsofferjoursverksamhet ska stärkas. Definition av våld i nära relationer Våld i nära relationer är den term som genomgående har använts i denna kartläggning, för att inkludera alla former av våld som vuxna och barn utsätts för av någon närstående. Både svensk och internationell forskning visar att grovt och upprepat våld inklusive dödligt våld i heterosexuella parrelationer i de flesta fall handlar om en mans våld mot en kvinna. Forskningen visar dock att även kvinnor i samkönade parrelationer, samt hetero- och homosexuella män utsätts för våld av sina partner och andra familjemedlemmar. Deklarationen om avskaffandet av våld mot kvinnor antogs av FN Där definieras våld mot kvinnor som: "Varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, samt hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet." 2. Syfte och metod Kartläggningens har genomförts av Ulrika Ekebro, Ekebro Utveckling, på uppdrag av länsstyrelsen. Syftet är att ge en bild av det arbete som bedrivs av olika myndigheter och organisationer när det gäller våld i nära relationer i Västernorrlands län. Kartläggningen ska förutom att identifiera aktörer och beskriva deras arbetssätt, också svara på vilka styrdokument som finns, vilken samverkan som sker, vad som saknas och vilka områden som berörda aktörer anser är mest prioriterade för att utveckla arbetet med kvinnor, män och barn som lever med våld i nära relationer.

10 10 Kartläggningen har genomförts genom intervjuer med verksamhetsföreträdare för de aktörer som har identifierats av en styrgrupp bestående av representanter för länsstyrelsen och Kommunförbundet i Västernorrland. Myndighetschef eller motsvarande har kontaktats och utsett personer att intervjua. Kompletterande information har fåtts via dokumentstudier. Intervjufrågorna har utarbetats i samverkan mellan utredaren och styrgruppen, med utgångspunkt i syftet och länsstyrelsen uppdrag. Den information som framkommit i kartläggningen har analyserats utifrån de frågeställningar som ingick i uppdraget, bl a: Finns behov av utökad myndighetssamverkan kring kvinnor som utsatts för våld? Vilka utvecklingsområden kan identifieras och hur kan utvecklingsbehov prioriteras? Vilka framgångsfaktorer finns? Utredarens slutsatser redovisas i avsnitten Identifierade framgångsfaktorer och positiva iakttagelser, Identifierade utvecklingsområden samt Förutsättningar för utökad länssamverkan. 3. Statistik Brottsförebyggande rådet, Brå, ansvarar för den officiella kriminalstatistiken i Sverige. Här presenteras antalet anmälda brott i Västernorrland Misshandel mot barn. Gärningspersonen bekant med offret. Misshandel mot flicka 0 6 år 29 Misshandel mot pojke 0 6 år 44 Misshandel mot flicka 7 14 år 51 Misshandel mot pojke 7 14 år 120 Misshandel mot flicka år 66 Misshandel mot pojke år 75 SUMMA misshandel mot barn 385 Misshandel mot vuxna. Gärningsperson i nära relation med offret*. Misshandel mot kvinna 18 år eller äldre 342 Misshandel mot man 18 år eller äldre 86 *Offret och gärningspersonen är eller har varit gifta eller sammanboende under äktenskapsliknande förhållanden eller har gemensamma barn utan att bo tillsammans. Fridskränkning* Grov kvinnofridskränkning** 66 Grov fridskränkning av flicka under Grov fridskränkning av pojke under 18 9 Grov fridskränkning av kvinna över 18 4 Grov fridskränkning av man över 18 2 *Brottsliga gärningar mot en närstående eller tidigare närstående person som utgör led i en upprepad

11 11 kränkning av personens integritet, ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. ** Fridskränkning som har begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden. Människohandel. Köp av sexuella tjänster etc Människohandel för sexuella ändamål 0" Människohandel för annat än sexuella ändamål 1" Kontakt med barn i sexuellt syfte, s k "grooming" 3" Utnyttjande av barn under 18 år för sexuell 7" posering, inkl grov Köp av sexuell handling av barn under 18 år 5" Köp av sexuell tjänst 3" Koppleri, grovt koppleri 4" 4. Socialtjänsten i länets kommuner Översikt gällande insatser i länet Under våren 2011 genomförde Kommunförbundet Västernorrland tillsammans med socialtjänsternas nätverk för våld i nära relationer en sammanställning gällande vilka insatser som länets kommuner kan erbjuda våldsutsatta barn och vuxna samt våldsutövande män. Resultatet redovisas i figurerna nedan. Våldsutsatta vuxna I länets kommuner finns följande insatser som riktas mot våldsutsatta vuxna, vanligtvis men inte enbart kvinnor. Grön markering betyder att insatsen tillhandahålls av en person/funktion som är specialiserad inom området, t ex särskild rådgivare gällande våld i nära relationer. Gul markering betyder att stödet inte har särskild inriktning mot våld utan ges inom den ordinarie organisationen, t ex av socialsekreterare. Röd markering betyder att insats saknas. " """"""""""""""""""""""""""""""""""""""""" KOMMUN" " INSATS" Härnösand" Kramfors" Sollefteå" Sundsvall" Timrå" Ånge" Örnsköldsvik" Rådgivande"samtal" " krissamtal" X" X" X" X" X" X" X" Enskilda"samtal" " bearbetande" X" X" X" X" X" L" X" Gruppsamtal" " bearbetande"" L" L" L" L" L" L" X" HVB" "i"kommunens"regi" X" L" L" X" L" L" L"

12 12 Jourlägenhet" " kommunens"regi" L" L" X" L" L" X" L" Våldsutsatta barn I länets kommuner finns följande insatser som riktas mot barn som lever i familjer där det förekommer våld. Grön markering betyder att insatsen är speciellt anpassad till målgruppen. Gul markering betyder insats som är mer generell, men berör området våld. Vit markering betyder att tjänsten inte finns inom den egna organisationen, men att det finns tillgång. Röd markering betyder att insats saknas. """"""""""""""""""""""""""""""""""""""""" KOMMUN" " INSATS" Härnösand" Kramfors" Sollefteå" Sundsvall" Timrå" Ånge" Örnsköldsvik" Enskilda"samtal" "Trappan" X" L" X" X" X" L" X" Gruppsamtal" "Trappan" L" L" L" L" L" L" X" Gruppsamtal" "BIM" X" X" X" X" X" x" X" " Föräldrastödssamtal" (indirekt"stöd"till"våldsutsatta" barn)" X" X" Våldsutövare I länets kommuner finns följande insatser som riktas mot våldsutövande vuxna. Grön markering betyder att insatsen tillhandahålls av en person/funktion som är specialiserad inom området, t ex särskild rådgivare gällande våld i nära relationer. Gul markering betyder att stödet ges inom den ordinarie organisationen, t ex av socialsekreterare. Röd markering betyder att insats saknas. X" X" X" X" X" """"""""""""""""""""""""""""""""""""""""" KOMMUN" " INSATS" Härnösand" Kramfors" Sollefteå" Sundsvall" Timrå" Ånge" Örnsköldsvik" Enskilda"samtal" " behandlande" L" L" L" L" L" L" X" Gruppsamtal" " behandlande" L" L" L" L" L" L" X" Allmänt"rådgivande"samtal" X" L" X" Sammanfattning gällande kommunal verksamhet i Västernorrland X" X" x" X"

13 13 I Härnösand, Sundsvall och Örnsköldsvik finns specialiserade funktioner för arbete med våldsutsatta kvinnor och barn, d v s att det bedrivs riktad verksamhet och finns spetskompetens. Gruppverksamhet gällande barn som lever i missbruk finns i samtliga kommuner och våld är ett tema som tas upp i dessa grupper. I alla kommuner utom två kan barn och unga erbjudas samtal utifrån Trappan, en metod för krisstöd till barn som bevittnat våld. Endast Örnsköldsvik har riktade grupper till barn som lever i familjer där det förekommer våld. Tillgång till skyddade boenden i någon form finns i samtliga kommuner. Socialtjänsten i Sundsvall har genom Stödcentrum både möjlighet till medhörning vid förhör och specifika samverkansmöten gällande våldsutsatta vuxna och barn. 163 barn var aktuella på Stödcentrum under Sedan kartläggningen genomfördes under våren 2011 har även övriga kommuner i länet, utom Örnsköldsvik, tecknat avtal gällande Stödcentrum. Örnsköldsvik är också den enda kommun som bedriver verksamhet för förövare. Det sker enligt den norska metoden Alternativ till våld (ATV). Riktade insatser för förövare saknas helt i övriga kommuner, men representanter för samtliga kommuner har under januari 2012 deltagit i en veckolång utbildning i ATV under ledning av norske psykologen Per Isdal. (Källa: Kommunförbundet Västernorrlands kartläggning 2011 samt Stödcentrums statistik 2010) Härnösands kommun Intervju med Solbritt Höglund, enhetschef försörjningsstöd och vuxen, Barbro Ekevärn, enhetschef barn och familj, Lotta Losäter, kvinnofridssamordnare och Per Hägglund, samordnare för anhörigstöd. Våld i nära relationer, prostitution/människohandel och hedersvåld Individ- och familjeomsorgsförvaltningen (IFO) kommer frekvent i kontakt med våld i nära relationer. Det förs statistik för de som får någon form av insats med anledning av våldsutsatthet, t ex boende på kvinnojour, stödkontakt med kvinnofridssamordnare eller deltagande i kvinnogrupp var det 45 ärenden. Statistiken är inte heltäckande, vilket innebär att antalet våldsutsatta är fler. Under 2011 registrerades 28 anmälningar om oro för barn utifrån våld i familjen. Inom vård och omsorgsförvaltningen finns ingen statistik, men Per Hägglund menar att det förekommer såväl våld som sexuella övergrepp och det skulle behöva uppmärksammas mycket, mycket mer. Det förekommer både att anhöriga utsätts för hot eller våld av den sjuke och vise versa. Ungefär en fjärdedel av alla anhöriga uppger på direkt fråga att det förekommit någon form av hot eller övergrepp. Hedersrelaterat våld är relativt vanligt på IFO. Uppskattningsvis vart fjärde ärende som rör våld i nära relationer har koppling till hedersproblematik. På vuxenenheten finns i stort sett alltid något pågående ärende. Det kan handla om gymnasietjejer som klockas när de ska gå hem från skolan och lever under hot att bli bortgifta eller äldre kvinnor med eller utan barn. Barbro Ekevärn menar att det gällande ungdomar är en svår gränsdragning att definiera vad som är hedersrelaterat och vad som är tonårskonflikter eller

14 14 uppfostringsproblematik. Ofta sker samråd med polisen för att bedöma vad som är vad. När det väl konstateras att någon är utsatt för hedersrelaterat tvång eller våld blir det oftast rätt omfattande handläggning. När det gäller prostitution/människohandel menar de intervjuade att det är en fråga om var man drar gränsen. Ingen kommer till socialtjänsten och ber om hjälp med anledning av prostitution, däremot har socialtjänsten vetskap om ett antal kvinnor i åldrarna år som återkommande säljer sig för att få narkotika eller en sängplats. Unga flickor som poserar framför webkamera är inte heller ovanligt. Enheten för försörjningsstöd kommer ett par, tre gånger årligen i kontakt med utländska kvinnor som kommit till Sverige för att leva ihop med en man och som söker sig till socialtjänsten då de vill separera. Många gånger har den utländska kvinnan lovats guld och gröna skogar, men i stället blivit förtryckt och utsatt på olika sätt. Socialtjänsten har kännedom om vissa män som återkommande tar hit nya kvinnor och det förekommer i alla samhällsskikt. Arbetssätt Inom Individ- och familjeomsorgen finns sedan 2010 en handlingsplan för våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Det har gjorts stora ansträngningar för att implementera handlingsplanen i alla delar av myndighetsutövningen och den är väl känd bland personalen. En revidering kommer att ske i februari På enheten för försörjningsstöd finns en särskild handläggare som handlägger ansökningar rörande våldsutsatta kvinnor och dessa ärenden handläggs snabbt. Generellt finns en god intern samverkan i enskilda ärenden. Kvinnofridssamordnaren kontaktas i ett tidigt skede såväl när kvinnan aktualiseras inom försörjningsstöd, som när ett ärende rörande våld i nära relationer inkommer på barn- och familj. Kvinnofridssamordnaren Lotta Losäter menar att det blir så mycket bättre de gånger hon redan i samband med förhandsbedömning om barnavårdsutredning ska inledas kan vara med och informera om det stöd som hon kan erbjuda. Mottagningsgruppen är också bra på att motivera enskilda till kontakt med Kvinnofridssamordnaren. Stödet omfattar främst akut praktisk hjälp och krisstöd. Individ- och familjeomsorgen i Härnösand kan även erbjuda deltagande i Kvinnogrupp, som är ett öppenvårdsprogram som bland annat omfattar teman som skuld och skam. Denna insats kommer i ett senare skede i processen, när kvinnan har tagit sig ur den akuta fasen och befinner sig i trygghet. Per Hägglund tror att det är skiljer sig mellan olika handläggare inom äldreomsorgen i vilken utsträckning frågan om våld ställs. De gånger våld aktualiseras löses frågan förmodligen olika från gång till gång. Kvinnofridssamordnaren har träffat biståndshandläggarna inom omsorgen om psykiskt funktionshindrade, men från äldreomsorgen har det inte funnits intresse. Det har förekommit att hemtjänsten har uppmärksammat våldsutsatthet bland vårdtagare och då kontaktat IFO. Det finns även tillfällen då äldreomsorgen gjort polisanmälan, t ex då socialtjänsten via anhöriga fått kännedom om att en dement kvinna blivit slagen av sin man. De intervjuades samlade uppfattning är att äldreomsorgen inte hanterar våld i nära relationer tillräckligt bra och att det saknas beredskap för att uppmärksamma våldsutsatthet. Hemtjänstpersonal ser sig generellt inte som socialarbetare, vilket de per definition är genom sin anställning inom socialförvaltningen. Man måste kunna fiska lite, menar Per Hägglund. Det finns rutiner för att hantera hot och våld mot personalen, men inte rutiner eller styrdokument för äldres våldsutsatthet, vilket är en brist. Det är ett organisationsproblem att våld inte uppmärksammas, för hot och våld upphör inte för att man blir gammal.

15 15 Per Hägglund beskriver att det inte är lätt att få anhöriga till dementa att berätta om den sjuke slår eller utsätter dem för annat våld. Det är viktigt att informera om att det är en del av sjukdomsbilden och att det finns åtgärder att vidta t ex medicinering. Polisanmälningar görs inte per automatik, utan viktigare är att hjälpa den sjuke med läkarkontakt och stötta den anhörige. Stödet till anhöriga avser information och samtalsstöd, att hjälpa den anhörige att hitta ett förhållningssätt och i förlängningen att se att man inte har omsorgsansvar till vilket pris som helst. Det är viktigt att tydliggöra att kommunen har det yttersta ansvaret och det händer att socialtjänsten ser till att den våldsbenägne får annat boende. Per Hägglund betonar vikten av att följa upp hur det går och träffa våldsutsatta anhöriga flera gånger. Det förekommer att främst kvinnor råkar riktigt illa ut, men lojaliteten med den sjuke är ofta stor. Även sexuell utsatthet förekommer, vilket är ännu svårare att tala om och därmed mycket viktigt att socialtjänsten vågar ta upp ämnet på ett konkret sätt. Likväl som avsaknad av närhet kan vara ett problem så kan påtvingad närhet vara det. Systematisk screening och riskbedömningar Per Hägglund som anhörigsamordnare frågar alltid anhöriga om övergrepp. Det finns på checklistan, men sker inte enligt någon särskild struktur eller metod. Inom socialtjänsten i övrigt sker ingen systematisk screening, men den allmänna uppfattningen är att frågan om våld ställs allt oftare inom IFOs olika enheter. Inom barn- och familj görs bedömningar om barnets behov av skydd och stöd. Polisen gör risk- och skyddsbedömningar utifrån SARA (Spousal Assult Risk Assessment Guide) och PATRIARK (instrument för bedömning av risk för hedersrelaterat våld). Så bör det även fortsättningsvis vara, menar de intervjuade, även om perspektivet med risker och skyddsbehov finns med hos IFOs handläggare. Lika villkor De intervjuade upplever inte att det finns någon skillnad gällande hur olika grupper bemöts inom socialtjänsten. Inom IFO har arbetet med hbt-frågor getts utrymme. Som tidigare nämnts finns risken att äldre våldsutsatta inte uppmärksammas, men när de väl uppmärksammas ges stöd. Per Hägglund menar att äldre män som utsätts för våld eller sexuellt tvång av kvinnor kan vara den mest dolda gruppen av alla, eftersom det är ett ännu större tabu. Romska kvinnor lyfts som en grupp som är svåra att hitta lösningar för, eftersom de inte tas emot av alla kvinnojourer. Missbrukande kvinnor kan heller inte erbjudas boende på kvinnojour, liksom vanligtvis inte heller kvinnor med vissa funktionsnedsättningar. Barn När barn som utsatts för eller bevittnat våld kommer till socialtjänstens kännedom utreds deras behov på sedvanligt sätt utifrån bestämmelserna i Socialtjänstlagen. Trappan-samtal kan erbjudas barnen och hela familjer kan erbjudas stöd inom öppenvårdsverksamheten Kompassen. Från 1 januari 2012 formaliseras samarbetet med Stödcentrum i Sundsvall gällande våldsutsatta barn, men i praktiken blir skillnaden inte så stor eftersom alla barnförhör även tidigare hölls där. Samarbetet med polisen är gott när det gäller barn som berörs av brottsutredningar och ska polisförhöras. Väntetiderna för polisförhör är långa, även om situationen har förbättrats något. Polisen anmäler inte alltid oro för barn till socialtjänsten när de agerat i samband med

16 16 s k lägenhetsbråk och det kan ibland dröja flera månader innan rapporterna når socialtjänsten. De intervjuade önskar att polisen skulle ringa socialjouren mycket oftare när det är bråk i familjer så att socialtjänsten skulle kunna gripa in i det akuta skeendet. Förståelsen för vad våld i familjen innebär för barn är personberoende; vissa poliser anmäler oro snabbt, medan andra inte gör det. Mottagningsenheten brukar ibland ringa upp polisen och efterfråga rapporter när det framkommer i lokalpressen att polisen gjort ingripanden i familjer. Ibland har det visat sig att polisen har skjutsat våldsutsatta kvinnor och deras barn till någon anhörig och därmed tycker att problemet är löst, medan socialtjänsten understryker att anmälningsplikten gäller även sådana situationer eftersom barnen kan ha behov av ytterligare skydd eller stöd. Socialtjänsten har under åren haft upprepade möten med polisen gällande anmälningsplikt och barnperspektiv, men brister förekommer fortfarande. Hälso- och sjukvården gör generellt väldigt få anmälningar om oro för barn. Anmälningar gällande våldsutsatthet eller barn som bevittnat våld förekommer i princip inte alls. Samverkan I Härnösand finns en Kvinnofridsgrupp som träffas två gånger årligen, med representanter för socialtjänst, polis, gymnasieskolan, BVC/MVC och kvinnojour. Samtliga representanter kommer från den operativa nivån inom respektive verksamhet. Tanken med samverkan är god, eftersom samverkan är A och O, men Lotta Losäters uppfattning är att det behövs tydligare struktur och syfte med vad mötena ska användas till. Den stora fördelen är att deltagarna får kännedom om varandra och varandras arbetssätt. Ett annat samverkansforum är övergreppsgruppen, som träffas fyra gånger årligen och består av chefer från polisen, socialtjänsten och BUP. Mötena är organiserade och avhandlar generella samverkansfrågor i arbetet med barn som utsätts för sexuella övergrepp. Överlag fungerar samverkan med polisen bra, speciellt när det gäller missbruk. Den lokala polisen ställer alltid upp, är positiv till samverkan och har ett socialt engagemang. De intervjuades uppfattning är dock att delar av poliskåren inte alltid förstår vidden av problemet med våld i nära relationer. Kvinnofridssamordnaren önskar mer samverkan med närpolisen för att komma till rätta med detta. De intervjuade är mycket positiva till det arbete personskyddsgruppen bedriver och samarbetet med dem. Samverkan med hälso- och sjukvården fungerar generellt inte bra. De intervjuade upplever att framförallt psykiatrin är mycket sluten, det finns inget intresse för övergripande samverkan och det är svårt med samarbete i enskilda ärenden. Individoch familjeomsorgen har vid upprepade tillfällen bjudit in vårdcentralerna till samverkan om olika frågor, men gensvaret har varit mycket dåligt. Det undantag som finns är den privata vårdcentralen Johannisberg, som visat intresse för samverkan. Kvinnofridssamordnaren har vid ett tillfälle inbjudits till ett möte med 16 distriktsköterskor, vilket var positivt. Familjecentralen är ett annat exempel på positiv samverkan med landstinget, genom de gemensamma lokalerna för BVC, MVC och socialtjänstens öppenvårdsverksamhet för familjer. Tydliga samverkansavtal är också på gång gällande äldre och personer med psykiskt funktionshinder. Socialtjänstens samverkan med kvinnojouren i Härnösand upplevs vara god. Socialtjänsten är beroende av kvinnojourernas verksamhet, däremot finns en önskan om

17 17 att ytterligare förtydliga strukturen i individuella ärenden och diskutera förväntningarna på varandra. Ett sätt att göra det vore att upprätta någon form av genomförandeplan när någon placeras på kvinnojour. Gällande intern samverkan konstaterar de intervjuade att det är en brist att personal inom samma förvaltning inte har kännedom om varandras arbete. Per Hägglunds uppfattning är att det generellt inom äldre- och handikappomsorgen inte är känt att det finns en kvinnofridssamordnare. Vid intervjun uttrycks att intervjutillfället i sig varit positivt för att få ökad kännedom om varandra och få syn på möjligheter att använda varandras kompetenser. De intervjuade kommer fram till att frågan bör lyftas på förvaltningens chefsmöten eftersom det inte finns insikt på den övergripande nivån att våld i nära relationer är en fråga för hela förvaltningen. Kompetens Inom äldreomsorgen behövs mer kunskap för att öka medvetenheten. Även inom IFO anses att lägstanivån måste höjas, eftersom det finns en risk att kunskapen om våld koncentreras till några få. Medvetenhet och kunskap om våld i nära relationer måste finnas inom hela förvaltningen, både inom alla områden och på alla nivåer. Det finns en naivitet att våld borde jag väl se eftersom våld uppfattas synonymt med ett blåöga, och den naiviteten kan åtgärdas genom ökad kunskap. Löpande föreläsningar behövs för att frågan ska hållas levande, liksom introduktion för nyanställda. De intervjuades uppfattning är att det inom hälso- och sjukvården finns en generell kunskapsbrist gällande våld i nära relationer och dessutom bristfälliga kunskaper gällande anmälningsplikten. Prioriterade utvecklingsområden Ett övergripande utvecklingsområde för hela samhället är att i högre grad uppmärksamma våldsutsatta barn och vuxna oavsett ålder, så att de kan erbjudas stöd. För socialtjänsten är det ett prioriterat område att kunna erbjuda insatser för män som utövar våld. Särskilt angeläget är att kunna erbjuda förebyggande insatser och stöd till män som är pappor. Ett annat utvecklingsområde är att komma ifrån de långa placeringstiderna på kvinnojourerna. Framförallt är det inte bra för barn att bo allt för länge på en kvinnojour med allt vad det innebär. Utökad länssamverkan De intervjuades uppfattning är att det finns utvecklingsområden som är gemensamma för flera olika aktörer och att det i sig är ett gott skäl för utökad samverkan. Kramfors kommun Intervju med Inger Edvinsson, socialchef, Susanne Königsson, IFO-chef, samt Christina Mattson, socialsekreterare, mottagningsgruppen. Våld i nära relationer, prostitution/människohandel och hedersvåld På individ- och familjeomsorgen är uppfattningen att våld i nära relationer är relativt vanligt, både inom försörjningsstöd och inom övriga delar av verksamheten. De

18 18 intervjuade menar att de förmodligen bara ser toppen av isberget. Mottagningen kodar vissa ärenden som kvinnofridsärenden när det handlar om ekonomiskt bistånd, men inte gällande övriga ärenden, t ex barn och familj. Inom funktionshinderområdet förekommer våld i nära relationer inte ofta. Däremot är det inte helt ovanligt inom äldreomsorgen. Inom hemtjänsten kan det förekomma diffusa misstankar om våld, medan det på äldreboenden ofta blir tydligt om någon blir våldsutsatt. Det är inte alltid männen som slår, speciellt när våldet är kopplat till demens. När människor tappar orden, t ex vid demens, är det lätt att ta till våld. Sedan är det svårt att veta om våldet alltid har funnits eller om det är en följd av demensen. Det har också hänt att en vuxen med funktionsnedsättning varit våldsam mot åldriga föräldrar. Polisanmälningar förekommer, men det finns ingen statistik vare sig gällande polisanmälningar eller gällande förekomst av våld. När det gäller hedersrelaterad problematik vill Christina Mattsson framhålla att det inte alltid handlar om våld, utan om psykisk misshandel och en stark begränsning av hur unga människor kan leva sina liv. Under de senaste åren har socialtjänsten haft kontakt med ungefär fem tjejer med olika grad av svårigheter och oftast har kontakten förmedlats av skolkuratorer. Gällande prostitution och människohandel har socialtjänsten i Kramfors ingen större erfarenhet. De intervjuade menar att det kan finnas problematik som kanske skulle bli synlig om man hade de glasögonen på sig, men som ännu inte uppfångats. Deras uppfattning är att kvinnojouren har erfarenhet av utländska kvinnor som under olika omständigheter kommer till kommunen, men som inte söker sig till socialtjänsten. Missbrukande kvinnor som får bo hos män en vecka eller två kan antas utföra vissa tjänster i gengäld, vilket skulle kunna betraktas som en form av prostitution, men det är endast socialtjänstens antaganden och kan vara svårt att göra något åt. Arbetssätt Det finns en handlingsplan för våld i nära relationer från Denna omfattar endast IFO och revideras för närvarande, utifrån Socialstyrelsens Allmänna Råd. Förutom att det finns rutiner finns också en hög handlingsberedskap och inställningen att våldsutsatta kvinnor som söker hjälp ska få det snabbt. Ärenden som rör våld i nära relationer prioriteras, både när det gäller ekonomiskt bistånd och när det gäller praktiska saker som behöver ordnas. Socialtjänsten kan hjälpa till med att kontakta hyresvärdar, byta förskola och liknande, för målsättningen är att det inte ska vara praktiska saker det faller på om våldsutsatta behöver förändra sin situation. Socialtjänsten rekommenderar också kvinnorna att ta kontakt med kvinnojouren. Inom äldreomsorgen finns inga uttalade rutiner, men Inger Edvinssons uppfattning är att det finns en medvetenhet om problemet och att man inte backar för att ta tag i det. Vilka insatser som kan bli aktuella är helt individuellt och till att börja med handlar det om att utreda om det finns belägg för misstanken. Vanligtvis upptäcks våld inte förrän det redan finns ett behov av skydd eller stöd och då finns handlingskraft att vidta åtgärder. Detsamma gäller inom LSS-området. Systematisk screening och riskbedömningar Generellt inom socialtjänsten finns ingen strategi för att upptäcka våldsutsatthet.

19 19 De intervjuade tror att systematisk screening vore bra eftersom våldsutsatthet förmodligen är mer frekvent än vad som framkommer. En våldsutsatt person som får frågan om våld kanske inte alltid skulle medge detta, men att få frågan kanske ändå kan inleda en process som leder till något längre fram. Skyddsbedömningar görs av polisens grupp för personsäkerhet. Lika villkor De intervjuade är övertygade om att det finns skillnader i hur socialtjänsten upptäcker våldsutsatthet. Den egna referensramen påverkar hur vad olika individer inom personalen ser och inte ser. Om man inte vet vad man ska göra tenderar man att inte se. Våldsutsatta äldre kvinnor och invandrare är grupper som riskerar att inte uppmärksammas. Det finns också en farhåga att kvinnor i missbruk inte får stöd. Socialtjänsten vet att de far väldigt illa, genom sin utsatta position i underläge och utanförskap, men har inga bra sätt att ge dem stöd. Romer är en folkgrupp som det är extra svårt att hjälpa eftersom deras kultur är svår att förstå, med komplex struktur och omfattande kulturella regler. Det är ibland svårt att avgöra vad i beteendet som är kulturellt betingat och vad som är tvångstankar av sjuklig karaktär. Det finns några bofasta romer i kommunen men också sällskap som passerar för kortare eller längre tid. De intervjuade tror att personer med funktionsnedsättning som bor i socialtjänstens boenden uppmärksammas i fall det förekommer våld, medan det största mörkertalet förmodligen finns bland dem som bor hemma. Gällande hemmaboende personer med funktionsnedsättning är socialtjänstens insyn mycket begränsad. Särskolan är därför en viktig aktör som har möjlighet att uppfånga tidiga tecken. Barn Samverkan med skolan fungerar generellt bra. Socialtjänsten och skolan har gemensamt skapat ett upptäckarsystem, KramUS, med blankett för anmälan utformad utifrån BBIC. De anmälningar som kommer från skolan är fylliga och innehållsrika. Inom skolan finns en lyhördhet för att uppfånga hedersrelaterad problematik. Det händer att skolan gör anmälningar om barn som berättat om våld i familjen för lärare, kurator eller skolsköterska. Skolan skulle dock gärna involveras ytterligare i arbete som rör våld i nära relationer, eftersom de har möjlighet att uppfatta så mycket genom sin dagliga kontakt med barn. Skolan borde kunna uppfånga fler barn som lever i våldsutsatta familjer. Socialtjänsten skulle önska att polisen vid ingripanden i familjer oftare ringde till socialjouren, som då direkt skulle kunna åka ut. Erfarenheten har visat att det är en väldigt bra ingång att komma in i en familj direkt när saker händer. Nu kommer informationen vanligtvis skriftligt i efterhand. I enstaka fall kan det framgå av blanketten t ex att barnet sitter och tittar på TV, men det ges inga detaljerade beskrivningar av barnens situation. Uppfattningen är att det inte är speciellt ofta polisen anmäler till socialtjänsten överhuvudtaget och att det förmodligen finns barn som bevittnat våld som inte kommer till socialtjänstens kännedom. I Kramfors finns Familjecentralen som rymmer MVC, BVC, Öppna Förskolan och en familjebehandlare från socialtjänsten. Där identifieras många typer av problem eftersom frågor ställs på ett naturligt sätt. De intervjuade är överens om att Familjecentralen gör ett fint arbete. Socialtjänsten i Kramfors kan inte erbjuda stöd som t ex Trappan,

20 20 eftersom kommunen är för liten för att ensam bygga upp sådan verksamhet. BUP har däremot möjlighet att ge stöd till barn som utsatts för eller bevittnat våld. Samverkan Familjecentralen är, som ovan nämnts, ett gott exempel på samverkan mellan landstinget och kommunen. På förvaltningsövergripande nivå finns ett lokalt råd med namnet Folkhälsa, trygghet och säkerhet, där representanter för skola, polis, räddningstjänst och socialtjänst ingår. Denna satsning har sjösatts under 2011 och har syftet att ge en god grundstruktur för samverkan. Det finns formella beslut på att samarbete ska ske på det här sättet och en handlingsplan för ökad tydlighet. Förutom rådet, som består av förvaltningschefer eller motsvarande, finns undergrupper för barn och unga, folkhälsa, äldre mm. Frågan om våld i nära relationer skulle också kunna lyftas här. Samverkan med den lokala polisen fungerar bra, liksom samverkan med skolan. När det gäller sjukvården skulle samverkan kunna utvecklas några steg. Från landstingsverksamheternas sida görs t ex mycket få anmälningar om oro för barn. Kvinnojouren i Kramfors är en mycket viktig samverkanspartner och samarbete sker även med kvinnojourer i andra kommuner. Socialtjänstens representanter tycker att den lokala kvinnojouren är lätt att samarbeta med. Det finns ett ömsesidigt beroende utifrån att socialnämnden finansierar kvinnojourens verksamhet och socialtjänsten har ett stort behov av kvinnojourens boende. De intervjuade upplever att finanseringen av kvinnojouren inte är ifrågasatt i Kramfors kommun. Kompetens Ett prioriterat område är att inom socialtjänsten skaffa kompetens att erbjuda Trappansamtal till drabbade barn. Gemensamma kompetenshöjande insatser för olika aktörer på den lokala arenan är viktigt. Socialtjänsten har nyligen arrangerat en dag om att växa upp med våld i hemmet i samverkan med Rädda Barnen. Personal från socialtjänsten, skolan och vårdcentralerna var inbjudna, vilket ger dubbel effekt. Förutom att ge kunskap och öka medvetenhet om våld stärks även samverkan i och med att de resurser som finns att tillgå blir synliggjorda. Detta är ett gott exempel på kompetensutveckling, som gärna kan ske återkommande om det finns finansiering. Skolans dilemma är att framförhållningen måste vara mycket stor för att skolpersonal ska ha möjlighet att delta. Prioriterade utvecklingsområden Barns utsatthet är ett prioriterat område att börja med. Barn påverkas i hög utsträckning av både fysiskt och psykiskt våld i familjen och det behövs mera av såväl förebyggande insatser som upptäckt och stöd. Tidiga upptäckter är en klar framgångsfaktor och därför måste mer samarbete ske med förskola och skola. Anhörigstödsutveckling är ett annat viktigt område att arbeta vidare med. I situationer där det förekommer våld finns alltid en anhörig och att satsa på dem är ett gyllene sätt att förebygga och ge stöd. Svårigheten att skaffa ny bostad till våldsutsatta kvinnor och familjer är ett problem som måste uppmärksammas, enligt de intervjuade. Det är mycket tidskrävande för socialtjänsten att försöka få fram nya bostäder, eftersom både allmännyttan och privata hyresvärdar har högt ställda krav på enskilda för att få hyra lägenhet.

21 21 Inger Edvinsson menar att det är viktigt att lyfta frågan om våld i nära relationer till den beslutsfattande nivån i samhället. Till syvende och sist blir det en resursfråga ur vems börs pengarna för olika åtgärder ska tas. Det finns en rädsla i samhället för de svåra frågorna och eftersom socialarbetare ständigt arbetar med svåra frågor blir konsekvensen att socialtjänsten blir sittande med problemen i knät även om det är en vidare samhällsfråga. Utökad länssamverkan Ett incitament för utökad länssamverkan är att det finns flera länsverksamheter som länspolisen och landstinget. Socialförvaltningen i Kramfors ser positivt på utökad länssamverkan. Kompetensutveckling är ett område som lämpar sig för länssamverkan. Länsstyrelsens utbildningsdagar har varit mycket bra. Sollefteå kommun Vid intervjun deltog Eva Hermansson och Monica Koronen, socialsekreterare IFO, vuxengruppen, Susanne Johansson, socialsekreterare IFO, barn och familj, Ingegärd Ljungqvist, biståndsbedömare inom äldreomsorgen samt Ann-Katrin Lundin, verksamhetschef för Handikappomsorgen. Våld i nära relationer, prostitution/människohandel och hedersvåld Tanken är att det inom IFO ska finnas statistik som omfattar våldsutsatthet, men detta har inte kommit till stånd ännu. Uppfattningen hos representanterna från IFO är att våld i nära relationer är något som ökar bland de familjer som socialtjänsten arbetar med. Uppfattningen är också att det inte är säkert att socialtjänsten uppmärksammar alla gånger det finns inslag av våld, eftersom det är ett komplext problem som människor ogärna talar om. I barnärenden fokuseras mycket på just det som anmälan avser. Merparten av alla ärenden som rör våld i nära relationer har någon form av utlandsanknytning, antingen att båda parter har utländsk härkomst eller att mannen är svensk och kvinnan från något annat land. Inom handikappomsorgen är det mycket sällsynt att våld i nära relationer kommer till kännedom. Uppskattningsvis rör det sig om två ärenden det senaste året. Arbetsgruppen har pratat om att våldsutsatta funktionshindrade är en osynlig grupp, kanske framförallt de med lätt utvecklingsstörning och personer som ligger på gränsen eftersom socialtjänsten har väldigt lite kontakt med dem. Det har förekommit ärenden med våldsutsatta barn, vars föräldrar är aktuella inom socialpsykiatrin, och i de fallen har IFO stått för handläggningen. Även inom äldreomsorgen rör det sig om mycket få kända fall, kanske ett per år. Ingegärd Ljungqvist lyfter fram att det bland äldre lika ofta kan vara mannen som utsätts för våld av kvinnan som tvärtom. Våldet är ofta sjukdomsrelaterat, t ex kopplat till demens. Det förekommer också att åldrande och sjukdom gör att situationen blir omvänd, t ex att en tidigare utsatt person får möjlighet att ge igen. Statistik saknas såväl inom äldreomsorgen som inom handikappomsorgen.

22 22 IFO har kännedom om tonårsflickor som har sålt sexuella tjänster, fysiskt eller via webkamera. Vuxenhandläggarna förutsätter att missbrukande kvinnor av och till säljer sin kropp utan att de nödvändigtvis själva definierar det som prostitution. Handikappomsorgen har på senare år fått kännedom om ett fall av försäljning av sexuella tjänster och tog då hjälp av IFO. De intervjuade framför att de kanske kommer i kontakt med sådant som tangerar prostitution eller människohandel i större utsträckning än de förstår, eftersom det ofta handlar om vilka frågor man ställer. Socialtjänsten har svårt att komma till tals med de utländska kvinnor som för kortare eller längre perioder kommer och bor hos män, eftersom dessa kvinnor inte vågar tala med myndigheter. Hedersrelaterat våld förekommer ibland, men vanligare är hedersrelaterat hot eller socialt tryck från omgivningen. Det drabbar både pojkar och flickor. Arbetssätt Inom IFO finns en handlingsplan som arbetades fram inom ramen för ett projekt finansierat med utvecklingsmedel från länsstyrelsen. Handlingsplanen omfattar rutiner för handläggning, skydds- och stödåtgärder, samverkan, kompetensutveckling och uppföljning mm. De som ingick i projektet har fått huvudansvar för frågorna. Implementeringen har i någon mån tappat fart p g a organisatoriska omständigheter, så handlingsplanen bedöms ännu inte vara helt inarbetat. Projektet anses allmänt ha lett till positiva effekter, dels för att det avsattes tid för att tänka på frågorna och dels för att de olika enheterna inom IFO involverades vilket åstadkom god intern samverkan. Våldsutsatta kvinnor initieras oftast via kvinnojouren. Polisen förmedlar ibland kontakt, t ex när någon behöver ett nytt boende. Finns barn i familjen är en handläggare från barn och familjegruppen huvudansvarig med en medhandläggare från vuxengruppen. Det eftersträvas att snabbt göra bedömningar gällande risk och skydd samt att utreda vilket praktiskt eller ekonomiskt stöd som behövs. De intervjuades uppfattning är att handläggarna agerar snabbt vid behov och tar nödvändiga kontakter, som kan bli många runt en misshandlad kvinna. I Sollefteå finns jourlägenheter att tillgå, som inte har karaktären av skyddade boenden. Om skyddsbehovet är stort hittas lösningar utanför kommunen. Våldsutsatta kvinnor erbjuds stöd via öppenvårdsverksamheten Vita Villan, antingen som bistånd eller som service. Det saknas dock resurser för att kunna ge stöd till våldsutsatta i tillräcklig omfattning. Ibland hänvisas kvinnor också till psykiatrin eller kurator inom primärvården. Efter årsskiftet kommer våldsutövande män kunna erbjudas stöd, eftersom två behandlare kommer att genomgå utbildning i den norska metoden Alternativ till våld. Inom handikappomsorgen finns inga rutiner eller speciella arbetssätt, utan vid behov vänder man sig till IFO. Äldreomsorgen använder sig av IFO som stöd. Det finns en tanke på att utarbeta rutiner, men det har ännu inte kommit till stånd. Ingegärd Ljungqvist tror att ärenden som rör våld hanteras på olika sätt inom olika delar av äldreomsorgen och att det finns mer eller mindre uttalade strategier. Ett exempel kan vara att störa lite mer om man tror att det förekommer oegentligheter. Hemtjänstens personal hanterar relationskonflikter genom förhandling och om det blir ohållbart erbjuds korttidsboende.