INLEDNING TILL. Föregångare: Kongl. maj:ts befallningshafvandes femårsberättelse för åren... Stockholm, Täckningsår: /55.

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Bidrag till Sveriges officiella statistik. H, Kungl. Maj:ts befallningshavandes femårsberättelser, jämte Sammandrag för åren på Nådigaste befallning utarbetat och utgivet af Statistiska centralbyrån Stockholm, Täckningsår: 1856/ /05 = N.F., [1]-10. Kungl. Maj:ts befallninghavande i Stockholms stad och i rikets 24 län avger underdåniga femårsberättelser av statistiskt innehåll. Berättelserna består av två avdelningar. Första avdelning består av följande rubriker: 1. Länets indelning och naturbeskaffenhet i allmänhet 2. Innevånare 3. Näringar 4. Kommunikationsanstalter och varubyten 5. Kameralförhållanden 6. Politi. Andra avdelning är en tabellbilaga. Statistiska centralbyrån samlar in och utgiver ett sammandrag för hela riket av samtliga femårsberättelsernas huvudsakliga innehåll. Föregångare: Kongl. maj:ts befallningshafvandes femårsberättelse för åren... Stockholm, Täckningsår: /55. BISOS H digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) med stöd från Riksbankens Jubileumsfond, Vid digitaliseringen har en innehållsförteckning skapats och lags till. urn:nbn:se:scb-bi-h0-9614_

3 Innehållsförteckning. Sid. Underdånig berättelse Länets indelning och naturliga beskaffenhet 1. Tab. A. Municipalsamhällen i Göteborgs och Bohus län vid 1900 års slut Invånare 3. Tab. B. Antalet fångar uti Göteborgs och Bohus läns länsfängelse samt Uddevalla och Svanesunds kronohäkten åren Näringar 7. Tab. C. Utsäde och skörd i Göteborgs och Bohus län åren Tab. D. Markegångstaxans pris i Göteborgs och Bohus län åren Tab. E. Försäljningsvärdet af hafsfisket i Göteborgs och Bohus län åren Kommunikationsanstalter och varubyten. 21. Tab. F. Minuthandel med och utskänkning af spirituösa drycker i Göteborgs och Bohus län åren Kameralförhållanden Politi. 28. Tab. G. Inkomster och utgifter för folkskoleväsendet inom Göteborgs och Bohus län utom Göteborgs stad år Tab. H. Antal vårdade, sjukplatser, underhållsdagar och kostnader vid Göteborgs hospital åren Tab. I. Inkomster och utgifter vid Göteborgs hospital åren Tab. K. Göteborgs och Bohus läns landstings inkomster och utgifter åren Tab. L. Hushållningssällskapets i Göteborgs och Bohus län inkomster och utgifter åren Länets städer och köpingen Lysekil. 36. Tab. M. Göteborgs magistrats och rådhusrätts ämbets- och tjänstemän samt betjente jämte årliga aflöningar enligt år 1900 gällande stater 37. Tab. N. Göteborgs poliskår åren 1895 och Tab. O. Anmälda och upptäckta brott samt af polismyndighet handlagda mål i Göteborg åren Tab. P. Gatu- och vägarbeten i Göteborg åren Tab. Q. Arbeten, hvilka Göteborgs hamnstyrelse låtit utföra åren Tab. R. Göteborgs stads vattenverks utgifter och inkomster åren

4 Sid. 7. Länets städer och köpingen Lysekil (Forts.). Tab S. De hufvudsakliga exportartiklarna från Göteborg, utom metaller, trävaror och spannmål, åren Tab T. Importen af hufvudsakliga varuartiklar till Göteborg åren Tab. U. Handtverkerierna i Göteborg åren 1895 och Tab. V. Göteborgs utskänkningsaktiebolags verksamhet från och med den 1 oktober 1895 till den 1 oktober Tab. X. Minuterings- och utskänkningsställen samt afgifternas belopp och fördelning i Göteborg åren Tab. Y. Göteborgs telegrafstations verksamhet åren Tab. Z. Statens telefonstations i Göteborg verksamhet åren Tab. Å. Göteborgs stadsbiblioteks inkomster och utgifter åren Tab. Ä. Sjukvården och ekonomien vid Göteborgs barnsjukhus åren Tab. Ö. Antalet och dräktigheten af de fartyg, som anlöpt Lysekil åren Tabellbilagor Tab. 1. Folkmängden i Göteborgs och Bohus län åren Tab. 2. Allmänna vägar och skjutsning i Göteborgs och Bohus län åren Tab. 3. Hemman och lägenheter samt stadsjordar m. m. i Göteborgs och Bohus län år Tab. 4. Egendomar af fideikommissnatur i Göteborgs och Bohus län år Tab. 5. Egendomar tillhörande inhemska aktiebolag, i Göteborgs och Bohus län år Tab. 6. Egendomar tillhörande främmande makters undersåtar, i Göteborgs och Bohus län år Tab. 7. Fromma stiftelser, stipendiefonder, pensionsanstalter, sjukkassor och därmed jämförliga inrättningar i Göteborgs och Bohus län år

5 BIDRAG TILL SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK. H) Kungl. Maj:ts Befallningshafvandes femårsberättelser. Nyföljd.9. ÅREN GÖTEBORGS OCH BOHUS LÄN. 1. Länets indelning och naturliga beskaffenhet. VJTöteborgs ocli Bohus län har under de fem år, som denna berättelse omfattar, icke undergått någon förändring till sina i den senaste femårsberättelsen för länet angifna gränser, och är således också länets ytinnehåll, som af Statistiska Centralbyrån vid 1895 års slut uppgifves vara 5,047-ie. kvadratkilometer, däraf 4, kvadratkilometer land och kvadratkilometer vatten, hafsvikar och sund oberäknade, fortfai-ande oförändradt. Länet har fortfarande 5 städer, nämligen Göteborg, Kungelf, Marstrand, Uddevalla och Strömstad, alla med stapelstadsrätt samt med egen rådstufvurätt och magistrat, samt 1 köping, Lysekil. Enligt nådigt bref den 6 juli 1900 har emellertid köpingen Lysekil förunnats stadsprivilegier samt stapelstadsjämte nederlags- och transitoupplagsrätt på vissa villkor, som före 1900 års slut dock icke blifvit uppfyllda, hvadan köpingen dessförinnan icke heller inträdt i utöfning af stadsrättigheterna. I Göteborg, Uddevalla och Strömstad är magistraten öfverexekutor, men för de två öfriga städerna livilar ännu öfverexekutorsbefattningen hos Länsstyrelsen på grund af Kungl. Majrts särskilda förordnanden. I administrativt hänseende är länet för öfrigt fortfarande indeladt i 5 fögderier och 21 länsmansdistrikt. Icke heller har länets indelning i judiciellt afseende under perioden undergått någon rubbning, utan finnas fortfarande inom länet 5 domsagor, sammanfallande med fögderierna och omfattande tillhopa 12 tingslag eller härad med särskilda ting och med de tingsställen, som i senaste femårsbcrättelse finnas uppgifna. Någon utsträckt tillämpning af kungl. förordningen den 17 maj 1872 angående ändring i vissa fall af gällande bestämmelser 0111 häradsting har således icke under perioden egt rum. livad den kyrkliga indelningen beträffar, är att märka, att enligt nådigt bref den 20 april 1900 tillstånd lämnats Strömstads församling att skiljas från Skeo pastorat och bilda ett eget regalt gäll vid den ledighet uti komministerbeställningen i staden, som inträffade, efter det för kyrkoherden lämplig boställsgård blifvit anskaffad och godkänd, och att enligt nådigt bref den 28 september samma år liknande tillstånd förunnats Lysekils till Bro pastorat hörande församling, räknadt från och med den 1 maj 1901, samt att, sedan Lundby pastorat under föregående femårsperiod upphört att vara prebende åt teologie lektorn vid högre latinläroverket i Göteborg och förklarats vara konsistoriellt samt ny lönereglering genom nådig resolution den 31 maj 1895 blifvit fastställd för pastoratet att gälla för en tid af 28 år från don 1 maj 1895, eller för återstoden af den tid,

6 2 Göteborgs och Bohus län. Länets indelning. Municipalsamhällen. Naturbeskaffenhet. som blifvit bestämd för den förut fastställda löneregleringens gällande kraft, pastoratet blifvit i laga ordning tillsatt och af nye kyrkoherden tillträdt den 1 februari Då do båda sålunda nybildade pastoraten icke före femårsperiodens slut kunnat blifva en verklighet, var länet följaktligen då alltjämt indeladt i 40 pastorat, fördelade på 6 kontrakt eller prosterier och omfattande, med skärgårdskapellen, 99 församlingar. I den kommunala indelningen har icke in trä dt någon förändring, men genom tillämpningen af lagen den 27 maj 1898 angående tillägg till kungl. förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, enligt hvilken lag municipalsamhällen skulle bildas af områden på landet, för hvilka Kungl. Maj:t förordnat, att ordningsstadgan, byggnadsstadgan och brandstadgan för rikets städer samt hvad i hälsovårdsstadgan för riket föreskrifves om stad skulle lända till efterrättelse, där de icke utgöra särskilda kommuner, hafva icke få sådana municipalsamhällen uppkommit i länet, hvarest, förutom en del tätt bebyggda områden i de närmast Göteborg belägna socknarna, finnes en mängd fiskelägen, hvilka nått den utveckling, att det redan ansetts nödigt att låta en eller flere af nämnda författningar blifva gällande i tillämpliga delar för de områden, som de upptaga. Tabellen A utvisar, hvilka dessa municipalsamhällen voro vid 1900 års slut, äfvensom hvilken eller hvilka af ifrågavarande författningar lända till efterrättelse inom hvarje samhälle och de kungl. bref, som därom meddelat bestämmelser. I denna tabell upptagas icke de områden i Lundby socken, för hvilka enligt nådiga bref den 19 juni 1891 och den 3 december 1897 samtliga förberörda stadgar lända till efterrättelse, och är grunden därtill den, att, då fråga väckts och är på Kungl. Maj:ts pröfning beroende om nämnda sockens införlifvande med staden Göteborg, Kung!. Maj:t, enligt nådigt bref den 29 september 1899 på framställning af Konungens Befallningshafvande, funnit skäligt tills vidare undantaga dessa områden från tillämpningen af ofvan åberopade lag Länet utgör med undantag af Göteborgs stad, som till följd af sitt stora invånarantal. icke i landsting deltager, ett landstingsområde. Med hänsyn till väghållningsbesvärets utgörande på landet har länets landsbygd redan under föregående femårsperiod i enlighet med lagen den 23 oktober 1891 blifvit delad i vissa väghållningsdistrikt, men då någon redogörelse förut icke lämnats för denna indelning, anser Konungens Befallningshafvande lämpligt här meddela, att hvarje härad i länet utgör ett särskildt väghållningsdistrikt med undantag af Orusts Östra och Vestra härad, hvilka bilda tre väghållningsdistrikt, nämligen Skaftö väghållningsdistrikt, bestående af socknen med samma namn, Flatö väghållningsdistrikt, bestående af öarna Flatön, Angön och Rapön i Morlanda socken, och Orusts vägbållningsdistrikt, som omfattar återstoden af häradena. Antalet väghållningsdistrikt i länet uppgår således till 21. I och för inskrifning af de värnpliktige bildade vid periodens slut Göteborgs stad fortfarande kompaniområdena n:r 72 och 73 samt Askims och Säfvedals härad kompaniområdet n:r 74, alla tillhörande Kungl. Vestgöta regementes l:sta inskrifningsområdes södra bataljonsområde, under det att länet i öfiigt tillhörde Kungl. Bohusläns regementes inskrifningsområde och bestod af lika många kompaniområden som detta regemente har kompanier eller 8 under n:r Beträffande hälso- och sjukvården har länet under femårsperioden fortfarande omfattat 6 provinsialläkaredistrikt, hvarjämte vid periodens slut därinom funnos inrättade 9 extra provinsialläkaredistrikt, nämligen Fässbergs, Styrsö och Öckerö, Tjörns, Orusts Vestra, Fiskebäckskils, Lysekils, Kungshamns, Fjellbacka och Strömstads distrikt. I fråga om länets naturbeskaffenhet åberopas livad i föregående berättelse därom finnes omförmäldt. Med hänsyn särskildt till jordens beskaffenhet kan länet på ett naturligt sätt indelas i trenne afdelningar, nämligen: fjällbygden, kustlandet och skärgården. Fjällbygden består af sammanhängande bergmassor, hvilka numera endast inom några få trakter hafva en gles skogsbetäckning, men i allmänhet äro kala. De här förekommande odlade bygderna hafva en svagare jordmån med grundt matjordslager på underliggande grusbotten, Tab. A. Municipalsamhällen i Göteborgs och Bohus län vid 1900 års slut.

7 Folkmängd. Frälsningsarmén. Brott. Göteborgs och Bohus län. 3 ehuru utmed vattendragen kunna på ett och annat ställe förekomma mera lerblandade ocli bättre jordarter. Kustlandet är äfven uppfylldt af kala berg, å hvilka vegetationen är ännu sparsammare. Dessa berg äro likväl icke sammanhängande, utan i alla riktningar genomskurna af djupa dalgångar, hvilka än äro instängda mellan höga, brant stupande bergmassor och lämna endast ett inskränkt rum för odlad jord, än utbreda sig till större slätter. Jorden inom denna del af länet har, i synnerhet närmare kusten, fordom varit hafsbotten, ocli är densamma i all- mänhet af yppersta beskaffenhet såsom bestående af styfvare eller lättare lera på märgelbotten. Skärgården, bestående af större och mindre öar, har mellan de kala bergen ännu mindre utrymme för jordbruk än de inre delarna af länet och en jordmån af dels mera svag, sandblandad lättjord och dels äfven mycket bördig sådan på botten af märgellera. Redan under nästföregående period utkom bladet 61 (Strömstad) af Generalstabens karta öfver Sverige, och är därmed den topografiska kartläggningen af länet fullbordad. 2. Invånare. Länets kyrkoskrifna folkmängd utgjorde, enligt livad bilagda tabell 1 utvisar, vid 1900 års slut 337,175 personer, fördelade med 191,543 på landsbygden och 145,632 på städerna. På hvarje kvadratkilometer af länets ytvidd, livilken, såsom ofvan nämnts, uppgifves utgöra något öfver 5,047 kvadratkilometer, komma således 66 invånare. Vid 1895 års slut uppgick folkmängden enligt prästerskapets anteckningar till 313,340 personer, af hvilka 185,228 tillhörde landsbygden och 128,112 städerna. Den kyrkoskrifna folkmängden har följaktligen under ifrågavarande tidrymd ökats med 23,835 personer eller 7'ei procent, däraf på landsbygden 6,315 eller 3-4i procent och i städerna 17,520 eller procent. Under närmast föregående femårsperiod ökades den kyrkoskrifna folkmängden med 15,516 personer eller 5'2i procent, hvaraf på landsbygden belöpte 4,721 personer eller 2'62 procent och på städerna 10,795 personer eller 9'20 procent. Enligt mantalslängderna åter uppgick folkmängden vid 1900 års slut till endast 334,826 personer, af hvilka 190,852 mantalsskrivits på landsbygden och 143,974 i städerna, och folkökningen utgör enligt'dessa längder endast 20,852 personer, fördelade med 5,772 på landsbygden och 15,080 på städerna. Antalet kyrkoskrifna invånare, som vid 1895 års slut understeg den mantalsskrifna befolkningen med 634 personer, har alltså under perioden tillväxt i högre grad än de mantalsskrifnas antal och öfversteg vid periodens slut detta senare med icke mindre än 2,349 personer. Denna förändring i förhållandet mellan den kyrkoskrifna och den mantalsskrifna folkmängden visar sig vara störst i Göteborg, och torde den härleda sig från omständigheter, som närmare beröras här nedan i redogörelsen för nämnda stad. Den allmänna folkräkning, som vid 1900 års slut egde rum i riket, kan möjligen också hafva haft något inflytande på don anmärkta förändringen. Från länets landsbygd hafva icke så få personer afflyttat till do större städerna i länet. Till Norge har ock utflyttningen fortfarit, och utvisa Statistiska Centralbyråns berättelser, att dit utflyttat 333 personer år 1896, 374 år 1897, 468 år 1898, 545 år 1899 och 332 år Det är hufvudsakligen från norra delarna af länet, som denna utvandring försiggår. Emigrationen till Förenta staterna har under perioden fortgått i ungefär samma omfattning som under föregående period. Ar 1896 utvandrade dit 767 personer från länet, år , år , år och år personer. Invandringen torde också förete ungefår samma förhållanden under denna period som under den närmast föregående. Till hufvudsaklig del har den nu som förut uppkommit därigenom, att personer, som utflyttat till Amerika eller till Norge, åtorvändt till sina gamla hemorter. Så inflyttade till länet år 1896 från Förenta staterna 343 och från Norge 195 personer, år 1897 från Förenta staterna 286 och från Norge 136, år 1898 från Förenta staterna 310 och från Norge 194, år 1899 från Förenta staterna 323 och från Norge 226 samt år 1900 från Förenta staterna 330 och från Norge 227 personer. På grund af folkmängden representerades enligt gällande bestämmelser länet, med undantag af Göteborgs stad, af 6 ledamöter i Riksdagens Första kammare, till hvilken nämnda stad sänder 3 ledamöter. Till Andra kammaren väljer länet 9 ledamöter från Göteborgs stad, 1 från städerna Uddevalla och Strömstad, 2 från Askims, Vestra och Östra Hisings samt Säfvedals härads domsaga, 2 från Sunnervikens domsaga samt 1 ledamot från hvar och en af de tre öfriga domsagorna. Städerna Kungelf och Marstrand bilda med städerna Alingsås och Ulricehamn i Elfsborgs län gemensam valkrets för val af riksdagsman i Andra kammaren. I afseende å befolkningens gudsfruktan, laglydnad och sedlighet hafva några anmärkningsvärda förändringar icke iakttagits under perioden. Främmande trosbekännares antal torde icke hafva vunnit vidare tillväxt. På senare tid har frälsningsarmen, som förut haft sin verksamhet begränsad till Göteborg med omnejd, utsträckt sin rörelse äfven till andra delar af länet, ocli vid periodens slut hade don fast organiserade kårer äfven i Udddevalla och Strömstad. Den har dessutom sökt vinna anhängare bland fiskarbefolkningen i länet genom utsända medlemmar från Götoborg, hvilka under sommarmånaderna gjort besök på de olika fiskelägena utefter kusten med en för ändamålet särskildt anskaffad ångbåt. Någon större anslutning läror frälsningsarmen dock icke hafva vunnit genom denna sin verksamhet. Vid genomseende af brottmålsstatistiken befinnes länet fortfarande intaga en ofördelaktig ställning, men vid närmare granskning visar sig, såsom redan i föregående femårsberättelser framhållits, att detta förhållande är beroende af den omständighet, att inom länet är belägen en stor stad, med hvars många brottmålsfaktorer måste räknas. För länets befolkning i allmänhet ställer sig det sedliga tillståndet icke ogynnsamt. Gröfre brott höra fortfarande till undantagen. Fylleriförseelser däremot förekomma i större omfattning, mest dock, såsom helt naturligt är, i städerna och i de invid Göteborg be-

8 4 Göteborgs och Bohus län. Fångar. Nykterhet. lägna fabrikssamhällena. På landsbygden i öfrigt begås de flesta sådana förseelser bland den lösa arbetspersonalen vid stenhuggerierna i länets norra delar. De många arbetare från främmande håll, som fått anställning vid de under år 1900 påbörjade järnvägsanläggningarna i länet, liafva bidragit att öka fylleriförseelsernas antal, liksom de också under rusets inflytande gjort sig skyldiga till andra lagöfverträdelser. Det är dock att antaga, att deras dåliga exempel skall visa sig icke kunna förmå den i allmänhet stadiga och laglydiga befolkningen i länet till efterföljd. För de i länscellfängelset i Göteborg.samt kronohäktena i Uddevalla och å Svanesund under perioden förvarade fångar redogöres i tabellen B. Förbrukningen af vin- och maltdrycker torde med det uppsving i ekonomiskt hänseende, som kännetecknar perioden, hafva tilltagit, särskildt i städerna, och icke lärer förbrukningen af spritdrycker hafva minskats. I det hela lärer väl dock nykterhetssaken kunna anses hafva gått framåt, och därvid hafva goodtemplarlogerna, blåbandsföreningarna och andra nykterhets-, föreningar fortfarande haft ett välgörande inflytande. Vid periodens slut funnos inom länet, förutom i Göteborg, för hvilken stad här nedan särskildt redogöres i detta hänseende, 23 loger af världsgoodtemplarorden med omkring 1,300 medlemmar, lydande under Göteborgs distriktsloge, nämligen i Kungelf, Uddevalla, Strömstad, Lysekil, Mölndal, Långedrag, Mölnlycke, Qvillebäcken, Vesterlanda, Tjörn, Brastad, Malmön, Bovallstrand, Iluwnebostvand, Kungshamn, Fjellbacka, Grebbestad, Qville, Resö, Hamburgsund, Sannäs, Bottna och Björneröd, 19 loger af Nationalgoodtemplarorden med omkring 1,100 medlemmar under distriktslogen i Göteborg, nämligen 2 i Uddevalla, 4 i Lundby socken, 2 i Rönnängs kapellförsamling, 2 i Kungshamns kapellförsamling, 2 i Tossene socken samt 1 loge i Marstrand, Lysekil, Orgryte, Fässberg, Jonsered, Mollösund och Fiskebäckskil, lokalföreningar af Vestra Sveriges blåbandsförbund, med tillsammans något öfver 2,300 medlemmar, i Kungelf, Strömstad, Lysekil, Örgryte, Gårda, Krokslätt, Mölndal, Hjertum, Munkedal, Malm- Tab. B. Antalet fångar uti Göteborgs och Bohus läns länsfängelse

9 Lösdrifvare. Lefnadssätt. Byggnadsverksamhet. Göteborgs och Bohus län. 5 öii Grnfvarne, Smögen, Hunnebostrand och Koster samt dessutom G loger af nykterhetsorden Verdandi med omkring 250 modlemmar, 1 tempel af templarorden i Uddevalla med omkring 40 medlemmar och en del fristående nykterhetsföreningar. Lönkrögeri förekommer numera ytterst sällan. Däremot har oloflig brännvinsförsäljning under form af ssalning» fortfarande egt rum i åtskilliga fall. Likaså hafva förekommit fall af oloflig försäljning af viu och maltdrycker. livad lösdrifveriet beträffar, har det, om undantag göres för Göteborg, visat sig förekomma i ringa omfattning, mest i de närmast Götoborg belägna socknarna. Af de i länscellfängelset i Göteborg under perioden förvarade fångar, till hvilka äfven höra de af poliskammaren i Göteborg för lösdrifveri behandlade, hafva i medeltal årligen för lösdrifveri häktats 154 personer och 106 dömts till tvångsarbete i enlighet med lagen den 12 juni 1885 angående lösdrifvares behandling. Bland fångarno, som förvarats i kronohäktet i Uddevalla, hafva i medeltal ondast 9 årligen intagits för lösdrifveri, och i Svanesunds kronohäkte har under perioden endast 1 fånge varit intagen såsom lösdrifvare. Folkets lynne, lefnadssätt och bruk hafva icke under perioden undergått några afsevärda förändringar. Dock hafva med do ökade arbetsförtjänsterna lefnadsbehofven stigit. Klädedräkten hos folket företer icke några egendomligheter, men begäret att följa do växlande moderna gör sig mer och mor gällande. Fabrikstygerna hafva nästan undanträngt de hemväfda, och hemväfda kläder begagnas numera icke mycket. I fråga om födoämnena hafva några förändringar icko egt rum. Kaffe utgör fortfarande en betydlig förbrukningsartikel. Inom Göteborgs fögderi anses bruket af te hafva tilltagit icke obetydligt. I allmänhet utgör potatis befolkningens hufvudsakligaste näringsmedel, och saltad fisk ingår också som en viktig beståndsdel bland födoämnena. Byggnadsverksamheten har i följd af do under perioden i allmänhet rådande»goda tiderna» varit ganska betydlig, och byggnadssättet har mer och mer förbättrats. Såväl bostadssamt Uddevalla och Svanesunds kronohäkten åren

10 6 Göteborgs och Bohus län. Bostadsförhållanden. Tidningsläsning. Ekonomisk ställning. Skytteföreningar. som uthusbyggnader äro därför i allmänhet prydligare och ljusare än förr, och ofta anlägges numera en trädgårdstäppa kring bostaden. Sträfvandet efter egna hem liar särskildt i det afseendet gjort sig gällande i länet, att den talrika stenhuggeriarbetarebefolkningen i länets norra delar så småningom börjat skaffa sig egna bostäder, därvid vid vissa stenhuggerier välvilligt understödd af vederbörande arbetsgifvare. Fiskeribefolkningens bostadsförhållanden hafva under perioden varit föremål för särskild omsorg från statsmakternas sida. Vid 1896 års riksdag väcktes nämligen inom Andra kammaren motion, att Riksdagen måtte hos Kungl. Mäj:t anhålla om utredning, huru på lämpligaste sätt fiskeribefolkningen i länet kunde beredas tillfälle till förvärfvande af eganderätt till de tomter, på hvilka densammas bostäder och andra för fiskets bedrifvande nödiga byggnader vore uppförda, och huru fiskelägenas bebyggande för framtiden skulle kunna bättre ordnas, och att Kungl. Maj:t därefter täcktes till Riksdagen aflåta de förslag, hvartill den verkställda utredningen kunde föranleda; och Riksdagen beslöt ock, i anledning af denna motion, aflåtande af en skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t måtto låta verkställa och till Riksdagens kännedom meddela utredning angående fiskeribefolkningens i läuet bostadsförhållanden. Sedan därefter Kungl. Maj:t uppdragit åt Konungens Befallningshafvande att efter verkställd utredning inkomma med underdånigt förslag i ärendet och Konungens Befallningshafvande i enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande uppdragit åt sakkunniga män att biträda vid den anbefallda utredningen, hafva dessa kommitterade, efter besök på de olika fiskelägena under 1897 års sommar, den 21 januari 1898 till Konungens Befallningshafvande afgifvit sitt yttrande, åtföljdt af den åstadkomna utredningen. Konungens Befallningshafvande har sedermera den 5 april 1898 meddelat underdånigt utlåtande i ärendet, men hade ärendet vid 1900 års slut ännu icke utgjort föremål för Kungl. Maj:ts nådiga pröfning. På föranstaltande af Konungens Befallningshafvande har emellertid före periodens slut genom enskild uppgörelse tomtfrågan i Fjellbacka fiskeläge blifvit i det närmaste löst, i det egarne af de hemman, hvarå byggnadstomterna därstädes upplåtits, till skäligt pris afyttrat dessa tomter med några få undantag till Fjellbacka municipalsamhälle, som sålunda kommit i tillfälle att i sin ordning bereda tomtinnehafvarne eganderätt till tomterna på jämförelsevis billiga villkor. Några folknöjen af egendomligare art förekomma icke i länet. Danstillställningar och lnstresor med ångbåt i skärgården äro de nöjen, som mest äro i bruk. I upplysning och bildning har befolkningen tack vare skolväsendets utveckling och förbättring fortfarande gått framåt. Tidningsläsningen har tilltagit högst betydligt och mer och mer undanträngt sockenbiblioteken. Så till exempel uppgifves, att år 1900 prenumererats på följande tidningar inom Norrvikens fögderi: Norra Bohuslän 713 exemplar, Strömstads Tidning 248, Göteborgskuriren 237, Göteborgs-Posten 188, Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidnings veckoupplaga 366, Ny Tid 87, Allers följetong 177, Aftonbladets (i Stockholm) halfveckoupplaga 903, Stockholms-Tidningen 132, Vårt Lands veckoupplaga 106 och Bohuslänningen 863 exemplar samt dessutom 39 andra olika tidningar med ett exemplarantal af mellan 1 och 95; samt att samma år antalet prenumeranter å de mest lästa tidningarna i Inlands fögderi varit: 671 å Göteborgs Handels- och Sjöfartstidnings veckoupplaga, 335 å Bohuslänningen, 190 å Aftonbladets (i Stockholm) halfveckoupplaga, 138 å Göteborgsk uriren, 113 å Vårt Lands veckoupplaga samt 109 å Göteborgs-Posten. Hälsotillståndet bland länets befolkning kan sägas under perioden i allmänhet hafva varit godt, frånsedt att under första halfåret, af år 1899 influensaepidemi var rådande öfverallt i länet. Inom vissa distrikt har dock hälsotillståndet äfven under andra tider af perioden varit mindre tillfredsställande till följd af uppträdandet af smittosamma sjukdomar. Af sådana sjukdomar hafva de mest gängse, utoin influensa, varit difteri, scharlakansfeber, nervfeber, mässling och kikhosta. I ekonomiskt hänseende torde befolkningens ställning i allmänhet kunna sägas hafva varit god. Till upplysning i sådant afseende moddelas här följande uppgift om lagsökningsmål, som hos Konungens Befallningshafvande under perioden blifvit handlagda: Antalet exekutiva försäljningar af fastighet har under perioden varit ringa. Fria från mantalspenningars erläggande voro under år ,473 personer, af hvilka 22,734 på grund af särskilda orsaker blifvit från denna utskyld befriade. Motsvarande tal föl år 1900 voro 148,397 och 21,662. Länets skytteföreningar voro vid periodens slut 34 till antalet, nämligen: Göteborgs skytteförening, Göteborgs skytteklubb, Qvibergs skytteförening, äfven i Göteborg, Kongahällas skyttegille i Kungelf, Marstrands, Uddevalla och Strömstads skyttegillen, Frölunda och Askims, Hisings, Långedrags, Mölndals, Mölnlycke samt Örgryte skytteföreningar i Göteborgs fögderi, Harestads, Inlands Nordre härads, Jörlanda och Inlands Torpe härads skyttegillen samt TJcklums, Vesterlanda och Ljungskilc skytteföreningar i Inlands fögderi, skyttegillet Vikingen på Orust samt Tjorns skyttegille i Orusts och Tjörns fögderi, Munkedals skyttegille, Svarteborgs skytteförening, Lysekils skyttegille, Bro, Krokstads, Tossene, Ulebergshamns, Askums samt Berfendals skytteföreningar i Sunnervikens fögderi samt Lommelanda. Grebbestads och Bottna skytteföreningar i Norrvikens fögderi. Ett stort steg framåt har således den fosterländska skytterörelsen tagit under perioden, och nya skytteföreningar äro fortfarande under bildning.

11 Jordbruk. Markegångspris. Vattenafledningar. Göteborgs och Bohus län Näringar. Jordbruket, som fortfarande är länets liufvudnäring, har under femårsperioden trots de svårigheter, hvarmed dess utöfvare haft att kämpa på grund af särdeles ogynnsamma väderleksförhållanden under periodens två första år samt den knappa tillgång på arbetskrafter och de stegrade arbetslöner, som utmärkt hela perioden, onekligen varit i framåtskridande. En förbättring, om ock ringa, i prisen å landtmannaprodukter har gjort sig gällande. Svårigheten att anskaffa nödiga arbetskrafter har liksom under föregående period tvingat jordbrukarne att i allt större utsträckning begagna sig af jordbruksmaskiner och förbättrade redskap af alla slag. Hafre är fortfarande länets hufvudsäde, men liar odlingen af såväl vintersäd som korn och baljväxter visat sig vara i tilltagande inom länets bördigare landtbruksdistrikt. Af länets egovidd, utgörande utom vatten 489,559 hektar, upptogos år 1900 af träd-, humle- och kålgård 808 hektar, af åker och annan odlad jord 100,296 hektar, af naturlig äng 11,468 hektar och af skogbärande mark 116,610 hektar. Jämföras dessa siffror med motsvarande från föregående år, inhämtas, att enligt Hushållningssällskapet någon förändring i dessa förhållanden under femårsperioden ej inträffat. Beträffande brukningssättet, utsädet, antalet hektar, som användas för odling af de olika sädesslagen, samt skördens storlek torde få hänvisas till Hushållningssällskapets berättelser angående jordbruk och boskapsskötsel samt Länsstyrelsens årsväxtberättelser, hvilka offentliggöras af Statistiska Centralbyrån. Taleli C utvisar förhållandet mellan utsäde och skörd åren efter Hushållningssällskapets uppgifter. De i markegångstaxorna under litt. A bestämda pris för jordbrukets förnämsta alster och för de hufvudsakligaste ladugårdsprodukterna äfvensom för en del kreatur hafva sammanförts i tabell D (sid. 8). Under perioden rådande handelspris hafva dock ofta icke så obetydligt öfverstigit de i tabellen upptagna. Understöd af allmänna medel i anledning af missväxt eller skada å gröda har icke ifrågakommit under perioden. I enlighet med lagen om dikning och annan afledning af vatten den 20 juni 1879 har Konungens Befallningshafvande meddelat förordnanden till förrättande af laga syn för pröfning af frågor om vattenajlcdning till följande antal: 5 år 1896, 2 år 1897, 2 år 1898, 3 år 1899 och 5 år 1900; och har i samtliga fall statens vederbörande landtbruksingeniör förordnats att förrätta synerna. På grund af dels dessa förordnanden och dels förut för denne tjänsteman meddelade förordnanden har han under femårsperioden verkställt syneförrättningar angående följande företag: Tab. C. Utsäde och skörd i Göteborgs och Bohus län åren

12 8 Göteborgs och Bohus län. Vattenafledningar. Trädgårdsskötsel. Boskapsskötsel. Lån från odlingslånefonden hafva under perioden beviljats till följande två företag, nämligen enligt nådigt bref den 12 november 1897 G,400 kronor för afdikning och odling af mark, tillhörande Hamra, Backa, Ucklum och Holkekärr i Ucklums socken samt Berg och Östra Harås äfvensom kronodomänerna Mellby, Labol och Vestra Harås i Spekeröds socken och Inlands Nordre härad, och enligt nådigt bref den 31 december ,000 kronor för afdikning och odling af Ejdetjärnet med omkringliggande sänka marker, tillhörande hemmanen Öster- och Vester-Ejde, Nästegården, Bodalen, Vik, Östra Ertseröd, Rörvik, Björnås, Nord och Sör Kärra, Klefya och Halvovdseröd i Tanums socken och härad. Af Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen hafva följande, med lån af statsmedel understödda vattenafledningsföretag under perioden blifvit godkända: sådan tjänsteman, i det den hos Hushållningssällskapet förut anställde mejerikonsulenten äfven erhöll befattningen att vara länsagronom. Stora ansträngningar för främjande af trädgårdsskötseln hafva under femårsperioden gjorts såväl från Hushållningssällskapets sida som af enskilda personer. För medel, anslagna af Hushållningssällskapet, hafva under periodens fyra sista år mot ett pris,af 25 öre per stycke till enskilda utdelats 14,934 förädlade fruktträd. Den af Hushållningssällskapet anställde länsträdgårdsmästaren, som, liksom under föregående period, stått till allmänhetens förfogande för uppgörande af planer för trädgårdsanläggningar, skötseln af redan befintliga trädgårdar ocli plantering med mera, har under de nu ifrågavarande fem åren varit i så hög grad anlitad, att Hushållningssällskapet funnit nödigt att anställa särskild person till hans biträde. Liksom under föregående period har en trädgårdsskola varit i verksamhet i Lysekil med länsträdgårdsmästaren såsom ledare, och äro från densamma under de år denna berättelse omfattar 53 elever utgångna. Rörande antalet underhållna kreatur meddelas upplysning uti Hushållningssällskapets tryckta berättelser, hvilka således i denna del åberopas. Här torde dock få intagas följande uppgifter angående förhållandet vid slutet af denna och närmast föregående femårsperiod: Dessutom har under perioden fullbordats en del vattenafledningsföretag, för hvilka lånebidrag af statsmedel icke utgått, såsom: upprensning af bäcken Qvillen söder om Tnfve bro inom Siifve, Tnfve, Lundby och Backa socknar, hvitket företag började år 1891 och afslutades år 1898 samt beräknades kosta 15,000 kronor, omfatta en areal af 174'9 hektar och lämna ett jordförbättringsvärde af 45,675 kronor; det i ofvanstäende tabell angående. landtbruksingeniörens syneförrättningar upptagna torrläggningsföretaget å Norum i Tufve socken, som afslutades år 1899; i samma tabell upptagna torrläggning u Gunncstorp och Glöstorp i Tufve socken, fullbordad år Länsagronom fanns under förra femårsperioden icke anställd i länet, men år 1897 antog Hushållningssällskapet en Öfverallt inom länet är intresset för anskaffandet af goda afvelsdjur i tilltagande, hvilket intresse i väsentlig mån blifvit framkalladt och uppmuntradt genom de af staten och Hushållningssällskapet anordnade premieringar af hästar och nötboskap. Hvad särskildt angår hästafveln, är att anteckna det uppsving, som ifrågavarande afvel tagit, särdeles inom vissa distrikt i norra delen af länet, hvarifrån numera en lönande försäljning af grofva arbetshästar for det tyngre jordbruket och industrien eger rum. För att underlätta anskaffandet af värdefulla afvelshingstar Tab. D. Markegångstaxans pris i Göteborgs och Bohus län åren

13 Smörprofningar. Frökontroll. Landtbruksskola. Mejerihandtering. Göteborgs och Bohus län. 9 har Hushållningssällskapet årligen anvisat ett låneanslag af 10,000 kronor, hvaraf medel räntefritt tillhandahållits såväl hästafvelsföreningar som enskilda, och hafva på så sätt framstående och dyrbara hingstar af företrädesvis ardenner- och undantagsvis norsk ras blifvit spridda inom länets olika delar. Då likväl inköpskostnaderna uppgått till så stora belopp, att svårighet att amortera köpesumman uppstått för vederbörande hingstegare, har Hushållningssällskapet för att lämna understöd härutinnan årligen anslagit 2,000 kronor att med 200 kronor utgå till hvardera af 10 hingsthållare. Någon förening för hästafvelns förbättrande, omfattande hela länet, finnes icke, men hafva under de senaste åren inom länets norra del uppstått lokala föreningar, hvilka framgångsrikt verkat för saken. Åtskilliga föreningar för försäkring mot förlust af hästar hafva under perioden funnits inom länet, och lämnas på annat ställe i denna berättelse närmare upplysningar om dessa föreningar. Förbättring af nötkreatursafveln har fortfarande utgjort föremål för Hushållningssällskapets synnerliga omsorg. I fråga om de åtgärder, som för sådant ändamål vidtagits, är främst att anteckna den utveckling af nötboskapspremieringen, som på grund af rikligare anslag från Hushållningssällskapets sida blifvit möjliggjord. Så hafva utgifterna för premieringen ökats från 5,600- kronor år 1895 till 9,689 kronor år 1900, och har sällskapet äfvenledes genom införandet af dubbla frisedlar och anordnandet af särskilda tjurpremieringar i den del af länet, där ordinarie premiering för året icke eger rum, samt genom att anslå medel till diplompris för äldre tjurar, som uppvisas tillsammans med afkomma, sökt verka i den anda, som premieringsreglementet anvisar. Svinafveln har under perioden visat tydliga tecken till framåtgående, och däråt egna sig allmänt såväl hemmansegaresom torpare och lägenhetsinnehafvare. De stegrade prisen och goda afsättningsförhållandena i förening med den genom handseparatorers införande betydligt ökade tillgången på skummjölk för utfodring hafva till denna afvels ökande väsentligt bidragit. Produkterna afsättas dels i Göteborg och dels på Norge. Fjäderfän underhållas allmänt inom länet och utgöra för den fattigare befolkningen en viktig inkomstkälla, som utan tvifvel skulle kunna betydligt uppdrifvas, om mera lönande, vintervärpande hönsraser anskaffades och skötseln af desamma blefve mera rationell. Produktionen af ägg och slaktdjur är icke desto mindre betydande, och eger afsättningen numera hufvudsakligen rum till Göteborg. Biskötseln kan visserligen icke betraktas såsom någon näringskälla af betydelse för länet. Dock har intresset för densamma vuxit. Då vid föregående femårsperiods slut antalet bisamhällen utgjorde 2,249, uppgick antalet vid 1900 års slut till 4,646. Inom länet verka tvenne lokala föreningar för denna näringsgrens befrämjande, och hafva på Hushållningssällskapets bekostnad, under den tid denna berättelse omfattar, 12 personer genomgått kurs i biskötarskola. Fall af smittosamma sjukdomar bland husdjuren, särskildt mjältbrandsemfysem, hafva visserligen under femårsperioden sporadiskt förekommit, men från verkliga farsoter bland desamma liar länet dess bättre varit förskonadt. K. M a j:tt Befallningshaj'vandes femårsberätteuir Göteborgs c Kännedomen om rätta sättet för behandlingen och tillgodogörandet af ladugårdsspillningen och do konstgjorda gödningsämnena har under den tid, denna berättelse omfattar, mer och mer vunnit spridning äfven bland innehafvarne af mindre landtbruk. Af jordförbättringsmedel har under de sista åren kalk ganska allmänt börjat användas, företrädesvis i länets södra och mellersta delar. Under femårsperioden har ett landtbruksmöte för Göteborgs och Inlands södra kretsafdelningar anordnats i Kungelf, och omfattades detta möte med lifligt intresse. För deltagande i svenska smörprofningar na i Göteborg har Hushållningssällskapet lämnat medel till betäckande af de deltagande mejeriernas afgifter äfvensom ett fast anslag af 500 kronor och under några år tillika ett belopp af 100 kronor till desamma för premiering af framstående mejerier. Under de senaste fem åren har följande antal mejerier deltagit i dessa profningar, nämligen: 5 år 1896, 6 år 1897, 9 år 1898, 11 år 1899 samt 10 år Någon af staten underhållen kemisk station finnes icke inom länet, men är för den jordbrukande allmänheten genom anslag af Hushållningssällskapet tillfälle beredt att mot billig taxa få undersökningar af gödningsämnen och fodermedel verkställda af stadskemisten i Göteborg. Vid Göteborgs och Bohus läns frökontrollanstalt hafva under femårsperioden undersökningar blifvit utförda till ett antal af 319 år 1896, 413 år 1897, 301 år 1898, 375 år 1899 och 348 år Inom länet finnes fortfarande en lägre landtbruksskola, nämligen å Hushållningssällskapets egendom Stora Vrem i Qville socken och härad. Lärarpersonalen består af en föreståndare och förste lärare, en andre lärare samt fyra extra lärare. Antalet lärjungar har utgjort 15 år 1896, 14 år 1897, 14 år 1898, 15 år 1899 och 14 år Ingen af dessa lärjungar har varit betalande. Af de från skolan efter aflagd afgångsexamen utgångna lärjungarne hafva 11 återgått till föräldrahemmet för att där biträda, vid jordbruket, 2 erhållit platser såsom bokhållare och 23 blifvit anställda såsom rättare vid jordbruk inom länet. Under femårsperioden hafva, jämte omkring 50 kronor per år och person, premier till de afgående lärlingarne utdelats af Hushållningssällskapet med ett sammanlagdt belopp af 595 kronor. Från Hushållningssällskapet har för skolans verksamhet årligen utgått anslag af 3,300 kronor, och har skolan af statsmedel åtnjutit årligt bidrag af 4,000 kronor. Hvad beträffar mejerihandteringen, hafva högst få nya mejerier under femårsperioden anlagts, men hafva däremot flere af de förut befintliga upphört med sin verksamhet. Den större mejerihandteringen för en tynande tillvaro till följd af den stora åtgången af mjölk till direkt konsumtion vid fiskelägen, stenhuggerier och badorter med mera. Endast.ett fåtal mejerier exportera smör, eljest säljes detta inom provinsen. De mindre jordbrukarne, hvilka innehafva största delen af den bohuslänska jorden, hafva numera allmänt skaffat sig handseparatorer och tillverka smör för försäljning till lönande pris i don kringliggande bygden, och användes skummjölken, där icke tillfälle gifves till direkt försäljning af densamma, för utfodring af kalfvar och svin. Med understöd af Hushållningssällskapet verka tvenne mejeriskolor inom länet, nämligen vid Tegneby å Orust och vid Bohus län. 2

14 10 Göteborgs och Bohus län. Jordbruksarbetare. Skogshushållning. Stora Vrem i Qville. Hvarje år intagas 3 elever vid Tegneby, hvilka efter ett års utbildning därstädes öfverflyttas till Stora Vrem, där ytterligare ett års lärotid vidtager. Årligen utexamineras således efter tvåårig kurs 3 elever vid Stora Vrem, hvilka under de sista åren på grund af den större niejerihandteringens tillbakagång i de flesta fall fått söka sig platser utom länet. Ifrågavarande näringsgrens omfattning nu och vid föregående periods slut tydliggöres genom följande tablå: ökas dock årligen den skogbärande arealen, så att förhoppning finnes, att i en ej alltför aflägsen framtid betydande delar af de nu nakna fjällvidderna komma att blifva skogsproducerande. Länet tillhör i skogsadministrativt hänseende Vestra distriktet och utgör i sin helhet ett revir, benämndt Bohus revir. Några andra allmänna skogar än till allmänna hemman hörande hafva af ålder icke funnits inom länet. Först under senare fjärdedelen af nyss tilländagångna århundrade böljade kronoparker att bildas genom inköp af enskilda jordegendomar eller genom afsättande af därtill lämpliga allmänna hemman. Den första statsskogen, som sålunda bildats genom inköpafenskilda hemman, var kronoparken Kynnefjäll i Sörbygdens och Bullarens härad. Sedermera hafva så småningom andra tillkommit, så att vid femårsperiodens slut kronoparkemas antal utgjorde 7, nämligen: Såsom redan här ofvan antydts, har tillgången på jordbruksarbetare under perioden varit knapp, hvartill orsaken är att söka däri, att arbetarne i följd af den högre aflöning, som de erhålla för sitt arbete vid fabriker samt andra industriella verk och inrättningar, såsom stenhuggerierna i länet, allt mer och mer öfvergifva jordbruket och öfvergå till andra näringar. Såsom en bidragande orsak kan ock anses det bruk, som i de norra delarna af länet är gängse, att nämligen arbetaren på våren vandrar öfver till. Norge, där han bereder sig rikligare utkomst än i hemorten, och först på hösten återvänder därifrån med en samlad förtjänst för vinterbehofvens fyllande. På många ställen i länet har jorden därför brukats hufvudsakligen af gubbar och minderåriga, och jordtorpare hafva knappast funnits att få. Dagsverksprisen hafva på landsbygden utgjort: under sommartiden för mansdagsverke lägst 1 krona 50 öre och högst 2 kronor 50 Öre samt för kvinnsdagsverke lägst 70 öre och högst 1 krona 50 öre; och vintertiden för mansdagsverke lägst 1 kroua och högst 1 krona 75 öre samt för kvinnsdagsverke lägst 50 öre och högst 1 krona 25 öre, allt på egen kost. Skogshushållningen intager helt' naturligt endast ett underordnadt rum bland länets näringar. Hela utmarksarealen i länet, oberäknadt inom denna areal varande vatten, uppgår visserligen till omkring 340,000 hektar, däraf ungefär hälften eller omkring 170,000 hektar torde beräknas kunna utgöra skogsproduktiv mark och resten impediment, men utmarksarealen är till större delen i saknad af skog, så att endast något mer än en tredjedel däraf kan anses vara skogbärande, och härtill kommer, att den befintliga skogen till öfvervägande del utgöres af ungskog eller mindre värdefull äldre sådan. Genom årliga betydliga skogsodlingar å såväl statens som enskilda jordegendomar Då statsskogarnas förökning är för skogshushållningen i allmänhet och för detta skogfattiga län i synnerhet af stor vikt, fortgår bildandet af kronoparker, i det nya, rätt stora markinköp för kronans räkning nu äro under afslutning och andra af ännu större omfattning, äro ifrågasatta, hvadan Konungens Befallningshafvande hyser förhoppning om att länet beträffande skogshushållningen snart nog kommer att intaga en förbättrad ställning. Förutom ofvannämnda kronoparker äro följande, från arrendena undantagna domänskogar ställda under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, nämligen skogarna till kronoegendomarna: Öfriga allmänna skogar inom länet äro till antalet rätt betydliga, ehuru till ytvidden ej af någon större omfattning. Desamma utgöras af skogar hörande till:

15 Skogshushållning. Göteborgs och Bohus län. 11 För flertalet kronolienmian äro antingen skogshushållningsplaner upprättade eller ock i arrendekontrakten bestämmelser meddelade angående.skogsskötseln. Under femårsperioden äro skogshushållningsplaner sålunda fastställda för 25 hemman. En rätt betydlig del af dessa allmänna hemman saknar dock nämnvärd skogstillgång, hvadan för närvarande någon intensivare skogsskötsel ej här i allmänhet kan sägas ega rum, men allmänt skogsodlas dock de till hemmanen hörande kala markerna. För andra återigen bedrifvés skogsskötseln rationellt, och livad beträffar afverkningen, kan om samtliga sägas, att denna endast e«er rum under vederbörlig kontroll. Afkastningen från de under skogsstatens förvaltning ställda skogarna är ännu jämförelsevis obetydlig, beroende därpå, att dessa skogar till största delen bildats af gamla kalmarker, å hvilka den genom kultur uppdragna skogen ännu ej uppnått den ålder eller utveckling, att densamma lämnar någon afsevärd afkastning, och att den huggbara skogen endast upptager mindre ytvidder och därför ej kan lämna någon större uthållande afkastning. Från en del sker dock regelbundet årliga afverkningar och virkesförsäljningar. Förhållandet är liknande vid do öfriga allmänna skogarna, och den afkastning dessa lämna åtgår i regel för hemmanens behof, så att endast undantagsvis någon virkesförsäljning här förekommer. Skogsföryngringen å de indelade allmänna skogarna sker uteslutande genom handsådd eller plantering, hvilket beror därpå, att goda fröträd ofta nog ej finnas att tillgå eller ock till följd af de exponerade lägen, som skogarna vanligen intaga, inom kort nedblåsa. Under femårsperioden hafva å de allmänna skogarna nedan angifna ytvidder blifvit skogsodlade: I betraktande af de ogynnsamma förhållanden, som här i allmänhet äro rådande för skogs uppdragande, i det skogsodlingarna mestadels ske å af ålder kala, ljungbeväxta marker ined oftast grund, utmagrad jordmån och i för stormar vanligen mycket exponerade lägen, visar sig återväxten jämförelsevis god. Bland åtgärder, som vidtagas för skogsskötselns bästa, må nämnas de rätt betydliga afdikningar, som utföras å skogarna dels för att förbättra förutvarande skogsmark och dels för torrläggning af rena kärr- och mossmarker, samt, ehuru endast indirekt verkande på skogsskötseln, en del väganläggningar och förbättringar af äldre vägar, som årligen ske å dessa skogar. Skogsarrende förekommer endast vid tvenne allmänna hemman inom länet, nämligen vid indragna inilitiebostället Ramtveten med Grimasen i Mo socken och Bullarens härad, där arrendatorn intill den 14 mars 1901 erlägger i skogsarrende 10 kronor årligen, och vid prästänkesätet Halsängen i Näsinge socken och Vette härad, hvarest mot erläggande af 100 kronor ärligen arrendatorn eger fritt förfoga jämväl öfver den husbehofvet öfverskjutande virkesafkastningen under arrendetiden 1 maj maj Kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningen tillhörande hemmans skogar, hvilkas antal och areal förut angifvits, uto göras dels af skogarna till de utarrenderade sätesgårdarna Aby och Sundsby samt frälselägenheten Orrevik, dels ock af skogarna till det stora antalet med åborätt upplåtna hemman. Vid förutnämnda säterier och frälselägenhet har sedan lång tid tillbaka ordnad skogshushållning varit införd, och vederbörligen upprättade skogshushållningsplaner äro för desamma fastställda. A säteriet Sundsby lämnar skogen utöfver egendomens behof årligen virkesöfverskott till försäljning, och detsamma torde hädanefter blifva fallet äfven med skogen till säteriet Aby. Med afseende på skogshushållningen å stipendieinrättningens åbohemman föreskrifves i städjebrefven, att bärande träd icke utan särskildt tillstånd må fällas, att skogen skall väl vårdas och ej nyttjas annorlunda än till husbehof och att, sedan den blifvit till ordnad hushållning indelad, den ej får begagnas utan föregående utsyning. För 9 af ifrågavarande hemman med 20 åbor äro skogshushållningsplaner upprättade och vederbörligen fastställda, och för flero andi - a äro sådana planer under utarbetning. Stipendieinrättningens skogsförvaltning ombesörjes af en från Skogsinstitutet utexaminerad skogsförvaltare jämte tvenne från skogsskola utexaminerade skogvaktare. De till Gustafsbergs barnhus hörande hemmanen äro samtliga utarrenderade. Ordnad hushållning förekommer å desamma så till vida, att särskild från skogsskola utexaminerad skogsförvaltare finnes anställd, att afverkning ej får företagas utan efter utsyning af skogsförvaltaren och att skogsodling företages efter afverkning. Härads- eller sockenallmänningar finnas icke inom länet. Hushållningen med de enskilda skogarna bedrifvés i allmänhet på ett mindre tillfredsställande sätt, i det afverkningen nästan uteslutande sker utan beräkning eller plan öfver hvad skogen uthållande kan lämna, och flerstädes anlitas skogarna för försäljning hårdare, än som kan anses med god hushållning öfverensstämmande. Vid virkesförbrukningen till husbehof kan däremot ej någon egentlig misshushållning sägas ega rum, och torf användes mycket allmänt för att ersätta veden. Afverkningen utföres vanligen såsom oordnad blädning eller plockhuggning med uttagande af ett träd här och livar, men stundom, synnerligast vid virkesförsäljningar å rot, kalafverkas större eller mindre trakter. Där virkesförsäljningar förekomma, afyttras virket i de flesta fall inom orten eller vid närmaste större plats vid kusten. Export af virke förekommer egentligen endast från länets norra delar, Vette och Bullarens härad, hvarest norrmän bruka köpa skog, som sedermera exporteras öfver Fredrikshald, dels försågad, dels som pitprops. Förbrukning af virke till inhemsk industri förekommer i någon afsevärd mån endast inom vissa delar af Inlands Torpe och Inlands Fräkne samt Sörbygdens härad, hvarifrån virke afyttras till pappersmassefabrikerna vid Ström och Lilla Edet samt till Munkedals pappersbruk äfvensom till Torps sågverk. Föga göres för beredande af återväxt efter afverkningarna, hvadan denna vanligen blir mycket otillfredsställande, livad åter angår de inom länet till stor utsträckning förekommande, af ålder kala utmarkerna, synes intresset för dessas försättande i skogbärande skick vara stort och allmänt. Härutinnan har länets hushållningssällskap i öfver 30 års tid utöfvat en nitisk och framgångsrik verksamhet. För belysande af denna sällskapets verksamhet särskildt under femårsperioden meddelas, att under denna tid å sällskapets egna och för skogsodling öfvertagna marker, hvarest skogsodlingen

16 12 Göteborgs och Bohus län. Skogshushållning. Slöjd. Jakt. Sjöfart. Hafsfiske. helt och hållet bekostats af sällskapet, blifvit utsådda, förutom i plantskolorna, 1,458'5 kg. skogsfrö och utsatta 936,000 plantor samt till enskilda personer utlämnade 10,310 kg. skogsfrö och 4,851,750 plantor. Med detta frö- och plantraaterial beräknas en ytvidd af omkring 4,500 hektar hafva blifvit skogsodlad. Flere inom kommunerna bildade och af Hushållningssällskapet understödda skogsodlingsföreningar verka för skogsodlingens befrämjande genom utdelning af plantor och bidrag till kostnader för skogsodlingens utförande. Länets landsting har årligen anslagit medel till premier åt folkskollärare och lärarinnor för åt skolbarnen meddelad praktisk undervisning i skogsodling, hvilka premier utgått med belopp af 15 till 40 kronor. Inom länet verkar äfven för skogsvårdens höjande Vestra Sveriges skogsmannaförbund, som bland andra mål för sitt sträfvande äfven uppställt åstadkommande af en årlig skogsodlingsdag vid folkskolorna. För ernående af detta mål har ett godt stöd vunnits därigenom, att domkapitlet i Göteborgs stift i sådant syfte utfärdat cirkulär till skolråden inom stiftet. Svedjande i egentlig mening eger numera aldrig eller högst sällan rum, men däremot förekommer ännu till stor skada för marken och skogsåterväxten ljungbränning i många trakter. Skogseldar förekomma icke synnerligen ofta, men knappast något år går dock förbi, utan att en eller annan sådan yppar sig. Desto bättre hafva de vanligen snart nog blifvit dämpade och ej uppnått någon större omfattning. Såsom mera anmärkningsvärda skogseldar under femårsperioden må omnämnas: år 1896 i juni månad utbröt eld å Hushållningssällskapets skogspark Svartedalen inom Inlands Södre och Nordre härad, hvarvid afbrändes omkring 50 hektar ungskog; och år 1899 under augusti månad utbröt skogseld å det så kallade Kynnefjället inom Sörbygdens härad. Den vid senare tillfället rådande långvariga och stränga torkan samt svårigheten att i hast samla tillräckligt släckningsmanskap gjorde, att elden härjade under trenne dygn, innan den var fullt begränsad, och att den då hade öfvergått en ytvidd af omkring 2,000 hektar, mestadels beväxt med klenare, sämre skog. Då faran var hotande för stora skogsområden, påkallades och erhölls militärhjälp, hvilken hjälp dock egentligen kom till användning först vid eftersläckningen, som tog bortåt en vecka i anspråk. Eldens uppkomst vid båda dessa skogseldar har icke med säkerhet kunnat utrönas. Stormskada af rätt betydlig omfattning inträffade år 1896 i oktober månad, då en mängd skog, synnerligast i norra delen af länet, stormfälldes. Inom Landvetters och Härryda socknar tillverkas fortfarande laggkärl och enklare träsaker till afsalu. I Forshälla, Ödsmåls och Ucklums socknar har under perioden därjämte förekommit tillverkning af korgar och laggkärl. 1 öfrigt hafva icke idkats några handaslöjder annat än till husbehof. Undervisning i slöjd har fortfarande lämnats i en stor del af länets folkskolor. Jakten är i allmäuhet icke af någon större betydenhet. Inom länet finnas tvenne jaktvårdsföreningar, nämligen Göteborgs jaktsällskap och Svenska jägareförbundets afdelning i Göteborg, hvilka dock hufvudsakligen verka inom södra delen af länet. Jaktsällskapet betalar i skottpenningar 2 kronor för hvarje dödad kungsörn, hafsörn, jaktfolk, pilgrimsfalk, dufhök, berguf och fjälluggla samt 50 öre för hvarje dödad lärkfalk, stenfalk, sparfhök och vrak. För dunungar af nämnda fågelarter betalas hälften mot för gammal fågel. För lekatt eller vessla betalas 50 öre. Länets landsting betalar i skottpenningar för hvarje under månaderna mars oktober inom länet dödad räf 3 kronor och Hushållningssällskapet likaledes 3 kronor för hvarje inom länet under månaderna november februari dödad räf. Jaktarrenden äro, synnerligast inom länets södra delar mycket allmänna och medföra i de flesta fall en förbättrad jaktvård. Bland nyttigt vildt förekomma: älg i länets inre, skogrikare delar, ehuru sparsamt; rådjur rätt talrikt i länets sydligare, mera sparsamt i dess norra delar; hare allmänt; tjäder inom skogstrakterna, synnerligast inom länets nordligare delar, dock öfverallt sparsamt; orre rätt allmänt, här och hvar å tjenliga lokaler talrikt; rapphöns inom hela länet, i de skoglösa delarna talrikt, inom skogsbygden mera sparsamt; gräsand öfver hela länet, ehuru rätt sparsamt; och ejdern mycket allmänt i skärgården. Af rofdjur förekomma: räf talrikt i hela länet till betydlig skada för det mindre vilda äfvensom för hönsgårdarna; gräflingen, som synes vara stadd i ökning och gör alltmer skada såväl å det mindre vilda som i hönsgårdarna; hafsörn, som dock endast undantagsvis häckar; berguf sparsamt; dufhök ganska allmänt; och sparfhök samt en del falkarter ganska allmänt. I afseende på fridlysriingstiden gälla för vissa djurslag beträffande Bohuslän från de allmänt gällande i någon mån afvikande bestämmelser; och torde i detta hänseende böra anföras följande: Genom nådiga kungörelsen den 13 mars 1896 är förordnadt, att jakt efter ejder inom länet under åren må ega rum endast under januari och december månader hvarje år. Kungl. Maj-.t har den 22 januari 1897 i nåder förorduat, att inom länet fångande eller dödande af älgkor äfvensom af årskalfvar efter älg skall vara förbjudet under 5 år från den 1 september nämnda år. Genom nådiga kungörelsen den 30 april 1897 är förordnadt, att jakt efter rådjur inom länet skall under 5 år, väknadt från nämnda år, vara tillåten endast under tiden från och med den 16 september till och med den 15 november. Sedan en medlem af Göteborgs jaktsällskap börjat göra försök med att ånyo införa moripa i riket, gjorde Konungens Befallningshafvande på jaktsällskapets framställning underdånig hemställan om total fridlysning nnder 3:ne år af denna fågelart, med anledning hvaraf Kungl. Maj:t genom nådig kungörelse den 20 april 1900 förordnade, att all jakt efter moripa skall vara förbjuden tills vidare intill utgången af år För sjöfarten, hvilken näringsgren för vissa delar af länet intager en viktig plats, hvarom redogörelsen för Göteborg här nedan bär särskildt vittnesbörd, redogöres i Kommerskollegii i den officiella statistiken offentliggjorda berättelser, till hvilka Konungens Befallningshafvande alltså får hänvisa. Här må blott konstateras, att konjunkturerna för denna näringsgren under perioden varit vida fördelaktigare än under den föregående och mot slutet af perioden kunna betecknas som synnerligen gynnsamma. Från fögderierna i länet, där dock endast segelfartyg förekomma, förspörjes likväl klagomål, att fraktförtjänsterna vant jämförelsevis ringa. Hafsjisket utgör alltjämt en af länets viktigaste näringsgrenar, och meddelas angående dess olika delar följande: l:o) Storsjöjisket. Det egentliga storsjöfisket med krokredskap (så kallade storbackor) efter långa, torsk, helgeflundra med mera på fiskeplatserna Jutska refvet samt utanför Norge (Jäderen) på Tampen och Nordvestbugten samt jämväl i närheten af

17 Hafsfiske. Göteborgs och Bohus län. 13 Shetland och Färöarna, således i allmänhet utanför Skagen, har idkats från 28 fiskelägen, belägna mellan Foto och Bovallsstrand samt dessutom å det nordligt belägna Resö. Detta fiske, som under den nu ifrågavarande femårsperiodens tre första år började på förut vanlig tid, nämligen i mars, upptogs de två senaste åren tidigare, i det man gick ut redan vid midten af februari. Fisket har fortsatts intill midten af september, men många, till och med de flesta, upphörde därmed redan i senare hälften af juli eller i början af augusti för att därefter intill slutet af september idka makrilldörje på Nordsjön. Storsjöfisket har med små variationer varit i stigande, och för ändamålet hafva allt fiere större fartyg anskaffats, hufvudsakligen genom inköp af fiskekuttrar från England. Vid periodens ingång utgjorde antalet engelska fiskefartyg, förvärfvade åt Bohuslän under tiden från år 1884, 27. Vid periodens slut voro de 128. Det uppsving, som ligger, i anskaffandet inom fem år af icke mindre än ett hundratal snällseglande och synnerligen sjödugliga engelska fiskefartyg, har till stor del möjliggjorts genom den af Kungl. Maj:t inrättade fiskerifonden. De billiga lån, som utlämnas därur, utgöra en utmärkt uppmuntran till storsjöfiskets tidsenliga bedrifvande icke blott på stora djup, där trawl icke kan användas, utan äfven på aflägsna, eljest mindre besökta fiskeplatser. Fiskeplatserna voro år 1900 besökta af följande antal bohuslänska fartyg: vid Shetland fiskade 82 fartyg, utanför Norges västkust 42, utanför Jutlands västkust 28. De i detta fiske deltagande fartygen voro 121, men-såsom alltid fiskade några på mer än en fiskeplats. Ar 1897 fiskade 2 fartyg vid Färöarna. Såsom häraf synes, gå fiskarena numera gärna till det aflägsna Shetland, första gången besökt af svenskt fiskefartyg år I allmänhet tillgår det därvid så, att man följer svenska och norska landet, tills en ort, lämplig att sedan gå ut från, uppnås, t. ex. Bergen eller Stavanger. Där afvaktas, om så är nödigt, gynnsamt väder för färden öfver Nordsjön, och man beger sig direkt till Shetland. Fiskeplatsen där ligger 8 svenska mil NNV om Shetlandsöarnas norra»pynt», och på famnars djup kastas hackorna mot SSV. Fiskeplatsen är 6 svenska mil bred, räknadt NO SV. Det är emellertid gifvet, att då det Bohuslänska storsjöfisket tager sådana vägar, där all känning af land upphör, är det högst önskligt, att tillfälle beredes de fiskare, som vilja däraf begagna sig, att erhålla någon insikt i navigationens första grunder. Förslag om anvisande af statsanslag för sådant ändamål har ock i slutet af år 1900 blifvit väckt af Göteborgs fiskeriförening. Som. det betydande antal engelska fiskekuttrar,»smackar», som numera tillhör Bohuslän, varit i engelsk ego, användt dels till trawlfiske, dels till drifgarnssillfiske på Nordsjön, och åtskilliga fiskare meddelat intendenten vid länets hafsfiske, att de skulle vilja draga fördel af utländsk erfarenhet bredvid sin egen, blott tillfälle och anslag kunde beredas dem, väckte denne år 1898 förslag, att Konungens Befallningshafvande måtte hos Kungl. Maj:t göra framställning om, att till det bohuslänska hafsfiskets förkofran ett anslag för en gång af 3,500 kronor måtte ställas till Konungens Befallningshafvandes förfogande för. att därmed sätta 10 efter ansökan utvalda, dugliga bohuslänska fiskare från sådana fiskelägen, som idka storsjötiske, ocli särskildt från sådana lägen, som visat intresse för fiskekuttrars anskaffande, i tillfälle att under minst två månader såsom volontärer deltaga i utlänningars fisken å Nordsjön, med sådan fördelning af anslaget, att livar och en af de tio bekomme 350 kronor i ett för allt, således äfven för bekostande af ut- och hemresa, med skyldighet för fiskarena att vid hemkomsten på visst sätt redogöra för sina under tiden utförda arbeten och vunna erfarenheter. Förslaget, som upptogs af Konungens Befallningshafvande, tillvann sig bifall på så sätt, att halfva beloppet lämnades såsom statsanslag och andra hälften af länets hushållningssällskap, hvilket alltid vinnlagt sig om fiskets och fiskares bästa. Efter det 20 sökando anmält sig och Konungens Befallningshafvande utsett det antal, 10, som enligt anslagsbestämmelserna kunde få komma i åtanka, hafva dessa hvar för sig efter anvisning afrest till Grimsby, Englands ansenligaste fiskehamn, där de likaledes anvisats platser såsom volontärer å fiskefartyg. De rönte ett utmärkt godt bemötande af både befäl och manskap och voro ute 7 å 9 veckor. Samtliga volontärerna erhöllo efter afslutade arbeten mycket goda skriftliga vitsord för förvärfvad skicklighet och ådagalagdt uppförande. För trawlfisket fattade alla en synnerlig förkärlek. I sammanhang med ofvan lämnad sammanfattning af det egentliga storsjöfisket eller, som det också kallas, backefisket är att märka, att i motsats till föregående femårsperiod ( ), under hvilken ingen enda förlisning inträffade under själfva fisket och fiskeresorna, hafva under nu omhandlade period flere sådana inträffat. Ar 1897 gick en fiskekutter från Mollösund förlorad vid Shetland och en bankskuta från Edshultshall vid norska kusten. I båda dessa fall bärgades allt manskapet. Ar 1898 blef kuttern Torsten från Resö borta med man och allt, utan att man känner, hvar eller när den förlist; 10 man omkommo. Ar 1899 blef likaledes storsjöfiskebåten Polstjernan från Stocken, som utgått för fiske väster om Jutland, borta med man och allt; 7 man omkommo. Ar 1900 inträffade två förlisningar, nämligen storsjöfiskebåten Torsten från Edshultshall utanför Egersund med 7 man omkomna, tre räddade, samt storsjöfiskebåten Prins Eugen från Lilla Kornö, antagligen vid Shetland, med man och allt, 12 man omkomna. Oaktadt dessa hårda pröfningar är storsjöfiskarenas mod obrutet. De utgöra fiskarebefolkningens mest försigkomna och mest härdade del, och alla tecken tyda på, att de komma att göra goda framsteg. Länets sydligaste skärgårdar, Styrsö och Ockerö socknar, hafva året om fortsatt sitt vanliga backefiske (krokfiske med långa, efter bottnen utlagda linor) innanför Skagen och fiskens försäljning färsk. För tiden från den 1 april till den 1 oktober sammanräknas i hithörande tabeller detta fiske, liksom alltid skett, med det egentliga storsjöfisket, helst en fast åtskillnad icke låter sig bestämmas. Sålunda egnade sig under sommaren Öckerö socken med Foto, Hönö och Rörö, såsom nämndt, jämväl åt storbackefiske utanför Skagen. För den öfriga delen af året inräknas de sydligaste skärgårdarnas backefiske i vinterfisket. Antalet använda fartyg, fångsten m. in. vid storsjöfisket åren utgjorde:

18 14 Göteborgs och Bohus län. Hafsfiske. 2:o) Makrillfisket. Detta fiske var år 1896 dåligt, 1897 något bättre, 1898 så godt, att till och med fiskarena lofprisade det, hvilket vill säga ganska mycket, 1899 så utmärkt, att det aldrig förut inbragt så stor inkomst åt länet, och 1900 det näst bästa, som någonsin förekommit. Makrillen har fiskats på flere olika sätt, med olika redskap och delvis på skilda tider, nämligen: a) med drifgarn i Kattegat och Skagerak i allmänhet från medlet af maj till medlet eller till och med till slutet af juli, vanligen med bästa resultatet i juni månad. I detta fiske hafva deltagit båtar från nästan hela kusten. Man fiskar 2 ä 3 mil till sjöss utanför linien Paternosterskären Hållö, med undantag af att de, som hafva hemort i länets norra del, hålla sig utanför Koster och under norska kusten. Kraftigast har detta- fiske bedrifvits från Grafvarne Smögen, Strömstadstrakten och Öckerö skärgård. Försäljningsvägarna hafva företrädesvis varit Smögen, Marstrand och Göteborg samt Norge, dels direkt till Arendal och Risör, dels i senare tid företrädesvis genom norske uppköpare, som tagit sin station vid Koster. Exporten af garnmakrill på Norge och Danmark har hela perioden varit liflig; b) med ränndörj, likaledes i Kattegat och Skagerak, under somrarnas senare hälft. En del båtar har därvid fiskat närmare Norge och sålt sina fångster i Arendal, Risör och Larvik. Detta fiske var under periodens båda första år utan egentlig betydelse, men blef sedan bättre; c) med ränndörj på Nordsjön under sensommaren. Detta fiskesätt har år efter år tillvunnit sig allt flere idkare. I synnerhet storsjöfiskefartyg användas därtill augusti och september, således sista delen af den tid de fordom egnade uteslutande åt bankfisket med storbackor efter långa va. m. I detta makrillfiske deltogo år storsjöfiskefartyg och andra större fiskebåtar, år 1900 inalles 137 fartyg. Denna dörjmakrill fläkes och saltas till största delen ombord efter vissa, särskildt för Amerika gällande regler och säljes i Egersund och andra norska hamnar, hvarifrån den sändes till Amerika. En mindre del, fiskad mot fisketidens slut söder om Kristiansand, hemföres färsk och antingen nyttjas inom landet eller exporteras isad till utlandet. Under år 1900 stod makrillpriset ovanligt lågt i Norge, beroende på godt fiske i Amerika, och detta kom fiskarena att då medtaga till hemorten en hel del saltad fetmakrill, som på så sätt kom att utgöra en i sådan omfattning ovanlig eller snarare ny handelsartikel här på kusten. I detta fiske hafva deltagit fartyg med hemorter å hela kusten undantagandes skärgårdarna närmast söder och norr om Göteborg, där man på grund af gynnsamt tillfälle till försäljning af färsk saltsjöfisk i allmänhet ej aflägsnar sig så långt från hemorten. Detta fiske var jämförelsevis icke stort under periodens tre första år, men 1899 utmärkt och 1900 godt; d) vadfiske sommartiden vid länets kust efter makrill. Sådant fiske har visserligen i spridda fall förekommit, men intet år af betydenhet. Anmärkningsvärdt är, att åren 1899 och 1900 makrillen varit till storleken mycket ojämn, detta till den grad, att vid länets kust erhållits icke obetydliga mängder helt små makrill, 20 å 22 centimeter lång, och icke blott sådan utan äfven stor makrill gick i synnerhet sistnämnda år stundom långt in i fjordarna. Antalet använda fartyg, fångsten in. m. vid makrillfisket åren utgjorde: Sedan makrillfisket kommit att utöfvas på många olika sätt, hvaraf några på skilda tider, kan icke de fiskandes antal närmare uppgifvas, emedan i en mängd fall samme man egnar sig åt mera än ett fiskesätt. 3:o) Kummelfisket tillhör de i senare tid smärre fisken, åt hvilka det icke ansetts nödigt att i dessa berättelser i senare tid egna uppmärksamhet. Nu kan dock på grund af detta fiskes upphörande anledning finnas för omnämnande däraf. Detta fiske, hvilket under flere år plägat idkas en mil väster om Orskär af fiskare från Tjörn, Orust och Käringön och som under sommaren 1898 var mindre än förut i mannaminne, slog åren 1899 och 1900 alldeles fel. Alla försök att anträffa kunimeln på den vanliga fiskeplatsen misslyckades, undantagandes en obetydlighet. Kummeln har under nu omhandlade period uppträdt tämligen sparsamt på den nämnda fiskeplatsen, likväl så, att den i juli, augusti och september ibland kunnat sysselsätta ett hundratal fiskare. Fisket har utförts med handsnöre. Tre mil SV från Vinga ligger en bank, som fått namnet Kummelbanken, emedan kummel förr fiskats där i stor mängd under juli och augusti, likaledes på handsnöre med makrill eller hvitling till agn. Det uppgifves, att omkring år 1803 slöt fisket på nämnda bank, och kummeltillgången aftog därmed icke småningom utan upphörde på en gång, således några år före sillperiodens slut 1808 å Vid fiskeförsök, som för ett par år sedan anstäldes på denna bank, anträffades icke kummel. Kummeln är en glupsk fisk, som antages följa fiskar, tillhörande sillfamiljen. Huruvida kummelfiskets felslående nu står i samband med ett snart slut på den, som det tyckes, redan tynande sillperioden, får framtiden utvisa. Denna fiskart ingår emellertid sedan gammalt i länets markegångstaxa, där pris årligen sättes å»en våla komul» eller kummel. 4:o) Vinterfisket. Det fiske, som i detta län benämnes vinterfiske, är beräknadt på torsk, långa, kolja och helgeflundra ra. ni. med backor från däckade båtar i Kattegat och under danska kusten samt från smärre och öppna båtar nära eget land. Det fortgår från ingången af oktober, tills islägg hindrar detsamma, eller, om islägg icke skulle inträffa, till utgången af mars månad. Länets sydligaste del, således skärgårdarna närmast söder och norr om Göteborg, med gynnsamt tillfälle nära hemorten till försäljning af färsk fisk, idkar dylikt backefiske året om, men af skäl, som redan angifvits ofvan under storsjöfisket, hänföres sådant sommarfiske, ehuru bedrifvet innanför Skagen, till storsjöfisket. Vinterfiskets fångster betalas alltid högt. Som vintersillfiske förekommit under hela perioden, om än mer eller mindre, är det gifvet, att vinterfiske utöfvats mest före och efter sillfisket, men ett och annat fiskeläge, t. ex. Käringön och Helle-

19 Hafsfiske. Göteborgs och Bohus län. 15 viksstrand, går hellre på vinterfiske än på sillfiske. Äfven har det nnder de senaste åren, då sillen i allmänhet hållit sig långt från land och till och med ganska djupt, inträffat, att lag, som tyckt, att sillfisket ej motsvarat deras förväntningar eller ej kunde lyckas för dem, emedan de saknade snörpvadar, gifvit sig ut på vinterfiske. Det ekonomiska resultatet har emellertid under de fem åren varit tämligen enahanda, beroende på att just vid ökade ansträngningar tillfälligtvis ishinder och stormar uppstått. Otvifvelaktigt äro vinterfisket och äfven sommarfisket i Kattegat grenar af länets hafsfiske, hvarpå järnbanor från kusten till längdbanan komma att utöfva ett synnerligen höjande inflytande. Antalet använda fiskebåtar, fångstens värde m. m. vid vinterfisket åren 189( hafva utgjort: 5:o) Oråsejfiske förekom under periodens fyra första år och idkades då hufvudsakligen från Grafvarne Smögen under juli och augusti 2 å 3 mil till sjöss väster från Hållö. Tillfälliga smärre fångster gjordes ock under de åren, i synnerhet 1898, vid länets norra del under vinterns vadsillfiske. Utefter kusten i öfrigt erhölls gråsej endast undantagsvis. Är 1899 gick detta fiske ned till en obetydlighet, och 1900 förekom det icke annat än så, att en eller annan gråsej erhölls vid fiske efter torsk med hackor eller garn. 6:o) Sillfisket, som under hela närmast föregående femårsperiod var rikligt, har under de senast förflutna fem åren varit jämförelsevis mindre gifvande, men priset å den färska sillen har i stället ofta nått en höjd, som, medan detta fiske var ymnigt, ej kunde anas, än mindre väntas, och det har under alla fem åren hållit sig högt. Det bästa året i anseende till fångsten var 1897, i anseende till inkomsten 1898, det sämsta i båda afseendena år Sillen har fiskats med snörp- och landvadar, drif- och sättgarn, hvardera redskapen använd i de förhållanden och under de tider, för hvilka erfarenheten visat den vara lämpligast. Intresset för drifgarnsfisket hösttiden har tilltagit och i allmänhet lämnat sina utöfvare god vinst, det för sättgarn har däremot aftagit. Beträffande bruket af vadar är att märka, att landvadar med ofta stora stäng, som småningom tömmas, allt mindre förekommit, eftersom storsillen likaledes allt mindre stött till land, så att den med landvadar kunnat omslutas och infångas. Af samma anledning hafva snörpvadarna, hvarnied sillen kringslutes på öppet vatten och som före nästföregående femårsperiod ganska mycket brukades, kommit till förnyad användning, så att en mängd dylika anskaffats. Totalbilden af sillfisket har således nu varit en helt annan, ja så att säga motsatt den under åren Då gjorde sig företrädesvis gällande en tendens åt landvadar och sättgarn, nu åt snörpvadar och drifgarn. Fisket har hvarje år börjat med drifgarnsfiske, hvilket under den senaste tider varat längre än förut. Ar 1900 var detta fiske synnerligen godt. Garnen befunnos ibland så tunga, att man endast med yttersta ansträngning förmådde taga dem ombord. Icke desto mindre idkades detta vanskliga höst- och nattfiske, bédrifvet så godt som i alla väder, ingalunda af hela kusten. Det är hufvudsakligen Öckerö socken, Stångenäset, Styrsö socken och Marstrandstrakten, som utmärka sig i detta fiske i den ordning, hvari de nu blifvit nämnda. Med under senare åren förvärfvad god urskillning utgå alla i början från Marstrand c:a 2 mil till sjöss i sydvästlig riktning, och under fiskets fortgång draga båtarna sig efterhand till V och VNV från Marstrand 2 1 / 2 å 3 mil till sjöss samt äfven längre norr ut. De öfriga fångstsätten äro redan omnämnda. Det må tillläggas, att under periodens senare år förekomsten af storsill och därmed fisket däraf dragit sig till länets norra delar, i synnerhet Kosterfjorden och Strömstadstrakten, samt att under samma tid s. k. halfsill och småsill fångats icke obetydligt invid land utefter så godt som hela kusten. Den smärre sillen, som under sillfiskets mera gifvande år, när den någon gång förekom, ej ansågs värd afseende, har efter hand funnit sådan användning, att äfven den vinner afsättning, hvilket ej alltid kunde sägas om själfva storsillen, när fisket var som bäst. En del kust- och skäigårdsboar, däribland äfven sådana, som äfven äro fiskare, hafva liksom under sillfiskets föregående år seglat omkring som silluppköpare för att sedan sälja sina sillaster till dem, som drifva handeln i parti. Fångsterna hafva mest gått till de tyska rökerierna, en del till England, inåt landet och till Norge. I snörpvadar och därtill hörande garnbåtar har under denna femårsperiod på grund af sillens förändrade förekomst icke obetydligt penningar nedlagts, till största delen utan anlitande af lån, åtminstone ur offentliga kassor. Den liksom under flere föregående år till vinterexpedition på västkusten beordrade örlogsångaren har lämnat god hjälp, då fiskejakter sjunkit eller råkat i haveri; och man är på hela kusten tacksam för det bistånd, som sålunda kan under sillfisket påräknas. Sedan Konungens 13efallningshafvande hos Kungl. Maj:t hemställt om vidtagande af åtgärder för stationerande jämväl under annan tid af året än vintermånaderna af ett armeradt ångfartyg vid rikets västra kust för åstadkommande af ordning och skydd mot utlänningars obehöriga fiske och Riksdagen på grund af Kungl. Maj:ts proposition å extra stat för år 1900 beviljat ett anslag för ändamålet af 25,000 kronor, har, i enlighet med Kungl. Maj:ts beslut, kanonbåten»skagul» år 1900 under månaderna juni, juli, augusti och september utfört den bevakning, som med det nämnda anslaget afsetts. Fabrikerna för tillverkning af guano och olja af sill, hvilka vid föregående femårsperiods ingång voro 3 och vid dess slut 22, hafva under denna period bibehållit sig vid tämligen oförändradt antal, nämligen vid ingången 23 och vid utgången samma antal, efter det att en gått undan och en ny, oförståndigt nog, tillkommit. Sammanräknade tillverkningarna under åren utgjorde 3,656,435 kg. guano och 2,019 fat olja. Den vunna oljemängden är under vanliga förhållanden oproportionerligt liten, men detta beror på, att fångsterna till så öfvervägande del tillgodogjorts såsom människoföda, att fabrikerna endast kunnat erhålla smärre sill och affall, ur hvilka det i flere fall

20 16 Göteborgs och Bohus län. Hafsfiske. icke ens kunnat löna sig försöka pressa olja, utan som direkte förvandlats till guano. I öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts nådiga bref till Konungens Befallningshafvaude den 12 oktober 1894, hvilket i allt hufvudsakligt sedermera årligen förnyats, hafva af intendenten vid länets hafsflske insamlats och offentliggjorts rapporter rörande vintersillfisket på kusten samt dagliga tillförseln af vintersill i Göteborg och Uddevalla. Rapportörerna hafva varit 24. De utsända sammanfattningarna af rapporterna hafva offentligen anslagits å 22 platser på kusten, och de hafva tillika med primäruppgifterna varit en gång hvarje vecka kostnadsfritt införda i 9 af länets tidningar, livarjämte sammandrag däraf återgifvits af ett stort antal andra tidningar. I enlighet med Kungl. Maj:ts nådiga föreskrift den 7 november 1895, hvilken därefter jämväl årligen förnyats, hafva, när därtill gifvits anledning, under vintrarna utbytts sillfiskerapporter med Norge, och de norska rapporterna hafva likaledes kostnadsfritt varit i de nämnda tidningarna införda och långs kusten anslagna. Fiskenrapporterna hafva ett välgörande inflytande på sillhandeln och göra denna till affär i detta ords goda mening genom att motverka och omöjliggöra sådana otillförlitliga, åt ena eller andra hållet öfverdrifna rykten beträffande fisket, hvilka före rapporternas inrättande icke voro ovanliga och som då ofta föranledde misslyckade spekulationer med stora förluster. Använd redskap, fångsten m. m. vid sillfisket åren hafva utgjort: 7:o) Skarpsillfisket. Detta fiske var år 1897 och äfven år 1898 jämförelsevis godt, eljest mindre, år 1896 till och med ganska litet, men fångsterna hafva alltid uppnått mycket höga pris. De utgjorde: sill från Norge, finner en norsk firma med sin fördel förenligt att utöfva ansjovisberedning här, nämligen i Lysekil. Tvenne nya företag äro i detta sammanhang att nämna nämligen aktiebolaget Strömstads ansjovis- och konservfabrik i Strömstad för tillverkning af ansjovis och konserver af flere sia» med aktiekapital lägst 25,000 kronor, högst 75,000 kronor, för närvarande 35,000 kronor, och aktiebolaget Sveriges förenade konservfabriker i Göteborg för tillverkning af ansjovis och konserver af mångfaldiga slag i vidsträckt omfattning, med en million kronors aktiekapital. I detta senare företag hafva genom köp uppgått med sina fabriker och märken 10 gamla och större ansjovisfirraor. Därjämte eger bolaget konservfabrik i Göteborg, filialfabriker i Stavanger, Köpenhamn och Helsingfors samt ett rökeri i Lysekil, det sistnämnda särskildt afsedt för att af den förträffliga bohuslänska skarpsillen bereda rökta konserver äfvensom i senare tid för rökning af kolja. Redan första året, 1898, uppgick bolagets inkryddning af ansjovis och kryddsill till 17,000 tunnor, och omsättningen, däri inberäknadt Göteborgsfabrikens konserver, till 4,000,000 kärl. Såsom ytterligare vittnesbörd om detta företags storslagna planläggning må äfven nämnas, att egendomen Utby Bäckegård vid Göteborg inköpts för att helt och hållet användas till odling af grönsaker, att af Göteborgsfabriken konserveras. 8:o) Hummerfisket. Detta fiske var 1896 något mindre än närmast föregående år, men har sedan under hela perioden varit i stigande, undantagandes en obetydlig, sänkning år 1898, hvilken dock icke innebar dåligt fiske. Ar 1899 och i synnerhet 1900 var det mycket tillfredsställande. Vid Kosteröarna utföll det alltid ojämförligt bäst. Den lifliga efterfrågan varan röner icke blott inom landet utan äfven i Norge, Danmark och Tyskland gör, att bredvid de större, mera planmässigt arbetande bohuslänska hmnmerfirmorna förekommer också en mängd kringresande uppköpare för egen räkning i mindre skala. Hummern uppnår också ett betydligt förhöjdt pris, innan den konsumeras. Sedan Kungl. Maj:t utfärdat förbud den 29 april 1898 mot hummerfiske inom Norrvikens fögderi under tiden från och med den 15 juni till och med den 30 september hvarje år, har någon klagan öfver att hummer på höstarna dör i sumparna icke vidare försports från denna del af länet. En hos Konungens Befallningshafvande gjord ansökan, att minimilängden måtte sättas lägre än fiskeristadgan föreskrifver, har icke ansetts böra till någon åtgärd föranleda. Använd redskap, fångsten med mera vid hummerfisket aren hafva utgjort: Anmärkningsvärdt var under det goda fiskeåret 1897, att färsk skarpsill exporterades till Tysklands rökerier. Icke desto mindre hafva under periodens alla år införts betydliga partier skarpsill från Norge. Denna låta de bohuslänska ansjovistillverkarne själfva krydda i Norge i tunnor, hvarefter den vid hitkomsten ompackas i bleckkärl. Den vid länets egen kust förekommande skarpsillen är emellertid alltjämt under den första fisketiden i kvalitet den norska öfverlägsen och användes för de bästa märkena. På samma gång som sålunda svenskar för att kunna motsvara efterfrågan och för vissa märken hämta skarp 9:o) Ostronfisket. Tillgången på ostron har i det hela taget minskats, och endast ett mindre antal fiskare, ungefär 80 a 90, sysselsätter sig med ostrontäkt. De mest gifvande platserna hafva varit Öddö-, Sannäs- och Stigfjordarna. Tillgången på ostron är så knapp, att det i allmänhet icke anses löna sig att an-