Layout av text och bilder: Diana Andersson, Ewa Gesouli, Kajsa Reslegård, Fanny Reuterskiöld och Matilda Svahn.

Transkript

1 KULTURMILJÖPROGRAM

2 Kulturmiljöprogrammet bygger på en kulturmiljöinventering som samlats i 75 kunskapsunderlag under perioden Underlagen omfattar såväl Uppsalas stadsdelar som landsbygdens socknar och är geografiskt heltäckande. I arbetet med att sammanställa kulturmiljöprogrammet har följande personer deltagit: Magnus Elfwendahl (stadsantikvarie), Diana Andersson, Maria Andersson, Henrik Axelsson, Rickard Enström, Ewa Gesouli, Jessica Helander, Mica Håll, Marcus Mohall, Kajsa Reslegård, Fanny Reuterskiöld, Matilda Svahn, och Jenny Tunhjelm. Layout av text och bilder: Diana Andersson, Ewa Gesouli, Kajsa Reslegård, Fanny Reuterskiöld och Matilda Svahn. Kartutformning: Diana Andersson, Kajsa Reslegård, Fanny Reuterskiöld och Matilda Svahn. Vid arbetet med kartorna har också Sara Johansson medverkat som stöd. Tryckeri: Kommuntryckeriet, Uppsala kommun. Omslagsbild: Uppsala stadssiluett, hagmark vid Bredjö gård (Järlåsa socken), runsten (Bälinge socken), kvarn i Västberga (Rasbo socken) och Wiks slott (Balingsta socken). Copyright Text & Bild, Uppsala kommun.

3 FÖRORD Uppsala kommun är en stad och en landsbygd med många intressanta kulturmiljöer. En kulturmiljö är en miljö som påverkats och formats av mänsklig aktivitet och som därigenom berättar om människors liv. Vilka av alla dessa kulturmiljöer bör vi slå vakt om och bevara? Vi lever mitt i historien och är själva en del av den. Vissa av Uppsalas kulturmiljöer är väl synliga och påtaliga, medan andra är komplexa och laddade med avlagringar och budskap som inte alltid är tydliga. De flesta av oss behöver assistans för att kunna avläsa kulturmiljöernas budskap och kunna ta del av berättelser om hur platser har vuxit fram. När vi känner kulturmiljöernas berättelser får vi perspektiv på nutiden och kan fatta väl avvägda beslut som formar framtiden. Intresset för kulturarvet och insikten om dess betydelse som resurs för samhället i stort och för livsmiljöer i synnerhet växer sig allt starkare. Den ärvda miljön är ett miljömässigt, ekonomiskt och mänskligt kapital som vi inte har råd att slösa med. Därför behövs ett kulturmiljöprogram! Uppsala kommuns medlemmar förväntar sig att det hos kommunen finns kunskap om vilka kulturmiljöer som är värdefulla och som bör bevaras för framtiden. Kulturnämndens avsikt är att det kulturmiljöprogram som vi nu skickar på remiss ska kunna vara en vägledning, men också en positionsmarkering vid planering och bygglovsprövning. Det är vår förhoppning att programmet kan bidra till både allmänna och strategiska diskussioner om kulturmiljöns värden. Vi ser fram emot att få höra era synpunkter på förslaget. Eva Edwardsson (FP) Kulturnämndens ordförande Ulla-Stina Claesson (V) Kulturnämndens vice ordförande

4 Inledning Uppsala kommun har ansvar för att bevara, levandegöra och utveckla miljöer och minnen likväl som att samtidigt planera och bygga för framtiden. För att lyckas förena dessa åligganden krävs kunskap, information och ett vägledande förhållningssätt, som på ett naturligt sätt integreras i kommunens fysiska planering och stimulerar till ökad förståelse, delaktighet och ansvarstagande. När översiktsplan 2010 antogs gavs ett antal uppdrag som skulle underlätta efterföljande planeringsarbeten med mera i planens utvecklingsriktning. Kulturnämnden har av kommunstyrelsen tilldelats uppdraget att utreda ett övergripande kulturmiljöprogram. Kulturnämnden beslutade att lägga fram ett förslag till ett kulturmiljöprogram som är: Användbart vid planläggning, lovprövning och annan ärendehantering. Vägledande när kommunala aktörer ska kraftsamlas runt gemensamma prioriteringar samt utveckla egna kulturhistoriska fastigheter och kulturmiljöer. Kunskapsspridande gällande byggd miljö i allmänhet och kulturvärden i synnerhet. Tillgängligt för medborgarna. Allé till Bredsjö gård i Järlåsa socken.

5 Kapitel 1 5 Vision Riktlinjer, program och ställningstaganden Utvecklingsinriktning Allmänna intressen och riksintressen

6 Innehållsförteckning 1. Vision Uppsala Planeringsförutsättningar Definitioner och begrepp En tillbakablick Förutsättningar för kulturmiljöarbetet Kulturhistorisk värdering Roller och ansvar Kunskapssammanställningar, ställningstaganden och lagstiftning Överregionala Regionala Lokala Särskilt värdefulla byggda miljöer enligt beslut Kulturmiljöhänsyn i lagstiftning Utvecklingsinriktning Staden Tätorter Landsbygden Allmänna intressen och riksintressen Allmänt intresse Världsarv Kulturreservat Riksintressen Skydd för landskapsbilden Fornlämningar Byggnadsminnen Kyrkliga kulturminnen Kommunala intressen...51 Bakgrundsbilder Kapitel 1-5: Gamla Uppsala gravfält Kaptitel 1: Vy över Fyrisån Kapitel 2: Gavel herrgård i Knutby socken Kapitel 3: Stall tillhörande Salsta slott i Lena socken Kapitel 4: Länna bruk i Almunge socken Kapitel 5: Wiks slott i Balingsta socken

7 Kapitel 1 Vision Uppsala 2030

8 1. Vision Uppsala 2030 Var står Uppsala 2030? Det beror på omvärlden, utvecklingskraften i näringsliv och forskning, uppsalabornas vilja och värderingar samt hur väl kommunen kan inspirera till samverkan med boende, föreningsliv, företag, universitet och regionala organ. Ett tydligt och konsekvent agerande över tiden skapar förutsägbarhet och förtroende. Vision Uppsala 2030 tar sin utgångspunkt i kommunfullmäktiges policy för hållbar utveckling från Policyn har tre grunder: De mänskliga rättigheterna som betonar allas lika värde, delaktighet och inflytande. Ett ansvarsfullt resursutnyttjande för att säkerställa miljö, folkhälsa och biologisk mångfald samt för att motverka klimatförändringar. Tillväxt för att säkerställa kunskapsutveckling och företagsamhet. Uppsala växer kraven ökar År 2013 var befolkningstillväxten drygt personer. Kraven på överblick, framförhållning och planberedskap ökar. Översiktsplanen är ett av kommunens viktigaste redskap för att uppfylla dessa krav. Den redovisar kommunens syn på hur den byggda miljön ska utvecklas samt hur allmänna intressen, miljö- och riskfaktorer ska beaktas vid beslut som gäller planering, byggande och resurshushållning. Kulturmiljöerna en del av visionen Uppsala kommun ska ha attraktiva och välbevarade kulturmiljöer. Det ska finnas kunskap och medvetenhet om dessa hos invånare, politiker och tjänstemän. För att på bästa möjliga sätt ta tillvara och prioritera åtgärder bland kommunens många kulturmiljöer och kulturhistoriska värden behövs ett kulturmiljöprogram. Den förväntade effekten av ett nytt kulturmiljöprogram är att kommunens tjänstemän och politiker ska ha ett aktuellt underlag som gör det möjligt att fatta bra och väl genomtänkta beslut. Allas lika värde delaktighet och tillgänglighet Tillgänglighet till kulturarvet i alla dess former ska vara en självklar demokratisk rättighet för alla. Rätten att ta del av vårt gemensamma kulturarv men också att få påverka och bli representerad i processen kring kulturhistorisk värdering och urval gäller lika för alla. Tillgänglighet, mångfald, inflytande och delaktighet står inte i kontrast till, utan är snarare en förutsättning för en hållbar förvaltning av kulturarvet. Ansvarsfullt resursutnyttjande kunskap och värdering Miljöer, byggnader, fornlämningar och andra företeelser tillskrivs värden. Kulturhistoriska värden är samhällsresurser vilket förutsätter en hantering som säkerställer långsiktig hållbarhet. Detta ställer särskilda krav på premisserna för värderingen där det tydligt måste framgå vem som gjort värderingen, varför den gjorts samt utifrån vilka kriterier. När utvecklingen av stad och landsbygd planeras ska kulturmiljön vara en självklar utgångspunkt och resurs. Tillväxt identitet och attraktivitet Kulturarv och kulturmiljöer är en ekonomisk resurs i regional och lokal utveckling. Kulturmiljöer och kulturhistoriska värden skapar förutsättningar för utveckling och tillväxt. Goda kulturmiljöer och ett rikt kulturarv har en stor dragningskraft på såväl entreprenörer som anställda. Investeringar inom dessa områden leder till ökad attraktivitet och konkurrenskraft vilka i sin tur leder till ekonomisk utveckling. 7

9 Kapitel 2 Planeringsförutsättningar 8

10 2. Planeringsförutsättningar 2.1 Definitioner och begrepp Kulturarvet är både de synliga spår som finns i miljön och immateriella uttryck som traditioner, idéer och värderingar som vi medvetet eller omedvetet övertar från tidigare generationer. Vad som betraktas som kulturarv förändras över tiden och är ett uttryck för samhällets skiftande värderingar. Varje tid bildar sig en egen uppfattning om kulturarvets innehåll och betydelse. Kulturmiljön är den av människan påverkade miljön som vittnar om historiska och geografiska sammanhang. Kulturmiljön är en viktig del av kulturarvet då den synliggör vår historia. De synliga spåren kan vara alltifrån bebyggelse och fornlämningar till stora landskapsavsnitt, som byar och odlingslandskap, städer och tätorter, industrilandskap eller skogsområden. märkliga, unika eller enskilda objekten som arbetet med kulturminnesvården påbörjades. Mer vardagliga strukturer fick inte samma intresse. Kulturmiljöerna och 1900-talet Stora delar av de historiska stadskärnorna i Sverige revs under och 1960-talen. I Uppsalas centrala delar revs stora delar av bebyggelsen mellan åren 1958 och Under och talen dominerade synsättet att gamla byggnader också var dåliga. Under 1970-talet började jordbruket rationaliseras och en identisk småhusbebyggelse uppfördes på den forna jordbruksmarken. Rationaliseringen av jordbruket medförde att landsbygden stegvis avfolkades och stora delar av de ängs- och hagmarker som tidigare förknippats med det gamla odlingslandskapet omvandlades till skog. Landskapet är den gemensamma livsmiljön för människor, växter och djur. Det är ett resultat av samspelet mellan människa och miljö över tusentals år. Historien kan läsas i landskapet genom de mer eller mindre synliga spåren av det förflutna som finns överallt omkring oss, såväl i det öppna odlingslandskapet som i skogen eller i staden. 2.2 En tillbakablick Den förste antikvarien I skriften Kulturens nya vägar gick det att läsa om den förste riksantikvarien, Johannes Bureus, som år 1599 började sin resa runt i Sverige för att kartlägga fornminnen och monument av kulturhistoriskt värde. Det var också genom det här sättet att märka ut de Herrgården Stora Väsbys ägor i Almunge socken 9

11 Stadsdelarna Centrum och Fjärdingen Bebyggelsens ålder 10

12 11

13 En ny medvetenhet Under 1970-talet började medborgare protestera mot de snabba förändringarna i samhället års almstrid i Stockholm blev en viktig milstolpe som visade att folkliga protester kunde göra skillnad i frågor om såväl byggd miljö som naturområden. År 1975 genomfördes det europeiska byggnadsvårdsåret som satte byggd miljö i fokus. En ny syn på de historiska byggnaderna växte fram. Kulturminnesvården blev en del av samhällsplaneringen. De första kommunala kulturmiljöprogrammen De första kommunala kulturmiljöprogrammen togs fram i slutet av 1970-talet. De tidiga programmen fungerade som kunskapsunderlag. Det var främst de byggda miljöerna som beskrevs, inte kulturlandskap eller fornlämningar. Programmen saknade dessutom ofta en värdering av miljöerna. Ny syn på kulturarvet Successivt har intresset förskjutits från monument och objekt till hela miljöer. Aktuella frågor är: Vad ska kulturmiljöerna innehålla? Vems kulturarv ska bevaras och hur? Det kulturmiljöarbete som tidigare varit inriktat på enskilda objekt och det materiella har idag övergått till att innefatta även det immateriella så som hela miljöer, kunskap och traditioner. Dessa är viktiga för vår tid och ska bevaras och föras vidare till kommande generationer. Andra viktiga aspekter som framförts är allmänhetens delaktighet och deltagande i samhällsplaneringen samt förmedlingen av kulturhistorien. 2.3 Förutsättningar för kulturmiljöarbetet Kulturmiljöområdets humanistiska och historiska perspektiv är idag centrala bidrag till samhällets hållbara utveckling. Kulturmiljöer och kulturarv anses grundläggande för samhällets och de enskilda människornas minne, identitet och sammanhållning. De ses också som betydelsefulla resurser för utbildning, forskning, livskvalitet, social gemenskap, upplevelser och tillväxt. Miljöpolitikens inriktning mot en hållbar samhällsutveckling har inneburit ett vidgat miljöperspektiv där även kulturpolitiken och kulturmiljön ingår. Kulturmiljön betraktas som ett intresse att ta hänsyn till vid samhällsplaneringen. De kulturhistoriska värdena är grundläggande och ska vara en utgångspunkt för de åtgärder som krävs för att uppnå miljökvalitetsmålen. Hållbar utveckling handlar om hushållning med befintliga värden samt om förnyelse av kulturmiljön i landskapet som helhet. Miljöbalkens bestämmelser om miljöbedömningar ställer tydliga krav på att det är kulturmiljön i landskapet som helhet som ska beaktas. Det handlar nu inte enbart om att skydda värdefulla objekt och områden från förändring utan även om att se förändringen som en förutsättning för en förnyelse av kulturmiljön i landskapet. Uppsala kommun ska välkomna fler invånare, besökare och företag. Kulturvärden har ofta avgörande betydelse för val av bosättningsort och därmed för val av etableringsort för verksamheter. I kommunen finns ett rikt kulturarv och ett brett utbud av kulturmiljöer som berikar och profilerar. Uppsala kommuns kulturmiljöer är unika lokala tillgångar. 12

14 2.4 Kulturhistorisk värdering Många övergripande faktorer har medverkat till att ge ett område sin särskilda prägel. Förutom slättbygdens, dalgångarnas och skogsbygdernas skiftande naturgeografiska förutsättningar har människor även påverkats av idéer och tagit intryck av andra. Tidsdjupet är en viktig dimension och bidrar till att skapa mening och sammanhang och berätta varför det ser ut som det gör idag. Landskap, tätorter och stadsdelar ändrar sitt utseende i takt med att samhället förändras. Åkrar växer igen, gränser flyttas, platser byter namn, nya vägar byggs och byggnader försvinner för att ge plats för nya. För att läsa spåren behövs kunskap om vilka historiska processer som påverkat. Varje miljö, byggnad, fornlämning eller någon annan materiell eller immateriell företeelse som anses ha ett värde, har varit föremål för en värdering. Någon eller några, personer eller institutioner, har funnit att företeelsen har en betydelse eller ett värde. Värden skapas således i människors medvetande och kan beskrivas som en tidsbunden och relativ bedömning utifrån olika parametrar, syften och aktörer. För att bedömningen ska vara trovärdig måste det framgå vem eller vilka som gjort en värdering, i vilket sammanhang och varför den gjorts samt vilka värderingskriterier som använts. Riktlinjer för hantering av kulturhistoriskt värdefulla miljöer Kulturhistorisk värdering ska vara en transparent och tydlig process som gör det möjligt att förstå på vilka grunder kommunens ställningstagande och beslut växer fram och fattas. Biotopia i Luthagen uppfördes år 1910 efter ritningar av arkitekterna Justus Hellsten och Hjalmar Cederström. Byggnaden har en ovanlig och värdefull exteriör ur en arkitektonisk och arkitekturhistorisk synvinkel. Aspekter av värdering Kulturhistoriska företeelser kan värderas utifrån skilda aspekter. Viktiga aspekter på värdering, förutom de kulturhistoriska, är de estetiska och sociala som på olika sätt kan ha betydelse för en vidare urvalsprocess. Alla dessa är en del av en företeelses kulturella aspekter vilka sammantaget definierar dess kulturvärde. Kulturhistoriska betraktelsesätt beaktar företeelser samt deras beståndsdelar och särdrag som resultat av tidigare händelser och utvecklingsförlopp. Det kan röra sig om utformning såväl som funktion, betydelse och egenskaper i landskap, miljöer, byggnader, lämningar och föremål men även i verksamheter, traditioner, ritualer och språk. En bedömning av olika företeelsers kulturhistoriska egenskaper ska innebära medvetna och kvalificerade ställningstaganden med utgångspunkt i sakkunskap 13

15 Estetiska aspekter bygger vanligen på bedömningar av en företeelses arkitektoniska eller konstnärliga egenskaper och kan exempelvis handla om proportioner, fasadkompositioner och ljusförhållanden. Konstnärliga egenskaper kan återfinnas i vägg- eller fasadmålningar och utsmyckningar. Vad som är vackert, tilltalande eller i övrigt estetiskt intressant är i hög grad subjektivt. Att göra en kvalificerad bedömning av en företeelses värde utifrån estetiska aspekter förutsätter kunskaper inom ämnen som konstvetenskap, arkitektur och estetik. Sociala aspekter rör hur människor förstår, upplever, använder och förhåller sig till kulturarvet i sig eller till olika situationer, miljöer eller verksamheter där kulturarvet kan utgöra ett mer eller mindre framträdande inslag. Bedömningar av sociala aspekter görs med hjälp av studier. De vanligaste tillvägagångssätten är intervjuer och enkätstudier. Människor värderar sina upplevelser av olika platser eller landskapsrum med utgångspunkt i fördefinierade termer. Dels positiva så som vacker, spännande och trivsam, men även negativa så som ful, tråkig, och otrygg. Upplevelser kan också variera mellan olika individer eller grupper av människor. En individ eller grupp kan också se värden hos en viss miljö som konstvetaren eller antikvarien inte värderar eller ens uppfattar. Omvänt kan delar av kulturarvet som expertisen tillskrivit höga värden av vissa anses ointressant och oviktigt för att de inte själva känner sig delaktiga i eller har kännedom om den bakomliggande kulturhistorien. 2.5 Roller och ansvar Riksantikvarieämbetet har ansvar för kulturminnesvården i Sverige. Det innebär bland annat utveckling av samarbetet mellan olika aktörer inom området och analys av de konsekvenser förändringar i samhället medför i kulturmiljön. Riksantikvarieämbetet har som ansvarig myndighet i kulturminnesfrågor visst tolkningsföreträde i hur kulturmiljölagen ska tillämpas och ansvarar för utpekandet av riksintressen i enlighet med miljöbalken. Länsstyrelsen är en statlig samordnande myndighet på regional nivå med det praktiska ansvaret för tillämpningen av kulturmiljölagen, utom då det gäller tillstånd för export av kulturföremål. Länsstyrelsen kontrollerar att kulturmiljölagen följs, har tillsynsansvar över kulturminnesvården samt ger tillstånd, råd och information. Länsstyrelsen kan också bevilja bidrag till vård av särskilt värdefulla fornlämningar, byggnader och kulturlandskap. Kommunerna har också ansvar för kulturmiljövården, bland annat utifrån bestämmelserna i plan- och bygglagen. Plan- och bygglagen reglerar bland annat användning av mark- och vattenområden samt hur den byggda miljön ska utvecklas och bevaras. Kommunerna ska dessutom enligt miljöbalken tillgodose riksintressena i sina översiktsplaner. Länsmuseernas uppdrag är bland annat att göra länets kulturarv tillgängligt, fördjupa kunskapen om mångfalden i kulturarvet, öka insikten om det förflutna samt dokumentera och förmedla länets historia och värdet av våra kulturmiljöer. Länsmuseerna kan även hjälpa allmänhet, hembygdsföreningar, lokala entreprenörer och andra aktörer med råd och stöd i kulturhistoriska frågor. 14

16 Stadsdelarna Centrum och Fjärdingen Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse 15

17 Stadsdelen Luthagen Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse 16

18 Kapitel 3 Kunskapssammanställningar, ställningstaganden och lagstiftning 17

19 3. Kunskapssammanställningar, ställningstagande och lagstiftning 3.1 Överregionala Europeiska landskapskonventionen Sverige har undertecknat den europeiska landskapskonventionen. Konventionen understryker att landskapet är en gemensam tillgång och ett gemensamt ansvar. I landskapet möts många olika värden och tillgångar kulturella, ekologiska, estetiska, sociala och ekonomiska. Konventionen lyfter fram landskapets sociala betydelse och understryker vikten av att människor kan delta aktivt i värdering och förvaltning av landskapet. 3.2 Regionala Bygd att vårda. Kulturminnesvårdsprogram för Uppsala län (1984). Länsstyrelsen. Ett steg mot att visa en helhetssyn på landskapet utanför enstaka framträdande byggnader och fornlämningar. Beskriver den utveckling som skapade landskap och bebyggelse i Uppsala län fram till år Bygd att vårda. Åtgärdsprogram. Kulturmiljöer i Uppsala kommun (1984). Länsstyrelsen. Åtgärdsprogrammet skulle ge en grund för länets insatser för kulturmiljön och var riktat till länsstyrelsen och länsmuseet samt de kommuner som arbetade med översikts- och detaljplanering av de kulturhistoriska riksintressena. Odlingslandskap i Uppsala län (1993). Länsstyrelsen. Programmet identifierade och avgränsade områden i odlingslandskapet med höga natur- och kulturvärden. Ängs- och hagmarker i Uppsala län (1993). Länsstyrelsen. Redovisar ängs- och hagmarksinventeringen i Uppsala kommun från år 1987 och Inkluderar objektsbeskrivningar och detaljkartor samt en karta. Ängs- och hagmarkerna är värderade. 3.3 Lokala Stadsbildens framtid (1965). Uppsala kommun. Omfattar mer än 1100 byggnader i Uppsala. Byggnadsminnesmärken, omistliga hus, värdefulla hus och miljöhus redovisas på en karta. Kulturhistorisk bebyggelseinventering i Uppsala kommun (1980). Upplandsmuseet. En sammanställning av kulturhistoriska bebyggelseinventeringar utförda i delar av Björklinge, Bälinge, Skuttunge, Ärentuna, Gamla Uppsala, Lena och Tensta socknar som tillsammans skapade ett riksobjekt. Tätortsbebyggelse som på den tiden klassificerades som nyare uteslöts dock. 18

20 Bebyggelse i Rasbo härad Vaksala socken och delar av Danmarks socken, Kulturhistorisk bebyggelseinventering (1983). Upplandsmuseet. En sammanställning av kulturhistoriska bebyggelseinventeringar utförda i Rasbo härad, Vaksala socken och delar av Danmarks socken mellan åren 1978 och Hagunda, Kulturhistorisk bebyggelseinventering (1987). Upplandsmuseet. En sammanställning av kulturhistoriska bebyggelseinventeringar utförda i Hagunda kommundel mellan åren 1975 och Björklinge och Bälinge Kulturhistorisk bebyggelseinventering i Uppsala kommun (1987). Upplandsmuseet. En sammanställning av kulturhistoriska bebyggelseinventeringar utförda i Björklinge och Bälinge kommundel mellan åren 1984 och Almunge och Knutby kommundel samt Stavby och Tuna socknar. Kulturhistorisk bebyggelseinventering (1988). Upplandsmuseet. En sammanställning av kulturhistoriska bebyggelseinventeringar utförda i Almunge Knutby kommundel samt Stavby och Tuna socknar mellan åren 1986 och Kulturmiljöer i Uppsala kommun (1989). Uppsala kommun. Avsågs som ett första steg mot ett kommunalt kulturminnesvårdsprogram. Identifierar kommunala kulturmiljöer och beskriver fornlämningar, bebyggelse och agrara miljöer. Urvalet grundar sig på kunskaper om kulturlandskapets utveckling och bevarade spår av äldre strukturer. De kommunala kulturmiljöerna redovisas på en medföljande karta. Inventering av skyddsvärda miljöer i Uppsala stadsområde utom den gamla stadskärnan (1985). Uppsala kommun. Omfattar en heltäckande översikt av bostadsbebyggelse inom området som begränsades av järnvägsområdet Strandbodgatan Hamnen Munkgatan Slottsområdet Kyrkogårdsgatan Skolgatan. Utåt var det hela den sammanhängande stadskroppen som innefattades förutom Nåntuna, Sävja, Bergsbrunna och Berthåga. Skyddsvärda miljöer avgränsades samt värderades och beskrevs kortfattat. Uppsalas byggnader (1990). Uppsala kommun. Omfattar en översiktlig historik över utvecklingen i Uppsala från äldsta tid till idag. Stadskärnans bebyggelse beskrivs mer ingående. Boken inkluderade kartor som visade på värdefull bebyggelse samt rivningar mellan åren och Uppsalas industribyggnader från 1700-talet till år 1970 (2003). Uppsala kommun. Rapporten redogör för 50 industrimiljöer ifrån 1700-talet till år 1970 i Uppsala. Den innehåller inventering och värdering där endast industriernas exteriör och omgivning behandlas. Uppsala en växande stad (2006). Upplandsmuseet och Uppsala kommun. Rapporten redovisar och värderar bebyggelse från år 1951 till 1979 i stora delar av staden. Småhus och industribyggnader ingick inte i inventeringen Södra gården i byn Saringe i Tuna socken är en miljö som särskilt väl illustrerar områdets kulturhistoriska innehåll. 19

21 3.4 Särskilt värdefulla byggda miljöer enligt beslut Staden Stadens karaktär och historiska arv - Uppsalaåsen, Fyrisån och den bördiga slätten - är de naturgivna förutsättningar som gett upphov till Uppsala och dess identitet. Till stadsbygdens kännetecknande drag hör siluetten, upplevelsen av stadens gräns, infartsvägarna samt landmärken såsom kulturbyggnader, torn och skorstenar. Stadsbilden präglas starkt av åsen med slottet, Carolina Rediviva och domkyrkan samt av Uppsala konsert och kongress. Universiteten och institutionsområdena är en viktig del av upplevelsen av Uppsala. Till stadens kännetecken hör också den historiska uppdelningen mellan den borgerliga staden på östra sidan om Fyrisån och den kyrkliga/akademiska staden på den västra sidan om ån. Uppsalas olika stadsdelar har olika bebyggelsemönster och uttryck beroende på tidsepok och geografiskt läge. Residensstaden Uppsala är en modern växande stad med stark förankring i sin historia. Nya tillskott i staden ska göras med respekt för den befintliga miljön och med en ambition att skapa nya byggda miljöer med arkitektonisk kvalitet. Förändring, nytillskott och bevarande ska förstärka varandra. Förutom riktlinjerna i översiktsplanen finns mer detaljerad vägledning för den byggda miljöns gestaltning i form av tillgänglighetspolicy, detaljplaner, skyltprogram etc. Övre Slottsgatan, Svartbäcksområdet och Årummet Utifrån Svartbäckskommitténs förslag uttalade sig Kommunfullmäktige att Svartbäcksområdet (kvarteren Tigern, Leoparden, Lindormen, Hjorten och Örtedalen), Övre slottsgatuområdet (kvarteren Hörnet, Rosenberg, S:t Niklas, Ladu och Pistolen) samt Årummet (kvarteren längs Fyrisån från Strandbodgatan till Skolgatan) utgör områden som ska bevaras i Uppsalas stadskärna. Stadskärnan Med rapporten Stadsbildens Framtid som grund förklarades år 1988 hela den historiska stadskärnan som särskilt värdefull bebyggelsemiljö. Den historiska stadskärnan avgränsas av Strandbodgatan, Kungsgatan, Skolgatan, Kyrkogårdsgatan, Nedre Slottsgatan och Munkgatan. Hela stadskärnan förklarades som särskilt värdefull bebyggelsemiljö vid kommunfullmäktiges beslut år Karaktären hos det vida spektrum av byggnader från olika epoker som finns i Uppsalas historiska stadskärna ger en kunskap om stadens bebyggelseutveckling. Ett av stadens kännetecken är den historiska stadskärnans begränsade höjd som utgör en fond till stadens märkesbyggnader. Övriga stadsdelar Med inventeringen av Skyddsvärda miljöer i Uppsala stadsområde (1985) som grund förklarades följande områden som särskilt värdefulla: Vaksala torg, Södra kvarngärdet, Strandbodkilen, kvarteret Liljan, Höganäsområdet, Almtuna egnahemsområde, Fålhagen, Norra Kvarngärdet (södra delen), del av Sala backe, Kåbo villastad, Kungsgärdets egnahemsstad, Bergaskolan, Kungsgärdets småstugeområde, kvarteret Birka, Lassebygärde, Sommarro, Främre Luthagen, Luthagsesplanaden (västra delen), Bortre Luthagen, S:t Eriksområdet, kvarteret Rackarberget, del av Svartbäckens nya egnahemsområde, Yttre Svartbäckens villaområde (norra delen), Domarringens skola samt del av Tuna Backar. 20

22 Övre Slottsgatan, Svartbäcksområdet och Årummet Områden som ska bevaras 21

23 Riktlinjer i översiktsplanen för ärendehantering av stadens kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsemiljöer Förändringar som berör områden med särskilt miljö- och stadsbildsvärde samt byggnader med särskilt arkitektoniskt och kulturhistoriskt värde bör utföras med varsamhet och hänsyn till bebyggelsens särdrag. Stadens karakteristiska siluett är en identitetsskapande kvalitet som ska vårdas. Bebyggelse kompletteringar ska utformas med hänsyn till stadens siluett och det omkringliggande slättlandskapet. Siktlinjer från stadens infartsvägar in mot den historiska stadskärnan ska värnas. I samband med väsentliga förändringar inom kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsemiljöer bör det klargöras i vilken utsträckning objekten är skyddsvärda. Vaktmästarbostaden i kvarteret Observatoriets institutionsmiljö byggdes år Institutionsstaden Offentliga institutionsmiljöer speglar viktiga skeden i den historiska och kulturhistoriska utvecklingen på såväl nationell som regional nivå. Institutionsområden har ofta karaktärsskapande byggnader och en vacker parkmiljö med ett värdefullt inslag av stora lövträd. Ett institutionsstråk sträcker sig längs åsen från Observatorielunden i norr till Ultuna i söder. Stadens institutionsområden ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården. Riktlinjer i översiktsplanen för ärendehantering av stadens kulturhistoriskt värdefulla institutionsmiljöer När institutionsstaden kompletteras med ny bebyggelse, ska den utformas så att områden behåller sin karaktär av institutionsmiljö med parkliknande grönytor och rikligt med uppvuxna träd. Ultuna herrgård stod färdig år

24 3.5 Kulturmiljöhänsyn i lagstiftning Ett flertal internationella överenskommelser har på olika sätt bäring på kulturarvet och kulturmiljön och är styrande för den kulturhistoriska värderings- och urvalsprocessen. Kulturarvets bevarande betraktas som ett gemensamt internationellt ansvar och konventionerna slår vakt om demokratiska, sociala och allmänmänskliga värden, om allas rätt till kulturarv och möjlighet att påverka i värderings- och urvalsprocesser. Kulturmiljölagen, miljöbalken, och plan- och bygglagen hör till de nationella juridiska styrmedlen inom området. Statlig kulturegendom regleras av förordningen om statliga byggnadsminnen. Vidare finns bestämmelser om hänsyn till kulturmiljön i skogsvårdslagen, fastighetsdelningslagen, väglagen samt lagen om byggande av järnväg. Regelverken påverkar hur kulturarvet uppfattas och hanteras av såväl medborgarna som yrkesverksamma inom kulturarvsarbetet. Miljöbalken Miljöbalken är en övergripande lag som syftar till att värna om miljön som helhet. Bestämmelserna ska främja en hållbar utveckling så att nuvarande och kommande generationer får en hälsosam och god miljö. I miljöbalken anges att områden av riksintresse för kulturmiljövården ska skyddas från åtgärder som kan innebära påtaglig skada. Miljöbalken ger också möjlighet att förklara värdefulla kulturpräglade landskapsavsnitt som kulturreservat. Kulturreservaten är sammansatta landskap där marker, byggnader, anläggningar, spår och lämningar tillsammans utgör en värdefull kulturhistorisk helhet. vill säga att skydd meddelas i planer genom särskilda bestämmelser. Länsstyrelsen övervakar att kommunerna tar sitt ansvar. Att förändra ett riksintresse är möjligt om det sker på områdets villkor och inte påtagligt skadar de värden som utgör grunden för riksintresset. Kulturreservat Skyddsinstrumentet kulturreservat infördes i samband med miljöbalkens tillkomst år Det ska möjliggöra vård och bevarande av värdefulla kulturpräglade landskap. I kulturreservat kan hela områdens natur- och kulturmiljövärden skyddas och vårdas. Därmed omfattas byggnader, anläggningar, lämningar och marker. Även verksamheter, kunskaper och traditioner kan hanteras inom ramen för kulturreservatets förvaltning. Länsstyrelsen eller kommunen kan besluta att ett område ska skyddas och förvaltas som kulturreservat och i beslutet redovisas syftet och de bestämmelser som ska gälla. Med varje sådant beslut följer också en skötselplan som beskriver målen för bevarandearbetet samt vilka åtgärder som måste genomföras för att målen ska nås. Skydd för landskapsbilden Med stöd av 19 naturvårdslagen i dess lydelse före 1 januari 1975 finns ett skydd för landskapsbilden. Skyddet infördes innan begreppet riksintresse fanns för att på ett enklare sätt än genom reservatsbildning skydda landskapsavsnitt från större påverkan och förändring. Det är framför allt de visuella upplevelsevärdena i landskapet som ska skyddas. Även om begreppet inte finns i miljöbalken gäller bestämmelserna fortfarande. Föreskrifterna för områdena är olika och reglerar främst ny bebyggelse. Även åtgärder som inte är bygglovspliktiga kan förutsätta länsstyrelsens tillstånd. Alla frågor om landskapsbildsskydd hanteras av länsstyrelsen. Riksintressen för kulturmiljövården En riksintresseförklaring innebär inte automatiskt skydd, utan lagen kräver också ett kommunalt ansvar enligt plan- och bygglagen, det 23

25 Plan- och bygglagen Plan- och bygglagen innehåller bestämmelser om planläggning och byggnadslov. Den behandlar också skyddet av kulturvärden och anpassningen av nybyggnation till befintlig miljö. I Uppsala kommun beslutar plan- och byggnadsnämnden om plan-, bygg- och rivningslov samt lokaliseringsprövningar. I plan- och bygglagen finns, förutom grundläggande krav på underhållsplikt, bestämmelser om varsamhet och hänsyn till kulturvärden samt förbud att förvanska särskilt värdefulla byggnader. Kraven om varsamhet gäller för alla hus och vid alla förändringar. Även för åtgärder som inte kräver bygglov. Skyddsbestämmelser q och k Plan- och bygglagen ger kommunen möjlighet att lagskydda kulturhistoriskt värdefull bebyggelse genom skyddsbestämmelser (q) i planer. Man kan i planer och områdesbestämmelser även meddela utökad bygglovsplikt, för till exempel underhållsåtgärder, och varsamhetsbestämmelser (k). Äldre planer och deras giltighet I plan- och bygglagen finns övergångsbestämmelser som reglerar hur äldre planers giltighet ska bedömas. Där anges att stadsplaner, byggnadsplaner, avstyckningsplaner samt andra planer och bestämmelser som enligt tidigare lagstiftning räknats som detaljplaner även fortsättningsvis ska göra detta. Vissa äldre stadsplaner kan ha bestämmelser som avser byggnaders bevarande eller anpassning till miljön. Dessa bestämmelser tillämpas enligt de lydelser som gällde när planen gjordes. Med plan- och bygglagen kan rivningslov dock vägras med hänsyn till kulturvärdet även om bestämmelser saknas i planen. Någon ersättning till fastighetsägaren blir inte aktuell i de fall kulturvärdesbestämmelserna tillkommit i samförstånd mellan kommunen och fastighetsägaren. Flustret är q-märkt. Byggnadens äldsta delar är från 1840-talet. Walmstedtska gården är k-märkt. Bostadshus och uthus uppfördes som professorshem under åren

26 Stadsdelarna Centrum och Fjärdingen Bebyggelse med särskilda skydds- och varsamhetsbestämmelser enligt gällande detaljplan 25

27 Kulturmiljölagen Enligt kulturminneslagens första kapitel är det en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö och ansvaret för detta delas av oss alla. I lagen finns bestämmelser om ortnamn, fornlämningar, byggnadsminnen, kyrkliga kulturminnen samt utförsel av kulturföremål ur landet. Fornlämningar Alla fornlämningar är skyddade enligt lag vilket innebär att det är förbjudet att på något sätt förändra, ta bort, skada eller täcka över en fornlämning. Det är tillåtet att avverka skog under förutsättning att fornlämningar inte skadas. Skog får dock inte planteras i anslutning till fornlämning utan länsstyrelsens tillstånd. Fornlämningar omfattas av ett skyddsområde som avgörs av länsstyrelsen från fall till fall. Grundprincipen är att fornlämningarna ska bevaras för framtiden om det inte visar sig att samhällsintresset för en exploatering är större än bevarandet. När länsstyrelsen beslutar om arkeologisk undersökning ska kostnaden betalas av markägaren eller exploatören. Ibland kan länsstyrelsen besluta om arkeologisk utredning eller förundersökning i områden som misstänks ha fornlämningar men som ännu inte är kända. Förundersökningen är vägledande för senare beslut om en arkeologisk undersökning. Länsstyrelsen hanterar alla frågor rörande fornlämningar. Kyrkliga kulturminnen Kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser tillkomna före 1940 och vilka före den 1 januari 2000 invigts för Svenska kyrkans gudstjänst samt ägdes och förvaltades av Svenska kyrkan får inte på något väsentligt sätt ändras utan tillstånd från länsstyrelsen. Detta gäller även kyrkobyggnader och kyrkogårdar uppförda efter 1939 som är speciellt utpekade av Riksantikvarieämbetet på grund av sina kulturhistoriska och arkitektoniska värden. Alla frågor om kyrkliga kulturminnen hanteras av länsstyrelsen Jumkils kyrka. Kyrkans äldsta delar uppfördes under 1300-talets första hälft. Statliga byggnadsminnen En byggnad som tillhör staten får förklaras som statligt byggnadsminne, om den har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde eller ingår i ett bebyggelseområde med ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde. Bestämmelserna om statliga byggnadsminnen får också tillämpas på parker, trädgårdar eller andra anläggningar. Ett statligt byggnadsminne har skyddsbestämmelser som anger på vilket sätt det ska vårdas och underhållas samt i vilka avseenden det inte får ändras. Ett statligt byggnadsminne som övergår till en annan ägare än staten blir byggnadsminne enligt kulturmiljölagen. Riksantikvarieämbetet hanterar frågor om statliga byggnadsminnen. 26

28 Enskilda byggnadsminnen En byggnad eller anläggning som anses vara synnerligen märklig med avseende på sina arkitektoniska och kulturhistoriska kvaliteter kan förklaras som byggnadsminne av länsstyrelsen. Frågan om byggnadsminnesförklaring kan väckas av vem som helst. Ett beslut om byggnadsminnesförklaring innebär att objektet ska bevaras för framtiden. Anläggningen sparas i dessa fall som ett historiskt dokument över en gången tid, dess människor och samhälle. För varje byggnadsminne gäller också särskilda skyddsföreskrifter för exteriör och interiör. När en byggnad förklaras för byggnadsminne anges även på vilket sätt byggnaden ska vårdas och underhållas samt i vilka avseenden den inte får ändras. Om det behövs får föreskrifterna också innehålla bestämmelser om att ett område kring byggnaden ska hållas i sådant skick att byggnadsminnets utseende och karaktär inte förvanskas. Alla frågor om enskilda byggnadsminnen hanteras av länsstyrelsen. Skogsvårdslagen Skogsvårdslagen uttrycker samhällets krav på skogsägaren. Här anges vilken virkesproduktion som måste uppnås och vilken hänsyn till naturen, kulturmiljön och rennäringen som måste tas. Ägare till skogsmark är skyldig att underrätta Skogsstyrelsen om vad han eller hon avser att göra för att tillgodose naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen i samband med avverkning på hans eller hennes mark. Hänsyn ska då tas till kulturmiljövårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning, kvarlämnande av träd och trädsamlingar, gödsling, dikning och skogsbilvägars sträckning. Fastighetsbildningslagen Fastighetsbildningslagen reglerar åtgärder som innebär att fastighetsindelningen ändras, servitut bildas, ändras eller upphävs eller när en byggnad eller anläggning som hör till en fastighet överförs till en annan fastighet. För att en jordbruksfastighet ska anses lämpad för sitt ändamål ska den ha sådan storlek, sammansättning och utformning att den medger att det företag som ska bedrivas på fastigheten ger ett godtagbart ekonomiskt utbyte. Vid bedömningen av detta ska hänsyn tas till betydelsen av att vården av natur- och kulturmiljön främjas. Dalby gård vid Dalbyviken. 27

29 Kapitel 4 Utvecklingsinriktning 28

30 4. Utvecklingsinriktning Följande kapitel baseras på den utvecklingsinriktning som formulerades i kommunens översiktplan från Staden Förändringstrycket på stadskärnan och innerstaden är starkt. Flest anspråk - verksamheter, boenden och aktiviteter - riktas mot denna del av staden och här finns även många värden och intressen som kräver hänsyn. Stora delar av såväl stadskärnan som innerstaden är kulturhistoriskt värdefull och erbjuder inspirerande miljöer för alla. Därför krävs en tydlig strategisk inriktning för att skapa hållbarhet och attraktivitet. Stadskärnans och innerstadens närhet till ett stort utbud av funktioner, stadsliv, speciella boende- och verksamhetsmiljöer är en grundläggande del av Uppsalas attraktivitet. Stadskärnan Stadskärnan har en speciell och överordnad roll och är kommunens mest aktivitetstäta område med så kallade A-lägen för handel, nöjen, kulturutbud, kontorsverksamheter och boende. Medborgare i hela kommunen ser stadskärnan som en del av kommunens identitet och den är stadens ansikte utåt, det första som möter besökaren och dit turismen i första hand är riktad. De historiska spåren är många och en viktig del av det som kännetecknar Uppsala som stad. Två universitet, ärkestiftets säte och centrala statsmaktsfunktioner har präglat stadens historia och medverkat till stadens utveckling. Stora delar av bebyggelsen följer 1643 års rutnätsplan. I den historiska kärnan ligger det ceremoniella stråket som går från Slottet via Domkyrkan till S:t Eriks torg och som i nutid kopplats vidare till Linnéträdgården. Ett stråk som börjat utvecklas till ett aktivitetsstråk för turister och besökare. Det moderna Uppsala växer fram i stadskärnan. Såväl kunskapsintensiva företag som barnfamiljer söker sig hit. Stadskärnan erbjuder shopping, evenemang, kultur samt naturliga mötesplatser. Det offentliga rummet är en funktionell del av stadskärnan och är viktig för dess karaktär och som en turistattraktion. Det används även av många olika aktörer och trycket att upplåta mark för evenemang, uteserveringar m.m., vid sidan av att varudistribution och persontrafik ska nå fram, är stort. Torg, gator och parker är nödvändiga för stadens liv. Det är här som den attraktiva och aktiva staden utvecklas. Utveckling av stadskärnan är en förutsättning för kommunens dragningskraft, ett expanderande näringsliv och för boende med pendlingsmöjligheter till i stort sett hela Mälardalen och Stockholm. Av dessa skäl ska stadskärnan ha möjlighet att både expandera utåt och rymma fler funktioner inom sitt nuvarande utbredningsområde samt få mer variation och fler A-lägen för verksamheter av skilda slag. Det historiska arvet och kvaliteterna i de offentliga rummen ska samtidigt värnas och de gröna kvaliteterna ska utvecklas. 29

31 Innerstaden Innerstaden är området som tar vid utanför stadskärnan. Även här finns många kulturhistoriskt intressanta byggnader och kvartersstrukturer. Innerstaden har karaktären av kvartersstad och domineras av bostäder, men har också stora inslag av verksamhetslokaler. Ofta återfinns verksamheter och bostäder i samma byggnad. De offentliga rummen används här ofta i större utsträckning av de närboende och verksamma än av besökare. I stadskärnan och innerstaden finns några av stadens mest uppskattade parker och rekreationsområden som inre delen av Årummet, Stadsträdgården, Engelska parken, Vasaparken etc. De utgör viktiga delar av staden som inte är kommersiella, och är omtyckta platser för möten, upplevelser och vila. Allmänna riktlinjer i översiktsplanen för ärendehantering I samband med omvandlingar och förändringar ska kulturhistoriska värden alltid beaktas och lyftas fram så att stadens identitet förstärks och utvecklas. Att bygga nytt i befintlig miljö, särskilt kulturhistorisk eller arkitektoniskt värdefull miljö, ställer höga krav på ett kvalitativt förhållningssätt när det gäller utformning och estetik. I samband med nybyggnad eller större ombyggnationer i stadskärnan ska lokaler för verksamheter i bottenvåningar säkerställas om det inte innebär uppenbara förluster av andra viktiga kvaliteter i stadsmiljön, t.ex. kulturhistoriska värden. Inom den historiska stadskärnan ska byggnadshöjderna hållas nere och vid ny- och ombyggnad ska hänsyn tas till omgivningen. karaktären av staden på slätten är viktig att bevara. Jordbruksmarken är av hög klass. Berg- och moränkullarna i slättlandskapet har ofta höga natur- och rekreationsvärden. Slättlandet ska därför bevaras öppet och kullarna bör inte få ytterligare bebyggelse. Ingrepp som försvårar fortsatt hävd ska undvikas, liksom ny bebyggelse och andra anläggningar som saknar koppling till jordbruket. Bebyggelse och anläggningar som ändå tillkommer ska anpassas till skala och utformning för att inte påtagligt framträda. Jordbrukslandskap i närheten av Tjocksta by i Danmarks socken. Uppsalas närområde I närområdet ingår det stora slättlandet med skogsbryn runt Uppsala stad. Karaktären av tydlig gräns mellan stad och landsbygd liksom 30

32 4.2 Tätorter Tätorternas överblickbara sociala sammanhang är en attraktionskraft att bygga vidare på. Småhusboendet fortsätter att dominera, men utvecklingen går mot en blandning av bostäder av olika karaktär och upplåtelseformer. En fortsatt tillväxt av tätorterna är viktig för att bibehålla den basservice som finns idag. Den kräver allt större befolkningsunderlag och styrs av antalet invånare i respektive tätort, även om den också är viktig för många landsbygdsbor. Utrymme säkras därför för tätorternas expansion med bostäder och verksamheter av olika slag. (För utbyggnadsprinciper se ortsfördjupningar ÖP 2006.) 4.3 Landsbygden Kommunens egen landsbygd kan i ökad utsträckning stå för energioch matproduktion för lokal användning. Landsbygden utvecklas dessutom som plats för rekreation och friluftsliv och är därmed gynnsam för folkhälsan. Utvecklingen av besöksnäringar bygger upp utvecklade upplevelsetjänster som frilufts- och ridanläggningar, golfbanor, äventyrsanläggningar och lantgårdsturism. Landsbygden är en etableringsplats för små tjänste- och hantverksföretag med huvuddelen av sin marknad i staden. Friheten att utforma sin verksamhet utan att störa närbeläget boende ger konkurrensfördelar. Utvecklingen och diversifieringen av landsbygdsnäringar stärker också bygdegemenskapen. Landsbygden är dock inte ett lokaliseringsalternativ för större verksamheter som är bättre lämpade för lokalisering i staden eller tätorterna. Med landsbygdsnäring avses verksamheter som är ytkrävande och/eller kräver speciella anläggningar/lokaler och/eller brukande av mark/vatten och som svårligen kan lokaliseras i tätbebyggda områden. Det bostadsbyggande som sker på landsbygden och som saknar koppling till företagande sker främst i anslutning till de stråk längs väg 288 och väg 282 som ger goda möjligheter till vardagsresande med kollektivtrafik. Biltrafiken och de regionala busstråken fortsätter att dominera landsbygdstrafiken utanför tätorterna, men möjligheterna till samåkning och omstigning från bil till kollektivtrafik i stomsystemet stärks genom fler pendlarparkeringar i lägen vid viktiga korspunkter både på landsbygden och inne i tätorterna. Ett av de småhus som återfinns i tätorten Bälinge. 31

33 Kapitel 5 Allmänna intressen och riksintressen 32

34 5. Allmänna intressen och riksintressen 5.1 Allmänt intresse Till det som plan- och bygglagen räknar som allmänna intressen hör natur- och kulturaspekter, utformningen av bebyggelse samt vissa bestämmelser i miljöbalken. Lagstiftningen anger att kommunen ska ta hänsyn till de allmänna intressena vid planläggning och lovgivning. Nationella mål ska även beaktas av kommunen i den översiktliga planeringen trots att dessa inte klassas som allmänna intressen. De grundläggande principerna är att bedömningar i olika frågor ska utgå från vad som är lämplig markanvändning. Hänsyn ska också alltid tas till enskilda berörda intressen. Detta är ett uttryck för den så kallade proportionalitetsprincipen som innebär att det alltid ska finnas en rimlig balans mellan nyttan av ett beslut och de konsekvenser som beslutet får för motstående enskilda intressen. Kommunen ska medverka till att bevara, levandegöra och utveckla kulturmiljöer och samtidigt planera för framtiden. De miljöer vi planerar för idag blir morgondagens kulturarv. Vår tids värderingar ska också speglas i de rum som kommer att bära vår tidsålders avtryck i kulturhistorien. 5.2 Världsarv Det historiska kulturarvet är en av besöksnäringens främsta tillgångar och Uppsala kommun har förutsättningar att locka många besökare. Under planperioden bör detta komma till uttryck genom att Linnés historiska landskap och den kulturhistoriskt intressanta miljön i Gamla Uppsala med omgivningar utvecklas till resurser för lokal och regional utveckling. Sverige har genom Riksantikvarieämbetet väckt förslaget att UNESCO nominerar The Rise of Systematic Biology som världsarv. Förslaget utgör en serienominering av objekt i flera länder som representerar grundandet av systematisk biologi som vetenskap. Tillsammans representerar dessa objekt arenan där vetenskapen utvecklats starkt tack vare Carl von Linné och hans internationella vetenskapliga nätverk. Autenticiteten vid platserna är till stor del närvarande i form av kvarvarande växter och djur som en gång studerades i syftet att utveckla vetenskapen. I Uppsala kommun är Linnéträdgården och Linnés Hammarby samt några av Linnés exkursionsvandringar föreslagna att ingå bland de objekt som Sverige nominerar. Linnés Hammarby, Linnéträdgården och några av Linnés exkursionsvandringar är föreslagna att ingå i The Rise of Systematic Biology. 33

35 5.3 Kulturreservat I Uppsala kommun finns ett statligt kulturreservat Linnés Hammarby. Syftet med kulturreservatet är att bevara och utveckla ett unikt kulturlandskap, präglat av Carl von Linné under det sena talet. Inom reservatet ska det finnas möjlighet att på ett pedagogiskt sätt visa odlingsformer och tekniker under en tid av agrara reformer. Miljön ska även erbjuda goda förutsättningar för bedrivandet av vetenskapliga studier. Alla frågor rörande kulturreservatet hanteras av länsstyrelsen. 5.4 Riksintressen Kulturmiljövårdens riksintressen är en viktig del av ett områdes karaktär och kvalitet genom att det där går att avläsa tidsdjup och särprägel. Riksantikvarieämbetet har pekat ut 18 st områden som riksintresse för kulturmiljövården (MB 3 kap 6 ) (se karta sid. 36). Frågor om riksintressen besvaras av länsstyrelsen och Uppsala kommun. Riktlinjer i översiktsplanen för ärendehantering I samband med planarbeten som kan innebära väsentliga förändringar inom områden av riksintresse för kulturmiljövården ska tidigt samråd ske med länsstyrelsen. K 27 Sätuna (Björklinge, Tensta och Viksta sn). Motivering: Herrgårdslandskap med karaktäristisk struktur och med arkitekturhistoriskt intressant bebyggelse från1700- och 1800-talen. Uttryck för riksintresset: Medeltida ruin av sätesgård, herrgårdsbyggnad från 1740-talet, äldre flygelbyggnad, ekonomibyggnader, alléer samt torpbebyggelse. K 28 Bälinge mossar (Bälinge och Skuttunge sn). Motivering: A. Mycket pedagogiskt komplex av boplatser från yngre stenålder invid dåtidens havsfjärdar. B. Agrarhistoriskt intressant utdikningsföretag från och talet. Uttryck för riksintresset: A. Spår efter boplatser invid dåtida havsstrand - idag belägna i övergången mellan skogbevuxen moränmark och odlad mark. B. Ett för det tidiga 1900-talet representativt torrläggnings och uppodlingsföretag med avvattningskanaler, vägnät, broar, ängslador och minnesstenar över företaget. I området ingår även: Odlingslandskap med gravfält av olika typer som avspeglar bebyggelseutvecklingen från yngre bronsålder till yngre järnålder, flera välbevarade bymiljöer bl.a. Hammarby samt vid laga skifte utflyttade gårdar med tidstypisk bebyggelse. Forsby snickerifabrik från K 29 Skuttunge by (Skuttunge sn). Motivering: Bymiljö och sockencentrum med unik prästgårdsbebyggelse från och 1700-talen. Uttryck för riksintresset: Reglerad bybebyggelse från och 1800-talen, prästgård, kaptensboställe och trefaldighetskälla, medeltidskyrka och skolhus. 34