Betänkande SOU 2009:29 Fritid på egna villkor

Transkript

1 Yttrande om betänkande SOU 2009:29 Fritid på egna villkor 1(20) YTTRANDE Dnr 2009/766 Integrations- och jämställdhetsdepartementet Fredsgatan STOCKHOLM Betänkande SOU 2009:29 Fritid på egna villkor Sammanfattning Generellt sett anser Sverok att betänkandet innehåller många positiva och bra analyser och slutsatser. Dock ser vi tendenser mot ökad statlig detaljstyrning i falsk tro om att det skulle göra bidragssystemet mer legitimt; detta till den grad att även statens mål med bidragen riskerar att bli underordnade. Argumentationen för förslagen finns i den följande texten. Där finns även fler förslag än vad som finns i sammanfattningen. 1. Sverok instämmer med betänkandet att behörigheten till bidragen ska kopplas tydligare till statens mål med bidragen. Det är dock även ytterst viktigt att vare sig förordning eller bidragsfördelande myndighets föreskrifter motverkar statens mål. Dessa ska istället helst medverka till att målen uppfylls. Sverok föreslår därför att detta synsätt får en överordnad betydelse vid den slutliga utformningen av förordningen och att det även ges som direktiv till bidragsfördelande myndighet. 2. Sverok instämmer med betänkandets analys av rättsläget för underåriga i styrelser. Sverok föreslår att Ungdomsstyrelsen får i uppdrag att ta fram informationsmaterial samt informera olika myndigheter, banker och motsvarande om problemställningarna och rättsläget. 3. Sverok instämmer med betänkandets slutsats att Ungdomsstyrelsen även i fortsättningen bör fördela bidragen och att Ungdomsstyrelsen under vissa förhållanden ska kunna kontrollera underlag på plats hos ett riksförbund. Dock är det centralt att den bidragsförmedlande myndigheten har ett opartiskt förhållningssätt. Sverok föreslår därför att det skrivs in i förordningen att den bidragsförmedlande myndighetens föreskrifter inte får motverka statens mål med bidragen och de bör medverka till att målen kan uppfyllas. Sverok föreslår även att Ungdomsstyrelsen arbete med statsbidragshanteringen ska utvärderas årligen, så att inte andra överväganden som myndigheten gör får förtur framför målen med bidragen. 4. Sveroks bedömning är att betänkande flyttar fokus för organisationsbidraget från att gå till rikstäckande förbund till att istället gå till regionala organisationer, till exempel distrikt av riksförbund, vilket traditionellt är landstingens ansvar. Sverok föreslår därför att rollfördelningen tydliggörs i förordningen genom att det framgår att stödet enbart är riktat till rikstäckande riksorganisationer och vad som menas med sådana. Sverok föreslår att en organisation ska räknas som rikstäckande om den har bidragsgrundande medlemsföreningar i minst hälften av landets län. 5. Sverok motsätter sig betänkandets förslag att organisationsbidraget ska beräknas per bidragsgrundande person. Sverok föreslår att bidraget även i fortsättningen räknas per bidragsgrundande föreningsmedlem. Sverok föreslår vidare att det skrivs in i förordningen att organisationerna ska kunna redovisa en godtagbar internkontroll för rapporterat medlemsantal. 6. Sverok är mycket tveksam till betänkandets förslag att organisationsstödet ska beräknas på antal verksamma medlemsföreningar med minst 60 % föreningsmedlemmar i åldern 7-25 år. Sveroks bedömning är att det räcker med att organisationen i sin helhet har minst 60 % bidragsgrundande medlemmar. Sverok föreslår därför att bidraget även i fortsättningen beräknas per verksam medlemsförening med minst fem bidragsgrundande föreningsmedlemmar. 7. Sverok motsätter sig rätten hos bidragsfördelande myndighet att förmedla organisationsbidraget med en regressiv beräkningsmodell. Sverok föreslår att varje bidragsberättigande medlemsförening och varje bidragsberättigande föreningsmedlem ska ge lika mycket bidrag oavsett storleken på organisationen och att detta fastställs i förordningen. Sverok föreslår att det fasta bidraget tas bort helt eller begränsas till maximalt 10 % av det totala organisationsstödet och att 45 % fördelas med lika belopp per bidragsgrundande medlem och 45 % med lika belopp per bidragsgrundande förening. 8. Betänkandet föreslår ingen förändring av definitionen på föreningsmedlem, men Ungdomsstyrelsen har föreslagit att en medlemsavgift ska krävas för medlemskap. Sverok är neutral till medlemsavgift i sig, men har funnit ett flertal problem med att staten skulle reglera detta. Sett till de uppsatta målen har staten snarare anledning att förbjuda medlemsavgifter, men Sverok föreslår ändå efter en samlad bedömning att det även i fortsättningen ska vara upp till organisationernas demokrati att avgöra om behov av medlemsavgift föreligger. 9. Övriga kommentarer från Sverok finns endast i diskussionstexten. I detta ärende har förbundsordförande David Gustavsson och vice ordförande Nina Högberg beslutat. Föredragande har varit Christer Pettersson och Lars Johansson. I den slutliga handläggningen har även Daniel Andersson deltagit.

2 Yttrande om betänkande SOU 2009:29 Fritid på egna villkor 2(20) Diskussion 1. Målens koppling till bidragen Statens mål med bidragen berättar i praktiken varför det är värt för staten att använda allmänna medel för att finansiera fritidsverksamhet. Därför är det avgörande för bidragssystemet legitimitet att det medverkar till att målen uppfylls. Däremot säger målen inget om hur det ska gå till, vilket är bra. På så sätt kan respektive organisation arbeta för målen på sitt eget unika sätt och nya rörelser få möjligheter att komma fram tillsammans med de redan etablerade. Den bedömning som staten behöver göra blir då enbart att avgöra om en organisation medverkar till att uppfylla målen eller inte. Sverok instämmer därför med betänkandet att behörigheten till bidragen ska kopplas tydligare till statens mål med bidragen och att bidraget även i fortsättningen ska vara ett organisationsstöd. Sverok instämmer även med betänkandet angående en modernisering av målen. Betänkandet säger dock inget om regelsystemet i sig. Alla regler styr den som ska följa dem och vanligtvis är det en önskvärd effekt, men inte alltid. Förordningen och föreskrifter kommer därför att, om de är ogenomtänkt formulerade, motverka eller lägga hinder i vägen för organisationernas möjlighet att lyckas uppfylla målen. Det är givetvis varken önskvärt eller lämpligt. Exempelvis kommer regler som försvårar för, skrämmer bort eller utesluter unga personer från att bli medlemmar, att motverka målet om att engagera fler barn och ungdomar i föreningslivet. På samma sätt kommer regler som minskar föreningsmedlemmars rättighet att själva ta ställning i frågor om sin förenings inriktning, verksamhet, ekonomi eller val av företrädare att motverka målet om barns och ungdomars inflytande och demokratiska utveckling. Ingen vill antagligen införa sådana regler med vilje, men det är dessvärre enkelt att formulera exempel på sådana misstag i regelskrivningar för alla målen. Med andra överväganden än målen kan det exempelvis av kontrollskäl, legitimitetsskäl eller ekonomiska skäl göras skrivningar i förordning eller föreskrift som av misstag motverkar målen. Sverok föreslår därför att synsättet att regler inte får motverka målen, utan helst ska medverka till målen, måste få en överordnad betydelse vid utformningen av förordningen och att detta lämnas som direktiv till bidragsförmedlande myndighet inför skrivning av föreskrifter. I Sveroks yttrande till betänkandet så har detta synsätt varit den huvudsakliga vägledningen. Sverok är, genom sin verksamhet, mycket van vid att skriva, läsa och tolka regler. Vi vet att det är lätt att försöka förbättra och förnya ett regelsystem genom att lägga till eller ta bort regler, i takt med att det uppstår nya behov. Var för sig kan sådana ändringar verka bra enligt något övervägande, men sammantaget kan det av misstag förstöra målet med hela systemet. Sverok erbjuder att analysera förslag på såväl förordning som framtida föreskrifter så att misstag kan rättas till innan de införs eller att det åtminstone blir medvetna beslut att motverka målen, inte förbiseenden.

3 Yttrande om betänkande SOU 2009:29 Fritid på egna villkor 3(20)

4 Yttrande om betänkande SOU 2009:29 Fritid på egna villkor 4(20) 2. Rättsläget för underåriga i styrelser Betänkandet redogör grundligt för problematiken och dess konsekvenser. Den rättsliga analysen är omfattande och ger stöd för några grundläggande tankar: En underårig har rättshandlingsförmåga och ansvar beroende på ålder och förstånd. En underårig har rätt att organisera sig om denne förstår dess innebörd. En underårig har rätt och möjlighet att väljas som företrädare för en förening. En underårig kan företräda sin förening. Det betyder att en underårig som är firmatecknare för en förening i föreningens namn kan ingå bindande avtal. Avtalet ingås med föreningen, inte den underåriga. Denna är bara föreningens valda representant i sammanhanget. Underåriga kan bilda en förening, en juridisk person, som har större rättshandlingsförmåga än de själva har som enskilda personer. Betänkandet rapporterar ett mycket bra utredningsmaterial som vi härefter kommer att kunna hänvisa till när våra föreningar brottas med bångstyriga myndigheter och banker. Att kartlägga det rättsliga läget är en sak och att förändra felaktigheter i samhället en annan. Det är viktigt att det inte stannar av här utan att materialet leder vidare till åtgärder. Vi föreslår därför att Ungdomsstyrelsen ges i uppdrag att kartlägga missförhållanden kring ungas egen organisering och sätta in informationsåtgärder där det behövs. Uppenbarligen behöver banker och skattemyndigheter informeras om detta då de inte förstår vad som gäller. Man bör i samband med detta ta fram ett lättläst och lätt tillgängligt informationsmaterial kring problematiken med hänvisningar till lagar och förordningar som riktar sig till unga så dessa kan förstå sina rättigheter. Samtidigt bör materialet klara av att visas för myndigheter, banker eller företag som känner sig osäkra över rättsläget och därefter kan känna sig säkra på vad som gäller.

5 Yttrande om betänkande SOU 2009:29 Fritid på egna villkor 5(20) 3. Ungdomsstyrelsens roll Ungdomsstyrelsen fördelar bidragen Det finns många fördelar med att en myndighet har ansvaret för fördelningen av statsbidragen. Bland dessa är kraven på en myndighets opartiskhet och rättvisa vid fördelning samt att man från statlig sida får en mycket bättre intern kontroll via Riksrevisionen. Alternativet skulle vara att någon annan organisation får mandat att fördela bidragen, vilket är sämre ur samtliga ovanstående argument. I en sådan organisation skulle de större förbunden lättare skaffa sig mer inflytande över fördelningsprocesserna, då de kan avsätta mer resurser än mindre organisationer för just sådant lobbyarbete. Vi ser idag hur de större organisationerna inom folkbildningen och idrotten mer eller mindre styr resursfördelningen genom Folkbildningsrådet och Riksidrottsförbundet. Vi har också fått dessa farhågor bekräftade genom våra systerförbund i Danmark och Norge, där fördelningen av statsbidragen utförs av organisationer liknande LSU. Detta är ingenting att eftersträva och en roll som Sverok absolut inte vill ta på sig. Om det däremot kommer att genomföras ändå ser vi ingen annan utväg än att för våra medlemmars bästa ta oss detta inflytande. En opartisk bidragsfördelare För att säkerställa legitimiteten för Ungdomsstyrelsen som bidragsfördelare är det avgörande att myndigheten verkligen är opartisk i förhållande till organisationerna och att den formulerar föreskrifter och fördelningsmodeller utan att försvåra organisationernas arbete med att uppfylla målen. Genom åren har Ungdomsstyrelsen dock beslutat om föreskrifter och fördelningsmodeller där de försökt rätta till upplevda problem utan större analys vare sig om det är verkliga problem eller om lösningarna faktiskt kommer att motverka problemen. Det har inte heller undersökts om nya föreskrifter faktiskt kommer att ha önskad effekt eller kontroll i efterhand för att se om de haft det. Utöver detta har det också varit glest med förankringsarbete hos organisationerna och nya föreskrifter har flera gånger införts så sent att det i praktiken varit omöjligt att med tillräcklig kvalitet följa dem. Överlag verkar Ungdomsstyrelsen ofta göra administrativa och myndighetspolitiska överväganden istället för att relatera åtgärder till statens mål med bidragen. Detta gör de utan att redovisa någon analys om varför just denna åtgärd skulle fungera. Regressiviteten i bidragsfördelningen är ett exempel på detta. Krav på insamling av onödiga personuppgifter om varje medlem, såsom adress trots att detta inte förbättrar medlemskontroller, är ett annat. Deras utlovade förslag på återinförande av krav på medlemsavgifter är ett tredje exempel. Målsättningen har ofta varit lovvärd men lösningen ogenomtänkt. Denna aspekt av Ungdomsstyrelsens myndighetsutövande verkar inte alls granskas. Därför föreslår Sverok att Ungdomsstyrelsens arbete med statsbidragen ska externgranskas regelbundet för att kvalitetssäkra att föreskrifter och fördelningsmodeller inte motverkar målen med bidragen. I övrigt instämmer Sverok med betänkandet angående Ungdomsstyrelsens roll och organisationernas insyn och inflytande genom en referensgrupp, men med tillägget att alla organisationer bör få rätten att förse referensgruppen med ärenden som de måste ta upp, så att det inte blir en elit av ett fåtal representanter från barn- och ungdomsorganisationerna som blir alibi för den enorma bredd som organisationerna står för tillsammans. Ungdomsstyrelsen kontrollerar Betänkandet föreslår att Ungdomsstyrelsen får kontrollera underlag på plats hos organisationerna. Sverok anser att detta är bättre än att underlagen, i synnerhet personuppgifter, skickas in till Ungdomsstyrelsen, då dessa uppgifter i så fall skulle bli offentliga. Även om underlagen skulle sekretessbeläggas skulle de bli offentliga någon gång i framtiden. Sverok är noggrann med förbundets medlemmars integritet men vill också att systemet ska vara legitimt. Vi tycker det är ett mycket bra förslag som kommer att öka legitimiteten i bidragssystemet. Om förslaget genomförs bör man vara tydlig med vilka uppgifter som ska krävas in och vilka typer av uppgifter som ska kunna kontrolleras på plats hos organisationerna. Man bör också se över vad organisationerna själva ska kontrollera, vad organisationernas revisorer ska kontrollera och vad Ungdomsstyrelsen själva ska kontrollera så att belastningen på våra revisorer kan minska. Sverok instämmer även med betänkandet att underlagen ska sparas hos förbunden i minst fem år efter ansökningstillfället.

6 Yttrande om betänkande SOU 2009:29 Fritid på egna villkor 6(20) 4. Definition av organisation som får bidrag Eftersom organisationsstödet är ett statligt stöd är det rimligt att kräva att sökande organisation är nationell. Regionala och lokala organisationer söker idag stöd från landstingen och kommunerna, vilket gör rollfördelningen komplett. Sveroks bedömning är att betänkandet, i och med att trappstegsmodellen tas bort, flyttar fokus för organisationsstödet från att gå till rikstäckande förbund till att istället gå till regionala organisationer, vilket traditionellt är landstingens ansvar. Betänkandet går från det nuvarande utvecklingsbidragets och strukturbidragets krav på rikstäckning till något som är jämförbart med etableringsbidragets minimala krav, vilket var tänkt som ett första steg i stödsystemet med målet att organisationen inom ett år skulle uppnå de faktiska kraven på storlek och rikstäckning, eller förlora bidraget. I princip kan organisationsstödet i och med förslaget i betänkandet gå till distrikt i riksförbund. Sverok föreslår därför att det tydliggörs i förordningen att stödet enbart är riktat till riksorganisationer och vad som menas med det. Regionala och lokala organisationer som bidrar till att uppfylla statens mål har ändå möjlighet till stöd genom förordningens särskilda bidrag. Den viktigaste egenskapen för en rikstäckande organisation är att den tar emot medlemsföreningar och föreningsmedlemmar från hela landet. En organisation som begränsar detta är inte att räkna som rikstäckande. Frågan är om det behövs fler överväganden än detta. Betänkandet jämför vilka krav som finns i våra grannländer. Samtliga dessa länder har högre krav än vad betänkandet föreslår ska finnas i Sverige. Vad det inte tagit i beaktande är det faktum att våra grannländer har betydligt mindre befolkning än vad vi har i Sverige och samtidigt färre antal län/regioner. I samtliga nordiska grannländer krävs det att man täcker ungefär hälften av landets yta för att få räknas som rikstäckande. Betänkandet har dessutom faktafel avseende Danmark, där det krävs att man finns i fyra av fem regioner för att få räknas som rikstäckande. De län som betänkandet hänvisar till finns inte i Danmark. Skulle man göra en nordisk jämförelse bör man snarare landa på förslag om minst 2000 medlemmar som minimikrav, det vill säga samma nivå som dagens utvecklingsstöd, och att organisationen finnas i hälften av landets län för att få räknas som rikstäckande organisation. Eftersom utredaren själv kommer fram till att antalet län med tiden kan förändras bör man nog inte fastställa ett minimiantal län, utan snarare ha en annan typ av avgränsning såsom minst hälften. Denna regel behöver då förhoppningsvis inte ändras även om regioner bildas i framtiden och att antalet län därmed minskar. Idag finns en begränsningsregel som kräver att en organisation även i praktiken måste vara tillräckligt stor och tillräckligt rikstäckande för att få organisationsstödet. Ur ett målperspektiv är detta egentligen inte självklart, men i och med möjligheten till särskilt bidrag kan målen ändå uppfyllas utan att dessa krav blir exkluderande. Därför anser Sverok att det ändå kan vara i linje med målen att ha sådana trösklar för organisationsstödet, under förutsättning att dessa inte är högre än för dagens utvecklingsbidrag. Rikstäckning mäts idag genom att räkna i hur många län som bidragsgrundande medlemsföreningar har säteskommuner. I dagens globala samhälle är det dock inte självklart att föreningarnas säteskommun betyder något för rikstäckningen. Föreningsmedlemmarna behöver inte bo i säteskommunen eller ens i länet där sätet finns. Ett nytt sätt att mäta rikstäckning skulle kunna vara att mäta antalet län som de bidragsgrundande föreningsmedlemmarna bor i. Då skulle dessutom kravet på att samla in adresser för alla medlemmar få en användbar betydelse, vilket helt och hållet saknas idag. Eftersom föreningen är den huvudsakliga plattformen för medlemmarna att medverka till att statens mål uppfylls vore det möjligen intressant att även ställa upp ett krav på ett minsta antal bidragsgrundande föreningar som tillsammans bildar riksförbundet. Vilket som vore det rimliga minsta antalet är dock inte självklart, utan kräver mer analys. Sveroks samlade bedömning är att enbart riksförbund ska kunna få del av organisationsstödet och att en organisation ska räknas som rikstäckande om den har bidragsgrundande föreningar i minst hälften av landets län. I övrigt instämmer Sverok med betänkandet.

7 Yttrande om betänkande SOU 2009:29 Fritid på egna villkor 7(20) 5. Beräkning av medlemsbidraget Medlem i mer än en förening Betänkandet föreslår att organisationsbidraget bland annat ska beräknas per bidragsgrundande person istället för per bidragsgrundande medlem. Sverok är motsätter sig detta. Sverok föreslår istället att bidraget även i fortsättningen räknas per bidragsgrundande föreningsmedlem. Bidragssystemet bör inte vara utformat så att det styr hur unga organiserar sig, om det inte samtidigt medverkar till att målen uppfylls bättre. Betänkandet kommer tidigt fram till att stödet är ett organisationsstöd. Underligt är då att det finns förslag som lägger sig i hur föreningarna internt är organiserade inom ett riksförbund och dessutom hur enskilda medlemmar engagerar sig inom en eller flera organisationer. Förbund, föreningar och medlemmar ska inte behöva avgöra medlemskap och organisationsform av ekonomiska skäl. Förslaget är omotiverat och skapar mer och onödig administration såväl på föreningsnivå som på förbundsnivå. Sverok avstyrker därför detta förslag. Anledningen till medlemskap i flera föreningar i samma organisation är att kunna delta i olika verksamheter, på samma sätt som om verksamheterna hade funnits i olika organisationer. Sverok frågar sig varför det är bra att organisera sig i två föreningar i två riksförbund, men dåligt att göra det i samma riksförbund. Sverok menar därför att förslaget i betänkandet är principiellt fel, eftersom olika verksamheter bör kunna få rymmas i en och samma riksorganisation utan att det får ekonomiska effekter. Argumentet i betänkandet att fördelningsnyckeln medlemsförening redan tar hänsyn till detta är tveksamt, eftersom detta argument kan användas emot fördelningsnyckeln medlemmar som sådant. Fler medlemmar torde ju avspeglas i fler lokalavdelningar också. Om förslaget likväl blir verklighet menar Sverok att den andel av bidraget som fördelas per bidragsgrundande medlemsförening ska höjas. Sverok menar även att det är förenat med stora administrativa problem att säkerställa att en individ bara räknas en gång. I praktiken blir det nödvändigt att samköra föreningarnas medlemsregister, eller införa ett centralt medlemsregister, för att kunna garantera att regeln upprätthålls. Det enda som med säkerhet skiljer två personer åt är personnumret, så införs denna regel måste staten endera kräva eller tydliggöra rätten för föreningarna och riksförbunden att hantera personnummer för alla medlemmar. Den betungande administrationen gäller naturligtvis inte bara de organisationer där det är förekommer att samma person är medlem i mer än en förening, utan det gäller samtliga organisationer. I organisationer där det är ovanligt kommer säkerligen den extra kontrollen upplevas som onödig, kostsam och besvärlig. Betänkandet beskriver inte i detalj hur detta arbete ska gå till, men rimligen ska inte organisationen behöva avgöra vilken förening som varje person räknas för, utan denna personhantering ska enbart ske för att beräkna det totala antalet olika personer i organisationen och det totala antalet bidragsgrundande personer. Om inte blir det svårt att avgöra om en förening är bidragsgrundande eller inte. Avslutningsvis vill Sverok peka på att en person givetvis inte får vara medlem flera gånger i samma förening och att kopiering av föreningar för att öka medlemsantal och föreningsantal är bidragsfusk och ska hanteras genom organisationens internkontroll. Vilka medlemmar ska räknas? Oavsett om det är antalet medlemmar eller antalet personer som används vid beräkning av statsbidraget behövs en praktiskt användbar definition av vilka medlemmar som ska räknas och vilka av dessa som är bidragsgrundande. I dagens system och i det system som betänkandet föreslår koncentreras definitionen på vilka uppgifter som ska samlas in om varje medlem. Sveroks bedömning är dock att insamlade uppgifter är underordnade den internkontroll som organisationen genomför för att säkerställa medlemskapet, så att rätt medlemsantal rapporteras till Ungdomsstyrelsen. Uppgifterna om varje medlem kan ge gott stöd till granskningen, men i praktiken så är det bara genom bra internkontroll som det går att avgöra om en medlem ska räknas eller inte. I Sverok har vi riktat in medlemskontrollerna på telefonkontakt med ett slumpat urval av medlemmarna, där minst en medlem blir kontaktad i varje förening och totalt runt 2 % av medlemskåren. I Sverok betyder det cirka samtal. På så sätt får vi en god bild av att varje förening har ordning på sin medlemsmatrikel och att den rapporterat rätt medlemsantal. Eftersom vi pratar med direkt med medlemmarna, håller granskningarna hög kvalitet. De föreningar som inte klarar kontrollen får bakläxa och lyckas de inte lösa de problem vi påpekat tas inte medlemmarna med i statsbidragsansökan. Så gott som alla uppgifter som föreningarna idag måste samla in om varje medlem är överflödiga för förbundets internkontroll och innebär enbart en ökad administration för såväl förening som förbund. Med vår internkontroll skulle uppgifter om namn, födelseår och telefonnummer vara tillräckliga för att säkerställa medlemsantalet i alla våra föreningar. Andra organisationer har andra system för sin internkontroll och behöver därför anpassa sin insamling av uppgifter efter detta. Staten behöver alltså inte definiera vilka uppgifter som måste samlas in om varje medlem, utan det kan lämnas till respektive organisation, bara det är kopplat till en anpassad godtagbar internkontrollrutin. Det staten behöver göra inför bidragsfördelningen är att granska de redovisade rutinerna för internkontroll för att avgöra om de är tillräckliga och sedan, genom organisationens kvalificerade revisor, kontrollera att organisationen även följde sina rutiner. Organisationer som inte genomfört en godkänd internkontroll kan få delar eller hela bidraget indraget. Ungdomsstyrelsen bör hjälpa nya organisationer och organisationer som haft brister i internkontrollen att få bra rutiner genom att presentera goda exempel från andra organisationer. En baksida med alltför formella definitioner på vilka medlemmar som får räknas är att 60%-regeln (se nästa avsnitt) kan förlora sin funktion. Genom att vara passiv i ansträngningen för att samla in fullständiga uppgifter om äldre medlemmar behöver de inte redovisas i statsbidragsansökan. Något så litet som ett saknat postnummer i medlemmens adress gör att medlemmen inte behöver

8 Yttrande om betänkande SOU 2009:29 Fritid på egna villkor 8(20) räknas med dagens regler. Därför vore det bättre med en definition på medlem som koncentrerar sig på själva medlemskapet, inte på insamlade uppgifter. Detta är tydligt i förordningen, men har dessvärre försvunnit genom Ungdomsstyrelsens föreskrifter. Sverok föreslår därför att definitionen på en föreningsmedlem i en förening är en person som för underlagsåret frivilligt tagit ställning för att bli föreningsmedlem i föreningen och då blivit inskriven i föreningens medlemsmatrikel, samt som så länge medlemskapet varar har stadgeenlig rätt att kunna påverka beslut om föreningens verksamhet och inriktning. Riksförbundet ska kunna redovisa en godtagbar internkontroll för redovisat medlemsantal.

9 Yttrande om betänkande SOU 2009:29 Fritid på egna villkor 9(20) 6. Beräkning av föreningsbidraget Statens stöd för bidragsgrundande föreningar är det viktigaste stödet från staten för att främja ungas demokratiska utveckling. Föreningen är plattformen där unga får praktisk användning av demokrati genom att rösta om föreningens inriktning, ekonomi, för att välja eventuella företrädare och för att själv ställa upp till val. Det är även ett viktigt stöd för att främja de övriga statliga målen, exempelvis det nuvarande jämlikhetsmålet, eftersom tröskeln för att starta en förening är förhållandevis låg för vem som helst var som helst i landet. Därför är det avgörande för stödets effektivitet att det är förutsägbart så att organisationerna vågar satsa på föreningarna så snabbt som möjligt. Detta gäller primärt nystartade föreningar, men även föreningar med omsättning på medlemmar. I dagens förordning görs detta möjligt genom att en förening som lyckas uppfylla kriterierna för att räknas som bidragsgrundande inte kan upphöra att vara det senare under året. Med förslaget i betänkandet kan en förening växla mellan att vara bidragsgrundande och att inte vara det flera gånger under året i takt med att den lockar fler medlemmar, vilket blir extra tydligt i mindre föreningar på 5-10 medlemmar. Det gör det osäkert för organisationerna om föreningen är värd att satsa statsbidrag på, eftersom dessa bör satsas där statens mål anses uppfyllas. Vi har förståelse för betänkandets förslag att minst 60 % av en förenings medlemmar ska vara bidragsgrundande, men saknar vidare analys av detta. Det verkar som om det automatiskt skulle medverka till att målen uppfylls om unga är i majoritet i en förening, men i praktiken är det inte alls självklart. Argumenten mot att införa detta är många: Detta är en onödig detaljstyrning av föreningarna. 60 %-regeln på förbundsnivå säkerställer ändå att statbidraget kommer att kontrolleras av en majoritet unga. Om det inte anses räcka borde snarare procentsatsen ökas, till exempelvis 75 %. Eftersom alla organisationer har minst 60 % unga medlemmar är det rimligt att anta att de olika förbunden kommer att påverkas ekonomisk ungefär lika av denna regel och då har den bara skapat mer administration och mer osäkerhet. Detta gör systemet oförutsägbart, eftersom det inte går att avgöra om en förening är bidragsgrundande förrän verksamhetsåret är slut. Detta är inget som föreningarna egentligen kan påverka, eftersom alla som vill bör få bli medlemmar. Detta uppmuntrar föreningarna att inte rapportera de äldre. Med dagens föreskrifter räcker det att rapportera en ofullständig adress så räknas inte medlemmen och i så fall fyller regeln ändå inte sitt syfte. I förlängningen kan detta göra att ett riksförbund klarar 60 %-gränsen på hela medlemskåren fast de inte borde göra det. Detta hindrar medlemskap. Äldre kan välja att stå utanför föreningen för att de annars riskera att försämra för föreningen, men de lär ändå genom ålder och erfarenhet kunna påverka föreningen fast de inte är medlemmar. En sådan informell demokrati är inte bra för förtroendet för demokrati. Detta uppmuntrar föreningarna att försöka att inte ta emot äldre medlemmar vilket vidgar generationsklyftan då äldre kommer att ses som en belastning istället för som en resurs. Detta kan upplevas som åldersdiskriminerande. Detta är ett onödigt krångligt system. Det är nämligen svårt eller till och med omöjligt att kontrollera att en förening verkligen rapporterat alla medlemmar eller om den bara rapporterat vissa medlemmar. I praktiken måste riksförbundet eller revisorerna undersöka alla som inte är medlemmar för att kolla om de kanske är det. Det är ohållbart och riskerar att minska legitimiteten för hela systemet. Det måste vara lätt att granska inkomna underlag för att kolla att reglerna efterföljs, för annars försvinner statsbidraget till administration istället för till måluppfyllnad. Detta påverkar föreningen negativt vid generationsöverlämning och svackor, då föreningen kan vara extra beroende av de äldre medlemmarna. Unga får troligen inte ett sämre förtroende för demokrati bara för att det finns vuxna i föreningen som också får rösta. Sveroks arbete med föreningarna Sverok har i över 20 år varit en mycket framgångsrik organisation för att engagera unga i föreningslivet och ge dem stöd för praktisk användning av demokrati. Totalt har över föreningar varit medlemsföreningar i Sverok och dessa har tillsammans samlat över en halv miljon medlemmar. En viktig metod i det lyckade arbetet är att vi ger ett årligt organisationsstöd till de bidragsgrundande föreningarna; för de flesta föreningar så lite som kr. Det gör att föreningsmedlemmarna får ett reellt skäl att komma överens om vad bidraget ska användas till istället för den teoretiska eller formella demokrati som bara står i stadgar eller som lärs ut i skolan. Vår tanke är att detta skapar ett tidigt förtroende för demokrati som sätt att komma överens om resurser för att utveckla föreningen att ta med ut i livet för att senare utveckla samhället. Med fördel är föreningarna små, för då kommer varje medlems röst att väga tungt, men det fungerar givetvis även i större föreningar. En avgörande aspekt för att Sverok lyckats så bra är att vi kunnat ge ut detta stöd väldigt snabbt. Vår erfarenhet är att föreningar som unga startar och driver är tämligen kortlivade; kanske 1-3 år innan engagemanget flyttas till annat viktigt i livet. Därför är det avgörande för målarbetet att resurserna kommer ut fort till föreningarna. Ju kortare tid det tar innan stödet når ut till föreningarna, desto bättre blir måluppfyllnaden. Tar det lång tid att få ut stödet blir måluppfyllnaden sämre, speciellt om föreningen hinner läggas ner. Utan detta stöd tror vi att många unga skulle ha valt att inte organisera sig i alls föreningsform utan bedrivit sin verksamhet på annat sätt, och då hade måluppfyllnaden förlorats helt. Detta lilla föreningsbidrag gör alltså en utslagsgivande skillnad för att medverka till statens mål med statsbidraget.

10 Yttrande om betänkande SOU 2009:29 Fritid på egna villkor 10(20) Anledningen att vi kan ge detta stöd redan några veckor efter att en förening har grundats beror på att bidragssystemet är förutsägbart genom att en bidragsgrundande förening fortsätter att vara det ända tills vi tar med den i en framtida ansökan om statsbidrag. Om vi inte kan mäta detta förrän året är slut har staten i praktiken infört ett karensår för detta stöd. Med ett karensår får staten alltså sämre måluppfyllnad. Varje år satsar Sverok minst 50 % av vårt statsbidrag på detta organisationsstöd till föreningarna, det vill säga närmare kr de senaste tre åren. Det vågar vi göra just för att bidraget är förutsägbart. Skulle betänkandets förslag bli verklighet skulle vi som organisation inte längre våga satsa dessa medel så offensivt som idag, vilket i första hand kommer att drabba nystartade föreningar och små föreningar där ett fåtal medlemmar kan göra att föreningen slutar vara bidragsgrundande. Denna effekt kommer sig av att det är för stor risk att ge ut dessa medel till föreningar som staten sedan kanske inte kommer att räkna som bidragsgrundande så att vi kan få tillbaka det vi satsat i förskott. Detta gäller trots att förbundet har cirka 90 % unga och därför antagligen inte kommer att påverkas avgörande av detta. För organisationer närmare 60 %-gränsen lär motsvarande satsningar riskera att utebli helt. Trots allt finns organisationerna av andra skäl än att uppfylla statens mål och då blir det för våghalsig ekonomi att satsa pengar på måluppfyllnad som skulle ha kunnat satsas säkrare på syftesfrämjande verksamhet. En annan positiv effekt av ett förutsägbart system är att underlagen går att samla in och granska kontinuerlig under året. Dels höjer det kvaliteten på det vi rapporterar vidare till Ungdomsstyrelsen eftersom vi kan kontrollera underlagen medan de är färska istället för först året efter då föreningen bytt styrelse. Dels jämnar det ut arbetsbelastningen för statsbidragsarbetet över året, vilket gör att administrationen kostar mindre. Viktigast positiv bieffekt är dock att föreningarna kan få en möjlighet att rätta till eventuella problem innan året är slut. Sverok är därför mycket tveksam till betänkandets förslag att organisationsstödet ska beräknas på antal verksamma medlemsföreningar med minst 60 % föreningsmedlemmar i åldern 7-25 år. Sveroks bedömning är att det räcker med att organisationen i sin helhet har minst 60 % bidragsgrundande medlemmar i enlighet med betänkandets förslag. Sverok därför föreslår att bidraget även i fortsättningen beräknas per verksam medlemsförening med minst fem bidragsgrundande föreningsmedlemmar. Om målet med förslaget är större ungdomsinflytande föreslår Sverok istället att 60 %-gränsen på hela förbundets medlemsantal höjs till 75 %.

11 Yttrande om betänkande SOU 2009:29 Fritid på egna villkor 11(20) 7. Regressiv bidragsmodell Dagens bidragssystem och förslaget i betänkandet är kraftigt regressivt, det vill säga små organisationer får mer bidrag per förening och per medlem än stora organisationer. Dels får varje organisation ett fast bidrag. Dels får varje organisation ytterligare ett fast minsta belopp, genom att det rörliga bidraget fördelas för minst 1000 medlemmar (idag minst 3000 medlemmar) och minst 5 föreningar (idag minst 10 föreningar). Dels har Ungdomsstyrelsen själv hittat på att stora organisationer ska få mindre rörligt bidrag per bidragsgrundande medlem och förening ju fler medlemmar och föreningar den rapporterar i sin ansökan om statsbidrag. Sveroks samlade bedömning är att detta inte är motiverat av rättviseskäl, legitimitetsskäl och inte minst genom den bristfälliga kopplingen till statens mål med statsbidraget. Regressivitet får flera effekter. Den huvudsakliga negativa effekten är det mycket starka ekonomiska incitamentet att dela upp stora organisationer i flera mindre. Detta kan ske genom att delar av en organisation bryter sig ut eller att organisationen beslutar sig för att dela upp sig, båda varianterna för att få mer statsbidrag på bekostnad av de övriga organisationerna. Idag skulle spelhobbyn öka sina intäkter med nästan kr per år genom en omorganisering av de större verksamheterna i Sverok till egna förbund. Även RUM diskuterar en sådan uppdelning. Regressiviteten slår åt andra hållet också: Scoutrörelsen har sedan länge en uppdelning under Scoutrådet. Om de fristående scoutorganisationerna skulle vilja gå samman i en gemensam organisation gör de ekonomiska incitamenten genom det regressiva systemet detta i stort sett ekonomiskt oförsvarbart. Bland de scoutförbund som får statsbidrag skulle deras sammanlagda bidrag minska med nästan 1,5 miljoner per organisation vid ett sammangående. Om några organisationer redan har delat upp sig av bidragsskäl vet vi inte. Sverok anser att det är omotiverat ur ett målperspektiv med denna möjlighet till bidragsmaximering, eftersom det inte blir fler medlemmar och fler föreningar med omorganiseringen. Sverok har internt hittills ställt sig negativt till en omorganisering av ekonomiska skäl men det är en diskussion som aktualiserats genom detta betänkande, av såväl ekonomiska som ideologiska skäl. Det är märkligt ur ett målperspektiv att föreningar och medlemmar är mer värda om de är anslutna till en liten organisation än till en stor organisation. Det minskar legitimiteten för systemet. Det fasta bidraget och alternativ till det Eftersom ett fast bidrag i sig inte medverkar till att något av statens mål uppfylls var grundtanken från början med det att varje organisation skulle ha ett litet startkapital för att kunna finansiera en minimal administration, t ex ha ett litet kansli, kunna betala revisorskostnader och kanske ha en deltidsanställd. Detta beräknades då till någonstans runt kr. Däromkring har bidraget legat tills även medlen från Svenska Spel användes för att öka det fasta bidraget. Idag uppgår det fasta bidraget till över kr för de organisationer som får strukturbidrag, det vill säga motsvarande behovet på ett fast bidrag för 4-6 organisationer. Det fasta bidraget står för en tredjedel av det totala statsbidraget, inklusive medlen från Svenska Spel. Det är en anmärkningsvärt stor andel av bidraget, med tanke på hur få organisationer som delar på det. Detta är den huvudsakliga orsaken till regressiviteten i bidragssystemet och därmed till den inte orimliga möjligheten till bidragsmaximering. Det rimligaste sättet att minska regressiviteten vore därför att ta bort det fasta bidraget. En annan positiv fördel med att ta bort det fasta bidraget är att hela bidragssystemet skulle bli helt oberoende av antalet organisationer och deras storlek, det vill säga pengarna räcker till fler organisationer på ett utjämnat sätt. Det blir ingen skillnad totalt sett om medlemmen eller föreningen tillhör Sverok eller Vi Unga bidrag ska fördelas och mottagaren blir det förbund som medlemmen och föreningen tillhör. Anledningen att dela upp större organisationer i flera mindre försvinner då helt. Ytterligare en positiv effekt om det fasta bidraget avskaffas vore att föreningarna och medlemmarna blir viktigare i organisationen. Om det fasta bidraget tas bort ökar båda rörliga bidragen med 50 % vardera, vilket vid den senaste bidragsfördelningen och med betänkandets regler skulle ge ett minsta bidrag till alla organisationer på cirka kr, vilket är i linje med den ursprungliga tanken med det fasta bidraget. Det har tidigare varit så att organisationer med begränsad rekryteringsgrund har fått lägre gränser. I betänkandet föreslås lägre gränser för organisationer som företräder nationella minoriteter i Sverige eller organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning. Skulle det fasta bidraget helt tas bort blir det rimligt att de bör får samma bidrag vid sina respektive gränser som om de hade haft 1000 medlemmar och 5 föreningar. Detta betyder att alla förbund redan i grundfördelningen får en minimisumma som är lagom stor. Medlemmar och föreningar utöver gränsen ska vara lika för alla organisationer. En kompromiss mellan att ta bort och behålla det fasta bidraget på nuvarande nivå vore att reglera så att det får en mindre andel av det totala statsbidraget. Vore nivån 10 % av statsbidraget istället för en tredjedel skulle det vid den senaste bidragsfördelningen och med betänkandets förslag på regler givit 72 förbund kr var i fast bidrag, vilket vore i mer rimlig nivå med ursprungstanken. Det totala bidraget för den minsta organisationen skulle då bli kr. Dock är det fortfarande anmärkningsvärt att en sådan liten organisation får ett större fast bidrag än rörligt, eftersom det gör organisationen viktigare än föreningarna och medlemmarna ur ett ekonomiskt perspektiv. Ett annat alternativ till att ta bort det fasta bidraget vore att återgå till det äldre systemet då det rörliga bidraget fördelades först från och med den minsta gräns för bidraget. Då fick organisationen medlemsbidraget först från och med medlem I det nya

12 Yttrande om betänkande SOU 2009:29 Fritid på egna villkor 12(20) systemet skulle bidraget då börja fördelas från och med medlem Nackdelen med detta är att det inte lika tydligt minskar anledningen till att dela upp organisationer för bidragsmaximering, eftersom det minskade bidraget är mycket mindre än det fasta bidraget. Sverok föreslår att det fasta bidraget tas bort helt eller inte får ta större andel av det totala fördelade medlen än 10% och att de övriga 90% fördelas lika mellan bidragsgrundande medlemmar och bidragsgrundande föreningar. Ungdomsstyrelsens egeninitierade regressivitet För några år sedan beslutade Ungdomsstyrelsen på egen hand om en omtolkning av skrivningen det rörliga beloppet ska grundas på så att större organisationer kom att missgynnas i bidragsgivningen. Sverok anser, för det första, att detta var en omotiverad och godtycklig förändring som inte borde ha fattats på myndighetsnivå utan en djupare konsekvensanalys. Om regeringen vill ha en regressivitet i skalan i det nya systemet så bör regeringen också beskriva det. Sverok menar, för det andra, att det inte finns någon rimlig grund för denna regressivitet. Ungdomsstyrelsen har hänvisat till att stora organisationer har stordriftsfördelar, men har inte kunnat belägga att sådana fördelar finns och hur stora de i så fall skulle vara. Regressiviteten i skalan är helt godtyckligt satt av myndigheten. Sverok menar att de stordriftsfördelar som finns till stor del uppvägs mot den ökade administration som uppstår i en större organisation och den motsvarar definitivt inte de 1,9 miljoner som förbundet hade som regressionsförlust 2006 och 1,2 miljoner i regressionsförlust När dessa pengar fördelades innebar det bara en marginell ökning för de enskilda organisationerna. Utöver detta har mindre organisationer, i enlighet med ovan, en stark fördel av det fasta beloppet som i sig är en regressiv komponent i fördelningen. Till det ska läggas att de mindre organisationerna nu kommer att vinna på att ett rörligt bidrag erhålls redan vid 1000 medlemmar. Framför allt är det ur ett rättviseperspektiv svårt att förklara varför medlem nummer eller förening nummer 500 i en organisation är värd mindre än medlem nummer 2000 eller förening nummer 30 i en annan organisation. Trots allt är målet att engagera fler medlemmar i föreningslivet, inte att minska det arbetet i takt med att organisationen växer. Ett argument som inte framförts så öppet, men som vi hört nämnas, är att de stora organisationerna ansågs kunna få en mycket stor andel av bidraget om systemet inte var regressivt. I praktiken, som omnämns ovan, har regressiviteten inte påverkat de små organisationerna nämnvärt, medan de största har fått avsevärda nedskärningar i intäkterna. Ur ett målperspektiv är själva resonemanget märkligt eftersom medlemmar och föreningar borde vara lika viktiga vare sig om de finns i små eller stora organisationer. Därför bör skrivningen i förordningen förtydligas så att det inte lämnar tolkningsutrymme för en regressivitet i den rörliga delen av bidraget.

13 Yttrande om betänkande SOU 2009:29 Fritid på egna villkor 13(20) 8. Medlemsavgift Ungdomsstyrelsen har på en bidragskonferens i slutet av våren 2009 berättat att de förordar ett återinförande av krav på medlemsavgift. Betänkandet föreslår ingen ändring i definitionen av vilka som ska räknas som medlemmar. Sverok har inget emot medlemsavgifter i sig, men är mycket tveksam till att staten skulle reglera detta. I den mån staten skulle ha en åsikt i frågan vore det snarare att förbjuda medlemsavgifter i organisationer som tar emot statsbidrag. Varför det är så framgår i diskussionen nedan. Sveroks samlade bedömning är ändå att mångfalden av riksförbund är tillräcklig för att motivera att de efter demokratiska beslut i förbunden eller föreningarna även i fortsättningen ska ha rätt att ta ut medlemsavgift trots att de får statsbidrag. Medlemsavgifter motverkar de övergripande målen Enligt enkel teori om marknadsekonomi kommer efterfrågan att minska då priset ökar. Det innebär att det med nödvändighet blir färre som engagerar sig i föreningslivet, ju mer det kostar. Om färre blir medlemmar blir det också färre som får demokratiska möjligheter att påverka och färre som genom föreningslivet får ansvara för sin demokratiska utveckling. Med samma resonemang gäller att färre unga får inflytande över hur verksamheten ska bedrivas och inte minst hur den ska finansieras. Rimligen bör de då få rättigheten att besluta om att sköta den finansieringen på det sätt de vill - basarer, insamlingar, arrangemang, gratisarbete, verksamhetsavgifter och andra sätt. Legitimitet genom medlemsavgifter Ett argument som återkommer säger att medlemsavgifter ger legitimitet åt hela bidragssystemet och till medlemskapet i sig. Vi menar att detta inte alls stämmer utan tvärt om kommer att urholka legitimiteten av bidragssystemet. Det är tyvärr enkelt att ha luftavgifter, det vill säga att man betalar och får motsvarande värde i någon förmån eller liknande. Vi har sett exempel där medlemmarna i en förening fick en pizza efter att man betalat medlemsavgiften på 50 kronor. Föreningen motiverade detta genom att de inte själva såg något behov av medlemsavgifterna men var tvungna att ta ut en medlemsavgift för att få kommunala bidrag i sin kommun. Givetvis gjorde sig medlemmarna lustiga över fenomenet och det lär knappast ha gett ökad legitimitet åt kommunens bidragssystem, snarare förlöjligande av regelverket. Vi tror att legitimitet kan uppnås på många sätt och att detta är fel väg att gå. När kravet på medlemsavgift togs bort fokuserades istället medlemskapet på demokratiska rättigheter. Vi upplever att detta har fått positiva effekter inom vår organisation. Det aktiva ställningstagandet är det som är viktigast och en underskriven handling kan vara precis lika mycket värd som en medlemsavgift. Att kräva att barn och ungdomar ska betala för sina demokratiska rättigheter i föreningslivet känns mycket märkligt. Det är också märkligt att tala om legitimitet och medlemsavgifter i samma mening eftersom detta betänkande bland annat har sitt ursprung i uppdagat fusk med medlemsavgifter. Betala för rösträtten Det finns bara en generell skillnad på medlemskapet i en förening och att inte vara medlem: Rösträtten. Det är skam, det är fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt heter pengar. skaldade Werner von Heidenstam redan 1899 i kampen för en allmän och lika rösträtt i samhället. Arbetet som han och många rösträttsförkämpar lade ned gav resultat ändrades lagen så att ingen längre behövde vara tillräckligt rik eller betala skatt för att få rösta och 1921 fick även kvinnor rösta. 2009, lagom till 100 års-jubileet att rösträtten inte längre kunde köpas behöver vi oroa oss för att staten än en gång ska lagstadga att rösträtt ska kosta pengar. Vi har sett tendensen att medlemsavgifter och demokratiska rättigheter redan kopplas samman, det vill säga för att få rösta i en förening med medlemsavgift måste man betala medlemsavgiften. Vi har sett det återkommande tas upp inför årsmöten då man reglerar röstlängden genom att kassören börjar påminna om obetalda medlemsavgifter och att dessa regleras direkt på sittande årsmöte. Den kopplingen blir olycklig då den fostrar tanken att man betalar för att få rösta. Fokus bör ligga på att alla har demokratiska rättigheter och rösträtt på samma villkor inte om någon betalat eller ej. En medlemsavgift riskerar att skapa ett A-lag och ett B-lag i föreningslivet där de som kan betala får demokratiska rättigheter och på så sätt bestämmer över B-laget som på A-lagets nåder får delta i föreningens öppna verksamhet helt i strid med målet om jämlikhet mellan ungdomsgrupper. Möjligheten att kunna betala Medlemsavgifter är normalt förekommande i föreningslivet i stort, men man ska ha i åtanke att just ungdomar är en ekonomiskt svag grupp som inte fullt ut kan förväntas finansiera sina egna organisationer med medlemsavgifter. Ett av målen för statsbidraget är att engagera fler ungdomar i föreningslivet. Då kan det inte vara rimligt att man samtidigt ställer upp hinder av ekonomisk art. Många unga har helt enkelt inte har råd att engagera sig i ett föreningsliv som kostar pengar, eller får inte göra det för sina föräldrar. I en förening i Linköping, som inte är ansluten till Sverok, var några invandrarungdomar med i en förenings nybörjarverksamhet. Ungdomarna var både välkomna och engagerade, men när det blev dags att betala medlemsavgiften för att få fortsätta vara med sade föräldrarna nej för att de inte hade råd. Detta hade kunnat vara vilken mindre välställd familj som helst. All verksamhet kan inte vara gratis, men det behöver finnas gott om alternativ som är det. Alla ungdomar behöver en meningsfull fritid och medlemskapet i sig kan alltid vara gratis.

14 Yttrande om betänkande SOU 2009:29 Fritid på egna villkor 14(20) Man ska inte heller utesluta att medlemsföreningarna kan välja att finansiera sin riksorganisation på annat sätt än statsbidrag och medlemsavgifter. Många organisationer driver till exempel arrangemang för att finansiera verksamheten. I många fall innebär det en arbetsinsats för den enskilde medlemmen i stället för en avgift. Möjligheten att kunna välja själv Då unga personer ofta har en begränsad ekonomi är man beroende av sina föräldrars stöd. Att en ung person måste begära av sina föräldrar att betala en medlemsavgift är problemfylld. Det blir då upp till föräldern att avgöra om sitt barn kan få bli medlem eller inte. Det är troligt att föräldrar helst betalar för något som de själva höll på med när de var unga, vilket konserverar föreningslivet till de organisationer som är gamla, välkända och väletablerade. Detta är heller inte bra eftersom medlemskap ska bygga på medlemmens ställningstagande inte föräldrarnas. Det blir speciellt svårt i de fall då man begära medlemskap i en förening med annan politisk inriktning än vad kanske föräldrarna har, eller förening för ens sexuella läggning eller annan trosinriktning än vad ens föräldrar har. I de fallen vågar många antagligen inte ens fråga. Sverok anser att återinförandet av medlemsavgifter inte kommer att underlätta för dessa ungdomsgrupper i samhället att engagera sig i föreningslivet utan snarare bli ytterligare ett stort hinder. Man motverkar då även de målen om jämlikhet och jämställdhet då inte alla har samma chans och förutsättning att engagera sig i föreningslivet. Dessa mål anses i betänkande vara så självklara att de inte längre ska behöva stå med i statens mål med bidragen. Statlig detaljstyrning Oavsett betalningsform medför medlemsavgifter dessutom att föreningarna får mer administration och eventuellt högre kostnader när de måste skaffa ett bankkonto, som ofta har en avgift. Ungdomsstyrelsen vill att ungdomsorganisationerna ska främja ungdomars demokratiska utveckling. I denna demokratiska utveckling tycker vi att det bör ingå att föreningarna själva på ett demokratiskt sätt får besluta om de vill ha en medlemsavgift eller ej. Att ta ifrån dem denna beslutsrätt och tvinga på dem mer administration är fel. Engagemang och medlemsavgift I en del fall märks tendensen att man betalar för att slippa engagera sig, något som kanske främst är tydligt i organisationer som företräder sina medlemmar på något sätt. Det går antagligen i linje med att man numera engagerar sig i sakfrågor och för mycket smalare och tillfälligare former av engagemang än förr. Att betala en medlemsavgift är ett sätt att ta ställning för eller mot något. Man betalar gärna en medlemsavgift till t ex en politisk organisation, men man engagerar sig kanske inte. Det kan andra göra då man bidragit med en medlemsavgift som ska gå till det goda ändamålet eller att medlemskapet i sig ses som ett politiskt ställningstagande. Denna syn på medlemskap kommer hand i hand med medlemsavgifter. Sverok tar inte ställning till om detta är bra eller dåligt, men det ger knappast ökat legitimitet till ett bidragssystem och det bidrar inte till uppfyllandet av målen. Livsstil och medlemsavgift Ställningstagande till livsstil, tro och politisk övertygelse är mycket starkare än att betala medlemsavgift slutar man tro på gud eller börjar man dricka sprit när man inte betalar medlemsavgiften längre? Knappast. Frågan om man betalat medlemsavgiften för att få tro på gud, för att få ha en sexuell läggning eller för att engagera sig politiskt blir i dessa sammanhang näst intill en förolämpning snarare än att förstärka legitimiteten till ett bidragssystem. Kopplingen finns helt enkelt inte. En medlemsavgift skulle innebära att vissa ungdomsorganisationer stängs ute ur systemet och därmed inte kan söka bidrag från Ungdomsstyrelsen. Inom många religiösa organisationer är en medlemsavgift mycket främmande då medlemskapet snarare handlar om ställningstagande till en livsstil och en trosuppfattning. Ett annat exempel är Fritidsforum som organiserar fritidsgårdar. Många kommuner runt om i Sverige har direktiv att det inte ska kosta något för barn och ungdomar att gå på fritidsgårdar. En medlemsavgift skulle alltså motverka kommunernas arbete vilket vi ser som mycket negativt. Samhörigheten med föreningen Något som en medlemsavgift kan bidra till är samhörigheten med sin förening. En person som betalar medlemsavgift kanske känner att han har bidragit till sin förening mer än vad bara ett ställningstagande bidrar, varför man kan anta att medlemsavgiften kanske bidrar till att legitimera medlemskapet mer. Avgiften borde leda till att medlemmen får en större tydlighet i sitt medlemskap så att det ligger närmare till hands att denna är mer vaksam på sina medlemsrättigheter än om medlemskapet var gratis. Samtidigt finns det företag, exempelvis gym, som kallar sin produkt för medlemskap utan att det följer någon rösträtt. Här finns ingen forskning i frågan så man kan bara spekulera, men det är ändå rimligt att tro att medlemskapet inte får större värde för statens mål för att man betalar för det. Medlemsavgifter är mycket svårkontrollerade Ungdomsstyrelsen har tidigare sagt att medlemsavgifter är bra ur kontrollsynpunkt. Sverok anser att detta är fel. Dels har de allra flesta föreningar så pass liten ekonomi att inget krav på bokföring finns - gränsen för bokföringsskyldighet för ideella föreningar går vid tillgångar på över 1,5 miljoner kronor. I Sverok har ingen av de över 6000 ideella föreningar, som någon gång varit anslutna till förbundet, varit bokföringsskyldiga. Många små föreningar sköter sin ekonomi löpande och har i bästa fall koll via en enkel sammanställning på papper. Ibland har man föreningens samlade tillgångar i en skokartong, ibland med kvitton i. Det finns alltså ingen bokföring att kontrollera i dessa fall. Detta är helt i sin ordning, för bokföring är inget av statens mål med varför de ger

15 Yttrande om betänkande SOU 2009:29 Fritid på egna villkor 15(20) bidrag. I den mån föreningar har bokföring är det förenat med stor administration att begära in bokföringsunderlag från föreningarna. Hur de som inte har det ska kunna skicka in sin skokartong går också att fundera på. Det är också svårt att kontrollera de få bokföringsunderlag som finns då man på dessa inte kan se varifrån en betalning skett. En inbetalning till föreningens bankkonto eller plusgiro består bara av en summa och för vem avgiften avser det säger ingenting om vem som egentligen betalat. Det enda man kan avgöra är att mängd pengar betalats in på kontot inte sanningshalten i att dessa verkligen är medlemsavgifter och att de kommer från respektive medlem. Sverok anser att medlemsavgifter är en dålig form av kontroll och meningslös anledning till återinförande av medlemsavgifter. Medlemskap kan granskas likvärdigt utan att det behövs en avgift. Fusk med medlemsavgifter Ännu ett skäl till att införa medlemsavgift verkar vara att minska eventuellt fuskande. Vi tror inte att medlemsavgift motverkar fusk på det sättet. Revisorerna kommer knappast att kunna kontrollera inbetalningar av medlemsavgifter samtidigt som en del fortfarande kommer att kunna hitta vägar runt systemet. På en konferensen för några år sedan berättade Ungdomsstyrelsens motsvarighet i Norge om hur fantasifullt en del utnyttjade systemet, trots medlemsavgifter. Vi anser att det är tråkigt att Ungdomsstyrelsen vill skapa ett system som inte kommer åt problemet kring fusk utan snarare att straffar ungdomsorganisationer som inte varit en del av fuskandet! Enklast för en fuskande kassör är t ex att ta ut 1000 kronor från föreningens konto och sedan betala in samma summa uppdelad på ett antal medlemsavgifter. Simsalabim så har man bokföringsbevis på massor med inbetalda medlemsavgifter. Om underlagen ska vara målet för granskningar så kommer fusk inte att kunna upptäckas. Ett återinförande av krav på medlemsavgifter kommer inte att motverka fusk, snarare hjälpa till att dölja det. Krångligt att betala Medlemsavgift inte bara försvårar för de ungdomar som inte har råd utan även för dem som har pengar. Många medlemmar har inte möjlighet att betala direkt i kassörens hand och får hitta andra sätt att betala. Unga människor har problem med att få ha ett eget konto på en bank eller hos plusgirot, då många av dessa inte godkänner kontoinnehavare under 16 år. De flesta unga har därför inte eget bankkonto med internetbank och blir därför hänvisade till sina föräldrars godtycke eller att betala extra avgifter hos posten eller banken. Svårare och dyrare administration för föreningen Bortsett från att det kan vara svårt till omöjligt för underåriga att ordna ett konto i föreningens namn så innebär krav på verifierbar medlemsavgift också större kostnader för en förening då de antingen måste skaffa sig ett bankgiro- eller plusgirokonto. Vid inbetalning till vanliga bankkonton syns det inte vem inbetalningen kommer från. Ett FöreningsGirokonto kostar 950 kr per år. För en förening som kanske omsätter 3000 kr per år så är detta en avsevärd kostnad. Om alla föreningar som senast var bidragsberättigande enligt de föreslagna reglerna betalar för ett FöreningsGirokonto kostar det totalt nästan 7,7 miljoner kronor, vilket är 4,2% av det totala statsbidraget inklusive medlen från Svenska Spel. Det är helt absurt att staten vill kräva att statsbidragen ska gå till bankväsendet. Föreningar som inte måste ta ut en underlagsgrundande och verifierbar medlemsavgift kan istället ha ett gratis bankkonto. För förbundets del kommer medlemsavgifterna att bli ytterligare en datauppgift som måste tas in och behandlas i våra datasystem. Dels måste uppgifterna kontrolleras på olika sätt och dels måste vårt datasystem modifieras. Vi måste i samtal med våra revisorer komma fram till lämpliga interna kontroller som kan accepteras och sedan kontrolleras från revisorernas sida. Dessa processer kommer att ta tid och kosta pengar att införas och omsättas. Sverok anser att återinförandet av medlemsavgifter kommer att kosta föreningslivet en hel del resurser i form av kontokostnader och ökad administration. Medlemsavgifter är försumbar egenfinansiering Föreningslivet är fullt av olika former av egenfinansiering. Den största egenfinansieringen finns i det enorma tidsmässiga engagemang som många medlemmar lägger på sin förening. Detta engagemang värderas ofta mycket högt i föreningslivet och är givetvis svårt att värdera i pengar. Enligt rapporten Befolkningsstudien som överlämnades av Sköndalsinstitutet till Regeringen den 15 november 2005 utför ideella tid motsvarande heltidsarbeten per år. Enligt rapporten "Den Ideella Sektorn. Organisationerna i det civila samhället" av Filip Wikström, Tommy Larsson (2002) producerar de ideella tjänster till ett värde av 150 miljarder kronor (cirka 4 % av BNP). Att hävda att dessa ideella utöver detta måste betala mer för att finansiera verksamheten mer är direkt oförskämt och inte i linje med något av statens mål för bidragen. Över lag så bör staten en gång för alla erkänna den ideella sektorns bidrag till samhället genom att sluta tala om behov av självfinansiering, vare sig på medlemsnivå eller förbundsnivå - det är redan en enorm självfinansiering som inte uppskattas tillräckligt. Rent ekonomiskt finns många former av stora utgifter, som t ex instrument för musikutövande, spel för spelutövande, hundar för hundungdom och annan utrustning som kan behövas. Man reser och lägger mycket pengar på sitt föreningsutövande. Detta är givetvis väldigt olika i olika typer av föreningar. Många av dessa kringkostnader betalas av medlemmarna själva och går sällan genom föreningens ekonomi. Man självfinansierar alltså mycket stor del av sitt föreningsengagemang redan, även om detta inte syns i föreningens bokföring eller ekonomiska redovisningar. Medlemsavgifter, om sådan finns, brukar i dessa sammanhang vara försumbar del av föreningens och medlemmarnas totala gemensamma ekonomi.

16 Yttrande om betänkande SOU 2009:29 Fritid på egna villkor 16(20) Det är verksamheten som bör finansieras med deltagaravgifter, inte rösträtten. Det kan ske vid behov istället för att alla ska betala för sina demokratiska rättigheter. Viss verksamhet kan vara gratis, medan annan verksamhet kostar pengar, allt efter det behov som medlemmarna upptäcker. Omsättningen på betalarrangemangen kan då vida överstiga eventuella intäkter från medlemsavgifter. Det är också mer förståeligt att betala för ett arrangemang än för medlemskapet i sig, även om det är föräldrarna som betalar. Det finns många andra sätt för en förening att finansiera sin verksamhet. Alla sätt är inte tillgängliga för alla föreningar, till exempel att anordna landsomfattande lotterier, men alla kan göra något. Sverok anser därför att medlemsavgifter inte tillför någon större del av föreningslivets självfinansiering. Argumentet för att medlemsavgifter skulle tillföra föreningarna mer självfinansiering håller därför inte. Riktiga medlemmar eller schablonrekrytering för bidragsmaximering? På Ungdomsstyrelsens bidragskonferens under våren 2009 förfasade sig generaldirektören över hur lätt det var att registrera sig till en förening via Internet. Via en enkel knapptryckning blev man medlem ansåg generaldirektören. Ungdomsstyrelsen verkar inte känna till de nya folkrörelser bland unga som finns på internet i dagens samhälle och ännu mindre förstå hur det går till när man går med i en förening via internet. Unga människor är idag väldigt försiktiga och noga med sina personuppgifter och var de hamnar någonstans. Att lämna alla sina personuppgifter är i sig ett starkt ställningstagande och inget man gör hur som helst. Att gå med i en förening via nätet handlar inte om en enkel knapptryckning utan om en komplicerad process för ställningstagande av medlemskap. Man lämnar persondata genom att själv mata in dessa och konfirmerar sitt ställningstagande för medlemskapet. Ofta får man dessutom via mejl eller SMS konfirmera sitt medlemskap för att föreningen ska slippa så kallade bottar, dvs automatiserade spamprogram som registrerar sig för att kunna posta spam. Man blir också upplyst om sina medlemsmässiga rättigheter genom stadgar och kontakt med styrelse och revisorer genom föreningens hemsida. Säkerheten kring hur man behandlar medlemmarnas personuppgifter debatteras ofta i de internetbaserade föreningarna då man ser risker med att föreningens databas hackas och uppgifterna blir stulna. Man riskerar dels att få spam och i känsligare fall att det kan komma ut att man är medlem i en speciell förening. Om det handlar om föreningar kring religion, politik eller sexuell läggning kan det vara förenligt med livsfara om dessa uppgifter läcker ut eftersom dessa grupper ibland lever med en annan hotbild än andra i vårt samhälle gör. Ofta har de internetbaserade föreningarna därför bättre säkerhet kring sina medlemslistor än andra föreningar. Detta påvisar hur oroliga ungdomar känner sig inför att lämna ut sina personuppgifter. Man kan således inte påstå att man registrerar sig lättvindligt som medlem överallt genom en enkel knapptryckning utan det handlar om riktiga medlemskap. I fallet med t ex Ung Pirats stora medlemsökning över internet ser vi inget ovanligt. De hade stort stöd från samhällsaktuella händelser och ett lyckat politiskt utspel som gav mycket uppmärksamhet i media. Att Ungdomsstyrelsens generaldirektör vågar uttala sig negativt om att unga människor ansluter sig politiskt till en demokratiskt uppbyggd ungdomsorganisation är skrämmande. Statens mål är trots allt att engagera unga i föreningslivet, inte att få dem att betala avgifter. Ung Pirat är inte unika. Många föreningar har rekryterat medlemmar på liknande sätt, t ex i samband med släpp av LAN-platser till vissa datum, då LAN-föreningar fått massor med nya medlemmar inför ett annalkande LAN-party. Överlag är det vanligare att rekrytera fler medlemmar i samband med en kampanj, oavsett om det sker via internet eller borta från tangentbordet. I ungdomars internetbaserade livsstil är detta inget nytt. Ungdomsstyrelsen bör ta reda på hur unga engagerar sig i föreningslivet över internet och uppmuntra detta snarare än att måla upp hotbilder som inte existerar och samtidigt försöka motverka detta. Sverok anser risken för bidragsmaximering på det viset är liten. Att unga skulle bilda och gå med i föreningar enbart i syfte att öka statsbidraget till den egna riksorganisationen känns orimligt. Det finns ingen anledning att tro att unga i någon större utsträckning än andra skulle vara benägna till detta. Tvärtom, om man tar i beaktande de svårigheter som finns att engagera unga i föreningslivet, känns ett sådant resonemang tämligen introvert. När det gäller bidragsmaximering så ger regressiviteten i statsbidraget ett betydligt större incitament till att öka bidragen genom att dela upp en organisation i flera mindre. Sverok anser att Ungdomsstyrelsens argument att man får bort schablonrekryteringar i samband med internetregistrering genom återinförandet av medlemsavgifter inte stämmer utan är ren skrämselpropaganda. Vi anser att detta så kallade problem helt enkelt inte existerar. Miniminivå på medlemsavgift Om krav på medlemsavgifter ändå återinförs bör det finnas en av staten fastställd minimiavgift. På den tiden kravet fanns såg vi många föreningar som hade en symbolisk krona som medlemsavgift. Hanteringen av denna krona blev nästintill löjlig och gav givetvis ingen nytta för föreningen utan snarare en administrativ belastning. Om medlemsavgifter ska betyda någonting bör den därför vara kännbar för medlemmen samt också bidra till föreningens kassa. Exakt var denna gräns går är svårt att avgöra, men kr skulle åtminstone inte vara symboliskt. Summor under 100 kr riskerar att bli pizzaavgifter, som vi skrivit om ovan. Samtidigt är redan en avgift på 100 kr, enligt vad vi redan påpekat, ett stort hinder för vilka som kommer att ha möjlighet att bli medlemmar. Medlemsavgift som homogeniserande effekt Med en medlemsavgift så måste den engagerade personen avgöra om den t ex vill satsa på fred på jorden eller rädda miljön om veckopengen inte räcker till båda. I praktiken tvingar ett krav på medlemsavgift unga att välja färre saker att engagera sig i vilket homogeniserar samhällsengagemanget. Staten har ingen vinst i att styra unga på det sättet.

17 Yttrande om betänkande SOU 2009:29 Fritid på egna villkor 17(20) Utvärdering av det nuvarande systemet saknas Det nuvarande systemet utan krav på medlemsavgifter har inte utvärderats vetenskapligt sedan det infördes och det har inte funnits särskilt länge. Betänkandet tar inte heller upp något förslag på att återinföra medlemsavgifter. Därför vore det tveksamt att på så lösa grunder återinföra det. Tillfälliga organisationer Ett argument som framförts är att organisationer utan medlemsavgift är tillfälliga och att det inte är tänkt att sådana ska finansieras av staten. Det stämmer inte att det är tillfälligt att få bidragen för det tar flera år att få pengar från att man startat och i samband med att staten ska ge bidrag bör de kunna kolla om organisationen fortfarande finns i stället för att blint betala ut pengar till dem. Men även om det nu är tillfälligt - vad är det som är fel? Kan inte unga vara väldigt engagerade ett kort tag och sedan sluta vara det utan att det anses dåligt? I Sverok har vi länge inte sett det som ett problem att vi har omsättning på medlemmar och föreningar - det är en naturlig effekt eftersom det är en omsättning på människor som är unga. Det finns ingen måluppfyllande fördel att organisationer och föreningar finns för evigt.

18 10B9. Övriga Yttrande om betänkande SOU 2009:29 Fritid på egna villkor 18(20) kommentarer I detta kapitel finns en genomgång av de delar av betänkandet som inte redan är berörda eller som missats i betänkandet. 39Betraktelse om bidragssystem Först vill Sverok peka på ett antal avgörande egenskaper som behöver ingå i ett fungerande bidragssystem. Regelsystem styr. Därför måste systemet medverka till att statens mål med bidragen uppfylls och ingen regel får motverka statens mål. Detta gäller även ett organisationsstöd, eftersom systemet inte ska hämma organisationernas möjlighet att uppfylla statens mål utan främja deras möjligheter att göra det. Systemet ska sträva efter enkelhet för föreningar och medlemmar, så att inte systemet sätter upp onödiga trösklar för engagemang. Systemet ska vara lättadministrerat så att inte bidragen äts upp av onödig administration. Endast uppgifter som är nödvändiga för att kunna fördela bidragen ska samlas in om medlemsföreningar och föreningsmedlemmar. Systemet ska vara lättgranskat. Kvaliteten på kontroller är avgörande för om rätt bidrag kommer att betalas ut, inte kraven på underlag som måste samlas in. Statens fokus bör därför ligga på organisationernas internkontroll istället för på vad som måste ingå i underlagen. Systemet ska inte ställa högre krav på medlemsföreningar och föreningsmedlemmar än övrig lagstiftning, till exempel bokföringslagen. Systemet ska vara lättförståeligt, så att det går att förmedla reglerna till föreningar och medlemmar som är barn eller ungdomar. Systemet ska kräva minimalt av bedömningar, det vill säga vara ett organisationsstöd, inte ett verksamhetsstöd. Bidraget ska vara förutsägbart, det vill säga varje organisation ska genom sin insamling av underlag snabbt kunna göra en rimlig bedömning av storleken på bidraget. Detta sammantaget kommer att skapa ett system som är legitimt för fördelningen statsbidraget till Ungdomsorganisationer. 40BDokumenterade medlemskap Idag kräver staten olika sätt att dokumentera medlemskap för att säkra dessa, t ex verifikat på inbetalda avgifter, underskrivna papper eller elektroniska ställningstagande. Inget av dessa är speciellt säkra för att trygga att medlemskap verkligen föreligger utan det är enbart med kontroller av enskilda medlemmar som detta går att avgöra. Dokumentationen är bra, men är i sig inget som det hjälper att granska för att kontrollera medlemskap. Sverok föreslår därför att kravet på dokumentationen ska försvinna och istället ska förbundens internkontroll avgöra vad föreningarna behöver dokumentera för att medlemskapen ska räknas. I princip skulle medlemskap kunna tecknas muntligt om bara internkontrollerna var tillräckligt bra för att hantera detta. Sveroks nuvarande internkontroll där samtal med medlemmar är avgörande för denna kontroll skulle exempelvis klara av muntligt ingångna medlemskap. 41BDirekta kommentarer på förslag i betänkandet Sverok tillstyrker förslag 2.5 om att statsbidraget ska vara ett organisationsstöd och att rätten till bidrag ges en tydligare koppling till målen. Sverok tillstyrker förslag 2.6 om en modernisering av statsbidragets övergripande mål. Sverok tillstyrker förslag 2.8 om uppföljning och analys av statsbidraget, med tillägg att även Ungdomsstyrelsen behöver utvärderas för att säkerställa att inte andra överväganden än statsbidragets övergripande mål fått överordnad betydelse. Sverok tillstyrker förslag 3.1 om ett organisationsbidrags utan nivåindelning, med tillägg att det fasta bidragets andel av det totala bidraget (inklusive medlen från Svenska spel) bör begränsas till 10-15%. Sverok tillstyrker förslag 3.2 om särskilt bidrag och dispens. Sverok tillstyrker förslag 3.3 att begreppet medlemsförening ersätter begreppet lokalavdelning. Sverok avstyrker förslag 3.4 om att en medlem bara ska räknas som bidragsgrundande en gång. Sverok tillstyrker förslag 4.2 om de nationella minoriteternas ungdomsorganisationer. Sverok tillstyrker förslag 4.4 om organisationer som företräder ungdomar med funktionsnedsättning. Sverok delar utredarens bedömning 4.5 om politiska ungdomsförbund. Sverok delar utredarens bedömning 5 om generationsövergripande verksamhet och organisering. Dock; om organisationer med generationsövergripande verksamhet kan visa att de unga skulle ha ett reellt inflytande över statbidraget och i de unga kan verka självständigt i enlighet målen med statsbidragen bör de kunna få särskilt bidrag eller dispens för de regler som annars hindrar dem att få statsbidraget.

19 Yttrande om betänkande SOU 2009:29 Fritid på egna villkor 19(20) Sverok delar utredarens bedömning 6.1 om att bidraget till ungdomsorganisationer kontrolleras på ett godtagbart sätt. Dock har vi vid upprepade tillfällen råkat ut för Ungdomsstyrelsens brist på analys inför ändringar för att göra myndigheten säkrare på att de ska lyckas med sin kontroll. Därför är det viktigt att Ungdomsstyrelsen granskas regelbundet så att inte deras övervägningar motverkar statens mål med bidragen. Vi har givit flera exempel på detta i diskussionen ovan. Sverok delar utredarens bedömning 6.2 om Ungdomsstyrelsens reformarbete med anledning av Riksrevisionens granskning, med tillägg av kommentaren om 6.1. Sverok avstyrker förslag om hänsyn till andra statliga bidrag. Alla bidrag fördelas genom sina mål. Om en organisation uppfyller målen för annan statlig bidragsgivning så finns ingen tydlig anledning till varför ett stöd skulle utesluta ett annat. I fallet med stöd från riksidrottsförbundet har säkerligen föreningarna som bedriver idrottsverksamhet även annan ungdomsverksamhet och då borde de kunna få bidrag även från Ungdomsstyrelsen. Sverok tillstyrker förslag om krav på att godkänd eller auktoriserad revisor har intygat uppgifter i ansökan, med tillägget att det enbart gäller uppgifter som är direkt kopplade bidragsberäkningen, det vill säga antal bidragsberättigande medlemsföreningar, antalet bidragsberättigande föreningsmedlemmar och det totala medlemsantalet som används för att beräkna att andelen bidragsberättigande medlemmar är minst 60 %. Sverok tillstyrker förslag om att medlemsuppgifter ska avse året före det år då ansökan sker. Sverok tillstyrker förslag om krav på redovisning m.m. enligt nyare förordningar, förutom skrivningen om att bidrag inte får lämnas till en organisation som har skulder för svenska skatter eller som är i likvidation eller försatt i konkurs. Bidraget betalas i efterhand, det vill säga organisationen har redan genomfört den måluppfyllande verksamheten som bidraget beräknas på. De har uppenbarligen levt över sina tillgångar med egna medel, men har genom bidraget möjlighet att bli skuldfria och fortsätta sin goda måluppfyllande verksamhet. Sverok delar inte utredarens bedömning om krav på att den sökande organisationen ska föra en central medlemsförteckning med uppgifter om varje medlem som Ungdomsstyrelsen idag kräver. Uppgifter i sig är ingen garant för att de är sanna. Det bör vara upp till varje organisations internkontroll att avgöra vilka uppgifter som behöver samlas in. Dock är det rimligt att alla underlag för statsbidragsansökan ska finnas arkiverade hos organisationen, men alltså inte nödvändigtvis med uppgifter som Ungdomsstyrelsen idag kräver. Sverok delar utredarens bedömning om vidareutveckling av normsystemet för revisorernas granskning. Detta bör göras i samverkan företrädare för organisationerna och med organisationernas revisorer. Det som verkar bra behöver inte vara bra, så därför är det viktigt att alla förslag på normsystem får en möjlighet att diskuteras med dem som berörs av normerna innan de fastställs. Sverok delar utredarens bedömning om vidareutveckling av Ungdomsstyrelsens handläggning. Viktigt här är att handläggningsrutiner som motverkar statens mål inte införs. Sverok delar inte utredarens bedömning om att kontrollen inte strider mot regeringsformens bestämmelser om åsiktsregistrering och åsiktskontroll. Analysen är inte fullständig. Det är inte personerna i medlemsregistren som mottar bidragen eller ens föreningarna de blivit medlemmar i utan riksförbunden. Sverok anser ändå att myndigheten ska få kontrollera på plats hos organisationen enligt 7.5, men inte genom att kopior av personuppgifter hamnar hos myndigheten. Hos myndigheten ska endast granskningsprotokoll utan personuppgifter få lagras. Sverok delar utredarens bedömning om att kontrollen inte strider mot regeringsformens bestämmelser om skyddet av föreningsfriheten, men hindret att samla in medlemslistor från föreningarna för kontroll finns redan genom Staten har dock ingen reell anledning att samla in och granska medlemslistor från föreningarna. För detta ändamål finns de kvalificerade revisorerna. I undantagsfall kan även Ungdomsstyrelsen kontrollera på plats hos organisationen enligt 7.5, men inte genom att kopior av personuppgifter hamnar hos myndigheten. Hos myndigheten ska endast granskningsprotokoll utan personuppgifter få lagras. Sverok delar utredarens bedömning 7.5 om en tillräcklig kontroll och förordar att Ungdomsstyrelsen bör ha möjlighet att undantagsvis utföra en begränsad kontroll hos de sökande organisationerna. Sverok tillstyrker förslag om förordningsstöd för viss medlemsregistreringen hos den bidragssökande organisationen och dess lokalavdelningar, men tillägg att födelseår byts mot personnummer om förslag 3.4 genomförs. Utan personnummer är det i praktiken omöjligt att säkerställa att en medlem räknas endast en gång. Sverok vill även lägga till uppgift om telefonnummer och e-postadress, i den mån medlemmen har sådana, ska få samlas in. Sverok vill även tydliggöra att detta inte ska ses som ett krav på organisationerna att de måste samla in dessa uppgifter om varje medlem. Enligt vad vi skrivit tidigare ska organisationens internkontroll få avgöra vilka uppgifter som behöver samlas in. Sverok tillstyrker förslag om förordningsstöd för revisorns medlemskontroll. Sverok tillstyrker förslag om förordningsstöd för Ungdomsstyrelsens granskning och kontroll, men med tillägget att det inte får äventyra bidragssystemets förutsägbarhet. Detta regleras rimligen genom att Ungdomsstyrelsen inte får granska annat än de uppgifter som ligger till direkt grund för medlemsantal, bidragsgrundande medlemsantal och bidragsgrundande förening. Det bör även i förordningen föras in att Ungdomsstyrelsen endast får göra detta på plats hos den bidragssökande organisationen. Det bör även i förordningen skrivas in vilka övriga uppgifter som Ungdomsstyrelsen får kräva in, exempelvis

20 Yttrande om betänkande SOU 2009:29 Fritid på egna villkor 20(20) organisationens verksamhetsberättelse, årsredovisning och stadgar. Övriga dokument bör vara frivilliga att lämna in till Ungdomsstyrelsen. Sverok tillstyrker förslag 10.1 om att fördelning av överskottet från AB Svenska Spel ska regleras i förordning. Sverok tillstyrker förslag om regler för organisationsbidrag med särskilt ändamål att stärka ungdomsorganisationernas lokala verksamheter, med tillägget att organisationerna själva bör få besluta om hur de ska använda medlen. Förslaget om att 40 % av medlen ska gå till verksamhet som organisationens medlemsföreningar initierar och driver är mycket lovvärt och något som Sverok redan gör i ännu större utsträckning enligt vad vi skrivit tidigare i yttrandet. Dock är detta en onödig statlig detaljstyrning som organisationernas medlemsföreningar genom sina riksförbunds årsmöten borde kunna reglera själva. Sverok tillstyrker förslag om regler för fördelning av projektbidraget. Sverok tillstyrker förslag 11.4 om att Ungdomsstyrelsen även i fortsättningen bör fördela bidraget. Sverok delar utredarens bedömning 11.5 att referensgruppen bör utökas med representanter för organisationerna, men med tillägget att alla organisationer bör få rätten att förse referensgruppen med ärenden som de måste ta upp, så att det inte blir en elit av ett fåtal representanter från barn- och ungdomsorganisationerna som blir alibi för den enorma bredd som organisationerna står för tillsammans. Rimligen turas intresserade organisationerna om att få skicka representanter. LSU skulle kunna få utse representanter, men eftersom inte alla organisationer är medlemmar i LSU så känns det inte självklart.