KAFFEKANNAN SOM OBJEKT

Transkript

1 KAFFEKANNAN SOM OBJEKT Magnus Liljedahl, Kandidatuppsats, Metallformgivning åk 3, Konstfack 2005 Handledare: Aurél Schiller

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Inledning 3 Kaffekannan i silver ur ett historiskt perspektiv 3 Kaffekannan som social markör 4 Kaffekannan i andra material än silver 5 Maskinell form 5 Problematisering/reflektion över kaffekannan som form 5 Vad är form? 6 Tankar om ornament 6 Slutsats 7 Litteraturlista 8 Övriga referenser 8 2

3 Inledning Jag har alltid fascinerats av kaffekannan i silver, hur tydlig den är i sin form och hur den bär på en tradition inom användandet såväl som utförandet. Det finns en tyst överenskommelse hur en kaffekanna ser ut och hur vi betraktar föremål med en tydlig funktion. Ur silversmedens synvinkel fungerar kaffekannan nästan som en ikon. Detta är något som håller på att försvinna i och med att kaffekannan i silver inte används på samma sätt i dag som den gjorde förr. Jag tycker att det är synd. Kaffekannan i silver ur ett historiskt perspektiv. Kaffet kom till Europa på mitten av 1600-talet med hjälp av East India Company Det var detta handelsbolag som hjälpte till att göra kaffet så populärt i Europa. Ganska snart växte sig det en stark kaffe kultur. År 1660 fanns det 2000 kaffehus i London. Kaffehusen blev en mötesplats för intellektuella. Till kaffehusen kunde man gå och lyssna till diskussioner mellan de lärda och inträdet var 1 penny. De engelska kaffehusen kom därför att kallas Penny Universities på grund av detta inträde. Kaffet spred sig sedan till Sverige. År 1685 var första gången man säkert vet att kaffet kom till Sverige. Göteborgstullens papper från det året visar att någon tog in ett halvt kilo kaffe. Två år senare stod kaffe upptaget som medicin i apotekets prislista. ( Kaffet serverades först ur vinkannor eftersom att det inte fanns ett behov för kannor speciellt för kaffe, men när användningen ökade börjades det också göras kaffekannor. Den första svenska kaffeservisen i silver gjordes 1797, innan dess var det mestadels engelskt och franskt silver som användes. Den svenska formen har tagit inspiration från både engelskt och franskt silver. Den utdragna formen får vi från den engelska kannan och dekoren runt lock och fot kommer från den franska kannan. I Sverige inför man även en egen dekor på livet av kannan i form av rosor. Kaffekannan ändrade sig rent formmässigt under talet och blev mer avskalad. Man dekorerade inte kannan i samma utsträckning som förr. Det är framförallt Wiwen Nilsson och Sigurd Persson som stod bakom detta. Man frångick päronformen mer och mer. 3

4 Kaffekannan som social markör. Kaffekannan i silver har alltid haft en hög status. Man hittar den borgarhemmet där det var sed att servera kaffet ur en kanna i silver. Silvret stod för att man var välbärgad och kunde också vara en investering. Man hade oftast flera olika kannor i silver beroende på vad man serverade, så som te och kaffe men man hade också speciella kannor för choklad och mocca. På landsbygden kokade man säkert kaffe i kopparkittlar och serverade det direkt ur detta om du förstås inte var godsherre eller dylikt då du med säkerhet hade en kaffeservis i silver. Nu för tiden ligger det inte så stor status i att äga en kanna i silver och man använder sig inte av detta sätt att servera kaffe i samma utsträckning som förr. Status visas på helt andra sätt idag, som t ex genom vilken bil du kör och vilka kläder du bär. Kaffekannan i silver visade på en tillhörighet i det högre samhällsskiktet. Alla som hade det gott ställt och vistades i sociten hade en servis i silver. Ändå är det bara ett redskap för att servera kaffe. Den har visa funktioner som den måste uppfylla eftersom att den i första hand var ett bruksföremål. Dess huvudsakliga ändamål var att bevara varmt kaffe och att man kan hälla ur den. Kaffekannan i andra material än silver Under talet ändrades kaffekannas användnings områden. Från att ha serverat kaffet ur en servis i silver och på ett vackert dukat kaffebord där visa lagar och regler gällde, man flyttade ut kaffe drickandet till ett inte så väl dukat bord, som t ex framför tv:n som var då tidens stora uppfinning. Tv:n förändrade mycket i de svenska hemmen. Detta medförde att man var tvungen att ändra på utförandet av kaffekannan. Man ville ha en kanna som klarade av att hålla värmen längre än vad silverkannan klarade av. Där av kom termosen, eller den så kallat tv-kannan till. Den gjordes i material som glas och plast för att klara av att hålla värmen längre och få ner tillverknings kostnaderna. Plasten gjorde sitt intåg i Sverige under 50-talet. Plasten var ett biligt och lätt arbetat material som gjorde det möjligt att massproducera kaffetermosen och gjorde den tillgänglig för var man. I och med detta ändrades även formen. Kannan blev större för att kunna ryma mer kaffe och den stora och skrymmande pipen kunde tas bort och ersättas av mindre och smidigare tunga. 4

5 Maskinell form På grund av att kannan kunde massproduceras maskinellt så fick formen ta hänsyn till de maskiner som utförde arbetet. Målet var att tillverka kannan så enkelt och billigt som möjligt. Kannan är inte längre ett eget unikt föremål. Massproduktionen har gjort att man genast känner igen en form och knyter till ett visst märke. Designen har blivet viktigare för att kunna sälja sin produkt. Genom detta har också produkten, i detta fall kaffekannan mycket lättare att kommunicera med sin omgivning. Den har blivet lättare att känna igen och knyta till en viss designer som man tycker om och man kan diskutera detta faktum med andra, för spridningen av produkten är så mycket större med hjälp av den maskinella utvecklingen. Problematisering/reflektion över kaffekannan som form. Kaffekannan har en väldigt tydlig form och uttryck, eftersom den så tydligt beskriver en funktion. Formen är uppbyggd av fyra viktiga element så som kropp, pip, handtag och lock. Dessa element är väldigt svåra att förbise eftersom kannan i sig själv är ett funktionellt föremål. Herbert Read skriver i Konst och Industri att formen utvecklades i riktning mot funktionell effektivitet.(karios nr 8.1, s 187) Det är ganska intressant att funktionen skapar en form. Det svåra och farliga med det är att väldigt mycket kommer att se likadant ut, man skapar en standard som är väldigt svår att ändra på. Jag kommer att i uppsatsen ta upp följande frågeställningar: Är funktionerna formen, och är det i så fall funktionerna man skall arbeta med för att ändra formen? Det finns många frågor som rör funktion och form, en av dessa är om det finns objekt som bara gör anspråk på att vara funktionella? Då måste man ställa sig frågan, vad är form? 5

6 Vad är form? Har ordet samma betydelse för alla eller är det en individuell uppfattning vad som är form? Herbert Read skriver så här om ordet form: Det är sällan man förstår hur sammansatta de föreställningar är som ordet förmedlar hur många olika föreställningar ordet kan förmedla, och, sålunda, hur otydligt det förmedlar någon som helst föreställning.(kairos nr 8.1, s.187) Men en viktig sak som jag har tagit upp tidigare är den att formen utvecklades mot funktionell effektivitet. Det intressanta med detta är då när man har två likvärdiga funktionella objekt men som skiljer sig åt rent formmässigt. Detta beror på konstnärens eller designerns egna estetiska bedömning. Vad är det då som gör att man föredrar en viss form framför en annan? Mycket beror på vilken miljö man vistas i och vilken kunskap man har. Jag skulle vilja kalla det för omedvetna och medvetna val. Man tycker om den form som är mest praktisk för sig själv och den miljö man rör sig i. Det medvetna valet av form utgörs av den kunskap man har av formen, objektet och tillverkaren. Kärnan i mitt projekt har varit att göra folk medvetna om formen och vad som händer när man lägger till ett funktionellt formspråk. Jag anser att funktionell form kan sakna funktionell effektivitet och lika så att objekt som tillsynes saknar funktion kan innehålla en funktion. Herbert Read skriver att formen utvecklades mot funktionell effektivitet, som t ex pilspetsen som fått sin form utifrån att vara så effektiv som möjligt. Jag ser det inte som ett måste. Funktioner kan döljas och form kan vara funktionell. Det är upp till oss själva hur vi betraktar och använder föremål, så länge vi själva är medvetna om vad det betyder för oss och att vi medvetet har gjort ett val. Tankar om ornament. När vi dekorerar ett konstverk fogar vi till dess form något extra som kallas ornament. Alla ornament bör betraktas med misstänksamhet. Det enda verkliga berättigandet för ett ornament är att det på något sätt framhäver formen. Eftersom både pedagoger och tillverkare under så lång tid har varit blinda för konstens formmässiga element har de tenderat att betrakta ornament som det enda nödvändiga elementet. Deras misslyckande beror till stor del på detta vilseledda försök att böja, vrida och på andra sätt deformera de stränga och precisa former som är naturliga för tillverkade föremål till det slags ornament som de misstar för konst. (kairos nr 8.1, s ) Det finns flera sätt att förhålla sig till ornamentik. Herbert Reads är ett sätt. Men när han säger att ornamentik bara är berättigad för att framhålla formen så håller jag inte med. Jag kan också vara misstänksam mot ornamentik men jag tycker absolut att det finns konststillar som bara grundats och lever av ornamentik och inte framhäver formen utan faktiskt är formen, så är fallet med kitsch t ex. Där är ornamentiken av största vikt, form och funktion kommer i andra hand. 6

7 Slutsats Vad är då en kaffekanna? Kaffekannan är en socialmarkör som talar om ursprung, tillhörighet och status. Det är också ett objekt som har fått andra värderingar på grund av den industriella produktionen, från att ha varit ett unikt objekt i de fina salongerna till att bli en massprodukt i icke ädla material som används i tv-soffan. Olika material för olika ideal. Ett objekt som är formmässigt styrt av sin tydliga funktion. Det är ett föremål som måste ha dessa tydliga funktioner för att användaren skall känna sig bekväm i brukandet. Den kollektiva överenskommelsen är att en kaffekanna skall ha en pip, handtag, kropp och ett lock. Det är dessa kännetecken som gör det möjligt för användaren att använda föremålet som kaffekanna. Men det är också ett föremål som är laddat med historia och tradition såväl för brukaren som för tillverkaren. 7

8 Litteraturlista Kairos nr 8.1, Read, Herbert: Konst och industri,1966 Övriga referenser Intervju med Åke Livstedt om kaffekannan i silver Intervju med Kerstin Wickman om kaffekannan från 1950-talet och framåt Intervju med Wolfgang Gessl om kaffekannan ur en silversmeds perspektiv Intervju med Sebastian Schildt om kaffekannan ur en silversmeds perspektiv Intervjuerna finns på ljudfiler i författarens ägo 8