JORDBÄVNINGAR. Innehåll. 1. Jordbävningars orsak. Lars Fougstedt, Urban Dahlin, Peter Holmén (Grupp 2a) Högskolan Dalarna 2013

Transkript

1 JORDBÄVNINGAR Lars Fougstedt, Urban Dahlin, Peter Holmén (Grupp 2a) Högskolan Dalarna 2013 GG1016 Delkurs 3, Människan och naturkatastrofer Innehåll 1. Jordbävningars orsaker sid 2 2. Jordbävningars konsekvenser sid 5 3. Prevention sid 9 4. Källor sid Jordbävningars orsak Jordens inre För att förstå varför och hur jordbävningar uppstår, behöver man titta på jordens uppbyggnad. Jordens inre består av en kärna som antas bestå av två delar varav den inre är i fast form och den yttre i flytande form. De båda delarna av kärnan består troligtvis av järn och nickel. Yttre kärnan gränsar till manteln som består av magnesium och järnsilikat. Manteln är nästa del och den har en tätare struktur och högre 1

2 densitet på grund av trycket från överliggande berg. Den består mestadels av järn- och magnesiumrika silikatmineral. Manteln är till största delen i fast form men är i de yttre delarna plastisk, vilket leder till de rörelser som är grunden för plattektoniken. Ytterst på jorden finns jordskorpan som också den består till större delen av silikatmineral. Jordskorpan utsätts för lägre tryck än manteln och har därför lägre densitet. Manteln och jordskorpan bildar tillsammans plattor som ligger och flyter på den plastiska delen av manteln och de delas in i två olika typer. De plattor som ligger under världshaven kallas oceaniska och de som bildar kontinenterna, kontinentala. De oceaniska är tunnare och har högre densitet, medan de kontinentala är tjockare och har lägre densitet (Sveriges geologiska undersökning, Jordens uppbyggnad). Figur 1. Jordens uppbyggnad Plattetonisk rörelse Rörelserna mellan dessa plattor påverkar allt levande jorden och de rör sig med några centimeter varje år. Zonerna mellan plattor ger mänskligheten tillgång naturresurser som olja, gas, och olika mineraler, men också risken att utsättas för vulkanutbrott och jordbävningar (Keller & DeVecchio 2012, s. 46). När dessa plattor rör sig uppstår antingen en kollision, att de dras ifrån varandra eller glider mot varandra i sidled. De olika rörelserna bidrar till olika fenomen och ger olika följder. En kollision ger upphov till att bergskedjor bildas och området där plattorna möts kallas för kollisionszon och ett exempel är bergskedjan Himalaya. Om plattorna dras isär, kallas det för spridningszon och vid dess områden förekommer vulkaner. Island ligger vid den Mittatlantiska ryggen som är ett exempel på en spridningszon. När plattorna glider mot varandra i sidled, kallas det för en transform förkastning och orsakar förkastningar. Ett sådant exempel är San Andreas- förkastningen i Kalifornien. Om en kontinentalplatta kolliderar med en oceanplatta trycks oceanplattan nedåt under kontinetskorpan och det kallas för en subduktionszon/destruktiv plattgräns. Vid sådana kollisioner bildas djuphavsgravar och vulkaner (Sveriges geologiska undersökning, Seismik). 2

3 Figur 2. Skiss över plattektoniska rörelser. Orsak till plattetonisk rörelse Vad är det då som skapar de plattektoniska rörelserna? Enligt Ostřihanský i sin vetenskapliga artikel Causes of earthquakes and lithospheric plates movement, menar han att det finns flera faktorer som är orsaker till att litosfäriska plattorna rör sig och i sin tur orsakar jordbävningar. En bidragande orsak är jordens rotationshastighet. Han menar att både när jorden roterar i sin högsta och lägsta fart runt sin egen axel, skapas förutsättningar för jordbävningar. En del plattor påverkas mest av jordens rotationshastighet och andra påverkas även av solens och månens dragningskraft. Beroende av vilka krafter som påverkar plattorna, bidrar det till att de rör sig i olika riktningar och kollisionszoner sätts i rörelse. Ostřihanský menar att det finns ett klart samband mellan fullmåne, tidvatten, solens rörelser och längden på dagarna, för att kartlägga hur och när jordbävningar kan uppstå (Ostřihanský 2012, s. 1411). Seismisk aktivitet Jorden skakas varje år av ungefär en miljon jordbävningar. De flesta av dem är små och orsakar inte några stora skador och kan bara uppfattas nära sitt epicentrum. Endast ett fåtal av jordbävningarna har en magnitud så att de orsakar skada och utgör fara för befolkningen i området (Keller & DeVecchio 2012, s. 53). När en platta rör mot en annan vid t.ex. en förkastning och skapar friktion mellan dessa, samlas det krafter som kan skapa vibrationer som sedan fortplantar sig vidare i jordskorpan. För att en förkastning ska betraktas som aktiv, ska den ha rört sig under de senaste åren. De förkastningar som inte rört sig de senaste två miljoner åren anses vara inaktiva. De rörelser som sker i en förkastning när de skrapar mot varandra och inte glider friktionsfritt, utan fastnar på grund av klippor eller andra hinder och orsakar att vågrörelser som kallas seismiska vågor bildas. Det här är de seismiska vågor som är den rörelse som vi kallar jordbävning. Det finns två typer av seismiska vågor, primära är de som rör sig i jordens inre och sekundära är de som rör sig på ytan. Både sättet de sprider sig genom olika material och deras hastighet skiljer sig. Primära vågrörelser rör sig fortare och rör sig genom att trycka sig framåt, en tryckvåg. Den sekundära vågrörelsen är långsammare och rör sig i en vågrörelse som när vågor sprider sig genom vatten (Keller & DeVecchio 2012, s ). 3

4 Figur 3. Seismiska vågrörelser. Seismograf För att mäta avståndet till kärnan av ett epicentrum används en seismograf. Seismografen registrerar vågrörelserna och skillnaden i tid mellan de olika typerna av vågor. Eftersom det finns seismografer utplacerade på många ställen runt om på jorden, kan man registrera tidsskillnaden mellan när de primära och sekundära vågorna registreras av seismografen och på så sätt lokalisera skalvets epicentrum. (Keller & DeVecchio 2012, s. 62) Magnitud Det är inte bara avståndet till epicentrum som är av vikt att registrera utan även med vilken kraft vågrörelserna sprider sig och kan skada mark och bebyggelse. För att mäta storleken på en sådan rörelse används magnitud. Magnitud är ett mått på en seismisk händelses storlek. Den beskriver bland annat hur mycket energi som har frigivits vid en seismisk händelse (LKAB, Vanliga frågor om seismik). Magnituden är talet som används för att beskriva jordbävningens storlek och utgår från jordbävningskällan. Magnituden räknas ut medhjälp av hjälp av storleken på de markrörelser som de seismiska stationerna mätt upp runt jordbävningen, det blir för det mesta ett tal mellan 0 och10 (Svensk nationella seismiska nätet, Magnitud). Jordskorpans beskaffenhet Markens sammasättning är en direkt orsak till hur seismisk aktivitet sprider sig i ett visst område. Olika material fortplantar vågrörelserna på olika sätt. Urberg fortplantar vågrörelserna snabbt men vågrörelserna blir relativt horisontala, medan sedimentära bergarter bromsar upp rörelserna lite och skapar ett lite mer vertikalt mönster. Mindre fasta material och material som binder mycket vatten får mycket större skillnad i amplitud i registrerad rörelse och rörelsen sker också långsammare. Som exempel kan nämnas jordbävningen i Loma Prieta, Kalifornien 1989, där epicentrum vid San Andreas förkastningen, flera kilometer bort, spred rörelserna snabbt genom urberget utan att göra någon större skada, för att bromsas upp där marken har en mer porös beskaffenhet. Vid bebyggelse på sand och andra lösare material blir förödelsen betydande i jämförelse med vid urberg och mer solid berggrund. Jordbävningen i San Francisco skördade, trots en magnitud på 7.1, bara 63 dödsfall och ungefär 4000 skadade, medan när Haiti drabbades 2010 av ett ungefär lika kraftigt skalv, dödades och ungefär skadades (Keller & DeVecchio 2012, s ). 4

5 2. Jordbävningars konsekvenser Grovt sett kan man dela upp konsekvenserna i treolika kategorier. Dels de primära processer som orsakas direkt av rörelserna i jordskorpan. Dels de sekundära naturliga processer som orsakas av horisontella eller vertikala förflyttningar och skakningar, t.ex jordskred, grundvattenförändringar och tsunamis. (Keller & DeVecchio 2012, s. 74). En tredje kategori är ovanstående konsekvenser de får för människor, och som också kan sägas delvis ha orsakats av mänsklig verksamhet. Skakningar I ett första skede skapar alltså de seismiska rörelserna kraftiga skakningar och stötar. Dessa kan vara så kraftiga att träd knäcks eller rycks upp med rötterna. Hus och andra byggnader kollapsar, då de inte kan stå emot de svängningar som uppstår (Keller & DeVecchio 2012, s. 76). Man talar om en typ av resonans som gör att hög svängningsfrekvens i marken skadar låga byggnader medan låg svängningsfrekvens har en tendens att skada höga byggnader. Byggnadssätt och -material har stor betydelse för graden av förstörelse. Avsaknad av armering i betongkonstruktioner leder exempelvis oftast till total rasering. Förvätskning Även jordtypen där hus byggts kan vara avgörande för skakningarnas frekvens. Finare, vatten- mättade sediment bidrar till en ökning av skakningarnas frekvens. En följd som då kan uppstå är den förrädiska process som kallas förvätskning (liquefaction). Silt eller liknande jordtyper nära jordytan kan snabbt ändra karaktär från fast till flytande. Förvätskning av marken kan få höga hus att förlora stabiliteten med kollaps som följd (Keller & DeVecchio 2012, s. 66, 76). Figur 4: Principen för förvätskningsprocessen. Sprickor Skakningar kan också orsaka stora sprickor i marken. De kan ibland följas utmed sträckor på tiotals kilometer. Dessa bildningar, kallade förkastningar visar sig också som en kant där en sida har höjts eller sänkts i förhållande till den andra och kan vid ett enstaka skalv vara flera meter hög. Mark- sprickorna ger upphov till skador på byggnader, broar, dammar, vallar, tunnlar, pipelines, vägar, järnvägar, mm (Keller & DeVecchio 2012, s. 74). Detta medför stora ansträngningar på ett lands infrastruktur och därmed 5

6 ekonomi. Det är oftast kostsamma byggen som förstörs och som skall ersättas och återuppbyggas. Skolor, vattenledningar och fordon är andra exempel på saker som ofta drabbas av förstörelse i samband med jordbävningar. Tsunamis Den kanske mest förödande konsekvensen av jordbävningar är tsunamis, eller jättevågor. Det är en process som följer på en förkastning nere på havsbotten. Den uppstår genom en hastig vertikal rörelse där jordskorpan höjs eller sänks och därmed förflyttar det ovanliggande vattnet i en vågrörelse som fortplantar sig från epicentrum (Keller & DeVecchio 2012, s. 104). Den primära effekten i drabbade områden är översvämning och erosion. Den sekundära, som står för den värsta förödelsen för människor och i landskapet, är den stora mängd bråte och spillror som följer med vattnet både på sin väg in över land som på vägen tillbaka. Följden blir i många fall stora förluster i människoliv men också massiv påverkan på infrastrukturen i de drabbade områdena. Precis som jordbävningar kan tsunamis orsaka såväl bränder som epidemier. Efter tsunamin 2004 i Indonesien uppmärksammades en speciell variant av sjukdomar. Det var en lunginflammationsliknande infektion som orsakades av att man fått i sig bakterier via lerigt saltvatten, och har fått namnet tsunami lung. I en del fall utvecklade patienter förlamning som följd. I samverkan med kustprocesser kan tsunamis genom erosion och avlagringar totalt och permanent förändra ett landskaps utseende. Tsunamis förflyttar stora mängder ämnen in över land. I en del fall kan det vara till nytta, t.ex genom att näringsämnen kan tillföras marken (Keller & DeVecchio 2012, s ). Figur 5: Kärnkraftverket i Fukushima efter tsunamin Höjning och sänkning av markytan Jordbävningars efterföljande rörelser kan också yttra sig i form av höjning eller sänkning av markytan. Förutom de följder som nämns ovan, kan detta leda till förändringar av grundvatten- nivån. Som en bieffekt av detta kan det också uppstå översvämningar (Keller & DeVecchio 2012, s. 77). I kustnära områden kan översvämningar uppstå genom att land hamnar under havsnivån, men även motsatsen, torrläggning, beroende av att mark höjs upp ovan havets nivå. Höjning eller sänkning av marknivån kan 6

7 också leda till att vattendrag däms upp, ändrar lopp eller till och med tidvis riktning. Även här är översvämning en direkt konsekvens, som i exemplet New Madrid 1812 (Keller & DeVecchio 2012, s. 74.) Jordskred, bränder, epidemier Av de naturliga processer som orsakas av jordbävningar är jordskred den med det mest tydliga sambandet, speciellt i kuperade områden med stora höjdskillnader. Jordskred är också en naturkraft som skapar stor ödeläggelse och skördar många människors liv i samband med jordbävningar. De kan svepa med sig byggnader, byar, till och med städer. De kan dämma upp floder och på så sätt bidra till översvämningar och förändra hela landskap. I städer som drabbas av jordbävningar är det vanligt att det uppstår bränder. De kan orsakas av att el- och gasledningar brister och antänds. I många delar av världen är det vanligt med öppna eldar, vedeldade spisar mm. Då dessa välter på grund av skakningar kan de antända kringliggande material. Bränder är ett gissel på så sätt att svårigheterna att släcka blir större i samband med jordbävning. Gator kan vara blockerade, broar raserade, vattenledningar skadade, osv. Det är också en risk att bränderna sprider sig och utvecklas till skogsbränder. En annan fruktad konsekvens av jordbävningar är utbrott av epidemier. De kan ha sitt upphov i bristande sanitära förhållanden, t.ex förorenat vatten orsakat av brott på såväl vatten- som avloppsledningar. Även störningar i sjukvårdssystemet bidrar till att öka risken för epidemier (Keller & DeVecchio 2012, s ). Långsiktiga naturrelaterade effekter Trots att många jordbävningar orsakar stor förödelse för människan finns det också en del effekter som kan vara till gagn. Förkastningar kan ge upphov till nya grundvattenförhållanden och källor kan uppstå. Det kan bildas underjordiska reservoarer som kan fungera som vattentäkter i torra områden etc. På liknande sätt kan även olje- och gasförekomster ackumuleras i fickor i berggrunden och på så sätt bli tillgängliga för utvinning. Även metaller kan exponeras längs större förkastningssprickor och då bli ekonomiskt intressanta att utvinna. Märk väl att detta inte sker med samma hastighet som de katastrofer som jordbävningar orsakar. (Keller & DeVecchio 2012, s. 79). Effekter på individer Hur påverkas då människor som upplever en jordbävning? Förutom de svårigheter som uppstår genom att landets eller regionens infrastruktur kollapsar leder katastrofer ofta till traumatisering i olika grad, både socialt, känslomässigt och psykologiskt. En studie gjord efter skalvet i Haiti 2010 visade att många under de sekunder av intensivt skakande upplevde en allvarlig rädsla för att dö. Under dessa sekunder genomgick omgivningen en förvandling som upplevdes som desorienterande och förvirrande (Schultz et al. 2011, s 358). I kombination med fysisk skada, pga fallande bråte ökade stressen. Efterskalv är en annan faktor som ökar på graden av traumatiseringen. De drabbade upplever helt enkelt att det händer igen, med samma känslor. Sju minuter efter huvudskalvet i Haiti 2010 kom det första efterskalvet, tolv minuter senare kom nummer två. Totalt kom 52 efterskalv (Schultz et al. 2011, s 359). De som på grund av skador måste amputera en lem riskerar också att traumatiseras. Speciellt gäller detta unga människor. Sambandet är starkt mellan amputation och depression eller andra psykiska störningar som äldre. Just i Haiti är det stigmatiserande att vara utan en arm eller ett ben. Det finns uppfattningar om att onda andar tar sig in i kroppen där armen eller benet kapats. Bland de som drabbas av den svåraste traumatiseringen finns de som suttit fastklämda efter ett skalv. Här är tiden man suttit fast avgörande. Även de som bevittnar hur andra dör, eller högar av döda kroppar under räddningsarbetet kan uppleva svåra trauman. 7

8 Eftersom mellan och människor dog i katastrofen 2010 är det självklart att många också upplever stor förlust och sorg som ett stort trauma. I synergi med andra faktorer kan svår sorg få långtgående konsekvenser. Förutom PSTD, posttraumatiska stressbesvär, och allmänt ångesttillstånd är det vanligt med alkoholmissbruk, sömnsvårigheter, självmordsbenägenhet mm (Schultz et al. 2011, s 361). Andra undersöka faktorer som framkallar traumatisering i studien är bl.a. omflyttning (till läger mm), förlust av egendom och upplösta sociala nätverk. Andra studier visar att för många av de som drabbas av posttraumatiska PTSD kvarstår dessa under lång tid. Många upplever också en försämring i livskvalitet (QOL). Turkiska studenter som upplevt en jordbävning uppvisade sämre studieresultat än en referensgrupp som inte exponerats för jordbävningen (Ceyhan & Ceyhan 2007, s. 525). En förklaring till det sistnämnda är att de som uppvisar PTSD ofta får sämre koncentrationsförmåga och minnessvårigheter. Kvinnors mentala hälsa och QOL tycks påverkas mer negativt än mäns. Förutom kön har ålder betydelse för hur man långsiktigt påverkas av en jordbävning. I en studie från Iran gällande överlevande efter jordbävningen i Bam 2003 visar man på att äldre upplever förlust av egendom som oerhört traumatiskt. Framförallt när det gäller hus som rasat samman i jordbävningen. Äldre människor hör till dem som drabbas värst av en jordbävning och dessutom upplever den största negativa förändringen i QOL (Ardalan et al. 2010, s. 179). Men det finns ett undantag. Äldre i områden som drabbats av jordbävningar tycks bygga upp bättre och starkare sociala nätverk jämfört med i andra områden. I efterdyningarna av en jordbävning blir man också varse vilka ännu mer långtgående konsekvenser det kan leda till. I fallet Haiti drabbades samhället av efterverkningar såsom utbrett våld, ibland organiserat sådant och med inslag av gänguppgörelser. Sexuella förföljelser, plundringar, våld i ransoneringsköer mm visar på vidden av de mänskliga konsekvenserna av en jordbävning (Schultz et al. 2011, s. 354). 3 Prevention I USA har de tagit fram ett program för att minimera risker och skador med jordbävningar. I det programmet finns fyra väsentliga aspekter. Den första handlar att få en mer omfattande kunskap om jordbävningens kärna. Den andra är att kunna förutsäga hur stor jordbävningen kommer att bli. Den tredje aspekten belyser jordbävningens möjliga konsekvenser och slutligen är det viktigt att alla från enskilda individer till beslutsfattare på nationell nivå tar del av och tar till sig den senaste forskningen inom området (Keller & DeVecchio 2012, s. 81). Ett område som är under utveckling är vad man ska basera ett varningssystem på? Idag finns inget helt säkert sätt att förutsäga utbrott av jordbävningar. Möjliga indikatorer på jordbävningar skulle kunna vara tre olika fenomen. Till att börja med har olika typer av markförändringar (såsom sättningar och landhöjningar) konstaterats i samband med jordbävningar i Japan. Alla områden i världen löper inte risken att drabbas av en stor jordbävning. Vissa områden vet vi utifrån sitt geografiska läge och även sin geologiska historia att dessa områden tidigare drabbas utav skalv. Det är därför sannolikt att de platserna kan drabbas återigen. I samband med jordbävningar har vissa geofysiska och geokemiska fenomen konstaterats som t e x en extra hög halt av radon i vattnet. Dessa tillsammans eller var för sig skulle kunna indikera att en jordbävning kan vara förestående (Keller & DeVecchio 2012, s. 88). 8

9 För samhällen som drabbas av jordbävningar vid återkommande intervall finns stora möjligheter att förbereda sig. Hur förbereder sig ett samhälle på bästa sätt? Till att börja med måste kunskapen om hur man bäst undviker jordbävningens konsekvenser finnas med i samhällsplaneringen. Om möjligt ska man inte bygga på var som helst och en markanalys bör göras för att ta reda på hur den lokala jordmånen och bergarten påverkas av ett större skalv. Vidare är det viktigt att lagar och byggnormer anpassas till att kunna klara av en jordbävning t e x bör förstärkt betong användas. Många äldre byggnader bör renoveras för att kunna leva upp till den nya säkrare standarden. Skillnaden mellan förstärkt betong och vanlig kan betyda tusentals döda. Samhället som ligger i riskzonen bör se till att alla tar del av kunskapen vad de bör göra om ett skalv inträffar. Slutligen bör de även se över försäkringsfrågan. Den sista frågan möjliggör att ett drabbat samhälle kan återhämta sig ekonomiskt (Keller & DeVecchio 2012, s ). Figur 6: Bilden visar en skolklass i östra Kina som tränar hur de ska agera om en jordbävning inträffar. Vad kan enstaka individer göra för att förebereda sig för en jordbävning? Det finns ett tydligt samband mellan byggnader som inte är anpassade för jordbävningar och förlust av människoliv. Var och en i ett riskområde bör inspektera sitt hus (ex husgrund och byggmaterial). Vid en nödsituation är det viktigt att agera snabbt därför är det viktigt att öva vad man gör om ett skalv inträffar. Om det inträffar är det viktigt att snabbt kasta sig till marken och om möjligt rulla in under t.ex ett bord för att skydda sig. Slutligen kan alla förbereda sig för tiden efter ett jordskalv då vanliga samhällsfunktioner inte fungerar. Har man ett förråd av mat och vatten klarar man den kaotiska tiden direkt efter skalvet bättre (Keller & DeVecchio 2012, s. 93). 9

10 Dödsfall till följd av jordbävningar är mycket vanligare i fattigare länder än rika. Det är främst tre faktorer som påverkar detta: korruption, fattigdom och att man ignorerar (eller inte har lärt sig) risken för att en jordbävning inträffar. Korruptionen anses som ett omfattande problem i byggsektorn. På många platser finns inga regler för hur byggnader ska utformas och där de finns är problemet att de inte efterlevs. Det är billigare att bygga med enklare material som t e x trä och att slarva när byggnaderna ska monteras/byggas ihop. Fattiga bor där de får möjlighet och ofta är det på platser som kan klassas som högriskområde eller hyr lägenheter som byggts för att generera vinst utan hänsyn till jordbävningssäkra byggnormer. Slutligen så påverkar faktorn okunnighet. Om man inte blivit undervisad om möjligheterna i skolan eller inte fått berättat för sig från äldre släktingar som barn så oroar personer sig inte för jordbävningar och tar inte hänsyn till detta när de planerar sina liv (Bilham, Roger 2012, s ). Följande forskning lyfter fram traditionell kunskap som något som kan rädda liv och egendom i u-landet Haiti. Där visade det sig att byggnader som gjorts med traditionella material och kunnande klarade ofta jordbävningen bättre än modern (ofta inte välgjord arkitektur). När husen återbyggdes användes ofta inte traditionella material, t ex bambu och sten, fastän detta ofta visade sig klara jordbävningen bättre än moderna material. Forskaren lyfter i sin slutsats fram att det behövs mer samarbete mellan dem som bygger på ett traditionellt sätt och de som bygger på mer modernt vis (Audfroy 2011, s ). Som en kontrast till detta kommer följdande exempel på från i-landet Japan där man sedan en stor jordbävning 1968 oroat sig för den infrastruktur som rör kommunikation över hela landet. I denna rapport förordas hur man ska undvika att samhällen över hela landet inte skall isoleras. En åtgärd man lyfter fram är att förvara radioapparater i offentliga byggnader om telekommunikationen skulle slås ut men även hur man kan bygga jordbävningssäkra tunnlar för telefonledningar och av matrial som inte kan börja brinna (Adachi & Obata 1990, s. 6). Forskning visar att det fortfarande finns förbättringsområden även i Japan. Tsunamin 2011 slog ut mycket av infrastruktruren. I en stor katastrof som denna måste både lokala och nationella myndigheter arbeta tillsammans för att minska nöden. P g a ekonomiska och demografiska orsaker hämmades efterarbetet Staten var inte tillräckligt väl förberedd på den enorma omfattningen och de lokala samhällen som drabbades hade en stor del av äldre i sin bland sin befolkning och en liten del yngre (Haroaka et al. 2012, s. 72). 10

11 Ekonomi och människoliv Figur 7, figur 8: Diagrammen ovan är från den vetenskapliga tidsskriften Tectonophysic. Diagrammen illustrerar tydligt att dödligheten i samband med jordbävningar ökat. Det nedre diagrammet visar exempel på att förlusten av liv sker i utvecklingsländerna t e x Haiti och Kashmir. De större kostnaderna i samband med jordbävningar sker dock i i-länderna med exempel från b l a Japan och Nya Zeeland (Bilham 2012, s ). Prevention för tsunami - Tekniska varningssystem En tsunami följer oftast efter en jordbävning. Om den inträffar långt ut till havs så finns idag tekniska möjligheter t.ex bojar med sensorer för att förvarna och beräkna var den kommer att träffa land. Framförallt Stilla Havet har ett välutvecklat varningssystem. Om den inträffar nära land är varningstiden mycket kortare. Förhoppningsvis kan de känna av skalvet och är utbildade/tränade att evakuera samhällen nära kusten (Keller & DeVecchio 2012, s. 11

12 112). Figur 9: Varningssystem för tsunamis. Hus och regleringar kring detta Precis som med jordbävningar så har hur man bygger hus och regleringar kring detta en chans att rädda liv även när det gäller en tsunami. I riskområden på Hawaii får man inte bygga hur som helst utan måste bygga för att kunna motstå en tsunami (Keller & DeVecchio 2012, s. 112). Kartor Att använda sig av tidigare erfarenheter genom att dokumentera hur långt vattennivån tidigare nått. Drabbade samhällen kan med den informationen tydliggöra detta genom skyltar. Människor vet då var de inte ska vara (Keller & DeVecchio 2012, s. 112). Naturliga hinder Genom att jämföra områden som drabbats av tsunami kan man se att de delar som har kvar mycket naturlig vegetation t.ex. mangroveskogar eller skog nära strandkanten klarar sig bättre. Områden som exploaterats av olika anledningar har mist detta naturliga skydd och drabbats hårdare (Keller & DeVecchio 2012, s ). 12

13 Figur 10: Mangroveskogar Riskanalys och utbildning Genom ett sätt att beräkna konsekvenser av tsunami, sk Monte Carlosimulering, kan man anta vilka skador som skulle kunna drabba ett lokalt samhälle och förbereda samhällen för detta. Tillsammans med utbildning av människor i riskzoner kan detta rädda många liv. Människor behöver veta om de naturliga förvarningarna (vattnet drar sig tillbaka vid strandlinjen), att flera vågor kan drabba ett samhälle samt att vänta med att återvända till området närmast havet (Keller & DeVecchio 2012, s ). Akut riskberedskap Ett samhälle i riskzonen måste ha en sambandsplats som ständigt är öppen, ha kontakt med nationella och internationella organisationer som övervakar tsunamis, varningssystem som alla i samhället känner till samt att de vet vad de ska göra i en nödsituation (Keller & DeVecchio 2012, s ). 4. Källor: Adachi, Y & Obata, H (1990). Disaster prevention measures of NTT for telecommunications network systems. Communication Magazine IEE, 1990, volym 28, s. 6 Ardalan, Alireza et al (2011). Post-disaster quality of life among older survivors five years after the Bam earthquake: implications for recovery policy. Ageing and Society, ISSN X, 02/2011, volym 31, nummer 2, s Audfroy, Joel (2011). Haiti: Post-earthquake lessons learned from traditional construction. Environment and urbanization, volym 22, nummer 3, s

14 Bilham, Roger (2013). Societal and observational problems in earthquake risk assessments and their delivery to those most at risk. Tectonophysics, volym 584, s British geolocigal survey. [Elektronisk] Tillgänglig: < [ ] Ceyhan, Esra & Ceyhan, A. Aykut (2007). Earthquake survivors' quality of life and academic achievement six years after the earthquakes in Marmara, Turkey. Disasters, ISSN , 12/2007, volym 31, nummer 4, s Haroaka,T et al (2012). Prevention of injuries and diseases in non-professional disaster volunteer activities in the Great East Japan Earthquake areas: a preliminary study 2012, Public Health, ISSN , 01/2013, volym 127, nummer 1, s. 72 Keller, Edward & DeVecchio, Duane (2012). Earth processes as hazards, disasters and catastrophes. Upper Saddle River: Pearson. LKAB. [Elektronisk] Tillgänglig: < /Bergmekanik/Seismiska-handelser/Vanliga-fragor-om-seismik/> [ ] Ostřihanský, L (2012). Causes of earthquakes and lithospheric plates movement. Solid Earth Discussions, ISSN , 11/2012, volym 4, nummer 2, s Shultz, James M et al (2011). The Trauma signature. Understanding the psychological consequences of the 2010 Haiti earthquake. Prehospital and disaster medicine, ISSN X, 10/2011, volym 26, nummer 5, s Sveriges geologiska undersökning. [Elektronisk) Tillgänglig: < [ ] Sveriges geologiska undersökning. [Elektronisk) Jordens uppbyggnad Tillgänglig: < [ ] Svensk nationella seismiska nätet. [Elektronisk] Webred Björn Lund Tillgänglig: < [ ] United States Geological Survey 2013[Elektronisk] Tillgänglig: < Senaste uppdatering [ ] Bildkällor: 14

15 Figur 1: (Besökt ) Figur 2: (Besökt ) Figur 3: (Besökt ) Figur 4: (Besökt ) Figur 5: (Besökt ) Figur 6: China Daily, 27/ Figur 7, figur 8: Figur 9: (Besökt ) Figur 10: (Besökt ) 15